For Sickness Kapitel 22

We're like na na na
Then we're like yea yea yea
Always like na na na
Then we're like yea yea yea
No we can't make up our minds
Cos when we think we got it right
We go na na na na na na...
Jag gick på Londons gator med Liam. jag tittade på affärer tjuvlyssnade på folk som gick förbi och hälsade på fans. Jag andades in luften och pratade med Liam om lite allt möjligt.
- Ryan hur minns du din pappa? jag menar han har ju inte varit död så länge men jag bara undrar om du fortfarande är ledsen och vill prata om det.
- Vet du Liam jag kommer faktiskt ihåg ganska mycket med honom men bara dom bra minnena. som om dom dåliga bara försvann du vet. som när mamma och pappa skiljdes jag kommer inte ihåg det. jag menar jag vet ju att dom gjorde det men inte hur. eller hur min syster och jag brukade leka kurragömma och blev slagna om vi gömde oss i pappas arbetsrum. men vi gömde oss där i alla fall. jag kommer ihåg små saker som sånt där men mest glada minnen som när vi alla var ute och red och Royce ramlade av hela tiden. det kanske låter jätte hemskt men det var ganska gulligt hur hon bara gled av.
- har du en syster?, jag skakade snabbt på huvudet.
- jag har ingen eftersom mamma och Royce dog när jag var yngre och nu dog pappa och Mila då. jag har nästan igen förutom ni, Sel, Ryan och Justin, fast det var längesen jag pratade med killarna, sa jag och log lite.
Han tog min hand och stannade mig. jag vände mig mot honom och kände hans perfekta läppar mot mina. jag log större och vi fortsatte att gå.

 

Vi hade kommit ganska långt på våran promenad runt London. Mina fötter gjorde ont i klackskorna jag hade på fötterna och mina ben kändes som gelé. Vi hade saktat ner och det kändes som snigelfart men jag försökte bara att inte ramla och jag tror att Liam märkte det. Vi sa inget utan bara gick runt och jag fotade ganska mycket. Jag hade tvingat Liam att gå in i en fotoaffär för att köpa en kamera. Han hade skrattat när jag köpt den största rullen att fota med och sedan det första jag fotade vad kvinnan som sålde det. Sedan blev allting fotat. allting påminde lite om den gången jag hade gått loss på kameran med Justin fast då hade jag varit inomhus. jag tänkte på allt annat förutom den dagen. jag gick snabbare och gick nästan in i någon med Liam lite längre bakom mig.

- Oj förlåt det var inte meningen, sa jag medans jag tittade på bilderna jag tagit.

- det är lugnt men det är roligt att se dig igen Ryan du verkar må bättre, sa Ryan.

- omg Bro!, skrek jag och gav Ryan en high five.

Liam ställde sig bakom mig och la en arm runt mig som om han skyddade mig eller som han markerade ett revir. jag log som om jag inte brydde mig.

- Ser att du fått en ny pojkvän, skrattade han och hälsade på Liam som genast kände sig mer avslappnad.

- Ahh men det känns bättre nu, sa jag.

- haha skönt att slippa mig eller, sa Justin som kom upp bredvid mig. jag hoppade till.

- Haha  nejdå det vart bara lite...

- konstigt.

- precis, sa jag och nickade och sedan tittade jag mot Liam som verkade lite irriterad att min ex pojkvän stod med oss och pratade som om inget hade hänt mellan oss. men sanningen var att jag också var obekväm i den här situationen. Justin hälsade lite stelt på Liam när det varit tyst ganska länge mellan oss. jag log lite när Liam stelt skakade hand med honom och jag såg hur mycket han inte gillade Bieber. det var nästan som om han sa det med blicken. jag var nära att börja skratta men jag höll mig tills Liam stod vid min sida igen.

- Aja vi ska vidare men smsa mig senare, sa jag till Ryan och sedan kramade jag om honom.

han nickade och sedan gick Liam och jag tillbaka till hotellet. jag la kameran på skrivbordet och gäspade stort. jag tittade på klockan och märkte at tvi hade gått i sex timmar. inte undra på att mina fötter skriker. jag slängde av mig skorna och var nära att träffa Harry som kom in genom dörren.

- Ta det lugnt lilltjejen du vill väl inte knocka mig eller nåt, sa han skrattandes.

jag ignorerade honom och gick mot vår garderob. jag började rota runt och Harry satte sig på stolen bakom och inspekterade hur jag slängde ut kläder så dom hamnade i en hög bara några centimeter i från hans fötter. jag fortsatte mot botten och kastade ut en av Liams tröjor som Harry tog emot. jag vet faktiskt inte vad jag letade efter men när jag väl hittade det så visste jag vad det var. jag böjde mig längre in så jag nästan satt i garderoben. jag hörde Harry skratta men jag fortsatte leta tills jag la mig på magen och sträckte mig in. jag visste att den var här. jag kände paljetterna och jag log. jag drog ut den och höll upp den för Harry

- wow och vart ska du?

jag ryckte frånvarande på axlarna.  och gick till badrummet för at byta om. jag matchade med ett par klackskor i silver färg och ett halsband med ett hjärta på. när jag kom ut stod alla killar och stirrade på mig. jag lipade mot dom och försvann ner för trappan. jag smsade till Ryan att möta mig och ta med Justin för vi skulle på fest.


For Sickness Kapitel 21

Vi låg svettiga bredvid varandra och det gjorde lite ont mellan låren. Jag andades fortfarande häftigt och jag kände fortfarande Liams kyssar mot min hals och mage. Det som nyss hade hänt var underbart. Vi låg nakna i varandras famnar och det sög till i magen när jag längtade efter nästa gång. Liam log och trevade ner med sin hand igen.


 

Jag vaknade av att Liam kysste mig på axeln. Jag log och försökte fixa till min lugg så han inte skulle se min morgon frisyr. jag små skrattade lite när hanlutade sig över mig.

- Ryan du gör mig så lycklig, viskade han i mitt öra.

 

- Liam snälla kom igen vi ska upp på scen om två minuter ge mig den, sa Zayn.

Jag satt nervös och lyssnade på deras bråk. Harry stod och pratade och små bråkad med Louis medans Liam och Niall var lite emot Zayn. Själv satt jag där och skakade. Jag hade varit på scen det var inte därför jag var rädd. Jag var mer rädd för att dom inte skulle gilla låten eller inte gilla att jag sjöng den tillsammans med Liam. Oh nej tänk om dom slänger tomater som dom gjorde på Hanna när hon stod på scenen och dansade med mig? Fast det skulle nog inte funka för nu var vi i en lokal och ingen står och säljer tomater som killen hade gjort på stranden fast han tjänade ju ganska mycket på det. Jag skakade av mig tanken och tittade upp mot scenen och på fansen som man knappt såg från där jag satt. Jag log lite och sedan hörde jag dom skrika.

- Liam!

- Zayn!

- Niall!

- Harry!

- Louis!

- One Direction!

Jag skrattade lite och såg hur dom stannade upp och log. Liam kom fram till mig och kysste mig och sa att när det var dags för vår låt skulle han komma och hämta mig. Jag nickade och kysste honom igen innan alla gick upp på scenen. När dom började sjunga Gotta Be You så började jag utforska byggnaden lite. Jag öppnade en stor brun dörr som lede till parkeringen. Jag log lite och tänkte för mig själv ”ha alltid en ut väg”. Det var något med mig och filmer eftersom jag alltid kom ihåg jätte fåniga saker. Som det där hade jag fått från Zombieland. Efter jag sett den filmen så hade jag jämnt kollat efter en väg ut. Jag gick vidare och kom in i rummet där vi skulle prata och signera saker för fansen. Längst bort stod bordet och jag gick fram och rörde vid den midnattsblåa duken. Jag satt bredvid Liam och Zayn. Zayn satt längst ut och det kändes väl bra att sitta ganska långt ut. Jag gick tillbaka till min stol vid scenen samtidigt som killarna började sjunga Taken. Jag log och satte mig ner samtidigt som mina tankar åkte iväg någon annanstans.

 

- Ryan nu är det dags, sa Liam och tog min hand samtidigt som jag fick ta Nialls mick.

Jag andades ut och försökte slappna av. När jag gick över scenen hand i hand med Liam så kunde jag inget annat än att oroa mig igen. Liam log och dom började spela. Jag log mot honom och började sjunga.

 

I'm awake and need to Realize

and I'm believing

what I'm feeling

somewhere I know what went wrong

 

Nothing Between the lines is real

and somewhere between real and fantasy

I got lost

My way to you is a brand new car to stop and

beat like a frozen heart come alive....

It's true I love you and nothing can

stop me from getting to you

 

jag log medans Liam böjrade på andra versen. Det hade varit lite svår början men när Liam kom på refrängen blev allt bättre. jag tog hans hand och tittade in  i hans ögon för ett ögonblick innan jag vände mig mot publiken.

 

Now I look into your eyes

but I'm paralyzed

so help me

The wind is blowing me so far away

 

Nothing Between the lines is real

and somewhere between real and fantasy

I got lost

My way to you is a brand new car to stop and

beat like a frozen heart come alive....

It's true I love you and nothing can

stop me from getting to you

 

Now you hold me in your arms

and whisper to me

I know just what I need

so kiss me cause I love you

 

på sista versen sjöng vi tillsammans och jag var så lycklig. Alla applåderade och Louis klappade mig på ryggen och gav mig ett stort leende innan jag gick av scenen. Jag log samtidigt som dom sjöng på One Thing medans dom sjöng kunde Liam inte slita blicken från mig. Jag visade med teckenspråk att jag skulle gå och han nickade lite och gav mig en släng kyss. Jag låtsades ta emot den och gav honom en likadan. Jag gick där ifrån och mot vilorummet som inte var så stort. Det var två små soffor och en fåtölj. Jag la mig i soffan med ena benet över armstödet och den andra låg över kanten så jag hade foten på golvet. Jag låg där utslagen och bara tittade upp i det vita taket. Jag följde sprickor i färgen och bara tänkte på det jag nyss hade gjort. Det där var första gången jag hade sjungit på scen. Och jag var ganska glad över det. det kändes stort. jag ställde foten på tå och slappnade av i armen så jag nuddade golvet med fingarna. jag strök mattan och log fånigt för mig själv. Tell Me A Lie började och jag sjöng tyst med. det var min favorit sång. när den tog slut så gick jag tillbaka till att ligga där och smeka fingret mot mattan och stretcha foten. snart kände jag hur det kittlades på halsen och jag öppnade ögonen och skrattade när jag såg Liam sitta bredvid mig. han kysste mig och flätade in sina fingrar i mina.

- Vill du sjunga med oss?, frågade han gulligt.

- jag ville ju helst inte lämna soffan men för din skull gullet gör jag allt, sa jag och log.

Han bärde upp mig och kysste mig innan han bar mig till scenen. jag fnissade och alla skrattade när han släppte ner mig på scenen och introt började. jag log och sjöng med när Liam visade att jag skulle sjunga. vilken tur att jag kunde låten. det var den andra låten jag hört med dom. första var såklart What Makes You Beautiful men jag tyckte den här var bättre.

 

We've got a bit of love hate
You take me to the edge then you hit the breaks
I say it's over one day
But then I'm crawling back, beggin' you to stay

We make up and we break up all the time

I'll say that I hate a song
And then you'll go request it the whole night long
Some people say it's so wrong
But even when we fight girl you turn me on


We make up and we break up all the time

We're like na na na
Then we're like yea yea yea
Always like na na na
Then we're like yea yea yea
No we can't make up our minds
Cos when we think we got it right
We go na na na na na na...


For Sickness Kapitel 20

Jag nickade och rättade till micken. om jag brast i gråt så var det åtminstone något som jag kännt på dom närmaste dagarna. jag hade varit helt uppe i tankarna och nu var det tillbaka till jobb, mindre känslor och mer prat. och det skulle börja efter den här låten. jag hoppade up på scenen och tog första tonen.
Jag låg bredvid Liam. Han sov djupt och jag höll hans hand. jag suckade och steg upp. jag pussade Liam på kindne och gick til vårt "grupprum" och satte på tv:n som stod lite längre bort. jag frös lite men jag brydde mig inte medans jag böt mellan kanalerna. jag stannade och värmde mina händer när jag såg att det var en Justin Bieber konsert på nyheterna. Han stod och sjöng That Should Be Me och nej det kan inte vara sant han grät. han satte sig ner och visade att dom skulle stänga av musiken. jag skakade där jag satt. han sjönk ihop och grät. alla fansen tystnade och några grät med honom. och där tog klippet slut och nyhetsankaret visades i närbild.
- detta var Justin Bieber tidigare idag på hans konsert i New York. det syns tydligt att han bryter ihop över något kan det vara efter slutet med flickvännen Ryan Adams.
mitt framför kom en stor bild på mig och Justin när vi kysste varandra.
- Men Ryan..., Harrys röst dog bort.
Jag tittade på honom och nu visste jag mycket väl att jag grät och skakade. han satte sig bredvid mig och höll om mig. jag lutade mig mot honom och lät honom trösta mig. när jag slutat gråta tittade jag upp på honom.
- Harry varför sover du inte?, frågade jag och såg allvarligt på honom.
- Haha försök sova när Louis ligger i en säng bredvid dig.
jag halv log lite och försökte mig på ett skratt men det lät mer som en blandning av att kvävas och gäspa men det fick åtminstone Harry att skratta mer. ut ur rummet kom Liam som trött kliade sig i nacken. Han tittade på Harry och mig och drog på munnen vilket skulle se ut som ett leende. Han satte sig på min andra sida och kysste mig. Harry gjorde kräkljud i bakgrunden.
- Ni har ett rum använd det, sa Harry och gick medans jag skrattade.
- Du har gråtit, sa han trött och torkade mina kinder med hans handflator.
jag nickade och kysste honom igen. jag sjönk ner i soffan och tittade på honom. han var trött och det såg ut som om han när som helst skulle somna. helst skulle jag vilja be honom att gå och lägga sig men han skulle sitta med mig tills jag var trött vilket skulle bli aldrig.
- Jag kommer snart måste på toa, sa jag snabbt och försvann.
när jag stod framför spegeln. jag satte upp håret i en toffs och sedan tvättade jag ansiktet i kallt vatten tills jag inte såg lika röd och uppsvälld ut från gråten jag nyss hade haft. jag torkade av med en bit toalett papper och sedan gick jag på toa. när jag kom ut såg Liam mer vaken ut. jag log mot honom och satte mig mitt emot honom. han satte händerna på min midja och jag satte mig i hans knä med ansiktet mot honom. han log stort och kysste mig igen samtidigt som jag åkte ner mot hans mage. jag satte knäna i soffryggen och kysste honom tillbaka. han trevade med sina fingrar på min mage och jag rös. han kysste mig ner mot halsen och jag kände hur mitt hjärta slog snabbare. han kysste min mun igen och sedan tung kysste han min hals.
Jag la mig ner i soffan och drog ner Liam mellan mina ben. han log flirtigt och kysste mig hårt. jag drog av hans tröja och trevade ner mot hans pyjamas byxor. jag knöt snabbt upp dom samtidigt som vi började rå hångla. jag tog handen innan för hans byxor och brjade runka av honom. när han stönade mot mina läppar släppte jag taget och rullade runt i den lilla soffan så jag var överst. han slet av mig den stora tröjan jag hade som nattlinne så jag bara satt med trosor på honom. han log sexigt mot mig och rullade ner mig på golvet. hans hand trevade sig ner i mina trosor och han stoppade in två fingrar i mig så jag stönade. han böjde sig neråt och slickade av mig från navel och upp mellan mina bröst. han drog upp handen och började massera mina bröst. jag stönade igen och snart ryckte Liam upp mig från golvet och drog mig in i vårt rum. han stängde dörren och satte sig över mig och kysste mig igen. min hand åkte ner och började runka av honom igen. när jag väl var överst drog jag sakta av hans kalsonger. han letade efter en kondom samtidigt som jag gled ur mina string trosor. han satte på sig kondomen och jag gled sakta ner och började sakta rida av honom. han satte händerna på min midja och rörde min kropp snabbare. jag andades häftigt och lyssnade med njutning när han stönade om och om igen.  jag öppnade ögonen och klev av honom och kysste honom hårt och jag blev lätt överraskad när han vände mig och han trängde in i mig igen. jag stönade till när han körde snabbare och jag satte mina händer på hans rygg. jag borrade in naglarna och viskade med sammanbitna tänder att han skulle gå hårdare. han lyssnade villigt på mig och snart gjorde det nästan ont av njutningen jag fick mellan låren när han om och om igen pressade in sig hårdare i mig. när orgasmen kom var jag nära och skrika men Liam kysste mig och bet tag i min läpp samtidigt som han själv kom.

 

Vi låg svettiga bredvid varandra och det gjorde lite ont mellan låren. Jag andades fortfarande häftigt och jag kände fortfarande Liams kyssar mot min hals och mage. Det som nyss hade hänt var underbart. Vi låg nakna i varandras famnar och det sög till i magen när jag längtade efter nästa gång. Liam log och trevade ner med sin hand igen.


For Sickness Kapitel 19

Ryan ställde sig och kramade om alla och dom små pratade lite och Ryan log igen. Liam satte sig bredvid henne och la armen om henne och viskade något så att hon log större. fan vad jag älskade den där tjejen. tänkte jag och tittade på när dom alla pratade.

