Rachelsnoveller

jag skärde mig och varje gång jag hade gjort
det ville jag göra det igen och igen som en
läskig karusell som man så gärna ville komma bort från
men ändå åka igen för man gillade adrenalinet som kom.


skolan gick bra och jag klarade av betygen jätte bra.
jag var tvungen att verkligen kämpa efter som
jag låg ganksa mycket efter dom andra
men det gick bra ändå.
jag avreagerade mig själv på rasten genom
att försiktigt smyga in på en toalett och bara sitta där.
ibland då och då var spegeln krossad.
precis som den var idag.
jag hade ställt mig framför spegeln.
tagit en av glasbitarna som låg i handfatet.
jag stod där helt stel och såg på galsbiten.
jag sträkte fram vänster armen.
skakade undan mitt långa hår och satte glasbiten mot huden.
jag skakade bort håret en andra gång och sedan skärde jag.
det blev ett långt och blodigt sår. jag tappade glasbiten tillbaka i handfatet
som färgade vattnet rött.
jag skrek och svimmade.

när jag vaknade fattade jag ingeting. jag låg i vilorummet
och hade min lärare bredvid mig,
han paratde lågt med skolsyster som genast märkte att jag vaknat.
- Michelle du skrämde oss, sa hon och la sin hand på min kind.
- Michelle jag vet att det är svårt att förlora sina familje medlemar
men det här har gått för långt. jag har pratat med din pappa och
du åker dit och bor hos Flarity tills han har flyttat klart
är det förståt. det var min lärares hårda röst som fick mig förstå
vad som hade hänt med mig.
jag nickade och skolsyster hjälpte mig hem.

jag sov till långt in på kvällen och jag vaknade först när Lina
kom in för att packa åt mig.
hon log och sa åt mig att fortsätta sova.
hon pratade lugnande och visade att hon brydde sig.
hon var inte samma barnsliga Lina sedan mamma dog.
hon var min nya mamma här i svergie.
jag sprang fram och kramade om henne och jag började gråta.
hon sa att allt skulle bli bra och jag trodde henne.
när hon packat klart i mitt rum frågad ehon om jag ville ha med mig nåt från
mammas rum. jag nickade ohc gick in för att hämta några av hennes kläder och sedan 
mammas stora blommiga kudde.
Sam körde mig till flygplatsen även fats han inte hade körkort så hade
han fått tillstånd efter som hans kontakter hade fixat det.
han pussade mig på pannan och strök bort mitt hår.
- Michelle. min älskade Michelle vad har hänt med dig?
han kysste mig och nör han släppte mig ur sin famn gick han därifrån.
jag gick ombord på flygplanet och åkte till Canada. 
 

jag sov hela vägen och när jag då och då vaknade så åt jag men somnade nästan
om direkt. när flygplanet stannade och jag vaknade kände jag hur trött
jag var. jag kammade igenom håret och sedan tog jag mina väskor och gick
sömndrunket ut.jag tittade ut över platsen.
inte en enda person var där.
hade jag åkt planet själv? tänkte jag och tittade mig runt igen.
det stod någon där, han log mne jag kände honom inte.
jag vände mig om men ingen där han måste titta på mig.
jag gick fram till honom och genast drog han fram ett A4 där det stod Michelle.
jag nickade och tittade konstigt på honom. jag gillade inte det här.
- Jag är Chaz, han log.
- och du vet vem jag är för att?...
- Haha jag är vän med Justin han ville att jag skulle ta med dig hem till mig
för att han sak veta vart han ska leta om exat
1h och 23 minuter.
han log stort och jag skrattade. jag gjorde det hemliga handslaget som Justin
så ofta hade berättat om. Chaz dunkade mig i ryggen och vi pratade hela vägen
hem till honom. jag fick förklara vad allt det här handlade om och sedan visade jag honom såret.
han röck till och tittade stor ögt på mig.
jag visade hur jag skärde mig och sedan skrattade jag.
bilen stannade och han förde in mig i huset.
chaz verkade obekväm i min narhet och jag visste alltför väl varför.
jag fick ett sms av Sam och började le stort.
sedan fick jag ett till av Justin.
han skulle komma tidigare.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
jag tänkte att den   här novellen är snart slut för jag har inte så många idéer.
men om ni vill att jag ska fortsätta så skriv en kommentar med en idé

jag tyckte det var konstigt att jag skrivit så efter som hon
redan var död. hon var min största hjälte och pappa skulle ta hand om mig.
men varför hade jag skrivit som om hon skulle dö.

Lunchtid
Jag satt på soffan medans Lina stormade in med Sam bakom sig.
jag vände huvudet mot dom och tittade på dom med en trött blick,
Lina skrek och det var då jag vart medveten om den långa kniven i min hand.
Sam tog den ur min hand och tittade på mig.
jag vinglade framåt och kände järn smak i munnen.
telefonen ringde och Sam hjälpte mig upp medans Lina svarade.
- Va vad sa du?, frågade hon.
jag visade att jag ville ha telefonen och hon räckte mig den
ganska snabbt så telefonen blev suddig för mina ögon.
jag hörde rösten och förstod att det var pappa.
- Hej pappa, sa jag och hörde hur full jag lät.
- MIchelle du åker om en månad och inte någon dag för sent förståt.
- Jajamensan pappa.
jag tryckte av samtalet och letade med blicken över rummet.
jag skrattade lite och sedan tittade jag ner på såret.
det var inte stort och blödde inte men det brände på något
sätt. jag kan inte förklara det men det stack i såret som ett brännmärke.

jag tittade på klockan som var över dörren. halv sju jag skulle
klara mig till skolan innan sju vad bra tänkte jag
och log för mig själv. skolan som verkade
så grå hade jag börjat gilla även om jag knappt hade
några vänner så had ejga jämnt min musik med mig och jag vet
att det ser jätte löljigt ut när jag går runt och mimar för mig själv
eler när jag gör små danssteg eller helt klart sjunger lite högt.
men jag bryr mig inte jag älskar musik så varför förneka det och
om ni vill stirra så stirra jag menar wtf!

Morgon
med hjärtat i halsgroppen så stod jag i lektionens salen.
usch vad jag hade det här.
jag hade inte min musik och jag började nästan gråta
så fort vi började prata om hur man är mot varandra.
jag ville ut. jag gick ut lite tidigare så det var därför jag stod här nu i
vardagsrummet med en kniv.
jag skakade om handen men ändå var kniven otäckt stilla.
jag la den mot huden och kände den kalla stålen.
jag lät den glida över armen. sedan en gång till på samma
ställe, jag log när jag kände smärtan.
Jag ville dö.
Jag ville dö.
jag visste att det inte var för att mamma dött
eller att Linus dött. det var inte för att jag var
långt bort från alla jag älskade.
det var för att jag hatade mig själv. jag pressade
ner kniven mot huden och började glida med den igen. det gjorde för ont så jag tappade kniven.
jag skakade och sedan sprang jag mot köket.
jag skrek i ren panik när jag såg mitt eget blod på min arm.
jag satte en handduk för såret och pressade den.
jag kände hur jag fick mer och mer panik. jag satte mig flämtande
på kakelgolvet. jag snyftade och höll hårt i handduken.
jag hatade mig själv.
jag tänkte på kniven och kände hur jag ville prova igen.
jag ville faktiskt dö.

när jag hade tagit hand om såren kände jag mig lugn även fast jag gick
runt som om jag var full och knappt kände hur mina fötter nuddade golvet.
det var Då Lina och Sam kom in springande.
det var då pappa ringde och jag såg kniven.
jag skrattade och jag kände hur jag sjönk ner i mörkret.
jag fick dom att lova att inte berätta för någon.
Lina flyttad ein och Sam var med mig hela tiden.
han och Lina var med mig så jag inte skulle skära mig.
det gjorde jag ändå det var precis som att röka för mig.
jag rökte inte och jag drack inte heller.
jag skärde mig och varje gång jga hade gjort
det ville jag göra det igen och igen som en
läskiig karusell som man så gärna ville komma bort från
men ändå åka igen för man gillade adrenalinet som kom.

Sam och jag blev jätte bra vänner och vi var nästan varje dag.
jag gick till sjukhuset så fort jag inte var med Sam.
mamma började må bättre precis som jag gjorde. jag var glad igen.
Scooter skulle snart tillbaka och då skulle Lina flytta in.
det skulle inte jag till låta men jag hade inget val.

Jag tittade på mig själv i spegeln i mammas rum.
jag såg ut som henne. hade likadan näsa och mun och ögon.
jag hade fått pappas hårfärg och ögonfärg.
jag var lika lång som mamma och jag var lika snäll och trevlig
precis som jag blivit uppfostrad.
jag sparkade till spegeln så den gungade till men den gick inte sönder.
jag hatade hur jag såg ut och jag skulle inte vilja leva om mamma dog
att ständigt påminas om henne genom att bara se på sig själv.
Nej tack!
jag satte på mig ett par jeans shorts och ett lila linne som jag köpt
i usa. jag satte på mig smink och låsades kyssa mig själv i spegeln.
jag gick ut och började gå mot skolan.

Sam stod med händerna i fickorna medans jag kom
gående emot honom.
- men det var väl du som var tillsammans med Justin i usa?
jag log och nickade.
första lektionen var historia och det var såklart om dom gamla grekerna.
jag gillade det efter som det handlade om myter och gudar.
jag klottrade ner i mitt anteckningsblock medans läraren gick igenom
igen om vad vi skulle göra på provet.
jag ritade ner afrodite och en ram med blommor.
läraren stod bakom mig men jag visste inget. jga fortsatte att rita ner min
verision av afrodite och jag vände hela tiden på pappret och arbetade
med bilden.
- Michelle skulle du vilja visa bilden för klassen?
jag vände mig om och log, jag nickade ivrigt och gick fram.
jag rev ut pappret där bilden var på och hängde upp den på tavlan.
alla i klassen klappade händerna och jag bugade djupt.

smile tänkte jag när Sam tog ett foto av mig och min bild.
han skrev något och skickade, antagligen till hans program på tv.
dagen flög förbi och alla sa hela tiden att jag var bra på att teckna.
väl hemma slog jag mig ner på soffan och öppnade posten.
det hade kommit något från usa.
jag öppnade kuvertet och där i låg ett halsband.
det var ett berlock halsband med en klocka.
inut i låg en dikt ihop vikt och sedan en bild på mig och Justin.
jag läste dikten och blev glad.
han förstod mig verkligen.
Gud vad jag älskade honom!
jag la i hans ipod i kuvertet och sedan gick jag ner
till postkontoret.
jag skrev vart det skulle och sedna lämnade jag posten.
jag gick direkt till sjukhuset ooch somvanligt var det fullt
med folk där. jag gick som vanligt förbi dom utan att ens
bry mig om dom. jag började bli van.
jag frågade vart mamma låg efter som dom pratade om att byta rum senast
jag varit här. hon i receptionen bara skakade på huvudet och visade mig till mammas
doktor. doktorn började prata och jag bad både Sam och Lina komma ner.
jag ville inte vara själv efter som jag kände på mig
att det hemska hade hänt.

när vi alla tre satt i det lilla kontoret med läkaren framför oss
blev jag genast mycket nervös. vad hade hänt med mamma
och varför hade ingen berättat något än?
- Jo nu är det så här att Ms. Davis var väldigt sjuk.
"var det här kan bara inte hända!" tårarna började rinna.
- Hon hade en väldigt svår cancer och medicinen tog inte.
"Cancer!" jag kunde kanppt få luft.
- hon dog för bara några timmar sedan men hon bad mig lämna den
här lappenåt dig Michelle.
"hon var död. hur kunde hon bara lämna mig?"
jag föll gråtandes ner på golvet
och kände hur löljig jag var. hon var död, hon hade haft cancer ganska
länge men varför inte berätta för mig. hade hon bara gett upp för att
Linus dog eller var det för att jag inte hade varit här?
döden i min familj var stor och jag hade ingen annan än min pappa
och tre farbröder kvar. alla hade dött av antingen cancer eller
ålder. det var hemskt att cancer låg i familjen.
en våg av illamående kom över mig när jag tänkte att jag kunde
bära på cancer just nu.

den 3 augusti dog mamma.
jag hade varit i skolan. jag
spelade med och visade inte att alla i min familj hade dött.
jag saknade dom men jag visade inte.
mamma begravdes bredvid Linus och jag la en lapp och en rosa ros på
hennes grav.

jag tyckte det var konstigt att jag skrivit så efter som hon
redan var död. hon var min största hjälte och pappa skulle ta hand om mig.
men varför hade jag skrivit som om hon skulle dö.




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
så nu har jag kommit en bit och jag tycker om den men vad tycker ni?
jag tänker inte börja skriva så mycket på engelska
som jag gjorde förut jag tyckte det blev jobbigt.
men ni får gärna skriva en kommentar om vad ni tycker :)

jag hörde hur Scooter skrattade och jag höll med det såg stört roligt ut.
jag ställde mig upp och tittade vad han höll på med.
han arbetade med en publicering till Justin och sedan en hög med att han
skulle godkänna videoklipp och bilder. jag hjälpte honom så han blev
klar tio minuter tidigare.
han somnade fort medans jag duschade och sedan lyssnade på musik.


Scooter väckte mig och körde mig till sjukhuset.
jag tackade för skjutsen och sedan gick jag in till mamma.
hon sov inte så jag pratade om vad som hade hänt.
jag nämde inte Linus jag var för rädd för det.

jag somnade bredvid mammas säng och
när någon väckte mig skrek jag nästan panikslaget.
det var en sjuksköterska so msa att någon väntade på mig där nere.
jag följde med henne och såg att Lina stod där.
- Hej Michelle, asså jag är typ as ledsen för vad som hände.
- prata normalt, sa jag och tittade surt på henne. hon var som en tretton åring.
- oj sorry. aja men efter som Linus inte lever längre så tänkte jag att
du kan bo hos mig efter som ingen tar hand om dig.
- nej jag har Scooter det är lungt.
jag rynkade på näsan när hon smetade på mer läppstift och fixade bhn.
jag gick ut och såg att Lina följde efter.
papparazzis kom fram och Lina ställde sig och började le och vinka.
jag tittade surt på henne och sedan brjade dom fota mig.
då log jag så stort jag kunde och vinkade överdrivet.
alla nickade och frågade massa saker. jag svarade på några och sedan kom
pojken som jag örfilat fram. han bad om en intervju och jag gav honom mitt
numer så kunde han bara smsa en fråga så svarade jag.
han log och sedan tog jag med mig Lina där ifrån.
Lina började fråga mig om honom och jag bara ryckte på axlarna.

när jag kom hemoch stängde ute Lina hörde jag hur jag fick sms.
"Hejsan Michelle det var väl du som umgicks med Bieber i usa?
Sam"
först tänkte jag men är Sam men sedan kom att det var han som
ville intervju mig.
"Sam varför vill du veta det?"
"ehh du sa att jag fick fråga"
"okej om detta ska vara som en intervju säger jag inga kommentarer
eller pass eller vad man nu skriver/säger"
"vad gjorde  du i usa?"
"jag var hos min pappa med min föredetta bästa kompis Flarity
och nej jag tänker inte svara på varför vi inte är kompisar längre"
"okej snygging. vad gjorde du om dagarna?"
"som jag alltid gör. jag äter skräpmat, dansar, är med vänner,
pratar strunt och springer runt som en treåring"
jag stängde av mobilen och satte på tvn.
Sam satt där och pratade om det senaste skvallret,
han hade tydligen smsat online. han läste upp mitt sneaste sms och
alla i publiken började skratta.
jag satt snabbt på mobielln igen och skrev ett nytt och när jag såg hans min
började jag skratta, gud var elak jag var.
"hmm.. Michelle vad tänkre du på just nu?"
"på hur snyggt ditt hår är" sa jag och tittade på det blonda håret.
det var inte för kort och inte för långt, det var platt och blont.
"man tackar men Michelle berätta hur träffade du Justin?"
"han började flörta med mig och sedan började vi prata"
Sam sa vad jag hade skrivit och sedan förklarade han kort vad som hade
hänt i pogramet innan det var slut.

jag stängde av tvn och mobilen och sedan gick jag in i mammas rum.
Scooter kom hem sent och började gå runt i köket och prata med en massa folk.
mest om det som nyss hade sänt på tv.
mina svar och frågor och Scooter var riktigt arg över att han inte blivit för varnad.
jag låsades sova när han kom in.
så han stängde tyst dörren och fortsatte att prata med den i telefonen.
jag somnade på riktigt efter ett tag.

dagarna gick och skolan började.
Sam gick i samma klass som jag och vi paratde ganska mycket.
skolan var ganska enkel och jag hade redan VG i dom flesta ämnena
redan efter några veckor.
jag fick hjälpa Sam i matten och engelskan.
Sam och jag blev jätte bra vänner och vi var nästan varje dag.
jag gick til sjukhuset så fort jag inte var med Sam.
mamma började må bättre precis som jag gjorde. jag var glad igen.
Scooter skulle nsart tillbaka och då skulle Lina flytta in.
det skulle inte jag till låta men jag hade inget val.

Scooter följde med hem till mig och förklarade lägget med Justin.
Justin skulle ut och turnera i Europa och skulle inte svara på ett tag.
jag nickade och sa att jag förstod.
jag hade alltid förståt att vid något läge skulle jag bli själv.


Scooter stannade och sov i Linus rum.
jag sov mest i mammas rum efter som allt luktade som henne.
varje gång jag skulle till sjukhuset följde Scooter med.
jag hade inget emot det men efter som jag pratade på svenska
tyckte jag det blev lite pinsamt ibland.
när mamma sedan fick byta rum tyckte jag det blev jobbigt.
jag satt oftas hos henne och då kände jag mig dålig för att jag inte
var med Linus men när jag var med honom så ville jag vara hos mamma.
oftas gick jag varannan dag till dom. den 26 juni satt jag hos Linus.
jag satt och pratde om vad som helst medans Scooter var ute och åt.
sjuksköterskorna hade försvunnit för någon hade tryck
på akutknappen på våning 9 medans jag var på våning 6.
medans jag började prata om hur dom första dagarna i svergie hade varit
började pulsmätaren låta.
jag tittade på den och såg att hjärtat slutat slå. jag rusade ut i korridoren.
jag skrek på hjälp och flera stycken läkare sprang in. jag försökte följa med
men en sjuksköterska stoppade mig och sa något.
hon följde med mig till Scooter och medans han satt med en massa papper
så satt jag och tittade längtans fullt på dörren till hissen.
varje gång en läkare kom ut började jag nästan gråta.
sent på eftermiddagen när Scooter bara hade två papper kvar stannade hissen och
en läkare vid namn Karin kom ut.
hon såg ledsen ut och kom emot mig. jag började bli nervös och tittade på
henne. hon stannade framför mig och satte sig på knä för
att kunna sig mig på min höjd.
- Jag är ledsen men vi kunde inte rädda honom. vi gjorde vårt bästa
jag är så ledsen, vill du se honom?
jag skakade på huvudet och kände att Scooter la en hand på min axel.
jag vände mig om och han kramade om mig.
den dagen gick jag hem tidigt från sjukhuset och såklart stod jätte många
fotografer där. från Aftonbladet till NA och jag ville bara försvinna.
- Ursäkta mig men var inte du ihop med Justin?, det var en tonåring.
han hade en mick i handen och jag bara stirrade på honom med tårar
i ögonen. jag gav honom en örfil och gick där ifrån.
Scooter skjutsade hem mig och jag la mig i mammas säng.
skolan skulle snart börja och jag fick ont i magen bara jag tänkte på det.
min skola började jämnt en månad före dom andra och nu hade jag ingen vän med mig efter som
Flarity


fortfarande bodde i Usa.
jag pratade inte med henne och så skulle det förbli.
jag låg och tänkte när Scooter kom in. han höll i en ipod.
han sa inget utan bara gav den till mig och sedan log han.
jag tog emot den och satte på musik. det var väldigt olikt och när jag tittade efter
så var det Justins ipod. jag lyssnade om och om på några låtar men
jag låg resten av dagen i sängen.


dagen efter gick jag till mamma. hon sov och jag viskade att Linus hade dött.
jag hade inte modet att berätta det när hon var vaken.
jag satt med henne hela dagen men hon var sämre.
jag blev rädd att hon också skulle dö. jag skulle gå i skolan till höstlovet
och sedan skulle jag flytta till pappa.
Scooter skulle snart tillbaka till Justin så jag skulle bli ensam.
men jag var van efter som pappa jobbade så mycket.

jag gick hem på kvällen och tog en taxi efter som Scooter hade åkt i väg
på nåt viktigt möte.
jag bad taxichauffören att ta den långa vägen och jag satte på ipoden.
musiken gjorde ås jag blev sömning och när jag kom hem gick jag direkt in till mitt
rum och somnade. jag vaknade inte försen när Scooter kom hem.
- Scooter är det du.
- Ja det är jag. har du ätit något.
- Nej jag var inte hungrig.
- jag tog med mig lite pizza men jag måste iväg igen.
- okej.
sa jag och hörde hur han gick igen. varje muskel i min kropp
protesterade när jag reste mig upp. jag gick ut till köket och tog
med mig pizza kartongen in till vardagsrummet. sedan satte jag på tv 6 och
tittade på simpsons. jag böt kanal och slutade på en tv kanal som visade
Letters to Juliett.
jag såg klart filmen och sedan åt jag upp pizzan. jag satte på en ny film
och popade popcorn. efter filmen gick jag ut och joggade.
jag kom inte hem försen klockan var tolv. och då hade jag varit ute och
sprungit i en och en halv timme.
jag la mig ner i hallen och satte händerna för ansiktet.
jag hörde hur Scooter skrattade och jag höll med det såg stört roligt ut.
jag ställde mig upp och tittade vad han höll på med.
han arbetade med en publicering till Justin och sedan en hög med att han
skulle godkänna videoklipp och bilder. jag hjälpte honom så han blev
klar tio minuter tidigare.
han somnade fort medans jag duschade och sedan lyssnade på musik.

hur kunde gud bara döda honom?
hade han ingen tanke till mitt liv?
han skulle säkert döda mig med men jag orkade inte tänka mer.


när jag vaknade var det första jag tänkte på
"min bror ligger i koma,
jag skulle bo själv här tills någon av dom blev tillräkligt friska
och sedan skulle jag? jag vet inte vad jag ska göra?"
jag duschade och tog på min varma kläder.
jag satte på en film och sedan en till och en till.
jag hade ingeting att göra och Justin svarade inte på sms om han ens
fick mina vill säga. jag satte på en fjärde film och popade popcorn.
det var en engelsk film om en tonårspojke
som kommer bort från sin familj och måste börja om sitt liv
på andra sidan jordklotet.
jag såg utan text för att hålla uppe min engelska.
jag grät medans pojken kämpade genom sitt liv.
jag kände igen mig lite men ändå så verkade det så obekant.

jag stängde av filmen och precis då ringde telefonen.
- ahh hallå.
- jag söker Linus. jag heter Lina.
- jaha nej han är inte här, sa jag uppgivet.
- okej kan du be honom ringa mig när han kommer hem?
- han ligger på sjukhus så lämna mig ifred.
sa jag och la på. jag var otorligt lugn.
jag bet mig i läppenoch satte på mig ytterkläder.
jag cyklade till sjukhuset och när jag kom in stod det flera bilar
runt sjukhuset. det var fullt med papparatzzis och när jag närmade mig
så vände sig alla runt och började ta kort.
jag fattade ingenting och jag bara tittade på dom som i trans.
någon tog tag i min arm och drog in mig i sjukhuset.
dom trygga dörrarna stängdes och jag stod själv med den som hade dragit mig undan.
jag tittade runt mig och såg att det var Scooter.
- Justin wanted me to see if you were okay.
  - Yes my whole family is dying but I feel pretty good
sa jag och log snett. han nickade och sedan visade jag honom till rummet
där dom låg och sov.
mamma såg sjukare ut och Linus hade inte ändras. när jag tittade genom rummet såg jag Lina
. eller jag trodde det var Lina efter som hon viskade något till Linus.
hon log när hon såg mig och hon sprang fram och kramade mig.
Lina satte upp sitt bruna hår i en bulle på huvudet och drog åt skärpet runt midjan.
- jag är så ledsen för det här, sa Lina och smetade på mera läppstift.
jag nickade men sa inget. Scooter stod bredvid mig och jag fick översätta.
Lina såg ut som ett dumhuvud efter som hon tittade chockat på mig.
Scooter skrattade när jag sa det så då började hon le.


Lina åkte snart hem så jag och Scooter blev ensama med min familj.
mamma vaknade till och från och jag satt hela tiden vid hennes sida.
pipet från maskinen störde mig och jag blev rädd varje gång det tog
lite extra tid för nästa hjärtslag.
jag gick därifrån när en sjuksköterska kom in.
Scooter följde med hem till mig och förklarade lägget med Justin.
Justin skulle ut och turnera i Europa och skulle inte svara på ett tag.
jag nickade och sa att jag förstod.
jag hade alltid förståt att vid något läge skulle jag bli själv.

han lämnade av mig på flygplatsen och kysste mig innan jag förvsann.
jag satte in mina hörlurar från mobilen och spelade upp den första låten
som kom upp.det var Pick Me som Justin sjöng.
hela vägen tillbaka till svergie lyssnade jag på den.


jag hatade tänken att lämna Justin men mamma var sjuk.
planet gjorde en skakig landning så jag tappade andan.
jag steg av planet och nästan ramlade in i en okänd person.
jag bad omursäkt och gick där ifrån.
jag var tvungen att hitta Linus men vart skulle jag börja?
jag  började med min ingång och sedan gick jag därifrån ända till
andra sidan av flygplatsen.
jag suckade uppgivet och visste inte vart jag skulle.
jag gick ut och tog första bästa taxi. jag sa att han skulle köra till sjukhuset
men han verkade inte fatta. jag sa samma sak fast väldigt argt
på engelska.  han nickade plågat på huvudet och sedan åkte han snabbt iväg.
när vi stannde utanför sjukhuset slog mitt hjärta hårt och jag var rädd.

när jag puttades fram i den långa korridoren så fann jag mig själv att viska
en låt. jag kommer inte ihåg låten nu men jag kom på att jag hade gjort det.
en sjuksköterska gick frma till mig. hon inspektireade mig och sedan nickade.
- Heter du Michelle?
- ja, sa jag tveksamt.
- följ med mig så visar jag dig till din familj.
jag nickade och följde efter. rummet var 419,
jag ryste av nummret efter som jag visste att flera låg i samma rum.
jag gick in och stängde dörren. jag vågade knappt vända på mig men
när jag hörde mammas ljuva stämma säga mitt namn blev jag glad.
hon hade inte dött förän jag kom hem.
- mamma, sa jag och sprang fram för att krama henne.
det var då jag såg det. han låg där med en slang genom halsen.
- koma, han kom in för några timmar sedan. han ska bli opererad om ett tag.
det är ett väldigt svårt fall och läkaren vet inte om han överlever.

jag störtade ut ur sjukhuset efter att ha kommit på en ursäkt till mamma.
jag kunde inte vara kvar där. jag drog upp mobilen och hartassen,
medans jag smekte pälsen på hartassen så skickade jag iväg ett sms.
smset var till Justin mne han svarade inte.
jag kom hem ganksa snabbt efter som jag hade sprungit hela vägen.
jag ka mig gråtandes på sängen och somnade efter några minuter.
jag sov oroligt och kunde inte tänka på något annat än min familj.
jag rös när jag tänkte på sjukhuset. mamma skulle dö när som helst
av cancern men att min bror nu skulle dö kom som en ännu större chock.
han var förlovad, hade ett liv och älskade allt och alla.
hur kunde gud bara döda honom?
hade han ingen tanke till mitt liv?
han skulle säkert döda mig med men jag orkade inte tänka mer.




----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
förlåt för att det blev så kort men jag är jätte trött så jag ska sova om någon minut
skriver inte så mycket i helgen efter som det är marken.
men jag kommer minst skriva ett kapitel varje dag :)

när jag hörde hur alla apploderade och skrek så var konserten klar, Justin
kom mot mg med ett leende på läpparna. jag viskade att han var jätte bra och
han kysste mig. han ledde mig mot range rover som jag kommit i och sedan
skjutsade Justin hem mig och vi tittade på skräckfilm.


Justin och jag somnade framför filmen.
även fast vi inte hade gjort så mycket idag var jag döds trött.
jag vaknade till och från av mardrömmar.
på morgonen när vå båda vaknade så kysste han mig.
*pling*
det var från Linus. det var länge sen jag pratade med honom.
fast jag snart skulle hem. om ungefär tre dagar så skulle jga åka
men jag hade inte berättat det för Justin än. jag vågade inte
och jag vet inte varför för jag visste att jag kunde lita på honom.

"Michelle, mamma är sjuk. värre än vanligt du borde komma hem"
jag skakade på huvudet och kände hur tårarna kom.
jag skakade bort dom jag skulle inte gråta igen. jag läste smset igen
och igen  men varje gång kändes det nytt. som om orden byttes ut.
- What is it?
- it's my mom, she's sick. she's been it for awhile but i diden't
min röst dog bort. Justin ställde sig upp och hjälpte mig att packa.
han lämnade av mig på flygplatsen och kysste mig innan jag förvsann.
jag satte in mina hörlurar från mobilen och spelade upp den första låten
som kom upp.det var Pick Me som Justin sjöng.
hela vägen tillbaka till svergie lyssnade jag på den.

jag sa att jag ville följa med
till konserten och sedan sa vi hej då och gjorde upp om att han skulle hämta mig innan
träningen. jag duschade och valde kläder.
jag tittade på tv och precis då gick en av hans musikvideo.
varför hade jag inte sett att det var han?




jag väntade på att någon skulle hämta mig efter som jag inte var säker
på att det var Justin som skulle hämta mig.
klockan gick och jag började bli nervös, jag stängde av tvn och gick ut.
jag satte mig ner och tittade ut över vår trädgård.
- Hej jag heter Kenny.
jag hade inte sett att någon kommit och jag hade heller inte hört
en bil komma så jag blev lite rädd.
- jag ska skjutsa dig till konserten.
- jag heter Michelle, sa jag och log medans jag följde efter honom till bilen.
det var en stor svart range rover jag satte mig i framsättet och kände hur jag
inte kunde sluta le. Kenny och jag pratade ganska mycket på väg till lokalen.
ju närmare vi kom desto mer pratade jag. jag kände efter om
hartassen låg kvar i min jeansficka och det gjorde den.
i samma fick låg även mobilen men den var säkert död efter som
inte Flarity hade smsat på hela dagen.

När vi kom fram så steg jag in i lokalen. det var hetsigt fast det
bara var träning än så länge. jga följde efter Kenny och hittade Justin
i ett rum ganska nära scenen. han log medans han fortsatte med sina danssteg.
jag satt och tittade på medans han och hans dansare försökte sätta
koregrafin. det var en snygg dans och jag tror att fansen skulle gilla den.
- Hello shawty, han pussade mig på kinden.
- Hi, sa jag och log.
Justin visade mig runt och sedan ledde han mig till platsen på första raden där jag skulle sitta.
jag nickade och sa hej då när han skulle tillbaka för en sista träning.
det började vimla av fans runt mig nu. alla hade justin bieber tröjor på sig och hans
ansikte fanns verkligen överallt i lokalen. alla stod och skrek.
jag satt ner och väntade på att det skulle börja men det skulle säkret ta ett tag
att få klart på allt. första låten han skulle sjunga var baby.

Justin perspektiv:
jag var bakom scen och skulle när som helst börja. jag tittade ut över publiken och log.
Michelle såg lit eförvirrad ut men hon var glad, genast tänkte jag på min låt U smile.
jag log och sedan tog jag en mick som Kenny hade lagt fram åt mig. jag räknade tyst till fem
sedan sprang jag ut. alla skrek och jag började sjunga.

Ohh wooaah
Ohh wooaah
Ohh wooaah

You know you love me, I know you care
Just shout whenever, and I'll be there
You want my love, you want my heart
And we will never ever ever be apart

Are we an item? Girl, quit playing
We're just friends, what are you saying?
Say there's another and look right in my eyes
My first love broke my heart for the first time
And I was like...

jag visade att dom andra skulle hänga med på refrängen
och alla min belibers började sjunga med till och Michelle sjöng med.


Michelles perspektiv
medans jag stod där och sjöng såg jag hur mycket han älskade att stå på scenen
och uppträda. han sjöng låt efter låt och efter ett tag kom Kenny ut.
han sa något som jag inte hörde över skriken men han visade att jag skulle följa med.
jag gick in bakom scen och jag hade ingenaning om vad jag skulle göra.
Justin kom ut och visade vart jag skulle ställa mig sedan gav mig Kenny en mick.
"oh nej" tänkte jag. jag kunde inte sjunga hur skulle jag klara det här.
Kenny stod bredvid och när musiken började spela puttade han mig ut på scenen.
jag stod där mållös och hade ingenaning om vart jag skulle.
jag började sjunga

It feels like we've been out at sea,
So back and forth that's how it seems,
And when I wanna talk you say to me,
That if it's meant to be it will be.

So crazy in this thing we call love,
And now that we've got it we just can't give up
I'm reaching out for you,
Got me out here in the water and I,

jag gjorde några danssteg och sedan kom Justin ut.

I'm overboard
And I need your love to pull me up

han la armen runt min midja coh vi sjöng klart låten.
alla fansen skrek och jag log stort när jag vinkade hejdå.
jag stannade kvar bakom scenen och gick runt och tittade in i rum
och fick ganska många autografer efter som ganska många kändisar var här.
jag skrev datum på lappen med autografer och la sedan ner den i min lilla väska som
jag hade med mig. det var jätte roligt så jag glömde helt bort tiden.

när jag hörde hur alla apploderade och skrek så var konserten klar, Justin
kom mot mg med ett leende på läpparna. jag viskade att han var jätte bra och
han kysste mig. han ledde mig mot range rover som jag kommit i och sedan
skjutsade Justin hem mig och vi tittade på skräckfilm.

- do you want to tell me what happend?
han var verkligen snygg men jag kände att jag int ekunde berätta så jag skakade på huvudet.
han la armen om mig och jag somnade i hans trygga famn.

 

Jag vaknade ganska tidigt och kände hur kall jag var. Justin hade tagit allt täcke.
jag skrattade medans jag ställde mig upp.  jag letade efter min mobil.
"fan också" tänkte jag efter som jag glömt den hemma.
jag tittade på klockan på bordet. fem över sex.
- Michelle what are you doing?
- oh I was just so cold. but I must probably to go home because I think that my dad is worried.
- I can drive you home, i mean if you want to.
jag nickade och log. Hamilton Hotellet låg inte så långt bort från där jag bodde.
det var tur men jag fick inte upp dörren och kom på att även den låg inne i mitt rum.
jag suckade och ryckte i dörren en sista gång innan jag sjönk ner emot dörren. Justin stod framför
mig, han log.
han tog upp sin mobil och skrev något men jag såg inte vad och efter det satte han sig ner bredvid mig.
han la armen om mig och pussade mig på kinden. efter några minuter hörde jag hur en bil kom.
jag tittade nyfiket åt det hållet och låg när jag såg att det var en låssmed.
han öppnade låset och jag gick direkt in för att se att ingen var hemma. det fanns en lapp
där pappa hade skrivit nåt.
kommer hem idag vid nio på kvällen hoppas att du hade kul hos Flarity
trodde han verkligen att jag var hos henne?


jag slängde lappen och tittade på Justin som stått och läst över min axel.
- what did he say?
- he thought that i was with Flarity when i was with you, sa jag för att fatta det kort.
han nickade.
- Do you want to stay a while?
  - No i can't, I got a concert tonight, do you want to come?
  - Wait, you are famous?
  -Yeah I am Justin Bieber
jag tappade hakan och bara stirrade på honom. jag visste väl att jag kände igen honom.
och detta skulle verkligen förklara dom skrikande tjejerna. jag sa att jag ville följa med
till konserten och sedan sa vi hej då och gjorde upp om att han skulle hämta mig innan
träningen. jag duschade och valde kläder.
jag tittade på tv och precis då gick en av hans musikvideo.
varför hade jag inte sett att det var han?

jag suckade och satte på musik på min ipod. jag slappnade av när jag kände igen någoting.
jag började känna en rysning av att något skulle hända.
jag kände några händer ta tag i min midja och dra mig bakåt i i någons varma famn.


Michelles perspektiv

Det började regna och jag kände hur någon drog bak mig så hårt att jag hamnade på backen.
jag tittade upp, men det var så mörkt ute så jag kunde bara se konturen av en stor man.
jag försökte resa mig upp men han slog till mig under ögat. hela mitt huvud värkte
och sedan drog mannen upp mig coh kysste mig. jag blev illamående och försökte putta bort honom.
det smakade sprit och rök i munnen. han log och visade istt nästan tandlösa leende.
han var längre än mig, han var även lite tjockare och med hans stora starka händer pressade han
min kropp emot sin egen kropp. han kysste mig igen och jag kände hur hans händer
åkte över hela min kropp. jag rös och blev mer illamående.
jag försökte komma loss men då satte han
sina händer runt mina armar så jag trodde att dom skulle brytas.
- vad gör en sån sak som du här ute helt själv?
jag ville spy och springa där i från men jag satt fast. jag var hjälplös.
han började sakta klä av mig och jag kände hur den kalla vinden och regna dropparna omfamna min
varma kropp. när jag stod där i helt bar överkropp började han klä av sig själv.
jag puttade honom så han hamnade på rygg och inte kunde ta sig upp.
jagstannade inte en enda sekund utan jag bara sprang och sprang med armarna runt min bara kropp.
en bil stannade lite längre fram och tuttade otoligt på att jga skulle komma.
efter vad som nyss hade hänt mig var jag ganska rädd så jag tvekade ganksa länge men
när jag såg att bilen började åka iväg sprang jag fram till den och knackade på fönstret ganska hårt.
jag hörde hur mannen kom efter mig. jag slet upp dörren och hoppade in.
jag hämtade andan och vände mig sakta om mot den som räddat mig.


Justins perspektiv

Michelle satt där med armarna runt sig. jag såg att hon blivit slagen.
jag blev rädd.
- what happend?
- i don't know but i'm so scared, sa hon och började gråta.
jag såg att hon ville gömma sig. jag vände mig mot bakssättet där jag hade lagt
en tröja förut. jag drog fram den och gav den till henne. hon log tacksamt mot mig.

Michelles perspektiv

Justin körde medans jag hade gömt ansiktet i mina händer. jag hade inte berättat vad som
hade hänt men jag såg att han var orolig. när han stannade såg jag att vi var utanför
Hamiltons Hotel här i Madison.
han gick ut och sedan öppnade han dörren åt mig och hjälpte mig ut. jag skakade och gjorde mitt
bästa för att komma in. jag såg i ögonvrån hur en bild togs och sedan en till.
Justin stängde dörrarna bakom oss och sedan ställde han mig i hissen. han tröck
på våning 25 vilket var längst upp.
jag la mig på sängen och Justin la sig bredvid mig.
- do you want to tell me what happend?
han var verkligen snygg men jag kände att jag int ekunde berätta så jag skakade på huvudet.
han la armen om mig och jag somnade i hans trygga famn.

-Hej GUmman jag såg dig inte!, skrek hon och kramade om mig.
- Hejsan Flarity, sa jag och frotsatte att skratta efter som hon nu fick late på sig.
killen såg helt borta ut efter som vi pratade på svenska.
- I'm so sorry, sa jag och gick skrattandes där ifrån med Flarity i handen.






vi var äntligen vid stranden och nu låg vi och solade.
solen och vattnet var perfekta och jag hade det jätte skönt på min sten som jag låg på.
Flarity låg bredvid mig och läste en tidning.
- vad är det Michelle?, frågade hon utan att ta bort tidningen.
- Inget jag bara tänker, sa jag och la mig ner igen.
jag stängde ögonen och började tänka som en tok. varför hade jag gått och spillt
late på mitt nya linne. det hade inte varit dyrt men jag gillade det. pappas
hembiträden skulle säkert få bort fläcken men jag försökte använda den hjälpen
så lite som möjligt. ibland utan att min pappa visste det brukade jag hjälpa dom det var så jag träffade
Flarity. hennes mamma jobbar hos oss.
- Michelle sluta tänka nu ska vi bada, sa Flarity och drog mig i fotleden
jag nickade och följde efter henne. jag satte upp det långa svarta håret i en hästsvans och
sedan la jag mina ringar och mitt halsband i min väska sedan hoppade jag i vattnet efter henne.
det blev av springa upp igen efter som jag trodde jag såg en orm.
jag hatade ormar mer än något annat. Flarity lyckades såklart övertala mig så jag gick ner
igen, efter det hade vi riktigt kul med vatten krig som tyvärr hon vann.
klockan närmade sig två. vi packade ihop våra saker och hon började gå iväg hemåt medans jag satte
på mig mina jeans shorts och mitt linne.
- Hello there beautiful. det var den där killen igen.
- Well hello to you to but I have to go. sa jag och ick förbi honom och ignorerade honom för andra gången.
han sprang såklart efter och skulle hjälpa mig komma hem.
"vad vill han egentligen?" tänkte jag men jag lät honom följa med en bit för att göra honom nöjd.
han pratade mest och jag lyssnade inte så mycket utan fokuserade på att komma hem.
- Can i have youre number. han log och blinkade med ena ögat.
- not yet i have to know you a little bit more, sa jag och öppnade grinden till vårt hus.
jag frösvann in och jag såg att han vart lite ledsen efter som jag bara hade gått.


jag loggade in på msn och gick in på facebook. satte på musik och sedan
glömde jag bort dagen vilket var ganska lätt.
dagarna efter åt gick snabbt och det enda jag gjorde var att sitta på mitt rum.
dagarna i usa hade gått snabbt och jag skulle snart åka hem.

*pling*
jag tog upp mobilen det var från Flarity.
"hejsan sötis du vet den där killen som du spillde late på han heter Justin, jag gav
honom ditt nummer igår. super söt jag tror att han är amerikansk men jag tror
nog ni löser det ni var super gulliga ihop"
Flarity vad har du gjort nu då?!
jag sprang ner för trappan och drog på mig dom första skorna jag såg och sedan började
jag gå mot huset där Flarity bodde. ena vägen var spärrad så jag var tvungen att gå igenom
parken. jag suckade och satte på musik på min ipod. jag slappnade av när jag kände igen någoting.
jag började känna en rysning av att något skulle hända.
jag kände några händer ta tag i min midja och dra mig bakåt i i någons varma famn.

Jag har varit i usa i två dagar nu och det hade redan blivit lika stökigt som det jag hade hemma.
Kläder låg överallt, sängen var o bäddad och den stora garderoben
stod vid öppen så att man kunde se allting där inne.
Byrån hade sina lådor öppnade och sakerna i var inte på sin rätta plats.
Datorn låg halv öppen på sängen och överallt hängde tavlor och posters fast dom satt lite på snedden allihopa.
Jag älskar mina tavlor för det var bilder från min familj,
mest på min storebror och mamma efter som båda var kvar i Sverige.

Jag log och jag visste inte varför.
Jag hade precis städat klart rummet så det var fint igen
men jag hatade att städa men ändå så log jag.
Jag mimade konstigt och sedan hoppade jag in i duschen.
Vattnet var is kallt men det fick mig att vakna till.
När jag klev ur duschen så gjorde jag snabbt i ordning mig och skickade sedan
 iväg ett sms till min bästa kompis Flarity. Jag tog upp min strandväska
och sedan gick jag till centrum för att möta Flarity.
Att gå tog ungefär tio minuter och jag kom dit före henne så jag ställde mig
 utanför starbucks medans jag väntade på henne gick jag in och köpte late med vanilj smak.
 Jag hörde hur dörren öppnades och hur en hel del tjejer började skrika.
 Jag skakade på huvudet blåste på laten och sedan gick jag ut.
Jag tittade inte ens på personen som alla skrek åt. ”Bara bli osynlig” viskade jag till mig själv
 medans jag ställde mig bredvid dörren igen. Jag tittade bort över alla som gick på gatan.
 Dom flesta rusade till jobbet och några drog med sina småbarn in till en ny butik
medans barnet redan höll i en eller två påsar. Dom flesta var uppklädda men
ibland fick jag se några tonårs gäng komma gående och dom hade en liknande stil som jag hade.

där var hon. jag ställde mig på tå och vinkade men Flarity såg mig ändå inte.
jag blev lite besviken efter som hon fortsatte gatan upp så följde jag efter henne.
jag gick in i någon på gatan och fick late över hela mig. jag skrek till efter som det fortfarande
var ganksa varmt. jag tittade på han som jag hade krockat med. han loog och fnissade lite
och jag höll med det såg säkert stört roligt ut. jag började skratta jag också och det var då
Flarity såg mig.
-Hej GUmman jag såg dig inte!, skrek hon och kramade om mig.
- Hejsan Flarity, sa jag och frotsatte att skratta efter som hon nu fick late på sig.
killen såg helt borta ut efter som vi pratade på svenska.
- I'm so sorry, sa jag och gick skrattandes där ifrån med Flarity i handen.