GBU Kapitel 24. Changes

men jag visste att hon hellre pratade med Niall men dom hade kännt varandra längre. men när man väljer bort pojkvännen till en kille som varit kär i en och kanske fortfarande är vad eller hur ska jag känna då? men jag visste precis som en av mina låtar jag skulle aldrig välja bort henne jag älskade henne



Louis stod framför mig med papprena han hade redan skrivit under med en fin handstil som varje tjej skulle vilja ha. Zayn hade skrivit under som andrahands målman. Liam hade säkert tvingat honom eftersom han aldrig riktigt var med gruppen. Jag suckade och tittade på den tredje raden där mitt namn skulle stå. Louis satt på huk framför mig och hade papprena i mitt knä och en blå bläckpenna att skriva under med. Jag försökte läsa igenom men dom få meningarna jag läste förstod jag mer av som att han skulle ta hand om mig tills jag var tjugo. Jag trodde gränsen var arton. Jag mötte Justins blick. Han satt i andra delen av rummet och pratade med Niall. Antagligen om mitt dumma öde. Om jag ändå inte hade eldat huset eller ens varit så himla självmordsbenägen efter allt hat. Jag hade stått på mig i flera i år varför skulle det ändras bara för att mamma dog? Jag var föräldralös var det därför jag tvekade att skriva på? Louis tog min hand för att skynda på processen men jag visste ju att jag ville skriva på. Det var ju min högsta önskan att ta hands av dom men varför skrek mitt hjärta nej och varför ville min hjärna att benen skulle ställa sig upp och springa iväg. Jag ville ju det här.

- Kan jag bara få en minut?, sa jag och flydde in i badrummet.

Jag smällde igen dörren bakom mig och låste. Mina händer darrade och jag visste inte vad jag skulle göra där jag nu satt. Alla olika känslor låg över min hjärna som ett stort grått moln som hindrade mig från att se klart. Det knackade på dörren som jag satt lutad mot. jag låste upp och flyttade mig så jag satt med ryggen mot elementet. Niall steg in och log mot mig.

- Hur är det Bug?, frågade han och la armen runt mig.

- Vet inte. Jag vill skriva under det är det enda rätta men jag vet inte, sa jag och la ansiktet i mina händer.

- your judgment clouded?, log han.

- pretty much.

jag lutade mig in i hans famn. jag önskade att mina naglar inte var så svarta, att jag faktiskt bara kunde skriva under. bara klottra ditt namnet och sedan skulle det vara bra. jag hade alla kläder i Nialls hall och det enda sko paret som inte låg i väskan hade jag på fötterna. Jag hade fotoalbum och mammas piano på väg hit. jag hade bett advokaten att det var det enda jag ville ha. dom kunde ta allt förutom pianot så nu var pianot snart vid Nialls dörr. Niall hjälpte mig att ställa mig upp och ledde ut mig i vardagsrummet där nu bara Liam och Justin var kvar. Harry och Louis hade gått tillbaka till sin lägenhet två våningar över och Zayn hade gått till sin som var en våning över exakt. Jag tog emot papprena och skrev under snabbt och snyggt och satte som vanligt och tntigt ett hjärta över i:et. Liam nickade och kramade om mig innan han viskade att allt skulle bra.



Justins perspektiv

två dagar senare



Jag satt med Alison och tog ner bilder från pianot som hon brukade spela på. Det hade kommit imorse och hon hade ringt mig och bet att jag skulle hjälpa henne. One Direction skulle vara borta hela dagen och på något sätt kändes jag att det behövdes. Jag tog precis ner en bild på henne och hennes mamma där dom kramade varandra på stranden. Alison kunde vara cirka sju år vilket betydde att dom fortfarande hade varit i Irland. Hon hade helt tappat dialketen och lät väldigt brittisk men jag gillade det. Det var en av sakerna som gjorde henne perfekt. Hon log mot mig och höll upp en bild p åsig själv där hon var liten och badade i en liten blå pool. Jag skrattade och sedan var den sidan klar. Hon hade inte gråtit någon gång vilket var väldigt starkt av henne. När vi kom till andra sidan var det en massa bilder på hennes far och mor föräldrar samt hennes pappa. Hon tog ner alla en efter en och berättade historier från dom alla. Även om hon inte varit där då så var det otroligt att hon kunde alla. När alla bilder var borta så började vi lacka om den. Hon hade nekat att några målare skulle göra det. Hon visste hur man gjorde så vi började med att slippa. Jag tog baksidan och hon tog framme vid tangenterna. Vi hade satt på radion och pratade precis som vi brukade göra hemma i Canada.

- När ska jag med till din första konsert då?, frågade hon flörtigt och log mot mig.

- I morgon kväll så glöm inte berätta det för Zayn eller Louis.

- Okej bara för dom är första och andra målsman för mig betyder det inte att jag måste berätta allt för dom. jag klarar mig själv, sa hon och la armarna över bröstet.

- Jo det är exakt vad du ska göra, sa jag och gick runt pianot för att lägga armarna runt henne.

- Ska du inte börjar kalla dom sir då?

- Kan jag väl Shawty, sa jag och kysste henne.



När vi hade kommit in i Louis och Harrys lägenhet hade det inte gått som planerat, vi trodde det skulle vara enkelt att få med Alison på min konsert.

- Louis lägg av det är inte precis som jag ska bort i en vecka! Det är fem timmar från klockan sex så jag kommer vid elva, protesterade Alison för tredje gången.

- Alison du vet att du får gå ut men då får du ha mobilen på.

- Den är ju urladdad för sjunde gången!

- Och du kan inte gå klädd så där, sa Louis och tittade ner på Alison. Det var oktober och hon gick i leggings, ett par korta shorts och ett linne som var urringat nog att se bh kanten. Hon hade även sminkat sig lite väl mycket och plattat håret.

- Om jag byter kläder då och lånar Justins mobil?

- Kom bara hem före tolv det kan du väl se till va?, frågade Louis med blicken på mig.

Jag hade stått lite utanför och trott att det skulle bli enkelt att övertala Louis. Han var ändå ganska omogen mot resten i gruppen och han verkade inte ha så stort ansvar men nu när han stod framför kändes han som om han faktiskt var Alisons pappa. Jag visste att hon hatade det. Mest för att hon nästan pressade sönder min hand av ilska och dels för att Zayn eller Harry som satt bakom oss i soffan inte sa emot Louis någon gång. Jag nickade stumt och Louis lät oss gå. Så fort vi stängt dörren suckade hon djupt.

- Vem kunde tro att han skulle bli så jobbig?

- Han vill ditt bästa och nu har jag dig helt för mig själv till högst tolv, sa jag retsamt och kysste henne.

- Nu ska jag bara byta kläder, syns snart snygging, svarade hon mig snabbt och försvann in hos Niall.

 


Postat av: Sara

Gulligt ^^

Date:2012-02-23 / Time:19:35:51
Hemsida: http://powersara.blogg.se/
    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: