Rachelsnoveller

När jag vaknade på morgonen var jag orolig. Jag hade haft mardrömmar och blivit jagad till döds, jag brydde mig inte om att Scott hade sagt en sak eftersom jag hade bevis. Varulvar fanns och nu måste jag lösa mysteriet.

Vem kunde någonsin tro att jag Calli, en ex sex galen person nu skulle jagas av en mytologisk varelse?

"Calli ät din frukost innan Niall tar den!" sa Liam och väckte mig ur tankarna som låg som tunga moln omkring mig.

"Det är lugnt, bara han äter. Ni gör ändå mer än mig om dagarna." sa jag med en gäspning. Jag var döds trött men på något sätt så kunde jag inte sluta tänka på gränden och James.

Killarna omkring mig fortsatte prata och när vi gick ifrån intervjuer på radiostationer till tv intervjuer till konserter så försvann jag någonstans. jag försvann helt in i min roll som manager och jag började till och med skriva ett par nya låtar till dem, skissade på album material osv. det var otroligt vad man kunde göra när man var halvt vaken och lite små hungrig.

Jag kunde inte äta normalt men jag försökte agera normalt om dagarna medan jag om nätter gick ut med fiklampa, mobil och en ryggsäck med rep och en karta över staden som vi för tillfärllet var i.

Jag såg ingen varg eller varulv men jag hörde många bråk, slagsmål och det var otroligt vilket knipa ett par fyllon kunde hamna i.

jag kom hem igen tidigt på morgonen och sov i några få timmar innan det var upp och jobba igen.

Jag hamnade i ett tillstånd där jag bara sov korta stunder och desto längre jag sökte svaren under nätterna desto paranoidare blev jag om dagarna. jag kunde inte prata med nya människor längre och när jag såg gamla ansikten undrade jag hela tiden om de var varulvar.

"Du borde sova ordentligt i natt" sa Zayn kvällen innan Scott skulle möta upp oss.

Hur härligt det än var att vi skulle resa till Europa kunde jag inte skaka av mig känslan av att dessa varulvar verkligen förföljde mig överallt och jag undrade varför de gjorde det för. jag var inte speciell överhuvudtaget, eller var jag?

"Jag behöver inte sova jag är hur pigg som helst!" sa jag med ett skratt som om jag kunde övertyga min bror.

"Calli lägg av jag känner dig, du har gått ner i vikt, du har påsar under ögonen och du ser likblek ut. Jag tänker sitta utanför din dörr ikväll för jag vet att du går ut om nätterna." sa han argt. "Du är inte så speciell som du tror."

"Tack för att du påminner mig om min obetydlighet."

"det är inte ett ord och du ska sova sen kan vi prata om vad du betyder för oss alla, för du betyder bara någonting för oss om du mår bra."