Ett år innan jag dör del. 15
- Hej killar, log hon.
- Vem är det?, frågade en man argt.
- Det är One Dircetion du kan somna om pappa!, skrek hon tillbaka.
Hon gav oss ett ursäktat leende och bjöd in oss. Vi gick till köket där det var ett berg av disk, knappt någon mat i kylskåpet och det var lite smutsigt här och var. Jag tror det har blivit värre.
Zayns perspektiv
Jag tänkte på brevet som låg i min bakficka. Hur skulle jag ha tid att lämna det till Eleanor och jag undrar vad det stod. Jag hoppas bara att Louis är förståndig. Jenny ställde fram te åt oss och ursäktade att Niall inte var uppe än. Vi små pratade lite och nog märkte vi alla att Jenny tyckte det var pinsamt att leva som hon gjorde. Vad kunde man egentligen säga om det? Jo hör du Jenny du kanske borde städa, skaffa bättre pappa eller rent av flytta ut vad tycker du om det? Jag ville inte heller vara elak mot henne eftersom hon hade det jobbigt. Verkligen jobbigt och jag hade hört från Liam att hennes mamma flyttat och lämnat familjen och att hon förlorat sina enda vänner. Nu var det bara vi kvar.
- så då sa jag nej det är inte sant.
Alla skrattade åt Louis skämt och Jenny slutde bry sig för ett tag.
- så hur mår familjen Lou?, frågade hon och började med disken.
- Kunde varit bättre, mormor vakar över oss som vanligt, log han.
- Hur mår du då?
- Bättre, log han och han menade det faktiskt. Hur mår du då?
- Vet inte riktigt... jag menar jag är ledsen ganska mycket och jag har förlorat mycket mer. Men jag försöker vara glad. Jag sover fortfarande dåligt och pappa har börjat dricka igen lite men han är tjurig. Men han bättrar sig säkert.
Man såg den falska förhoppningen och jag hoppades verkligen att hon och Danielle skulle flytta ihop snart!
Nialls perspektiv
jag vaknade av rösterna på botten våningen. Det hetiska, arga och så hörde jag skrik. Jag fumlade med handen över sängen nej Jenny låg inte där. Jag hoppade upp, om hennes pappa hade rört henne. Tankarna gick runt och jag blev mer och mer arg och mer rädd. När jag kommit in i köket så höll Zayn och Liam i Jenny, dom skyddade henne medans Harry och Louis släppade ut en man med grå sprängt hår och öl mage.
- vad händer?, frågade jag med oro i rösten.
- Han kom in full och började slåss, stammade Harry fram av ansträning.
- Gick det bra?, frågade jag med blicken på Jenny.
- Nej, mumlade Zayn
Jenny ramlade till golvet, Harry förlorade greppet om Mr. Horner som slog Harry på kinden och Louis i magen innan han sprang iväg. Liam hade fallit på knä bredvid Jenny... blodet... hennes blod täckte golvet vad skulle jag göra om jag förloarde henne?
Jennys perspektiv
jag kom ihåg Niall, pappa och flera utav slagen. Hur golvet kändes skönt under min trötta kropp och hur jag flöt in i drömmarnas land det var så skönt och välkommnande.
jag hade svårt att andas men jag brydde mig inte. det kände svårt att ens röra sig, att orka leva men spelar det någon roll? Jag hade väl ändå ingen?