- Och nu ska dom framträda en låt, sa ellen.

Alla nickade och gick upp på scenen. Ryan satt kvar och tittade på dom med stora ögon. man märkte lång väg hur stolt hon var över dom alla. sången började och direkt visste jag hur Liam sjöng den för henne.


Jag satt i deras "grupprum" och pratade med Liam. jag satt mellan hans knän och hade flätat in mina fingrar i hans.

 

Now you hold me in your arms

and whisper to me

I know just what I need

I need a kiss from your sweet lips

 

Jag log eftersom det var slutversen av låten jag hade skrivit om oss.

- Du Liam du borde sjunga hela den där låten på nästa konsert.

- Jag och Ryan ska sjunga den, sa Liam som svar till Zayn.

Alla killar hade snabbt lärt sig att ha mig runt dom. fast jag höll mig lite i bakgrunden. alla var som bröder och det var kul att se dom alla tillsammans. Jag satt försjunken i mina tankar när Liam tog sig ur mitt grepp och jag föll rak lång på soffan så Louis började skratta. jag lipade åt honom samtidigt som Zayn tog fram en videokamera.

"Oh Shit dom ska göra sin daily vlog nu" tänkte jag och rullade ner på golvet och snabbt som ögat kom jga in i Liams och mitt rum i hotellet. jag hörde killarna skratta där ute men jag satte mig vid Liams dator istället som han fortfarande inte lärt sig stänga av. jag satte på Liams spotify och såklar blev det One Thing från deras album. jag log och hörde killarna skratta där ute igen. jag gick in på min blogg och accepterade några kommentarer och sedan svarade jag några tillbaka och sedan skrev jag ner allt som hade hänt mig i ett enda inlägg. det blev ganska långt men jag blev nöjd med det så jag publicerade och sedan in på Tumblr. och där hittade jag några bilder som jag också la ut som ett litet bildspel från min senaste vecka. sedan loggade jag ut och in på facebook. nya vän förfrågningar och några av mina "vänner" i skolan skrev att dom saknade mig. jag spelade lite men tröttnade snabbt så jag loggade in på Twitter istället. wow det var många konton man hade som man måste uppdatera skrattade jag för mig själv. jag skrev några små saker och la ut en bild innan jag kollade på alla mina messeges och lite mentions men det hade mest varit elaka om när jag var tillsammans med Bieber. jag kan helt lugnt säga att det inte gjorde lika ont när jag tänkte på honom men tog ändå inte bort mina drömmar eller känslor. jag älskade honom mne jag älskade Liam också. jag loggade ut från mina konton och tittade på vad Liam hade uppe. det var inget intressant eller något som jag fastnade för men jag log när jag såg att han hade en sida upp med en massa snälla kommentarer från hans fans. jag öppnade dörren och tittade ut och han precis se hur Louis började halv gråta skratta och lägga sig ner i Liams knä.

jag stängde dörren igen och gick mot fönstret. jag öppnade det helt och satte mig på fönsterbrädet. jag tittade ner och log mot marken där nere. såklart tänkte jag inte hoppa, jag skulle aldrig våga. jag satte mig bekvämt eller åtminstone så bekvämt man kan sitta på ett fönsterbräde och sedan tog jag en bok från nattduksbordet och började läsa. det var Liams bok. jag läste till andra sidan innan jag fattade att det var hans dagbok. jag la snabbt tillbak aoch tog nästa bok som var min läsbok. jag sjönk ner lite och sedan slog jag upp kapitel 11 och läste.
- Ryan kan du inte sitta på säkrare ställen?, frågade Harry som kom in.
jag som var helt uppe i vad som hände i boken skakade på huvudet och vände sedan sida. jag små skrattade och följde meningen med fingret. jag såg hur Harry satte sig mitt emot mig på fönsterbrädet. det var av sten så det skulle inte gå sönder. vilken lycka för oss va? jag vände sida igen och märkte knappt hur Harry tog tag längst upp på boken. jag följde fortfarande meningen med fingret och började små skratta igen. då röck han boken ur mina händer. jag tittade förvirrat på honom som om han var galen.
- Vad gör du? Harry ge mig boken jag måste läsa vad som händer med Melody och hennes galne bror och deras store bror Harry som är riddare och ska rädda prinsessann Louisa, sa jag och sträckte mig efter boken.
- Haha riddare Harry det skulle jag nog kunna leva med , sa han och posade lite riddaraktigt.
boken föll ur hans grepp och ramlade ner från byggnaden. jag tittade ner with such a horror så Harry började skratta. jag tittade argt på honom och funderade om jag skulle hinna springa ner och ta den innan någon annan hann. min hjärna sattes i högtankläge när mina ben snabbt som satan hoppade av fönsterbänken och hur armarna ryckte upp dörren. jag log mot videokameran och vinkade mot killarna som satt i soffan innan jag öppnade ytterdörren och rusade ner för alla trappor. när jag var nere i entrén var jag tvungen att hämta andan men snart sprang jag ut. jag räknade fönster vilket var ganska dumt gjort eftersom alla killarna hängde ur fönstret och tittade vad jag gjorde. min hjärna räknade ut vart boken landat och mycket riktigt stod en gammal dam där med min bok i sina händer.
- Oh ursäkta mig men det där är min bok, sa jag med ett leende och gick emot henne.
- Hejsan Miss Adams jag trodde jag inte skulle se dig igen.
- Mrs. Dann, sa jag och kramade om henne.
hon räckte mig boken och sedan sa vi hejdå och jag vinkade glädjestrålande mot killarna i fönstret. alla skrattade och jag skyndade mig upp igen. jag öppnade dörren och Liam kom emot mig och kramade om mig i dörröppningen. efter honom kom resten av gruppen och alla pratade i munnen på varandra.
- Det där var ju galet, sa Harry och Niall i munnen på varandra.
- hur blev du så snabb, sa Zayn
- Men du bara..., sa Louis.
och mellan dom där tre meningarna så fanns säkert tusen till och alla tittade stor ögt på mig. jag skrattade lite och mitt i allt det där började dom skämta och jag tittade frågande på dom. då vände sig Niall mot mig.
image
och jag brast ut i skratt.

 

Justins perspektiv

 

Jag saknade Ryan mer och mer dom här dagarna. Hon hade åkt i väg på turné med One Direction och satt just nu i London och skrattade. Jag tittade upp mot scenen som jag skulle upp på om cirka två minuter och sjunga That Should Be Me och jag visste redan då att jag skulle brista ut i gråt. Jag visste att jag varit idiotisk men mina känslor och magkänsla hade berättat att just då var det det rätta att göra. Om bara hjärtat hade sagt nåt.

- Justin du ska upp
Jag nickade och rättade till micken. om jag brast i gråt så var det åtminstone något som jag kännt på dom närmaste dagarna. jag hade varit helt uppe i tankarna och nu var det tillbaka till jobb, mindre känslor och mer prat. och det skulle börja efter den här låten. jag hoppade up på scenen och tog första tonen.

For Sickness Kapitel 18

- hur mår du?, stammade Liam fram när vi gick in i hennes rum.
- jag mår bra, sa hon med en tjock stämma och tittade ner på hennes händer.
- Ryan du mår inte alls bra vi vet det. kan du inte bara vara ärlig, sa jag.

Ryans perspektiv

 

jag visste inte vad jag skulle säga. Vadå skulle jag sätta mig och skrika att jag mått dåligt för jag hade bet Mila att hoppa. Jag mådde dåligt för att jag saknade Justin och pappa. För jag saknade mitt liv och mina drömmar. För jag saknade någon att lita på och trodde på som jag kunde prata med. Som trodde att jag inte var så hemsk och som stöttade mig. Vad skulle jag säga. Att jag inte brydde mig längre att jag väntat på att dö fast jag egentligen inte försökte. Tystnade låg i rummet och jag tittade argt på Justin. Jag tittade på Liam efter några sekunder. Han log blekt och hade sin hand bredvid min. jag tog hans hand och log blekt tillbaka. Efter allt jag hade gjort under det att jag bott hos dom så förtjänade han förklaringen. Jag älskade honom och även om jag inte ville säga det älskade jag fortfarande Justin.

- Jag mår inte bra. För sanningens skull så bryr jag mig inte hur långt jag går jag bryr mig inte om jag dör. Det  som hände Mila var så. Pappa han ville... jag bara...

- Ryan snälla dö inte, sa Liam och jag såg tårar trilla ner från hans ögon och jag hörde gråten som satt fast i halsen på honom.

Jag kunde bara skaka på huvudet och titta ner. Jag vågade inte möta Justins ögon det var knappt som jag vågade möta Liams. Om han grät hur skulle då Justin se ut. Jo som om någon slitit ut hans hjärta. min mobil ringde. jag tittade på Liam som hade den i bakfickan. jag tog emot den men släppte inte hans hand utan greppet snarare hårdnade.

- Ja hallå?, sa jag och försökte låta oberörd av vad som nyss hade hänt.
- ja hejsan vi undrar om du vill komma på intervju imorgon, sa en man.
- visst skicka en bil att hämta mig vid nio på morgonen, sa jag ch log mitt bästa fake leende någonsin.

 

Jag kom ut ur sjukhuset på kvällen. Liam satt med mig inne i mitt rum hela tiden. Han var orolig och ville hålla mig sällskap. Läkarna hade inte fattat vad jag hade gjort för att blöda så där och för att vara ärlig kommer jag inte heller ihåg vad jag gjorde. Men det var väl lika bra? Liam körde oss hem men det var helt tyst i bilen. Jag skakade av mig en äcklig känsla och tittade mot Liam.

- Jo Liam när du var borta ett tag för att äta skrev jag en sång om oss och hur jag känner och jag hoppas du känner likadant, sa jag och gav honom pappret.

Han stannade bilen och tog upp den och började läsa.

- Vi borde sjunga den här tillsammans på nästa konsert jag har med killarna.

- Men... det vore underbart så du känner likadant?, frågade jag.

- Såklart jag gör lilltjejen, sa han och kysste mig.

Resten av vägen så pratade vi om hur det hade varit förut och nu kändes allt bättre och jag tror faktiskt att jag mådde bättre över huvudtaget. Som om jag faktiskt kunde överleva det här. när vi var hemma. eller deras hem eftersom mitt fortfarande låg öde kvar. jag ringde Selena och pratade med henne med Liam på andra sidan bordet som höll min hand. jagg var stolt över honom över hur mycket kärlek han faktiskt kände.

 

Justins Perspektiv

 

Jag satt hemma och försökte tänka. Ryan hade inte dödat Mila och det var ju svaret jag ville ha men jag ville inte veta hur mycket hon fortfarande kände. Hur hon ville ta livet av sig för att jag stack. Men hon har det bättre med Liam. Och jag var väl aldrig riktigt rätt för henne men jag älskar henne. Även om hon är en mördare. Jag slog på tv:n och fastnade på femman. Ryan satt där i soffan och det såg ut som om hon grät fats jag visste att hon inte gjorde det.

- Så hur kändes det med allt det här runt dig?, frågade Ellen.

- Jag tror inte att jag någonsin ville dö men om jag någonsin gick för långt så skulle jag inte bry mig så mycket, sa Ryan och såg helt lugn ut.

Jag tänkte på hur Liam säkert stod där bakom och sedan hur han såg ut när hon berättade det på sjukhuset. Jag hade blivit förstörd. Det kändes hemskt att se henne sådär. Jag älskade henne men hur kunde jag vara rätt för henne om jag hela tiden skyllde på henne om morden. Sedan tänkte jag på Liam igen.

- Och här har vi One Direction, sa Ellen och log stort när alla fem killarna kom ut.

Ryan ställde sig och kramade om alla och dom små pratade lite och Ryan log igen. Liam satte sig bredvid henne och la armen om henne och viskade något så att hon log större. fan vad jag älskade den där tjejen. tänkte jag och tittade på när dom alla pratade.

- Och nu ska dom framträda en låt, sa ellen.

Alla nickade och gick upp på scenen. Ryan satt kvar och tittade på dom med stora ögon. man märkte lång väg hur stolt hon var över dom alla. sången började och direkt visste jag hur Liam sjöng den för henne.

 


For Sickness Kapitel 17

jag släppte händerna och lät honom styra min kropp för några sekunder. när kyssen tog slut så gick han. jag visste inte vad jag skulle säga men när han vände sig om i dörröppningen log han. han gillade mig. glädjen for igenom mig och sedan tänkte jag på Mila vad hade hon menat med att ingen ville ha henne. hon var min vän. sorgen kom tillbaka och jag höll undan tårarna samtidigt som jag föll ner i en orolig sömn igen.

Antons perspektiv

veckan som följde så försökte jag och Liam att muntra upp Ryan.  När jag var där såpratade vi mest och hon skrattade jämnt fast smärtan speglades i hennes ögon. men hon gillade att ha mig där och prata med. även om vi pratade om allt förutom skolan och om hennes drömmar. hon pratade gärna minnen och ville oftas höra skämt. men jag såg jämnt smärtan och sorgen i hennes ögon. när Liam var där inne så visste jag inte vad dom gjorde men oftas lämnade han rummet andfådd och lite svettig. men han log jämnt och det samma gjorde Ryan när jag sedan pratade med henne. hon pratade även ganska mycket med Niall och Harry när hon inte ville prata med oss. men hon hade mycket sorg i sig och jag tror att hon pratade gansak mycket sorg med Niall och Harry. mer än vad hon gjorde med Liam och mig.


Liams perspektiv

det knackade på dörren och Ryan tittade upp, för ett ögonblick såg hon orolig ut men sedan såg hon mest arg ut. jag gick ut ur rummet och skickade in Anton jag vågade inte lämna henne ensam. jag öppnade ytterdörren och in kom Bieber. han såg orolig ut men samtidigt väldigt arg. som om en nyhet hade kommit och han inte fått veta.
- Så hur mår hon?, frågade han.
- hur skulle du må om din pappa och bästa vän dog?, sa jag argt.
- jag bara ville veta om hon..., sa han och tittade mot dörren som Anton kom ut genom.

Justins Perspektiv

jag tittade på killen som kom ut ur hennes rum och jag hann se henne. hon låg på rygg i sängen och hade huvudet överkanten så hennes hår nuddade golvet.
- Men jag sa ju att....
Hennes röst dog bort när killen stängde dörren.
- Vem är där inne?, frågade jag nyfiket
- hon videochattar med dom andra killarna, sa Liam.
Jag hade varit lite av en beundrare när One Direction gruppen kommit ut men nu vet jag inte vad felet var eftersom Liam var ganska stöddig mot mig men jag antar att Ryan hade berättat vad som hade hänt och undvikit delen om att hon mördade sin pappa och nu Mila. jag frågade så snällt jag kunde om jag fick prata med henne coh han gick med på det om han fick följa med in och jag bara nickade. vad skulle jag annars sagt? nej tyvärr jag ska bara fråga om hon dödade Mila på samma sätt som sin far. när Liam öppnade dörren så hörde jag en annan kille prata. Ryan vinkade hejdå och stängde av dator. när hon såg mig så kunde jag nästan säga att on när som helst skulle börja gråta.

- Ryan jag...
- Nej jag dödade inte Mila låt mig va, sa hon och stormade in i badrummet och smällde igen dörren.
jag stirrade på den och sedan på Liam som rykte på axlarna men jag hade åtminstone fått mitt svar och hon hade inte dödat Mila men hon var riktigt förstörd över vad som hade hänt. snart hörde vi hur hon började snyfta och sedan hur hon grät. Liam for fram till dörren och sa om och om igen nej nej nej. han tog nyckeln på skrivbordet och låste upp. när dörren gled upp så satt hon på badkars kanten och skakade. hon höll i något som Liam snabbt tog tag i och la på handfatet. en liten kniv.
- Kom igen lilltjejen du klarar det här okej, sa han och lyfte upp hennes ansikte. hon blöde på läppen och snart började hon hosta. blodet rann ner från läppen och ner på hennes knä. jag ringde amublans och följde med in till sjukhuset. hon som hade varit den gladaste personen jag kännt och nu var hon så här. vad hade jag gjort?

- hur mår du?, stammade Liam fram när vi gick in i hennes rum.
- jag mår bra, sa hon med en tjock stämma och tittade ner på hennes händer.
- Ryan du mår inte alls bra vi vet det. kan du inte bara vara ärlig, sa jag.

For Sickness Kapitel 16

Vi hade haft kontakt via sms och vi var typ som bästa vänner men långt ifrån sådan som jag var med Selena. Jag kände en hand på min midja och vände mig snabbt om för att se Mila stå där och kamma sitt hår.
- asså Ryan varna mig snälla innan du lämnar mig ensam i skolan igen, sa hon ganska bitchigt åt mig.
- Om du ska fortsätta med den där attityden kan du väl hoppa från taket, sa jag argt till henne.

Hon vände på klacken och försvann mot trapporna. var hon seriös? jag sprang efter henne och gick bredvid henne. Hon mumlade något åt att hon inte alls var bitchig.
- Mila lägg av du kan väl inte vara seriös du vet att jag bara skämtade, sa jag oroligt.
- Nej du skämtade inte och ingen annan vill ju ha mig här, sa hon surt.
- Mila jag vill visst ha dig här, hon skakade på huvudet.
VI pratade inte så mycket på hela vägen upp till taket. jag hoppades att dörren var låst och att Mila skulle glömma det eller ge upp och gå ner igen. vi såg snart dörren och Mila sprang sista biten med mig direkt efter. jag skickade ett sms till läraren som jag hade samtal med ibland och hon sa att hon skulle skynda sig att ringa polis och brandkår och ambulans. Mila öppnade dörren och gick mot kanten. Hon klättrade över staket som jag pressade mig emot. nu stod hon där. i vinden och tittade ner mot marken. Hon tittade på mig.
- Mila ta min hand och kom ner där ifrån. hon sträkcte fram sin hand mot min. sedan föll hon.

Jag skrek när jag hörde hur hon slog i marken. jag sprang ner för alla trappor och pressade mig igenom mängden av alla elever som försökte komma ut och se Mila. jag kom ut och sprang fram till hennes kropp. jag grät hon skakade om henne coh skrek hennes namn om och om igen. två lärare kom ena tog hand om Milas kropp och den andra tog hand om mig. Hon hjälpte mig bort och virade in mig i en varm filt och gav mig varm choklad. hon tittade sorgset på mig eftersom hon visste om att min pappa dött.
- Finns det någon jag kan ringa?
jag skrev snabbt ner Liams nummer på hennes hand och sedan kom jag bara ihåg hur några poliser kom emot mig. dom frågade mig vad som hade hänt.
- Vi stod och pratade och sedan bad jag henne sluta vara så bitchig emot mig och att hon kunde hoppa från taket om hon inte slutade. men jag menade det inte, det gjorde jag inte. sedan gick hon upp och jag följde efter hon sa att ingen ville ha henne och sedan sa hon att jag ljög och jag bad henne att inte hoppa men hon... hon... hon gjorde det endå, sa jag och grät så mycket att poliserna knappt hörde.
dom nickade och gick ifrån samtidigt som en väl bekant ansikte kom emot mig. Liam trängde sig igenom flickmängden som samlades runt honom och efter kom Anton. Liam kramade om mig och torkade bort mina tårar, han frågade inget utan bara stod och höll om mig. efter ett tag lyfte han upp mig och prövade ett leende.
- Kom nu lilltjejen så åker vi hem, sa han och pussade min panna.
han gav order om sin bror att köra och Anton nästan hoppade rätt in i bilen av lycka. Liam hjälpte mig in och sedan satte han sig ner bredvid mig och Anton körde iväg. jag såg mycket väl hur papparazzisarna stod och fotade oss. men jag brydde mig inte och samtidigt strömmade det ner ännu mer tårar. Anton åkte snabbare och svängde. jag tappade räkningen på hur många gånger men någonstans mellan tio och femton så somnade jag av ren utmattning. När jag vaknade låg jag i Liams famn. jag kravlade mig ur och gick till badrummet. jag sköljde bort tårarna som hade torkat på kinderna och sedan satte jag håret i en toffs och byte om till ett par rosa shorts och ett vit linne innan jag gick tillbaka och la mig ner i hans famn igen. jag drog täcket över oss och innan jag somnade om känd ejag hur fler tårar åkte ner för kinderna. detta var verkligen en dålig vecka för mig. först min pappa och sedan Mila. jag hoppas att det inte händer Ryan , Sel eller Justin något. även om jag ville säga att jag var över Justin så skulle jag ljuga. jag var fortfarande kär i honom men jag hade fått nya känslor för Liam. han var mer förstående och mer gullig och Anton var verkligen en pärla på att få mig att må bra.

jag stod på taket igen. Mila hade precis fallit och blåsten blev värre. jag klättrade över staketet och tittade ner. hennes kropp var borta och kvar var en folksamling som skrek att jag skulle hoppa. alla hade ett hemskt leende på läpparna och röda ögon. när jag stod där så kände jag illamåendet som sköljde igenom mig. jag tittade upp och sedan ner igen. jag stod inte längre på skolans tak utan på ett köpcenter som låg borta i Miami. jag vet inte varför jag stod där men ingen var där nere det var helt tomt men jag kom ihåg skriken som ville att jag skulle hoppa. jag kände tårarna tränga fram.

jag vände mig om och föll, jag slog emot av en säng och snart var jag i hotellrummet där Justin hae gömt mig efter pappas död. jag gick fram till kniven och ryckte den ur väggen. jag pressade den mot vänster handled tills det sipprade ner blod mot golvet. jag böt smidigt hand och rev långa jack i handleden. det droppade blod och snart stod jag i en liten blod pöl. jag gick mot badrummet och tvättade såren och när jag kom tillbaka stod Justin framför mig. han såg ledsen ut men samtidigt pressade han sina läppar mot mina. han fingrade på mina sår och jag skrek av smärta. han tittade ner på mig och jag började le.


Liam skakade om mig. jag slog upp ögonen.
- mardröm, sa jag snabbt och gnuggade mig i ögonen.
- Ryan det är okej att inte må bra, sa han och pussade mig på pannan.
jag la mina händer på hans kinder och tittade in i hans ögon. dom blänkte som om han när som helst skulle gråta. jag drog ner honom mot mig och jag kysste honom. jag släppte händerna och lät honom styra min kropp för några sekunder. när kyssen tog slut så gick han. jag visste inte vad jag skulle säga men när han vände sig om i dörröppningen log han. han gillade mig. glädjen for igenom mig och sedan tänkte jag på Mila vad hade hon menat med att ingen ville ha henne. hon var min vän. sorgen kom tillbaka och jag höll undan tårarna samtidigt som jag föll ner i en orolig sömn igen.

Tumblr bilder

I’d rather be weird as fuck than be boring as hell.



 [x]


oneeeeeedirectionnnnn:  Niall: I see no food…Harry: hahahahaha Liam the back of yo head is ridiculous!!Liam: that bitch is wearing the same shirt as me…Zouis: lulz look at our kids dey so funneh.

Niall: I see no food…
Harry: hahahahaha Liam the back of yo head is ridiculous!!
Liam: that bitch is wearing the same shirt as me…
Zouis: lulz look at our kids dey so funneh.

That person in class that always acts like they’re fucking Albert Einstein


wowfunniestposts:  FOLLOW Wow Funniest Posts
wowfunniestposts:  FOLLOW Wow Funniest Posts
the-absolute-best-gifs:  Click to follow this blog, you will be so glad you did!

nästa kapitel kommer senare ikväll :D


For Sickness Kapitel 15

Jag skulle få Liams rum och sedan skulle han och hans bror dela. jag log åt det medans Liam gjorde i ordning rummet medans jag stod i dörröppningen och tittade på med ett leende. när han var klar och gick förbi mig gick han så nära. och när han vände sig om var det några centimeter ifrån våra läppar men sedan gled jag in i rummet och tackade honom för hjälpen.

 

Jag sjönk ner på sängen och tittade runt mig och när ögonen fastnade på Liams dator så kunde jag inget annat än att öppna den och se åtminstone något om honom som han själv inte sagt. Jag gick såklart in på Tumblr det första jag gjorde och det första man såg på dashbord var en bild på Liam. Jag log lite fånigt och sedan tittade jag på internet som han inte hade stängt ner. Det var någon fansida, hans twitter och sedan någon jag inte visste var det var. Jag öppnade den och la huvudet på snedden och studerade den svarta sidan. Det var helt svart och sedan blev det som om någon satte på en tv, framför mig satt nu fyra killar och tittade på mig som om jag var en idiot. Jag lyckades pressa fram ett leende och sedan vinkade jag mot dom. Det var då jag insåg en video chatt för One Direction. En av dom började skratta det var Louis som gjorde det. Niall log mot mig medans Harry vinkade fånigt tillbaka och Zayn såg mer uttråkad ut.

- kom igen Zayn en gullig tjej sitter på andra sidan se lite glad ut, sa Harry och blinkade eftersom jag började rodna.

- Jag heter Ryan, sa jag och tittade runt mig för att försäkra mig om att Liam inte stod där.

- Brottsling som bryter sig in i Liams dator, sa Niall och log mot mig.

- Haha hans fel man ska inte lämna dator på när jag är i närheten.

- hm... det ska jag komma ihåg, sa Louis och började skratta.

Jag vände mig och där stod Liam och log.

Så där satt jag. en tjej som dödat sin egen far och flera andra, hade sitt hjärta krossat för cirka fem dagar tidigare och nu sitter jag här och mitt hjärta börjar sakta läka och jag börjar glömma.
- Men Ryan du får se till att bli riktigt berömd nu så du inte skämmer ut oss, sa Harry lite retsamt.
- Äcsh med min swag är det konstigt att jag inte är känd, sa jag och log mot dom. Fats jag är en dansare och om Selena får sin vilja igenom en sångare också, fast inerst inne tänkte jag och även en fet lögnare till mördare.
alla log och Liam tittade på mig lite flörtigt. jag visste redan vad som skulle hända så jag sa hej då till killarna och sedan gick jag in till Anton. vi satt och tittade på film och åt popcorn. jag märkte där emot att båda Payne bröderna gillade mig väldigt mycket. mot kvällen kändes mitt huvudtungt.
- Kom nu lilltjejen du ska sova, sa Liam och bärde upp mig i hans famn.
- wow vad muskulös man kan vara, sa jag och log mot honom.
- allt för lilltjejen, sa han och pussade mig på pannan innan han la mig ner i hans säng.
jag drog ner honom mot mig och han la sig bakom mig i sängen. han log bredare och pussade mig på kinden innan han drog täcket över oss båda. med hans mumel vid örat somnade jag ganska snabbt.

 

Dagen efter var det tillbaka i skolan. Och som tur var hade ingen hört om mordet på min pappa. Jag stod i korridoren och övervägde om jag skulle ringa Liam och be honom hämta mig tidigare eller om jag skulle följa med Mila hem efter skolan. Vi hade haft kontakt via sms och vi var typ som bästa vänner men långt ifrån sådan som jag var med Selena. Jag kände en hand på min midja och vände mig snabbt om för att se Mila stå där och kamma sitt hår.

- asså Ryan varna mig snälla innan du lämnar mig ensam i skolan igen, sa hon ganska bitchigt åt mig.

- Om du ska fortsätta med den där attityden kan du väl hoppa från taket, sa jag argt till henne.

 


For Sickness Kapitel 14

jag skakade bort bilden på alla döda personer och svalde hårt och klistrade på det där stora fake leendet. precis då kom Justin in följd av Ryan och vad jag antar var Scooter. alla tre tittade på kniven som hade hamnat bredvid dörren.
- Jag kan förklara, sa jag och log snett.
Alla blickar gjorde mig nervös och det stack i såren på handleden.

 

Justins perspektiv

Hon hade skärt sig, dödat sin pappa och samtidigt bett mig om en tjänst som skulle rädda hennes liv men sätta mig i fara. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag älskade Ryan det gjorde jag verkligen men jag kunde leva med det här. Jag gick ut igen och lät Scooter ta hand om det här han var den vuxna inte jag. Jag hade sett hur rädd hon var hela tiden. Hon var rädd men hon hade gjort det här förut men vad var skillnaden nu? Jag svalde hårt. Jag hörde en dörr stängas och såg Ryan komma emot mig. Hennes hår hade fortfarande blod rester i sig fast hon hade duschat.

- Hur fan kunde du?!, det första som kom upp i mitt huvud.

- Men du sa att det skulle...

- jag vet vad jag sa! Ryan jag litade på dig. Jag trodde du hade ändrats, jag såg hur en svart färg la sig över hennes ögon så det var så här det blev när hon dödade. Skulle hon döda mig nu mit i hallen med Scooter bakom oss. Skulle hon verkligen kunna det? Och där försvann det svarta.

- Fyfan Justin.

Hon vände på klacken och gick tillbaka till rummet. Jag sprang efter henne. Jag visste att det var slut men jag ville hålla henne i mina armar och kyssa henne. Men jag kunde inte hon var en mördare. Hon vände sig om mot mig när jag tog tag i hennes axel. Hon örfilade mig och slängde dörren i ansiktet på mig. Nu var hon inte mitt problem men jag skulle alltid älska henne.

Ryans perspektiv

 

Jag skulle nog hata mig själv för evigt nu. Jag stötte bort den personen jag älskade mest. Jag brydde mig inte vad som hände nu. Faktiskt så vet jag inte vad som hände. Scooter frågade och jag svarade helt ärligt efter det kommer jag bara ihåg att jag somnade. Men när jag vaknade hade det gått fem dagar. Polisen var inte efter mig och jag var i ett rum jag kände igen. Jag kliade mig i hårbotten och gäspade stort.

- Ryan du har vaknat vad bra. Jag trodde du hade dött, sa Selena och fnissade.

Jag ryckte till men sedan kom jag ihåg. Jag hade varit i rätten och fått sitta i tre dagars fängelse och sedan böta en miljon. Det var små pengar men det betalade jag gärna om domaren blev nöjd. Efter det hade jag flyttat in hos Selena och hon visste nu att pappa dött och jag var ensam, ingen kvar i min familj och hon visste även att jag och Justin hade gjort slut. När jag tänkte det gjorde det ont i bröstet.

- Just det jag fick den där Payne pojkens nummer han ville att du skulle ringa så snabbt som möjligt.

Jag nickade och skickade ett sms istället.

 

Hejsan du ville något? <3

Ja jag undrar om du ville komma och sova över här ett tag om du tröttnar på bossen

Haha till skillnad från dig så är hon min bästa vän :P

visst men kommer över idag jag skickar min bror att hämta dig

Okej <3

den dagen så rensade vi Selenas garderob för att hitta en klänning och sedna lite andra kläder jag kunde ha på mig när jag bodde hos Payne pojkarna. jag kunde inte tänka mig att jag skulle möta One Direction. när jag till slut hade packat ner Piggy min lilla gosedjurs gris så var jag klar. jga hade med mig Piggy överallt och hon hade blivit min trygghets punkt nu med all död. jag hörde en bil köra upp och hur någon pratade med vakterna. jag praktiskt taget slängde ner väskan från övervåningen och åkte ner på räcket. när jag öppnade dörren möttes jag av bruna ögon som tittade snällt på mig. han tog min väska och sedan min hand. jag stirrade in i hans ögon så fort jag fick chansen men jag log hela tiden.
- Liam Payne, sa han och skakade min hand när vi satt i bilen.
- Ry-Ryan Adams, sa jag och log.
- Så Ryan hur kommer det sig att min lille bror vill ha dig hos honom?, Liam var arton år och ändå om det skilde två år mellan oss så blev jag förälskad i honom på ett ögonkast.
- uhm... min... pappa dog för ett par dagar senare och Anton vill väl bara veta att jag mår bra, fick jag fram.
- Jag är ledsen, sa han och jag såg smärtan i hans ögon.
- det är lugnt det var inte precis ditt fel, sa jag coh såg pappas lik framför mig.
bilresan till Payne huset tog lång tid men det fick jag prata med Liam på. jag frågade om One Direction och om hans familj och han frågade mig en massa. vi kom ganska nära varandra även om jag visste att jag inte kunde bli ihop med honom så lockades jag av den där härliga känslan i magen när jag såg honom le. när vi stannade så tog han min hand och min väska i den andra handen. jag stängde dörren efter oss och jag slogs av lukten av bakade bullar och Liams parfym. jag log stort och kände mig redan som hemma. allt var ganska littet men det kändes mysigare och Liam visade mig upp till mitt rum. Jag skulle få Liams rum och sedan skulle han och hans bror dela. jag log åt det medans Liam gjorde i ordning rummet medans jag stod i dörröppningen och tittade på med ett leende. när han var klar och gick förbi mig gick han så nära. och när han vände sig om var det några centimeter ifrån våra läppar men sedan gled jag in i rummet och tackade honom för hjälpen.

For Sickness Kapitel 13

- Hejsan Ry jag är tillbaka men jag är ledsen men Tory och Hampus kommer imorgon. men Ry du är välkommen upp och hjälpa mig nu.
- kommer direkt pappa.
jag berättade för killarna och sa att dom kunde ha en killdag och så blev det. om jag ändå inte hade åkt ensam så kanske det inte skulle ha hänt men hur kunde jag ha förut spått framtiden?
Jag sprang upp för trapporna bara för jag kände inte för hissmusiken. den musiken och jag var ingen bra kombination. jag skrattade för mig själv och öppnade dörren till pappas kontor. han log mot mig och jag började genast slänga mig över papprena som låg på bordet. jag sorterade dom och la dom i sina rätta filer. när jag var klar så gick jag och hämtade klienten som väntade utanför. det var en dansare det såg jag direkt så jag log stort mot honom och kom på att det var Anton. när han hade satt sig ner vid pappas skrivbord kunde jag inget annat än att le fånigt åt honom.
- så Anton Payne, hade jag hört rätt? så dom var bröder.
- Ja det är jag det,sa han och log.
han och pappa diskuterade och pratade om allt möjligt och när Anton sedan försvann ut för dörren så skyndade jag mig att plocka undan ännu en gång på skrivbordet.
- Så du gillar Anton va?
- haha nej jag älskar Justin och föresten så var det där en blick som sa jag hade rätt. för jag trodde han var Liams bror och ta da han var det, sa jag och lipade mot pappa.
- är inte du lite för ung för att älska någon?
- nej jag är inget barn.
efter jag sagt det så var det som om jag såg ett bildspel. hur en kniv drogs, ett skrik, blodet och snart stod jag där darrandes och indränkt i blod. pappas hals var öppen och magen hade stora knivhugg som det strömade blod ifrån. jag släppte kniven och kände gråten komma. jag hade blivit så arg och nu... nu...
mina hjärna kunde inte tänka längre. jag ställde mig upp och sprang. jag sprang det fortaste hem och jag tror ingen såg blodet som blod. jag tror det mer var som rött tyg som blandade sig med det vita linnet och dom blåa jeansen jag hade på mig. jag ryckte upp dörren och stormade in för att låsa dörren och pusta ut med ryggen tryckt mot den. jag skakade och jag tror att jag fortfarande grät. jag hade gjort det igen. precis som med mitt ex ohc min bästis. fast du hade jag mått bra och ett lyckorus hade genom borrat mitt hjärta oc hnu kände jag bara smärta, sorg och hur frustrerad jag var. jag såg hur Ryan kom ut i hallen. han skulle säga något men stängde snabbt munnen när han såg mig stå där helt blodig och gråtande. han skyndade sig fram till mig och ropade på Justin. hanhjälpte mig upp på benen men jag skakade så mycket så Ryan bärde nästan mig. när Justin kom och såg mig fick han tårar i ögonen.
- Det är lugnt det är inte mitt blod, fick jag hest fram.
killarna tittade stor ögt på mig. jag visste att nu var det bara en tidsfråga innan polisen kom hem till mig och frågade ut mig och jag ville inte. jagkunde inte möta dom igen. dom visste vad jag hade gjort förra gången.
jag förklarade för Justin och Ryan och båda nickade och snart lös Justin upp.
- Jag har ett ställe. ett hotellrum. Ryan packa och Ryan hjälp henne okej jag ska bara fixa lite, vi båda nickade. packingen gick snabbt och det gick i fyra väskor. jag tog en snabb dusch och böt kläder. Vi tog Justins bil som stod på baksidan och sedan åkte vi. precis när jag tittade bakåt för att vinka av huset såg jag hur polisen kom.
- Ni har precis hjälpt en brottsling. jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände något med er, sa jag och kände gråten komma igen.
- Vi hjälper dig, du skulle behöva döda oss om du inte ville ha våran hjälp.
- men nu kan ni dömas också, sa jag och torkade bort tårarna.
Justin skakade på huvudet och ökade farten. när vi kom till hotellet så ringde Justin Scooter och jag vet faktiskt inte om han berättade om mordet. men jag visste det och har alltid vetat det, jag är en mördare. jag föddes för att mördas. jag låg på sängen och hörde hur mitt eget hjärta slog snabbt. en smärta illade upp från handleden och upp till min axel. när jag tittade ner såg jag hur den lilla kniven blänkte av mitt blod. jag skrek högt. Jag slängde iväg kniven som satte sig fast i väggen och sprang mot badrummet där jag tog hand om såren. jag hade skärt mig flera gånger utan att veta det. jag rös vid tanken att dö i sömnen utan att veta det. för att distrahera mig så spelade jag på mobilen. Justin och Ryan satt nere i entrén och pratade och väntade på Scooter. jag vågade inte vara ensam men jag vågade inte gå ner och se dom dömande blickarna. jag slutade spela och satte mig skakandes i sängen igen. jag stirrade på kniven. hur många hade jag dödat? det var fler än tre nu. det var bara det att jag aldrig berättat om dom andra. som min matte lärare eller grannarnas son. jag skakade bort bilden på alla döda personer och svalde hårt och klistrade på det där stora fake leendet. precis då kom Justin in följd av Ryan och vad jag antar var Scooter. alla tre tittade på kniven som hade hamnat bredvid dörren.
- Jag kan förklara, sa jag och log snett.
Alla blickar gjorde mig nervös och det stack i såren på handleden.

For Sickness Kapitel 12

-  Jo Justin pappa är iväg och kommer inte försen om typ tre veckor skulle du kunna tänka dig att du och Ryan stannade längre?, frågade jag och tittade på Justin som log stort.
- Jag tror vi kan fixa det och jag kan alltid ha min konsert här då istället för i mitten av turnén.
- Vänta vilken turné?
- Den jag skulle berätta för dig om typ en vecka, sa Justin och kliade sig i nacken och såg skamsen ut.

 

Jag tittade på honom och kunde inte låta bli att känna smärtan i bröstet nu när jag visste att han skulle vara borta ifrån mig i sex månader. Det kunde hända hur mycket som helst då! Jag tittade bort och insåg hur mycket jag saknade någon att prata med. Fast jag hade pratat hur mycket som helst med Mila, Justin och Ryan. Det var helt otroligt hur mycket jag hade fått ur mig. Mila var ju som hon var men Justin öppnade sig jätte mycket och jag hade inget emot att han var känd. Det var snarare lättare för mig eftersom jag var van vid att bli lämnad. Jag slappnade av när Justin la sina armar runt mig.

- Det är okej Justin. Jag bara... jag bara vill veta nästa gång okej?

Han nickade och pussade mig på kinden.

Skolan började med Engelska och jag somnade nästan direkt. Jag och Justin hade hållit på hela natten med att fota saker utomhus. Plus en hel hångel minut på parkbänken. Mila skakade om mig och tittade elakt på mig. Det var verkligen inte bara jag som hade en hemlighet. Läraren fortsatte sitt prat och jag klottrade lagom mycket för att inte åka fast. Mila puttade hårt in mig i hennes skåp.

- Ryan sluta var barnslig nu och berätta om din dans och sång.

- Mila lägg av jag sjunger inte, sa jag och kände mig kvävd av hennes späda hand.

Hon släppte mig och jag skyndade mig till nästa lektion. Vad var det med henne? Jag fick sms.

Ryan efter skolan kommer du så hittar vi på nåt okej? <3 Sel

Kommer så snabbt som möjligt <3

svarade jag och la ner mobilen i fickan igen.

 

Jag gick innan jag sa hej då till Mila vi hade varit vänner en dag och hon hade redan börjat hota mig. Jag satte mig i taxin och skickade sms till Justin om var jag var någonstans och sedan åkte jag iväg. När jag kom fram välkomnades jag av ett par säkerhets vakter som raskt tog tag i min handled och drog in mig i huset och stängde efter mig. Jag mumlade oförskämt för mig själv och kramade om Selena som kom springandes ner för trappan. Hon drog med mig upp i hennes rum och satte genast på Sing It. Jag log mot henne.

- Jag varnar dig jag sjunger inte bra, sa jag och log men tog tacksamt emot micken.

Hon log stort och valde en låt jag aldrig hört. Det var en av hennes egna låtar så jag försökte verkligen att sjunga. Jag var lite hes i rösten men tog alla noter och när vi var klara hade jag bara missat cirka fem procent. Efter det så stod vi och sjöng låt efter låt efter låt. Det var roligt och jag fick hela tiden bara några procent ifrån henne. När vi säkert hade sjungit igenom alla låtar satte vi oss på hennes säng och pratade. Vi hade blivit bra kompisar och hon var en bättre lyssnare än Mila. Jag visste inte varför men jag berättade vad Mila hade gjort och Selena hade blivit lika förvånad. Jag berättade hur konstigt Mila hade uppfört hela tiden.

- Jag tror alla personer har något mörkt i sig för jag är säker på att du gömmer något. Men det är lugnt du behöver inte berätta för jag litar på dig ändå. Men Mila är väl speciell, sa hon och ryckte på axlarna.
- En låt till?, frågade jag henne och hon nickade ivrigt.

den natten somnade jag tryggt bredvid Justin. Ryan hade tagit Hampus rum som vi hade städat när jag kommit hem. Justin och jag låg då i mitt rum och hade det åtminstone lite privat. när jag vaknade så var det en fredag vilket betyde kort dag. alltså att jag slutade vid lunch. jag sjukanmälde mig och bad lärarna skicka hem uppgifter. och det gjorde dom så min förmiddag var att sitta och göra läxor och plugga lite. jag skickade tillbaka svar och uträkningar till alla lärare och sedan kröp jag ner bredvid Justin igen.
- någon som har kalla fötter, sa han mjukt och kysste mig.
- skämtar du. jag har precis suttit och gjort klart alla läxor och sånt bara så jag kan få en ledig dag med dig,sa jag och kysste honom tillbaka. han satte sig över mig och satte mitt hår bakom mina öron innan han kysste mig passionerat. jag fingrade på hans tröjkant. jag drog sakta upp den.
- sluta nu vi ska ut och ha kul alla tre, sa Ryan som kom instormandes.
- vi är öppen för trekant, sa jag och blinkade mot honom.
Justin brast ut i skratt och jag log stort mot Ryan som säkert idiot förklarade mig. jag hoppade ur sängen efter Justin och precis då ringde min mobil.
- Hejsan Ry jag är tillbaka men jag är ledsen men Tory och Hampus kommer imorgon. men Ry du är välkommen upp och hjälpa mig nu.
- kommer direkt pappa.
jag berättade för killarna och sa att dom kunde ha en killdag och så blev det. om jag ändå inte hade åkt ensam så kanske det inte skulle ha hänt men hur kunde jag ha förut spått framtiden?

For Sickness Kapitel 11

Justin stängde den och kramade om mig. han viskade att allt skulle bli bra som om han redan sett vad som fanns där inne. jag rös och kände hur Justins grepp hårdnade om mina armar. nu blev jag rädd på riktigt och jag undrar om Justins också var rädd eller om han verkligen var så lugn som han verkade. dörren stod stängd i vad som kändes en evighet och jag hörde ingenting från Ryan som var där inne. jag tänkte ta mig ur Justins grepp och öppna dörren men det var som om en stor skylt var på den och bad mig stanna ute.

 

Ryan kom ut efter några sekunder. Han tittade lättat på mig och log sedan. Han gav mig en lapp. Det liknade en av pappas antecknings papper. Helt blått och luktade mint. Jag log stort innan jag ens tänkte på att läsa. Jag vek ut den och insidan skrämde mig inte den minsta jag hade fått tusen såna här under mitt liv.

 

Kommer tillbaka om tre veckor hoppas killarna kan stanna längre så du inte blir ensam

My little Princess

 

jag log fånigt åt det pappa skrivet och sedan stoppade jag lappen i bakfickan. Såklart hade jag överreagerat som vanligt men han var allt jag hade kvar av min familj. Jag tog Justins hand och sedan Ryans. Jag hoppade fram mellan dom och det såg verkligen ut som om vi var en familj vi tre. Jag var dottern såklart och det såg ganska löjligt ut men jag var minst ett huvud kortare än både Justin och Ryan.

 

När jag tänkte efter så började skolan snart. Usch den hemska idéen om att skolan skulle börja gjorde mig illamående. Om precis tre dagar skulle den börja och jag hade ingenb vän överhuvudtaget. Vad fan var fel på mig? Tänkte jag och den irriterande rösten i mitt huvud svarade. Har du glömt du mördade både din pojkvän och din bästis. Jag slog mig själv i pannan och suckade högt.

 

Dom där tre dagarna var med som tre timmar. Jag hade jätte kul med Ryan och Justin och dagen förre skolan började så skulle såklart Ryan få värsta idén att busa med grannarna. Vi hade somnat med tre och klockan väckte mig vid sju. Jag stängde av larmet och gick som en zombie fram till kläderna. Jag drog sakta på mig kläderna och märkte knappt när Justin busvisslade när jag drog på mig jeansen och tröjan. Jag drog på mig dom beigea klackskorna och tuperade håret innan jag satte på mascara, foundation, läppglans och ögonskuggan samtidigt som jag borstade tänderna med fingret så jag fick det där vita leendet som lärarna ville se. Jag drog på axelväskan som var fylld med en liten radio, smink, skivor och tre gosedjur som skulle sitta i skåpet samt en affisch på Justin samt en liten spegel och en affisch på One Direction. Jag skrev en lapp till killarna och låste dörren innan jag gick till skolan. Jag tänkte på en låt för att tiden skulle gå snabbare men allt jag kom på var Your love is my drug med Ke$ha

 

Maybe I need some rehab
Or maybe just need some sleep
I got a sick obsession
I'm seeing it in my dreams

I'm looking down every alley
I'm makin' those desperate calls
I'm staying up all night hoping
Hittin' my head against the wall

 

sjöng jag lite halv högt och tänkte på Justin igen. Jag log och snart var jag i skolan. Tegelväggarna var som ett fängelse fullt med läxor och flickor som har anorexia. Jag rös vid tanken på badrummen men skyndade mig in och gjorde i ordning mitt skåp innan någon annan av min klass kom. Att bli utstirrad var jag van vid men inte på nära håll och inte instängd i ett klassrum. Jag tog ut historia boken och skyndade till klassrummet. Det enda som faktiskt var bra detta år var att en ny tjej skulle komma till klassen med henne tre bröder. Alla var lika gamla efter som dom var fyrlingar. Men tjejen Mila hade jag tänkt bli vän med eftersom hon inte visste att jag var en mördare. Jag slog mig ner längst fram i klassrummet närmast fönstret och spenderade dom närmsta tio minutrarna med att titta ut och tänka på mitt hus som låg en kvart bort. Jag undrade om Justin hade vaknat eller om Ryan hade bombat huset. Den tanken fick mig att skratta men jag rycktes snart ur mina tankar när någon satte sig ner bredvid mig. Hennes is gråa ögon tittade igenom mig från huvud till tå och det blonda håret åkte över hennes ansikte som om en vind blåste i klassrummet. Hon var konstig men dom vänliga fräknarna som var över hennes näsa och en liten del av kinderna berättade för mig att hon var helt normal.

- Hejsan jag är ny jag heter Mila Linkusson och är från Sverige.

- Hejsan jag heter Ryan Adams och nej jag är inte släkt med den Ryan Adams det bara blev så, sa jag och skrattade.

Hon log stort och visade att hon hade en lila tandställning.

- Jag tror vi kommer bli bra vänner Ryan, sa hon och klappade mig på axeln.

lektionen började och Mila fick gå upp och presentera sig för att sedan sätta sig på sin plats bredvid mig sedan. jag fick reda på att vi skulle ha samma lektioner hela tiden och att vi båda hade spanska som andra språk fast hon egentligen skulle ha hjälp i svenska. Mila var precis som jag. envis, vacker och på något sätt fanns det något som inte stämmde. efter skolan föjde hon med hem och träffade Justin och Ryan. hon började skratta när hon märkte att Ryan och jag hade samma namn. där emot visste hon inte att Justin var känd men det spelade ingen roll och snart var vi alla fyra bästa vänner. det var skönt att veta att jag nu hade någon i skolan som jag kunde prata med så nu såg jag fram emot dagen efter. Mila gick hem runt sju och Justin och jag bestämde oss för att ha en dag ute. det blev en romantiskt middag och sedan spelade han favorite girl till mig i parken med en gitarr som han lånat från en gatuspelare. alla applåderade när han va rklar och han hade gett pengar till gatuspelaren sedan hade vi gått till stranden och satt oss vid bryggorna där vi hade fotbadat och pratat och kysst varandra. en lugn kväll där jag egentligen skulle ha pluggat.

- Jo Justin pappa är iväg och kommer inte försen om typ tre veckor skulle du kunna tänka dig att du och Ryan stannade längre?, frågade jag och tittade på Justin som log stort.

- Jag tror nog vi kan fixa det och jag kan alltid ha min konsert här då istället för i mitten av turnén.

- Vänta vilken turné?

- den jag skulle berätta för dig om typ en vecka, sa Justin och kliade sig i nacken och såg skamsen ut.

 


jag vet blev värsta weird färg i slutet men nästa gång är allt tillbaka till normalt. hoppas ni gillade kapitel 11 nästa kommer ut imorgon ;)


For Sickness Kapitel 10

När vi hade bilderna så tog jag en stor anslagstavla och satte dit alla bilder. I mitten satt dom som Justin redigerat och under dom satt en på när Justin och jag kysste varandra. Resten av fotona satte jag som i ett hjärta. När jag tittade på anslagstavlan så var alla bilder på oss uppe. Jag satte den bredvid det stora fönstret och den hängde nästan över sängen. Jag log och sedan gick jag tillbaka till Justin som hade somnat på soffan. Jag la mig bredvid honom och kysste honom innan jag själv somnade.

- Ryan, pappa viskade det till mig och skakade lätt om mig.

Jag låg på soffan med Justin längst in. Han hade armen runt mig och sov djupt. Klockan var runt sju på morgonen och av Justins anteckningar somnade vi runt fem. Jag tittade sömnigt upp i pappas ögon utan att veta vad han hade sagt.

- Yeah I am awake, sa jag sömnigt. Jag sa jämnt så när han väckte mig. Det hade säkert börjat när jag var runt fem år. Jag hade sagt det så ofta att det blev automatiskt så fort jag såg pappas ansikte det första jag gjorde på morgonen.

- Jag ska till jobbet snart och frukosten står i kylskåpet. Mitt credit kort ligger på bordet och ditt är påfyllt igen så du inte börjar bråka om det senare. Tory och Hampus kommer inte hem försen Justin och Ryan har åkt. Själv kommer jag för det mesta vara på jobbet så du har ansvar att ta hand om killarna. Nu ligger allt ansvar på dig okej? Jag litar på dig My little Princess, jag älskar dig, sa han och kysste min panna.

- Älskar dig också!

Pappa gick och när han låste dörren så började min hjärna tänka. Jag tänkte på att pappa såg så oroad ut. Han var oftast bekymrad fast han brukade vara så glad och stark runt mig. Han var min inspiration att gå vidare i livet så fort jag blev ledsen. Jag kände en obehaglig känsla som betydde att något hemskt skulle hända. Jag hoppas bara att det inte blir mitt fel den här gången. Jag vände mig mot Justin som log mot mig. Jag kysste honom och försökte somna om efter två timmar var allt för lite för mig.

 

Jag vaknade av att Justin försökte komma ut, jag hoppade snabbt över till fåtöljen. Jag hörde Justins underbara skratt men jag var fortfarande för trött för att göra något

- You are my ninja, sa han och kysste mig.
- Han sa att han älskar mig det brukar han aldrig göra!, sa jag snabbt och tittade oroligt in i Justins ögon.
- vem? Justin tittade chockat på mig.
- pappa... Justin vi måste till hans kontor.
- Ryan det har inte hänt något i så fall skulle han ha ringt okej vi kan gå dit senare idag men jag vill göra något kul just nu okej?, han kysste mig igen och hjälpte mig upp.
Vi gjorde oss alla i ordning och åt frukosten som bestod av pannkakor. när vi var klara gick vi ut och var på väg mot stranden. jag gick och pratade med Ryan och höll Justins hand. det kändes konstigt att veta att det hänt något och sedan inte göra något åt det. som om man inte hade kraften att fixa det så man lät bli att ens kolla om det var okej. men jag tänkte om det hänt något så skulle assistenten kollat och ringt mig det gjorde hon jämnt. När vi var framme så var det ganska folk tomt och Justin var först att hoppa i vattnet. han stänkt lite och plaskade runt i det grunda vattnet fullt på kläd och jga fotade såklart. han log mot mig och när jag skulle springa efter så ramlade jag pladask på magen så båda började skratta. jag satte mig upp och försökte spela ledsen men det gick inte så bra.
- Gjorde Bambi illa sig?, frågade Justin och log flörtigt.
jag skakade på huvudet och kom sanbbt på fötter igen. Justin mobil pep till och när han läst klart smset så gav han mig ett stort leende. och sedan förklarade han en plan för Ryan men lät mig inte höra något av dom sa. så jag följde efter utan att fråga eftersom den där kliande känslan av att något hänt pappa var kvar. jag lät bli att nämna det för Justin eftersom jag inte ville irritera honom. när vi kom fram till vår destination så var vi i en studio. Han log stort igen och sedan gick vi in. Justin skulle tydligen sjunga lite för några fans och sedan hade han bokat en photoshoot för mig.
- OKej nu är vi klara kan vi titta till pappa nu?!, frågade jag för tionde gången.
- Visst, sa Ryan och vinkade in en taxi.
vi åkte till kontoret och tog hissen till tionde våningen. den lugna musiken gjorde kliandet värre och jag tror till och med att jag faktikt kliade mig eftersom jag fick konstiga blickar från båda killarna.
"det är ditt ansvar att ta hand om dom jag litar på dig My Princess"
en illning kröp över ryggraden han hade inte kallat mig det sedan jag var sju och hade slagit i knät i ett bord. jag skrattade åt minnet men sedan kom kliandet tillbaka. hissen stannade och jag nästan sprang fram till pappas dörr. jag vågad einte gå in och hitta pappa. jag stirrade på dörren som om den skulle öppnas och pappa skulle komma ut och le stort mot mig men det hände inte. jag började kallsvettas jag var riktigt rädd.
- Jag kollar, sa Ryan och gick in.
Justin stängde den och kramade om mig. han viskade att allt skulle bli bra som om han redan sett vad som fanns där inne. jag rös och kände hur Justins grepp hårdnade om mina armar. nu blev jag rädd på riktigt och jag undrar om Justins också var rädd eller om han verkligen var så lugn som han verkade. dörren stod stängd i vad som kändes en evighet och jag hörde ingenting från Ryan som var där inne. jag tänkte ta mig ur Justins grepp och öppna dörren men det var som om en stor skylt var på den och bad mig stanna ute.

For Sickness Kapitel 9

När jobbet var klart så gick vi hem och jag var så trött att det blev en film kväll med bara Ryn och Justin. det blev krigsfilm bara för att Ryan inte skulle somna men det var inget fel med det och jag hade ändå inte tänkt se romantik eftersom det hade varit en dag full av det.

 

Mot kvällens slut klockan 12 minuter över elva för att vara exakt låg vi alla tre i min säng. Jag låg i mitten och Ryan på min högra sida och Justin min vänstra. Båda var vända in mot mig och jag tittade själv upp i taket och tänkte. Helt plötsligt pussade dom mig på kinden samtidigt bara att Ryan pussade min högra och Justin min vänstra. Jag skrattade och kände hur Justin letade efter min hand. När han höll i den kände jag hur kall jag egentligen var. Han la armen över min mage och sedan på något helt underligt sätt flyttade både Justin och Ryan in sig närmare mig samtidigt. Jag log fånigt åt dom. Men jag fick en plan. Jag dubbel kollade så mobilen låg redo att snabbt tas upp.

- Igen tack, sa jag och släppte Justins hand.

Båda två nickade och lutade sig fram men precis i sista sekunden sprang jag upp och vände mig om och dom kysste varandra. Jag fotade och skrek.

- GOTCHA!

Jag började skratta men snart blev det en spring tur runt hela huset eftersom killarna ville ha fotot. Båda två såg rätt arga ut men jag hoppade över soffan och ställde mig bakom en fåtölj där dom inte hittade mig.

- Ryan radera bilden!, skrek båda vilket fick mig att skratta mer.

- Aldrig!

Jag hoppade upp ur gömstället och sprang förbi båda utan att dom fick tag i mig. Jag kände mig jätte larvig men samtidigt så hade min onormala humor fått sin del av det och ville inte sluta.

- Oh nej den är på facebook!

Sa jag efter ett tag och sprang in i pappas rum där jag gömde mig under sängen. Killarna protesterade högt och bad mig ta bort och fortsatte leta efter mig. Jag hörde hur dom flera gånger gick förbi dörren som jag smart nog hade stängt den helt ljudlöst.

- Twitter och myspace och Tumblr!

Killarna öppnade dörren och kom in och började leta men dom tittade inte under sängen så dom sprang ut och protesterade och jämrade sig. Jag kände snart ett starkt handtag om ena min fot och Justin drog ut mig från sängen. Han log ett hemskt leende vilket betydde hämnd. Jag tänkte aldrig i livet och sprang upp och emellan honom och Ryan och ut genom dörren. Som jag lutade mig emot så dom var inlåsta. Jag fortsatte rada upp alla konton jag hade och mycket väl tog jag upp varenda flik. Jag ställde mig upp med killarna fortfarande inlåsta i pappas sovrum.

- Ryan sluta vara så hyper och lägg av det är inte kul!

Jag kände att jag borde lägga av men min humor eller hjärna hade inte samma meningen med min kropp när jag helt random började springa mot Hampus rum som låg längre ner i korridoren. Killarna var lite trögare och precis när jag stängt Hampus dörr så kom dom ut genom pappas. Jag gömde mig och fnissade fram ett ger ni er snart?. Jag la mig på sängen när jag hörde hur dom sprang ner för trappan.

Dörren öppnades sakta och in kom Justin. Han log inte längre men när jag inte flyttade på mig eller ens rörde mig kom han närmare och precis när jag skulle springa upp satte han sig på mig. Han tog mobilen ur mina frusna fingrar och, flikarna var fortfarande uppe. Han tittade på mig med förvånad blick.

- men... du gjorde det inte, sa han och låste mobilen och la den i hans bakficka.

Bilden jag hade lagt upp över allt var en lila bild med vit text på som stod What If We Were Never Meant For Eachother.

- ett: du skulle bli arg. Två: alla papparazzis skulle bli galna och tre: jag är inte sån trodde du det verkligen om mig?

Han kysste mig och log ett tacksamt leende över att jag inte gjort något. Han kysste mig igen och in kom Ryan. Justin steg av mig och Ryan började kittla mig.

- PAYBACK!, skrek båda efter några sekunder och nu kittlade båda mig

båda slutade efter ett tag men ingen av dom slutade skratta. Tillbaka i min säng så somnade Ryan efter några minuter. Justin och jag låg vakna och tittade in i varandras ögon. Jag hade helt glömt bort det som fick mig att må dåligt det gjorde jag jämnt när Justin var i närheten. Han brydde sig inte om det förflutna han brydde sig bara om det som hände här och nu. Jag letade efter min kamera på nattduksbordet efter ett tag. Justin kysste min midja och log sexigt när jag tittade surt på honom. Jag ställde mig upp och Justin var inte sen att följa efter. Jag fotade rummet och Justin. Och snart var allt fotat Justins skor, mitt golv, en tavla, mina gamla foton, mitt hår, Justins leende. Ja allt. Till och med den sovande Ryan. När jag gav upp om att fota saker satte jag mig och skrev och rita medans Justin tog kameran och fortsatte. Han fotade sig själv och mig ganska mycket när jag hade stått modell åt honom ett tag satte vi oss i soffan. Justin petade på mig och log stort när jag tittade på honom. Han pekade på sina ögon, sedan gjorde han ett hjärta för att sedan peka på mig

jag kysste honom.
- Jag älskar dig också
- betyder det att vi är tillsammans?, frågade Justin.
Jag nickade och kysste honom. sedan satt vi där och pratade i vad som kändes en evighet. Justin fortsatte att fota mig fast med min mobil och sedan satt han och redigera dom. han visade mig en där jag log mot honom och sedan stod det under Belongs to Bieber <3 jag log och sedan la jag ut den på min Tumblr. Justin loggade snabbt in på twitter och delade bildne där också. jag skrattade när han gav mig kameran och posade. jag fotade och sedan tog han tillbaka och redigera den. när jag fick tillbaka stod det Ryan Adams Stole My Heart <3.
- kom så går vi och tar ut dom. vi har en fotostudio som är öppet dygnet runt.
Justin nickade och sedan gick vi för att ta ut dom allihopa.

 

När vi hade bilderna så tog jag en stor anslagstavla och satte dit alla bilder. I mitten satt dom som Justin redigerat och under dom satt en på när Justin och jag kysste varandra. Resten av fotona satte jag som i ett hjärta. När jag tittade på anslagstavlan så var alla bilder på oss uppe. Jag satte den bredvid det stora fönstret och den hängde nästan över sängen. Jag log och sedan gick jag tillbaka till Justin som hade somnat på soffan. Jag la mig bredvid honom och kysste honom innan jag själv somnade.


For Sickness Kapitel 8

- Vem var det?, frågade Justin efter att jag gått in i honom ovetande att han hade stannat. Jag masserade handen. och han tog den snabbt och log stort.
- Selena Gomez jag ska dansa i hennes videor, och i taylors och i dina, sa jag och blinkade mot honom.
- jag vet, sa han och kysste mig.
Jag kände nästan känna hur alla blixtrar från kamerorna gick av.

 

Jag slet mig ur Justins grep men det var försent redan ett hundratal av alla på Gallerian hade fotat oss. Jag sprang ut, jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville vara med Justin men det var för tidigt att komma ut. Jag vet ju inte ens om vi är ihop ihop eller om Justin bara tror att jag är en flört. Jag vinkade in en taxi och åkte iväg. Det sista jag såg innan jag hamnade i stadens vimmel var hur Justin kom ut med en oroad blick. Men detta var jag. Jag var en rymmare när något blev svårt. Jag rymde hela tiden från mina känslor.

Taxin stannade och jag sprang upp för trapporna. Jag orkade inte med hissen med den lugna musiken jag ville bara prata med någon som kunde förstå. Jag öppnade dörren utan att knacka. Selena satt där inne och sminkade sig samtidigt som locktången låg bredvid och blev varm. Hon tittade upp när hon såg mig i dörröppningen fortfarande med ett krampaktigt tag om dörrhandtaget.

- Ryan vad har hänt?, frågade hon och sprang fram till mig.

Hon drog ner mig i sin säng och låste dörren om oss. Jag satt där och letade efter orden i mitt huvud. Hon log mot mig men jag såg oron i hennes ögon. Jag började sakta förklara allt som hade hänt mellan mig och Justin. Allt från första kyssen till det som hände nu i gallerian. Hon kramade om min hand och nickade efter varje mening som jag skyndade mig igenom för att snabbt fortsätta.

- Ryan det är helt normalt att känna så här. Jag har haft flera förhållanden när killen inte vill komma ut med förhållandet efter att det minst gått tre månader eller något. Och du har ju inte kännt Justin så länge så det är fullständigt normalt att du kommer så här, hon log och kramade om mig.

Jag hjälpte henne med håret och sedan åkte jag med henne till studion. Jag skickade ett sms och berättade för Justin vart jag var om han ville komma och prata var det hans sak men han visste nu var jag var någonstans.

 

Jag satt i danslokalen och värmde upp med tre andra killar. Jag var den enda tjejen som dansade i den här videon och låten handlade precis om det. En ensam tjej som letade kärlek och fann den i slutet av videon. Ganska gulligt. När jag var klar med upp värmningen så ställde jag mig upp och började dansa utan musik. Killarna följde snabbt efter och satte även på musiken som dånade i lokalen. Vi tog från början och jag spelade mot en kille som heter Anton. Han hade blont hår och såg lite ut som Liam Payne fast kortare, blond och Anton hade även ljus gröna ögon. Men förutom det kunde man tro att dom var bröder. Jag dansade balett i slutet och så gjorde Anton. Jag hoppade graciöst och jag fångades av Anton när jag var några centimeter i från golvet. Anton bar mig i famnen och lutade sin panna mot min. låten tog slut och alla applåderade.

- Okej gör om det där nu ute i lokalen. Vi har en grön bakgrund och golv men ni ska dansa två gånger en gång där inne och sedan en gång utomhus. Vi har fixat allt och Ryan du måste byta om nu, sa direktorn och gav mig mina scenkläder.

Jag skulle ha två olika klänningar. En som var kort och räckte ner till knäna. Den var gul med paljetter längst upp. Den andra skulle vara en överraskningen. Dansen i den ”gröna” lokalen gick jätte bra och nu satte dom på mig den andra klänningen och satte ögonbindel på mig så jag inte såg något. Jag följde efter Anton som höll min hand. Jag var barfota och kände därför hur asfalten snart tog slut och hur vi gått på gräs. Dom tog av mig ögonbindeln och jag tittade ner på klänningen.

den verkade jätte svår att dansa i men det var verkligen enkelt. Selena stod och sjöng framför oss medans vi dansade och när hon vände sig om mot oss så hoppade jag graciöst ner i hans famn och han vilade pannan mot min. det var då jag märkte att det inte var Anton. Anton stod bredvid och klappade händerna. jag tittade in i ett par hasselbruna ögon. Justin satte ner mig och Selena kom fram till oss.
- Jag hörde vad som hade hänt så jag frågade om inte du och Justin kunde göra en kyss scen i slutet fast fansen får inte veta att det är Justin men du vill väl inte heller vara otrogen mot din pojkvän genom att kyssa Anton.
det jag nyss hade hört gick igenom ena örat och ut genom det andra men jag log stort och nickade. Vi gjorde om slut scenen och när Justin vilade sin panna mot mig satte han ner mig och vi kysstes.  kameran gick av och alla applåderade. jag log stort mot Justin innan han tog min hand.
image
När jobbet var klart så gick vi hemoch jag var så trött att det blev en film kväll med bara Ryn och Justin. det blev krigsfilm bara för att Ryan inte skulle somna men det var inget fel med det och jag hade ändå inte tänkt se romantik eftersom det hade varit en dag full av det.

For Sickness Kapitel 7

Det var inte lätt och jag hade aldrig gjort det förut. Men dom gillade mig verkligen och jag gillade dom jätte mycket och det skulle vara hemskt om allt slutade bara för att jag hade gjort några dumma saker när jag var mindre. Jag ställde mig upp när det var en kvart kvar och sedan stod jag och övade på min start linje.
- Jo det är så här att bilolyckan är inte det enda som har gått fel i min familj. Det har varit allt från minsta stöld till det värsta massmorden. Och jag är en del av det jag har...

Jag stirrade på dörren och sa meningen igen. Så fort jag kom till mitt bekännande så stannade orden och jag fick börja om. Jag började om och precis när jag kände orden komma upp ur strupen och början av mitt bekännande kom så kände jag en varm hand på min axel. Jag hoppade till så hastigt att jag nästan åkte in i dörren. Jag började gråta hysteriskt och bara stod där och grät samtidigt som synen blev suddigare.

- Jag sa ju att vi inte skulle skrämma henne, sa Ryan och tittade medlidande på mig.

När jag hörde honom säga det grät jag ännu mer och nu var det en blandning av lättnad och skräcken över att dom skrämt mig. Hjärtat bultade så hårt att jag trodde det skulle hoppa ur bröstet och fly sin väg. Justin gick fram till mig och kysste min kind innan han lyfte upp mig och bar in mig i vardagsrummet där han satte sig ner med mig i sin famn. Jag snyftade och flämtade efter andan. Ryan la mina ben i hans knä och sedan satt vi så i några timmar. Ryan masserade min fötter och Justin strök undan mitt hår och pratade lugnande med mig. Jag hade blivit skrämd många gånger och detta var ingenting emot det men ändå blev jag lika rädd varenda gång.

