GBU Kapitel 17. scars

- Jag mår bra bara lite skakig, sa jag och log och ignorerade smärtan i benen jag fått av att bärit Alex.
- Vi följer med dig tillbaka. Harry och Louis är kvar på intervjun men det går nog bra, sa Niall och tog min hand.
- Tack log jag och drack lite för att lugna nerverna.

 

När jag kom tillbaka var Hank och Justin inne hos Alex. Alex älskade Justin och han satt säkert och var hyper av att möta honom så jag ville inte gå in och störa därför satte jag mig utanför och försökte få min andning normal så inte Justin skulle få reda på att jag nu små sprungit tillbaka för att inte ta 10 minuter extra. Niall sjönk ner vid min sida och snodde min latte som fortfarande var varm. Han log mot mig och jag kände hur illamåendet kom tillbaka. Jag kände på armen och ärret blivit bättre det hade det inte och det gjorde hemskt ont.

- Zayn var hade du på mitt ärr förut?, frågade jag lite frånvarande.

- Jag berättade ju det när jag höll på med det, sa han och tittade på mig. Får se, sa han sedan och tog min arm i sina händer.

Det var infekterat och han behövde knappt ens röra vid det för att det skulle göra ont. Jag hade känt något i handleden när jag bar Alex men jag hade inte brytt mig men nu började jag själv bli orolig. Zayn vinkade till sig en av sjuksköterskorna som precis gick förbi oss. Hon tittade på min arm och bad mig komma med henne. Jag tittade på Zayn och han nickade och följde med.

 

Justins perspektiv

 

När Alison hade gått så visste jag att hon inte skulle komma tillbaka på ett långt tag så när väl Hank och jag kom in till Alex log jag stort och låtsades som om allt handlade om honom nu när hans syster inte var närvarande. Han log stort och satte sig snabbt upp med handen tryckt mot bröstet.

- Hej Alex, log jag och skakade hans friska hand.

- Justin Bieber, sa han med stora ögon.

- That's me, log jag.

 

Vi hade pratat och jag kom överens med båda Alex och Hank och när väl Niall och Liam kom in till rummet så log vi stort. Vi pratade och skojade men nu vart jag orolig var var Alison någonstans och om hennes bästa vänner är här var kan hon då vara? Jag sa inget och visade inte hur orolig jag var men mitt inre höll på att slita mig i stycken med alla tankar jag hade om vad som kunde ha hänt henne. Jag höll mig lugn och kom igenom med en kvart innan jag var tvungen att ta luft och bli av med alla tankar som exploderade i min hjärna. När jag kom ut från rummet så gick jag ner för korridoren och jag hörde ett skrik. Det lät som.... Alison.

Jag sprang mot dörren och öppnade och där satt hon. Med en infekterad arm som jag inte lagt märke till och Zayn vid sin sida. Det såg ut som hon bröt hans hand av smärtan i hans ansikte. Sköterskan som stod lutad över armen skrapade bort varet och lös hud innan hon sakta började rengöra. Jag gick in och stängde dörren. Jag böt plats med Zayn som log tacksamt mot mig. Han gick till dom andra och jag log mot Alison som hade tårar i ögonen.

- Hey love, sa jag med ett leende.

- Hi Justin, log hon mot mig innan hon kysste mig löst på läpparna så jag blev helt yr i huvudet.

Sköterskan la snabbt ner sina verktyg och pappersservetter. hon log mot oss medans Alison undersökte sin nu ganska så hela arm. ärret hade för det mesta försvunnit och nu var det bara en röd tunn linje som löpte längs hennes under arm. hon fingrade men tog snabbt bort händerna. hon satte sig upp och sköterskan lindade snabbt om det och gav henne instruktioner om hur hon skulle hålla armen ren. Alison nickade snabbt och sedan gick vi ut i korridoren igen. Hon kysste mig hårt innan vi gick in till Alex och dom andra.

- Alex!, skrek Alison och hoppade ner i sängen bredvid.

- Alison!, skrek han tillbaka minst lika glad.

Niall tittade på dom och tittade sedan bort som han varit med om detta tusen gånger om.


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: