For Sickness Kapitel 67
Niall kramade om min axel och hjälpte mig upp för trappen som blev suddigare över tårarna som försökte komma ut. Jag satte mig ner på sängen i hans och mitt hotell rum. han drog fram gitarren medans han spelade cry me a river.
Liams perspektiv
jag kysste Ryan och kramade om henne när vi vaknade på morgonen. På kvällen när hon kommit in i går hade hon varit röd om kinderna som om hon sprungit och ögon var röda så jag visste att hon hade gråtit. Jag ignorerade det och kramade om henne innan vi somnade. Hon ville inte prata om det och jag lät henne hålla det tyst.
- Ryan jag har tänkt ett tag och jag vill veta vem som är pappa till Mitchel, hon frös till i sitt försök att få på sig en svart tunika.
- Är du säker Liam, sa hon och tittade på mig.
Jag nickade snabbt och kramade om henne bakifrån eftersom hon såg missnöjd ut. Jag satte lite av hennes hår bakom hennes öra innan hon tog min hand i sin.
- Liam jag är ledsen men Zayn är pappan, hon lät riktigt ledsen.
- Det är lugnt Ryan jag vet att jag hade 50/50, jag pussade henne på kinden.
Hon nickade och klädde snabbt på sig tunikan med ett par jeans under. Hon tog ett diadem i håret och sminkade sig lite lätt. Lika fin som alltid log hon mot mig.
- Come on get ready Liam the clock is ticking, skrattade hon.
Jag slog till henne på rumpan och puttade ut henne i korridoren.
Nialls perspektiv
någon knackade på dörren och jag öppnade sakta. Ryan log mot mig. Jag visade att hon kunde komma in och hon satte sig snabbt på sängen. Zayn hade gått till Harry för råd om något jag inte hörde eftersom jag hade halv sovit men nu var jag klar vaken.
- Jag hörde dig spela Cry me a river, sa hon.
- Yes, sa jag och nickade mot gitarren.
- Kan du tänka dig att spela en låt åt mig till killarna. Asså dom andra jag vill att du spelar torn. Ni har ju sjungit den ganska mycket men jag ska bort imorgon jag ska titta runt lite och möta Mitchel och Demi. Såklart skickar jag Demi direkt till dig men skulle du kunna tänka dig spela torn till dom bara spela och inte sjunga, sa hon.
- Skulle jag klara varför vill du jag ska spela torn?, frågade jag.
- Den betyder mycket för mig just nu och när Demi kommer kan du övertala henne om att sjunga hennes nya singel Give your heart a break. Niall det skulle betyda mycket för mig om du spelade dom två låtarna efter som jag kommer vara borta exakt hela dagen.
- Såklart Ryan allt för dig, sa jag och kramade om henne när jag såg att hon blev tårögd.
Hon log svagt när hon lämnade mitt hotell rum.
Harrys perspektiv
Zayn satt och pratade med mig och Louis när Ryan kom in. Utan att knacka stod hon där underbar i det halv lockiga håret som ramlade ner perfekt över axlarna. Zayn såg inte glad ut.
- Förlåt att jag stör men jag skulle vilja ber er om en tjänst. En väldigt liten. Niall ska imorgon ge er en överraskning som jag bett honom om. Skulle ni kunna lämna detta brev till Liam efter det. Snälla läsa det inte före utan det måste vara han som läser det högt eller inte bara han får det. Skulle ni tre kunna fixa det åt mig?, frågade hon.
- Såklart, sa jag och tog emot det lilla kuvertet.
- Och Zayn förlåt för allt det där igår. Jag berättade för Liam i morse och jag har känslor för dig med. Nu bryr jag mig inte om vem som hör men snälla var inte arg på mig okej.
Han nickade stumt och jag blev nästan chockad över hur hon bara kunde få ur alla sina känslor utan att ens blinka. Hon försvann lika snabbt som hon kommit och kvar lämnade hon oss med ett brev och en tystnad av chock. Jag tittade på kuvertet och såg att det var två. det ena var det skrivit i det såg jag nästan genom det svaga ljuset. det andra var ett foto på oss alla. Ryan stod i mitten och log men hon verkade så förändrad nu.
Demis perspektiv
Jag sprang genom huset och tog upp Mitchel och matade honom med flaskan. Han hade gråtit i tio minuter och jag visste inte varför. Han åt och sedan gäspade han och jag la ner honom i hans säng. Jag log och svarade snabbt i telefonen när någon ringde.
- Hej Demi förlåt att jag stör och jag vet Mitchel somnade säkert nyss och jag skulle störa dina planer jag vet. Men imorgon kommer vi knappt träffas och jag vill att när du och Mitchel kommer till hotellet kan du göra mig en tjänst?
- Såklart Ryan det är det syskon är till för.
- Okej tack. Jag vill att du ska sjunga din nya låt Give your heart a break. Niall ska spela torn först och sedan kommer du med den. Jag ska vara någon annan stans den dagen och jag vill bara att det ska bli bra mellan er alla så snälla gör det och vi möts vid flygplatsen imorgon bitti klockan nio puss älskar dig Demi.
- Älskar dig mer Ryan, sa jag bedövat när hon lagt på.
Jag lyfte upp en pärm jag haft med mig från studion jag började öva in låten och texten och faxade noterna till Niall. Detta skulle bli perfekt för Ryans skull. Jag visste inte vad hon skulle göra men jag hoppas det inte var något som hon skulle ångra.
For Sickness Kapitel 66
Hon höll fortfarande på med våra bromances i bandet och det började bli riktigt gulligt hur hon höll på. Jag kysste henne och lutade mig tillbaka. medans Niall skrattade och skrek mitt namn. jag vände mig om samtidigt som jag fick chips i ansiktet. det fick Ryan att skratta.
Liams perspektiv
När vi landade i Stockholm var det en massa fans som mötte oss. Alla med stora skyltar med våra namn. Ryan vinkade till ett par tjejer som stod närmast och dom började genast gråta och hoppa upp och ner. Ryan gick fram och pratade med dom lite på svenska inte för jag visste att hon kunde svenska. Tjejerna svarade och hon skrev några autografer innan hon kom till min sida igen och tog min hand. Hon log stort och var jätte trevlig mot fansen. Hon gick mot ett par äldre som var runt tjugo års åldern. Hon log och pratade lite med dom. När hon kom tillbaka satte vi oss i bilen och vinkade hej då till fansen.
- Vad frågade dom?, frågade Harry snabbt.
- Vilka av dom, skrattade Ryan.
- Kan du svenska?, frågade Niall och hoppade runt.
- Ja faktiskt som du kanske märkte. Men dom frågade bara allmänna frågor som hur jag möte er hur Justin mår, hur Mitchel mår och hur Demi mår, sa Ryan och ryckte på axlarna.
Jag pussade henne på kinden och viskade att hon var underbar med fansen.
Nialls perspektiv
jag saknade Demi lite. Efter att vi blivit ihop lite före Mitchel föddes hade vi inte berättat för någon om vårt förhållande. Jag saknade henne jätte mycket nu. Min mobil vibrerade i ficka och jag tittade snabbt på displayen vem det var.
Saknar dig Nialler kommer snart med Mitchel och hälsar på eftersom ni ska vara en månad i Sverige. Älskar dig xxDemi
Jag svarade snabbt med ett leende på ansiktet.
Jag nickade och följde efter dom andra in i hotellet. Ryan la armen om min midja och log mot mig. hon visste att jag var bekymrad över något och det var ganska gulligt hur hon liknade Demi. Ryan var äldst av dom två tror jag? jag höll fast henne så vi fick ett stort mellan rum mellan dom andra.
- Ryan vet du vem... ehmm... vem, stammade jag.
- Vem som är fadern till Mitchel?, frågade hon.
- Yes, sa jag och nickade.
- Lova att inte säga något men det är Zayn och jag är så rädd att Liam ska få reda på det och bli ledsen. men redan från första början hade jag en aning om att Zayn var pappan men jag vågade inte säga något och nu lovar du att inte berätta för något annars lovar jag dig att jag aldrig pratar med dig igen, sa hon.
- såklart jag finns jämnt här för dig Ryan, sa jag och kramade om henne.
Zayns perspektiv
jag hade hört vad Ryan sagt till Niall. Jag hade väntat innan för dörrarna på dom och hört allt hon sagt. Min puls ökade och jag började kallsvettas. Jag hade velat ha varit pappan till Mitchel ända sedan hon sagt att hon var gravid. Jag ville inte berätta för Liam men jag hade fortfarande känslor för henne som bara växte sig större och större fast jag försökte hitta någon annan. Niall kom fram till mig där jag satt i hotellentrén.
- Vad är det mate?, frågade han och satte sig bredvid mig.
- Jag bara hörde, sa jag och gestikulera mot dubbeldörren.
Niall tittade från dörren till trappan till mig.
- Niall är det fel om jag fortfarande har känslor för henne?, frågade jag.
- Nej ni har ju barn tillsammans och du har väl haft det ganska länge. Du kanske ska berätta för henne och sedan får hon avgöra. Jag vet att Liam skulle bli smått sur.
- Och jag kommer välja Liam det vet Zayn redan om men jag skulle aldrig bryta upp Ziam varför tror du inte jag har sagt att jag har känslor för honom också, sa Ryan och ställde sig bakom oss.
- Känslor är konstiga och jag vill inte såra Liam, sa jag.
- Vi berättar ingenting om vem fadern till Mitchel är. Vi säger ingenting om våra känslor heller. Jag älskar Liam och kommer alltid att göra det jag är ledsen Zayn, sa hon och pussade mig på pannan innan hon gick.
Niall kramade om min axel och hjälpte mig upp för trappen som blev suddigare över tårarna som försökte komma ut. Jag satte mig ner på sängen i hans och mitt hotell rum. han drog fram gitarren medans han spelade cry me a river.
For Sickness Kapitel 65
Jag gick tillbaka till Mitchels rum och lyfte upp honom. han var vaken och log stort medans jag vaggade honom. Liam satte sig ner bredvid mig medans Zayn lutade sig mot väggen. Jag hade bett dom om att vi skulle ta reda på vem fadern var. dom hade acceptera men dom ville inte veta. jag skulle där emot få veta om två veckor. exakt samma dag som dom skulle landa i Sverige.
Ryans perspektiv
en vecka och fem dagar senare
Jag vinkade in en taxi och sa adressen till taxi chauffören. När taxin stannade gick jag ut och in genom sjukhusets dubbel dörrar. Idag skulle jag få ta hem Mitchel. Jag hade med mig barnvagn eftersom Liam envisats sig med om att ta en promenad med honom i den friska luften först. Jag gick in i vår korridor och skulle säga hej till Rosie men hon var inte där. Rummet var ren städat och alla teckningar och skivor som fyllde borden var nu borta.
- Mary var är Rosie?, frågade jag och tittade på henne.
- Jag är så ledsen Ryan men hon avled sent igår kväll. Vi tänkte ringa dig men Anne förbjöd oss eftersom du inte är släkt, sa Mary ledsamt. Anne var kvinnan som styrde den här avdelningen och jag hatade henne så enormt mycket nu.
- Det är lugnt Mary jag ska bara ehm...
Jag torkade bort några tårar och gick vidare med blicken mot golvet. Jag svängde in i rummet och hittade Liam med Mitchel i sin famn. Jag log och kände hur mycket jag älskade min familj. Zayn kramade om mig bakifrån och frågade varför jag grät.
- Rosie hon dog igår kväll och jag bara saknar henne, sa jag och lät tårarna falla ner.
- Hon var en tapper flicka som överlevde så länge sa Mary.
- Det var hon. Lilla Rosie jag hoppas hon har det bättre nu, sa jag.
- Jag vet att hon har det, sa Zayn och pussade mig på håret.
Liam vände sig mot oss och log. Mitchel sträckte upp en hand och Liam log mot Mitchel och skrattade. Han var perfekt runt barn. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade Liam och Zayn med mig båda är så underbara med barn.
När vi kom ut från sjukhuset så gick vi genast hem till mig. alla skulle sova hos mig dom sista dagarna i LA och det var skönt att alla skulle vara tillsammans. det som var ännu otroligare var att jag bara var fem kilo ifrån min normala vikt och dit skulle jag komma så snabbt som möjligt. Zayn och Liam gick därbak med Mitchel samtidigt som jag gick och fotade med min kamera. en massa papparazzis kom emot oss men vi bara visade att dom skulle hålla sig undan och dom lyssnade. dom höll sig på andra sidan gatan eller flera meter bakom oss. det var skönt eftersom jag inte ville att Micthel skulle få allt ståhej runt sig direkt när han kom ut. när vi kom stannade jag kvar ute och pratade med media medans Zayn och Liam gjorde i ordning där inne.
På kvällen satt vi alla i soffan och såg film. Mitchel hade somnat för ett tag sedan och låg nu på uppe våningen. Filmen vi såg på var en kärleks film som Harry grät till. Själv höll jag på att somna. Jag var inte den sorts tjej som gillade tjej filmer men jag älskade ändå att se dom. Svårt att förklara men den var bra dålig. Jag lutade mig mot Liams axel när jag fick sms. Jag tittade snabbt på den och raderade smset fort. Det var smset om vem som var pappan. Jag visste nu men Liam och Zayn skulle inte veta. Liam log mot mig och kysste mig.
Liams perspektiv
dagen då dom åker till Sverige
Jag tog Ryans hand i min och kysste henne en gång till.
- Demi tar hand om Mitchel snälla följ med, bad jag henne.
- Okej då jag älskar dig, viskade hon mot mina läppar.
- Jag älskar dig med, sa jag.
Justin och Selena vinkade av oss och sedan satt vi på planet. Ryan hade armarna om mig och Zayn somnade så fort vi kom upp i luften. Harry och Louis lekte runt och Niall satt och åt. Ryan och jag pratade tyst och jag visste att hon oroade sig för något. Jag märkte det jämnt på henne eftersom hon alltid höll om mig och var ganska närgången när hon blev orolig. Jag hoppas bara att det inte är något hemskt.
- Ryan vad är det?, viskade jag.
- Jag fick bara sms om vem som är pappa till Mitchel och jag är lite orolig att ni ska bli besvikna över vem det är. Men ni ville inte veta och jag håller det nu, sa hon och pussade mig på kinden.
- Vi blir aldrig besvikna på dig Ryan och vi behöver inte veta.
- Vilket barn som helst skulle bli glad över att ha Ziam som sin pappa, skrattade hon.
Hon höll fortfarande på med våra bromances i bandet och det började bli riktigt gulligt hur hon höll på. Jag kysste henne och lutade mig tillbaka. medans Niall skrattade och skrek mitt namn. jag vände mig om samtidigt som jag fick chips i ansiktet. det fick Ryan att skratta.
For Sickness Kapitel 64
mot kvällen fick jag komma ut ur sjukhuset men dom skulle ha kvar Micthel i två veckor eftersom han var några veckor för tidig. Den natten somnade jag i Liams famn och jag sov riktigt bra eftersom min stora mage försvunnit ganska snabbt även om jag hade fortfarande ganska många kilon kvar som jag skulle bli tvungen att träna bort. Jag hatar att träna men då kan jag åtminstone dansa igen. Jag saknar att dansa
Demis perspektiv
Jag log och stormade in i Liams lägenhet. Niall tittade upp lite frånvarande men fick genast ett jätte stort leende på läpparna när han såg att det var jag.
- Niall jag har goda nyheter, sa jag och slängde mig ner på soffan berdvid honom.
- Det är ju underbart!
Han slog av tv:n och vände sig mot mig och gav mig en lätt kyss.- Ni ska snart åka igen och jag vet att Ryan kommer vara jätte ledsen för det men kan inte ni tar med er henne och jag tar hand om Mitchel jag är ju endå hans gudmor och du kan hjälpa mig från Ryans sida. Hon har inte mått så bra med all hennes vikt så få henne på bra humör bara, sa jag och log.
- Är du säker att du kan ta hand om Mitchel själv, frågade Niall och tog min hand.
- jag är hundra Niall, sa jag och kysste honom.
Niall skrattade och log mot mig men nickade som om han höll med mig.
- Hej Liam är inte du hos Ryan?, frågade han utan att titta bakåt.
- Nej jag trodde du var, sa Liam och pekade mot Zayn.
- Jag trodde Harry eller Louis var där.
- Nej vi är här, skrattade Louis och kom ut ur sovrummet.
- Vem är där då?, frågade jag.
Liam och zayn sprang ut ur dörren och man hörde hur dom sprang ner för trappan.
Ryans perspektiv
Jag satt i sjukhus rummet med Mitchel i famnen han grät.
- Nej Mitchel snälla gråt inte, jag vaggade honom fram och tillbaka.
- Snälla shh jag är här, jag pussade honom på pannan.
- Du vänjer dig snabbt, sa sköterskan som kom in.
- Tack antar jag, sa jag och log.
Hon sträckte fram ett par armband till mig.
- Rosie ville ge dig dom här för du berättade dom där sagorna för henne i morse.
- Åhh tack jag tänkte gå och hälsa på henne innan jag går men tack, sa jag och satte på mig dom.
Sköterskan gick och jag la ner Mitchel i den lilla sängen han hade fått.
- Följ med jag ska til Rosie.
- Hur länge har du varit här?, frågade Zayn.
- Jag kom vid tio och träffade Rosie och sedan tog jag hand om Mitchel i cirka sju timmar nu. hatar att var aifrån honom men jag lovade Rosie att berätta en till saga, sa jag och tog deras händer och drog med dom till några dörrar längre bort.
- Hon har cancer och är helt galen i One Direction. hon kände igen mig direkt efter att du och jag är ihop så jag vill överraska henne med er om det är lugnt vilket det är. Nej ni har inget att säga om det så bara följ med och sluta streta emot hon är åtta, sa jag väldigt snabbt men dom lyssnade.
Rosie fick varsin kram från Liam och Zayn och sedan satt vi och pratade när hon helt plötsligt fick ögonkontakt med mig.
- Kan du läsa askungen nu?, frågade hon med ett leende.
- Såklart Rosie, sa jag och satte mig bredvid henne i sängen.
Liam och Zayn satte sig vid våra fötter och jag började berätta. Liam log hela tiden och när jag nästan var klar somnade Rosie. Jag pussade henne på pannan och killarna följde tyst efter mig. jag stängde dörren tyst och vinkade mot Rosies sjuksköterska Mary.
- Hon sover nu men vaknar säkert om någon timme, sa jag och Mary nickade.
Jag gick tillbaka till Mitchels rum och lyfte upp honom. han var vaken och log stort medans jag vaggade honom. Liam satte sig ner bredvid mig medans Zayn lutade sig mot väggen. Jag hade bett dom om att vi skulle ta reda på vem fadern var. dom hade acceptera men dom ville inte veta. jag skulle där emot få veta om två veckor. exakt samma dag som dom skulle landa i Sverige.
For Sickness Kapitel 63 part 2
Han tittade osäkert på mig men jag puttade snabbt in honom i rummet och hörde Zayn skrika något och Ryan som skrek åt Zayn. Allt slutade med att alla stod och skrek på varandra och jag som satt utanför med ansiktet i händerna och försökte lugna mina nerver. Harry sprang ut från rummet och log mot mig innan han försvann bakom väggen och kom tillbaka snart med sjuksköterska och doktor. Louis och Harry blev utsparkade och Louis bara log stolt.
Liams perspektiv
i slutet av dagen
Ryan höll på att bryta min hand för hon höll den så hårt. Hon skrek och grät samtidigt som sjuksköterskan berättade vilket bra jobb hon gjorde. Zayn på andra sidan såg lika plågad ut när Ryan krystade en gång till. Plötsligt släppte hon våra händer och tittade ner på den lilla sköra barnet som sköterskan höll i. Han hade mörkt hår och bruna ögon precis sådana som Ryan hade.
- Så Jag tycker han liknar er båda, sa Harry som höll i Mitchel.
- Tycker jag med, sa Louis och tittade på barnet över Harrys axel.
Ryan låg och sov i andra sidan av rummet medans vi killar höll ett vakande öga över Mitchel. Demi hade varit här någon timme precis som Selena men Justin hade ännu inte kommit. Ryan hade sovit i tre timmar sedan Mitchel föddes klockan 18.19 29 Juli.
- Han har Liams näsa och huvudform som Zayn, sa Niall.
- Hmm... kanske borde döpa honom till Ziam då, skrattade Ryan sömnigt från sängen.
- Vi menade inte att väcka dig, sa Niall.
- Det är lugnt jag kan ändå inte sova för evigt om jag så skulle vilja, sa hon och satte sig upp medans vi kom till henne.
Harry la Mitchel i hennes famn och ett stort leende kom på hennes läppar. Vi satte oss på sängen och på stolar bredvid sängen.
- Jag gillar Ziam, sa Zayn kaxigt.
- Det är ju ditt och Liams bromance namn, skrattade Justin från dörren.
Harry började skratta precis som Niall gjorde fast värre.
Justins perspektiv
När jag kom in i rummet så log Ryan ner på den lilla pojken hon hade i sin famn. Hon sken av glädje och Liam och Zayn skrattade medans dom andra pratade. När jag sagt min lilla replik tittade alla på mig som om jag var ett spöke innan Liam till slut kom upp på fötterna och klappade mig i ryggen.
- Visste inte att du skulle komma, log Niall han var fortfarande lite av en Belieber.- Hej Justin, log Ryan.
Jag satte mig bredvid Niall och sedan satt vi och pratade. jag såg hur alla killar hade vant sig vid att jag oftast var närvarande vilket var skönt. jag kommer fortfarande ihåg dagen då Harry skulle slå mig men Ryan hade slagit honom istället. Hennes svarta ögon hade glödigt men hon hade på något sätt varit snygg då och inte så skräckinjagande. kanske för jag redan hade sett det? Hon räkte Mitchel mot mig och jag tog emot honom och gunggade honom i famnen som jag ibland brukade göra med min syster när hon var liten. Han var jätte lik Ryan och Zayn. Jag sa inget om det eftersom jag mest trodde att Zayn var fadern nu. skulle Liam bli arg då?
Ryans perspektiv
mot kvällen fick jag komma ut ur sjukhuset men dom skulle ha kvar Micthel i två veckor eftersom han var några veckor för tidig. Den natten somnade jag i Liams famn och jag sov riktigt bra eftersom min stora mage försvunnit ganska snabbt även om jag hade fortfarande ganska många kilon kvar som jag skulle bli tvungen att träna bort. Jag hatar att träna men då kan jag åtminstone dansa igen. Jag saknar att dansa.
For Sickness Kapitel 62 part 1
det var fantastiskt och nu längtade jag tills Michel skulle komma. det jag var mest rädd för var att få reda på vem det var som var fadern. jag menar på barnet bordet det synas ganska mycket.
Nialls perspektiv
slutet av Juli
Jag tittade ner på min macka innan jag suckade. Tredje mackan och Ryan satt fortfarande och bara stirrade tomt fram. Hon hade tjatat om ont i magen ett tag men det kunde inte vara något. Barnet skulle inte komma försen om tre veckor. När jag ätit upp så drog hon bort sin svettiga lugg från pannan. Hon stönade och satte handen för ryggen. Jag flög upp och stirrade på henne.
- Ja det är dags, stönade hon och lutade sig bakåt.
Jag stod och stirrade ett tag innan hon skrek åt mig om hjälp. Jag for ut till trädgården där Harry satt och pratade med sin mamma i telefon. Jag tog mobilen bad om ursäkt och sedan la på.
- Vad är det Niall det ser ut som du sett ett spöke, sa Harry.
- Ryan... hon.... det är dags du måste köra oss dit, sa jag lite osammanhängande.
Han sprang in och jag följde efter honom. Ryan satt fortfarande kvar och stönade innan hon försiktigt ställde sig upp med hjälp av Harry. Vi skyndade oss till bilen och åkte iväg. Jag satt med henne i baksättet och jag såg tårar strömma ner för hennes kinder. Jag tog hennes hand och smekte lugnande hennes kind. Harry stannade och skyndade in i sjukhuset.
Jag satt i väntrummet medans Harry gick runt i korridoren. Ryan hade slängt ut honom av någon anledning jag helst inte ville veta. Vi hade ringt alla men ingen hade kommit och varken Liam eller Zayn hade svarat. Harry satte sig vid mig och satte händerna för munnen som han oftast gjorde när han var orolig. Louis kom in springandes och var nära att springa in i Harry som stannade honom.
- Låt henne andas lite. Hon är rejält ledsen för att varken Zayn eller Liam är här och hon är riktigt rädd, sa Harry och tittade in i Louis ögon.
Louis perspektiv
- Jag bryr mig inte jag ska vara där för henne, sa jag och trängde mig förbi Harry.
När jag öppnade dörren skrek Ryan till. Jag sprang fram till henne och pratade lugnande med henne. Hon log trött och kramade om min hand. Var höll Liam och Zayn till egentligen.
- Hur långt är det kvar?, frågade jag och tittade på den leende sjuksköterskan.
- Det kan ta några timmar till, sa hon och gick ut.
- Jag klarar inte det här, viskade Ryan med nya tårar i ögonen.
- Jodå du klarar det Ryan, sa jag och pussade henne på kinden.
Harry kom in och ställde sig på andra sidan. Vi var så rädda att hon inte skulle vilja det här nu när allt var igång. Hon ville ha Liam här det visste vi båda men vi visste inte var han var. Niall kom in springandes och var nära att halka. Han såg ledsen ut.
- Demi kan inte komma och inte Selena eller Justin heller alla tre är fast på konserter men dom skulle komma så fort dom kunde. Liam är fast någonstans jag hörde inte men det skulle också ta tid att komma hit och Zayn han...
- Jag är här, sa Zayn och trängde sig förbi Niall som stod i dörren.
Ryan log svagt och vi lämnade dom två ensamma.
Nialls perspektiv
Jag tittade mot dörren som var på glänt. Zayn stod där inne fortfarande och han inte kommit ut. Harry och Louis gick in och ut. Ingen hade kommit förutom vi fyra och det var tre timmar sedan jag sagt till Liam att komma. Min mobil pep till och jag tittade på smset.
Niall jag kommer om fem snälla säg att jag inte kommer försent!
Jag svarade med skakande händer och mycket riktigt fem minuter senare snubblade Liam in. Han tittade osäkert på mig men jag puttade snabbt in honom i rummet och hörde Zayn skrika något och Ryan som skrek åt Zayn. Allt slutade med att alla stod och skrek på varandra och jag som satt utanför med ansiktet i händerna och försökte lugna mina nerver. Harry sprang ut från rummet och log mot mig innan han försvann bakom väggen och kom tillbaka snart med sjuksköterska och doktor. Louis och Harry blev utsparkade och Louis bara log stolt.
Moving you
Zayn in Harry's clothes. Goodbye cruel world
I love it
For Sickness Kapitel 61
- Okej jag har en plan Niall du stannar övernatten med mig och hjälper Ryan medans ni andra sover och sedan byter vi imorgon, sa jag och log.
- Nej gå hem alla jag tar hand om henne, sa Justin som kom in i vardagsrummet.
vi nickade och gick hem medans vi lämnade Ryan i Justins händer.
- Nej gå hem alla jag tar hand om henne, sa Justin som kom in i vardagsrummet.
vi nickade och gick hem medans vi lämnade Ryan i Justins händer.
Ryans perspektiv
Jag låg i sängen och hostade ett par gånger när dörren gled up och Justin kom in. Han hade håret i ögonen och såg väldigt sömning ut. Jag drack lite vatten och klappade på sängen bredvid mig. Han nickade och sjönk ner. Han log stelt och skrattade hest när jag kliade mig i nacken så allt mitt hår guppade till.
- Vad är det som är så kul?, frågade jag med ett skratt.
- Att du är här med mig just nu. tänk att för precis ett år sedan hade vi inte mött varandra än. läskigt hur fort tiden går eller hur. jag menar din pappa dog och Mila dog. vi vart ihop och gjorde slut. jag... eh ja jag gjorde som jag gjorde. Du var med i en massa musikvideos och blev typ rik. du blev ihop med Liam och fick resa. Du blev gravid och plus i kanten så är du super känd nu, sa Justin.
- Nej tiden står otroligt stilla. varje dag känns som ett år och när jag vaknar på morgonen känns det som sekunder gått. det suger att jag knappt kan gå ut längre. och det suger att jag har världens största mage som avslöjar att jag legat med min pojkvän och hans bästa vän. om jag nu är så känd borde jag inte ha det bättre?, frågade jag tjurigt.
- Ödet är en lustig leksak se bara till att inte förstöra den, sa Liam som kom in genom dörren.
Jag trodde att han hade kommit över allt med Justin men jag hade inget emot att han var där. det kändes trygt men samtidigt känsligt. Justin nickade och satte på radion som stod på hyllan med alla saker jag fått medans One Direction var på turné. Moments började spela.
- Niall när han ramlar och skrattar det är så roligt, skrattade Justin.
- Han avgudar dig, skrattade Liam.
- Han är riktigt gullig.
- Hej försötr inte Niam!, sa jag helt plötsligt.
- Och så har du väckte den Bromance galna Ryan, skrattade Liam och pussade mig på kinden.
- Du det räker med att Zayn förstör för er fast ni är ju otrogna mot varandra så jag tycker minst att det ska stanna i gruppen, fnittrade jag fram.
Liam skakade på huvudet och jag la mig ner igen. klockan var fem på morgonen och medans jag somnade om till deras röster så märkte jag hur solen gick upp. När jag vaknade på riktigt var både Justin och Liam borta. Jag gjorde i ordning mig och gick till köket. Jag tog en liten macka och apelsin juice medans jag satte mig i soffan och tittade på tv.
I början av Juli
jag började bli riktigt irriterad nu eftersom det var riktigt varmt och det blev inte bättre av att vara gravid. Killarna var borta mer för att spela in låtar och möta fans och det var Demi och Selena också. Jag hade ändå ett dagligt besök av åtminstone en av dom och på nätterna stannade Liam med mig. jag började bli smått orolig nu över när barnet skulle komma men jag hade gjort iordning där uppe för barnet och det var ett blått ganska litet rum jag byggt till.
det var fantastiskt och nu längtade jag tills Michel skulle komma. det jag var mest rädd för var att få reda på vem det var som var fadern. jag menar på barnet bordet det synas ganska mycket.For Sickness Kapitel 60
- Mitchel Payne Mailk, sa Zayn och log.
- vem bestämde ordningen?, frågade Ryan.
- Jag, sa han och tittade mot mig. Vi kan byta om du vill ha ditt sist, sa han.
- Nej Mitchel Payne Malik blir perfekt, sa Jag.
Ryans perspektiv
mitten av maj
Jag halv sov framför tv:n medans Liam och Zayn gjorde mat. Jag var otroligt hungrig fast jag ätit för två timmar sedan då Louis gjort pannkakor till mig. Dom hade jämnt någon här hos mig som tog hand om mig även om jag sa åt dom att gå stannade dom. Ibland gick jag till sängen och lyssnade på musik eller sov men då kom dom jämnt in och satte sig bredvid. Jag satte mig upp och tittade ut i köket Zayn mötte min blick med ett ledsamt uttryck som fick mitt hjärta att göra ont.
Jag gick fram och sjönk ner vid matbordet som redan var halvtfullt av allt möjligt gott. det var alla mina favorit rätter. Jag såg Niall gå förbi fönstret och stanna och titta innan han fortsatte gå till bakgården. Jag hade verkligen vant mig vid att ha dom alla hos mig hela tiden.
- Ryan jag måste gå syns i kväll, sa Zayn och pussade mig på pannan innan han gick.
Liam ställde fram dom sista tallrikarna och satte sig sedan bredvid mig. Jag tog upp lite bröd till att börja med och åt små tuggor medans Liam pratade om sin dag. Han log och visade med händerna och verkade överlycklig. Jag åt mer och mer. Liam stirrade till slut på mig.
- Okej om du ska sitta här får du också äta jag står inte ut med att du stirrar på mig, sa jag och log svagt.
- Det är lugnt jag hämntar Niall han är säkert hungrig.
Liam gick ut och ropade in Niall som hungrit satte sig vid min sida och började äta lika mycket som jag. Vi pratade med munnen full med mat och skrattade och åt mer. det var ganska äckligt att se men det var skönt att inte behöva vara perfekt hela tiden. Snart kom Harry in och hjälpte oss äta upp allt följd av Louis som åt upp det allra sista. när vi pratat ett tag tittade Harry och Louis mot bakgården. Efter ett tag skrattade dom och gick ut vilket lämnade mig med Niall som ryckte på axlarna.
Harrys perspektiv
i början av April
Ryan började få riktiga humörsvängningar nu. Hon var irriterad nästan hela tiden och tillbringade mer tid inne i sin säng än ute i den friska luften. Jag tittade ut över bakgården. Zayn och Liam spelade fotboll medans Niall satt längre bort och åt ett äpple samtidigt som han kastade ett annat mellan sig och Louis. Demi satt bredvid mig med rakrygg och tittade över killarna som en vakande mamma. NIall och Demi hade blivit riktigt bra vänner och det var roligt eftersom Niall hade det lite dött på tjejfronten. Hon log stort mot mig och det slog mig att hon var inget som Ryan. Ryan var mer irriterad, varmhjärtat, sårbar medans Demi var stolt, ärlig och stark.
- vad tänker du på Hazza?, frågade hon lugnt medans hon tittade när Zayn gjorde mål.
- Dig och Ryan.
- Skillnad jag vet men jag älskar henne endå, sa hon snabbt och såg hur Niall kastade äpplet mot Louis mage.
- Hon är en riktig fighter, sa Selena som satte sig ner i Demis knä.
vi nickade båda.
- Hur långt har hon kvar tills Mitchel kommer?, frågade Sel.
- Han kommer i Augusti så du kan gå lugn hela sommaren, sa jag och skrattade.
Demis perspektiv
Jag tror jag höll på att falla för Niall. Jag skulle inte göra det och jag borde inte eftersom jag bara kommer förstöra för oss alla. jag hade ett hetsigt schema förutom några dagar då jag kunde vara här och stödja Ryan annars var jag borta ganska mycket med musik och lite inspelningar på några serier. Niall log mot mig coh vinkade så Louis kastade äpplet i hans huvud. Harry skrattade och Selena var fortframme och tittade till Niall som sa att det var lugnt. Liam och Zayn hade stannat på gården med bollen i en dragkamp mellan dom och stirrade mot mig och Harry. Jag tittade bakåt och såg Ryan som var helt blek stå bakom oss. utan ett ord sjönk hon ner på en stol bredvid mig och tog min hand. Hon viskade en berättelse som fick mig på bra humör och sedan pratade vi med varandra tyst. killarna fortsatte med sitt och Selena var med i äppelkastningen. Det var länge sen jag såg Justin nu. jag saknade honom lite.
- Demi jag mår inte så bra, sa Ryan efter ett tag.
- för att vara ärlig ser du inte ut att må bra hellera, sa Sel.
- kom vi tar tempern på dig och bäddar ner dig i sängen igen, sa jag och ledde min syster tillbaka in i huset.
Hon hade ingen feber, var inte hungrig utan mådde illa och spydde ganska många gånger. jag var lite orolig men när hon somnade tillslut kändes det bättre. porblemet var hur skulle jag berätta det för killarna och dom fortfarande skulle gå hem och sova ikväll? då fick jag en idé jag ber Niall passa Ryan med mig i natt så sover dom andra och så byter jag kille imorgon. Natt skift så alla får sova. när klockan närmade sig nio började dom packa ihop. alla var lite oroliga över Ryan.
- Okej jag har en plan Niall du stannar övernatten med mig och hjälper Ryan medans ni andra sover och sedan byter vi imorgon, sa jag och log.
- Nej gå hem alla jag tar hand om henne, sa Justin som kom in i vardagsrummet.
vi nickade och gick hem medans vi lämnade Ryan i Justins händer.
For Sickness Kapitel 59
Vi alla nickade och gick in till köket. vi var alla utsvultna. Niall beställde hämnt mat samtidigt som Demi borstade hans ovårdade hår. Hon kammade alla våras hår så vi skrattade. nät vi till slut ätit upp så hade Liam gått in i sovrummet till Ryan. Han hade varit tårögd när han kommit ut igen själv. antagligen hade hon inte vaknat än.
Ryans perspektiv
Jag vaknade och gnuggade trött mina ögon. Jag hörde min systers skratt från vardagsrummet och jag satte snabbt på mig ett linne med t-shirt som gömde lite av graviditets magen och ett par mjukisbyxor som jag trampade på. Jag satte håret i en toffs och gick ut. Jag hostade på vägen ut och tog mig för midjan när en illning gick igenom kroppen. När jag kom ut såg jag fem vackra pojkar titta på mig. Alla log och tittade sedan mot min mage. Jag ville gömma ansiktet i händerna eftersom magen blivit så stor och jag var fet som en val. Liam hoppade över soffan och kom fram till mig. han la handen på min mage och kysste mig. Jag log och kände hur bebisen sparkade där Liam höll handen. Han skrattade och log mot mig när jag tittade in i hans ögon. Snart stod Zayn vid vår sida. Jag log mot honom innan jag hårt kramade om honom. Zayn smekte min mage och log. Vi hade fortfarande inte kommit överens om något med barnet eftersom vi inte visste vem som var fadern.
- Ryan, skrek Louis helt oförberet och kramade om mig.
- Ahh lugna dig, sa jag och snubblade bakåt lite.
Han log oskyldigt och sedan kramade Harry och Niall om mig båda med stora leenden. Demi kom fram mellan killarna och tittade in i mina ögon. nu var det inget som skilldes oss åt förutom min stora mage. färgen på håret hade försvunnit och våra ögon var likadana fast mina var mer kalla. jag kramade om henne och viskade ett tack till henne. Hon lämnade oss med ett leende och Liam lyfte upp mig så jag skrek till. Han släppte försiktigt ner mig i soffan.
- för tung va?, skrattade jag.
- Aldrig, svarade han och kysste mig.
- Hur långt in är du?, frågade Niall.
- i början på månad 6 bara tre kvar nu, sa jag och log.
- ni vet fortfarande inte vem som är pappan?, frågade Harry.
- Nej men om killarna inte miss tycker så vill jag att barnet ska ha deras båda efternamn.
- Låter absolut perfekt, sa dom samtidigt och log mot varandra.
- pojke eller flicka?, frågade Louis.
- Pojke, sa jag och log.
- vem bestämmer namnet, frågade Niall.
- Jag tycker att gudföräldrarna ska göra det men vi har inte bestämt dom än om inte Liam och Zayn vill bestämma nu, sa jag och tittade mot dom båda med ett leende.
- Jag tycker nog Niall och Demi ska bli gudföräldrar, Sa Zayn och tittade mot Liam som nickade.
Jag älskade hur bra dom kom överens. Niall sken upp och kramade om killarna. Han försvann ut för att få tag på Demi, hon hade gått till bakgården. Louis hade armen om Harrys axlar och flinade mot mig.
- ta det lugnt ni kommer ju bli dom coola farbröderna, sa jag och log.
- anytime babe, sa Louis och blinkade.
- The same Boo Bear.
Louis rodnade och Harry skrattade så mycket att han nästan ramlade ner på golvet.
Justins perspektiv
Selena kom in genom dörren med ett stort leende. hon höll en påse i handen och drog sanbbt fram ett paket. Jag slog upp det och det var ett halsband i med bokstaven J. Jag log och kysste henne innan jag satte det på mig. Selena började prata om allt hon hade gjort och sedan kom vi in på Ryan. det kändes kontsigt men på någotsätt visste jag att jag kommit över henne även om vi var vänner. Jag tog Selenas hand och kysste den innan jag log mot henne.
- Jag älskar dig Sel.
- Jag älskar dig Justin, sa hon och log stort innan hon kramade om mig.
Jag kände hur hopplöst förälskad jag var i henne även om min mamma tyckte det var fel, precis som resten av min familj och Scooter. men jag brydde mig inte eftersom hon gjorde mig så lycklig att jag nästan kunde ställa mig på taket och skrika mina känslor ända till mars och tillbaka.
- När ska du iväg på turnén?, frågade hon.
- Samtidigt som du och vi ska till New York båda två så vi behöver inte ens lämna det här huset utan varandra, sa jag och log när jag kysste henne en gång till.
- Vi kommer tillbaka i Julia så vi hinner komma innan Ryan föder det är härligt eller hur. tänk att våran bästa vän ska få barn, sa Sel och log.
Jag nickade och pussade henne på pannan.
Liams perspektiv
Jag lekte med Ryans fingrar medans dom andra var med Demi och Niall på bakgården. hon nynade på moments, av vad jag fått reda på av Zayn visste hon redan vad den betyde.
- Om det någonsin händer stämmer den där låten på oss, sa jag tyst.
- Om jag dör måste du leva Liam lova mig det, sa hon oroligt.
- Jag lovar inget, sa jag och pussade henne på huvudet.
Hon nickade sorgset och började massera sitt lår på insidan. Jag visste att det var jobbigt för henne men hon visste att jag var där för allt. att vara i sjätte månaden var inte så enkelt och det visste hon. i bakgrunden såg vi på mtv där det var musikvideos. efter några minuter kom Zayn in. Han sjönk ner vid våra fötter och la upp Ryans i sitt knä medans han masserade pratade vi alla.
- Bestämde dom namn?, frågade jag.
- Ja dom vill att han ska heta Mitchel.
- Som Mitchel Musso, sa Ryan och log.
- Mitchel Payne Mailk, sa Zayn och log.
- vem bestämde ordningen?, frågade Ryan.
- Jag, sa han och tittade mot mig. Vi kan byta om du vill ha ditt sist, sa han.
- Nej Mitchel Payne Malik blir perfekt, sa Jag.
For Sickness Kapitel 58
Jag bara grät och grät och grät. Mitt hjärta var brustet och jag had einga ord att säga eller saker att göra. Jag vill inte leva utan henne. Jag satte mig upp och tog tag i min mobil. Jag skrev ner allt. Hur jag kände och varför men mest av allt varför jag inte kunde. Jag skickade en länk och skrev att jag älskade henne. när jag skickat la jag mig ner i sängen. Jag torkade tårarna och värmde mig mot väggen. Snart somnade jag omedveten att Zayn la sig ner bakom mig och tröstade mig
Zayns perspektiv
Första dagen i maj
När jag vaknade var Liam borta. Jag sträkte på mig och klädde på mig. Det var tyst runt om mig tills jag hörde något slå emot marken i badrummet. Jag drog på mig tröjan och gick in. Det var olåst och på badkaret satt Liam, tårfyllda ögon och blodränder på handleden. på golvet låg knivbladet. Jag stelnade till och tittade på honom. Jag tog en av handdukarna och pressade den mot hans handled medans jag tittade upp i hans ögon.
- Varför?, frågade jag förfärat.
- Ryan hatar mig säkert, sa han och torkade bort några tårar.
- Hon skulle aldrig hata dig, sa jag och satte mig bredvid honom fortfarande med handduken pressade mot såren.
Jag la min andra arm runt hans axlar så han lutade sig mot mitt bröst. Han snyftade sakta. Harry kom in och skulle fråga något när han såg Liam. Han tystnade och jag visade att han skulle ta hand om såren. Harry nickade snabbt och tog bort handduken där nio långa röda sträck var. Harry ryckte till innan han rengjorde såren. Liam kved till och lutade sig mot mig så vi nästan föll ner i badkaret. När Harry plåstrade och sedan lindade om hans handled så slappnade han av. Harry log sorgset mot mig, sökandes efter stöd och sökandes efter förstående tittade jag sorgset tillbaka. Harry hjälpte mig lägga Liam i sängen igen. Niall kom in och skulle säga något när han såg mig och Harry sittandes på golvet framför sängen med Lian bakom oss. Hans ansikte bleeknade innan han sakta kom fram till oss. Han satte sig vid Harry som viskande berättade vad som hänt. Jag kramade om dom båda och kände hur fel allt blivit sedan Selena kommit.
Ryans perspektiv
Första dagen i maj
När jag vaknade på morgonen såg jag att jag fått flera sms från Liam. jag öppnade det första och läste igenom det snabbt och läste nästa och nästa, jag var helt förtrollad av hans ord.
Ryan if you only knew what it feels like
when you smile to me or kiss me
I love you so much it gives me
heart ache but I don't care
cause it hurts to much to be with
out you can you please forgive me
Love and say that you feel the
same... do you still have the ring
I gave you. I hope cause i like
to live up to that promise
xx Liam <3
så slutade det sista smset. Jag tittade på länken och öppnade den. Det var en bild på oss två dagen då Liam åkte. Han log mot mig när jag grät. Hans hand låg på min mage som varit nästan platt jämnfört mot nu. Låten som spelades i bakgrunden på sidan var With you med Chris Brown. Jag tittade på dom andra bilderna och varenda en hade ett kärleksfullt minne eftersom han log mot mig varje gång. Jag kände tårar rulla ner för kinderna.
Jag försökte ringa och skicka sms men fick inget svar.
klockan gick mot eftermiddag och jag tittade på mobilen varannan minut men inget ändrade sig. Jag lyssnade på deras sånger och tittade på bilderna och videorna som dom skickat. Jag log och tittade på gamla intervjuer allt som fick mig att påminas av dom. Jag gick in på tumblr och såg bilder. Där var det... svaret. Liam gick i mitten av dom andra som skyddade honom. han torkade tårar med en inlindad handled. Jag slet åt mig mobilen och ringde Zayn.
- Hej vi... Liam han...
- Jag såg men jag kunde inte få tag på honom , jag skulle berätta allt.
- Ryan, en skakig röst frågade efter mitt namn.
- Liam älskling jag älskar dig, sa jag bedrövat.
- Jag älskar dig med.
- Varför trodde du att jag hatade dig jag skulle aldrig hata dig jag älskar dig, sa jag.
- Jag älskar dig med, sa han och jag kunde nästan höra hur han fick ett leende.
- Lova aldrig igen, sa jag.
- lovar. måste på planet syns imorgon, saknar dig älskling.
- puss puss älskling, jag gjorde puss ljud och hörde honom skratta.
Harrys perspektiv
andra dagen i maj
Jag satt på planet med killarna. jag tittade hela tiden på Liam.
När vi landade väckte jag Zayn och vi satte oss alla stela i bilen.
- Kan vi åka til Ryan, frågade Liam.
vi alla nickade det skulle bli kul att se henne igen med graviditetsmage nu också. bilen körde snabbt och Louis var först ut ur bilen och först till dörren. Han knackade ivrigt samtidigt som vi andra ställde oss bakom. När Demi öppnade dörren trodde vi alla att det var Ryan så vi tappade hakorna som fick Demi att skratta.
- Ta det lugnt killar Ryan sover. Men väck henne inte hon har inte sovit alls på några dagar.
Vi alla nickade och gick in till köket. vi var alla utsvultna. Niall beställde hämnt mat samtidigt som Demi borstade hans ovårdade hår. Hon kammade alla våras hår så vi skrattade. nät vi till slut ätit upp så hade Liam gått in i sovrummet till Ryan. Han hade varit tårögd när han kommit ut igen själv. antagligen hade hon inte vaknat än.
For Sickness Kapitel 57
När fansen stod skrikandes och hoppandes på att vi skulle komma ut log vi och gjorde en gruppkram. sedan började vi med låten One Thing. Jag hade helt glömt bort Ryan den dagen och hade inte skickat ett enda brev under Mars men det hade jag ännu inte kommit på försen jag såg hennes ledsna ansiksuttryck i mitten av maj.
Zayns perspektiv
April
Jag tittade på Liam som satt med en liten flicka i sitt knä. vi var och träffade fans och hon liknade Ryan på någotsätt. Liam skrattade och kittlade henne och flickan ramlade nästan ner på golvet av skratt. Harry skrattade och pratade med henne men hon lämnade aldrig Liams knä. En kvinna kom in och ropade på flickans namn.
- Sarah kom nu vi får inte missa planet.
- Vi ses Liam, hon pussade honom på kinden.
flickan lät flätorna komma efter henne när hon tog tag i kvinnans hand och hoppade ut genom dörren. Harry skrattade och log mot Liam som såg jätte glad ut. Jag tänkte ett tag innan jag valde att ignorera min fråga. Nästa person som kom in blåste oss nästan från fötterna. Selena stod framför oss med ett stort leende. Hon verkade glad fast samtidigt arg. Ibland fattade jag mig inte på tjejer men jag kramade om henne.
- Jo Ryan är jätte ledsen var har du gjort Liam?, händerna satte sig på höfterna och hennes blick riktades in direkt i Liams så han blev orolig.
- Vad?, sa han helt förvånat och tittade på oss andra som ryckte på axlarna.
- Ja även om Ryan hyperventilera och gråter och skriker för hon är gravid är det här värst. Hon gör det exakt hela tiden. Jag tror snart jag tappar mitt hår. Något måste du ha gjort eftersom hon knappt pratar längre. till och med Demi eller hennes föräldrar får något ur henne. Inte ens Justin detta är hemskt att se ens vän tina bort sådär helt sorgens tro mig inte ens musik kan göra henne glad nu, sa hon och tittade nu på oss alla.
- Men jag.... jag, han tystnade och tittade på mig.
Jag tittade på Sel och vinkade henne till mig.
- Kan jag få låna din mobil att ringa henne, viskade jag så ingen annan skulle höra.
Hon la sin mobil i mina hand utan att någon såg. Jag ursäktade mig och gick till badrummet fast jag fick stanna och prata lite på vägen. när jag låste efter mig slog jag hennes nummer och väntade. efter fem signaler svarade hon med ett svagt ahh vad är det Sel?
- Det är Zayn, sa jag.
- Förlåt men jag mår inte så bra, sa hon och snörvlade och jag såg framför mig hur hon torkade snor och tårar på en av hennes rosa hoodies som hon köpt i London.
- Jag undrar vad Liam har gjort. Jag är ledsen att jag knappt håliit kontakten eller att någon av oss det har bara varit så mycket arbete men vi kommer snart hem, sa jag och försökte låta possitiv.
- VAD LIAM HAR GJORT!, nästan skrek hon så jag fick ha mobilen flera centimeter från mitt öra.
- Ja..., sa jag prövande.
- Han har brutit kontakten totalt. svarar inte på mina sms, brev eller något. Han är helt uppe i sitt huvud och har glömt mig. Jag bara, hennes ord bröts och jag hörde henne snyfta.
- Ryan ta det lugnt andas prata med mig, jag satte mig emot dörren och lyssnade hur hon snyftandes förklarade.
När jag kom tillbaka i rummet la jag Selenas mobil i backfickan utan att killarna märkte. Niall satt och var väldigt ledsen över att Ryan hade det dåligt. jag la en arm runt honom och kände hur han kramade om mig. Harry tog min hand och kramade om den. Det var jämnt Liam som var storebrorn men nu när jag stod här så stod Louis bakom mig och kramade om min axel på Harrys sida som kramade om min hand ganska hårt. Niall var riktigt upprörd och jag kunde nästan höra hur han började gråta. Liam satt själv tårögd med hakan vilade på knäna och benen som skyddade hans mage. Han såg så sårbar ut precis som när han hade legat på sjukhus. Jag var lite arg att han brytit kontakten men det kunde händit vem som helst av oss med vårt jobbiga schema. Selena stormade ut när Liam inte svarade så som hon ville. ingen av oss gick efter och vi drog på stora leende ohc agerade normala när fansen kom. Även om jag såg att alla var irriterade så log vi.
Ryans perspektiv
April
Jag saknade Liam och grät hela tiden över att han tappat kontakten. När Selena tillslut hade stormat ut med Justin efter sig en efter middag visste jag inte att hon skulle åka till London och prata med killarna. Zayn hade pratat med mig ganska länget och på kvällen hade han ringt upp mig från sin mobil och berättat hur hårt det hade tagit på alla att jag inte mådde bra. Zayn hade gråtit i telefon med mig när jag berättat om barnet. En liten pojke väntade jag och vi hade fortfarande inte tagit reda på om det var Zayns eller Liams. Dom ville inte och jag hade inget emot av att inte veta. dom ar båda skyddande, bra lyssnare och kom med bra råd så den lilla pojken som snart skulle vara i huset skulle vara i åtminsone fyra goda händer, sedan visste jag att resten av One Direction var bra med barn problemet var... var jag det? jag skakade av mig känslan och gick ut till brevlådan. tre tjocka brev hade kommit. ett från Niall inne i det brevet låg souvenirer, jag ställde upp dom på hyllan som jag satt upp på en av väggarna. andra brevet var från Harry och Louis i där var en massa bilder, tre usb minnen och ett kort där det stod att jag inte skulle vara ledsen. Jag satte in bilderna och fotoalbumet jag köpt för deras resa var snart fylld och även det la jag på hyllan med usb minnena längst fram så jag när som helst kunde nå dom. det sista var från zayn. var jag ens förvånad att Liam inte skickat nåt. det låg tre brev i, ett armband och en skiva. Det var hans favorit armband jag nu höll i. Jag satte snabbt på mig det och satte på skivan. Moments spelades högt över rummet
Jag grät när jag läste förklaringen på låten. Medans Moments gick på reapet så läste jag Zayns andra brev som var ganska kort
Kära underbaraste Ryan
Jag vet att vår kontakt inte hölls så bra men jag har tänkt och jag stöttar dig 100% vad du än väljer. Jag såg bilderna du skickat till Liam och jag är stolt att du gick själv. Jag har saknat dig Babe och önskar att jag kunde krama dig snart igen. tyvärr blir det allt för lång väntan igen och vi kommer inte försen i slutet av Maj. Jag hoppas Demi och Selena finns för dig men jag lovar att skicka brev varje vecka och skriva allt vi gör...
Älskar dig för evigt din Zayn
Jag torkade bort några tårar innan jag la brevet på hyllan. Jag kände en spark och log. Jag ströck med fingrarna över magen och kände mig riktigt lycklig över mitt liv för första gången. Zayn hade acepterat mig, hela mig och han älskade mig fortfarande som Liam gjorde. Jag älskade Liam och skulle vara med honom för evigt men Zayn var min klippa i stormigaste väder och Niall var likadan fast han var mer som en bror.
Liams perspektiv
Sista dagen i April
Jag visste redan att jag förlorat henne. Jag saknade henne men när dom andra skickade sina brev kunde jag inte. jag kunde bara inte. Jag låg och grät hela dagen när dom var ute och tittade runt i staden men jag kundet inte. Jag hatade mig själv och jag låg bara och grät jag kunde inget annat. Jag bara grät och grät och grät. Mitt hjärta var brustet och jag had einga ord att säga eller saker att göra. Jag vill inte leva utan henne. Jag satte mig upp och tog tag i min mobil. Jag skrev ner allt. Hur jag kände och varför men mest av allt varför jag inte kunde. Jag skickade en länk och skrev att jag älskade henne. när jag skickat la jag mig ner i sängen. Jag torkade tårarna och värmde mig mot väggen. Snart somnade jag omedveten att Zayn la sig ner bakom mig och tröstade mig
är lite beroende av Ziam
souvenir
This Ain't a scen
For Sickness Kapitel 56
Jag ignorerade dom eftersom en vit duva sjönk ner på fönsterbrädet bara en meter i fårn mig. Jag log mot den och sjönk ner så mina ögon hamnade i samma höjd som fågeln. den la huvudet på sne och flaxade lite lätt med vingarna.
- Jag älskar dig med Ryan, viskade jag och log när fågeln flög upp mot dom vita molnen i Italiens blåa himmel.
Liams perspektiv
Januari
Jag skickade iväg ett usb-minne där jag spelat in två videor där jag pratar lite och en video på Harry som halkade på scen. Jag visste att Ryan älskade sådana misstag. Jag hade även en del foton. Jag gick igenom Athens gator och vinkade mot några tjejer som skrek till. Deras mamma himlade med ögonen och vinkade tillbaka vilket fick mig att le. Jag gick ner till postkontoret som var en vacker sten byggnad. Jag pratade lite med flickan i kontoret och fick henne att skicka brevet direkt. Jag gick tillbaka på stengatorna och hittade killarna i fullfart med att leta efter bad byxor.
Ryans perspektiv
Februari
Jag fick månadens andra brev och log stort. Jag fick sms från Demi om att möta våra föräldrar. jag hade mött dom ganska många gånger men jag ville inte bo med dom. jag hade förklarat att jag ville bo själv och med barnet som var på väg tyckte dom också att det var bäst fast dom helst ville ha mig hos dom. Jag gick ut på bakgården där Demi, Selena och Justin spelade fotboll. Min mage var ganska stor nu fast det var fyra månader kvar.
- Ryan han kommer snart tillbaka sluta deppa, sa Selena och gjorde mål.
- jag kan inte rå för det jag saknar honom verkligen, sa jag och satte upp mitt hår i två långa flätor.
- just det mamma vill att du kommer och äter hos oss idag men jag tror nog inte det gör nåt för dig eller hur. du vet dom är oroliga för dig, Demi skrattade lite när Justin ramlade över sina egna fötter.
Jag hade färgat mitt hår rött och Demi hade färgat sitt svart mest för att inte likna varandra så mycket men hon var smalare än mig och lite längre. Men hon var en jätte snäll syster.
- Okej jag kommer men jag måste bara posta det här till Liam först, sa jag medans jag viftade med ett ganska stort kuvert. det var ett till ultraljuds bild, en video där jag pratade lite och några bilder från mig.
- Jag kan posta det, Sel for fram och slet det ur mina händer.
Jag nickade och sedan försvann hon och Justin ut ur trädgården och in i Justins bil. Demi satte sig ner bredvid mig och kramade om mig. jag hade inte märkt att jag börjat gråta men nu var det lika bra att gråta ut allt.
Liams perspektiv
Mars
Jag hoppade in i bilen medans Niall kom efter. Vi hade åkt för att utforska lite i Finland. radion var på högsta volym och Harry som försökte köra hade det svårt med Louis bredvid sig som skrek vilket hål. Zayn satt cool lugn och tittade ut genom fönstret. han hade varit ganska trött i några dagar nu men turnén hade varit mycket för oss alla.
Yes I like the way you smile with your eyes
Other guys see you but they realize that it's my, my loving
There's something about your laugh that it makes me want to have to
There's nothing funny so we laughing, no-no-nothing
Niall sjöng högt när vår låt kom på i bilen. Jag skrattade och Zayn började dansa lite. Niall räknade högt ner och jag gjorde The Flic så Zayn applåderade och skrattade. Louis dansade i framsättet och gjorde Harry irriterad.
Han stannade bilen och vi gick ut och tittade på vattnet som låg oändligt långt till horisonten. Niall la en arm om mina axlar vilket såg lite roligt ut eftersom han var kortare än mig men jag kramade om honom med ett leende.
När vi var i konserthuset så kollade vi soundcheck. Min mobil pep till och det var från mamma. Hon skrev att hon saknade mig och jag svarade med att jag skulle åka och träffa henne så fort turnén var slut. När fansen stod skrikandes och hoppandes på att vi skulle komma ut log vi och gjorde en gruppkram. sedan började vi med låten One Thing. Jag hade helt glömt bort Ryan den dagen och hade inte skickat ett enda brev under Mars men det hade jag ännu inte kommit på försen jag såg hennes ledsna ansiksuttryck i mitten av maj.
For Sickness Kapitel 55
vi hade varit tillsammans ganska länge men jag hade aldrig mött hans familj förutom hans lillebror som avgudade mig. jag visste fortfarande inte vart han var men Liam oroade sig inte så det gjorde inte jag heller. sent på eftermiddagen fick vi sms om att komma tillbaka till LIam och få en överraskning. jag hoppades bara på att det inte var något för ansträngande eftersom jag blivit mer trött om dagarna.
Louis satt i soffan när vi kom in. han var den enda som inte visste än och jag visste att han var ganska förstående om mitt "tillstånd" men jag var rädd att berätta för honom. rädd att han skulle skämta bort det. Zayn syntes inte till någonstans men det förvånade mig inte eftersom han undvikit mig lite. det sårade mig men jag lät honom vara. Louis hoppade fram till oss och log fånigt.
- Vill du ha en morot till detta hopp kanin?, frågade jag med ett leende.
- Nej tack, skrattade han och ruffsade mitt hår.
Liam skrattade när mitt långa hår var ett endda fågelbo. jag blåste bort lite och log innan jag drog rätt det med fingrarna. Liam pussade mig på kinden innan han gick vidare in i lägenheten och satte sig med Harry som var nära att slå Niall i armbrytning. Louis tittade på mig och flörtade lite med mig genom att blinka mot mig ett antal gånger. jag skrattade och log mot honom.
- Så alla killar håller något från mig vet du vad?, frågade han.
- Tja ehh jaa... det var jag som förbjöd dom att berätta. jag ville göra det själv men nu känns det lite konstigt, sa jag.
- Man vet aldrig jag kanske bits, sa Louis och bet till i tomma luften vilket fick mig att skratta.
- Haha ahh kanske. men nej det är snarare en nyhet jag är gravid. men nu kommer det dåliga. Jag vet inte om det är Zayn eller Liam som är pappan.
- Nehe det var ju synd, han rynkade på pannan och kliade sig på hakan.
Helt oförbered kände jag tårar komma fram jag log lite svagt och torkade bort men han hade redan sett.
Den kvällen blev det att sitta inne med alla killar och bara prata fast mina humörsvängninar skiftade exakt hela tiden så var dom förstående och fick mig jämnt på andra tankar. jag kände mig elak.
- chips, läsk och godis är det som behövs just nu, sa Niall och drog fram allting.
Jag satt i Liams knä och myste med honom när vi alla fortsatte att prata och snart såg på film. Titanic. jag grät säkert halva filmen och Liam strök mig på ryggen. usch jag hatade mina humörsväningar och jag var precis i början av graviditeten.
1 månad senare
Jag halv sov i mitt mörka rum. klockan var fyra på morgonen och jag hade fått svårare och svårare att somna. jag saknade Liam så det gjorde ont i hela kroppen. Ibland vaknade jag av att hela kudde var blöt av tårar. Han hade varit borta i tre veckor. Han skulle inte komma tillbaka försen i Maj. jag var rädd eftersom jag var i början av månad 3 på min graviditet. jag hade blivit rundare och det enda som höll mig på bra humör var Liams brev med bilder och usbminnen med videos och där han pratade om hans dag precis som vi brukade sitta förut. ibland hörde jag alla sitta och prata och det fick mig att skratta.Jag höll mig vaken bara för jag inte ville drömma om honom. Allt mer hade jag börjat tänka på Zayn igen och jag saknade honom. hans sätt att beskydda mig och hans sätt att få mig att le. hans mörka ögon som glittrade när han pratade om saker han älskade. Jag saknade dom alla. Louis torra skämt, Niall som alltid fick mig att prova nya saker och Harry som bara pratade om random saker men alla fick mig på bra humör. var var killarna nu egentligen? säkert i Italien och stod på en stor scen med massa skrikandes tjejer vid deras fötter. Jag torkade bort några tårar som strömmade ner för mina kinder. En svag knackning hördes på fönstret. jag tittade och fick se en liten fågel sitta på fönsterbrädet. det var en vit duva som tittade på mig där jag sjönk ner på andra sidan fönstret. jag la en hand på fönstret den knackade med näbben och jag log. jag öppnade fönstret lite och när det inte fanns något mellan mig och fågeln la den huvudet på sne och flaxade med sina vita vingar.
- Jag vet inte varför jag säger det här men snälla kan du hälsa honom att jag älskar honom, sa jag och fågeln flög i väg öster ut. jag log och stängde fönstret.
Jag somnade tungt och drömde om fågelns resa över det stora vattnet.
Liams perspektiv
Jag saknade Ryan och jag kunde inte fatta att jag måste vara borta ännu längre. jag hade fått hennes brev och ultraljuds bild. jag kunde inte fatta att det var mitt barn. ända sedan hon sagt att det var antingen mitt eller Zayns barn hade jag inte brytt mig det var mitt barn. Jag öppnade fönstret på hotellets baksida och andades in den varma luften. Louis sa något så Niall började skratta sedan kände jag något träffa mitt bakhuvud. Jag ignorerade dom eftersom en vit duva sjönk ner på fönsterbrädet bara en meter i fårn mig. Jag log mot den och sjönk ner så mina ögon hamnade i samma höjd som fågeln. den la huvudet på sne och flaxade lite lätt med vingarna.
- Jag älskar dig med Ryan, viskade jag och log när fågeln flög upp mot dom vita molnen i Italiens blåa himmel.
For Sickness Kapitel 54
- är du ärlig, sa han när han tystnade och jag nickade.
- grattis men jag tycker du ska behålla det. du verkar bli en bra mamma och båda två är underbara killar.
- Tack Harry, sa jag och kramade om honom.
- Ryan vi ska snart iväg igen och du får inte följa med tyvärr. jag försökte men det gick inte, sa Liam och kramade om mig.
- Liam det är lugnt om jag överlevde när Justin gjorde sånt kan jag väl överleva nu fast jag kommer sakna dig tills jag blir helt tokig, sa jag och kysste honom.
- Men jag vill inte att du ska vara själv, han strök mig över min mage som blivit lite större.
- Jag har Sel och Demi det kommer gå bra. när åker ni?
- i övermorgon, sa han och tittade på mig.
Jag log och kysste honom igen.
- lova bara att skicka massa bilder, sa jag och pekade mot högen av fotoalbum.
Han skrattade och nickade innan han gav mig ett kuvert. jag öppnade och i det låg ett foto på dom.
- det är jätte fint jag älskar det, sa jag och kysste honom.
- Så vad ska vi göra idag?, frågade han och tog min hand.
- Du väljer och jag slår dig om du säger att vi ser på toy story, sa jag.
Vi hade valt att gå promenad fast vi stannade i en liten park och pratade. det var jätte fint där och jag älskade hur grönt och fräsht det var. även om jag bott i L.A nästan hela mitt liv så hade jag knappt sett hela staden. bara dom viktigaste turist aktrationerna. det var lite ledsamt men det var roligt att tillbringa tid med Liam i den vakraste staden jag kunde tänka på. När han började prata om sin familj skämdes jag lite. vi hade varit tillsammans ganska länge men jag hade aldrig mött hans familj förutom hans lillebror som avgudade mig. jag visste fortfarande inte vart han var men Liam oroade sig inte så det gjorde inte jag heller. sent på eftermiddagen fick vi sms om att komma tillbaka till LIam och få en överraskning. jag hoppades bara på att det inte var något för ansträngande eftersom jag blivit mer trött om dagarna.
For Sickness Kapitel 53
- Du vi måste prata.
- Om Ryan eller?, frågade han missbelåtet.
- Nej varför du är så konstig helt plötsligt jag saknar att prata med dig, sa jag coh sjönk ner på sängen.
- Vet du varför jag är konstig det kanske är för att jag låg med din fulla flickvän på Sels party.
- va?....
han tittade argt på mig innan han kastade bort bollen. jag kände tårar komma och Zayn kramade om mig.
Zayn hade smsat och sagt att han berättat för Liam. jag hade sprungit till badrummet och spytt för andra gången den morgonen. jag ställde mig i en dusch och satte på mig ett par mjukisbyxor och en stor pösig tröja. jag satte håret i en toffs och suckade. det knackade på dörren och jag gick frustreat och öppnade. Liam stod framför mig. srogsen, blek och helt förstörd. jag påmindes om sjukhuset.
- Ry, sa han tyst och tog min hand.
Jag kände att jag var tvungen att spy igen men jag kunde inte och ville inte. Han tittade ner på mig och tog min haka i sin hand.
- Varför, viskade han.
Snälla rädda mig... vad ska jag svara? då kände jag det. jag sprang mot badrummet och spydde igen. jag hostade och spottade. Liam satte sig bredvid och smekte min rygg. Jag spolade och sjönk ner med ryggen mot badkaret. Jag tittade med tårar i ögonen på honom.
- Jag gjorde det för jag hade fått känslor för honom. men så fort jag hade gjort det visste jag att jag ville ha dig. Men Liam jag är så ledsen, grät jag.
- Ry... andas, sa han och drog in mig i en kram.
vi satt där länge och bara höll om varandra när det till slut knackade på dörren igen. Liam gick för att öppna men jag följde skakandes efter. Demi log emot mig när jag kom fram. Hon sprang fram och kramade om mig.
- Jag kom såfort Sel sa att du inte mådde bra så jag ska ha tjej kväll med dig och Sel. hon kommer när som helst, sa Demi och log. OM det är okej för din pojkvän vill säga.
- Ta henne men ring om det händer nåt okej Lill Tjejen, sa han och pussade mig på pannan.
Sel hade kommit inspringades med kuddar i famnen och massa godis. Vi gjorde tacos och satte på One Tree Hill marathon från första säsongen ochvi somnade på den femte. Vi satt och pratade och Demi berättade jätte mycket om våran familj vilket jag uppskattade mycket. Jag mådde inte illa längre och jag spydde inget mer. När vi somnade i soffan så hade vi dragit ut min madrass och en massa täcken och kuddar. One Tree Hill var fortfarande på i bakgrunden och vi sov som stockar. När vi vaknade var klockan nio på morgonen och jag sprang och spydde igen. Vi tog det lugnt och så klart One Tree Hill då det var eftermiddag och båda var tvugna att gå hem. Jag smsade över Niall för att prata för just nu orkade jag inte med dom andra. Han kom och gjorde en macka innan han satte sig bredvid mig och började äta.
- Om Ryan eller?, frågade han missbelåtet.
- Nej varför du är så konstig helt plötsligt jag saknar att prata med dig, sa jag coh sjönk ner på sängen.
- Vet du varför jag är konstig det kanske är för att jag låg med din fulla flickvän på Sels party.
- va?....
han tittade argt på mig innan han kastade bort bollen. jag kände tårar komma och Zayn kramade om mig.
Zayn hade smsat och sagt att han berättat för Liam. jag hade sprungit till badrummet och spytt för andra gången den morgonen. jag ställde mig i en dusch och satte på mig ett par mjukisbyxor och en stor pösig tröja. jag satte håret i en toffs och suckade. det knackade på dörren och jag gick frustreat och öppnade. Liam stod framför mig. srogsen, blek och helt förstörd. jag påmindes om sjukhuset.
- Ry, sa han tyst och tog min hand.
Jag kände att jag var tvungen att spy igen men jag kunde inte och ville inte. Han tittade ner på mig och tog min haka i sin hand.
- Varför, viskade han.
Snälla rädda mig... vad ska jag svara? då kände jag det. jag sprang mot badrummet och spydde igen. jag hostade och spottade. Liam satte sig bredvid och smekte min rygg. Jag spolade och sjönk ner med ryggen mot badkaret. Jag tittade med tårar i ögonen på honom.
- Jag gjorde det för jag hade fått känslor för honom. men så fort jag hade gjort det visste jag att jag ville ha dig. Men Liam jag är så ledsen, grät jag.
- Ry... andas, sa han och drog in mig i en kram.
vi satt där länge och bara höll om varandra när det till slut knackade på dörren igen. Liam gick för att öppna men jag följde skakandes efter. Demi log emot mig när jag kom fram. Hon sprang fram och kramade om mig.
- Jag kom såfort Sel sa att du inte mådde bra så jag ska ha tjej kväll med dig och Sel. hon kommer när som helst, sa Demi och log. OM det är okej för din pojkvän vill säga.
- Ta henne men ring om det händer nåt okej Lill Tjejen, sa han och pussade mig på pannan.
Sel hade kommit inspringades med kuddar i famnen och massa godis. Vi gjorde tacos och satte på One Tree Hill marathon från första säsongen ochvi somnade på den femte. Vi satt och pratade och Demi berättade jätte mycket om våran familj vilket jag uppskattade mycket. Jag mådde inte illa längre och jag spydde inget mer. När vi somnade i soffan så hade vi dragit ut min madrass och en massa täcken och kuddar. One Tree Hill var fortfarande på i bakgrunden och vi sov som stockar. När vi vaknade var klockan nio på morgonen och jag sprang och spydde igen. Vi tog det lugnt och så klart One Tree Hill då det var eftermiddag och båda var tvugna att gå hem. Jag smsade över Niall för att prata för just nu orkade jag inte med dom andra. Han kom och gjorde en macka innan han satte sig bredvid mig och började äta.
- Ge mig halva, sa jag bedjande.
- det är inte ens fem minuter sedan du åt, sa Niall.
- Bryr mig inte och jag är as hungrig känns som jag inte ätit på flera veckor. Fast det kanske är för jag spyr varje morgon, sa jag och ryckte på axlarna medans jag började äta.
- Låter som om du är gravid, skrattade Niall.
Jag var nära att sätta i halsen och stirrade på honom med stora ögon. Han visste att jag var med Liam men han visste inte att jag varit med Zayn förra veckan. Jag tittade oroligt på honom som för att söka stöd. Han vinkade bort min blick och åt snabbt upp och jag följde hans exempel.
- men om jag verkligen är gravid då..., mumlade jag när vi suttit tysta.
- Vill du testa dig?, frågade han.
Jag nickade. vi gick till apoteket och köpte säkert fem stycken graviditet test. Jag tog allihopa och väntade sedan spänt med Niall vid min sida. jag höll hans hand hårt när tiden slog och det skulle visa om jag var gravid eller inte. alla fem visade positivt. jag tappade hakan. Det fanns två möjliga pappor till barnet och jag visste inte vem det var. jag hade nyss varit nära att förlora en av dom och vad skulle hända om jag berättade det här för dom?
Niall kramade om mig och tog min hand medans han ledde mig mot Liams lägenhet. Anton had einte varit hemma där på en evighet så killarna hade flyttat in där. Jag kände blixtrar i ryggen men jag brydde mig inte. Jag kände att Niall försökte släppa min hand men jag skakade på huvudet och smekte hand handrygg med tummen så han slappnade av. Vi skakade av oss papparazzisarna och gick upp till Liam. När vi kom in satte Zayn och Liam i soffan och spelade kort medans Harry och Louis dansade åt någon låt jag aldrig hört. alla stannade när jag stod där med Niall vid min sida. det rann fortfarande några tårar från mina ögon.
- Vi lämnar er ensamma, sa Zayn och började gå.
-Nej Zayn stanna du med, sa jag snabbt och tittade ner på mina skor.
Dom andra stängde in sig på Antons rum. Liam kramade om mig medans Zayn satt obekvämt på armstödet till soffan. Jag drog en djup suck innan jag började stamma fram.
- jo... ja-jag är typ gravid och någon av er är pa-pappan, jag stirrade ner på mina fötter och undrade djupt hur dom såg ut. jag vågade inte titta upp.
- Så det är antingen Zayns eller min, frågade Liam tveksamt.
Jag nickade och torkade bort några tårar. Zayn tog min hand och jag tittade upp först på Zayn som log och sedan mot Liam som log lika stort. varför var dom inte arga för.
- Vi båda kommer vara där med dig om du bestämer att ha kvar det. vi kan titta senare vem som är pappan om du fortfarande vill veta men det spelar ingen roll, förklarade dom i munnen på varandra.
Jag nickade och försökte mig på ett leende. Dom kramade om mig.
- Berätta inte för dom andra om ni vill prata så prata med Niall eller mig men lova att inte berätta något försen jag vill det okej?, båda nikade och pussade mig på kinden.
Zayn sov mot Liam och jag tittade på dom.
Harry kom ut och tittade på mig där jag satt och stirrade på hans sovande vänner. Han log innan han gick till köket och gäspade. Jag följde efter och tog ett glasvatten.
- Hoppas det ni pratade om gick bra, sa han och log.
- ganska men jag har fortfarande inte bestämt mig, sa jag och drog på mungiporna.
- Tell me Lill Tjejen, sa han och log.
Jag förklarade snabbt och hans reakttion var oslagbar han skrattade
- är du ärlig, sa han när han tystnade och jag nickade.
- grattis men jag tycker du ska behålla det. du verkar bli en bra mamma och båda två är underbara killar.
- Tack Harry, sa jag och kramade om honom.
For Sickness Kapitel 52
vi la oss i sängen och jag kröp in så nära honom som möjligt innan jag kysste honom och somnade. jag drömde om hur Liam kom på mig och Zayn. Liam hade gjort slut och jag hade vaknat halv vägs ur sängen. jag la mig intill Liams brsöt igen och somnade om. det var varken en bra eller dålig dröm utan den var neutral och jag visste att mina känslor för Zayn skulle så småning om förstöra för Liam och mig.
- Men kom igen Justin du måste hjälpa mig!
- Jag tycker du ska stanna med Liam. hur mycket har inte han hjälpt dig och vill du verkligen byta kille jag menar du verkar jätte lycklig med honom, sa Justin och tittade ner på sina skor.
- Så jag ska bara säga till Zayn att jag inte vill ha honom. det verkar lite elakt, sa jag och rynkade på näsan.
- Nej Ryan jag säger inte vad du ska göra jag ger råd. det är inte mina käsnlor. du kanske ska prata med honom på festen ikväll.
Jag nickade och fortsatte hälla upp drinkar tills festen ikväll. Sel stod och dansade i vardagsrummet och hade inte varit med när jag öppnat mitt hjärta för Justin. vi hade stått och pratat om mitt drama och jag tror att Justin fortfarande har känslor för mig men jag vill bara vara vän och jag är glad att han respekterar det. Selena tog min hand och drog med mig ut på den nu tomma ytan där Sels soffa och bord, stolar och lite andra saker brukade stå. jag dansade och skrattade i tio minuter innan det knackade på dörren. jag sprang och öppnade.
- NEJ SEL SLUTA MED DET DÄR!, skrattade jag till henne.
- kommer jag olägligt?, frågade Niall.
jag skakade på huvudet och visade att han kunde komma in. Sel skrattade medans hon satte sig ner i Justins knä och han ströck bort hennes lockade hår och pussade henne på kinden.
- Jo jag har märkt att Zayn och Liam bråkar lite... över dig, sa Niall tyst.
- Va?!, skrek Sel som plötsligt vaknade.
- Ja idag gick Liam ut ur rummet efter att Louis började prata om dig och Zayn kommenterade. Liam är jätte sur på Zayn och Zayn är ännu surare på Liam och jag vet inte hur jag ska göra och Harry och Louis bryr sig inte.
- Niall vet du vart Liam gick?, frågade Justin.
Niall förklarade för Justin var Liam var och sedan åkte dom både två. lite onödigt att förklara men det var ju ändå Justin som skulle köra. Sel tittade ledsamt på mig och jag förklarade för henne. hon gav mig samma råd som Justin. mer hann vi inte prata eftersom folk började komma och musikvolymen hjödes och lamporna släcktes.
Jag dansade till låten Cannibal och några av tjejerna skrek coh hoppade runt. Jag tittade bakom mig. Niall stod och dansade med Harry. Louis, Zayn och Justin dansade också fast mer larvigt och Liam var på väg rätt mot mig.
- Hej, sa han och tittade ner i golvet.
det var nu det skulle hända. han skulle fråga om jag gillade Zayn jag skulle säga nej och han skulle se att jag ljög. han skulle bli ledsen och sedan skulle vi bråka och sluta träffas och sedan skulle jag sluta träffa dom andra och skulle Liam kunna förlåta Zayn? jag svalde hårt.
- vad är det, frågade han.
- du hatar mig inte va? för det var inte meningen!, sa jag och tittade ner på Liams gröna skor.
- Vad kan jag göra om du har känslor för... honom, han tittade rakt in i mina ögon.
- Liam vad jag än gör så kommer jag alltid välja dig, jag älskar dig.
- och jag dig.
jag ställde mig på tå och kysste honom mjukt.
Zayns perspektiv
Jag steg in i festen. alla var fulla och jag såg Niall sitta och flörta med en brunett tjej som satt i hans knä. jag såg Ryan sitta och skratta åt någon kille och resten var bara ett vimel av folk som dansade och drack mer. jag gick fram till Ryan som skrattade igen. hon log och tog min hand. jag följde efter henne in i ett gästrum. det var mörk och jag hörde henne andhämtning. jag gick fram och la mina händer på hennes röda kinder. jag kysste henne samtidigt som vi föll ner i sängen. hon log och kysste mig passionerat. jag brydde mig inte att hon var full eftersom jag själv var inte helt nykter. hon drog av mig tröjan och kysste mig på halsen. jag smekte hennes kropp och log för att hon var här med mig.
Ryans perspektiv
han låg mellan mina ben och smekte mig. det var dimmigt i mitt huvud men jag visste att jag ville det här. han kysste mig hårdare och drog ner mina trosor. jag log när han trängde in i mig. han rörde sig rytmiskt ovan på mig och stönade mot mitt öra.
När vi låg bredvid varandra och jag hade Zayns armar runt mig kändes det konstigt eftersom jag visste att jag hellre ville ha Liam. jag tittade in i Zayns mörka ögon.
- Jag vet att du hellre vill ha Liam men det är okej, sa han och kysste mig.
Jag nickade och började klä på mig. jag stängde dörren efter mig och satte upp håret innan jag tog taxi hem. vad hade jag gjort egentligen? jag hade haft sex med Zayn och varit otrogen mot Liam. När jag kom hem låg Liam på min säng och log. jag la mig bredvid honom. och det ena ledde till andra och jag hade sex en gång till.
Liams perspektiv
Jag stod bredvid Harry och lagade frukost. vi hade haft fullt up hela veckan så jag hade inte haft möjligheten att träffa Ryan på ett tag. Zayn var konstig runt mig och det kändes ännu kontsigare att jag knappt pratade med honom längre.
- Kan du ta resten själv jag måste prata med Zayn, Harry nikade och dansade lite.
Jag gick in i rummet där Zayn låg på sängen och kastade en boll upp i luften och fångade den.
- Du vi måste prata.
- Om Ryan eller?, frågade han missbelåtet.
- Nej varför du är så konstig helt plötsligt jag saknar att prata med dig, sa jag coh sjönk ner på sängen.
- Vet du varför jag är konstig det kanske är för att jag låg med din fulla flickvän på Sels party.
- va?....
han tittade argt på mig innan han kastade bort bollen. jag kände tårar komma och Zayn kramade om mig.
- Men kom igen Justin du måste hjälpa mig!
- Jag tycker du ska stanna med Liam. hur mycket har inte han hjälpt dig och vill du verkligen byta kille jag menar du verkar jätte lycklig med honom, sa Justin och tittade ner på sina skor.
- Så jag ska bara säga till Zayn att jag inte vill ha honom. det verkar lite elakt, sa jag och rynkade på näsan.
- Nej Ryan jag säger inte vad du ska göra jag ger råd. det är inte mina käsnlor. du kanske ska prata med honom på festen ikväll.
Jag nickade och fortsatte hälla upp drinkar tills festen ikväll. Sel stod och dansade i vardagsrummet och hade inte varit med när jag öppnat mitt hjärta för Justin. vi hade stått och pratat om mitt drama och jag tror att Justin fortfarande har känslor för mig men jag vill bara vara vän och jag är glad att han respekterar det. Selena tog min hand och drog med mig ut på den nu tomma ytan där Sels soffa och bord, stolar och lite andra saker brukade stå. jag dansade och skrattade i tio minuter innan det knackade på dörren. jag sprang och öppnade.
- NEJ SEL SLUTA MED DET DÄR!, skrattade jag till henne.
- kommer jag olägligt?, frågade Niall.
jag skakade på huvudet och visade att han kunde komma in. Sel skrattade medans hon satte sig ner i Justins knä och han ströck bort hennes lockade hår och pussade henne på kinden.
- Jo jag har märkt att Zayn och Liam bråkar lite... över dig, sa Niall tyst.
- Va?!, skrek Sel som plötsligt vaknade.
- Ja idag gick Liam ut ur rummet efter att Louis började prata om dig och Zayn kommenterade. Liam är jätte sur på Zayn och Zayn är ännu surare på Liam och jag vet inte hur jag ska göra och Harry och Louis bryr sig inte.
- Niall vet du vart Liam gick?, frågade Justin.
Niall förklarade för Justin var Liam var och sedan åkte dom både två. lite onödigt att förklara men det var ju ändå Justin som skulle köra. Sel tittade ledsamt på mig och jag förklarade för henne. hon gav mig samma råd som Justin. mer hann vi inte prata eftersom folk började komma och musikvolymen hjödes och lamporna släcktes.
Jag dansade till låten Cannibal och några av tjejerna skrek coh hoppade runt. Jag tittade bakom mig. Niall stod och dansade med Harry. Louis, Zayn och Justin dansade också fast mer larvigt och Liam var på väg rätt mot mig.
- Hej, sa han och tittade ner i golvet.
det var nu det skulle hända. han skulle fråga om jag gillade Zayn jag skulle säga nej och han skulle se att jag ljög. han skulle bli ledsen och sedan skulle vi bråka och sluta träffas och sedan skulle jag sluta träffa dom andra och skulle Liam kunna förlåta Zayn? jag svalde hårt.
- vad är det, frågade han.
- du hatar mig inte va? för det var inte meningen!, sa jag och tittade ner på Liams gröna skor.
- Vad kan jag göra om du har känslor för... honom, han tittade rakt in i mina ögon.
- Liam vad jag än gör så kommer jag alltid välja dig, jag älskar dig.
- och jag dig.
jag ställde mig på tå och kysste honom mjukt.
Zayns perspektiv
Jag steg in i festen. alla var fulla och jag såg Niall sitta och flörta med en brunett tjej som satt i hans knä. jag såg Ryan sitta och skratta åt någon kille och resten var bara ett vimel av folk som dansade och drack mer. jag gick fram till Ryan som skrattade igen. hon log och tog min hand. jag följde efter henne in i ett gästrum. det var mörk och jag hörde henne andhämtning. jag gick fram och la mina händer på hennes röda kinder. jag kysste henne samtidigt som vi föll ner i sängen. hon log och kysste mig passionerat. jag brydde mig inte att hon var full eftersom jag själv var inte helt nykter. hon drog av mig tröjan och kysste mig på halsen. jag smekte hennes kropp och log för att hon var här med mig.
Ryans perspektiv
han låg mellan mina ben och smekte mig. det var dimmigt i mitt huvud men jag visste att jag ville det här. han kysste mig hårdare och drog ner mina trosor. jag log när han trängde in i mig. han rörde sig rytmiskt ovan på mig och stönade mot mitt öra.
När vi låg bredvid varandra och jag hade Zayns armar runt mig kändes det konstigt eftersom jag visste att jag hellre ville ha Liam. jag tittade in i Zayns mörka ögon.
- Jag vet att du hellre vill ha Liam men det är okej, sa han och kysste mig.
Jag nickade och började klä på mig. jag stängde dörren efter mig och satte upp håret innan jag tog taxi hem. vad hade jag gjort egentligen? jag hade haft sex med Zayn och varit otrogen mot Liam. När jag kom hem låg Liam på min säng och log. jag la mig bredvid honom. och det ena ledde till andra och jag hade sex en gång till.
Liams perspektiv
Jag stod bredvid Harry och lagade frukost. vi hade haft fullt up hela veckan så jag hade inte haft möjligheten att träffa Ryan på ett tag. Zayn var konstig runt mig och det kändes ännu kontsigare att jag knappt pratade med honom längre.
- Kan du ta resten själv jag måste prata med Zayn, Harry nikade och dansade lite.
Jag gick in i rummet där Zayn låg på sängen och kastade en boll upp i luften och fångade den.
- Du vi måste prata.
- Om Ryan eller?, frågade han missbelåtet.
- Nej varför du är så konstig helt plötsligt jag saknar att prata med dig, sa jag coh sjönk ner på sängen.
- Vet du varför jag är konstig det kanske är för att jag låg med din fulla flickvän på Sels party.
- va?....
han tittade argt på mig innan han kastade bort bollen. jag kände tårar komma och Zayn kramade om mig.
For Sickness Kapitel 51
skulle jag ha en romans i alla i bandet innan jag tillslut bröt Liams hjärta och gick tillbaka för att vara singel 4ever?
dagen efter sov jag till tre på eftermiddagen. jag åt frukost som bestod av ett äpple och en glass tallrik medans jag tittade på mtv som hade svampbobfyrkant marathon. När jag ätit klart så sträckte jag på mig så det knäckte i ryggen och sedan la jag mig ner i soffan och drog täcket runt mig som jag tagit med ut från min säng. jag stängde av tv:n och satte på radion med hjälp av kontrollen. det var från iTunes så jag hade ingenaning i vilken ordning låtarna kom i. första var Tell Me A Lie. jag tror jag somnade till den eftersom när jag vaknade tittade Zayn in i mina ögon. jag log trött mot honom innan han pressade sina läppar mot mina. Han la sig under täcket med mig och jag låg med huvudet på hans bröst.
- Jobbade inte ni idag?, frågade jag och slappnade av.
- Vi fick ledigt resten men Liam åkte hem och somnade om precis som dom andra, sa han.
Det hög till i magen när han nämnde Liam. det var enklare när Liam var runt oss för då behövde jag inte oroa mig för att göra något dumt men nu när han sov på ett hotel ellet hemma så visste jag inte om jag kunde stå emot att göra något riktigt dumt. Zayn skrattade hest och pussade mig på huvudet.
- Vad gjorde ni idag då?, frågade jag.
- fotade, sjöng och mötte fans.
- när vaknade ni egentligen?
- frågan är när vaknade du egentligen eller sover du fortfarande?, skrattade han.
jag försökte slå honom men det gick inte under det varma täcket.
jag smekte Zayns arm och pussade honom på kinden. han hade somnat men jag ville prata. han kysste mig frånvarande och jag smekte hans mage. han log sakta när jag gick längre ner med handen. han stönade när jag började runka av honom men jag tystade honom snabbt genom att kyssa hans perfekta läppar.
- Ryan är du hemma?!, skrek Liam.
Jag släppte taget om Zayn och sprang ut till hallen där Liam min pojkvän stod. vad var det för fel på mig? jag hade världens bästa pojkvän och jag var otrogen mot honom. Jag kysste honom snabbt.
- Kan vi inte gå en promenad?, frågade jag.
Liam nickade.
- Jag ska bara gå på toa tar två sekunder vänta där ute, sa jag och log.
jag tvättade händerna och satte på mig kläder lite snabbt innan jag visade att Zayn skulle gå medans Liam och jag var ute. jag fick en stel nickning och sedan tog jag Liams hand och vi gick. han kysste mig lät och log.
när vi kom hem till honom på kvällen var jag riktigt trött. vi la oss i sängen och jag kröp in så nära honom som möjligt innan jag kysste honom och somnade. jag drömde om hur Liam kom på mig och Zayn. Liam hade gjort slut och jag hade vaknat halv vägs ur sängen. jag la mig intill Liams brsöt igen och somnade om. det var varken en bra eller dålig dröm utan den var neutral och jag visste att mina känslor för Zayn skulle så småning om förstöra för Liam och mig.
asså jag vet det här är typ ingen JB novell men han kommer in snart igen.
dagen efter sov jag till tre på eftermiddagen. jag åt frukost som bestod av ett äpple och en glass tallrik medans jag tittade på mtv som hade svampbobfyrkant marathon. När jag ätit klart så sträckte jag på mig så det knäckte i ryggen och sedan la jag mig ner i soffan och drog täcket runt mig som jag tagit med ut från min säng. jag stängde av tv:n och satte på radion med hjälp av kontrollen. det var från iTunes så jag hade ingenaning i vilken ordning låtarna kom i. första var Tell Me A Lie. jag tror jag somnade till den eftersom när jag vaknade tittade Zayn in i mina ögon. jag log trött mot honom innan han pressade sina läppar mot mina. Han la sig under täcket med mig och jag låg med huvudet på hans bröst.
- Jobbade inte ni idag?, frågade jag och slappnade av.
- Vi fick ledigt resten men Liam åkte hem och somnade om precis som dom andra, sa han.
Det hög till i magen när han nämnde Liam. det var enklare när Liam var runt oss för då behövde jag inte oroa mig för att göra något dumt men nu när han sov på ett hotel ellet hemma så visste jag inte om jag kunde stå emot att göra något riktigt dumt. Zayn skrattade hest och pussade mig på huvudet.
- Vad gjorde ni idag då?, frågade jag.
- fotade, sjöng och mötte fans.
- när vaknade ni egentligen?
- frågan är när vaknade du egentligen eller sover du fortfarande?, skrattade han.
jag försökte slå honom men det gick inte under det varma täcket.
jag smekte Zayns arm och pussade honom på kinden. han hade somnat men jag ville prata. han kysste mig frånvarande och jag smekte hans mage. han log sakta när jag gick längre ner med handen. han stönade när jag började runka av honom men jag tystade honom snabbt genom att kyssa hans perfekta läppar.
- Ryan är du hemma?!, skrek Liam.
Jag släppte taget om Zayn och sprang ut till hallen där Liam min pojkvän stod. vad var det för fel på mig? jag hade världens bästa pojkvän och jag var otrogen mot honom. Jag kysste honom snabbt.
- Kan vi inte gå en promenad?, frågade jag.
Liam nickade.
- Jag ska bara gå på toa tar två sekunder vänta där ute, sa jag och log.
jag tvättade händerna och satte på mig kläder lite snabbt innan jag visade att Zayn skulle gå medans Liam och jag var ute. jag fick en stel nickning och sedan tog jag Liams hand och vi gick. han kysste mig lät och log.
när vi kom hem till honom på kvällen var jag riktigt trött. vi la oss i sängen och jag kröp in så nära honom som möjligt innan jag kysste honom och somnade. jag drömde om hur Liam kom på mig och Zayn. Liam hade gjort slut och jag hade vaknat halv vägs ur sängen. jag la mig intill Liams brsöt igen och somnade om. det var varken en bra eller dålig dröm utan den var neutral och jag visste att mina känslor för Zayn skulle så småning om förstöra för Liam och mig.
asså jag vet det här är typ ingen JB novell men han kommer in snart igen.
For Sickness Kapitel 50
jag svalde hårt och precis då kom han och Liam in genom dörren. Zayn såg plågad ut och Liam log ett stort leende. ÖVERRASKNING att min pojkvän och min vän som var kär i mig kom in genom dörren efter att han öppnat sitt hjärta för mig. vad skulle jag göra?
Zayn satte sig ner i köket. Liam drog fram en massa mat och log sedan mot mig igen.
- Hur mycket tror du vi äter?, frågade jag och fnittrade.
- Niall kommer senare, sa Zayn och log.
- Det förklara ju saken, skrattade jag.
Zayn log större mot mig och jag kände mig varm inombords när han tittade på mig sådär. jag stirrade ner i bordet medans Liam sprang runt i köket.
- Vill du ha hjälp?, frågade Zayn.
Liam nickade och jag och Zayn gick in i köket. Vi lagade maten och skojade runt. kastade mjöl på varandra och jag såg ut som ett levande spöke. Liam kysste mig och dunkade sedan Zayn i ryggen eftersom det var han som hällt mjölpåsen över mitt huvud. jag tog upp tomatsås och när Zayn tittade bort kastade jag så han skrek.
- KALLT!, skrek han och försökte få bort allt som hamnat på ryggen.
Liam och jag brast ut i skratt men när Liam ställde sig med Zayn visste jag redan att det skulle bli matkrig.
Niall kom in och fick tzatziki i ansiktet. Han började skratta och kriget tog slut. jag var full i mjöl, olika såser, jag hade skinka i håret och ett flertal grönsaker inne i tröjan och en lång remsa bacon som hängde över tröjkanten. jag såg värst ut men även om alla tre killarna var täckt i mat så såg dom sexiga ut. jag såg mer ut som ett frukostbord som någon vällt. Jag skrattade och tog upp baconet. Killarna tittade på mig och min mobil pep till innan Keshas låt Cannibal spelades upp.
- Whenever you tell me I'm prettyThat's when the hunger really hits me Your little heart goes pitter patter I want you liver on a platter, skrattade jag och höll upp den rosa remsan.
killarna skrattade och sjöng med lite lågt till Kesha medans jag städade upp det värsta. det mest otroliga var att vi fått ganska mycket mat innan vi börjat kriga. jag ställde fram maten och hörde att killarna bytit låt. jag gick in i vardagsrummet och stirrade på dom när låten började sjöng alla tillsammans och tittade på mig. jag satte handen för munnen och började rodna. när låten var klar kramade dom om mig. rodnaden gick snart över och jag fnittrade lite generat. Liam och Niall gick för att hämta det sista.
- Du vet att jag har känslor för dig, sa Zayn tyst.
- och jag har för dig men jag kommer alltid älska Liam, sa jag lika tyst.
- Så du gillar mig mer än en vän också?, frågade han.
Jag nickade tyst och fick en puss på kinden av honom.
- Det är väl okej att jag gör så?, frågade han.
Jag nickade och Zayn fick ett strort leende och visade tummen upp.
- Zayn Approves, sa jag med mörk röst och han brast ut i skratt.
Vi åt och sämtade och jag radade upp några bromance insidenter mellan dom fast det verkade dom gilla. sedan pratade vi om deras turné och sedan bara vanligt prat. Liams telefon ringde och Harry medelade att dom var tvungna att komma tillbaka eftersom dom skulle upptidigt. Liam kysste mig hejdå och Niall kramade mig innan dom gick ut och möte taxin. Zayn kysste mig snabbt på läpparna och sprang ut. ingen hade märkt det men han hade kysst mig och jag hade gillat det. det hade räkt med Harry dramat men nu var Hrary och jag bara vänner igen. skulle jag ha en romans i alla i bandet innan jag tillslut bröt Liams hjärta och gick tillbaka för att vara singel 4ever?
Zayn satte sig ner i köket. Liam drog fram en massa mat och log sedan mot mig igen.
- Hur mycket tror du vi äter?, frågade jag och fnittrade.
- Niall kommer senare, sa Zayn och log.
- Det förklara ju saken, skrattade jag.
Zayn log större mot mig och jag kände mig varm inombords när han tittade på mig sådär. jag stirrade ner i bordet medans Liam sprang runt i köket.
- Vill du ha hjälp?, frågade Zayn.
Liam nickade och jag och Zayn gick in i köket. Vi lagade maten och skojade runt. kastade mjöl på varandra och jag såg ut som ett levande spöke. Liam kysste mig och dunkade sedan Zayn i ryggen eftersom det var han som hällt mjölpåsen över mitt huvud. jag tog upp tomatsås och när Zayn tittade bort kastade jag så han skrek.
- KALLT!, skrek han och försökte få bort allt som hamnat på ryggen.
Liam och jag brast ut i skratt men när Liam ställde sig med Zayn visste jag redan att det skulle bli matkrig.
Niall kom in och fick tzatziki i ansiktet. Han började skratta och kriget tog slut. jag var full i mjöl, olika såser, jag hade skinka i håret och ett flertal grönsaker inne i tröjan och en lång remsa bacon som hängde över tröjkanten. jag såg värst ut men även om alla tre killarna var täckt i mat så såg dom sexiga ut. jag såg mer ut som ett frukostbord som någon vällt. Jag skrattade och tog upp baconet. Killarna tittade på mig och min mobil pep till innan Keshas låt Cannibal spelades upp.
- Whenever you tell me I'm prettyThat's when the hunger really hits me Your little heart goes pitter patter I want you liver on a platter, skrattade jag och höll upp den rosa remsan.
killarna skrattade och sjöng med lite lågt till Kesha medans jag städade upp det värsta. det mest otroliga var att vi fått ganska mycket mat innan vi börjat kriga. jag ställde fram maten och hörde att killarna bytit låt. jag gick in i vardagsrummet och stirrade på dom när låten började sjöng alla tillsammans och tittade på mig. jag satte handen för munnen och började rodna. när låten var klar kramade dom om mig. rodnaden gick snart över och jag fnittrade lite generat. Liam och Niall gick för att hämta det sista.
- Du vet att jag har känslor för dig, sa Zayn tyst.
- och jag har för dig men jag kommer alltid älska Liam, sa jag lika tyst.
- Så du gillar mig mer än en vän också?, frågade han.
Jag nickade tyst och fick en puss på kinden av honom.
- Det är väl okej att jag gör så?, frågade han.
Jag nickade och Zayn fick ett strort leende och visade tummen upp.
- Zayn Approves, sa jag med mörk röst och han brast ut i skratt.
Vi åt och sämtade och jag radade upp några bromance insidenter mellan dom fast det verkade dom gilla. sedan pratade vi om deras turné och sedan bara vanligt prat. Liams telefon ringde och Harry medelade att dom var tvungna att komma tillbaka eftersom dom skulle upptidigt. Liam kysste mig hejdå och Niall kramade mig innan dom gick ut och möte taxin. Zayn kysste mig snabbt på läpparna och sprang ut. ingen hade märkt det men han hade kysst mig och jag hade gillat det. det hade räkt med Harry dramat men nu var Hrary och jag bara vänner igen. skulle jag ha en romans i alla i bandet innan jag tillslut bröt Liams hjärta och gick tillbaka för att vara singel 4ever?
For Sickness Kapitel 49
Jag puttade undan Liam när han kysste mig på halsen. det kittlades och jag drog snabbt handen över den kittliga huden.
- du är irriterande, skrattade Liam.
- mhm du med, svarade jag och kliade mig.
- men du är min irriterande flickvän och jag älskar dig, sa han och log.
Jag vaknade trött i Liams starka famn. Jag log och gnugggade sömnen ur ögonen. Jag slöt armarna runt honom och mina fingrar åkte över ärret på armen. Jag blev illamående men svalde oron och bara njöt av att ligga i hans armar. han andades tungt i mitt öra och jag log stort. jag älskade den här killen av hela mitt hjärta. jag fingrade på ringen och log. han hade lovat att förlova sig med mig. det kändes som om världen inte kunde bli bättre. ett par kalla händer kom innan för täcket och åkte ner mot min mage. kroppen var varmare och värmde min kalla rygg. Jag kände igen lukten men kunde inte säga vem det var. han ströck undan en av mina hårlockar och pussade mig på kinden. Liam flyttade på sig och jag la mig bekvämt mellan dom båda. jag somnade om och hörde två tunga suckar som fick mig att le.
Jag vaknade när jag hörde Liam skrika. Jag tittade oförstående på honom. han stod upp vid dörren och såg ut som om han hade fått en hjärtattack. ett par armar låg runt min migja och jag tittade ner på Zayns uppspärrade ögon. Så vad hade Zayn kommit in till oss tidigt på morgonen för att somna om.
- Jag måste gått i sömnen, sa han och tittade på Liam som åter satte sig på sängen.
- Liam varför skrek du?, frågade jag.
- Han smekte min kind och jag trodde det var du men när jag såg att det inte var du skrek jag, sa han.
- Förlåt det har hänt någon gång förut men jag trodde jag hade växit ur det, sa Zayn.
- Det är lugnt, sa Liam och kramade om honom.
Jag log mot dom och såg säkert ut som en dåre eftersom dom båda skrattade när dom såg mig.
- nej nej fortsätt ni var jätte gulliga... Ziam, sa jag coh skrattade medans jag kröp ur sängen och gick mot min gaderob.
- Zayn hur kom du till mitt hus?, frågade jag.
- jag vet inte, sa han och tittade på mig.
jag ryckte på axlarna och drog av mig linnet så dom såg min nakna rygg. jag satte på mig en blå bh och en rosa tröja som var igenomskinlig. Jag drog av mig byxorna och gick längre in i garderoben tills dom inte såg mig då böt jag trosor och drog på mig mina svarta skinny jeans. ingen kille skulle se mig sätta på mig mina jeans. jag såg jätte fet ut när jag gjorde det men när jag kom utt började jag kamma håret. Liam kom på hans fötter och tog på sig ett par mjukisbyxor jag tagit fram igår och matchade det med en svart tröja med en stor gul smilis på. Zayn satt kvar undertäcket antagligen i bara kalsonger.
- Zayn jag har någr akläder i lådan där borta. jag tog ner några till Liam men dom passar dig säkert, sa jag coh pekade på en byrolåda.
han nickade och jag satte upp håret i en sido fläta och började sminka mig. jag satte på foundation, mascara och läppglans. när jag var klar stirrade dom på mig.
- Okej så snygg är jag inte, sa jag och satte händerna i sidorna.
Zayn drog på sig några hörlurar och log mot mig innan han sträkte på sig.
Zayn gick tillbaka till hotellet och Liam och jag hade en innedag. vi satt med glass och tittade på filmer medans jag tog kort och skrev en massa. Liam hade ingenting emot när jag skissade av honom hans problem var mer att sitta still. snart var han tvungen att lämna mig.
- Jag kommer snart älskling, sa han och kysste mig paasionerat medans han la en papperslapp i min hand.
Så fort han stängt dörren efter sig tittade jag på pappret. han hade ritat av mig och han hade gjort ett hjärta runt mig och jag hade stora ängla vingar och en gloria över huvudet. han var bara för romantisk ibland.
dom följande dagarna såg vi varandra knappt eftersom han uppträde med dom andra och gick på intervjuer och mötte fans. han var gullig och smsade mig så fort han fick tid. jag höll kontakten med dom andra också men jag hade en känsla av att Zayn ignorerade mig.
- Zayn svara någon gång jag måste prata med dig, sa jag efter pipet.
han hade tryckt av mitt samtal för tionde gången. jag smsade honom snabbt och svaret fick mig att flyga av stolen och tappa mobilen på golvet.
I think you're the most beautiful girl I've ever met, and I'm so in love with you I can't stand it
jag svalde hårt och precis då kom han och Liam in genom dörren. Zayn såg plågad ut och Liam log ett stort leende. ÖVERRASKNING att min pojkvän och min vän som var kär i mig kom in genom dörren efter att han öppnat sitt hjärta för mig. vad skulle jag göra?
- du är irriterande, skrattade Liam.
- mhm du med, svarade jag och kliade mig.
- men du är min irriterande flickvän och jag älskar dig, sa han och log.
Jag vaknade trött i Liams starka famn. Jag log och gnugggade sömnen ur ögonen. Jag slöt armarna runt honom och mina fingrar åkte över ärret på armen. Jag blev illamående men svalde oron och bara njöt av att ligga i hans armar. han andades tungt i mitt öra och jag log stort. jag älskade den här killen av hela mitt hjärta. jag fingrade på ringen och log. han hade lovat att förlova sig med mig. det kändes som om världen inte kunde bli bättre. ett par kalla händer kom innan för täcket och åkte ner mot min mage. kroppen var varmare och värmde min kalla rygg. Jag kände igen lukten men kunde inte säga vem det var. han ströck undan en av mina hårlockar och pussade mig på kinden. Liam flyttade på sig och jag la mig bekvämt mellan dom båda. jag somnade om och hörde två tunga suckar som fick mig att le.
Jag vaknade när jag hörde Liam skrika. Jag tittade oförstående på honom. han stod upp vid dörren och såg ut som om han hade fått en hjärtattack. ett par armar låg runt min migja och jag tittade ner på Zayns uppspärrade ögon. Så vad hade Zayn kommit in till oss tidigt på morgonen för att somna om.
- Jag måste gått i sömnen, sa han och tittade på Liam som åter satte sig på sängen.
- Liam varför skrek du?, frågade jag.
- Han smekte min kind och jag trodde det var du men när jag såg att det inte var du skrek jag, sa han.
- Förlåt det har hänt någon gång förut men jag trodde jag hade växit ur det, sa Zayn.
- Det är lugnt, sa Liam och kramade om honom.
Jag log mot dom och såg säkert ut som en dåre eftersom dom båda skrattade när dom såg mig.
- nej nej fortsätt ni var jätte gulliga... Ziam, sa jag coh skrattade medans jag kröp ur sängen och gick mot min gaderob.
- Zayn hur kom du till mitt hus?, frågade jag.
- jag vet inte, sa han och tittade på mig.
jag ryckte på axlarna och drog av mig linnet så dom såg min nakna rygg. jag satte på mig en blå bh och en rosa tröja som var igenomskinlig. Jag drog av mig byxorna och gick längre in i garderoben tills dom inte såg mig då böt jag trosor och drog på mig mina svarta skinny jeans. ingen kille skulle se mig sätta på mig mina jeans. jag såg jätte fet ut när jag gjorde det men när jag kom utt började jag kamma håret. Liam kom på hans fötter och tog på sig ett par mjukisbyxor jag tagit fram igår och matchade det med en svart tröja med en stor gul smilis på. Zayn satt kvar undertäcket antagligen i bara kalsonger.
- Zayn jag har någr akläder i lådan där borta. jag tog ner några till Liam men dom passar dig säkert, sa jag coh pekade på en byrolåda.
han nickade och jag satte upp håret i en sido fläta och började sminka mig. jag satte på foundation, mascara och läppglans. när jag var klar stirrade dom på mig.
- Okej så snygg är jag inte, sa jag och satte händerna i sidorna.
Zayn drog på sig några hörlurar och log mot mig innan han sträkte på sig.
Zayn gick tillbaka till hotellet och Liam och jag hade en innedag. vi satt med glass och tittade på filmer medans jag tog kort och skrev en massa. Liam hade ingenting emot när jag skissade av honom hans problem var mer att sitta still. snart var han tvungen att lämna mig.
- Jag kommer snart älskling, sa han och kysste mig paasionerat medans han la en papperslapp i min hand.
Så fort han stängt dörren efter sig tittade jag på pappret. han hade ritat av mig och han hade gjort ett hjärta runt mig och jag hade stora ängla vingar och en gloria över huvudet. han var bara för romantisk ibland.
dom följande dagarna såg vi varandra knappt eftersom han uppträde med dom andra och gick på intervjuer och mötte fans. han var gullig och smsade mig så fort han fick tid. jag höll kontakten med dom andra också men jag hade en känsla av att Zayn ignorerade mig.
- Zayn svara någon gång jag måste prata med dig, sa jag efter pipet.
han hade tryckt av mitt samtal för tionde gången. jag smsade honom snabbt och svaret fick mig att flyga av stolen och tappa mobilen på golvet.
I think you're the most beautiful girl I've ever met, and I'm so in love with you I can't stand it
jag svalde hårt och precis då kom han och Liam in genom dörren. Zayn såg plågad ut och Liam log ett stort leende. ÖVERRASKNING att min pojkvän och min vän som var kär i mig kom in genom dörren efter att han öppnat sitt hjärta för mig. vad skulle jag göra?
For Sickness Kapitel 48
Jag gjorde det. jag berättade allt om mina förvirrade känslor allt som hade hänt mellan gruppen, hur mina ögon jämnt blev svarta och jag berättade min hemlighet för dom. inget stoppade mig inte ens stammningen. där emot berättade jag inte vilka jag dödat eller att jag ens dödat någon. När jag var klar var jag så upprörd att Zayn och Selena drog in mig i en står kram.
- Let the sadness kill me, viskade jag till dom
Jag hade återigen somnat i Zayns famn och även om jag inte var det minsta trött lyckades jag sova i tio timmar. Zayn sov när jag vaknade men jag kunde inte sitta still i hans varma famn. Jag gick till mobilen. det var ett sms från Harry.
Liam är vaken nu och hans saknar dig. du har inte varit här på ett tag har det hänt något Ry? xx Harry
Jag bara har haft saker att stå i, folk att träffa, saker att gråta över jag kommer om fem minuter xx Ryan
Jag drog en jacka över mina axlar eftersom det var nu November men det var fortfarande ganska varmt i LA. Sel sov på soffan och var nära att falla i golvet när jag la en lapp på bordet bredvid henne. jag tog en taxi och kom snart in till sjukhuset.
Ryan berätta vad som är fel xx Harry
Never.
Jag kände mig elak mot honom men det räckte med Zayn och Sel just nu. Jag kände mig depremerd nog med att två visste.
- Ry jag har saknat dig Lill Tjejen, sa Liam hest.
Han såg ut att må bättre och jag fick skuldkänslor över att jag inte hälsat på honom på hela natten. jag log och drog in honom i en kram. jag kände lukten av honom, känslan han gav mig var otrolig och i det ögonblicket kändes det underbart. Liam kysste mig ömt på läpparna innan han log. Harry harklade sig och viftade med telefonen. Han hade antagligen berättat för Liam eftersom hans ögon fixerades på mitt öra när jag stirrade mot hans mobil. snälla inte nu när som helst annars bara inte nu, tänkte jag tyst och skakade på huvudet. hade jag inte gråtit nog av det här? jag stängde ögonen och sjönk tyst ner i stolen bredvid Liams säng.
- Älskling snälla berätta, sa han.
- Nej aldrig du kommer hata mig, sa jag och lät hes.
- Vi skulle aldrig hata dig om du så döda personer, sa Harry.
Jag tittade allvarligt på honom. rätt in i hans ögon och bara stirrade med ett neutralt ansikte.
- Jaha..., sa han och kliade sig i nacken.
- exakt det var därför jag inte ville berätta. mina ögon blir svarta vilket betyder otur för den som är i närheten av mig. jag hatar det! när jag grät svart trodde jag det var över men när du sa att dom var svarta igen blev jag ledsen. jag känner hela tiden en kittlande känsla och om jag släpper den så råkar någon illa ut. jag ville inte det här. det ville jag verkligen inte och jag vet inte vad som är fel med mig!, skakade jag.
- Så vilka har du dödat, sa harry tyst.
- åtta personer. jag sger jämnt att det är mindre men åtta personer, eller åtta och en halv Mila var mitt fel om jag inte hade sagt åt henne att hoppa från taket för hon irriterade mig så skulle hon leva nu!, sa jag.
Liam la sin hand på min kind.
- Det är inte ditt fel, sa han.
En doktor kom in. Han log när han såg mig.
- Ryan bra att du är här det verkar bli två goda nyheter idag, sa han och log.
- Liam du åker hem senare ikväll och Ryan om du tar det här i en vecka ska du se att allt blir normalt igen.
han gav mig en burk jag tittade på den och det stod något konstigt på den. det stod inte vad den gjorde men det stod att jag kunde bli trött, illamående och väldigt hungrig. Harry tog burken ur mina händer.
- en gång om dagen klockan 19.00, han log mot mig.
Vi var tillbaka i mitt hus. Liam lutade sig mot mig medans jag hjälpte honom till sängen. han log och kysste mig. han drog ner mig över honom på sängen och hans tunga letade sig in i min mun. han drog in mig i en hård kram och viskade att han älskade mig i mitt öra. Jag log och tittade in i hans ögon. han verkade inte bry sig om min hemlighet och vid det här laget hade Harry säkert berättat för resten av One Direction. Justin visste redan så honom brydde jag mig inte om och Zayn visste. Jag ville inte svika mina killar eller Sel men jag mådde jätte dåligt över allt det här. Jag puttade undan Liam när han kysste mig på halsen. det kittlades och jag drog snabbt handen över den kittliga huden.
- du är irriterande, skrattade Liam.
- mhm du med, svarade jag och kliade mig.
- men du är min irriterande flickvän och jag älskar dig, sa han och log.
- Let the sadness kill me, viskade jag till dom
Jag hade återigen somnat i Zayns famn och även om jag inte var det minsta trött lyckades jag sova i tio timmar. Zayn sov när jag vaknade men jag kunde inte sitta still i hans varma famn. Jag gick till mobilen. det var ett sms från Harry.
Liam är vaken nu och hans saknar dig. du har inte varit här på ett tag har det hänt något Ry? xx Harry
Jag bara har haft saker att stå i, folk att träffa, saker att gråta över jag kommer om fem minuter xx Ryan
Jag drog en jacka över mina axlar eftersom det var nu November men det var fortfarande ganska varmt i LA. Sel sov på soffan och var nära att falla i golvet när jag la en lapp på bordet bredvid henne. jag tog en taxi och kom snart in till sjukhuset.
Ryan berätta vad som är fel xx Harry
Never.
Jag kände mig elak mot honom men det räckte med Zayn och Sel just nu. Jag kände mig depremerd nog med att två visste.
- Ry jag har saknat dig Lill Tjejen, sa Liam hest.
Han såg ut att må bättre och jag fick skuldkänslor över att jag inte hälsat på honom på hela natten. jag log och drog in honom i en kram. jag kände lukten av honom, känslan han gav mig var otrolig och i det ögonblicket kändes det underbart. Liam kysste mig ömt på läpparna innan han log. Harry harklade sig och viftade med telefonen. Han hade antagligen berättat för Liam eftersom hans ögon fixerades på mitt öra när jag stirrade mot hans mobil. snälla inte nu när som helst annars bara inte nu, tänkte jag tyst och skakade på huvudet. hade jag inte gråtit nog av det här? jag stängde ögonen och sjönk tyst ner i stolen bredvid Liams säng.
- Älskling snälla berätta, sa han.
- Nej aldrig du kommer hata mig, sa jag och lät hes.
- Vi skulle aldrig hata dig om du så döda personer, sa Harry.
Jag tittade allvarligt på honom. rätt in i hans ögon och bara stirrade med ett neutralt ansikte.
- Jaha..., sa han och kliade sig i nacken.
- exakt det var därför jag inte ville berätta. mina ögon blir svarta vilket betyder otur för den som är i närheten av mig. jag hatar det! när jag grät svart trodde jag det var över men när du sa att dom var svarta igen blev jag ledsen. jag känner hela tiden en kittlande känsla och om jag släpper den så råkar någon illa ut. jag ville inte det här. det ville jag verkligen inte och jag vet inte vad som är fel med mig!, skakade jag.
- Så vilka har du dödat, sa harry tyst.
- åtta personer. jag sger jämnt att det är mindre men åtta personer, eller åtta och en halv Mila var mitt fel om jag inte hade sagt åt henne att hoppa från taket för hon irriterade mig så skulle hon leva nu!, sa jag.
Liam la sin hand på min kind.
- Det är inte ditt fel, sa han.
En doktor kom in. Han log när han såg mig.
- Ryan bra att du är här det verkar bli två goda nyheter idag, sa han och log.
- Liam du åker hem senare ikväll och Ryan om du tar det här i en vecka ska du se att allt blir normalt igen.
han gav mig en burk jag tittade på den och det stod något konstigt på den. det stod inte vad den gjorde men det stod att jag kunde bli trött, illamående och väldigt hungrig. Harry tog burken ur mina händer.
- en gång om dagen klockan 19.00, han log mot mig.
Vi var tillbaka i mitt hus. Liam lutade sig mot mig medans jag hjälpte honom till sängen. han log och kysste mig. han drog ner mig över honom på sängen och hans tunga letade sig in i min mun. han drog in mig i en hård kram och viskade att han älskade mig i mitt öra. Jag log och tittade in i hans ögon. han verkade inte bry sig om min hemlighet och vid det här laget hade Harry säkert berättat för resten av One Direction. Justin visste redan så honom brydde jag mig inte om och Zayn visste. Jag ville inte svika mina killar eller Sel men jag mådde jätte dåligt över allt det här. Jag puttade undan Liam när han kysste mig på halsen. det kittlades och jag drog snabbt handen över den kittliga huden.
- du är irriterande, skrattade Liam.
- mhm du med, svarade jag och kliade mig.
- men du är min irriterande flickvän och jag älskar dig, sa han och log.
For Sickness Kapitel 47
- Jag har saknat dig, viskade jag mot hans läppar.
- Hur länge har jag varit borta?, frågade han och kysste mig igen.
- en vecka, sa jag och smekte hans kind.
- Det förklrar varför jag har så ont i ryggen, skrattade han.
Hans hjärta stannade och jag for upp från stolen.
- Liam nej nej! kom tillbaka nej!, skrek jag så det ekade i rummet.
In genom dörren kom hans doktor och flera sjuksköterskor. Zayn drog ut mig ur rummet medans en massa tårar hindrade mig från att se vart jag satte fötterna.
- Ryan andas, sa han och satte händerna på mina kinder.
Jag tittade bort jag ville inte andas om inte Liam levde. Jag ville inte leva utan honom. Hur skulle mitt liv gå vidare om han dog. alla jag älskade dog och jag orkade inte med det. Zayn försökte att se in i mina ögon men jag tittade trotsigt bort.
- Ryan det var inte ditt fel, sa han tyst och drog in mig i en hård kram.
Jag hatade det men jag lät honom krama mig, känna medlidande och trösta mig. jag hatade det men jag lät honom göra det. en del trygghet borde jag ge honom. Så snart han lättade greppet om mig slet jag mig loss och sprang in till toaleten. Jag satte mig ner på toaletlocket och grät mot mina händer. När jag inte orkade längre tvättade jag ansiktet. Jag hade inte haft smink på mig på flera dagar och jag hade bytt kläder några gånger. detta hade jag satt på mig idag. det var ett par blå skinnyjeans, Liam älskade dom och sedan hade jag en stor t-shirt som var Liams. den luktade av honom och jag saknade honom. ligga i hans armar, känna hans läppar mot mina. det gjorde mig galen att veta att han när som helst kunde dö. vara borta för evigt. jag torkade bort några nya tårar och gick ut. jag ville inte till väntrummet och lyssna på när dom andra besviket grät. jag gick ut på sjukhusets trädgård. Jag gick sakta och tänkte på alla glada och sorliga minnen Liam och jag haft. Jag tänkte på mitt fotoalbum som låg hemma. vad skulle jag göra om jag inte fyllde det med bilder av Liam? jag skakade av mig tanken och satte mig under ett träd. jag drog upp knäna mot hakan och la armarna runt dom. Jag suckade och tittade ut över sjukhusets omgivning. Det var stort, grönt och glatt alltså inget som ett sjukhus var på insidan. Jag vilade mig mot trädstammen men när en kall vind blåste upp och fick min tröja att åka ner över armarna så gick jag in igen. jag skulle tagit höger för att komma till Liam men jag kunde itne. Hur orolig jag än var kunde jag inte. jag svängde vänster och kom till barnavdelningen.
- dålig dag?, frågade en sjuksköterska.
Hon var runt tjugoårs åldern, hennes blonda hår räckte till axlarna och luggen var precis över hennes blåa ögon. hon hade rött läppstift som utmärkte dom stora läpparna. hon verkade trevlig och jag nikade sorgset.
- Kom med mig, sa hon och tog min hand i sin.
Jag följde med henne och släppte tankarna om oro för ett tag. bebisar. det var det hon visade. ett rum fullt med nyfödda änglar. jag log stort. hon lyfte upp en flicka.
- Det här är Karen Green, sa hon och la flickan i mina armar.
Jag log och kände tårar komma upp. jag vaggade henne i mina armar och sjuksköterskan tog upp en till.
- och detta är hennes tvilling Marleen, sa hon och vaggade barnet i sin famn.
- dom är så gulliga, sa jag och skrattade när Karen gäspade och slät sin hand runt mitt finger.
- hit går jag jämnt när jag mår dåligt, sa hon.
- Jag heter Ryan föresten, sa jag och log.
- Rachel. Vill du se ditt familjeträd?, frågade hon frånvarande.
Jag nickade och jag la sakta ner Karen i sin lilla säng igen.
Rachels fingrar skrev snabbt på tangent bordet.
- Ahh här jag visste att jag kände igen dig, sa hon och visade mig skärmen.
Jag ville falla av stolen. Jag var verkligen tvilling med Demi. Jag var inte den sexton åringen jag ville vara. Jag var till och med äldre än Liam! Jag var född 20 augusti 1992 Demi hade kommit först och jag en timme senare. dom hade adopterat bort mig till det snälla paret Adams som inte kunde få barn. Jag rös. Jag ville vara sexton! jag var 19. det var tre år äldre! hur kunde dom bara ljuga om min ålder och vart jag kom ifrån. man brukade aldrig ljuga om åldern på ett barn man adopterat och varför hade jga helt plötsligt tappat tre år av mitt liv?
- Jag måste ta frisk luft, sa jag stelt och Rachel nikade.
- om du vill komma tillbaka någon gång så heter jag Rachel Adams, sa hon och log.
Världen snurrade runt mig när jag förvirrat gick tillbaka till Liam. jag kände mig lite ensam.
- Ryan!, skrek Harry oroligt.
Jag tittade upp. Jag var nära att snubbla när jag såg att Liams doktor stod med dom. det var mer dåliga nyheter, räckte det inte med att jag förlorat tre år. eller ska jag ignorera det och låsas vara sexton fortfarande. jag tror jag låsas. Jag gick in i Harrys famn och lyssnade halv örat på vad doktorn sa.
- Vi har lyckats rädda honom.... han måste stanna här..... Ryan måste hem...... Någon måste se efter henne, det finns en risk för att hon gör sig själv illa, sedan var han borta.
Jag ville inte höra men jag lät Harry dra ut mig ur sjukhuset, sätta mig i en bil och köra till Sel.
- Ta hand om dig nu Lill tjejen, sa han och pussade min panna innan han åkte iväg.
Sel stod bakom mig och drog snart in mig i en omfamning innan vi gick i i huset. Jag lättade mitt hjärta om allt som hänt på sjukhuset. hur jag tappat tre år och hur mina föräldrar varit dumma nog att ljuga för mig. eller hur dum jag var som föll för det. jag grät mot hennes axel och jag tjatade om hur idiotisk jag var, berättade mer om Liam och mig, berättade om gammla minnen och alla nya och jag stammade mig igenom hälften men ändå lät hon mig prata på. Hon log och nickade och sköt in kommentarer. hon lyssnade verkligen. Zayn kom snart in genom dörren och sjönk ner bredvid Sel och visade att jag skulle fortsätta. Jag gjorde det. jag berättade allt om mina förvirrade känslor allt som hade hänt mellan gruppen, hur mina ögon jämnt blev svarta och jag berättade min hemlighet för dom. inget stoppade mig inte ens stammningen. där emot berättade jag inte vilka jag dödat eller att jag ens dödat någon. När jag var klar var jag så upprörd att Zayn och Selena drog in mig i en står kram.
- Let the sadness kill me, viskade jag till dom
- Hur länge har jag varit borta?, frågade han och kysste mig igen.
- en vecka, sa jag och smekte hans kind.
- Det förklrar varför jag har så ont i ryggen, skrattade han.
Hans hjärta stannade och jag for upp från stolen.
- Liam nej nej! kom tillbaka nej!, skrek jag så det ekade i rummet.
In genom dörren kom hans doktor och flera sjuksköterskor. Zayn drog ut mig ur rummet medans en massa tårar hindrade mig från att se vart jag satte fötterna.
- Ryan andas, sa han och satte händerna på mina kinder.
Jag tittade bort jag ville inte andas om inte Liam levde. Jag ville inte leva utan honom. Hur skulle mitt liv gå vidare om han dog. alla jag älskade dog och jag orkade inte med det. Zayn försökte att se in i mina ögon men jag tittade trotsigt bort.
- Ryan det var inte ditt fel, sa han tyst och drog in mig i en hård kram.
Jag hatade det men jag lät honom krama mig, känna medlidande och trösta mig. jag hatade det men jag lät honom göra det. en del trygghet borde jag ge honom. Så snart han lättade greppet om mig slet jag mig loss och sprang in till toaleten. Jag satte mig ner på toaletlocket och grät mot mina händer. När jag inte orkade längre tvättade jag ansiktet. Jag hade inte haft smink på mig på flera dagar och jag hade bytt kläder några gånger. detta hade jag satt på mig idag. det var ett par blå skinnyjeans, Liam älskade dom och sedan hade jag en stor t-shirt som var Liams. den luktade av honom och jag saknade honom. ligga i hans armar, känna hans läppar mot mina. det gjorde mig galen att veta att han när som helst kunde dö. vara borta för evigt. jag torkade bort några nya tårar och gick ut. jag ville inte till väntrummet och lyssna på när dom andra besviket grät. jag gick ut på sjukhusets trädgård. Jag gick sakta och tänkte på alla glada och sorliga minnen Liam och jag haft. Jag tänkte på mitt fotoalbum som låg hemma. vad skulle jag göra om jag inte fyllde det med bilder av Liam? jag skakade av mig tanken och satte mig under ett träd. jag drog upp knäna mot hakan och la armarna runt dom. Jag suckade och tittade ut över sjukhusets omgivning. Det var stort, grönt och glatt alltså inget som ett sjukhus var på insidan. Jag vilade mig mot trädstammen men när en kall vind blåste upp och fick min tröja att åka ner över armarna så gick jag in igen. jag skulle tagit höger för att komma till Liam men jag kunde itne. Hur orolig jag än var kunde jag inte. jag svängde vänster och kom till barnavdelningen.
- dålig dag?, frågade en sjuksköterska.
Hon var runt tjugoårs åldern, hennes blonda hår räckte till axlarna och luggen var precis över hennes blåa ögon. hon hade rött läppstift som utmärkte dom stora läpparna. hon verkade trevlig och jag nikade sorgset.
- Kom med mig, sa hon och tog min hand i sin.
Jag följde med henne och släppte tankarna om oro för ett tag. bebisar. det var det hon visade. ett rum fullt med nyfödda änglar. jag log stort. hon lyfte upp en flicka.
- Det här är Karen Green, sa hon och la flickan i mina armar.
Jag log och kände tårar komma upp. jag vaggade henne i mina armar och sjuksköterskan tog upp en till.
- och detta är hennes tvilling Marleen, sa hon och vaggade barnet i sin famn.
- dom är så gulliga, sa jag och skrattade när Karen gäspade och slät sin hand runt mitt finger.
- hit går jag jämnt när jag mår dåligt, sa hon.
- Jag heter Ryan föresten, sa jag och log.
- Rachel. Vill du se ditt familjeträd?, frågade hon frånvarande.
Jag nickade och jag la sakta ner Karen i sin lilla säng igen.
Rachels fingrar skrev snabbt på tangent bordet.
- Ahh här jag visste att jag kände igen dig, sa hon och visade mig skärmen.
Jag ville falla av stolen. Jag var verkligen tvilling med Demi. Jag var inte den sexton åringen jag ville vara. Jag var till och med äldre än Liam! Jag var född 20 augusti 1992 Demi hade kommit först och jag en timme senare. dom hade adopterat bort mig till det snälla paret Adams som inte kunde få barn. Jag rös. Jag ville vara sexton! jag var 19. det var tre år äldre! hur kunde dom bara ljuga om min ålder och vart jag kom ifrån. man brukade aldrig ljuga om åldern på ett barn man adopterat och varför hade jga helt plötsligt tappat tre år av mitt liv?
- Jag måste ta frisk luft, sa jag stelt och Rachel nikade.
- om du vill komma tillbaka någon gång så heter jag Rachel Adams, sa hon och log.
Världen snurrade runt mig när jag förvirrat gick tillbaka till Liam. jag kände mig lite ensam.
- Ryan!, skrek Harry oroligt.
Jag tittade upp. Jag var nära att snubbla när jag såg att Liams doktor stod med dom. det var mer dåliga nyheter, räckte det inte med att jag förlorat tre år. eller ska jag ignorera det och låsas vara sexton fortfarande. jag tror jag låsas. Jag gick in i Harrys famn och lyssnade halv örat på vad doktorn sa.
- Vi har lyckats rädda honom.... han måste stanna här..... Ryan måste hem...... Någon måste se efter henne, det finns en risk för att hon gör sig själv illa, sedan var han borta.
Jag ville inte höra men jag lät Harry dra ut mig ur sjukhuset, sätta mig i en bil och köra till Sel.
- Ta hand om dig nu Lill tjejen, sa han och pussade min panna innan han åkte iväg.
Sel stod bakom mig och drog snart in mig i en omfamning innan vi gick i i huset. Jag lättade mitt hjärta om allt som hänt på sjukhuset. hur jag tappat tre år och hur mina föräldrar varit dumma nog att ljuga för mig. eller hur dum jag var som föll för det. jag grät mot hennes axel och jag tjatade om hur idiotisk jag var, berättade mer om Liam och mig, berättade om gammla minnen och alla nya och jag stammade mig igenom hälften men ändå lät hon mig prata på. Hon log och nickade och sköt in kommentarer. hon lyssnade verkligen. Zayn kom snart in genom dörren och sjönk ner bredvid Sel och visade att jag skulle fortsätta. Jag gjorde det. jag berättade allt om mina förvirrade känslor allt som hade hänt mellan gruppen, hur mina ögon jämnt blev svarta och jag berättade min hemlighet för dom. inget stoppade mig inte ens stammningen. där emot berättade jag inte vilka jag dödat eller att jag ens dödat någon. När jag var klar var jag så upprörd att Zayn och Selena drog in mig i en står kram.
- Let the sadness kill me, viskade jag till dom
For Sickness Kapitel 46
Jag hörde flera komma in i rummet. stolarna skrapade mot golvet och snart kände jag Zayns arm runt mina axlar och såg Harry, Louis och Niall sitta på andra sidan. alla log blekt mot mig och jag såg sorgen i deras ögon. det var mitt fel alltihop.
Jag satt i bortre hörnet och låsades sova. Jag hade suttit vaken hos Liam i flera timmar när Harry fått nog och beodrat mig att sova. Jag hade suttit mig i mörkret och lagt en fillt runt mig men jag kunde inte sova. Niall satt med Louis och Zayn i väntrummet och spelade kort medans jag och Harry satt kvar. Harry satt och pratade om deras minnen och jag kunde inte sova när jag inte visste om Liam skulle vakna när som helst eller inte. Jag flyttade på mig lite besvärat när dörren öppnade sig och Zayn hoppade in. Harry pekade på mig och alla tystnade. Jag kisade mot dom och log sedan lite. Niall skulle ta en stol som stod vid mina fötter. precis när han tog tag i stolsryggen flög jag upp. Han skrek till och jag började skratta. sedan kom jag på vart vi var och jag tystnade direkt. Niall kramade om mig och sedan ledde han ut mig i väntrummet.
- Du behöver inte vara hos honom hela tiden, sa han och drog ner mig i hans knä.
- Det var mitt fel, sa jag tyst och la huvudet på hans axel.
- Det var ingens fel Ryan. Du måste sova och äta. Tro mig det var inte ditt fel, sa han igen och vaggade mig i sin famn. Jag ville slå honom för att han var så lugn.
- Kan du berätta något om Liam från era konserter och hur ni skämtar?, frågade jag efter att det varit tyst en stund. Han nickade.
Jag somnade någonstans mellan att Liam skämtade med Harry och hur dom brukade tönt dansa över allt. jag sov utan att dröma något men jag var hela tiden medveten om att han ströck undan mitt hår eller smekte mitt ben eller vaggade mig. jag kände mig som tre år och i mammas famn igen och jag ville vara lite igen. liten och utan problem. Jag hörde Zayns röst och hur Niall försökte flytta sig. Jag grepp hårdare tag om hans axel och han sjönk ner igen och svarade Zayn något. Niall bar upp mig och jag kände hur Zayn tog tag om mig. Niall sa något och innan Zayn satte sig ner med mig i sin famn. Jag la mig tillrätta mot hans axel och njöt av hans värme och hans andhämtning som gjorde mig lugn. Snart föll jag i en djupare sömn som jag ständigt drogs ut ur för varje röst som kom inom hör hål för mig. Zayn viskade saker till mig och jag kunde inte hjälpa att le i sömnen. När han flyttade på sig tog jag ett hårdare tag jag ville inte släppa honom. Han gav upp om att röra på sig och lutade sitt huvud på mitt. Jag slog upp ögonen och såg hans hår. jag kittlade honom så han vaknade och då stängde jag ögonen och låsades sova.
- Om du fortsätter så får du sova själv, sa han retsmat.
- Nej gå inte, mumlade jag och flyttade mig ännu närmare honom.
han skrattade.
klockan var snart två på eftermiddagen när jag vaknade till ordentligt. jag hade somnat hos Niall vid tre på natten och somnat om i Zayn klockan sex på morgonen. När jag vaknade så låg jag på bänken själv. jag for in i Liams rum men han låg fortfarande och sov. rummet var tyst förutom maksinerna. Harry satt i ett hörn med mobilen tryckt mot örat men förutom honom var det ingen där. Harry la på och tittade ner i golvet medans han kliade sig i nacken.
- Var är dom andra, frågade jag hest.
- Dom åkte på intervju dom var tvunga men vi bråkade om vem som skulle vara kvar. Liam förslog lottning.
- Var Liam vaken och ni väckte inte mig?, sa jag argt.
- Du sov äntligen på tre dygn, han lät själv väldigt trött.
- Sluta bråka, sa Liam svagt.
- Du kan alltid hitta jobbiga flickvänner, sa Harry med ett skratt.
- är jag jobbig, sa jag ledsamt och la armarna i kors över bröstet.
- Ja det är du, sa Liam.
Jag gick fram till stolen bredvid honom. han tog min hand och han var så blek och svag. Jag kände tårarna komma men jag pressade undan dom och log stort mot Liam istället.
- Jag är så ledsen för allt det här, viskade jag och hörde Harry lämna rummet.
- Det var inte ditt fel. Bara för han var din släkting var det inte ditt fel, sa han och fingrade på ringen.
Jag log stort och kysste honom lätt på munnen.
- Jag har saknat dig, viskade jag mot hans läppar.
- Hur länge har jag varit borta?, frågade han och kysste mig igen.
- en vecka, sa jag och smekte hans kind.
- Det förklrar varför jag har så ont i ryggen, skrattade han.
Jag satt i bortre hörnet och låsades sova. Jag hade suttit vaken hos Liam i flera timmar när Harry fått nog och beodrat mig att sova. Jag hade suttit mig i mörkret och lagt en fillt runt mig men jag kunde inte sova. Niall satt med Louis och Zayn i väntrummet och spelade kort medans jag och Harry satt kvar. Harry satt och pratade om deras minnen och jag kunde inte sova när jag inte visste om Liam skulle vakna när som helst eller inte. Jag flyttade på mig lite besvärat när dörren öppnade sig och Zayn hoppade in. Harry pekade på mig och alla tystnade. Jag kisade mot dom och log sedan lite. Niall skulle ta en stol som stod vid mina fötter. precis när han tog tag i stolsryggen flög jag upp. Han skrek till och jag började skratta. sedan kom jag på vart vi var och jag tystnade direkt. Niall kramade om mig och sedan ledde han ut mig i väntrummet.
- Du behöver inte vara hos honom hela tiden, sa han och drog ner mig i hans knä.
- Det var mitt fel, sa jag tyst och la huvudet på hans axel.
- Det var ingens fel Ryan. Du måste sova och äta. Tro mig det var inte ditt fel, sa han igen och vaggade mig i sin famn. Jag ville slå honom för att han var så lugn.
- Kan du berätta något om Liam från era konserter och hur ni skämtar?, frågade jag efter att det varit tyst en stund. Han nickade.
Jag somnade någonstans mellan att Liam skämtade med Harry och hur dom brukade tönt dansa över allt. jag sov utan att dröma något men jag var hela tiden medveten om att han ströck undan mitt hår eller smekte mitt ben eller vaggade mig. jag kände mig som tre år och i mammas famn igen och jag ville vara lite igen. liten och utan problem. Jag hörde Zayns röst och hur Niall försökte flytta sig. Jag grepp hårdare tag om hans axel och han sjönk ner igen och svarade Zayn något. Niall bar upp mig och jag kände hur Zayn tog tag om mig. Niall sa något och innan Zayn satte sig ner med mig i sin famn. Jag la mig tillrätta mot hans axel och njöt av hans värme och hans andhämtning som gjorde mig lugn. Snart föll jag i en djupare sömn som jag ständigt drogs ut ur för varje röst som kom inom hör hål för mig. Zayn viskade saker till mig och jag kunde inte hjälpa att le i sömnen. När han flyttade på sig tog jag ett hårdare tag jag ville inte släppa honom. Han gav upp om att röra på sig och lutade sitt huvud på mitt. Jag slog upp ögonen och såg hans hår. jag kittlade honom så han vaknade och då stängde jag ögonen och låsades sova.
- Om du fortsätter så får du sova själv, sa han retsmat.
- Nej gå inte, mumlade jag och flyttade mig ännu närmare honom.
han skrattade.
klockan var snart två på eftermiddagen när jag vaknade till ordentligt. jag hade somnat hos Niall vid tre på natten och somnat om i Zayn klockan sex på morgonen. När jag vaknade så låg jag på bänken själv. jag for in i Liams rum men han låg fortfarande och sov. rummet var tyst förutom maksinerna. Harry satt i ett hörn med mobilen tryckt mot örat men förutom honom var det ingen där. Harry la på och tittade ner i golvet medans han kliade sig i nacken.
- Var är dom andra, frågade jag hest.
- Dom åkte på intervju dom var tvunga men vi bråkade om vem som skulle vara kvar. Liam förslog lottning.
- Var Liam vaken och ni väckte inte mig?, sa jag argt.
- Du sov äntligen på tre dygn, han lät själv väldigt trött.
- Sluta bråka, sa Liam svagt.
- Du kan alltid hitta jobbiga flickvänner, sa Harry med ett skratt.
- är jag jobbig, sa jag ledsamt och la armarna i kors över bröstet.
- Ja det är du, sa Liam.
Jag gick fram till stolen bredvid honom. han tog min hand och han var så blek och svag. Jag kände tårarna komma men jag pressade undan dom och log stort mot Liam istället.
- Jag är så ledsen för allt det här, viskade jag och hörde Harry lämna rummet.
- Det var inte ditt fel. Bara för han var din släkting var det inte ditt fel, sa han och fingrade på ringen.
Jag log stort och kysste honom lätt på munnen.
- Jag har saknat dig, viskade jag mot hans läppar.
- Hur länge har jag varit borta?, frågade han och kysste mig igen.
- en vecka, sa jag och smekte hans kind.
- Det förklrar varför jag har så ont i ryggen, skrattade han.
For Sickness Kapitel 45
Ingen hade märkt att jag inte var Demi och röst mässigt så lät jag lite hesare och jag hade lite märkare hår än hon men annars var vi som sagt kopior. applåderna hördes och jag gick sakakandes av scenen. Demi log mot mig.
- Jag skulle vilja att du möter några personer senare inte idag men vi hörs senare, sa hon och kramade om mig.
Min egen tvilling syster kanske...
Jag stod på parkeringen. Liam och jag skulle ta en taxi hem till honom senare och jag väntade nu på att han skulle komma tillbaka. han hade sagt att han glömt något där inne. jag frös och skakade som ett asplöv men jag brydde mig inte längre när jag såg honom.
- Förlåt att du fick vänta här ta den här, sa han och la sin kavaj runt mina axlar.
Han gav mig ett litet paket och i det var en ring. Jag log stort och tittade på den. det var rent silver med tre blåa stenar på och orden Forever inristade.
- Jag vet att det är tidigt att förlova sig men det där är ringen som lovar att jag en dag ska göra det. så vill du förlova dig om att vi ska förlova oss, sa han och log.
- Ja, sa jag och kysste honom medans han trädde på ringen på mitt ringfinger.
Han log och tog min hand. Vi gick mot gatan och stadens alla lampor glittrade i nattens mörker. Jag slappnade av och började bli varmare. Det var nästan iskallt och jag fattade inte att jag inte tagit med mig en jacka. Liam ledde in mig på en ny gata som ledde hem till honom det visste jag eftersom vi gått förbi här förut. Jag kände hur Liams hand skakade och jag masserade hans hand med min tumme. Jag tittade bakåt och såg en mörkskepnad torna upp sig bakom oss gömd av mörkret. Liam la sin hand på min kind och tittade in i mina ögon.
- Dina ögon är svarta igen, mumlade han.
- Oh nej är dom, sa jag och la händerna för ögonen.
- Dom är jätte fina, sa han och tog tag i mina händer.
Jag hörde stegen komma närmare jag kanske bara var paranoid men det hade sett ut som pappa. jag vet att det var omöjligt men vissa kunde bli galna av sånt dom gjort tidigare och jag vet att jag tänkt mycket på det men han vet att det inte var meningen. jag vände mig tillbaka men gatan låg tom i ett matt sken från lamoprna. jag tittade nervöst ner i marken varför sa inte Liam något. vi hade släppt varandras händer och när jag tittade upp mot hans varma ögon så såg jag personen som förföljt oss. han hade ett hårt grepp om Liams arm och visade att han skulle vara tyst. jag tvärstannade och stirrade. Det såg ut som min pappa det gjorde det verkligen men den här mannen hade kort blondt hår, skäggstubb, var ganska lång och hade en mycket mörkare röst. han verkade inte gå att lita på och värmen från en trevlig person var borta. som om han var kall det var då jag såg det pistolen som var mot Liams rygg. min hand for upp mot munnen.
- Ryan det är otrevligt att stirra, sa mannen och flyttade ut sig mer i ljuset.
han hade ett långt ärr från ögonbrynet ner till mungipan. mitt hjärta stannade.
- morbror vi trodde du var död, sa jag och mådde genast illa.
- det är väl det man vill att folk ska tro när man låsas dö din snorunge.
- Snälla gör honom inte illa, sa jag när jag såg att han pressade in pistolen hårdare in i Liams rygg.
- Så den lilla prinsessan har fått en pojkvän, pengar, stort hus och allt hon önskar sig. har du glömt bort vad din mor lärde dig? att det är rätt att döda. vem var ditt första offer? grannens fem åriga son?
- Nej sluta, sa jag och ville flytta på mig men pistolen riktades snabbt mot mitt bröst.
- vad var det han hette? Robin var det inte han som gillade ditt hår och när han rörde det så bröt du nacken på honom? stackars Robin han var ju så snäll precis som honom här, sa min morbror och tryckte ner Liam på knäna. Jag såg hur en tår fälldes från Liam.
- Snälla låt honom vara, sa jag och flyttade mig närmare även när han laddade om pistolen.
Jag sjönk ner bredvid Liam och när min morbror släppte taget om honom sjönk Liam ner i min famn. Jag smekte hans arm och ströck undan hans hår från pannan.
- Ryan vem är han?, viskade han.
- Andy lägg av snälla låt honom gå, sa jag argt och tittade upp.
Andy nickade lite halvt och ryckte upp Liam på fötterna.
- Du kanske inte vill se det här prinsessan.
Jag hörde skottet, jag såg Hur Liam tog sig för armen och jag hörde mitt skrik men allt verkade så overkligt. Jag sprang fram till Liam och såg hur han svettade och hur blod började komma ur hans skottskada. då hörde jag skottet igen och kände hur Liam ryckte till. Andy hade skjutit honom i benet. När det tredje hördes väntade jag rädd för att se om Liam reagerade men det gjorde han inte. en svidande känsla spred sig vid revbenen. kulan hade misat men den hade gjort ett svidande rött sår där det nu rann blod ur. jag pressade handen mot det och tittade upp mot Andy. han sprang när han plötsligt fälldes.
- Liam, sa jag och skakade om honom.
Han svarade inte, han var svettig och blek, hans arm var varm av blodet och jag letade snabbt efter hans puls. den var svag och när tittade mot hans ögon var dom nästan stängda.
- Liam snälla lämna mig inte... snälla, tårarna strömmade ner mer och mer.
- Ry jag skulle aldrig, han hostade.
- Liam bara var tyst din dumsnut, skrattade jag mellan tårarna. han log svagt och tog tag i min hand.
- Jag älskar dig Ry, viskade han knappt hörbart och kramade om min hand.
- Jag älskar dig också Liam, sa jag och pussade honom lätt på munnen.
Han kände kall. Han stängde ögonen och ljudet av sirener ljöd i luften. blått sken landade på oss och skrik hördes. jag kramade om honom och kände hur någon lyfte bort mig. Jag skrek och försökte komma tillbaka till Liams famn. personen som hade armarna runt mig viskade lugnande och jag insåg att det var Zayn. mitt tag om honom hårdnade och jag grät mot honom. Han tröstade mig och när jag försökte titta så pressade han mig mot hans bröst. var det så här det skulle sluta? jag skulle gråta i Zayns famn medans Liam dog? jag kände en hand på min axel och jag tittade srogset bakåt för att se in i en sjuksköterska gråa vänliga ögon.
- följer ni med in?, frågade hon.
Det betydde att han levde!
- Ni kan komma in nu, sa sjuksköterskan och log mot mig.
Jag tittade på Zayn och Niall som lyckats komma in snabbt. dom visade att jag skulle gå in själv. Själv hade dom undersökt mig snabbt och lagt förbannd på mitt sår men jag hade stressat dom så mycket att det gjorde fortfarande ont i sidan. jag ignorerade så fort jag kom in i Liams rum. det var litet och fullt av maskiner. Han var lika vit som förut men han svettades inte längre och han såg mer fridfull ut. han hade slangar från armarna och så fort jag såg honom fylldes mina ögon av tårar. jag satte mig i stolen bredvid och tog hand hand.
- Hej... jag är här nu allt kommer bli bra Liam. om jag inte träffat dig skulle det här aldrig hänt. du skulle inte skadat dig det är mitt fel, snyftade jag och tittade på honom.
Jag hörde flera komma in i rummet. stolarna skrapade mot golvet och snart kände jag Zayns arm runt mina axlar och såg Harry, Louis och Niall sitta på andra sidan. alla log blekt mot mig och jag såg sorgen i deras ögon. det var mitt fel alltihop.
- Jag skulle vilja att du möter några personer senare inte idag men vi hörs senare, sa hon och kramade om mig.
Min egen tvilling syster kanske...
Jag stod på parkeringen. Liam och jag skulle ta en taxi hem till honom senare och jag väntade nu på att han skulle komma tillbaka. han hade sagt att han glömt något där inne. jag frös och skakade som ett asplöv men jag brydde mig inte längre när jag såg honom.
- Förlåt att du fick vänta här ta den här, sa han och la sin kavaj runt mina axlar.
Han gav mig ett litet paket och i det var en ring. Jag log stort och tittade på den. det var rent silver med tre blåa stenar på och orden Forever inristade.
- Jag vet att det är tidigt att förlova sig men det där är ringen som lovar att jag en dag ska göra det. så vill du förlova dig om att vi ska förlova oss, sa han och log.
- Ja, sa jag och kysste honom medans han trädde på ringen på mitt ringfinger.
Han log och tog min hand. Vi gick mot gatan och stadens alla lampor glittrade i nattens mörker. Jag slappnade av och började bli varmare. Det var nästan iskallt och jag fattade inte att jag inte tagit med mig en jacka. Liam ledde in mig på en ny gata som ledde hem till honom det visste jag eftersom vi gått förbi här förut. Jag kände hur Liams hand skakade och jag masserade hans hand med min tumme. Jag tittade bakåt och såg en mörkskepnad torna upp sig bakom oss gömd av mörkret. Liam la sin hand på min kind och tittade in i mina ögon.
- Dina ögon är svarta igen, mumlade han.
- Oh nej är dom, sa jag och la händerna för ögonen.
- Dom är jätte fina, sa han och tog tag i mina händer.
Jag hörde stegen komma närmare jag kanske bara var paranoid men det hade sett ut som pappa. jag vet att det var omöjligt men vissa kunde bli galna av sånt dom gjort tidigare och jag vet att jag tänkt mycket på det men han vet att det inte var meningen. jag vände mig tillbaka men gatan låg tom i ett matt sken från lamoprna. jag tittade nervöst ner i marken varför sa inte Liam något. vi hade släppt varandras händer och när jag tittade upp mot hans varma ögon så såg jag personen som förföljt oss. han hade ett hårt grepp om Liams arm och visade att han skulle vara tyst. jag tvärstannade och stirrade. Det såg ut som min pappa det gjorde det verkligen men den här mannen hade kort blondt hår, skäggstubb, var ganska lång och hade en mycket mörkare röst. han verkade inte gå att lita på och värmen från en trevlig person var borta. som om han var kall det var då jag såg det pistolen som var mot Liams rygg. min hand for upp mot munnen.
- Ryan det är otrevligt att stirra, sa mannen och flyttade ut sig mer i ljuset.
han hade ett långt ärr från ögonbrynet ner till mungipan. mitt hjärta stannade.
- morbror vi trodde du var död, sa jag och mådde genast illa.
- det är väl det man vill att folk ska tro när man låsas dö din snorunge.
- Snälla gör honom inte illa, sa jag när jag såg att han pressade in pistolen hårdare in i Liams rygg.
- Så den lilla prinsessan har fått en pojkvän, pengar, stort hus och allt hon önskar sig. har du glömt bort vad din mor lärde dig? att det är rätt att döda. vem var ditt första offer? grannens fem åriga son?
- Nej sluta, sa jag och ville flytta på mig men pistolen riktades snabbt mot mitt bröst.
- vad var det han hette? Robin var det inte han som gillade ditt hår och när han rörde det så bröt du nacken på honom? stackars Robin han var ju så snäll precis som honom här, sa min morbror och tryckte ner Liam på knäna. Jag såg hur en tår fälldes från Liam.
- Snälla låt honom vara, sa jag och flyttade mig närmare även när han laddade om pistolen.
Jag sjönk ner bredvid Liam och när min morbror släppte taget om honom sjönk Liam ner i min famn. Jag smekte hans arm och ströck undan hans hår från pannan.
- Ryan vem är han?, viskade han.
- Andy lägg av snälla låt honom gå, sa jag argt och tittade upp.
Andy nickade lite halvt och ryckte upp Liam på fötterna.
- Du kanske inte vill se det här prinsessan.
Jag hörde skottet, jag såg Hur Liam tog sig för armen och jag hörde mitt skrik men allt verkade så overkligt. Jag sprang fram till Liam och såg hur han svettade och hur blod började komma ur hans skottskada. då hörde jag skottet igen och kände hur Liam ryckte till. Andy hade skjutit honom i benet. När det tredje hördes väntade jag rädd för att se om Liam reagerade men det gjorde han inte. en svidande känsla spred sig vid revbenen. kulan hade misat men den hade gjort ett svidande rött sår där det nu rann blod ur. jag pressade handen mot det och tittade upp mot Andy. han sprang när han plötsligt fälldes.
- Liam, sa jag och skakade om honom.
Han svarade inte, han var svettig och blek, hans arm var varm av blodet och jag letade snabbt efter hans puls. den var svag och när tittade mot hans ögon var dom nästan stängda.
- Liam snälla lämna mig inte... snälla, tårarna strömmade ner mer och mer.
- Ry jag skulle aldrig, han hostade.
- Liam bara var tyst din dumsnut, skrattade jag mellan tårarna. han log svagt och tog tag i min hand.
- Jag älskar dig Ry, viskade han knappt hörbart och kramade om min hand.
- Jag älskar dig också Liam, sa jag och pussade honom lätt på munnen.
Han kände kall. Han stängde ögonen och ljudet av sirener ljöd i luften. blått sken landade på oss och skrik hördes. jag kramade om honom och kände hur någon lyfte bort mig. Jag skrek och försökte komma tillbaka till Liams famn. personen som hade armarna runt mig viskade lugnande och jag insåg att det var Zayn. mitt tag om honom hårdnade och jag grät mot honom. Han tröstade mig och när jag försökte titta så pressade han mig mot hans bröst. var det så här det skulle sluta? jag skulle gråta i Zayns famn medans Liam dog? jag kände en hand på min axel och jag tittade srogset bakåt för att se in i en sjuksköterska gråa vänliga ögon.
- följer ni med in?, frågade hon.
Det betydde att han levde!
- Ni kan komma in nu, sa sjuksköterskan och log mot mig.
Jag tittade på Zayn och Niall som lyckats komma in snabbt. dom visade att jag skulle gå in själv. Själv hade dom undersökt mig snabbt och lagt förbannd på mitt sår men jag hade stressat dom så mycket att det gjorde fortfarande ont i sidan. jag ignorerade så fort jag kom in i Liams rum. det var litet och fullt av maskiner. Han var lika vit som förut men han svettades inte längre och han såg mer fridfull ut. han hade slangar från armarna och så fort jag såg honom fylldes mina ögon av tårar. jag satte mig i stolen bredvid och tog hand hand.
- Hej... jag är här nu allt kommer bli bra Liam. om jag inte träffat dig skulle det här aldrig hänt. du skulle inte skadat dig det är mitt fel, snyftade jag och tittade på honom.
Jag hörde flera komma in i rummet. stolarna skrapade mot golvet och snart kände jag Zayns arm runt mina axlar och såg Harry, Louis och Niall sitta på andra sidan. alla log blekt mot mig och jag såg sorgen i deras ögon. det var mitt fel alltihop.
About
Jag tänker lite anorlunda nu men det kommer bli bra
For Sickness Kapitel 44
Jag hade rouge på kinderna och matt rosa läppstift. Jag satte på mig ett stort silver armband och ett guld halsband med en medaljong på. jag sminkade över några lever fläckar som jag hade på benen och sedan tog jag bort sminket som hamnat på kläderna vilket var enkelt. När jag kom ut hittade jag killarna i kostymer och Sel som dansade till en av sina låtar. Dom stirrade på mig med ett leende och Liam kom fram och kysste mig med ett stort leende.
- Du är jätte snygg älskling, sa han och kramade om mig.
När vi kom ut stod resten av One Direction och väntade på oss framför den svarta limon.
Sel satt i Justin knä och skrattade medans jag kände mig obekväm eftersom det skulle vara första gången jag skulle på en prisutdelning. Jag flyttade oroligt på mig samtidigt som någon höjde musiken i bilen och Zayn började sjunga med och dansade löjligt tillsammans med Louis och Niall. Harry satt mest tyst och tittade på alla i bilen och Liam pratade med chauffören.
- WE FOUND LOVE IN A HOPELESS PLACE!
skrek Zayn och dansade tillsammans med Niall.
Jag skrattade och bilen stannade. Vi steg ut och möttes av kamerablixtrar, skrik och en lukt av mat. Den röda mattan under mina fötter var lång och kändes som flera mil när vi gick och stannade för att posa och svara på frågor. Jag hade nöjt mig med att springa ner för mattan och slå mig ner längst bak i mörkret. Men när jag satte mig så var vi nästan längst fram vid scenen och alla småbord runt oss var propfulla med andra kändisar. i det ögonblicket fattade jag att alla jag mött tidigare var inget som det här.
- Ryan gumman jag såg dig sjunga med dom här underbara pojkarna det vore en ära om du kunde sjunga med mig någon gång, Framför mig stod Demi.
Det kändes lite konstigt eftersom jag liknade henne jätte mycket och jag var bästa vän med hennes bästa vän. men Sel hade aldrig nämnt henne. jag kanske var Demis hemliga kopia och Sel tog mig för Demi fast använde mitt namn? Jag log mot Demi.
- Det skulle vara jätte roligt!
- Great! jag ska sjunga i pausen du får vara med på scen. jag ska sjunga skyscraper jag skulle bli jätte glad om du sjöng med mig, sa hon och gick.
Min kopia eller var en kopia av henne. Hon var äldre än mig så jag var kopia av henne. eller jag kanske var lika gammal som henne bara det att mina döda föräldrar ljugit eller dom kanske inte var mina biologiska föräldrar. jag kanske hade en syster en riktigt som var Demi Lovato men vi hade ju levt två helt olika liv. eller var vi lika fast jag bara inte visste det. Snart kom Demi ut på scen och vinkade och sedan började hon prata och presentera den första vinnaren. Det var Joe Jonas med sin singel See No More. alla applåderade och han tackade. efter det priset verkade allt gå i spolning. kändis efter kändis klev upp och alla applåderade och sedan stod jag där bakom scen livrädd. Demi log och visade att jag skulle börja. Jag nickade och gick ut på scenen. Alla applåderade och jag började sjunga.
Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence, as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
So there's nothing left of me?
Demi kom ut och tog min hand och vi sjöng vidare. Ingen hade märkt att jag inte var Demi och röst mässigt så lät jag lite hesare och jag hade lite märkare hår än hon men annars var vi som sagt kopior. applåderna hördes och jag gick sakakandes av scenen. Demi log mot mig.
- Jag skulle vilja att du möter några personer senare inte idag men vi hörs senare, sa hon och kramade om mig.
Min egen tvilling syster kanske...
- Du är jätte snygg älskling, sa han och kramade om mig.
När vi kom ut stod resten av One Direction och väntade på oss framför den svarta limon.
Sel satt i Justin knä och skrattade medans jag kände mig obekväm eftersom det skulle vara första gången jag skulle på en prisutdelning. Jag flyttade oroligt på mig samtidigt som någon höjde musiken i bilen och Zayn började sjunga med och dansade löjligt tillsammans med Louis och Niall. Harry satt mest tyst och tittade på alla i bilen och Liam pratade med chauffören.
- WE FOUND LOVE IN A HOPELESS PLACE!
skrek Zayn och dansade tillsammans med Niall.
Jag skrattade och bilen stannade. Vi steg ut och möttes av kamerablixtrar, skrik och en lukt av mat. Den röda mattan under mina fötter var lång och kändes som flera mil när vi gick och stannade för att posa och svara på frågor. Jag hade nöjt mig med att springa ner för mattan och slå mig ner längst bak i mörkret. Men när jag satte mig så var vi nästan längst fram vid scenen och alla småbord runt oss var propfulla med andra kändisar. i det ögonblicket fattade jag att alla jag mött tidigare var inget som det här.
- Ryan gumman jag såg dig sjunga med dom här underbara pojkarna det vore en ära om du kunde sjunga med mig någon gång, Framför mig stod Demi.
Det kändes lite konstigt eftersom jag liknade henne jätte mycket och jag var bästa vän med hennes bästa vän. men Sel hade aldrig nämnt henne. jag kanske var Demis hemliga kopia och Sel tog mig för Demi fast använde mitt namn? Jag log mot Demi.
- Det skulle vara jätte roligt!
- Great! jag ska sjunga i pausen du får vara med på scen. jag ska sjunga skyscraper jag skulle bli jätte glad om du sjöng med mig, sa hon och gick.
Min kopia eller var en kopia av henne. Hon var äldre än mig så jag var kopia av henne. eller jag kanske var lika gammal som henne bara det att mina döda föräldrar ljugit eller dom kanske inte var mina biologiska föräldrar. jag kanske hade en syster en riktigt som var Demi Lovato men vi hade ju levt två helt olika liv. eller var vi lika fast jag bara inte visste det. Snart kom Demi ut på scen och vinkade och sedan började hon prata och presentera den första vinnaren. Det var Joe Jonas med sin singel See No More. alla applåderade och han tackade. efter det priset verkade allt gå i spolning. kändis efter kändis klev upp och alla applåderade och sedan stod jag där bakom scen livrädd. Demi log och visade att jag skulle börja. Jag nickade och gick ut på scenen. Alla applåderade och jag började sjunga.
Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence, as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
So there's nothing left of me?
Demi kom ut och tog min hand och vi sjöng vidare. Ingen hade märkt att jag inte var Demi och röst mässigt så lät jag lite hesare och jag hade lite märkare hår än hon men annars var vi som sagt kopior. applåderna hördes och jag gick sakakandes av scenen. Demi log mot mig.
- Jag skulle vilja att du möter några personer senare inte idag men vi hörs senare, sa hon och kramade om mig.
Min egen tvilling syster kanske...
For Sickness Kapitel 43
- fortfarande arg, viskade Liam och tittade på mig.
- Ja!, sa jag och rösten skärde sig igen och jag hostade.
- Varför?, frågade han så oskyldigt han kunde och la en hand på mitt lår.
- Jag skulle inte berätta om du så satte en pistol mot mitt huvud. Du skulle hata mig och säkert spärra in mig om du visste allt jag gjort, sa jag och tittade bort när tårar började rinna ner. Men det skulle ändå inte synas att jag grät eftersom det regnade.
- Jag skulle aldrig hata dig inte ens om dina ögon blev svarta igen och du skulle ta ner jordens alla plågor på oss, sa han och log.
- Det är just det jag brukade göra när jag var yngre. Jag har gjort hemska saker som du aldrig kommer få veta mer än sådär men om du fick reda på av någon annan lova att fråga om min förklaring snälla, sa jag och tittade på honom.
Han la sin hand på min kind och tittade mjukt in i mina ögon.
- Jag lovar av hela mitt hjärta, sa han coh kysste mig ömt på läpparna.
När jag kom hem så var jag kall och genom våt. Liam följde efter med resten i släpp tåg.
- kolla där uppe om det finns några av Hampus kläder kvar. Jag tror han glömde någon låda eller något från pappa, sa jag coh kliade mig i nacken.
Alla nickade trött. Jag satte på mig ett rosa linne som gick till naveln och var svagt lila med en stor röd pussmun på. som underdel satte jag på mig trosor och ett par svarta hotpants. jag satte håret i en hästsvans och sköljde tvättade ansiktet och armarna och benen. jag torkade mig och gick upp till killarna. Alla letade efter något som passade så ingen märkte när jag satte mig i en stol bakom. Dom skrattade och pratade så när jag lutade armbågen mot skrivbordet och stolen gnistlade så vände sig alla mot mig. Jag log och skrattade innan jag hjälpte dom. Alla fick en enkel vit t-shirt sådana som Hampus oftas gick runt i. det som var bra var att man såg deras magrutor och sedan fick dom varsin mjukisbyxor i olika färger. dom bytte snabbt om och sedan satte jag på värmen i huset och vi kröp ner i min säng. Det var mysigt och jag log emellan Niall och Liam i den nu rena sängen eftersom vi hade hjälpt varandra med att byta lakan och det. Liam log och pussade mig på näsa och sedan pannan. mina fingrar smekte hans sida medans våra fötter lekte med varandra.
- Har du förlåtit mig?, viskade han när det varit helt tyst ett tag.
- Ja men jag vet inte om vi kan bli ihop än... jag menar jag gillar dig verkligen och jag älskar dig precis som jag gjorde förut och jag blir helt svag när du är runt mig. Jag älskar dina kramar, dina kyssar och dina sena sms som väcker mig. Jag älskar att du skyddar mig och får mig att må bra. Men jag vet inte Liam. Du sårade mig verkligen när du gjorde slut. Och om vi går tillbaka hur vet jag at du inte gör slut igen om fansen gör likadant igen? för senast jag kollade har dom fortfarande inte slutat. Hur vet jag om du stannar hos mig Liam?, frågade jag och tittade ner på våra händer.
- Och sen kan vi vara tillsammans i all evighet Ryan, sa Louis som tittade up bakom Liam.
- Äsch håll käften Louis det där var gulligt, Hörde jag Harry bakom Niall.
- Sluta bråka, sa Niall.
- Liam när kommer ditt tal, sa Louis och hoppade upp och ner i sängen.
- Sluta jag ramlar ut!, skrek Zayn.
- Asså ni förstör den gulliga stunden, srek jag.
Liam skrattade och pussade mig på kinden. Då for dörren upp och In kom Justin och Selena.
- KYSS VARANDRA!!!!, skrek dom och hoppade ner i den redan överfulla sängen.
- Nej inte tills ni lugnat ner er, sa jag surt och tittade på Justin som hoppade i sängen med Louis.
Alla stannade och stirrade på oss och Liam log när jag lutade mig fram. Hans läppar nuddade mina och jag smälte i hans armar. Han särade på läpparna och hans tunga åkte in i min mun. Alla applåderade och jag log mot Liam när vi låg isängen med nu två ytligare.
- Kom nu annars missar ni stranden!, skrek Selena.
Jag följde efter. det var oktober och vattnet var iskllat säkert. jag vet inte efter som jag oftas satt någon annan stans och skrev eller fotade. Justin hoppade runt och skämtade bakom oss med Liam. dubbeldejt var inte precis vad jag hade tänkt mig men Liam och jag var fortfarande inte ihop men jag såg hur mycket han ville det. Selena gick ner i vattnet och sträckte ut armarna och suckade. Hon njöt av att inte ha en massa folk runt sig. Vädret var ganska varmt runt oss så jag slog mig ner på stranden och sjönk in i mina tankar. Liam och Justin lekte redan i vattnet med Sel. Jag visste redan hur jag kände för alla precis här och nu. Jag älskade Liam, Sel var min syster som jag hade hittat och Justin var som en sur lillebror när han inte fick som han ville men jag älskade dom alla även om jag inte kunde eller vågade säga det.
- Kom nu Lill Tjejen, sa Liam och lyfte upp mig och sprang ner till vattnet.
en vecka senare
Jag satt hos Selena och tittade på när hon böt kläder fram och tillbaka genom garderoben. Liam var nere i köket med Justin och jag låg helt utdöd på sängen men tittade jämnt upp när hon kom med en ny klänning eller annan outfit. Jag visade tummen upp eller tummen ner och ibland ryckte jag på axlarna så det fanns tre stora högar när killarna kom upp. Liam höll i dricka medans Justin hade mat med sig. Selena kom ut med en ny och började genast rodna när hon såg killarna. Jag visade tummen upp och hon nickade och log innan hon förvsann in och slängde ut den så jag tog emot kläderna och la dom i Ja högen.
- tufft arbete du har, sa Justin och skratta när jag suckandes la mig ner igen.
- Ja faktiskt efter tjugo stycken olika outfits så är det tråkigt, sa jag.
- Vi tar över, sa Liam glatt och jag visade vilken hög som var vilken.
När Selena kom ut med ett par jeans och en lila tunika så kommenterade killarna och diskuterade väldigt länge så hon gick in tog av sig kläderna och kastade ut dom för hon tröttnade på deras prat och jag bara skrattade. kläderna hamnade i kanske högen. Sedan fortsatte det så. fats kommentarerna blev kortare och Sel böt om snabbare. snart satt hon med oss och gick igenom Ja högen. Jag hittade en kort vit klänning med svarta blommönster på. Jag slängde den till Sel och hoppade in i garderoben och kom ut med ett svart diadem, vita tights med ett par svarta hög klackade skor som liknade ballerina skor. Selena blev över lyckligt övet mitt val och satte på sig outfiten. lockade håret och sminkade sig med sotade ögon, maskara och röda läppar. Hon blev jätte snygga och killarna tappade hakan.
- Ryan din tur för du och killarna ska med, sa hon och log.
- Vart ska vi?, frågade jag.
- Dom har prisutdelning för bara kändisar, sa Justin och log.
- VIsste du inte det Ryan, frågade Liam och tittade på mig.
- Nej men det hade hjälpt om ni kunnat sagt något men jag vet exakt vad jag vill ha om jag får låna det av dig Sel, sa jag och tittade på henne med valpögon.
- Ta för dig, sa hon och satte sig på sängen.
Jag gick in i gareroben och hittade min outfit snabbt. Det var en svart klänning som räckte ner till halva låren. Den hade nitar längst ner och en urringning så man såg min svarta spets bh. klänningen var ganska enkel så jag smyckade ut den med ett grönt skärp och svarta läder stövlar med dragkjedjor på. jag plattade håret och sminkade mig med grön ögonskugga och kajal. Jag hade rouge på kinderna och matt rosa läppstift. Jag satte på mig ett stort silver armband och ett guld halsband med en medaljong på. jag sminkade över några lever fläckar som jag hade på benen och sedan tog jag bort sminket som hamnat på kläderna vilket var enkelt. När jag kom ut hittade jag killarna i kostymer och Sel som dansade till en av sina låtar. Dom stirrade på mig med ett leende och Liam kom fram och kysste mig med ett stort leende.
- Du är jätte snygg älskling, sa han och kramade om mig.
När vi kom ut stod resten av One Direction och väntade på oss framför den svarta limon.
- Ja!, sa jag och rösten skärde sig igen och jag hostade.
- Varför?, frågade han så oskyldigt han kunde och la en hand på mitt lår.
- Jag skulle inte berätta om du så satte en pistol mot mitt huvud. Du skulle hata mig och säkert spärra in mig om du visste allt jag gjort, sa jag och tittade bort när tårar började rinna ner. Men det skulle ändå inte synas att jag grät eftersom det regnade.
- Jag skulle aldrig hata dig inte ens om dina ögon blev svarta igen och du skulle ta ner jordens alla plågor på oss, sa han och log.
- Det är just det jag brukade göra när jag var yngre. Jag har gjort hemska saker som du aldrig kommer få veta mer än sådär men om du fick reda på av någon annan lova att fråga om min förklaring snälla, sa jag och tittade på honom.
Han la sin hand på min kind och tittade mjukt in i mina ögon.
- Jag lovar av hela mitt hjärta, sa han coh kysste mig ömt på läpparna.
När jag kom hem så var jag kall och genom våt. Liam följde efter med resten i släpp tåg.
- kolla där uppe om det finns några av Hampus kläder kvar. Jag tror han glömde någon låda eller något från pappa, sa jag coh kliade mig i nacken.
Alla nickade trött. Jag satte på mig ett rosa linne som gick till naveln och var svagt lila med en stor röd pussmun på. som underdel satte jag på mig trosor och ett par svarta hotpants. jag satte håret i en hästsvans och sköljde tvättade ansiktet och armarna och benen. jag torkade mig och gick upp till killarna. Alla letade efter något som passade så ingen märkte när jag satte mig i en stol bakom. Dom skrattade och pratade så när jag lutade armbågen mot skrivbordet och stolen gnistlade så vände sig alla mot mig. Jag log och skrattade innan jag hjälpte dom. Alla fick en enkel vit t-shirt sådana som Hampus oftas gick runt i. det som var bra var att man såg deras magrutor och sedan fick dom varsin mjukisbyxor i olika färger. dom bytte snabbt om och sedan satte jag på värmen i huset och vi kröp ner i min säng. Det var mysigt och jag log emellan Niall och Liam i den nu rena sängen eftersom vi hade hjälpt varandra med att byta lakan och det. Liam log och pussade mig på näsa och sedan pannan. mina fingrar smekte hans sida medans våra fötter lekte med varandra.
- Har du förlåtit mig?, viskade han när det varit helt tyst ett tag.
- Ja men jag vet inte om vi kan bli ihop än... jag menar jag gillar dig verkligen och jag älskar dig precis som jag gjorde förut och jag blir helt svag när du är runt mig. Jag älskar dina kramar, dina kyssar och dina sena sms som väcker mig. Jag älskar att du skyddar mig och får mig att må bra. Men jag vet inte Liam. Du sårade mig verkligen när du gjorde slut. Och om vi går tillbaka hur vet jag at du inte gör slut igen om fansen gör likadant igen? för senast jag kollade har dom fortfarande inte slutat. Hur vet jag om du stannar hos mig Liam?, frågade jag och tittade ner på våra händer.
- Och sen kan vi vara tillsammans i all evighet Ryan, sa Louis som tittade up bakom Liam.
- Äsch håll käften Louis det där var gulligt, Hörde jag Harry bakom Niall.
- Sluta bråka, sa Niall.
- Liam när kommer ditt tal, sa Louis och hoppade upp och ner i sängen.
- Sluta jag ramlar ut!, skrek Zayn.
- Asså ni förstör den gulliga stunden, srek jag.
Liam skrattade och pussade mig på kinden. Då for dörren upp och In kom Justin och Selena.
- KYSS VARANDRA!!!!, skrek dom och hoppade ner i den redan överfulla sängen.
- Nej inte tills ni lugnat ner er, sa jag surt och tittade på Justin som hoppade i sängen med Louis.
Alla stannade och stirrade på oss och Liam log när jag lutade mig fram. Hans läppar nuddade mina och jag smälte i hans armar. Han särade på läpparna och hans tunga åkte in i min mun. Alla applåderade och jag log mot Liam när vi låg isängen med nu två ytligare.
- Kom nu annars missar ni stranden!, skrek Selena.
Jag följde efter. det var oktober och vattnet var iskllat säkert. jag vet inte efter som jag oftas satt någon annan stans och skrev eller fotade. Justin hoppade runt och skämtade bakom oss med Liam. dubbeldejt var inte precis vad jag hade tänkt mig men Liam och jag var fortfarande inte ihop men jag såg hur mycket han ville det. Selena gick ner i vattnet och sträckte ut armarna och suckade. Hon njöt av att inte ha en massa folk runt sig. Vädret var ganska varmt runt oss så jag slog mig ner på stranden och sjönk in i mina tankar. Liam och Justin lekte redan i vattnet med Sel. Jag visste redan hur jag kände för alla precis här och nu. Jag älskade Liam, Sel var min syster som jag hade hittat och Justin var som en sur lillebror när han inte fick som han ville men jag älskade dom alla även om jag inte kunde eller vågade säga det.
- Kom nu Lill Tjejen, sa Liam och lyfte upp mig och sprang ner till vattnet.
en vecka senare
Jag satt hos Selena och tittade på när hon böt kläder fram och tillbaka genom garderoben. Liam var nere i köket med Justin och jag låg helt utdöd på sängen men tittade jämnt upp när hon kom med en ny klänning eller annan outfit. Jag visade tummen upp eller tummen ner och ibland ryckte jag på axlarna så det fanns tre stora högar när killarna kom upp. Liam höll i dricka medans Justin hade mat med sig. Selena kom ut med en ny och började genast rodna när hon såg killarna. Jag visade tummen upp och hon nickade och log innan hon förvsann in och slängde ut den så jag tog emot kläderna och la dom i Ja högen.
- tufft arbete du har, sa Justin och skratta när jag suckandes la mig ner igen.
- Ja faktiskt efter tjugo stycken olika outfits så är det tråkigt, sa jag.
- Vi tar över, sa Liam glatt och jag visade vilken hög som var vilken.
När Selena kom ut med ett par jeans och en lila tunika så kommenterade killarna och diskuterade väldigt länge så hon gick in tog av sig kläderna och kastade ut dom för hon tröttnade på deras prat och jag bara skrattade. kläderna hamnade i kanske högen. Sedan fortsatte det så. fats kommentarerna blev kortare och Sel böt om snabbare. snart satt hon med oss och gick igenom Ja högen. Jag hittade en kort vit klänning med svarta blommönster på. Jag slängde den till Sel och hoppade in i garderoben och kom ut med ett svart diadem, vita tights med ett par svarta hög klackade skor som liknade ballerina skor. Selena blev över lyckligt övet mitt val och satte på sig outfiten. lockade håret och sminkade sig med sotade ögon, maskara och röda läppar. Hon blev jätte snygga och killarna tappade hakan.
- Ryan din tur för du och killarna ska med, sa hon och log.
- Vart ska vi?, frågade jag.
- Dom har prisutdelning för bara kändisar, sa Justin och log.
- VIsste du inte det Ryan, frågade Liam och tittade på mig.
- Nej men det hade hjälpt om ni kunnat sagt något men jag vet exakt vad jag vill ha om jag får låna det av dig Sel, sa jag och tittade på henne med valpögon.
- Ta för dig, sa hon och satte sig på sängen.
Jag gick in i gareroben och hittade min outfit snabbt. Det var en svart klänning som räckte ner till halva låren. Den hade nitar längst ner och en urringning så man såg min svarta spets bh. klänningen var ganska enkel så jag smyckade ut den med ett grönt skärp och svarta läder stövlar med dragkjedjor på. jag plattade håret och sminkade mig med grön ögonskugga och kajal. Jag hade rouge på kinderna och matt rosa läppstift. Jag satte på mig ett stort silver armband och ett guld halsband med en medaljong på. jag sminkade över några lever fläckar som jag hade på benen och sedan tog jag bort sminket som hamnat på kläderna vilket var enkelt. När jag kom ut hittade jag killarna i kostymer och Sel som dansade till en av sina låtar. Dom stirrade på mig med ett leende och Liam kom fram och kysste mig med ett stort leende.
- Du är jätte snygg älskling, sa han och kramade om mig.
När vi kom ut stod resten av One Direction och väntade på oss framför den svarta limon.
For Sickness Kapitel 42
Jag log och tittade in i Liams varma ögon och när vi sjöng sista så stannade ljuset runt oss och det var bara vi som syntes på den nu mörka scenen. Han log stort och jag kramade hårt om honom.
- Jag har saknat dig men jag är inte redo att förlåta riktigt än, viskade jag till honom. Ingen hörde oss eftersom vi höll undan head setet.
- Jag kommer alltid vänta på dig, sa han och pussade mig på kinden.
KLockan var tio på kvällen och jag låg och smsade med Zayn. Han verkade ha somnat eftersom han inte hade svarat på tio minuter. Det knackade tre gånger på mitt fönster jag skyndade fram coh drog upp fönstret för att se en svettig och kall Niall hoppa in och sätta sig på golvet under. Jag satte mig förvirrat framför honom och la en hand på hans axel. Hans näsa hade läkt fint och när han tittade in i mina ögon så böev jag chockad. skräckfyllda ögon stirrade in i mina. En tår rann ner från hans öga.
- V-va-vad har hänt?, stammade jag.
- Det blev mörkt i vårt hotell rum och sedan skrek någon... det lät som en tjej. Harry och Louis gick och kolla och Zayn skämtade om skräckfilm. Men sen kom dom inte tillbaka och Zayn gick efter. Hans mobil började ringa och Liam hörde skrik. Ryan dom försvann allihopa, sa han och kramade om mig.
- Det kommer bli bra Niall lita på mig, viskade jag och tröstade honom.
Min hjärna letade efter orsaker som kunde gjort att dom försvann men själv var jag vett skrämd så hela jag skakade mer än vad jag egentligen ville. Niall grät mot min axel och snart ställde jag mig upp och hjälpte honom att lägga sig i min säng. Det var otroligt mörkt för att bara några minuter över tio och jag var mycket tröttare än vad jag ville medge. Niall somnade snart av uttmattning men jag låg kvar. fönstret var fortfarande öppet och den kalla vinden åkte runt i rummet och gav mig gåshud. Jag kröp ur sängen och tittade till Niall så han inte hade vaknat. Jag gick till köket och hällde upp Cola i ett stort glas. Jag tog lång tid på mig och var så tyst jag kunde. När det var lite kvar gick jag tillbaka. Jag hörde hela tiden någon som gick runt på övervåningen eller hur något flyttades bakom mig men jag brydde mig inte så mycket. Jag stängde sovrums dörren, det första jag la märke till var att fönstret var stängt och att det var knäppt tyst.
- Niall, sa jag och skakade om honom.
Det kändes varmt och klettit på hans mage. Han andades svagt med stängda ögon. Jag tände lampan över sängen och såg blodet. Över hela sängen var det blod och Niall var kritvit. Han hade ett långt sår på halsen och flera sår på magen och armarna.
- Niall, min röst skar sig och jag tittade mot dörren som nu stod vid öppen.
In kom Zayn. Han hade blod som rann från ögonen och höll i en kniv. ett äckligt leende som gick upp till ögonen. Han stirrade direkt mot mig. Något tog tag i mitt ben när jag försökte flytta mig. Jag föll skräckslagen ner på golvet i ett högt skrik. Zayn brast i skratt och tappade kniven. Niall satte sig upp och skrattade. Liam och Harry kom ut från under sängen och Louis hoppade fram bakom Zayn. Jag skakade och slog Liam med närmaste kudde så han fick låsas blod i hela ansiktet.
- Ni får inte skrämma mig sådär!, skrek jag och tänkte på morden som kom upp för min inre syn.
Precis så som Niall hade legat så var mitt första mord. Det var blod över allt och istället för att Zayn kom in hade poliser stormat in och kramat om mig. Jag hade varit åtta. Jag skakade och gick ursinnigt ut från rummet.
- Happy Halloween, skrek dom efter mig.
- Kom igen Ryan förlåt, sa Niall bakom.
Jag hade gått ur huset och gått ner för vägen mot ingenstans. Jag skulle till lekplatsen men dom hade följt efter.
- Ryan sluta var så arg, sa Harry och fnissade.
Jag hade lust att vända mig mot dom och skrika hur det egentligen var. Att jag dödat personer och jag sett dom ligga så där. Hur polisen kom och tog hand om mig varenda gång. Hur ledsen jag var över det och hur många mardrömmar jag hade över det. Hur illamående jag blev såfort det var Halloween. Jag hade helt glömt bort datumet och nu när jag stod här halvt täckt i låsas blod och håret helt tovigt i min rosa barnpyjamas med regnbågar på och helt barfota så kände jag mig helt urlöjlig men mest skämdes jag för dom sett mig i min pyjamas jag haft sedan jag var tio. Jag skakade på huvudet och ströck undan en lock av mitt hår som föll framför mitt synfällt. Jag korsade gatan snabbt och tittade på klockan som hängde utan för klockaffären. Den var ett på natten. såklart min hade väl stannat. Jag gick snabbare och kände en vind storma emot mig som nästan slog i kull mig men jag fortsatte gå. Regnet piskade snart ner över mig och jag frös så mycket att jag trodde mina läppar var blå. då såg jag lekplatsen. det var öde och gungorna och klätterställningarna verkade så små från när man kom ihåg dom som liten. Jag satte mig argt på en av gungorna och lät regnet piska min rygg. Hagglet fastnade i mitt hår och vinden blåste så gungan rörde sig utan att jag ens försökte göra fart. Liam slog sig ner på gungan bredvid mig och Louis och Harry hoppade upp i klätter ställningen. Niall gick till räckena och började snurra runt medans Zayn ställde sig bredvid och bara såg cool ut medans sminket rann av. Alla såg hemska ut när sminket från dom rann ner för kinderna och låsas blodet som blandades med vatten på deras kläder. Jag värmde mina händer i knäväcken och huttrade till.
- fortfarande arg, viskade Liam och tittade på mig.
- Ja!, sa jag och rösten skärde sig igen och jag hostade.
- Varför?, frågade han så oskyldigt han kunde och la en hand på mitt lår.
- Jag skulle inte berätta om du så satte en pistol mot mitt huvud. Du skulle hata mig och säkert spärra in mig om du visste allt jag gjort, sa jag och tittade bort när tårar började rinna ner. Men det skulle ändå inte synas att jag grät eftersom det regnade.
- Jag skulle aldrig hata dig inte ens om dina ögon blev svarta igen och du skulle ta ner jordens alla plågor på oss, sa han och log.
- Det är just det jag brukade göra när jag var yngre. Jag har gjort hemska saker som du aldrig kommer få veta mer än sådär men om du fick reda på av någon annan lova att fråga om min förklaring snälla, sa jag och tittade på honom.
Han la sin hand på min kind och tittade mjukt in i mina ögon.
- Jag lovar av hela mitt hjärta, sa han coh kysste mig ömt på läpparna.
- Jag har saknat dig men jag är inte redo att förlåta riktigt än, viskade jag till honom. Ingen hörde oss eftersom vi höll undan head setet.
- Jag kommer alltid vänta på dig, sa han och pussade mig på kinden.
KLockan var tio på kvällen och jag låg och smsade med Zayn. Han verkade ha somnat eftersom han inte hade svarat på tio minuter. Det knackade tre gånger på mitt fönster jag skyndade fram coh drog upp fönstret för att se en svettig och kall Niall hoppa in och sätta sig på golvet under. Jag satte mig förvirrat framför honom och la en hand på hans axel. Hans näsa hade läkt fint och när han tittade in i mina ögon så böev jag chockad. skräckfyllda ögon stirrade in i mina. En tår rann ner från hans öga.
- V-va-vad har hänt?, stammade jag.
- Det blev mörkt i vårt hotell rum och sedan skrek någon... det lät som en tjej. Harry och Louis gick och kolla och Zayn skämtade om skräckfilm. Men sen kom dom inte tillbaka och Zayn gick efter. Hans mobil började ringa och Liam hörde skrik. Ryan dom försvann allihopa, sa han och kramade om mig.
- Det kommer bli bra Niall lita på mig, viskade jag och tröstade honom.
Min hjärna letade efter orsaker som kunde gjort att dom försvann men själv var jag vett skrämd så hela jag skakade mer än vad jag egentligen ville. Niall grät mot min axel och snart ställde jag mig upp och hjälpte honom att lägga sig i min säng. Det var otroligt mörkt för att bara några minuter över tio och jag var mycket tröttare än vad jag ville medge. Niall somnade snart av uttmattning men jag låg kvar. fönstret var fortfarande öppet och den kalla vinden åkte runt i rummet och gav mig gåshud. Jag kröp ur sängen och tittade till Niall så han inte hade vaknat. Jag gick till köket och hällde upp Cola i ett stort glas. Jag tog lång tid på mig och var så tyst jag kunde. När det var lite kvar gick jag tillbaka. Jag hörde hela tiden någon som gick runt på övervåningen eller hur något flyttades bakom mig men jag brydde mig inte så mycket. Jag stängde sovrums dörren, det första jag la märke till var att fönstret var stängt och att det var knäppt tyst.
- Niall, sa jag och skakade om honom.
Det kändes varmt och klettit på hans mage. Han andades svagt med stängda ögon. Jag tände lampan över sängen och såg blodet. Över hela sängen var det blod och Niall var kritvit. Han hade ett långt sår på halsen och flera sår på magen och armarna.
- Niall, min röst skar sig och jag tittade mot dörren som nu stod vid öppen.
In kom Zayn. Han hade blod som rann från ögonen och höll i en kniv. ett äckligt leende som gick upp till ögonen. Han stirrade direkt mot mig. Något tog tag i mitt ben när jag försökte flytta mig. Jag föll skräckslagen ner på golvet i ett högt skrik. Zayn brast i skratt och tappade kniven. Niall satte sig upp och skrattade. Liam och Harry kom ut från under sängen och Louis hoppade fram bakom Zayn. Jag skakade och slog Liam med närmaste kudde så han fick låsas blod i hela ansiktet.
- Ni får inte skrämma mig sådär!, skrek jag och tänkte på morden som kom upp för min inre syn.
Precis så som Niall hade legat så var mitt första mord. Det var blod över allt och istället för att Zayn kom in hade poliser stormat in och kramat om mig. Jag hade varit åtta. Jag skakade och gick ursinnigt ut från rummet.
- Happy Halloween, skrek dom efter mig.
- Kom igen Ryan förlåt, sa Niall bakom.
Jag hade gått ur huset och gått ner för vägen mot ingenstans. Jag skulle till lekplatsen men dom hade följt efter.
- Ryan sluta var så arg, sa Harry och fnissade.
Jag hade lust att vända mig mot dom och skrika hur det egentligen var. Att jag dödat personer och jag sett dom ligga så där. Hur polisen kom och tog hand om mig varenda gång. Hur ledsen jag var över det och hur många mardrömmar jag hade över det. Hur illamående jag blev såfort det var Halloween. Jag hade helt glömt bort datumet och nu när jag stod här halvt täckt i låsas blod och håret helt tovigt i min rosa barnpyjamas med regnbågar på och helt barfota så kände jag mig helt urlöjlig men mest skämdes jag för dom sett mig i min pyjamas jag haft sedan jag var tio. Jag skakade på huvudet och ströck undan en lock av mitt hår som föll framför mitt synfällt. Jag korsade gatan snabbt och tittade på klockan som hängde utan för klockaffären. Den var ett på natten. såklart min hade väl stannat. Jag gick snabbare och kände en vind storma emot mig som nästan slog i kull mig men jag fortsatte gå. Regnet piskade snart ner över mig och jag frös så mycket att jag trodde mina läppar var blå. då såg jag lekplatsen. det var öde och gungorna och klätterställningarna verkade så små från när man kom ihåg dom som liten. Jag satte mig argt på en av gungorna och lät regnet piska min rygg. Hagglet fastnade i mitt hår och vinden blåste så gungan rörde sig utan att jag ens försökte göra fart. Liam slog sig ner på gungan bredvid mig och Louis och Harry hoppade upp i klätter ställningen. Niall gick till räckena och började snurra runt medans Zayn ställde sig bredvid och bara såg cool ut medans sminket rann av. Alla såg hemska ut när sminket från dom rann ner för kinderna och låsas blodet som blandades med vatten på deras kläder. Jag värmde mina händer i knäväcken och huttrade till.
- fortfarande arg, viskade Liam och tittade på mig.
- Ja!, sa jag och rösten skärde sig igen och jag hostade.
- Varför?, frågade han så oskyldigt han kunde och la en hand på mitt lår.
- Jag skulle inte berätta om du så satte en pistol mot mitt huvud. Du skulle hata mig och säkert spärra in mig om du visste allt jag gjort, sa jag och tittade bort när tårar började rinna ner. Men det skulle ändå inte synas att jag grät eftersom det regnade.
- Jag skulle aldrig hata dig inte ens om dina ögon blev svarta igen och du skulle ta ner jordens alla plågor på oss, sa han och log.
- Det är just det jag brukade göra när jag var yngre. Jag har gjort hemska saker som du aldrig kommer få veta mer än sådär men om du fick reda på av någon annan lova att fråga om min förklaring snälla, sa jag och tittade på honom.
Han la sin hand på min kind och tittade mjukt in i mina ögon.
- Jag lovar av hela mitt hjärta, sa han coh kysste mig ömt på läpparna.