När det gått två timmar och jag nästan inte grät längre gick Ryan ut och tog ett samtal. Justin pussade mig på kinden igen innan jag pressade mina läppar mot hans.

- Jag har saknat dig, mumlade jag mellan kyssarna

Justin kramade om mig hårt. Jag fick genast panik över vad dom skulle tycka om mig. Jag hade gjort två hemska saker och hade varit på väg med ett tredje. Tänk om dom inte förlät mig och vi slutade vara vänner. Dom hade varit dom enda vännerna förutom Hanna jag hade haft sedan efter morden. Jag kysste Justin en gång till innan Ryan kom in.

- Ry vad hände?, frågade han och satte sig ner på samma plats igen.

- Jo... jag är inte den tjejen ni tror jag är, tystnaden steg i rummet.

- Jo allt började för tjugo år sedan då min morfar började råna. Ganska oskyldigt fast många gånger och han överöste familjen med gåvor och annat och betalade igen alla skulder. När han dog av att ha blivit skjuten av en polis tog min morbror över. Han var sjuk... psykiskt. Han mördade sin egen fru och sina tre barn. Sköt dom i huvudet vid tinningen. Sedan grävde han ner sig själv efter att ha mördat ett fåtal personer i allmänheten. Han klöste ur sina egna ögon och slet av sig sina egna naglar. Min mamma... det var hon som hade planerat bilolyckan bara att det blivit fel eftersom vi egentligen inte skulle varit där. Min syster hon var väldigt liten men otroligt våldsam. (jag visade dom ärret som gick från armbågen upp till axeln och ner längs hela ryggraden). Och jag...

Jag stod upp och skakade. Jag var så rädd för allt.

- Ry vi bryr oss inte.

Orden gjorde ondare än var jag trodde dom skulle göra. En gång hade jag skämtat om det med Hanna och då hade det inte gjort lika ont. Min familj var helt retard och allt från min mammas sida. Det var en hjärnsjukdom som spred sig i familjen. Jag hade bokat doktor tid i mitten av september för att kolla upp det närmare men nu blev jag nästan rädd för det. Jag ville veta men ändå inte och speciellt inte om inte Justin ville veta. Jag sjönk ner i soffan igen och kände mig dum för jag hade berättat. Jag ville lägga mig i min säng och krypa ner under täcket och komma ut där ifrån efter tre veckor. Varför hade jag ens försökt berätta? Jag hade velat rädda dom från något jag inte kunde styra över. Jag blev rädd för mig själv.

- Vi vet redan, mitt blod frös till is.

- Din pappa berättade så vi vet om morden. Både på din bästis Zoey och på ditt ex Tony. Vi vet att man ska hålla sig undan om du blir riktigt arg eller riktigt besviken. Men Ryan det är lugnt vi bryr oss inte, Justins ord både retade upp mig och gjorde mig lugn.

Jag nickade och kysste honom. Vi satt och pratade ett tag men alla hade blivit på sömn humör. Vi gick och la oss i min säng. Jag låg i mitten och var riktigt trött.

Justin strök bort mitt hår och kysste min hals så jag rös till. Jag vände mig mot honom och log stort innan han kysste mig och tog min hand. Till slut somnade vi alla tre men det var inga problem ingen skulle ändå protestera. Pappa jobbade, mamma var borta på affärsresa och Hampus hade åkt till New York vi sov till sent nästa dag. Jag vaknade först och därför byte jag om i rummet med dom sovande killarna och sedan gick jag och borstade tänderna och sminkade mig.

vi bestämmde oss snabbt för att gå och shoppa eftersom Justin satt och klagade över sina skor och att ha glömt sin keps hemma i Canada. Jag hade skrattat men ville följa med för att det kunde betyda ett till par klackskor och ännu ett halsband eller smycke. så väl i gallerian hade vi med oss Kenny. Justins livvakt och Kenny och jag gick och skämtade medans Justin och Ryan gick och pratade killsaker. jag ville inte vara med i det men däremot var jag rädd att gå själv. inga papparazzis hade hittat oss än och fansen som såg oss pekade bara och några enstaka kom fram och bad om autograf. Jag fick ett sms medans Justin kramade om en liten blond hårig flicka.
"hejsan musikvideon ska spelas in i kväll kom över till studion lite tidigare vi har saker att prata om xx Selena"
"okej kommer vid sex gumman"
- Vem var det?, frågade Justin efter att jag gått in i honom ovetande att han hade stannat. Jag masserade handen. och han tog den snabbt och log stort.
- Selena Gomez jag ska dansa i hennes videor, och i taylors och i dina, sa jag och blinkade mot honom.
- jag vet, sa han och kysste mig.
Jag kände nästan känna hur alla blixtrar från kamerorna gick av.

For Sickness Kapitel 6

Vi hade gått till stranden och med månen bakom oss så pratade vi om Justins turné och alla Beliebers som skulle
freak out om dom visste om oss. Jag stannade och gick ner i vattnet tills det nådde mina knän. Justin följde efter.
- Du vet att du blir blöt.
- Nej men du blir, sa jag och knuffade ner honom.
Han drog ner mig och kysste mig passionerat innan vi tittade upp mot månen.

 

Justin hade åkt igen och vi hade smsat med varandra. Som gulliga sms och hur mycket vi saknade varandra. Jag hade helt glömt bort Chaz och nu tänkte jag bara på Justin vilket var skönt. Trotts det visste jag inte om vi var ihop eller inte. Vi hade kysst varandra flera gånger och vi var helt öppna med varandra men ingen av oss hade börjat prata om förhållande. Jag tror inte att jag är redo för det men jag skulle försöka för Justins skull. Jag gick in på datorn och letade upp en bra kläd affär. Jag började shoppa allt från shorts till nattlinnen till skor och väskor. Summan gick snabbt upp över tio tusen men vad gör det när man är rik av sin pappas jobb och sitt eget dansande. Jag fick sms och medans jga hoppade upp på sängen önskade jag att det var Justin.

”Hej Sis! När kommer du till Canada?”

” Hej Bro! Nästa sommar sorry att göra dig besviken. :(”

”det är lugnt, Justin är full med överraskningar så vi ses säkert tidigare :D must go see you later Sis”

”See you Bro”

Jag som hatade hemligheter var nu i mitten av en och jag gillade det inte alls. Men det verkade som om jag skulle träffa Justin snart igen och det fick mig på bättre humör. Jag avslutade snabbt shoppingen och bestämde mig för att ta en promenad. Jag la mobilen i bakfickan och fixade håret sedan blev det av ut i sommarvädret. Jag kom cirka två steg från min ytterdörr när jag blev attackerad av papparazzis.

- Ryan hur känns det att vara vän med Bieber?, det var Arthur igen.

- Bra han är en riktigt pärla på att prata och göra mig på bra humör, sa jag och gjorde en rolig grimas åt kameran.

- Hur mår du, vi hörde att du skadat dig i Canda lite före du kom hem.

- Jag mår super och skadan har nästan läkt igen. Det var bara en skråma. Se Arthur jag behöver inget sjukhus när man har Bieber och hans båda vänner.

- Hur känner du Bieber?

- Det var hans vän Chaz som räddade mig när jag blivit skadad och han var på båten så dom tog hand om mig och sedan satt vi och pratade jätte länge.

- Har du en förälskelse i Bieber

- Nej men jag har en liten Bieber Fever just nu man kan inte få nog av honom.

- Hur är familjen?

- Pappa har fått några nya kunder, mamma jobbar hårt med sitt advokat skit och Hampus chillar väl i plugget samt att han arbetar på för min mamma som assistent. Och jag klarar mig bra med shopping och dans, sa jag och log mot kameran.

När jag inte längre pratade med Arthur och hans gäng så gick jag mot pappas jobb. Han hjälpte kändisar med musikvideor och att anställa några för hans bolag. Han var en av dom kändaste i hela LA och därför var jag både rik och berömd. Jag gick in i entrén och kvinnan som stod i disken log och skickade efter pappa som kom efter några sekunder. Väl uppe på hans kontor som låg på tionde våningen så la jag mig i soffan. Han hade redan en klient i stolen och jag ville inte störa mer än att han fick gå ifrån mötet. Pappa som jämnt älskade att ha mig på arbetet frågade något ibland och klienten bad om min smak till ridåer och danskläder och jag gav mitt svar.

När jag varit yngre hade jag jobbat för pappa. Då hade jag missat skolan ganska mycket men nu hade jag MVG i alla ämnen och jag var super duktig och verkligen lärarens gullegris. Men på pappas jobb hade jag fått gått runt och pratat med dom anställda. Leta nya kändisar och gett dom min smak i arbetet. Det hade varit jätte kul och jag hade fått en lön på 10.000 varje månad och jag hade jobbat där i tre år. Jag hade mest hjälpt dansare precis som pappa fast han hjälpte även dom som sjöng. Alla kändisar var välkomna allt från nybörjare till riktigt gamla.

 

- Ryan vad tycker du om indigoblå?

- Det matchar din ögonfärg och det fram häver din hy på ett jätte fint sätt.

Klienten nickade nöjt och jag förstod direkt att det var en nyböjrare. Mötet avslutades och jag gick fram till pappa för att lägga undan papper och annat som han hade klottrat på. Såklart kom Justin upp på frågan och jag svarade helt ärligt. Jag berättade allt från första kyssen till nu senaste som hade varit kyssen i vattnet under månljuset. Pappa gillade Justin även om han inte hade mött honom In real life men Justin hade ett bra rykte och det gillade pappa.

”tja Sis! Jag och din Lover kommer om två veckor”

”Vad bra börjar bli less på ensamma filmkvällar och inget av era dåliga skämt. Och bonus så får ni träffa pappa^^”

”Längtade redan efter du skrev film”

”haha förstod det”

 

Pappa blev jätte glad och nu fanns mitt tillfälle att berätta om min barndom. Jag hade aldrig gjort det förut och jag ville verkligen att dom inte skulle döma mig efter vad jag hade gjort. Det var det enda som papparazzisarna inte visste. Jag gick ut när den nya klienten kom in och när hon glatt kom ut efter en halvtimme såg jag att det var Selena Gomez. Jag log mot henne och vi utbytte nummer till varandra och små pratade lite innan pappa ropade in mig igen.

- Ryan du har fått jobb innan skolan. Du ska göra sju musikvideos. Två för Miss Gomez, två för Miss Swift och tre för Mr. Bieber. Du får ett tusen för varje video förutom den sista Bieber videon för den sa han att han skulle betala tillbaka på annat sätt.

- Coolt, jag har längtat på att röra på benen.

Sa jag och började dansa lite töntigt framför pappa så han skrattade.

Två veckor senare

 

Jag låg nu och läste min bok som handlade om en tjej som tar självmord. Kanske inte så ku lmen den var intressant. I förr går hade jag börjat träna till Selenas video och samt gjort den första videon med Taylor. Det hade gått riktigt bra och vi tre hade blivit bra vänner. Båda två hade skrivit sina autografer i mitt block som jag hade alla andra autografer med kändisar som jag har jobbat med. Det var snart fullt. Jag stängde igen boken och la den i högen med lästa böcker och sedan la jag en ny på kudden. Jag gjorde i ordning mig lite smått vilket betydde att jag bara borstade tänderna. Jag satte mig på en stol i hallen och började öva på hur jag skulle berätta min barndom. Det var inte lätt och jag hade aldrig gjort det förut. Men dom gillade mig verkligen och jag gillade dom jätte mycket och det skulle vara hemskt om allt slutade bara för att jag hade gjort några dumma saker när jag var mindre. Jag ställde mig upp när det var en kvart kvar och sedan stod jag och övade på min start linje.


Som ni ser så blev det Demi som blev Ryan hoppas ni gillar detta kapitel :D

For Sickness Kapitel 5

- jag hade alltid trott att du bodde i new york, han skrattade när han vände sig om mot mig.

jag skakade på huvudet och kramade om honom.

- Jag kommer sakna dig Justin Drew Bieber.

- Och jag kommer sakna dig Ryan Katherine Adams

sa han och kysste mig passionerat


Nu hade det varit två veckor sedan både jag och Justin hade åkt ifrån Canada. Jag och Chaz hade inte pratat alls och jag förväntade mig det inte heller. för min del var det över men jag visste inte om Chaz fortfarande hade känslor för mig. Ryan hade jag smsat med även om han hade åkt på Hockeyläger så hade vi fortfarande ku lmed sena telefon samtal och roliga sms. Jag packade upp den sista kartongen eftersom det fortfarande var sommarlov hade jag mest sovit och därför inte blivit helt klar med flytten. När jag var klar med att lägga iordning allt i mitt rum log jag och drog upp min svarta kamera.

Jag fotade ofta mitt rum när jag var klar. Lite konstig men vem är inte det?. Jag gick ut för att sedan ställa mig i dörröppningen. jag började fota från vänster. väggarna var vita och sedan hade jag fyllt dom med bilder och hyllor. längst hela väggen mot dörren var det svarta hyllor fulla med filmer, böcker, fotoalbum, gosedjur, tavlor och smycken samt smink. den andra hade en stor svart soffa med en massa färgglada kuddar i sig. efter soffan stod en liten scen. där en stor bergsprängare satt på golvet och utrymme att dansa på. åt höger såg man min garderob som faktiskt inte var en garderob utan mer hyllor och lådor mot en lila vägg. om man följde väggen som ledde mot det stora fönstret hittade man nästan bara gammla saker som jag hade när jag var yngre som skolböcker, gamla kläder, leksaker och ett par målarböcker. under fönstret var min dubbelsäng. Jag hade ett otroligt stort rum och otroligt nog var det jämnt rent och allt var intryckt mot väggen. vid fotkanten av sängen hade jag en stor kista i den

hade jag min dator och en massa kuddar.

och förutom alla bilder på dom vita väggarna hade jag några få afficher på Justin. Min syster Royce hade spenderat mycket tid här inne och hon älskade Justin och därför lät jag henne sätta upp afficher och nu när hon var död vågade jga inte ta ner dom. så dom hängde bra där dom hängde. mit i rummet hade jag en stor lila matta med blomstermönster. på den låg en massa häften från när jag skrev.

 

jag stängde min dörr som var av ek och hade en skylt där det stod Ryan i skrivstil och sedan hade jag målat massa saker från när jag var liten så den hade både mitt handavtryck och mitt fotavtryck. jag älskade det så himla mycket att jag ibland stod och mätte hur mycket handen hade växt.

 

Justins perspektiv

 

Innan jag hade åkt för två veckor sedan hade Chaz kommit till mig. Han hade berättat att enda sedan han hade försökt att ha sex med henne så hade känslorna lagt av. Han visste inte hur han skulle säga det och eftersom jag skulle till Los Angeles snart så vart det min uppgift att berätta för henne. det var lika bra att göra det mellan fyra ögon och jag skulle ju till LA om en dag. Det var otroligt att jag inte redan tjatat håll i huvdet på mitt crew eftersom jag saknade Ryan så mycket att det värkte i hela kroppen. men snart skulle jag se henne igen, känna hennes lena händer mellan mina och hennes kyssar. jag log för mig själv.

 

Jag knackade på hennes dörr och en tjej med lejonman öppnade dörren. Hon gäspade och log stort.

- I have missed that smile.

Hon kramade om mig innan hon drog in mig i hennes rum. Jag hörde hur dörrarna öppnades och stängdes och sedan satt jag på hennes säng och inspekterade rummet. Det var verkligen Ryanaktigt och det var riktigt fint med alla bilder och särskilt afficherna på mig själv. Jag bärde upp henne i min famn och sedan satte jag mig i sängen med henne i mitt knä.

- Okej ut med språket vad gör du här Biebs?, frågade hon och log stort.

- Jo det är så att Chaz...

- Det är lugnt jag vet att det är slut. Dött och begravet, sa hon helt normalt.

Jag nickade utan att veta vad jag skulle säga. Hon började kamma håret och sedan tassade hon fram till sina kläder. Hon rotade runt lite och skrattade lite då och då. Hon drog fram en tunika och ett par jeansleggings innan hon försvann in i badrummet. Efter ett tag kom hon tillbaka och var helt klar med smink och allt. Men däremot såg jag att hon gråtit så jag gick fram och kramade om henne. Som en tröstande famn kunde göra henne glad. Hon tittade upp mot mig och satte ena sin hand på min kind innan hon kysste mig.

 

Ryans perspektiv

 

vi hade suttit och pratat i vardagsrummet jätte länge och jag stod inte ut längre jag var tvungen att komma ut och röra på mig.

- Justin jag måste ut, sa jag och stönade för att få honom med mig.

Han nickade och tog min hand innan vi gick ut. Vi gick ganska långt tills vi kom till en öde park med en klätterställning, gungor och en stor sandlåda. Jag sprang fram till en gunga och Justin ställde sig bakom och gjorde fart. När farten var snabb nog hoppade jag av och landade smidigt på fötterna så Justin började skratta. Jag gick fram och kysste honom. Medans jag letade i hans fickor.

- Justin vad har du här?!

Frågade jag med ett skratt när jag drog ut en flaska med såpbubblor. Jag skrek och sprang upp i klätterställningen innan Justin hann ta ifrån mig såpbubblorna. Jag satte mig längst upp och blåste lite medans Justin som var kvar nere i sanden förstörde dom genom att slå dom. Jag log och blåste ännu mer. Justin hoppade upp och bet efter en bubbla och började hosta som en galning när den spräcktes mot hans tunga. Jag hoppade ner och kysste honom som förlåt. Justin tog flaskan och blåste ett par stycken som jag lät åka upp till himlen. Han la ner flaskan i fickan och tog min hand.

 

Vi hade gått till stranden och med månen bakom oss så pratade vi om Justins turné och alla Beliebers som skulle freak out om dom visste om oss. Jag stannade och gick ner i vattnet tills det nådde mina knän. Justin följde efter.

- Du vet att du blir blöt.

- Nej men du blir, sa jag och knuffade ner honom.

Han drog ner mig och kysste mig passionerat innan vi tittade upp mot månen.


vem skulle ni vilja

Hejsan

jag tänkte göra det lätt för mig ;)

jo jag tänkte att Ryan kunde vara lik en kändis och då tänkte jag att ni skulle kunna få välja mellan några och sedan tar jag den som får mest röster och det blir då Ryan i novellen :D

okej

1. Demi Lovato


2. zooey deschanel


3. Emma Stone


4. Megan Fox

For Sickness Kapitel 4

men Chaz verkade förändrad. mer hård och inte lika snäll och godhjärtat men det var från kyssen som jag och Justin hade haft. men jag visste inte om Chaz gillade mig eller om han ville göra Justin avundsjuk. Jag kanske inte kände Chaz överhuvudtaget

Den här veckan hade varit otroligt jobbig. Alla känslor och dansen. Pappa hade listat ut att det var något men jag svarade aldrig på hans frågor. däremot brydde sig inte "mamma" sådär jätte mycket om det eftersom hon jämnt var borta och sedan pratade vi nästan aldrig när hon väl var hemma. Chaz och jag skulle snart ut på våran tredje dejt. Han hade gått tillbaka till sig själv nu och var jätte trevlig igen. Jag gillade honom verkligen mycket fast vi inte hade kännt varandra så länge. Däremot hade jag problem med Justin. Eftersom vi hade kysst varandra tre gånger så kände det nu ganska pinsamt att vara med honom med dom andra. Eftersom Chaz oftas ville sitta och gulla nu när dom andra visste så pratade jag knappt med Justin. däremot när vi var själva var det som om inget hade hänt. Däremot vart det jobbigt när vi var alla fyra.
- Är du klar?
Jag vände mig om och möttes av ett stort leende. Jag nickade och kysste honom. Jag låste rummet och sedan ytterdörren innan jag tog Chaz hand och vi gick.
- Vad vill du göra?, frågade han och la armen runt mina axlar.
- Hm.... överraska mig, sa jag med ett stort leende.

När vi gått ett tag så stannade Chaz mig. Han kysste mig innan han satte på mig ögonbindel. Vi fortsatte gå. med Chaz bakom mig ledde han mig in i en byggnad. Det pirrade i magen när han försiktigt tog av bindeln.  Framför mig var en basketplan. Korgarna stod ensamma på vardera sida av rummet, linjerna på golvet syntes knappt, det var grått och gammalt men samtidigt väldigt mysigt.

Chaz kastade en basketboll till mig. Det var jätte länge sen jag spelade basket. Jag dunkade den några gånger i golvet innan jag kastade den som jag missade med några millimeter. Jag tog upp bollen igen och Chaz ställde sig bakom mig. Han satte ena sin hand på min midja och den andra på ena min hand. Han viskade sakta hur jag skulle göra samtidigt som han kysste mig på halsen. Jag sköt iväg bollen som träffade. Jag vände mig om och kysste honom. Han bärde upp mig och jag satte benen runt hans midja. Han bärde in mig i vad jag trodde var ett omklädningsrum. Han pressade upp mig mot väggen. Han kysste mig på halsen och ner mot nyckelbenet samtidigt som han fingrade på min tröjkant. han slet av tröjan och smekte min mage. jag rös i hela kroppen. han la ner mig mot golvet och kysste min mage och upp mot munnen. Han ställde sig upp och tittade runt sig som om vi inte var ensamma. Jag ställde mig upp och drog på mig tröjan igen.
- Ryan vad gör du?, frågade han samtidigt som han vände sig om mot mig för att dra av mig tröjan igen.
- Jag vill inte göra det, jag är inte redo.
- Ryan snälla det är inget stort, Han kysste mig igen och letade efter tröjkanten.
Jag puttade bort honom och gick argt där ifrån. Chaz ropade efter mig och började gå efter mig. Han tog min hand men jag slet loss mig. Jag sprang där ifrån. Jag hörde hans steg bakom mig och jag skyndade på stegen. Jag tog en genväg jag visste precis vart jag skulle just nu. det började mörkna och jag skyndade på mina steg. jag ville inte hem för där skulle Chaz leta efter mig först och jag ville inte tillbaka till Chaz. Jag gick in på gården, klockan var nu runt tio på kvällen men ändå så var det mörkt ute. konstigt eftersom det fortfarande var sommar. Jag knackade på fönstret. Jag ville inte väcka alla i huset därför hade jag valt fönstret. jag knackade igen, tänk om han inte öppnade? inget hände på ett tag men sedan tändes en lampa och gardinerna åkte åt sidan. Han tittade oroligt på mig och öppnade snabbt fönstret

- Ryan vad är det
- Jag var med Chaz... och han..., det var först nu jag upptäckte att jag grät.
- Han skadade dig väl inte?, frågade Justin och kramade hårt om mig.
- Nej men nästan. Jag visste inte vad han skulle göra så jag gick ifrån... men han följde efter... jag var rädd Justin. Jag visste inte vad jag skulle göra.
jag klättrade upp på fönsterbrädet och hoppade ner på sängen. Jag höll på att ramla omkull men Justin tog emot mig. Han omfamnade mig i en kram och jag kände mig trygg. Han la sig ner i sängen och jag la mig emot honom. vi låg i sängen ganska länge, helt tysta och han lugnade ner mig. när tårarna inte längre rann och jag hade fått tillbaka kontrollen över min röst ställde han sig upp. Han gick fram till garderoben och drog fram en stor grön tröja med New Yorkers märke på, ett par gråa shorts. Han räkte mig dom och jag sprang in på toa där jag böt om och satte upp mitt svarta hår i en fläta som jag la över axeln. jag gick tillbaka till Justin som redan låg i sängen igen. jag kröp ner bredvid honom och la mitt huvud på hans bröst.
- goodnight sweeite, sa han och pussade mig på pannan innan jag somnade.

Jag vaknade men inte av en klockan utan en len röst som berättade att det var en härlig morgon att vakna till. jag slog sömnigt upp mina ögon och tittade rakt in i Justins hasselsbruna ögon.  Jag log och kände att jag sovit gott. bättre än vanligt. Han sa något och utan att jag visste vad det var nickade jag. När han gått ut ur rummet gjorde jag i ordning mig och gick ner till köket. Jag träffades av två stycken morföräldrar som båda log varmt mot mig.
- Hejsan jag är Diane och detta är Bruce du får ursäkta Justin att han inte har presenterat oss.
- Ryan och det är lungt det är inte ofta jag träffar mina vänners familjer ändå.
Båda log och gav mig frukost. under hela tiden frågade dom en massa och jag svarade så gott jag kunde efter som det var gansak svåra frågor ibland. det enda som var skönt var att det inte blev pinsamtystnad mellan oss. När Diane gav mig min andra tallrik med pannkakor kom Justin ner. Vi båda åt snabbt och sedan drog Justin med mig ut i sommarluftens vilda blåst. Han gick genom bakgården mot äppelträden och kastade ett till mig och jag genast började tugga på. han vände mig ryggen och jag visste att något var fel.
- Jag måste åka snart..
- när då?, frågade jag med skakig röst.
- Imorgon kväll, det lät som om han skulle gråta.
- Om det känns bättre så måste jag också åka snart. jag bor bara här på sommaren och sedan bor jag i Los Angeles. så vi åker tillbaka imorgon kväll också.
- jag hade alltid trott att du bodde i new york, han skrattade när han vände sig om mot mig.
jag skakade på huvudet och kramade om honom.
- Jag kommer sakna dig Justin Drew Bieber.
- Och jag kommer sakna dig Ryan Katherine Adams
sa han och kysste mig passionerat

For Sickness Kapitel 3 part 2

Justin kramade om mig och då hörde jag någon skrika mitt namn. Ryan ryckte också till och tittade mot den brun håriga mannen som kom emot oss. Hampus hade ett leende på läpparna och kramade om mig så jag var några centimeter över marken. det var inte ofta som jag såg min halv bror men nu skulle jag spendera tid med honom.
- Det var riktigt roligt killar vi syns senare jag måste gå med Hampus. Kom nu Hanna vi går, jag kramade om killarna och förvsann sedan med Hanna och Hampus

Jag hade gått på bio och fått in två tusen dollar efter framträdande med Justin och sedan mina tre egna danser. Hanna hade fått fem hundra och hon hade nästan svimmat när jag hade gett henne pengarna. hon var inte fattig men så mycket pengar hade hon aldrig hållit i. Hon sprang hem direkt och Hampus följde med mig hem för att sedan åka iväg för att jobba igen. Han var 21 år gammal så jag behövde inte se efter honom och jag var sexton så han behövde inte se efter mig. Jag la mig i sängen och tänkte på att jag och Justin hade kysst. Men jag hade känslor för Chaz och Justin. jag var helt förvirrad och visste inte vad jag ville men jag visste att jag skulle bli sårad med Justin eftersom han åkte bort så skulle jag chansa på Chaz?

klockan var elva när min mobilringde.
- Ryan kan vi mötas?, frågade han och han lät ledsen.
- Såklart vi syns snart snygging.
- Japp i parken sötnos, svarade han och sedan la vi på.
Jag gjorde iordning mig och försvann ut genom fönstret eftersom pappa satt i vardagsrummet och det fanns ingen tid åt att bråka med honom. tur att mna hade rummet på botten våningen. Jag försvann snabbt och gick mot parken som jag var framme vid efter några minter. jag hade sprungit för att hålla värmen. idag var en kall sommarkväll och det förvånade mig att ingen var ute. klockan var lite över elva och det var ljust så varför var ingen ute? jag satte mig på en bänk och värmde mina händer. Chaz borde vara här snart.
jag började sjunga på Justins låt up och fick genast igång värmen när jag började dansa. jag stannade och tänkte på vilka ord som skulle komma. då kände jag en hand på min axel och hur någon kysste min hals. jag började fnittra och när jag vände mig om möttes jag av ett par hasselsbruna ögon.
- Fin låt.
- Jag vet. det är bara för en av mina favoritpersoner sjunger den som den är så fin, sa jag och kramade om honom. Jag skickade iväg ett sms till Chaz och undrade var han var?
- Fryser du?
- vilken fråga. såklart jag fryser men Chaz kommer ju aldrig, sa jag lite halvt frustreat.
- Han gillar dig verkligen men det gör jag också, han lutade sig framåt för att kyssa mig men jag vände på ansiktet så han pussade min kind.
- förlåt men jag gillar Chaz, sa jag och lät ledsnare än vad som var meningen.

Han nickade och mumlade något som jag inte hörde. ändå började jag rodna. en blåst kom och gjorde så att mitt hår åkte över och skymde mitt ansikte. Justin la det bakom mitt öra och lät armen ligga kvar över min axel. Sakta flyttade jag mig närmare och sedan kysste jag honom. Han besvarade kyssen. det kändes som om vi stod där i en evighet men när hans läppar inte längre rörde vid mina kändes kyssen som några sekunder. Han log mot mig och mumlade ett hejdå innan han kysste mig igen.



jag tittade på klockan när jag inte längre såg Justin. Chaz var nu tjugo minuter försenad och jag frös. jag började gå hemmåt även om jag inte ville. efter några meter så såg jag en skugga. jag över vägde om jag skulle byta väg så jag slapp möta främlingar men när jag kom närmare såg jag att det var Chaz.
- vad gjorde du med honom?, frågan var stel och han lät nästan arg när han sa honom.
- inget vi pratade...
- Kyssarna då. två stycken du behöver inte ljuga.
- jag var förvirrad okej men Chaz jag vill vara med dig så sluta larva dig. Du betyder allt för mig. Justin var bara... han var en flört. inget mer, jag visste inte vad jag sa eftersom jag verkligen gillade Justin.
- Killen på stranden då.
- Chaz det var Hampus min halv bror. Hans mamma gifte sig med min pappa, sa jag med ett skratt.
Chaz nickade och tog min hand i ett hårt grepp. Vi gick mot hans hus och på något sätt kändes det som om jag valt fel. helt fel men det ville jag inte säga. jag hade redan sårat Chaz och jag vågade inte göra det igen. inte samma natt inte då. och jag visste inte hur jag skulle säga det heller. men Chaz verkade förändrad. mer hård och inte lika snäll och godhjärtat men det var från kyssen som jag och Justin hade haft. men jag visste inte om Chaz gillade mig eller om han ville göra Justin avundsjuk. Jag kanske inte kände Chaz överhuvudtaget

For Sickness Kapitel 3 part 1

Jag såg hur Chaz blev besvärad när jag pratade om Hapus. efter ett tag var vi framme vid mitt hus och det kände som vi gått på bara några få minuter fast vi hade gått i  en timme. jag kramade Justin hejdå och jag kramade även Chaz. båda gav mig deras nummer och jag mitt till dom och sedan skildes vi åt dom gick hem och jag gick in och somnade nästan direkt.


Det hade nu gått tre dagar sedan båtolyckan och att jag hade träffat killarna. Jag hade smsat som en tok med alla tre killarna men det kändes inte lika roligt. Jag tänkte på Chaz samtidigt som jag gick in i duschen. Jag satte på radion och sjöng genast med i toplistan. Jag visste inte att inne i mitt rum satt nu alla tre och log åt deras skämt om att skrämma mig. Jag skruvade upp volymen på radion och sjöng med ganska högt och ganska fult. efter fem låtar och en häftig spott attack när jag fick schampoo i munnen var jag klar. Jag letade efter handduken men jag hittade den inte. Jag sträckte mig efter handtaget och höll på att gå ut när jag såg handduken ligga över elementet.  jag fönade håret lite snabbt och virade in mig i den varma handduken. Killarna välkommnade mig med stora leende och vinkade stort mot mig där jag stannade fast frusen i dörröppningen.
- Så vad ger ni mig äran av att se er här?
- Vi saknade våran tjej, sa Ryan och blinkade mot mig.
- Men vänta det är bara jag hemma. dörren är låst så hur fan kom ni in?, sa jag förvånat.
- sten som sten men nej vi gömmer också våran nyckel i blommkrukan, sa Chaz och blinkade.
- så vad ska vi göra?
- Först ska handduken bort, sa Justin och blinkade.
jag nickade och började knyta upp knuten vid ena bröstet och alla tre stirrade på mig men innan jag släppte ner den på golvet vände jag mig om och gick skrattandes in i min stora garderob. Jag trokade mig lite snabbt och böt om till rosa underkläder och sminkade mig lite lätt innan jag satte upp håret i en toffs. satte på mig strumpor och ett par skinny jeans. sedan var jag tvungen att gå ut för att hämta mitt linne som hängde på sänglampan. jag gick lugnt till den och satte på mig den och sjönk ner med ett flin på läpparna bredvid Justin. Alla tre bussvisslade och blinkade samtidigt. fort sjönk jag ner och drog fram en låda under sängen. i den hade jag mina smycken. jag tog fram två stycken båda med två R på. ena var två silver och den andra två guld. äkta silver och guld. sedan ett med ett guld kors.
- Varför fyra stycken R?, frågade Chaz.
- Min mamma som hette Raina, Min syster som hette Royce, Min pappa som heter Roy och jag som heter Ryan, sa jag och pekade på varje R. och guldkorset fick jag av pappa när jag lämnade sjukhuset.
- Hette? sjukhus? nu får du allt berätta unga dam och du har fortfarande din mamma, sa Ryan med ett leende.
- Ni vet bilkrashen. som inträffade för sju år sedan. Jo både min mamma och min syster dog i den. Jag var också i bilen men jag blev bara skadad där av sjukhuset. och innan vi åkte iväg mot deras död gav mamma mig dom här R:en och sen dess har jag nästan dom alltid på mig. som minne av min familj. eller som minne av varför jag skulle ha dött, tårarna brände bakom ögonlocken.

Justin drog upp mig från golvet och kramade hårt om mig. han viskade lugnande ord och jag kände hur tårarna började strömma ner för mina kinder. Justin sa något och killarna försvann ut medans Justin satte sig i min säng och drog med mig ner i hans knä. Han strök mitt hår tills jag inte grät längre. Han log mot mig, det skulle han aldrig göra om han visste sanningen om mig.
- where is that beautiful smile that's always cheers me up?, frågade han.
- right here, sa jag och kysste honom.

vi hann snart ifatt Chaz och Ryan och sedan gick vi till stranden. Justin hade åter gömmt sig under Ryans keps och nu även under min rosa hoodjacka som han var jätte söt i. Vi gick ganska snabbt och snart såg jag hur någon tog en bild. Chaz började skratta och vände sig om för att vinka papparazzisarna välkommna. dom sprang ikapp oss och Justin drog ner luvan ännu mer. Jag log sött mot kameran och vinkade. VI började prata normalt snart och jag glömde nästan bort att papparazzisarna fortfarande var där.
- Så har ni fått en ny flört?, frågade en av dom.
- Haha nej nej hon är bara en vän, sa Ryan och jag vände mig om och gjorde high five.
- Så Miss Ryan är bara en vän.
- Precis det borde väl du veta Arthur att jag har svårt för pojkvänner.
alla började skratta samtidigt som Arthur började rodna. dom frågade inget mer utan höll sig på avstånd fast nära någ att ta foton. snart var vi vid foten av min scen och där valde killarna att lägga ner sina hanndukar och jag hade ingen med mig men Justin drog ner mig på sin. jag satt i hans knä samtidigt som han hade armarna runt mig. vi satt och pratade samtidigt som en massa folk kom runt oss eftersom Justin hade tagit av sig hoodjackan och kepsen. hans livvakter ställde sig runt oss också men det kände tryggt istället för den vanliga känslan som jag brukade få. jag var verkligen inte besvärad. Jag hörde ett skrik och suckade.
- Ryan!!, Hanna kom springandes.
hon hoppade in mellan två av likvakterna och slog omkull mig från Justins knä så vi låg mot sanden och kramades. Justin skrattade och visade åt dom förvirrade livvakterna att det var okej. do hade trott att Hanna var ute efter den andra Ryan. När vi satte oss upp och hon såg Bieber så såg hon livrädd ut.
- So Bieber can you cure the fever from my friend?
- It's uncureble, sa han med ett skratt.

Hanna räkte mig från varande radion och burken och visade att jag skulle upp. Killarna gillade idén. jag nickade och sedan fick jag en skiva av Justin. jag stoppade in den och satte på nummer sju precis som han sa åt mig att göra. jag nickade och ställde mig på scenen. musiken började jag och små skrattade medans jag improviserade. Låten blev såklart Dr. Bieber


jag dansade och snart hoppade Justin upp på scen med en mick och började sjunga. skivan jag hade fått fanns bara melodin och inte själva sången. Justin sjöng helt otroligt och jag dansade runt honom.
snart gav han mig en annan mick och jag log.

(Oh my Gosh, I love him!)
(Isn' he perfect?)

alla i publiken skrattade eftersom jag lät ganska lik den lilla tjejen som sjöng i videon
Justin sjöng sedan sina delar ohc jag sjöng den andra. det var riktigt roligt och eftersom jag halv dansade hel tiden så följde Justin med i mina rörelser. när låten var slut så applåderade alla och Hanna gick runt och samlade in pengar. efter det fick jag köra mina tre som jag egentligen skulle gjort. ena var en ballad som jag mixat och en var en impovations dans. jag älskade båda lika mycket och när jag hoppade ner från scenen tio minuter scenare så sa killarna i munnen på varandra.
- Vi har hittat en talang.
Justin kramade om mig och då hörde jag någon skrika mitt namn. Ryan ryckte också till och tittade mot den brun håriga mannen som kom emot oss. Hampus hade ett leende på läpparna och kramade om mig så jag var några centimeter över marken. det var inte ofta som jag såg min halv bror men nu skulle jag spendera tid med honom.
- Det var riktigt roligt killar vi syns senare jag måste gå med Hampus. Kom nu Hanna vi går, jag kramade om killarna och förvsann sedan med Hanna och Hampus

Hi there

Okej för er som läser det här så kommer det vara ganska långa kapitel till ungefär kapitel åtta. men ni får stå ut och även om det är långa nu så händer det ganska mycket men det är enklare än korta ohc det inte händer ett skit. så nu blir det långa :D



For Sickness Kapitel 2

- Ryan sa jag och log.
- vad är det?, frågade Ryan och började skratta.
- Haha nej jag heter också Ryan.
Jag gjorde en high five med Ryan och tackade sedan Chaz för att han hade räddat mig

När vi tio minuter senare var på väg mot närmaste McDonalds så var Chaz och jag uppe i en vild diskussion om djur. Ryan hade tagit alla väskor som bestod av min strandväska, en påse med kläder och en mindre väska med något som jag inte visste vad det var. Jag fortsatte att prata om hundar och Chaz pratade om hajar. jag började skratta när vi kom in på film ämnet via ett av hans hajskämt. Vi ökade takten och snart var vi framme.
- Vad vill du äta?, frågade Justin mig med et leende.
- överraska mig så väljer jag bord, sa jag och blinkde mot honom och innan han hann invända var jag redan på jakt efter ett bord åt oss fyra.
Jag hittade ett borde efter ett tag eftersom det var lite halv fullt över allt. bordet jag valde var bredvid ett ungt par som satt och pratade. jag vinkade åt killarna som stod ungefär tio meter i fårn mig. Dom tog varsin bricka och Chaz betalade medans Justin tog Ryans keps för att gömma ansiktet. Justin satte sig bredvid mig och log samtidigt som Ryan fixade i ordning maten.
- hiding much huh?
Justin skrattade och la sin hand på mitt lår samtidigt som han smekte mig med tummen. En kille kom fram till vårt bord och började prata med Justin på vad jag trodde var spanska. det enda språk förutom engelska jag kunde var svenska och det hade jag inte haft så stor nytta av än så länge. killen tog fram en servett och Justin tog upp en penna och skrev något innan han kramade om killen. jag tittade på Justin medans han satte sig ner igen lät handenlägga sig mot mitt lår igen.
- har du aldrig sett någon skriva autograf förut?, frågade Justin med ett skratt.
jag slet blicken ifrån Justin som precis stoppade in en pommes i munnen med sin fria hand. jag skakade på huvudet och började äta på min ostburgare som Ryan gett mig. pinsam tystnad hade lagt sig runt bordet och jag fick lust att fråga en massa sjuka frågor men det kunde jag inte göra så jag upp upp och tittade ut genom det smutsiga fönstret.
- Hur känns det att vara berömd?, jag tittade på Justins hand som fortfarande smekte mitt lår och jag log stort.
- Är jag känd?, frågade jag med ett skratt.
- jag såg dig dansa imorse du är ju riktigt bra ett proffs.
- Tja efter tre musikvideos, fyra live framträdande framför många personer är ju kul menjag håller mig hellre till stranden och mindre folkmassor.

Chaz började skratta och satte nästan i halsen och då började jag såklart skratta så dom tittade på mig konstigt. jag rykte på axlarna för det var ingen idé att förklara min konstiga humor. dörren öppnades och in kom fem tjejer som pratade otroligt snabbt på svenska. När en av dom mörk håriga tjejerna tittade åt vårt håll började hon nästan svimma. alla andra kollade åt vårt håll.
- Oh herregud det är Bieber?!
- Tjejer lugna ner er vi vill bara ha en lugn dag men han kan skriva autografer åt er okej?, frågade jag snällt på svenska.
alla nickade och tittade uppspelt på Justin medans jag förklarade, tänkt att jag inte kom på att det var Bieber försen ett par skrikande svenska tjejer sa så. jag hade verkligen varit idiotisk. Justin var snart klar och satt nu och pratade lite snällt med tjejerna och när dom sa hejdå så gick vi. Justin satte på sig Ryans keps och drog upp sin luva. Chaz la en arm runt mina axlar samtidigt som jag lutade mig mot honom.

det hade hänt mycket och jag var trött men sanrt så stannade vi och Chaz låste upp dörren. alla ledde in mig i ett vardagsrum. det var normal stort och hade en stort grå soffa och en läder fotölj. en stor plasma tv hängde på vägen och hade en liten hylla under med en dvd och massa filmer. jag som var en liten film nörd flög fram till den och började dra ut film efter film och läste. när jag valt så satte Justin i gång filmen. Ryan slängde sig i soffan och Chaz försvann in i köket. jag tog av mig skorna lite försent och sedan satte jag mig i mitten av soffan. - Så vad blir det för film?, frågade Justin samtidigt som han satte sig på min höger sida.
- Zombie och skjutar film, sa jag eftersom jag inte kom ihåg titeln.
jag valde skräck bara för att jag skulle få en anledning att skrika. under dom senaste timmarna, minutrarna och sekunderna så hade det gjort ont i hela kroppen och jag satt i ett rum med kändisar. känslan att vilja skrika låg precis på ytan. Chaz slg sig ner på min vänstra sidan och ställde fram två stora popcorn skålar.

Jag skrek högt när mördaren kom in i rummet och den skräckslagna tjejen tittade bakom och upp kom en Zombie vilket fick mig att skrika högre. När den sista tonråingen dog och den ensamma killen slet av Zombien armen så hördes en välkänd signal. jag hoppade av rädsla ur soffan och satte nästan i halsen. Ryan hade fått sms och var tvungen att gå och det betyde att jag var kvar med Chaz och Justin.
- Ryan varför blev du så rädd?
- Ahh Chaz för det är fullt normalt att ryka av någons arm, han skrattade och nickade.
- Justin eller hur det är normalt, sa Chaz.
- Nej jag håller med Ryan.
Justin tände upp rummet samtidigt som Chaz tog bort sin arm från mina axlar. jag tittade på Justin och kom och tänka på hans arbete. Jag hade mina favorit låtar men jag var inget fan. när jag upptäckte att jag stirrade så log jag stort och fånigt åt honom så att han började skratta. NÄr han satte sig ner så började jag prata Hockey.. jag hatade hockey men när killarna pratade om det så märkte dom inte att jag satt tyst. när klockan slog tio så tystnade alla.
- jag har varit med er i ungefär åtta timmar och ja jag räknade och det känns jätte konstigt för jag känner er knappt. bara från det från tv och bloggar.
- så du är ett fan?
- Nej inte precis men jag har haft jätte roligt. roligare än på länge och ni är dom närmaste vännerna jag har haft i hela mitt liv. jag gillar er verkligen men jag måste hem.
- vi följer med dig, sa dom i kör och log stort.
jag nickade och sedan gick vi. vi pratade om allt och dom pratade om sin uppväxt och det gjorde jag med. eller åtminstone det mesta av den. inte den om familjens sjukdom men det var dom inte redo att höra än. eller om mitt mistag det var inte riktigt något man berättade.
- Vad gör du när du inte dansar?
- chillar, sover, dator, skola, läxor och är helt eneklt normal.
- vad tycker din familj om det?
- dom jobbar så mycket att dom inte ens vet jag är ute nu. Hampus fattar väl och bryr sig fast vi är knappt släkt, inte genom kött och blod men han är som min bror och jag älskar honom som det.
Jag såg hur Chaz blev besvärad när jag pratade om Hapus. efter ett tag var vi framme vid mitt hus och det kände som vi gått på bara några få minuter fast vi hade gått i  en timme. jag kramade Justin hejdå och jag kramade även Chaz. båda gav mig deras nummer och jag mitt till dom och sedan skildes vi åt dom gick hem och jag gick in och somnade nästan direkt.

For Sickness Kapitel 1


Med alvedon i handen och täcket i andra gick jag in till mina föräldrarsrum. jag drack upp och la mig ner emellan mamma och pappa. pappa bäddade om mig och snart sov jag tungt. eftersom jag somnat sent vaknae jag inte försen klockan ett. pappa var då på jobbet och mamma åkte precis när jag kom ner på botten våningen. jag gnuggade mig trött i ögonen medans jag tog frukost. äggröra och apelsinjuice var kanske inte den bästa frukosten men den fick duga. musiken dånade högt i vårt hus och jag sjöng högt mellan tuggorna. jag klädde på mig och packade en väska med bikini, handduk, skor och en stor pösigtröja. jag sminkade mig och gjorde håret fint. efter ett tag nickade jag åt min spegelbild, nöjd med vad jag hade åstakommit. strande låg inte så långt bort från mitt hus så jag kom snabbt dit på tio minuter.
- Ryan!, det var Hanna som skrek.
- Vad är det?, sa jag surt eftersom jag ville vara själv idag.
- Det är värsta publiken idag, sa hon och log stort.
Jag gjorde i ordning musiken tills jag kom fram till den lilla scenen längst bort på stranden. alla applåderade när jag gick upp. jag hade uppträdit på den här scenen i fem år. jag hade börjat när mamma bad mig vara med som bakgrundsdansare till någon B-kändis. jag hade blivit förälskad i att dansa så jag hade fortsätt att dansa sedan dess. det var därför jag stod på scenen och hade fått en publik. det hade börjat med två och sedan blivit mer och mer. Hanna satte på musiken och jag räknade neråt från åtta. det var ingen svår dans men ändå fick jag ont i benen. alla applåderade när jag gjort tre framträdanden. alla la pengar i en burk som Hanna höll fram. Medans jag böt om till bikini så räknade hon ihop pengarna.


- 200 dollar! wow du är ju jätte duktig Ryan, sa hon och log stort mot mig.
Jag nickade och gick ner i det varma vattnet. Hanna suckade och tog tio dollar och la ner resten i min väska. Jag vinkade hejdå innan jag gick tillbaka till badet. jag tog några simtag innan jag doppade huvudet. sminket rann och håret klistrade sig mot mitt ansikte. Livet var skönt att leva när man inte brydde sig. jag flöt omkring medans jag tänkte. jag hörde hur någon pratade och hur en båt kom närmare. jag slog upp ögonen och jag hann se en liten bit av båten innan vattnet slöt sig runt mig. strömen förde mig bakåt mot propellern. Jag skrek, vattnet åkte ner i lugorna och det sved. det blåa vattnet och båten var allt jag såg. JAg kände hur något skärde mig. det gick otroligt snabbt och snart skiftade det blåa vattnet i rött. smärtan som strömade genom kroppen var inte så stor som jag trodde den skulle vara. jag kunde inte andas och det sved, sved värre för varje sekund som gick. jag sjönk. jag var inte rädd, jag ville dö. det var så fint undervattnet och på något sätt var jag lycklig. en arm kom ner följd av en överkropp och sedan en underkropp. armarna slöt sig runt min mage och vi var så nära botten att min räddare sköt ifrån från sanden för att komma upp snabbare.
Luften strömmade in och jag hostade ut vattnet som låg i lungorna. trotts att vattnet varit varmt och luften runt mig var varm så frös jag. jag skakade på huvudet och ville bli av med bilden av mitt blod och vattnet som varit så fint att jag velat dö. min räddare satt bredvid mig, han la en filt runt mina axlar och tittade forskande på mig. jag var fast i mina tankar och hörde inte ett ord av vad dom på båten sa. mitt liv var urbalans och ändå satt jag bara där.

Detta hade hänt en gång när jag var liten. jag var sex år när jag hamnat undervattnet fast då hade jag inte gjort illa mig men ändå hade jag som barn sprungit upp på stranden och börjat skratta medans pappa hade trott att jag blivit galen. men han hade släppt det efter några minuter och sedan hade vi gått hem. men så var det inte nu. nu satt jag i en båt med främlingar och visste inte vad jag skulle göra.

Han lät sin hand åka över min blick.
- Mår du bra?, jag ryckte från varande på axlarna.
Han tittade på min arm och lät fingrarna lägga sig på mitt sår.
- Aj, lägg av!, skrek jag och ville spy av smärta.
- Kan jag få rengöra det, han skrttade och tog upp en förbandslåda.
Han händer tog snabbt hand om mitt sår. Han la snabbt på bandage och gav mig några tablettersom jag svalde snabbt. jag tittade runt på båten. det satt tre personer som alla tittade på mig. Han som räddat mig hade brunt hår och var lång och log stort. sedan en killa som hade brunt hår och hasselbruna ögon. Han liknade någon men jag kunde inte säga vem. Den sista hade gömt håret under en keps och han tittade på mig med snälla ögon.
- Speachless huh?, killen med hasslesbruna ögon´skrattade. jag blinkade ett par gånger innan jag nickade och började fnittra.
- Hur mår du?, killen med kepsen tittade på mig med oroliga ögon.
- jag mår dåligt men jag har mått mycket sämre, sa jag och visade tummen upp.
- Okej jag heter Chaz(sa killen som räddat mig). Det där är Ryan (sa han och pekade på killen i kepsen som nu vinkade generat), och det där är Justin (det var han med dom hasselsrbuna ögonen). Vad heter du?
- Ryan sa jag och log.
- vad är det?, frågade Ryan och började skratta.
- Haha nej jag heter också Ryan.
Jag gjorde en high five med Ryan och tackade sedan Chaz för att han hade räddat mig.

For Sickness

Hejsan
jag har nu döpt novellen till For sickness
Den handlar om en sexton åriga tjejen Ryan som har problem med sitt liv på mer än ett sätt. hon är dansare och har varit det länge men hon älskar musiken. Hon träffar Bieber och hans vänner och efter det blir det mer problem än hon någonsin kunde tro. Hon avslöjar sin hemlighet och snart sätt någon i fara

pictures and Thriving Ivory

awesomephilia:  Follow Awesomephilia for some awesomeness on your dash.
A fucking day to remember

pictures


tänkte börja till helgen

Hejsan
ingen har svarat så antar jag får tänka lite själv :/ aja klarat det än så länge och ja jag kan tänka själv.men det kommer säkert på fredag på kvällen eftersom jag ska till pappa och då skriver jag oftas. så vi får se ;)
pappas sega dator asså -.-
Peace Keys♥