Kapitel 6 Alone

"I Can Still See You ;)"
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"



Mecky ville ut och shoppa direkt och jag höll med henne men jag hade nästan inga pengar.
Harry ville till hotellet men jag följde med Mecky. Harry hade bara rykt på axlarna och kysst mig.
Forever 21 gick vi in på först. det var ganska dyrt där men hon hade nästan valt ut en hel garderob till mig. såklart sa jag nej till det flesta av kläderna men det slutade med att hon köpte 2 jeans, 3 jeansshorts och 4 linnen åt mig. sedan gick vi in på andra affärer och det slutade med att hon köpte kläder och accesoarer till mig för 5000. jag var helt chockad och lovade att betala tillbaka. Mecky var för snäll för sitt eget bästa men jag älskade henne ändå. Vi skyndade oss tillbaka till hotellet. Mecky började såklart packa upp allting och sedan packade hon upp åt mig med fast jag protesterade flera gånger. Harry spelade xbox 360 och Mecky spelade mot honom. hon förlorade stort men det brydde jag mig inte om. jag hatade spel, tv och dator över huvudtaget. jag fattade inte meningen med dom? det är bättre att träffas In Real Life You Know.
"Do you want to meet me?"
"of course ;) "
"meet me in 5 down in the lobby"
jag svarade inte utan istället gick jag in på toan och gjorde iordning mig. när jag kom ut såg jag att Mecky och Harry precis skulle börja på en ny rond så jag kunde försvinna utan att dom märkte det. Jag smög försiktigt ut och sprang ner för trapporna. ALDRIG ATT JAG TAR HISSEN! den kan ju stanna med mig i den. jag var nere i entrén precis när det gått fyra minuter.
"Swag i got down here be4 you"
jag skrattade och satte mig ner i en fåtölj. jag väntade medans mitt hjärta gick ner till sin normala puls. jag hatade verkligen allt som hade med sport att göra men det gjorde inget tat springa i trappor. så länge man inte ramlade. jag rynkade på näsan och fortsatte att vänta i tystnad. Justin kom aldrig. jag gick ut genom entrén och utan för såg jag en stor vit limosin. jag tappade hakan när jag såg Justin kliva ut. Han sa inte ett ord utan visade istället att jag skulle sätta mig i limosinen. jag gick lydigt in och när den väl var i gång så kramade han om mig.
- haha i got better swag than you because i got faster to the car then you did
jag lipade åt honom.
- Så Bieber vart ska vi?, frågan verkade så ynklig efter som jag satt med en av dom kändaste personerna.
- vet inte vart vill du?, svarade han och gav mig ett stort Smile.
jag skrattade och rykte på axlarna. Han tittade mig rakt in i ögonen och nickade långsamt innan han tittade framåt igen. jag tittade misstänktsamt på honom innan jag började skratta. jag hatade mitt skratt för det lät så högt och brutalt jämnfört med andra tjejer. Han skrattade med mig och sedan blev det tystnad i bilen. vi åkte ett tag och jag kände att det började bli pinsam tystnad. jag som brukade prata exakt hela tiden satt nu här helt tyst. Jag började trumma på mina lår.
- spelar du trummor eller?
- Nej.
svaret var rätt drygt och jag såg att Justin vart lite ledsen. Jag log stort som om det skulle funka men precis då stannade limosinen och vi klev ut. det var en stor äng och lite längre bort så såg jag en stor filt och massa ljus. Jag hade inte precis klätt mig fint men det hade inte Justin heller så det var lika bra det. vi gick sakta till filten och jag kände hur det blev kallt. jag ignorerade kölden och satte mig ner ganska nära Justin. Han tog min hand och packade sedan upp ur den lilla picnic korgen. det var några smörgåsar och en termos med varm saft. Värmen spred sig till fingertopparna när jag drack det och jag blev på något sätt glad. Justin pratade om sina konserter och fans. han var verkligen glad med vad han gjorde. det gjorde mig glad. det är inte varje kändis som gillar kändisskapet. Justin fortsatte att prata fast nu om sin familj. det verkade vara en underbar familj precis en sådan jag önskade mig. om man räknade bort skilsmässoan och att dom blev omgifta. han var verkligen stolt över sin familj.
- Hur är det med din familj då?
jag hade aldrig fått den frågan förut. vad var det man svarade? jag hade inte berättat för någon om vad Aris hade gjort mot mig. inte ens Harry visste det, jag hade bara sagt att Aris fått ett nytt jobb.
- ehm... jo jag har det väldåligt men jag tror man kan ha det dubbelt så dåligt som jag har det.
- på vilket sätt har du dåligt?
- jo Aris är ganska hård han tar inte ett nej. Aaron ohh jag älskar Aaron han är precis som min bror.
- vadå är han inte din bror?
- mina föräldrar dog när jag var fem och det är därför jag bor jag på barnhem. Aris är den som tar hand om barnhemmet fast det gick i konkurs för tre år sedan. Aaron var den sista som kom in och jag fick ta hand om honom. det är bara vi tre kvar på det där barnhemmet.
- förlåt att jag frågade, sa han när hansåg att jag var tårögd.
jag har aldrig berättat om att jag bodde på barnhem.

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: