GBU Kapitel 16. A piece of glass

Vi satt och pratade och dom gav mig en massa råd om hur jag skulle göra med Louis. Jag gillade honom verkligen men som en vän. När dagen gick över till kväll följde Justin med mig hem. Jag kysste honom godnatt men visste att han ändå skulle terrorisera mig på mobilen. När jag kom in i mitt sovrum satt Niall och väntade.

- Skit också förlåt Niall men jag var hos Diane och Bruce med Justin.

- Du var vart?, frågade han och lyfte blicken till mig.


 

Jag skrattade åt Niall när han började dansa runt i rummet för att muntra upp mig. Vi hade spenderat två timmar åt att prata om allt som hänt med allt i våra liv. Det behövdes.

- Best friends forever, sa Niall och räckte fram handen.

- Forever and ever, sa jag och gav honom en high five.

Han gick ut för att inte komma försent till sin intervju och jag lämnades ensam i mitt hus med Alex som låg och sov. Vi delade rum för tillfället eftersom Hank skulle bygga ut huset snart. Så medans jag och Niall hade pratat så hade Alex somnat bakom oss. Jag smekte honom över kinden och pussade hans panna innan jag gick ner till köket. Jag gjorde i ordning en stor macka precis som Niall brukade göra när jag var sjuk och vi var mindre och jag fortfarande bodde i Irland. Jag log för mig själv och satte på köksradion där Cara sjöng Touching The Sky. Pluto kom och smekte sig mot mitt ben.

- Förlåt Pluto jag hade glömt dig.

Jag hällde upp mat åt honom i hans skål och han spann glatt innan han började äta. Själv tog jag tre stora tuggor innan jag la ifrån mig mackan. Jag hörde något som gick sönder och jag sprang upp till Alex. Han log stelt mot mig när jag såg att han hade råkat välta en av mina boktravar så dom förstört min minispegel.

- Förlåt, viskade han.

- Det gör inget. Mår du bra? Du fick inget glas i dig va?, frågade jag oroligt.

Han tittade chockat ner på sina ben och sedan på händerna. Där var det. En stor glasbit satt igen handen på honom. Han såg ut att svimma.

- Alex andas okej titta inte på det jag hjälper dig. Lita på mig.

Sa jag och lyfte upp min styvbror i famnen. Han var ganska tung men jag fick ner honom för trappan och hann ringa en taxi som precis kom utanför när jag öppnade dörren. Jag satte in Alex och bad om skjuts till sjukhuset och att vi behövde komma dit så snabbt som möjligt.

I looked in the mirror, and this happend
När vi kom in fick jag sms från mamma som undrade var vi var. jag svarade snabbt innan jag pussade Alex på kinden som stöd. Han log blekt och hade börjat skaka. En sjuksköterska mötte oss på parkeringen och hon log snällt mot oss. Jag lyfte upp Alex i min famn när vi skulle följa efter henne. jag visste att han hade svårt att gå så jag ville bara vara en bra stora syster och hjälpte honom. Jag la ner honom på en av sjukhus sängarna som stod i rummet hon stannade i. Hon sturade handen och jag som inte kunde titta på glasbiten höll för hans nyfikna ögon och höll hans fria hand.
- Okej vi ska söva lilla Alex nu så Alison du måste tyvärr lämna honom och vänta utanför.
- Snälla kan jag stanna tills han somnat?, frågade jag oroligt.
- visst, log sjuksköterskan till svar.
Jag log mot Alex som blev blekare och blekare. jag berättade hur modig och stark han var och att han skulle få den största glassen på jorden när han vaknade upp igen. sedan somnade han. jag satte mig i vänt rummet och då kom chocken över mig. hans smärta smittade av sig på mig och tårarna sköt upp i mina ögon. jag visste att han skulle bli bra så varför var jag tvungen att vara så larvig för? Hank kom snart in genom dubbeldörrarna följd av Justin. Jag ställde mig upp och rusade in i Justins varma famn.
- Han kommer bli bra... det var bara en olycka, viskade han i mitt öra men jag visste att om jag hade stannat där uppe skulle vi inte vara här nu.
- Alex kommer bli bra, sa Justin mot Hank.
Han kysste mig på pannan och log mot mig. jag mötte hans blick och kände illamåendet. han var så mycket bättre på att vara en förebild än vad jag var. jag var ingen bra syster men han var en tusen gånger bättre bror det såg man på alla bilder som man hade hittat på han och hans syskon. Jag kysste honom lätt på läpparna.
- Jag ska gå ner och ta nåt att dricka.
Sa jag svagt och lämnade Justins sida för att gå ner till caféterian.

 

Jag tog en stor latte från starbucks som låg tio minuter ifrån sjukhuset och när jag började gå tillbaka hörde jag skrik. Fans tänkte jag och skakade på huvudet men när jag vände mig om såg jag Zayn och Liam komma emot mig med Niall efter sig. Jag stirrade på dom som om dom var galna.

- VI såg Justins tweet om Alex mår du bra?, frågade Liam innan han ens hade hämtat andan från marathonet från intervjun till hit.
- Jag mår bra bara lite skakig, sa jag och log och ignorerade smärtan i benen jag fått av att bärit Alex.
- Vi följer med dig tillbaka. Harry och Louis är kvar på intervjun men det går nog bra, sa Niall och tog min hand.
- Tack log jag och drack lite för att lugna nerverna.

Postat av: Sara

Najs kapitel! :)

Date:2012-02-15 / Time:22:02:27
Hemsida: http://powersara.blogg.se/
    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: