GBU Kapitel 39. Am I falling for you?

Jag kommer hem imorgon ska vi mötas på Starbucks och ta lite te eller något och prata? /Zayn

Det låter trevligt /Hanna

jag gjorde klart frukosten och fick hennes adress och hon bad mig hämta upp henne. Killarna vaknade och tittade på mig innan dom började äta. Jag var inte den som vaknade först men detta kunde jag vänja mig vid.


 

Hannas perspektiv

 

Idag skulle Zayn komma. Jag sprang upp ifrån min säng. Min lägenhet var riktigt liten med bara två rum och sedan kök. I första rummet hade jag en säng och mitt skrivbord med min laptop som jag fått av pappa. Det rummet låg lite längre in i själva lägenheten. När man kom in genom ytterdörren kom man till vardagsrummet som jag hade en liten soffa i och en tv. Jag hade även kopplat in mitt Playstation 2 och några spel det var allt jag fått med mig. Jag hade även en hylla som var full med böcker och filmer. Jag hade en speciell dvd som gjorde att jag kunde se filmer ifrån Sverige. Jag hade bott där när jag var riktigt liten och sedan hade jag flyttat ut själv för att gå i skolan i Canada vilket hade varit en dröm för mig. Jag hade kommit till Canada när jag var cirka tretton och bodde hos en annan familj som var hur snälla som helst. Nu när jag blev sexton tackade jag dom och flyttade själv till London. Jag hade alltid varit lite små kär i One Direction och när jag sett att Alison varit med dom hela tiden hade jag börjat avguda henne. Jag kunde inte fatta att vi två var vänner nu och att jag skulle träffa Zayn idag! Jag gick till min byrå där alla mina kläder låg. Familjen jag bott hos hade gett mig jätte mycket pengar fast jag hela tiden sagt nej. Vi höll kontakten och jag hade det jätte bra i London nu. Jag skulle börja skolan på måndag och sedan skulle vi se hur det skulle gå. Jag satte på mig ett par vanliga jeans och en långärmad tröja med texten Yeah That's Right på magen. Jag kammade igenom mitt hår och sedan borstade jag tänderna och väntade. Jag var verkligen skit nervös inför det här men jag skulle träffa Zayn ur One Direction. Kom igen varje tjejs dröm och nu satt jag här med höga förhoppningar som att han skulle bli kär i mig, sedan skulle vi bli ihop, gifta oss och få tusen barn. Jag gick in på tumblr på min laptop. Jag hade inte fått något meddelande eller någon ny följare. Skönt fast jag hade knappt något vanligt vis heller. Jag tittade runt lite och hittade ett hot mot mig. Där en tjej skrev hur mycket hon hatade mig. Mina ögon tårades och jag ville spy sedan kollade jag på kommentarerna där alla fans skrev hur modig och vacker jag var. Först tänkte jag nej dom måste skämta men sedan hade dom lagt in gifs (rörande bilder) och jätte mycket och dom var hur gulliga som helst. Jag grät av lycka och rebloggade och favoriserade den. Jag hade en knackning på dörren och jag öppnade medans jag tog bort mina tårar. Zayn log mot mig men leendet försvann när han såg att jag gråtit.

- Det är inget jag lovar. Kom nu går vi, sa jag och drog på mig en jeans jacka och mina convers innan jag gick ut och låste lägenheten.

- Varför grät du?, frågade Zayn snabbt.

- Åhh det var bara era fans. Men det var en som skrev jätte hemskt och sedan sa resten dom här helt otroliga sakerna, sa jag och torkade bort mer tårar.

Zayn kramade om mig och tog min hand innan vi svängde in på gatan till Starbucks.

 

Zayns perspektiv

 

När vi kom in beställde vi varsin kopp te och varsin blåbärs muffin. Hanna tog ett bord medans jag beställde och sedan började vi prata. Hon var riktigt enkel att prata med fast man hörde att hon inte var från London. Inte för att det var något dåligt man hörde det bara när man satt så här. När vi haft konserten och vi pratat lite smått hade jag inte hört det.

- Så var kommer du ifrån?, frågade jag och drack lite.

- Oh gud hörs det så väl?!, sa hon och tittade generat ner i bordet.

- Det är gullig dialekt du har, sa jag snabbt men det fick henne att bara rodna mer.

- Jag är originellt från Sverige men jag flyttade till Canada när jag var tretton och sedan nu till London bara för någon månad sen.

- Jaha du är en riktig flyttare du, skrattade jag.

- Tja jag har aldrig riktigt hittat min plats i världen så jag har flyttat på jakt efter den. Jag tycker det är kul med nya platser man får bestämma vem man är utan att bli dömd direkt. Det var därför jag flyttade från Sverige från första början. Alla hade stämplat mig med en stämpel jag helst inte ville ha. Men sedan flyttade jag och passade inte riktigt in så nu hoppas jag att jag har hittat min plats i London. Jag har alltid tyckt att det är så fint här. Fast min dröm är att resa och se mycket. Problemet är bara att jag inte är den personen som pratar och är öppen precis.

- Du pratar ju nu.

- Haha jag menar jag inte är den personen som börjar med att ta kontakten. Jag är nog den personen som pratar mest fast oftast pratar jag bara om mig själv. Enkelt eftersom jag vet vem jag är och nu gör jag det igen, sa hon och tittade ut genom fönstret.

Jag skrattade. Hon var riktigt trevlig och var en super bra lyssnar fast också en bra pratare. Hon var vacker och det lös om henne på något sätt.

- Du sjöng jätte bra förut.

- Enda gången du kommer höra mig sjunga, log hon och mötte min blick.

Hennes blå grå ögon glittrade till i solljuset och jag kom på mig själv med att stirra in i dom. Hon skrattade och vände bort ansiktet mot fönstret igen så hennes bruna hår fladdrade till. Hon var riktigt vacker. Men jag kunde väl inte falla för henne nu?

- så vad vet du om mig och grabbarna då?, frågade jag och drack lite te igen.

- Jag är er personliga stalker på Tumblr så jag vet ganska mycket fast det är mest larv eftersom Directioners är ganska ovanliga, hon skrattade.

- Så vad vet du om mig?

- Jag tänker inte börja prata om dig på det sättet. Jag vill hellre höra dig prata om dig själv alla säger att du är ganska självupptagen på tumblr. Just det hittade du den där spegeln?, log hon flörtigt. Jag tror inte att hon märkte det själv att hon flörtade med mig.

- Ja jag hittade spegeln låg längst ner i väskan, skrattade jag.

Resten av tiden berättade jag om mig själv och min familj. Själv berättade hon lite om sin och sedan pratade vi om allmänna saker. Hon var verkligen lätt att prata med. Precis som killarna var. Bara jag inte föll för henne nu.

- Hur har du haft det i skolan då om du säger att du inte passar in? frågade jag. jag tänkte inte på det försen efter jag sa det. jag såg på henne att hon blev lite ledsen.
- Jag har inte haft det sådär jätte lätt. Det är svårt att lära sig när man blir retad. Man önskar sig bort så man är någon annastans om du förstår vad jag menar. Jag har aldrig passat in på det sättet det är därför jag flyr. Eller inte flyr jag bara flyttar för att komma undan allt det hemska. Men jag har det inte så svårt. Flera eller nästan alla har det värre än mig när det kommer till mobbning men det är inte kul, sa hon och undvek min blick när hon sa det.
- Jag är ledsen för det.
- Var inte det, det är inte precis som du mobbar mig. Du frågade bara helt ärligt, sa hon och log mot mig nu.
- Du är perfekt du vet det va?, frågade jag.
- Och du är underbar och snygg men det visste du redan, log hon tillbaka.

 

Justins perspektiv

 

Jag drog in Alison i min famn. Hon var iskall och jag skrattade eftersom vädret var så varmt att jag själv satt och svettades.

- Vi åker imorgon, viskade jag i hennes öra.

- Vart ska vi?, frågade hon.

- Jag tänkte att vi hämtar upp Niall och åker till Irland, sa jag.

- Nej jag vill inte dit.

Jag släppte henne och tittade oförstående på henne. Hon log och visade två sylvassa tänder. Hennes ögon blänkte till och smärtan for upp som en ilning. Jag skrek och försökte putta undan henne men hon satt som en igel mot mig.

 

Jag kastade av mig täcket.

- mardröm?, frågade Alison med ett leende.

- Hur visste du?, frågade jag och torkade bort svetten.

- hm... kanske för du skrek ganska mycket, sa hon och skrattade.

Jag suckade och la mig tungt ner. Jag var tröttare än jag varit innan jag somnade. Jag suckade igen och kände hur Alison la sig närmare mig.

- Vi åker tillbaka till London imorgon. Vad skönt. Men det är mellan landning sa Scooter och sedan drar vi till U.S.A och sedan Canada. Det ska bli så kul att följa med på din turné.

- Hur kan du inte vara trött?, skrattade jag.

- Vissa säger ju att jag är vampyr du vet, sa hon flörtigt.

Jag slog henne med en kudde och sedan blev det ett vilt kuddkrig som slutade med att jag vann och priset var att jag fick kittla henne tills hon satt och skrek av skratt. Jag kysste henne passionerat och sedan somnade vi båda tungt i varandras famn.


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: