Ett år innan jag dör del. 7

jag skulle möta Niall, Liam och Danielle på flygplatsen om tre timmar. det betydde att jag hade en timme att göra mig iordning och sedan att jag kunde vänta på dom i en kvart. Lark hjälpte mig linda om foten och nu såg man inte ens att jag haltade. Jag hade ett par jeans på mig och en vit t-shirt med en varm kofta över. jag lät håret vara och jag sminkade mig lite så man inte såg den bleka blåtiran. jag nickade åt resultatet.


Nialls perspektiv

Jag började bli rastlös på planet och kunde inte vänta på att träffa Jenny igen. Det har varit hemskt det som hade hänt Louis men han hade verkligen övertalat mig att åka tillbaka till Jenny. egentligen ville jag vara hos Louis efter alla gånger han hade hjälpt mig med något och speciellt nu när han inte ens kunde sluta gråta. det kändes som hjärtat slets ut när man såg på honom.
- Niall babe det kommer bli bra, log Danielle och tog min hand.
- förlåt jag tänkte bara på Louis, sa jag och torkade tårarna med högerhanden medans jag tryckte tag om hennes lilla hand med min vänstra.
- Han mår bra han har ju Harry och Zayn... och sin familj oroa dig inte, sa hon och satte sig bredvid mig.
vi hade hela första klass för oss själva så eftersom Liam sov satte hon sig vid mig och vi pratade lite. det fick tiden att gå snabbare och jag mådde mycket bättre när vi pratat klart. vi spände fast oss och planet landade och plötsligt började mitt hjärta bulta hårt. Jag skulle se min Jenny igen!

Jennys perspektiv

Jag skakade där jag satt ner. Lory stod längre bort och flörtade med ännu en kille som fallit handlöst för henne. Jag satte mig på händerna till slut och log när jag tänkte att det var mindre än fem minuter tills jag skulle se honom igen. Jag saknade honom så mycket och jag visste inte ens varför. Detta skulle vara vår andra dejt och det var inte ens som om vi hade kysst varandra än.

 

Jag hörde tjejerna skrik och en mans röst som bad dom att skingra sig. Jag for upp och innan jag visste ordet av så stod jag i folk samlingen och tittade på när Niall, Liam och Danielle kom ner för gången. Alla vinkade och log trotts att deras bästa vän inte mådde bra så var dom här... för min skull? Jag vinkade mot Niall men jag fick inte hans uppmärksamhet och nu hade han för länge sedan gått förbi mig. Vad hade hänt med alla dom där orden som sa att han skulle hitta mig vart som helst. Hur speciell jag var. Jag kände mig sårad även om det var en små sak. Jag menar vi var över fem hundra tjejer som står och hoppar vid deras fötter. Jag gick tillbaka till sittplatsen där nu Lory satt och lekte med min mobil. Jag lutade huvudet i mina händer och drog in luften. Jag kände mig illamående. Då kände jag Lorys hand mot min rygg som försiktigt tröstade mig.

- Du vet jag har många kontakter du kan ju ligga med vem du vill egentligen jag menar om man tog bort blåmärken och sånt är du slående vacker. Vem som helst vill ju ligga med dig.

- Ja men ursäkta mig om jag vill förlora min oskuld till någon jag bryr mig om tillskillnad från dig Lory. Jag går inte runt och ligger med alla killar som kan ge mig pengar eller lite stjärnstatus.

- Oh nej det är därför du trånar efter en kändis, log hon vinnande.

- Nej jag trånar efter killen som finns under!, skrek jag argt.

- Åhh men då kanske du ska berätta för honom att ligga med dig snabbt innan du dör. Kommer du ihåg det är nionde idag bara omkring tolv månader kvar... tick tack tick tack.

Sa hon och härmade en klocka. Tårarna ville rulla ner för kinderna men jag höll dom inne och knöt knytnävarna. Jag förstod varför Lark ogillade henne ibland. Hon är avskyvärd. Jag vände mig om för att springa ifrån henne men då stod han där. Hur mycket hade han hört? Hade han hört allt? Tårarna rullade sakta ner...

Nobody is worth your tears, and the one who is won’t make you cry.

Jag försvann förbi honom. Jag kunde inte gråta framför honom. jag sprang och sprang och till slut låste jag in mig på ett av badrummen. Jag kunde inte kontrollera mina tårar ens. Det var elva månader och 27 dagar tills jag skulle dö. eller snarare elva månader, 26 dagar och några timmar. Det högg till i hjärtat. Varför tvingade Lory mig att tänka på det här när jag skulle vara lycklig för? Hatade hon mig också? jag hörde hur någon bankade på dörren men det var varken Lory eller Niall som knackade och försökte prata med mig. Det var Danielle.
- är det sant?, frågan verkade så harmlös när hon frågade.
- vet inte, sa jag och torkade tårarna innan jag förklarade allt det här med drömmarna och hur länge jag haft det och allt. När jag var klar kramade hon om mig.
hon höll om mig ungefär som när man håller om ett littet barn som är rädd för mörkret men man vågar inte hålla det för hårt för man tror att barnet går sönder men ändå inte tillräckligt löst för att barnet skulle få panik. jag kände mig inte liten men i hennes famn kunde jag lika gärna varit fem år.
- Om du nu dör så tro mig. Niall gillar dig verkligen... jag får egentligen inte säga det här men Louis tvingade Niall hit för att träffa dig. Niall ville med Louis men han hade redan sett förälskelsen Niall har i dig. Jag ser det också nu och då med för den delen så jag erbjöd mig och Liam att följa med så det blev vi och Paul. Men jag kommer skydda dig vet du. Mot fansen och sånt... vi är systrar nu, sa hon och höll fram lillfingret.
Jag skrattade lite innan vi gjorde en pinky swear på att vara systrar och hjälpa varandra. Vi kramades igen innan vi gick ut till killarna och Lory som stod och väntade med några säkerhetsvakter.


    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar: