Rachelsnoveller

Marken skakade under mina fötter när jag åter igen gick fram och tillbaka över den övergivna gården. Zayn satt på en utav statyerna som var sönder. Han tittade hela tiden mot Louis och Niall som satt tätt ihop och pratade på andra sidan. Liam och Harry satt under statyn tysta och tittade på mig medans jag gick fram och tillbaka. för varje hårdare steg jag tog desto mer skaka det och under mina fötter började sprickor komma. jag var inte ens det minsta rädd att ramla ner mellan eller snava på dom utan jag bara gick fram och tillbaka.

Mina tankar var samlade på att lista ut vart Cari kunde vara och mellan mina tankar hörde jag vad killarna sa. Zayn pratade om någon vampyr eller varulv men det trodde jag inte. Liam sa att det säkert var en demon medans Harry hade skrattat och föreslagit att det var en zombie. jag tröttnade snabbt på deras konversation mest för att det bara fick mig att oroa mig ännu mer. Cari, snälla söta underbara Cari var borta och dom skrattade bort det på zombies.

- Shaf sätt dig ner du kommer förstöra hela gården!, skrattade Zayn högt.

- då får den väl gå sönder, sa jag sammanbitet och stirrade på honom.

han höjde händerna i en uppgivande gest och tittade sedan på mig. han inspekterade mig vilket fick mig att känna mig ännu mer obekväm och fick mig att tänka ännu mer.

- Stirra inte på mig, mumlade jag.

- sluta gå, sa Liam snäsigt.

Jag tvärstannade och ville försätta gå men varje fiber i mig skrek av protest när jag ens försökte lyfta foten.

- använd inte din kraft på henne, sa Zayn som slog till Liam på axeln.

Liam viftade lite surt med händerna och jag tittade tacksamt på Zayn som bara log tillbaka. jag kände tårarna komma och Zayn var snabbt framme och kramade om mig.

- varför tog dom Cari, snyftade jag fram och slog armarna om honom.

- vi ska hitta henne jag lovar, mumlade Zayn till mig så att ingen annan hörde.

 

 

Jag började skaka när jag läste brevet som hade legat på min kudde. jag visste inte vem som skrivit eller hur jag skulle lista ut vem det var. jag tänkte på alla som jag senast prata med men jag kom redan upp i tio personer. jag tänkte på dom som hatade oss vilket bara kom upp ett namn. men han var död. Jag rusade mot Liams rum jag visste att han inte sov så jag bankade hårt.

- Vad vill du?, frågade han och lät mig komma in.

- Jag tror att det är Fem som gör det här.

- Han är död du vet han dog framför våra ögon, sa Liam ironiskt och föll ner på sin säng igen.

- har någon kollat graven? senast jag vet vart det inte ens en begravning att gå till. 

- om du vill plundra gravar så kan du lika gärna gå till Zayn, skrattade Liam.

- bara få hit alla vi måste lista ut bara läs det här, sa jag surt och tryckte brevet i handen på honom.

 

jag satt i korridoren till matsalen och försökte att låta bli att somna på sten golvet. jag gäspade stort när jag såg dom. synen var värmande eftersom jag inte sett den på så länge. Liam och Harry skämtade lite men Harry såg en aning plågad ut fortfarande. Zayn och Louis gick i varandras armar och skrattade och Niall gick bredvid och log. hur kunde dom alla vara vänner igen bara sådär? det var helt otroligt.

- åhh kära ögonblick... vad är det för underbart som jag ser, log jag mot dom.

- det varar bara tills vi hittar Cari, sa Louis.

- Hur blir det med gängen då?, frågade jag och ställde mig upp.

- den som hittar henne först får en till medlem, sa Zayn och ryckte på axlarna.

- Och om någon av er blir ensamma då?, frågade jag och nickade mot Louis och Niall.

- bryr mig inte så länge jag får tillbaka Cari, log Louis.

Niall verkade inte bekymrad heller eftersom jag visste att han saknade Liam, Harry och Zayn som vän. Han skulle ändå hålla kontakten med Louis det visste jag. på något sätt var jag ganska stolt över dom.