When nothing goes right go left. if someone say that you can't, turn around and say that yes you can. be the stronger person and have a playful life
Ett år innan jag dör Epilog
- Niall nej dö inte!, mitt skrik ekade över torget. jag hörde en hög duns ett nytt skrik och sirener. Jag låg ner bredvid Niall. hans ögon var öppna. hans underbara blåa ögon tittade på mig och han smekte min kind innan han stängde ihop ögonen. Jag ville inte leva utan honom. jag snyftade högt och stängde ögonen. Hans hand i min, marken mot min kropp och sedan kände jag händer som letade efter en puls. ett mumel "Jag ville bara dö i dina armar" hörde jag Niall säga och jag log sedan försvann allt.
Liams perspektiv
"Niall ät upp din mat" sa Zayn medans han diskade resten av tallrikarna.
"Nej" Sa den lilla pojken tjurigt och la armarna i kors över bröstet.
Hans bruna hår hängde ner i dom intensiva blåa ögonen. Han påminde så mycket om vår bästa kompis. Han åt jämnt, hans blåa ögon, hans skämt, hans humör. det var därför Zayn och jag hade bestämt oss för att han skulle heta Niall, redan som bebis hade han verkat som honom. Jag gett Zayn ett stort leende så fort jag fått hålla i honom. vi hade bestämt oss för honom. Vår son på fem år.
"Kommer Jem snart?" frågade han lite och petade på maten.
"Hon borde komma snart" sa jag och ställde mig upp. jag rufsade om hans hår så ett skratt kom ur honom. Jem var hans äldre syster. femton åriga Jem. Hennes svarta hår räckte ner till axlarna och hon liknade Zayn så mycket att det kunde ha varit hans riktiga dotter. dock hade vi adopterat henne från Vietnam och var helt förälskade i henne. Jag hade hela tiden visat henne Disney filmer, hjälpt till med läxor, lekt med henne men på något sätt när hon blivit äldre favoritiserade hon Zayn. men dom var så lika så vem kunde neka henne? precis då stormade hon in i köket, hon öppnade kylskåpet och tog ut mjölken som hon drack direkt ur förpackningen.
"Det finns något som heter glas Jem" sa jag och tittade på henne.
"mm och du håller i det också" sa hon surt.
"hur gick provet?" frågade Zayn och kramade om henne.
"ett dumt B+" suckade hon innan hon sprang upp till sitt rum.
Zayn kom fram till mig och kysste mig. Jag snurrade på vigselringen och kysste honom igen.
Niall skrek till och Zayn lyfte upp honom. det ringde på dörren och med en snabb kyss på kinden så var jag borta från Zayns sida. När jag öppnade så stod Harry och Louis där. lilla Tommo jr var i Louis famn och såg så gullig ut.
"Hur mår Jem vi såg henne storma in" skrattade Harry lite och kom in.
"Som vanligt du vet tonåringar" svarade jag och syftade på att det var ju endå bara tjugo år sedan som vi var tonåringar själva.
"Följer ni med det är årsdag idag" log Louis.
"Visst Jem kan passa barnen" log Zayn som kom och la armen om mina axlar.
Niall Horan
Älskad son, bror, vän, man och sångare
Din för alltid - Jenny
Jenny Horan
Älskad dotter, syster, vän
Din föralltid - Niall
Stod det på gravstenarna som låg bredvid varandra. Niall skulle ha levt om han inte sprungit fram. Jag hörde fortfarandes Jennys skrik ibland i mina mardrömmar. Eleanor had dött i en bilolycka ett år senare och Danielle hade flyttat till Spanien. Det var bara vi kvar här. Mark kom gåendes och ställde sig bredvid oss. Han hade inte varit där då hon dött och det sista han hade sagt till henne var att vara försiktig. Hur många gånger hade inte han åkt ut i krig medans Jenny sagt jag älskar dig? Det sved i magen bara på tanken. mark log förstiktigt mot oss innan han la ner en blombukett på Jennys grav.
- Saknar dig Nialler, sa Louis och la dit ett av Nialls armband.
- Önskar att du var här med oss nu. Tommo växer upp jätte fint du borde se honom, mumlade Harry och gömde sig i Louis famn.
- Ja du skulle kunna lära Niall jr ett och annat, skämtade Zayn och tog min hand.
- Plus Jem skulle nog uppskattat din humor, log jag och tog fram hans halsband med fyrklövern.
Jag hade haft kvar det så länge men jag stod inte ut med att se det längre, hans mamma ville inte ha tillbaka det heller och Greg hade bara skakat på huvudet. Jag la ner det på hans grav.
- Tills vi ligger bredvid er, sa vi alla samtidigt och log fånigt över alla minnen.
det låg många andra saker på gravarna också, en del bilder, gosedjur och ljus. även ett fotografi där vi står i gruppbild tillsammans. Niall ler stort som vanligt och man smittades så lätt att le med honom. Jag saknar min bästa vän men livet går vidare tänkte jag och tittade upp i himlen jag kunde inte fatta att det var exakt tjugo år sedan dom blev skjutna.
Zayn och jag hade gift oss året efter på samma dag som Jenny och Niall hade gjort, några år efter hade vi fått Jem och sedan hade Niall kommit till familjen. Harry och Louis hade gift sig en vecka efter dom fått Tommo. det var vi resten av bandet One Direction som fick dom att leva vidare.
One Dream One band One Direction stod det längst ner på Nialls grav. och det var sant.
efter hans bort gång hade vi haft en sista konsert och sedan lagt ner.
vi klarade inte av att stå på scen när en av oss fattades.
en tår föll ner från min kind och jag kramade om Zayn. Han slog beskyddande armarna runt mig. Hur kunde han bara lämna oss tänkte jag.
Harrys perspektiv
40 år senare
- Hej killar, log jag och sjönk ner på knä.
- Tommo är helt ena stående, han och Jem slår verkligen rekord i allt och Niall är inte så långt efter. Jag är ledsen för olyckan Zayn och att Liam följde efter. Louis och jag försökte verkligen att uppfostra dom två precis som ni gjorde men ni två var perfekta föräldrar. Jem tog det hårt när ni försvann. och nu är det bara jag kvar.
Jag älskar er killar, suckade jag och en tår föll.
Minnena var lite för mycket för min gamla hjärna men jag var glad åt att dom kom.
- Men ta det lugnt inget ska döda mig, skrattade jag fram till slut.
- Saknar er och hoppas ni har det bra i himlen.
när jag till slut gick så såg jag inte dom fyra killarna och vinkade av mig. hur alla log stort mot mig och sa vi älskar dig också Harry.
Jag hade gjort slut med Danielle. Underbara, söta, härliga Danielle som aldrig skadat mig.
- Zayn kom jag måste prata med dig, sa jag när jag kom in till killarna.
han ställde sig upp och följde med mig ut. Vi hade parkerat vid ett hotell men vi hade bestämt att Niall och Jenny skulle få rummet eftersom det var deras speciella dag.
- Jo jag vill prata om det du sa, mumlade jag medans jag lutade mig mot bussen.
Hans handflata slogs emot bussen precis bredvid mitt huvud. han stod bara någon millimeter ifrån mig. hans ben var tryck mot min och jag kände hur han andades emot min hud. jag kupade hans kind i min hand och kysste honom.
Liams perspektiv
- Zayn jag vill prova precis som Harry och Louis gör, sa jag mot hans läppar.
dom var mjuka och han smakade pepparmint och cigaretter men jag brydde mig inte.
- Danielle då?, frågade han och kramade om mig.
- Hon förstår, mumlade jag mot hans hals och pussade honom så att han skrattade.
Jennys perspektiv
Jag vaknade och gäspade stort. Sista dagen, tänkte jag och kliade mig på magen igen. Jag väckte Niall med en kyss och log medans jag tittade ne rpå våra sammanlänkade händer. ringen käneds knappt förutom den svala ytan. Jag log. orden: Din föralltid var inristade i båda ringarna och det var något ledsamt över det. jag skulle ju inte finnas här för honom längre. en dag var allt vi hade på oss och idag skulle vi på intervjuer, konserter, presskonferans och mycket mer. vi hade fullt upp och imorgon skulle vi på intervjuer med. jag hoppades bara att min dröm hade fel. visst hade mitt och Nialls förhållande varit lite upp och ner i bland men nu kunde det inte vara bättre. jag ville inte lämna honom.
- Vad tänker du på?, frågade Niall sömnigt.
- Imorgon, sa jag tyst.
Han förstod direkt vad jag menade. vi behövde inte säga något det räckte med att ha hans armar runt mig, hans blick på mig och hans läppar som ömt kysste mig.
- Kanske borde beställa en gravsten, skämtade Niall tillslut.
- Åhh med några fina ord på eller?, frågade jag lyckligt.
- Anything baby, sa han och kysste mig.
- "Just promise me you'll think of me everytime you look up in the sky and see a star" du vet Eminem är en smart man. Det skulle vara fint att ha skrivit plus vi älskar ju att titta på stjärnorna.
- Dom igår var nästan lika fina som du, sa Niall och kysste mig.
Niall och jag gick hand i hand på väg mot berget. vi skulle lämna staden om någon timme och jag ville så gärna se det igen. det var så vackert speciellt nu när solen var på väg ner. jag log mot honom och skulle precis säga hur mycke tjag älskade honom när en annan kom upp bredvid oss. mannen från min amardrömmar, han log elakt och ryckte mig bort från Niall. Han såg förvånad ut över hur mycket jag stretade emot. jag kände hur mina fötter lyftes från marken. jag försökte skrika men det fastnade i halsen på mig.
- Du vet Jenny du har inte ringt mig på ett tag, för upptagen med en kille som inte älskar dig?
- Släpp ner mig!, fick jag fram.
- Gärna det gullet.
Jag förväntade mig hård mark under mina fötter inte den tunna luften som svepte in mig i en iskall filt. Jag tyckte mig se Niall en sista gång innan jag hörde ljudet av ben som knäcktes. vad var det för fel på mig tänkte jag yrvaket. kroppen gjorde ont och snart hörde jag ett brus. varmt vatten sköljde över mig. försiktigt reste jag på mig jag frös något otroligt och tittade upp mot himlen. Solen vägrade mig att se mycket men det lilla jag såg var att det var omöjligt för mig att klättra upp. jag kände vattnet som räckte mig till midjan. jag tittade ut mot vad som verkade vara en sjö. jag såg något slingra sig intil mitt ben och skrikandes for jag upp och pressade mig mot bergets vägg. jag såg något hoppa ner i vattnet. Jag skrek när en orm slingrade sig runt min hals och en till kom upp för mitt ben. Plötsligt stod jag på en grå äng. all färg var borta förutom på personen som låg i gräset. blodet rann fortfarande och jag föll på knä bredvid honom. Han var död sedan länge va dskulle jag göra?
iskallt vatten var allt jag kom ihåg när jag vaknade. kanske för att det var exakt vad Louis hade bestämt att hälla över mig. jag tittade på klockan. den var åtta så jag satte mig upp med en suck.
- Varför om jag får fråga, jag rös över mardrömmen.
- Niall sa att han inte kunde väcka dig och han sa att du hade en mardröm vilket förklarade skriken som jag hört, log han stort.
- Men sluta Lou gick tillbaka till din pojkvän.
- Jga är precis här, sa harry och jag kände hur hett vatten rann ner från huvudet, över axlarna och blötte ner sängen ännu mer.
- Snälla det sista jag vill se idag är vatten, muttrade jag och kom upp ur sängen.
Duschen gick snabbt och jag satte på mig enkla kläder. vi kom iväg till intervjun och jag log hela tiden. Danielle fick höra om drömmen och hon tröstade mig ändå låg mannens identitet precis bakom hörnet. jag kände honom det var något med sättet han pratade på. vem hade jag inte ringt på ett tag tänkte jag. det va rinte mark ävne om han var min bror så hade jag fått alla brev och minnen. Danielle hade varit för snäll med det. Kanske var det Lory men nej det var ju en man, Luke då?
Hans leende kom upp på minnet och jag kom ihåg hur glad jag hade varit när vi satt och pratat i trädet efter mitt lilla utbrott över Niall. Luke hade funnits där då och ändå hade jag bara försvunnit för honom.
What Makes You Beautiful strömmade ur högtalarna. Torget var fullt med folk och jag var nervös. Konserten hade precis börjat och jag satt på scenen där ingen kunde se mig men jag kunde se dom. jag skanade över torget. Vi var framför stadens hus. Det var där alla politiker satt och min hjärna var för överbelastat för att bry sig om vad det hette. på andra sidan fanns det små butiker som såg hem trevliga ut och mot vänster fanns caféer och en stor musik affär med olika sorters skivor. Danielle hade släpat in mig dit en timme tidigare men vi hade inte hittat något. åt höger var de tlägenheter och ett enstaka hus. allt var så hemma fast ändå inte. det var stort men samtidigt littet. Jag letade efter den mörk håriga främlingen.
Fansen skrek när One Direction steg av scenen. sista låten hade tagit slut och Niall kysste mig passionerat. klockan var prick ett. allt jag ville säga fick int eplats på fem minuter. jag visade alla att vi skulle ha en stor grupp kram.
- Okej om min dröm stämmer är det fem minuter men jag älskar er alla och jag bryr mig int eom jag dör nu eller om hundra år för jag har dom perfekta vännerna och den perfektaste pojken någonsin vid min sida, log jag och kramade om dom hårt.
- Vi hoppas att din dröm inte stämmer, sa Zayn plågat.
- Hoppas jag med, suckade jag.
Vi gick i ett led genom torget. Niall var precis bredvid mig och Zayn var bakom mig. Danielle gick framför mig. Jag undrade hur hon kände över Ziam? Harry och Louis gick längst bak och trotts jag såg deras trånande blickar skötte dom sig utmärkt i publik med att gömma sin kärlek.
- Jenny!, mans rösten kom från bredvid mig när jag blev bort ryckt och ner mot den hårda marken.
Jag blinkade uppåt och såg Lark leendes. Han kliade sig enkelt på halsen och jag började le. vänner för livet va? en spark riktades mot mig och jag mådde illa. ingen rörde på sig. alla fans försvann, Niall och killarna blev bort pressade av Paul och Danielle skrek efter mig. En annan spark och ett par hård hänta händer som drog mig upp från marken. jag blödde från läppen och kände hur något sprak i magen. jag ville spy men ville samtidigt inte ge honom nöjet att se att han lyckats skada mig.
Jag log mot dom, allihopa när dom stirrade på mig där jag stod mitt på torget. Tårarna sköt upp i ögonen vi visste allihopa att min dröm blivit sann. Niall och Zayn stod på sina platser. Dom ville fram, dom ville slåss för mig och det värmde mig innifrån och ut. Det fick mig att vilja kämpa. Niall tittade oroligt på mig, skanade min kropp efter skador, jag torkade bort blodet som rann från läppen och tittade sedan på Zayn som såg ut att snart gråta. jag skakade på huvudet åt honom och han förstod. Han ville hjälpa men jag lät honom inte. jag älskade dom båda högt. Det kändes svårt att andas när jag vände mig om, tårarna rullade ner och Lark skrattade iskallt. rösten från alla drömmar och sedan stannade han så jag såg honom perfekt i solljuset. världen gick som i slowmotion. Hans mörka hår som låg perfekt, hans ögon som granskade mig och det lilla leendet som berättade att jag förlorat. alla gånger som vi kramat varandra, sagt jag älskar dig, varit bästa vänne roch bytit hemligheter när vi satt i våra pyjamaser. Hur Lory ibland gick in på oss och skrattade och kom med egna hemligheter. jag saknade mitt gamla liv.
Någon skrek och jag visste att det var då det skulle hända, Lark höjde en pistol som jag inte sett och tittade på mig med ångerfyllda ögon. Han tryckte av pistolen och skottet ekade mellan torgets fyra sidor. Jag föll till marken av att kulan träffade mig i magen. Det gjorde ont i hela kroppen och det kändes nästan som ett mirakel när jag blev liggandes på marken. jag hörde gråt och allt jag ville var att sätta mig upp och säga att jag måde bra. det nöp bara till och sedan skulle vi skratta och gå här ifrån. Jag såg hur Niall kom emot mig. Lark stoppade honom inte när han lät min älskade man sätta sig ner bredvid mig och lägga mitt huvud i hans knä.
- Jenny jag älskar dig dö inte... lämna mig inte, sa han och smekte min kind.
han kysste mig hastigt och jag log. det var så här jag ville dö kanske framför all publik men jag brydde mig inte. det enda jag kände var ringens svala yta mot handen, Nialls varma kropp mot min och marken som välkomnade min trötta kropp. då kom det igen skottet lät så högt den här gången att jag försökte skrika men inget ljud kom på mina läppar. Niall föll grymtande ihop bredvid mig. Jag tvingade upp min kropp och tårarna rullade ner medans jag förtvivlat försökte få tag i Nialls hand.
- Niall nej dö inte!, mitt skrik ekade över torget. jag hörde en hög duns ett nytt skrik och sirener. Jag låg ner bredvid Niall. hans ögon var öppna. hans underbara blåa ögon tittade på mig och han smekte min kind innan han stängde ihop ögonen. Jag ville inte leva utan honom. jag snyftade högt och stängde ögonen. Hans hand i min, marken mot min kropp och sedan kände jag händer som letade efter en puls. ett mumel "Jag ville bara dö i dina armar" hörde jag Niall säga och jag log sedan försvann allt.
I'm wide awake and I can see The perfect sky is torn You're a little late I'm already torn
sjöng vi båda och kramade om varandra.
Jennys perspektiv
Jag gäspade stort och log mot Niall som försökte att svara på några frågor. intervjun var snart slut och då skulle vi ha ledigt tills imorgon. Niall hade sagt att han planerat något. jag kunde knappt fatta att det var tre dagar kvar om man räknade med idag. dagarna hade gått lite för snabbt för min smak. bussen hade tgait oss genom England och vi hade varit på konserter, intervjuer, meet and greats, signings, photoshots, rubbet. jga var inte trött precis men lite uttråkad. medans killarna hade gjort sitt jobb så hade Danielle tagit med mig på shopping och hjälpt mig planera ett bröllop som säkert aldrig skulle hända. mina mardrömmar var också tillbaka men jag kunde inte lista ut vem mannen liknade. på något sätt så visste jag att jag kände honom. Det kanske var Luke, hämnaden hade ju inte dödat mig, jag skrattade lite åt tanken och fingrade på ärret. det hade läkt fint sa alla men jag störde mig på det mest. ibland kom jag på mig själv att klia på det. egentligen så gjorde det ingenting men jag störde mig på det endå. Danielle puttade till mig med armbågen så jag tittade på henne.
- Kom vi ska gå nu, log hon och ryckte mig upp från golvet.
- Danielle jag måste fråga en sak.
- Visst vad som helst.
- Kommer du ihåg när vi var på flygplatsen och Lory sa det där om att jag skulle dö för er och du sa sedan att vi var som systrar. Menar du det fortfarande?
- Såklart jag gör, jag älskar dig som en syster, sa hon och kramade om mig.
- Jag älskar dig också, sa jag och slog armarna om henne.
Niall tog tag i min hand och drog mig upp för sista delen av berget. Han hade tyckt att det var en utmärkt idé att gå en promenad. Jag hade bytit om till ett par vandrar kängor, ett par blåa jeans short och ett linne med en skjorta över. håret hade blivit helt rufsigt efter den långa promenaden. det hade börjat från hotellet, ner över stranden, in mot centrum, genom en park tills man kom till en äng, i slutet av ängen fanns berget. det var inte stort precis men det var halt. man snubblade på gräset, fastnade i grenar så att man åkte ner i marken. gruset va rnästan omöjligt och leran var hemsk ändå skrattade vi. jag var lycklig bara jag var med Niall.
- sista biten nu älskling, sa Niall och hjälpte mig upp på en av dom stora stenarna.
när jag tittade på var det så vackert. dom hade byggt som en plattform eller som ett dansgolv. det var ljust trä som speglade i mörkt eftersom det var rätt fuktigt i luften.
dom hade ställt upp ett stort vit tält och sedan två små. Danielle kom ut ur ett av det små och tog tag i min midja. jag kysste Niall lite snabbt innan vi skiljdes åt och jag blev in puttad i mitt tält.
- Vad är det här för något?, frågade jag förvirrat och blev ner tryckt i en stol.
- vi hann inte med möhippa men detta fungerar ändå, skrattade Eleanor som kom in. jag kramade om henne.
Vi bytte mina kläder, sminkade om mig, fixade mitt hår tills jag såg helt perfekt ut.
Vi höll alla tre i ett glas champagne och skålade. otroligt att jag hann med mitt bröllop!
Nialls perspektiv
När Jenny kom ner för gången såg hon helt underbar ut, allt var perfekt. killarna hade fixat exakt så som jag ba ddom om, Danielle hade fixat allting och till och med övertalat Eleanor att hjälpa henne. När vi båda sa Ja till varandra och bytte ringar trodde jag att mitt hjärta skulle sprängas.
vår första dans var till Kiss Me med Ed Sheeran. Louis och Harry sjöng den helt underbart och Jenny var verkligen bra på att dansa vals.
- älskar dig Mrs. Horan
- hm.. jag älskar dig mer Mr. Horan
sa hon med ett leende och kysste mig.
Danielles perspektiv
Som Jennys och Nialls smekmånad så fick dom stranden. Liam hade fixat med säkerhetsvakter och sånt som ingen annan av oss kunde övertyga. Så dom låg säkert just nu på stranden. Jenny hade fått byta tillbaka till sina gamla kläder och bröllopsklänningen skickade jag iväg hem till Mark med ett brev. Stackars mark såg nästan aldrig sin syster, men han hade det bra. jag hade pratat med honom som en liten bröllopspresent till Jenny och Niall hade jag fått alla brev han skickat, minnen som foton och sånt. det var helt underbart hur nära dom två syskonen stod.
Liam kom in till bussen. Zayn, Harry och Louis satt framför tv:n medans jag låg i min säng och tänkte. jag tänkte fortfarande på det Zayn sagt. Liam och Zayn hade alltid varit nära varandra men nu hade dom inte sagt ett ord till varandra. jag älskade Liam men han verkade annorlunda. Harry och Louis hade ju blivit ihop nu så ifall Larry Stylinson funkade varför skulle inte Ziam.
- Danielle?
- Yes vad är det, log jag och tittade in i Liams ögon.
- jo jag har tänkt mycket länge nu på det Zayn sa. Och ehm... jag har alltid älskat dig och kommer alltid att göra det men Zayn är.. jag gjorde listor med förmåner och jag skulle så gärna vilja säga att det blev du.
- Liam gå efter honom, log jag och kysste honom.
- Menar du det?, frågade han och såg plågad ut.
- Jag älskar dig också Liam men ni två passar. Jag åker hem imorgon jag har ändå fått ett dansjobb. det var ändå dags för oss att avsluta det här. jag finns alltid om du vill prata vet du, sa jag och kysste honom igen.
han nickade och försvann.
Liams perspektiv
Jag hade gjort slut med Danielle. Underbara, söta, härliga Danielle som aldrig skadat mig.
- Zayn kom jag måste prata med dig, sa jag när jag kom in till killarna.
han ställde sig upp och följde med mig ut. Vi hade parkerat vid ett hotell men vi hade bestämt att Niall och Jenny skulle få rummet eftersom det var deras speciella dag.
- Jo jag vill prata om det du sa, mumlade jag medans jag lutade mig mot bussen.
Hans handflata slogs emot bussen precis bredvid mitt huvud. han stod bara någon millimeter ifrån mig. hans ben var tryck mot min och jag kände hur han andades emot min hud. jag kupade hans kind i min hand och kysste honom.
vi bröt oss från kyssen och Liam hjälpte mig upp från golvet. ingen hade kommit på oss men det var tre sekunder ifrån att Niall, Jenny och Danielle skulle ha sett oss. räddade av att Niall var tvungen att kommentera allting. vad hade flugit i mig. jag gillade väl inte Liam på det sättet, det måste ha varit spriten intalade jag migsjälv
Jenny perspektiv
Nu satt vi på bussen och jag var fortfarande påverkad av alkoholen, det var vi alla. Harry och Louis satt och hånglade på Harrys säng, Zayn deppade, Liam satt med Danielle och lekte med henne fingrar eftersom hon knappt druckit något alls och han var helt nykter. Jag själv kände ruset i huvudet och hur min kropp var lika lätt som en solfjäder. Niall låg ner på golvet och andades tungt, jag skulle tro att han sov om han inte envisades med att röra på foten så att den hela tiden krockade med min fot.
- VI KAN KÖRA SANNING OCH KONSEKVENS!, skrek Niall plöstligt till.
- JA!, skrek Zayn som fort sprang och kom tillbaka med Harry och Louis.
Liam hämtade en flaska och gav den till Niall som började snurra.
- Så Zayn sanning eller konka, frågade Niall och blinkade mot Zayn som satt mitt emot honom.
- konsekvens, sa han och verkade cool.
- kyss Liam i femton sekunder minst, sa Niall och verkade super lycklig över sin idé.
Danielle såg plågad ut men ryckte på axlarna. Liam gick över till Zayn och jag såg något glimta till i Zayns öga. jag ville inte säga för mycket men det såg ut som om kyssen faktiskt betydde något för honom. femton sekunder senare satt Liam på sin vanliga plats och det var Zayns tur att snurra. såklart hamnade den på Harry.
- Sanning, sa Harry kanske lite för snabbt.
- visst... är du i något förhållande, frågade Zayn.
- japp, sa Harry snabbt och tittade på Louis innan han snurrade.
flaskan hamnade på Louis som sa konsekvens jag tror att han var lite uttråkad på spelet eftersom han hela tiden tittade på Harry. det måste vara något med dom utöver alkoholen menar jag.
- okej stanna bussen, spring ut och skrik att du älskar mig innan du springer runt busssenoch ber dom köra vidare, log Harry.
Louis försvann och några sekunder senare så stannade bussen med ett ryck, vi hörde dörrarna öppnas och någon som sprang innan vi sprang efter mot dörren. vi hann precis se Louis ställa sig lite längr ebor toch skrika att han älskade Harry innan han sprang runt bussen. han kom tillbaka andfådd och vi gick tillbaka till det lilla rummet och bussen åkte vidare. snart satte sig Louis ner och snurrade flaskan.
- Niall sanning eller konsekvens?
- sanning...
- tänker du någonsin fria till Jenny?, frågade Louis uppgivet.
- såklart kommer jag göra det, log Niall och blinkade mot mig.
han gick fram till mig helt enkelt hjälpte mig upp från golvet kysste mig passionerat och sedan frågade han enkelt vill du gifta dig med mig?
- jag skulle gärna se dig med mitt efternamn.
- Alltid och förevigt Ja, log jag och kysste honom.
leken fortsattte med att Danielle tog sanning, Louis fick konsekvens igen och till slut stannade flaksan på mig.
- konsekvens, sa jag snabbt för att inte ångra mig.
- kyss Danielle, sa Louis med ett skratt.
jag himlade med ögonen och kysste henne.
alla killar gav ifrån sig ett ohh och sedan var det min tur att snurra. den stannade mitt emellan Harry och Zayn.
- Äsch vad säger du vi tar den tillsammans, sa Harry och puttade till Zayn lite som nickade.
- berätta en hemlighet.
- Jag och Louis är i ett förhållande nu, sa Harry snabbt och tittaed från Louis till mig och sedan ner i golvet.
- Jag tror jag börjar få känslor för Liam, mumlade Zayn fram.
Harrys perspektiv
zayn och jag stod utanför bussen. Zayn hade bett dom satnna igen och försvunnit ut med gråten i halsen. Liam pratade med Danielle och Louis försökte lugna ner resten av gruppen. Jag visste hur Zayn måste känna sig så det var lika bra att jag pratade med honom.
- Zayn?!, skrek jag efter honom.
jag hittade honom längre bort på vägen, det tog tio minuter att gå och när jag kom fram stod han och rökte. han rensade tankarna och ville bli lämnad ifred men det till lät jag honom inte att göra.
- Zayn snälla lyssna, sa jag.
han tittade på mig och tog ett djupt bloss.
- hur känner du för Liam?, frågade jag och satte mig ner mot en sten.
- vet inte. jag är så förvirrad hemma hade vi kysst varandra och han kysste mig tillbaka men jag vet inte, jag menar jag gillar ju tjejer men det är något speciellt med honom. som en dålig känsla i magen fast den är helt underbar om man bara kunde acceptera det.
- så kände jag för Louis i början. Du behöver inte bli ihop med honom eller något men jag tycker du ska prata med honom.
- our conversation has run dry, that's what's going on nothing's fine I'm torn, mumlade Zayn.
There's nothing left, I used to cry My conversation has run dry That's what's going on Nothing's fine
I'm torn I'm all out of faith This is how I feel I'm cold and I am shamed Lying naked on the floor Illusion never changed Into something real I'm wide awake and I can see The perfect sky is torn You're a little late I'm already torn
Louis greppade snabbt min hand och vi började springa och inte försen vi båda hade håll och var skyddade av några träd stannade vi. vi var andfådda och tvungna att stå nära varandra. jag kände hans andetag mot min hals. Louis lutade sig emot mig och gjorde något jag aldrig skulle tro, han strök bort en hårslinga som låg fast klistrad i min panna. hans hand åkte in bakom min nacke och sedan pressades våra läppar ihop.
Harrys perspektiv
Kyssen var passionerad och jag ville ha mer när han tog sig ur mitt grepp om hans varma kropp.
- Hazza du vet att jag älskar dig med. Jag har velat höra dom där orden enda sedan första gången vi träffade varandra. jag fattar inte varför jag dejtade Eleanor när jag hade min dröm partner precis bredvid mig. jag trodde jag skulle förstöra allt om jag sa något men jag lovade att om Jenny överlevde skulle jag säga det. ser ut som du slog mig Styles, sa han och slog mig skämtsamt på armen.
Jag log stort och kände mig som en fånig fjorton årig flicka. jag kysste honom igen och kände hur hans händer drogs genom mitt hår och hur han lätt skrattade mot mina läppar.
Louis perspektiv
det kändes så skönt att äntligen sagt det till honom och att han kände likadant tillbaka. vi behövde inte berätta för någon, vi skulle kunna hålla det hemligt för hela världen förutom våra närmaste vänner och familj. Jag skulle inget annat än att stanna med Harry för evigt. Han var min och jag skrattade av lycka.
hans händer åkte ner för min rygg och stannade på korsryggen för att trycka mig närmare honom. jag kunde inte stoppa honom, bara känslan av hans kropp mot min var så härlig att jag trodde att detta bara var en dröm
- Harry, frågade jag till slut.
- mm, mumlade han och kysste mig igen.
- kan vi inte gå hem nu?, skrattade jag och kysste honom.
han nickade och försvann lite för snabbt men jag hann i kapp honom och tog hans hand i min. när vi hörde tjej skriken igen himlade jag med ögonen men innan vi hann med något strömmade en massa papparazzis fram.
Vi drog på oss våra luvor och agerade som vi brukade.
skämtade lite och svarade på några frågor och efter några minuter så kom Paul och hämtade oss eftersom Harry smsat honom. VI satt åter igen i den varma lägenheten. Vi satt nära varandra och Harry hade lagt istt huvud mot min axel. filmen vi hade satt på intresserade oss inte, jag fokuserade på Harry som lekte med mina fingrar och jag var säker på att han var lika fokuserad på mina rörelser.
- Lads!, skrek Niall som kom in.
Harry drog upp sig lite och släppte min hand. vi log båda mot Niall och resten av gänget som kom. Jenny gick hand i hand med Danielle och små pratade medans Liam gick med Zayn och låsades fixa till hans hår. Niall gick direkt fram till oss och slog sig ner i soffan.
- Idag åker vi på turné! festa eller?, frågade han och nickade mot köket.
- ta vad du vill ha, sa jag och tittade på klockan. den var redan sex på morgonen och vi skulle åka om tre timmar. Harry och jag hade som tur redan packat men sömnen lurade bakom oss eftersom vi inte somnat. eller jo Harry ett tag men vaknade lika snabbt som jag rörde på mig.
- vad sa han då?, nästan Danielle. inget han bara skrattade, log Jenny till svar.
- Kom igen Liam ser mitt hår bra ut?, gnällde Zayn. För femte gången ja Zayn du ser bra ut, sa Liam trött.
- jag gillar svaret, log Zayn och blinkade mot honom.
- Eyy var är vodkan?, skrek Niall från köket. i skåpet bredvid kylskåpet!, skrek Harry tillbaka.
alla pratade praktiskt tagit i munnen på varandra.huvudvärken var inte långt borta men när Niall slängde en burk öl åt mig så drack jag snabbt. värmen kom tillbaka och huvudvärken verkade mera avlägsen.
Zayns perspektiv
ju mer vi drack desto mindre brydde vi oss om vad vi gjorde. Harry och Louis låg och hånglade i soffan, Jenny och Danielle hade följt med Niall ut på balkongen och satt och skrattade i morgon luften. Liam drack inte så han höll mig sällskap. jag låg själv och skrattade på golvet åt hur han såg så seriös ut. aldrig någonsin såg han så seriös ut som han gjorde nu kanske för att klockan var åtta och det bara var en timme kvar tills vi skulle åka.
Harry drog snart in Louis på sitt rum, då satte jag mig spikrak upp och det var då Liam skrattade. jag vände mig lite surt mot honom och såg ut som en grinig barnunge.
- Här låt mig hjälpa dig, sa Liam.
Han föll på knä framför mig och drog handen genom mitt hår, han fluffade upp det och lockade till det med pekfingret så att det såg likadant ut som det gjorde för två timmar sedan.
- Så lika snygg som vanligt, log han och skulle preis resa sig upp när jag tog tag i hans hand.
- vänta.
viskade jag och kunde knappt andas. vad hade flugit i mig? jag rättade till hans lugg innan min hand åkte ner och vilade på hans kind innan den åkte bakom hans nacke och jag kysste honom snabbt. kyssen var spontan men jag kände hur han kysste mig tillbaka och ett leende kom på mina läppar.
- killar vi åker snart!, skrek Niall.
vi bröt oss från kyssen och Liam hjälpte mig upp från golvet. ingen hade kommit på oss men det var tre sekunder ifrån att Niall, Jenny och Danielle skulle ha sett oss. räddade av att Niall var tvungen att kommentera allting. vad hade flugit i mig. jag gillade väl inte Liam på det sättet, det måste ha varit spriten intalade jag migsjälv.
hon kramade om min hand och jag blev genast lugnare.
nästan bara en vecka kvar tänkte jag och grät ut mot hennes axel.
Jennys perspektiv
Jag kom ut från sjukhuset den kvällen, Niall hade sin arm runt min midja och jag kände hur det gjorde ont i magen för varje steg jag tog. min doktor sa att det skulle försvinna om någon timme och kanske tidigare om jag rör mig. så jag hade bestämt att Niall och jag skulle ta en lång promenad men innan jag ens hann ge min plan till honom sa han att vi skulle gå till stranden. Den låg långt borta så jag nickade och kysste honom. Hans mamma hade berättat för honom om att jag vaknat. det hade knappt tagit lång tid för honom att komma heller. jag gillade hans mamma hon gav mig ett lugn som kändes som hemma.
- Niall det är åtta dagar kvar, mumlade jag fram efter att jag tänkt ett tag.
- Vad vill du göra?, frågade han ledsamt.
- Bara vara med dig och killarna. Jag tänker ge upp listan. Jag kommer ändå göra det mesta av den när jag är med er och det var ändå inte så mycket kvar av den. men jag vill bara vara lycklig dom sista dagarna.
- Låter bra det är därför som jag har en överraskning till dig, log han och pussade mig på kinden.
Vi gick tysta igen och värken började gå ner lite. En halv timme senare började vi närma oss. jag älskade londons gator och trotts att jag inte kommit ihåg att åka tillbaka hit så var det skönt.
jag hade spenderat stor tid i fönstret på mitt rum i sjukhuset, många hade skrattat av sjuksköterskorna när dom tagit tester men jag orkade inte bry mig. jag blev glad av att se byggnaderna utanför och trädgårdar jag blev till och med lycklig när jag såg parkeringen.
Vi svängde in och tog av oss skorna såfort vi nådde stranden. sanden kändes len under mina fötter och jag njöt av den kalla luften. det var mer en svidande känsla i magen nu och jag tänkte knappt på det längre.
Nialls perspektiv
När vi kom närmare stranden smsade jag till killarna att vara beredda. Jag hade lyckats få dom att komma till stranden och tända en brasa, tagit med mat och min gitarr så vi kunde ta det lugnt och bara vara. jag tor att det skulle passa Jenny bra.
- Jenny jag älskar dig, sa jag och tog hennes hand i min.
- Jag älskar dig mer, sa hon med ett brett leende på läpparna.
Vi kom fram till killarna och brasan var tillräckligt stor redan. Jenny log och satte sig ner. för att vara december så var det varmt men det skulle säkert komma i Januari då. man vänjde sig snabbt vid vädret i London. vi slog oss ner runt elden och Jenny kramade om alla. hon log men jag såg hur ledsen hon var över att ha varit borta så länge. men snart pratade alla, vi åt och skrattade och inte snart nog drog jag fram gitarren och sjöng för alla. den varma natten började snart bli kall och vi satte oss närmare varandra.
Harrys perspektiv
klockan var nästan fyra när alla började gå hemåt. Jag satt kvar och tittade ut över vattnet. mitt hjärta slog hårt och jag kände mig illamående. Jenny hade överlevt så jag skulle berätta Louis. Snälla, underbara Louis som satt bredvid mig. vad skulle jag göra om han inte kände samma sak. vi var i ett band det är inte prcis som vi skulle kunna ta avstånd ifrån varandra. skulle jag verkligen berätta?
- Hejdå killar var inte uppe för länge nu för vi åker imorgon, sa Liam och lämnade oss två ensamma.
Vi vinkade och jag kände hur illamåendet steg i halsen. det var nu eller aldrig.
- Lou, sa jag sakta och trodde jag skulle svimma.
- Hazza, log han stort till svar.
- jo det är något jag måste säga till dig.
- du vet att du kan säga allt till mig, log han och tog min hand i sin.
- jo..ehm... det är om oss. Jo jag har känslor för dig... mer än vän. jag gillar dig väldigt väldigt mycket. alla gånger vi är så känns det speciellt. bara du och jag... och jag tror att jag kanske till och med älskar dig Lou. Jag kanske gör helt bort mig nu så om du inte känner samma sak kan vi bara fortsätta som vänner och inte förstöra bandet. jag vill inte förstöra för dom andra. men jag kan inte gömma mig för mina känslor längre. jag älskar dig och jag vill vara med dig, mer än vän jag står inte ut med att se dig springa runt med andra tjejer. dom där leendena borde tillhöra mig och så fort du kysste Eleanor så önskade jag att det var jag. jag vet att det var jag som parade ihop dig med henne och det var mitt största misstag i hela mitt liv. så Louis min fråga är om du skulle.. ehm... kunna tänka dig.. att kanske.. våga satsa på att vara mer än en... vän med mig? för jag skulle vilja titta in i dina ögon och vara lycklig för att du bara är min.
- Harry jag...
Mina händer var svettiga och det hade inte alls kommit ut som jag ville att det skulle ha gjort. jag hade ont i magen av stressen men jag ville ha det sagt och jag hade fått det. nu bad jag till gud om att Louis kände samma sak för mig det skulle göra mig så lycklig. han släppte min hand och mitt hjärta sjönk.
- Harry jag vill säga att...
ett skrik fyllde natten. vi tittade åt det hållet och ett tjugotal tjejer stod och stirrade på oss. Louis greppade snabbt min hand och vi började springa och inte försen vi båd ahade håll och var skyddade av några träd stannade vi. vi var andfådda och tvungna att stå nära varandra. jag kände hans andetag mot min hals. Louis lutade sig emot mig och gjorde något jag aldrig skulle tro, han strök bort en hårslinga som låg fast klistrad i min panna. hans hand åkte in bakom min nacke och sedan pressades våra läppar ihop.
- Harry vakna, viskade jag och skakade lätt om honom.
- vad?, frågade han hest och tittade in i mina ögon så att mitt hjärta stannade.
Den gången när jag bad Zayn ge en lapp till Eleanor, det stod att jag älskade någon annan men att jag fortfarande älskade henne. hon ville fortsätta vara vän och det ville jag också men jga hade insett att mitt hjärta tillhörde pojken bredvid mig.
- jag tror dom är klara där inne, sa jag och nickade mot Jennys rum.
- tror du hon lever?, frågade han sorgset.
- såklart dummer hon har ju oss, blinkade jag skämtsamt.
Nialls perspektiv
När jag vaknade var hela kroppen stel men ingen annan var vaken. Harry och Louis hade försvunnit från soffa men jag kunde ändå inte flytta mig eftersom Zayn låg med huvudet i mitt knä. dörren till Jennys rum var öppen och först gled min blick bara över den men andra gången stannade den och jag stirrade häppet på den öppna dörren, det betydde att hon mådde bra eller hur. jag skakade om Zayn som slog upp ögonen och mumlade om fem minuter till innan han såg dörren han också. Vi kom båda två på fötter och gick in. rummet var ganska stort och det stod en stor soffa som sträckte sig över hela vänstra väggen, Louis låg och sov i den och sedan vra det en matta bredvid som lyste upp rummet i lite rött. det påminde mest om blod men jag slog bort tanken. sängen var sedan och Jenny såg verkligen liten ut. precis som förra gången tänkte jag och rös. sedan mot vänster så var det två åter igen röda fåtöljer och ett bord med blommor och vatten. Harry satt i en av fåtöljerna och såg otroligt glad ut, han satt ooch läste i en tidning och när han märkte oss la han snabbt ner tidningen och blev seriös.
- Det står inget om oss i tidningen jag bara tänkte att det var något att vara glad över.
- hur mår hon, frågade Zayn.
- doktorn sa att hon hade inre blödningar, hon har opererats flera gånger. hjärtat har stannat två gånger och dom sa att hon fortfarande är nära döden. dom ska ha kvar henne här i en vecka och om hon fortfarande inte vaknat flyttas hon hem till sjukhuset hemma i London där dom får avgöra, sa Louis lågt.
- så hon kan fortfarande dö?, viska jag skakigt.
- ja och hon kan höra dig också, svarade han surt.
Två Veckor senare
Hon låg på Londons bästa sjukhus. vi var tvunga att fortsätta med turnéerna och intervjuerna. kändislivet fortsatte till skillnad från mitt privatliv. Mamma hade åkt in från irland och bodde hos mig, min bror hade också kommit men han hade vara stannat i några dagar. mamma uppmuntrade mig så mycket som möjligt, hon satt även tillsammans med mig på sjukhuset. jag ville helt enkelt bara inte vara ensam.
vi var bakom scen och höll på att göra iordning. jag tog på det bästa leendet jag hade, Liam la armen om mig och viskade att allt skulle gå bra. vi steg ut på scenen och fansen skrek. jag log större och vinkade.
Jennys perspektiv
Jag hade många konstiga drömmar medans jag sov där. jag kände när dom flyttade på mig, när dom oppererade mig, jag hörde när dom pratade och jag kunde få mitt eget hjärta att skena iväg. jag kände aldrig när jag dog men jag hörde varje gång att jag gjort det. det var läskigt hur hela min värld bestod av känsla och hörsel. jag hade jämnt litat på synen och nu när den var borta var jag rädd. jag kunde inte heller prata även om det låg tusen frågor på tungan. jag visste inte hur lång tid jag hade legat i sängen, efter vad som kändes år för min kropp så öppnade jag ögonen. det var en så stor kraftansträgning att jag faktiskt stängde ögonen direkt. jag blinkade några gånger och kände hur trött min kropp var men hur kunde den vara det jag hade ju bara sovit eller hur?
- Jenny... jenny mår du bra?, frågade en kvinnlig röst.
kvinnan påminde lite om Niall så jag tittade oförstående på henne.
- Jag är Nialls mamma du kan ta det lugnt ingen kommer skada dig igen.
- var är jag?, frågade jag med gråten i halsen. jag var rädd.
- åhh men lilla gumman du behöver inte vara rädd. vi har väntat ganska länge på att du ska vakna, det är i slutet av december.
- vilket datum, sa jag med tårarna trillande ner för mina kinder.
- tjugoåttonde älskling.
hon kramade om min hand och jag blev genast lugnare.
nästan bara en vecka kvar tänkt ejga och grät ut mot hennes axel.
skrek jag och släppte ner henne på marken. jag gjorde hjärt-lungräddning på henne. jag räknade högt till tio medans jag tryckte vid hennes hjärta sedan la jag läpparna mot hennes mun och andades tre gånger in i hennes mun. hon fick inte dö nu och precis då hörde vi alla sirenerna som sa att räddningen snart var här och jag hoppades att det inte var försent.
Harrys perspektiv
Jag stod inte ut med att se Niall gråta, se Zayn så full av blod och vara så upprörd. när vi hade lämnat dom hade vi skrattat, skämtat om att se upp om det kom några fans och sagt att dom inte skulle bada för det kanske skulle komma en haj. men det hade hänt något värre. Jag kanske inte kände Jenny så mycket men det kunde inte sluta så här. Jag trodde att det skulle sluta med att Jenny gifte sig med Niall. alla visste hur mycket han älskade henne, han skulle korsa berg och hav för henne. han skulle säkert gå genom eld och bli skjuten flera gånger om om det räddad henne. jag hade aldrig varit så kär. Visst vad Caroline och jag hade haft var bra men sen blev det aldrig bättre. Lou och jag har en annan känsla tror jag? jag måste prata med honom, om Jenny lever så ska jag personligen se till att jag pratar ut med Lou om alla känslor jag haft.
Hur kunde Lou sitta där, så stark, modig och göra så att hon lever när jag skakar av skräck bara genom att övertala Zayn att hon kommer överleva. det var aldrig min uppgift att vara stark, att vara yngst kanske hade sina fördelar tänkte jag och kom ihåg alla gånger som dom andra skyddat mig. alla gånger någon mobbade mig, fans sa något elakt eller om det hände något. som när min syster blev sjuk, när mamma hamnade på sjukhus, hade inte dom alltid varit där? var det inte nu min tur att vara med dom och stötta dom? varför var jag så rädd.
När vi hörde sirenerna tänkte jag bara lite till. Men Louis hade redan sagt att hon dött. hon hade lämnat oss. men han kämpade för allt i världen. Niall hade brutit ihop i Danielles famn och dom grät mot varandra. Liam hade gått över och tröstat dom. Zayn och jag kramade om varandra. det var skönt att veta att man ändå inte var riktigt ensam. Ambulansen stannade, två män kom ut dom gjorde något och Louis skrek gång på gång. Paul hade plötsligt förvunnit och det enda som jag såg förbi tårarna var en suddig värld som berättade att ambulansmännen höll på att rädda Jenny. jag hörde ett rosligt andetag och hur Lou skrattade. hon levde. Louis drog med mig och Zayn och vi omfamnade dom andra som satt ner på den svala asfalten.
Danielles perspektiv
När vi kramat varandra var nästan alla killar halv täckta med blod men ingen brydde sig längre. Min bästa vän levde igen.
- Ursäkta mig men vem ska följa med? bara en får plats, sa en av ambulansmännen.
- Niall åkt du, log jag.
- Nej åk du jag åker med killarna, sa han och kramade om mig en gång till.
jag hoppade in bredvid mannen som hette Tobias. han pratade lugnande med mig men jag kunde bara fokusera på hur liten Jenny såg ut. hon såg bättre ut men sjuk, så sjuk jag hoppades att det inte var så här hon dog i drömmen. Bilen stannade och Tobias puttade in mig på sjukhuset. det var litet men hela byggnaden lös vitt. Tobias puttade in mig i väntrummet och jag såg hur tre doktorer sprang in i Jennys rum följt av tre sjuksköterskor. jag tyckte det var lite överdrivet men samtidigt visste jag inte hur hon mådde. Tobias satt tillsammans med mig tills Liam och killarna kom. Han lämnde sitt nummer och gick sedan. han hade rodnat, han var gullig men jag skulle aldrig lämna Liam. om Jenny överlevde skulle jag förklara exakt hur jag kände för honom. jag ville gifta mig med honom.
Louis perspektiv
När vi satt i bilen var vi alla tysta. vi körde såfort vi kunde men jag hoppades hela tiden att vi skulle se sjukhuset inom några sekunder. när vi väl kom fram så sprang vi alla in och uppför en trappa, Niall ledde oss ganska mycket och snart såg vi Danielle sitta bredvid en av ambulansmännen. Var det Tobias han hette?
vi slog oss ner och mannen försvann snabbt. han tyckte det var pinsamt tror jag eftersom han rodnade som en idiot. Vi grät allihopa, det gick en timme, två timmar. dom andra somnade. Liam och Danielle tog den stora soffan, Niall satt på golvet framför dom och sov lutad mot soffan. Zayn sov på golvet bredvid Niall med huvudet i Nialls knä. Harry och jag hade tagit den andra soffan som var mitt emot, Harry hade somnat mot min axel. jag höll hans hand i min och jag kände hur mitt hjärta tog ett extra slag. jag älskade Harry, hur hans hår alltid kittlade mig när han låg på min axel, hur varma hans kramar var, våra långa pratstunder, hans blickar. jag älskade honom men jag vågade aldrig säga något. tanken att Larry Stylinson skulle vara verklig skrämde mig lite. men det var sant jag älskade pojken som sov mot min axel. Ifall Jenny klarade sig skulle jag säga hur mycket jag älskade att se hans ögon tindra, hur jag älskade att höra hans röst först av allt på morgonen, hur jag älskade att hans hår var lockigt av sig själv och hur han alltid drog handen genom det. hur jag älskade att vara nära honom, hur jag älskade att sent på kvällarna var det bara han och jag.
- Harry vakna, viskade jag och skakade lätt om honom.
- vad?, frågade han hest och tittade in i mina ögon så att mitt hjärta stannade.
Den gången när jag bad Zayn ge en lapp till Eleanor, det stod att jag älskade någon annan men att jag fortfarande älskade henne. hon ville fortsätta vara vän och det ville jag också men jga hade insett att mitt hjärta tillhörde pojken bredvid mig.
- jag tror dom är klara där inne, sa jag och nickade mot Jennys rum.
- tror du hon lever?, frågade han sorgset.
- såklart dummer hon har ju oss, blinkade jag skämtsamt.
sedan mörknade det och jag kände min kropp slå emot sanden. jag kände händer som trycktes mot min mage och jag hörde mig själv kvida till och stöna under smärtan.
på några minuter hade natten gått från underbar till ett helvete, jag kände den kyliga vinden slita i mig när dom drog av mig tröjan och insepkterade såren på magen. jag hörde dom ropa efter hjälp. jag kände smärtan och jag hörde röster men jag kunde inget annat. detta var värren än själva knivvhugget tänkte jag förtvivlat.
Zayns perspektiv
vi låg i sanden och hade det trevligt. Jenny hade blivit sitt vanliga jag och igen och Niall hade berättat om minnesluckorna och ibörjan hade det skrämt mig men inte lika mycket nu. Jenny låg och höll Niall i handen och inspektera stjärnorna som speglades i hennes ögon. det var lite kyligt och jag frös men skulle gärna kunna ligga här hela natten ändå tills morgonen om så både Jenny och Niall ville det. mina känslor för Jenny hade inte riktigt sloknat men min vänskap med Niall betydde mer än en flicka för mig. Niall klagade ljudligt för femte gången om att det var kallt men det fick mig bara att skratta.
- Jenny mår du bra?, frågade Niall till slut efter tionde gången av att klaga.
- ja faktiskt, log hon och kysste honom.
det högg till i magen men jag sköt undan känslan och fokusrade på månen som lysste i mina ögon. en förvuxen nattlampa som aldrig skulle slokna tänkte jag och kvävde ett fniss. mina tankar spelade nästan ingen roll. jag låg här på stranden i hawaii, jorden, universum. jag log. jag var här med dom jag älskade, på grund av att jag jobbade med något som jag älskade. hur kunde det ha blivit så här stort? plötssligt försvann Jenny från min sida och jag tittade in i Nialls blåa förvånade ögon. jag tittade oförstående på honom innan jag satte mig upp och såg Luke stå med Jenny i hans famn. knivskaftet stack ur hennes kropp och hon hostade, hon gjorde inget motstånd ens men jag såg hur hon förtvivlat försökte.
- Släpp henne!, skrek jag högt men han skrattade bara.
- Om jag inte kan få henne ska ingen få henne, sa han giftigt.
Hennes ögon stängdes och snart kastade Luke henne ifrån sig. han sprang iväg och Niall hade tårar rinnandes ner för kinderna. jag drog upp hennes huvud i mitt knä, hon stönade och kved av smärtan. hon hade långa sår på magen och jag kände hur blodfläken vid mina ben vxte, det betydde bara att Luke hade skadat hennes rygg också. Niall skrek hennes namn om och om igen och jag fattade att denna gång var det jag som var tvungen att vara modig och vuxen. Liam fanns inte här, han och Danielle låg i hans hotell rum och sov. Harry och Louis såg film med Paul. det var bara vi här och jag fick vara vuxen. blodet tömdes snabbt från hennes kropp och hon blev kall och blek i mitt knä. jag var tvungen att tänka snabbt eftersom det röda blodet skrämde mig mer än vad jag ville erkänna. jag tryckte min hand mot hennes mage och hörde henne stöna igen av smärta. hon var vid iv åtminstone sa den lilla rösten i mitt huvud.
- Okej Niall ring någon vi måste få hjälp snabbt!, sa jag högt och drog av mig tröjan och knöt den runt såren.
- Ve-e-em?, stammade han fram i gråten.
- någon, sa jag och knöt tröjan hårdare. jag torkade av handen på sanden.
det var inte smart gjort då min hand nu både var täckt i blod och sand. jag torkade bort svetten med baksidan av handen och fokuserade på Jenny som knappt andades. Niall kom tillbaka och jag hade inte ens märkt att han gått iväg. han berättade att han ringt Liam och Paul och att alla var nu på väg.
Liams perspektiv
Jag kastade mig ur sängen och drog på dom första par byxor och tröja som jag såg. Danielle var snabb som följde efter och sedan tog vi varandras händer. jag kunde inte fatta att detta hade hänt. vi hade väl varit försiktigta?
vi tog hissen ner och missade precis Paul, Louis och Harry som sprungit ut. vi sprang efter och skyndade ner för trapporna mot stranden. jag såg dom tydligt i månens ljus. jag var rädd men lugn. det var konstigt men Danielle bröt ihop bredvid mig och jag fröstod att jag var tvungen att ta rollen som den vuxna. den som jag jämnt tog ända sedan gruppen bildades. detta var mitt ansvar, de thade alltid varit mitt ansvar.
vi föll på knä bredvid Zayn som blivit blodig. det röda syntes tydligt i natten men det skrämde mig inte. Louis böt plats med honom och tog bort tröjan som täckte tre djupa sår. blodet hade slutat flöda men nu när trycket försvann pressades det upp igen och rann ner för hennes mage. stackars Jenny vad hade hänt? Harry stod och tröstade Zayn och Niall och Danielle rusade in i Nialls famn och dom kramade varandra. det hade varit do som stod henne närmast och jag visste inte ens hur jag skulle kunna hjälpa dom...
Paul ringde sjukhuset som medelade att dom kunde komma om en halv timme men att vi var tvungna att ta med henne bort från stranden. vi såg parkeringen som enda chansen och berättade för ambulansmännen att vi skulle vänta där. nu skrämdes jag. hhur skulle i få bort henne här ifrån utan att hon dog?
- Louis kan du bära henne?, frågade jag plötsligt och märkte inte ens att det var jag som pratat. jag lät så annorlunda.
han nickade sammanbittet.
- Okej, sa jag och drog av mig min tröja. jag knöt den på samma sätt som Zayn gjort fast jag blötte ner min av havsvattnet. jag hoppades att det skulle ta bort det mest infekterade bakterierna.
Jag hjälpte Louis att lyfte henne men han puttade snabbt bort mig och gick på ostadiga ben mot parkeringen. Han var modig och starkare än någon annan av oss. när vi kom mot parkeringen satte han sig med ryggen mot vägen jag fattade varför. vem skulle kunna stå ut med att stirra mot horisonten och ändå aldrig se räddningen?
Louis perspektiv
Jag kände hur hon andades tungt. hur hennes kropp krampade och jag kände hur ina tårar började komma. jag tryckte argt undan dom. Jag såg hur rädd Liam var, hur förstörd Niall och Danielle var. Zayns blodiga ansikte oh fläkade jeans, hur Harry desperat försökte få honom på andra tankar. hur Paul verkade mer borta och ledsam än vanligt. det var bara jag kvar och jag skulle inte visa mig rädd eller svag detta hängde på mig. det var ren kraftansträngning att bära Jenny över stranden. mina fötter fastnade i grenar och jag skadade av kylan men när jag kände asfalten under mina fötter slappnade jag av. jag satte mig med rygen mot vägen. jag orkade inte spana efter hjälpen det kunde dom andra göra. jag skulle skydda Jenny från vinden som envist drog i våra kläder. hon viskade något och jag tryckte undan tårarna igen. jag utade mig över henne och smekte hennes kind. jag log och viskade sakta.
- bara lite till Jenny sedan kommer allt bli bra.
en kvart gick och Jenny kunde knappt andas. om hon hade det svårt förut så var det nästan omöjligt nu. varför tog det så lång tid för och skulle det ta lika lång tid tillbaka. hon skulle dö innan hon ens såg sjukhuset. ytterliagare tio minuter släpade sig förbi och då hände det. hennes kropp skakde till och paniken i mitt bröst växte. hon fick inte luft. hon tog ett ssta rostlande andetag innan hjärtat stannade på henne. jag skrek och det var första gången någon av dom andra tittade på mig. alla förstod varför.
- Snälla Jenny dö inte!
skrek jag och släppte ner henne på marken. jag gjorde hjärt-lungräddning på henne. jag räknade högt till tio medans jag tryckte vid hennes hjärta sedan la jag läpparna mot hennes mun och andades tre gånger in i hennes mun. hon fick inte dö nu och precis då hörde vi alla sirenerna som sa att räddningen snart var här och jag hoppades att det inte var försent.
vi åkte in till centrum och shoppade en liten del och larvade oss ännu mer. när vi äntligen bestämde oss för att äta så fick Niall beställa åt mig medans jag gick på toa. när jag kom tillbaka så hittade jag knappt bordet för alla tonårs tjejer som ville ha em glimt av killarna. jag ville vara själv med mina vänner så därför ställde jag mig på bardisken vilket var närmast och sedan tittade jag på alla tjejer,
- Hey! om ni låter oss ha hela dagen ifred så lovar jag att dom kommer sjunga för er ikväll. fem låtar och några autografer kom till stranden så kommer spelningen att hållas där klockan tio!
sa jag högt och ett illskrik gick genom publiken som snabbt lämnade lokalen.
Jag slog mig ner bredvid Niall med ett leende.
- Seriöst Jenny om du vill så gärna att vi ska sjunga kan du bara be om det, skämtade Harry.
- Mm nej jag tycker ni suger så det så, sa jag i min bästa Lory röst.
Ett skratt kom runt bordet och jag log mot Danielle.
Efter middagen så gick vi alla runt på stan ett tag till ohc det var helt öde på tjejer nu. Mitt lilla tal hade verkligen satt förväntan i dom. Danielle gick med Liam och pratade om allt, jag log åt hur lyckliga dom var tillsammans. Eleanor kunde tyvärr inte följa med på grund av sitt jobb men Louis hade roligt med att gå tillsammans med Harry och Zayn så dom tre gick runt och skämtade och spände sig för några turister. Själv gick jag och Niall sist och bara höll handen. han märkte att jag inte var på prathumör så vi bara gick och njöt av varandras sällskap. vi var perfekta igen men jag undrade vad Luke gjorde. jag borde inte bara ha lämnat honom men det kändes inte rätt att stanna och jag trivdes här med mina vänner, med min familj... jag tänkte på Mark som var hemma med sin fästmö.
Mot klockan nio gick vi alla ner till stranden och gjorde iordning scenen. Jag kopplade in alla sladdar, Paul fixade instrumenten som ett annat band skulle spela på. Dom hette Sissy och var verkligen jätte bra på trummor, gitarr och fiol. Fiolen spelades av en tjej som var tio år gammal och hon va rverkligen helt otrolig. Danielle och Liam hade hittat dom på sin promenad och själv hade Lou och jag skrivit ner alla noter och kopierat upp dom flera gånger åt bandet. det hade blivit många skratt men nu satt vi alla där. Sissy prov spelade och One Direction sjöng medans Danielle och jag dansade runt och skrattade. det lät perfekt!
- är alla klara?, frågade Paul.
- japp du kan gå tillbaka till jobbet nu din latmask, skämtade Louis.
- jag vill bara ert bästa, sa han med ett skratt.
- my precious, sa Niall och härmade Gollum.
Snart var stranden full proppad med tonåringar och Sissy började spela. Gotta Be You blev första låten och alla dansade och skrattade och skrek om vart annat. jag fick snabbt huvudvärk men det var värt det att se alla glada och jag tror nog att killarna gillade det med. Danielle stod med Paul lite avsides men jag dansade med resten. jag brydde mig inte speciellt mycket även om Danielle varande mig.
Efter Gotta Be You spelade One Thing och alla blev som galna men efter låten så spelades Moments och det blev helt tyst på stranden. några började gråta men alla var så tysta att man så tydligt hörde killarna. som man hade dragit upp volymen och dämpat allt annat. det lät helt otroligt och hela min kropp stannade till. man stelnade till i publiken och för första gången stirrade jag stor ögt på killarna på scen. dom var gladare, mer bekväma. dom hörde hemma på scenen och det gjorde inte jag men det spelade ingen roll. detta var om dom inte om mig.
När sista tonen tystnat så klappade alla händerna och respekten växte bland oss alla. Nästa sång var What Makes You Beauitful och sedan Up All Night.
Klockan var ett när det åter igen var tomt på stranden. vattnet hade stigit men jag låg kvar på sanden och lät vattnet smeka mina ben. Niall låg på min vänstra sida och Zayn på min högra. vi pratade om stjärnorna och månen som lös långt ovanför oss. alla hade gått hem förutom vi tre och jag frös inte ens trotts att Niall om och om igen klagade på att det var kyligt.
- Jenny mår du bra?, frågade han till slut.
- Jag faktiskt, log jag och kysste honom lätt på munnen.
Han log men såg fortfarande oroad ut. plötsligt kände jag hur någon lyfte upp mig och då kände jag kylan slå emot mig så hårt att jag tappade andan. jag tittade bakåt och såg Luke stå med armarna runt mig. det sved i magen och runt till ryggen. jag försökte ta mig ur hans grepp men mina armar var slöa. jag såg på Niall och kved till av smärtan som blossade upp i min kropp. Zayn skrek något men det var mer som ett mummel i mina öron och sedan hörde jag Lukes röst strömma igenom mig lika tydligt som han skulle ha skrikit i mitt öra.
"Om jag inte kan få henne ska ingen få henne"
sedan mörknade det och jag kände min kropp slå emot sanden. jag kände händer som trycktes mot min mage och jag hörde mig själv kvida till och stöna under smärtan.
på några minuter hade natten gått från underbar till ett helvete, jag kände den kyliga vinden slita i mig när dom drog av mig tröjan och insepkterade såren på magen. jag hörde dom ropa efter hjälp. jag kände smärtan och jag hörde röster men jag kunde inget annat. detta var värren än själva knivvhugget tänkte jag förtvivlat.
- tack för att jag får äta här, log jag och tänkte på stackars Niall som jag lämnat.
maten var enkel det var makaroner och ostsås vilket var väldigt gott, Luke och jag satt i soffan medans Matilda satt vid matbordet. vi små pratade lite och jag gillade verkligen den här familjen.
det mörknade och blev kyligt. för att vara juni, för att vara i hawaii blev det kallt och jag visste inte om jag fortfarande var sur på Niall eller inte. Luke log mot mig.
- du kan sova över här om du vill, log han.
- men din mamma då?, frågade jag.
- hon jobbar natt och kommer inte hem försen sju imorgon bitti så det blir bara du och jag, log han flörtigt.
jag nickade och skickade ett sms till Zayn om att jag stannade hos Luke. Han skulle berätta för Niall och det fick han gärna göra för mig. detta kändes lite som payback även om Niall var helt perfekt mot mig.
När vi låg i dubbelsängensög det till i magen och jag visste direkt vad jag ville ha. så när Luke hade somnat skrev jag en liten lapp och lämnade rummet. jag sprang upp mot hotellet eftersom Luke och hans mamma hade som ett hus bredvid och sedan ställde jag mig i hissen. jag hade bara på mig Lukes stora tröja och ett par trosor. jag hade glömt klänningen men det gjorde inget jag gillade det ändå inte. hissen stannade och jag sprang fram till Niall och min dörr. jag tvekade lite innan jag knackade på. jag hörde ett stön och en suck innan dörren låstes upp och Niall stod i dörröppningen, halvt i sömnen och i bara kalsonger och ett linne. Jag kysste honom hårt samtidigt som han drog in mig på rummet. Niall låste dörren och satte sig ner i sängen där jag stod framför honom. han satte händerna på min midja och jag satte mig i hans knä med ansiktet mot honom. han log stort och kysste mig igen,
han drog ner oss så jag låg över honom innan jag kysste honom ner mot hans hals och slet av honom linnet. Han rullade runt så han låg över mig innan han drog av mig Lukes tröja. Han log flörtigt innan hans läppar smällde emot mina. hans hand trevade sig ner i mina trosor och han stoppade in två fingrar i mig så jag stönade. han böjde sig sedan neråt och slickade av mig från navel och upp mellan mina bröst. han drog upp handen och började massera mina bröst så att jag stönade igen. sedan drog han ut fingrarna och slikade av dom. jag log stort och tog mitt övertag genom att rulla runt igen och jag satte mig på hans mage innan jag steg av och försiktigt tog av hans kalsonger. min hand åkte ner och började runka av honom innan jag försiktigt böjde mig ne roch gav honom en avsugning som han stönade av. jag tog av mig trosorna och nu var vi båda två helt nakna. Niall satte på sig kondomen och jag gled sakta ner över honom och började sakta rida av honom. han satte händerna på min midja och rörde min kropp snabbare. jag andades häftigt och lyssnade med njutning när han stönade om och om igen. jag öppnade ögonen och klev av honom och kysste honom hårt, jag blev lätt överraskad när han vände mig och trängde in i mig igen. jag stönade till när han körde snabbare och jag satte mina händer på hans rygg. jag borrade in naglarna och viskade med sammanbitna tänder att han skulle gå hårdare. han lyssnade villigt på mig och gick även snabbare. jag stönade och lät honom sköta jobbet. Jag kände hur han kom och hur mina muskler spändes och jag skrek av njutning innan hela jag slappnades av med ett leende på läpparna.
den natten sov jag glad i hans famn. jag kände mig trygg igen och leendet på läpparna var fortfarande inte borta.
på morgonen var det dags att gå ut igen. Niall och jag klädde snabbt på oss, han tog på sig ett par blåa chinos och en ok tröja som han lånat av Zayn. själv satte jag på mig ett par shorts och ett linne. värmen var tillbaka och innan vi lämnade rummet så kysste jag min pojkvän på munnen.
det första som hände när vi kom ut ur hotellet var alla fansen som ville ha autografer, bilder eller kramar. jag lät killarna ta hand om det och gick och väntade i bilen. ändå kunde jag inte undgå hur killarna reagerade. dom blev mer sammanbitna.
vi åkte in till centrum och shoppade en liten del och larvade oss ännu mer. när vi äntligen bestämde oss för att äta så fick Niall beställa åt mig medans jag gick på toa. när jag kom tillbaka så hittade jag knappt bordet för alla tonårs tjejer som ville ha em glimt av killarna. jag ville vara själv med mina vänner så därför ställde jag mig på bardisken vilket var närmast och sedan tittade jag på alla tjejer,
- Hey! om ni låter oss ha hela dagen ifred så lovar jag att dom kommer sjunga för er ikväll. fem låtar och några autografer kom till stranden så kommer spelningen att hållas där klockan tio!
sa jag högt och ett illskrik gick genom publiken som snabbt lämnade lokalen.
jag blev sur och gick där ifrån och ut genom bakdörren. trädgården var underbart stor med många träd och blommor som slingrade sig runt stammarna. jag log och kände vinden slita mig medans solen strålar värmde mig.
- var det inte kul nog där inne hos One Direction?, skrattade Luke.
han hade på sig ett par jeans och en lång ärmad randig tröja. han log stort mot mig. kunde han bli mer perfekt?
jag log mot honom och gick mot trädet där han satt. Han hjälpte mig up mot grenen där han satt och jag slätade till klänningen. jag var glad över att jag var så liten och att trädet var ganska stort. vi syntes knappt där i trädkronan som vi satt. Jag kände mig lugn och säker även om jag hela tiden kände Lukes blick som vandrade över min kropp.
- Nå vad sa Zayn till dig?, frågade jag och bet mig i läppen.
- något om att hlla mig borta från dig, något om vakter och sen lite hot, sa han och tittade allvarligt på mig fast han nästan skrattade och lät jätte glad på rösten.
- Ändå smög du hit, log jag.
- nej jag bor här på hotellet. min mamma och jag lever här. hon är städerska och hjälper till och i utbyte får hon mat och rum här. jag hjälper till med pengar genom den lilla affären så jag har slutat gå i skolan och träffar knappt mina vänner men det är värt det när mamma och jag sitter hemma på kvällen och kramar varandra godnatt för jag vet att jag kommer träffa henne nästa dag. jag älskar henne.
han slet av ett blad från grenen och lekte med det. han såg inte alls ut som en sjutton åring men det spelade ingen roll om han så var äldre och ljög mot mig. han gav mig en trygghets känsla som jag helt hade tappat.
- min mamma stack, mumlade jag och tittade ner på marken där gula och röda blommor spred ut sig.
- vad hände?
- pappa slogs jämnt för han var full och jag antar att hon inte orkade med det längre, sa jag tyst.
- vad hemskt...
han såg riktigt ledsen ut men sedan sken han upp.
- vill du träffa Matilda?, sa han.
jag nickade och antog att det var hans mamma.
när vi kom in i det lilla huset så var det fint och lite större än vad det såg ut att vara på utsidan. där inne fanns ett litet kök, ett badrum som var halv gömt bakom två andra dörrar. sovrummet var litet men dubbelsängen som stod där verkade mysig och varm. vardagsrummet innehöll en soffa och en tv samt ett litet matbord.
Matilda var runt trettiotvå år gammal, hade det mörka håret uppsatt i två långa flätor. hon var lång och smal och var verkligen både vacker och snäll och jag förstod direkt varför Luke älskade henne. dom båda hade kommit hit när Luke fyllt nio och sedan åkte dom aldrig hem till kalifornien igen.
- tack för att jag får äta här, log jag och tänkte på stackars Niall som jag lämnat.
maten var enkel det var makaroner och ostsås vilket var väldigt gott, Luke och jag satt i soffan medans Matilda satt vid matbordet. vi små pratade lite och jag gillade verkligen den här familjen.
- mår du bra?, frågade han och drog undan mitt hår som såg ut att hänga löst. jag nickade och log medans jag begravde mitt ansikte mot hans bröst.
jag var inte rädd, inte det minsta men jag kände mig trygg i Zayns armar och det hade jämnt varit honom och Niall som jag sett upp till lite extra även om alla hade varit jätte snälla mot mig.
Jag höll andan när Zayn ställde mig ur vägen, Harry var nu vid hans sida också och snart la Louis en hand på min axel precis som jag var sju år och inte kunde försvara mig själv. jag visste inte själv varför men jag blev riktigt arg och kände för att förstöra något även om det närmaste som fanns var mitt halsband som jag inte hade något minne av att ha tagit på mig. Harry, Zayn och Luke pratade lågmelt. jag blev trött och ville lyssna på vad dom sa. jag var verkligen inte en liten flicka längre. visst pappa hade kört med mig, Lory med men jag hade mod nog att sluta prata med båda. pappa är i fängelse nu, Lory sitter i skolbänken med Lark och jag är på jävla hawaii!
Louis hann bara ge mig en blick innan jag slet mig ur hans grep.
- förlåt Lou men jag är inte tio år! jag kan ta hand om mig själv, mumlade och skrek jag åt honom.
- Jenny jag.., sa han och sträckte sig efter min hand men jag hade redan börjat gå bort från stranden.
- nej jag gillar idéen om att ni skyddar mig okej men herregud vad tänker ni med var är era livvakter?!
jag skakade av ilska över att dom utsatte sig själva för fara bara för att hitta mig.
Luke log mot mig och blinkade lite snabbt.
Jag vinkade mot honom och gick ifrån stranden och upp mot hotellet. jag visste inte vart jag skulle bara att mina fötter gjorde ont sv den varma marken, ryggen gjorde ont av alla gånger jag ramlat av brädan och magen skrek efter mat. hur länge hade jag varit borta?
Niall kramade om mig hårt när jag kom in i entrén. Han kysste mig tafatt och jag kände av Lukes varma berörning. vad var det för fel på mig. jag hade jämnt drömt om Niall...
- Jenny, suckade han.
- förlåt det var jag som gjorde fel jag vill bara göra det ogjort okej?, mumlade jag mot honom när han kramade om mig.
- haha ta det lugnt Jenny, skrattade han. upp och duscha med dig så äter vi middag sen.
jag nickade och kom upp till vårt rum på någon minut. jag duschade länge och drog på mig en sommar klänning som var djupt urringad, nådde till halva låren och var rosa med svarta noter på sig. håret fönade jag innan jag flätade det. jag mötte Niall i resturangen han hade redan beställt åt oss båda så vi hann små prata lite innan maten kom. Niall tittade på mig medans jag hög in på laxen.
- vad?, frågade jag med ett leende.
- jag saknar ditt gamla jag, sa han fort.
- vad menar du?
- vi kunde prata om allt, viskade han.
jag blev sur och gick där ifrån och ut genom bakdörren. trädgården var underbart stor med många träd och blommor som slingrade sig runt stammarna. jag log och kände vinden slita mig medans solen strålar värmde mig.
- var det inte kul nog där inne hos One Direction?, skrattade Luke.
han hade på sig ett par jeans och en lång ärmad randig tröja. han log stort mot mig. kunde han bli mer perfekt?
- och vad visar dom?, frågade jag och kramade om henne.
- framtiden, viskade hon.
Jennys perspektiv
- ursäkta vad säger du?, frågade Niall förvirrat.
- du vet när Lory sa att jag ändå skulle dö på flygplatsen. Tja jag såg det i en dröm faktiskt. Men den slutar olika. och på senare tiden så har jag börjat drömma om din död och dom andra killarna. Danielle och Eleanor har också dött men det är inte min mening okej. Lory och jag brukade skämta om att jag var synsk men tänk om jag faktiskt är det?! Jag menar jag dör i varje dröm jag haft sedan jag träffade dig men du var med i en dröm jag hade några dagar före jag träffade dig. Detta låter säkert sjukt men jag tror faktiskt att jag drömt om min egen död, sa jag och tittade ner i golvet.
- Jenny du ska inte dö, skrattade Niall och pussade mig på kinden.
- men det ska jag visste, klockan fem över ett den femte januari 2013. Vi är på ett torg eftersom du och killarna har en konsert sak där. Och du och Zayn kommer stå bredvid varandra och kommer vara det sista jag ser innan jag dör. Du kommer springa fram till mig och be mig att inte dö och säger att allt kommer bli bra fast sen blir du också skjuten men det finns ett annat slut och det är att mördaren skonar dig.
- Jenny du måste skämta, fortsatte Niall med ett lågt skratt.
- Men det gör jag inte!, skrek jag och stormade ut ur rummet.
Jag sjönk argt ner på stranden. den varma sanden brände mina bara ben men jag brydde mig inte. Tack och lov hade jag somnat i mina jeansshorts och ett linne. jag la mig ner och kunde höra hur sandkornen knastrade under mitt huvud när jag tittade upp på den blå himlen. Det var verkligen vackert här på Hawaii.
Jag suckade och tittade på havet.
det kom stadiga vågor hela tiden som gjorde att kallt vatten svepte över mina ben. det var skönt och att titta på klockan så var det inte så sent heller. det hade inte ens börjat mörkna på himlen men luften var svalare. Det var en massa turister på stranden, en del badade, en del surfade och den stora mängden tjejer solade. jag visste inte vad jag ville göra. Jag lekte lite med sanden och vattnet innan jag tröttnade och ställde mig upp. Hotellet som vi bodde på låg precis vid stranden, det var stort och jätte fint med många fönster. Hela byggnaden såg prydlig ut i solskenet men jag såg alla människor som sprang runt där inne. Vilken våning hade jag sprungit ifrån egentligen? det enda jag kom ihåg var alla trappor och hur ont jag hade i magen.
Jag borstade bort sanden och gick upp mot stan. Den var ganska stor men inte som London. Jag log mot alla som vinkade glatt till mig. vissa kom fram och pratade lite med mig även om jag var helt okänd för dom. antligen Directioners. Jag kom till en liten affär som jag gick in i, dels för värmen som nästan dödade mig och dels för folket som ville prata med mig. visst jag älskade att vara med folk men det hade varit en anledning till varför jag satt eller stod bredvid Lory och Lark när dom pratade med folk. jag var bara inte bra på att små prata.
inne i affären som var full med surfbärdor och en liten kyldisk så var det inte en enda person där. jag gick fram till kyldisken och tog fram en cola jag gick till disken och hoppades att det skulle komma någon och såklart gjorde det de. En kille som var lika gammal som jag kom ut, han hade brunt hår ner till axlarna, starka kindben och väldigt solbränd. Han hade gröna ögon och ett snyggt leende. Jag betalade och över vägde om jag ville ut igen eller om jag skulle hitta på en ursäkt att stanna inne när han avbröt mitt tänkande.
- Du är inte här ifrån eller hur? Jag heter Luke Williams, log han.
- Jenny, s ajag kort och sträckte fram handen som han skakade.
- vill du hänga med och surfa?
- jag kan inte surfa, skrattade jag.
- jag lär dig, blinkade han och visade mig in genom en dörr.
det var lagerrummet och sedan valde han ut två surfbrädor efter att ha stirrat på mig i någon minut. vi gick ut bakvägen och kom till en blå pick-up bil. Han la upp surfbrädorna och visade att jag skulle in på andra sidan.
jag nickade och hoppade in i bilen samtidigt som jag drack lite.
När vi kom till stranden så var det lite mindre folk men mera var och surfade. jag log mot Luke när han räckte fram sin hand. Jag höll min egen bräda under armen men att ha hans hand i min var faktiskt lite gulligt. Luke släppte sin bräda mitt på stranden och jag följde efter,
- Okej ställ dig på brädan, log han.
- men..
- litar du på mig?, frågan fick mig nästan att ramla men jag nickade ändå.
Jag ställde mig på brädan och så trixade jag lite som man gjorde med en skatebord fast utan att brädan rörde på sig. Luke skrattade och ställde sig på händerna på brädan innan han lipade mot mig.
- Show off... nu då?, skrattade jag.
- paddling, log han större.
Vi tog brädorna mot det grunda vattnet och jag kände salt lukten och havet som stänkte mot min hud. han visade hur jag skulle paddla, jag följde efter. Med Luke som hjälp kunde jag stå efter en timme. såklart höll han fortfarande i brädan men jag stod på den, jag tittade ner på honom och log stort innan jag föll i vattnet.
- du gillar att ramla, log han och hjälpte mig upp.
- japp du vet jag är professionell i det, blinkade jag.
- Prova att paddla ut och sätt dig på brädan innan du ställer dig okej? jag kommer vara bredvid dig.
han satte fast en lina till surfbrädan om min fotled och gjorde sedan det samma med mig. jag hade fått låna en tröja av honom som jag nu rättade till. jag paddlade ut och väntade på vågen precis som Luke bad mig göra. Han skrek över havets brus när jag skulle vända och paddla med vågen. snart satt jag på brädan och kunde vågen vibrera under mig. jag satte mig på huk innan jag försiktigt ställde mig upp och balenserade. det var riktigt svårt och jag stod bara upp i några sekunder innan jag ramlade av. jag var inte alls rädd att träffas av brädan. snart låg jag uppe på stranden med Luke över mig. såklart hade brädan slagit till mig.
- mår du bra?, frågade han och jag föreställde mig hur jag såg ut.
blek, sandig med blåaktiga läppar. jag skrattade och nickade såklart mådde jag bra jag skulle ju ändå inte dö än. då hände det hans varma kropp la sig över min och våra läppar samlänkades. Han kysste mig och jag kysste honom tillbaka och det kändes bra. det var inte alls som när Niall kysste mig. Detta var mer vilt, mer obekymrat om någon såg. Jag gillade Luke men inte på det sättet därför puttade jag undan honom.
- Luke jag har pojkvän, hann jag säga innan någon slog ner honom från mig.
Zayn stod över mig och drog upp mig i hans famn.
- mår du bra?, frågade han och drog undan mitt hår som såg ut att hänga löst. jag nickade och log medans jag begravde mitt ansikte mot hans bröst.
Hey If two people are happy together, you leave them the fuck alone! tweetade jag snabbt, inte direkt riktagt mot Jenny och Niall utan mot Eleanor och Louis och mig och Liam också. det här med Directioners som hatade flickvännerna hade gått för långt!
Jag vaknade med en gäspning och sträckte på mig. varför hade jag somnat om tänkte jag? Niall låg inte bredvid mig och jag tittade förvirrat mot klockan, den visade nio på kvällen. Jag rynkade på näsan innan jag kammade igenom håret med mina fingrar. Sedan steg jag upp men kände ett hugg i magen. Jag tittade förvirrat ner och såg blod, hela sängen var blodig. jag ruskade om mig själv och bytte byxor. jag gick ner för att se vart mark var men det var helt ner släkt i hela huset. Jag gick ut och såg den stjärnfulla himlen, jag ryckte på axlarna och höll armarna om mig själv för att få upp värmen. Jag gick in igen och såg hur dimman följde med in, hade det varit dimma ute?
- Mark kom fram det är inte kul längre!, skrek jag.
Jag gick ut till bakgården och såg den stora kyrkogården. Lika grå och hemsk som vanligt. jag kom ihåg när vi hade begravt farmor. Hennes kista hade varit öppen och det såg ut som om hon sovit. Jag steg in på osäkra ben och jag kände hur kvistar skrapade upp mina bara ben. Jag stirrade ner på dom, hade jag inte nyss haft på mig mina favorit jeans? Jag gick i en knä lång svart klänning som var enkel och hade tre kvarts ärmar. plötsligt tog någon tag i min arm och när jag tittade upp tittade jag in i Zayns bruna ögon som såg så ledsna ut.
- Zayn vad är det?, jag kände paniken växa i bröstet.
- Stackarn hon kommer inte ihåg, mumlade Harry som kom upp på min andra sida.
- Den där krocken måste ha gjort något med hennes minne, mumlade Louis.
- Va? vänta killar vad pratar ni om?, nästan skrek jag och försökte slingra mig ur Zayns grep.
Alla tre tog ett hårt tag om mina armar och tvingade mig framåt fast jag gjorde allt för att stanna. vi var nästan framme vid den lilla kyrkan. dörrarna stod vid öppna.
där inne var det fullt med folk och jag nästan sprang fram nu med dom andra efter mig. när jag kom fram till kistan fick jag panik. Var var Niall och varför var inte kistan öppen som den brukade. jag slet upp locket så blommorna åkte i golvet. Någon skrek och en annan försökte få bort mig men där låg han, det blonda håret som föll över ett hemskt ärr som han hade i pannan. min Niall var död? jag började gråta och lät mig släpas bort. jag vet inte vad som hände men skrik och slagsmål var det enda jag kunde se. Liam brottades med en medelålders man som nu var täckt i blod. Louis gick emot en tjej som var runt tretton år, hon grät och höll sig för magen som om hon var på väg att skratta, han hoppade på henne och det såg ut som han kysste henne på halsen tills jag såg hans blod dränkta ansikte mot mig. Zayn och Harry brottades mot varandra och snart kom en hand flygandes mot mig, den satte sig runt min hals och tvingade in mig i väggen. gråten slutade när jag kämpade för att komma fri.
handen försvann och lika så slagsmålen och kyrkan. jag stod ensam framför sju långa gravstenar. jag smekte dom med handen och läste namnen. ända sedan jag varit liten och min pappa tog med mig hit för att hans kompis dog så älskade jag att röra vid stenarna och läsa namnen. Denna sten var full med blommor som täckte namnet. försiktigt drog jag undan dom.
Harry Styles
äkta vän och älskad son och bror
Jag tittade på den bredvid
Liam Payne
älskad bror och pojkvän
du kommer alltid att finnas i våra hjärtan
Men det här måste vara ett sjukt spel tänkte jag och tittade på den tredje graven
Danielle Peazer
en äkta dansare
hoppas att du hittar änglar som dansar
Snyftande tittade jag på dom andra
Louis Tomlinson
ärad storebror och älskad son
Zayn Malik
hoppas du får det bra bland änglarna
Eleanor Calder
låt aldrig något stoppa dig
Jag tittade på den sista jag ville inte se namnet. jag bet mig hårt i läppen och drog undan blommorna
Niall Horan
vår irländska hjälte
tårarna strömmade ner för mina kinder och gjorde det svårt att andas. jag strök med handen över hans grav och till slut satte jag mig ner, den svarta klänningen såg gul ut i solljuset och mitt hår var mer som ett fågelbo än det blonda spikraka håret som jag brukade ha. texter flimrade för mina ögon. hat, hat och prisord för One Direction.
- Niall jag behöver dig, grät jag fram och la mig ner på hans grav som om han skulle hålla om mig en sista gång.
Jag kände en kall hand läggas på min och hur någon låg precis bredvid mig. Jag öppnade inte ögonen utan fortsatte låsas om att det var min Niall. Den kalla vind pusten vid min nacke fick mig att slå upp ögonen. Ett par blåa armar höll om mig.
- Mark det är inte kul att skämta på en kyrkogård, sa jag tungt och vände mig om.
- om det inte är Mark då?, log Niall.
Han hade nästan inga tänder kvar men det blonda håret låg klistrat mot hans ärriga panna. Han log brett och öppnade sin famn. han saknade tre fingrar på hans vänster hand och han ville hålla om mig. han nickade uppmuntrande. ett skrik steg i min strupe och jag kom snabbt på fötter medans jag sprang iväg från honom.
Jag vaknade med ett skrik. Niall var snabbt vid min sida men jag höll honom undan. jag tittade på honom, letade efter något märke att detta fortfarande var en dröm men inget. hans fingrar var tillbaka, lika så hans tänder och han såg precis ut så som han gjorde vanligt vis. Havs luften fick mig att rycka till. Jag hade haft minnes luckor förut när jag var tolv tror jag. jag kom inte ihåg att jag fyllt tretton, att mamma hade lagts in på sjukhus, hur min faster och kusin kom och hälsade på eller att jag hade tagit pappas bil och kört på grannens katt. jag fick veta detta på sjukhuset när jag vaknade. det hade gått ett år utan att jag mindes det. jag hoppades att det inte var så illa den här gången. mina tabletter låg i badrumsskåpet. därför var det så konstigt med detta rum. Dom ljusa väggarna, det stora fönstret och balkongen. dubbelsängen som var så mjuk och Niall i shorts och ett vit linne.
Nialls perspektiv
Jenny vaknade med ett skrik bredvid mig. Jag hade väntat att hon skulle vakna igen. Hon hade varit helt borta på planet, man kunde inte prata med henne över huvudtaget men Danielle sa att hon var flygrädd. Jag gick med på det men när Jenny nu låg skrikandes försökte jag hjälpa men hon avvisade mig och tittade sig förvirrat omkring.
- Niall var är vi?, frågade hon sorgset.
- Hawaii... men det vet du för vi anlände imorse. det minns du va?, sa jag oroat.
- Niall förlåt så mycket! men jag har haft minnesluckor hela året. förlåt men det är bara början av april så det kommer lösa sig, log hon.
- älskling det är början av juni, sa jag och fick nästan panik.
- du sa vad?, nästan skrek hon.
- ja tionde juni.
hennes ögon tårades. det enda hon hade pratat om sedan mars var hennes mardrömmar, nu föll allt på plats det var därför hon var så borta. minnes luckor stackars Jenny.
- kommer du inte ihåg något alls?, frågade jag.
- nej bara alla mardrömmar, viskade hon.
- och vad visar dom?, frågade jag och kramade om henne.
- Ja väldigt faktiskt. så du behöver inte ta fram din hammare eller vad var det du skämtade om innan du åkte?
- yxa faktiskt, log han stort.
- Jag älskar Niall och jag älskar dom andra också som mina bröder. Men Niall är verkligen den perfekta pojkvännen. Du behöver inte skydda mig mot dom, du kan hjälpa dom skydda mig från världen om du vill, log jag innan jag somnade tungt.
Jag vaknade upp och märkte att Mark inte låg bredvid mig längre. jag oroade mig inte för honom även om magkänslan sa något annat. Pappa satt i fängelse och mamma hade säkert flygit till mormor och morfar eller något sånt. det var bara Mark och jag. jag log vid tanken. Jag loggade in på datorn som fortfarande låg under sängen. Visst killarna och Danielle hade tagit med mina saker men det mesta som var värdefullt för mig låg under sängen där ingen hade tagit något. Datorn var lite seg i början men efter ett tag startade den med ett högt pang! Jag gick in på Twitter och såg att killarna, Danielle och Eleanor hade börjat att följa mig. jag följde dom tillbaka och sedan gick jag in på min sida och skrev @MarkBaby has come back home I'm so happy! Welcome home big brother sedan gick jag och kollade runt på några andra eftersom jätte många hade börjat att följa mig. mest för dom visste att Niall och jag nu var tillsammans. Han hade gått ut med för någon dag sedan fast jag var säker på att dom flesta redan visste. Några skrev riktigt elaka saker och jag såg ungefär tio stycken som hade hatsidor om bara mig. Hora, bitch, fame whore, skaffa dig ett liv, du förtjänar inte honom, gå och dö, han är min gå och häng dig. Jag kände tårarna även om jag inte kom ihåg att jag börjat gråta.
Niallsperspektiv
Jag tänkte åka till Jenny och överraska henne. efter konserten igår hade vi haft en snabb intervju och såklart kom samma fråga som vanligt om vi var singlar, Louis, Liam och jag räckte inte upp handen och såklart blev jag bombad med frågor. Jag skrattade och berättade lite om Jenny. jag hade gjort det en gång förut men det var på radio och inte så populärt heller men nu var et tv och jag var säker på att Jenny visste om det nu. jag gick in och såg Mark göra frukost. - Hej Mark är hon där uppe eller?, frågade jag vänligt. - Ja hon sover tror jag men väck henne du, log han tillbaka. Och du Niall.. tack för att du gör min lilla syster lycklig. för att vara ärlig har hon inte varit så här glad på år. - Hon gör mig lycklig också. Jag hoppade snabbt upp för trappan men när jag skulle öppna hennes dörr så hörde jag snyftningar och någon som grät. Jag öppnade dörren och såg Jenny sitta med en gammal laptop i knät. Jag skyndade mig fram och läste det hon läst. Hat från tjejer som älskade mitt band. Jag mådde nästan illa. - Jenny.... - Nej Niall vi visste att det skulle bli så här jag vill inte prata om det, sa hon snabbt. - Du, jag och killarna åke rpå semester okej?, sa jag och tittade på henne. det skulle inte ta bort hatet men det skulle ta bort tankarna på det. - Okej vart?, snyftade hon fram och kramade om mig. - Hawaii, log jag.
Danielles perspektiv
Jag tittade in på twitter när jag vaknade. Liam sov bakom mig och jag var lycklig över att han var här hos mig. Jag tittade och såg det vanliga hatet mot mig men brydde mig inte så mycket. dom hade hållit på så länge att man inte ens kände något förutom ett litet stick som jämnt gick över när jag såg på pojken jag älskade. @JennyH34 your whore get away from Niall! jag chokades nästan över vad det stod. Jag väckte Liam med en snabb sprak på benet men det tog någon extra minut för honom att vakna. jag visade honom en hel sida med bara hat mot Jenny. Hur kunde dom? Hon var som min lilla syster inte kunde dom göra så mot henne. Hey If two people are happy together, you leave them the fuck alone! tweetade jag snabbt, inte direkt riktagt mot Jenny och Niall utan mot Eleanor och Louis och mig och Liam också. det här med Directioners som hatade flickvännerna hade gått för långt!
Jenny vinkade och gick av scenen medans vi började sjunga Use Somebody.
Jennys perspektiv
Jag skakade när jag kom bakom scenen, jag letade rätt på omklädningsrummet och slog mig ner i soffan. Jag kammade igenom håret två gånger och stirrade på mig själv i spegeln. Något saknades och jag visste exakt vad. Jag hade varit lite borta i några dagar och det var för att min bror skulle komma hem. Jag sa jämnt att jag var enda barnet för oftast kändes det som det. Min bror skickade aldrig brev, ringde eller gjorde sig påmind men ändå fanns han där. När vi varit yngre var det vi två som lekt med pinnar, vi hade varit pirater Long John Jenny hade han kallat mig. Efter piratlekarna var klara så var jag sju. Då lekte vi prins och prinsessa och Mark blev jämnt drake och prinsen. Jag kom ihåg alla gånger jag skrattat åt honom eftersom han var tvungen att slåss mot sig själv. Mark skulle komma hem när som helst. Till det tomma huset men jag hade lagt en lapp där som berättade var jag var varje dag i en vecka. Imorgon var sista dagen sen skulle han inte kunna hitta mig längre. Jag kände tårarna bränna men jag gjorde inget som fick dom att rulla. Jag snurrade på ett halsband som jag hade fått av honom. En silver kedja med en guld ring. Det stod våra namn på utsidan och på in sidan stod det jag älskar dig min kära lilla syster i skrivstil. Jag var tio när jag fick det, samma dag som han åkt. Han gav det som minne om han inte skulle komma tillbaka. Han skulle dra ut i krig, vart någonstans visste jag inte och jag ville inte fråga heller. Men varje dag efter det i två år väntade jag på att han skulle komma tillbaka. Alla nätter som jag låg i soffan vid dörren, alla gånger som jag blev rädd när någon ringde för jag var så rädd att dom skulle meddela hans död. Men ingen ringde, inget brev, ingen knackade på dörren. Han kunde lika gärna vara död.
- Argh vart är din besättning Long John Jenny?, frågade någon skämtsamt.
Jag tittade upp från halsbandet och såg honom. Dom gröna ögonen tindrade, det blonda håret som räckte ner till kindbenen. Hans näsa var lite mindre och hade ett ärr på vänster sida. Det hade han fått av min pinne när vi var mindre. Han var lång och lutade sig mot dörrkarmen. Han hade militärkläderna på sig fortfarande och dom bruna kängorna gnisslade mot golvet när han rörde på sig. Tårarna började rinna ner och jag sprang fram och kramade om honom så vi nästan slog i golvet. Han backade och slog emot väggen på korridoren. Jag grät och klamrade mig fast vid honom som om han skulle lämna mig igen. Han tröstade mig och sedan viskade han.
- Jenny min kära lilla syster.
Jag log och tänkte på minnet första gången han sagt så. Jag hade varit åtta och han hade lärt mig att cykla men jag ramlade och skrapade upp knät. Han hade plåstrat om det och viskat samma ord. Mark var sju år äldre än mig och vi hade egentligen bara samma mamma. Mamma som nu lämnat mig. Tänkte hon någonsin på oss?
- Jenny!, skrek Niall.
Jag torkade bort tårarna och släppte mark ur kramen men jag höll om hans hand. Jag ville ha närkontakt så att jag visste att det inte var en dröm.
Zayns perspektiv
när låtarna var slut så tackade vi för oss och vinkade hej då åt fansen. Vi gick runt och skämtade och gratulerade varandra över hur bra det varit. När vi kom till omklädningsrummet så såg vi Jenny. Hon var i famnen på en man som var mycket längre än henne. Han hade blont hår och gröna ögon och påminde lite om den lilla tjejen som han hade i sina armar. Niall skrek hennes namn och hon släppte mannen. Jenny hade tagit hans hand och dragit honom mot oss. Han hade militärkläder och lät sig ledas av Jenny.
- Killar detta är min bror Mark, sa hon med ett leende som fortfarande visade tårarna.
- Trevligt att mötas, sa Mark och stärkte fram sin lediga hand för oss att skaka.
Vi hälsade snabbt innan vi alla gick in i rummet.
Jennys perspektiv
jag delade med mig av historier för Mark hela kvällen. Det var skönt att prata av sig och jag berättade allt. Hur pappa hade uppfört sig värre efter att Mark åkt. Hur mamma sedan lämnat oss, om mina vänner, om Niall och One Direction. Hur mardrömmarna blev värre. Och han delade med sig av sitt liv. Hur han fått vänner i armén, hur han träffat en flicka och var förlovad. Hur han skulle flytta hit till London snart så vi kunde vara närmare varandra. Vi var båda lyckliga och jag gav honom en kram och viskade hur mycket jag älskade honom.
- Men Jenny det låter ju som jag ska åka igen, skämtade min bror.
- Men jag hann aldrig säga det första gången, log jag när han rufsade om mitt hår.
Vi gick in i huset. Det var väldigt tomt men jag hade inte sålt det. för många minnen både dåliga och bra. Vi gick direkt upp för att sova eftersom klockan var snart tolv. När vi låg i sängen så kändes det inte som en dröm längre.
- Jenny är du lycklig med dom?, frågade han.
- Ja väldigt faktiskt. så du behöver inte ta fram din hammare eller vad var det du skämtade om innan du åkte?
- yxa faktiskt, log han stort.
- Jag älskar Niall och jag älskar dom andra också som mina bröder. Men Niall är verkligen den perfekta pojkvännen. Du behöver inte skydda mig mot dom, du kan hjälpa dom skydda mig från världen om du vill, log jag innan jag somnade tungt.
Den kvällen var det tjej kväll i Liams lägenhet. Vi dukade fram lite godsaker och satte på en film. Vi pratade och blev alla bästa vänner. Det kändes ändå konstigt att ha någon att prata med som inte var Lory eller Lark, jag hade vant mig så snabbt vid att dom skulle finnas där. Tvillingarna som inte var tvillingar påminde jag mig själv och tänkte på gången då dom kysst varandra. Sedan tänkte jag på Niall som skulle komma hem snart. Med ens fick jag ett sms det var från Lory och jag ville nästan skratta men när jag läste så frös jag till is lite. Var det hämnd eller?
True love is not real, unless it is returned //Lory <3
Jag vaknade på morgonen med huvudvärk. Jag kom inte ihåg att jag hade haft en mardröm eller något men ändå bultade huvudet i protest när jag slog upp ögonen. Jag tittade bredvid mig och där låg han, hans blonda hår stod åt alla håll men han låg bredvid mig och delade med sig av sin värme. Jag log och tittade på klockan. Tjugonde mars... redan? Jag höll på att spy bara jag såg det. Jag hoppades att detta var en dröm för jag kom nästan inte ihåg något förutom att Danielle, Eleanor och jag hade kryssat av cirka fem saker till från min lista. Jag hade flyttat in till Niall helt nu och att jag precis hade slingat håret så det såg ut som guld. Jag tittade mig i spegeln och såg ett leende som inte gick att ta bort, vita tänder och tindrande ögon. Ärligt hur kunde jag vara så lycklig? Tanken slog mig i magen. Det var för att han låg här bredvid mig.
- Godmorgon älskling. Hur mår min favorit tjej?, frågade han och gäspade.
- Nialler, log jag.
Tystnade la sig mellan oss och jag kände en svag skakning från mina händer. Vad höll på att hända egentligen? Det var ju sexton dagar, nio månader och ungefär sju timmar kvar. Jag tittade in i Nialls blåa ögon som log mot mig.
- vet du jag mår inte så bra men jag tycker att idag ska du få välja en punkt på vår lista, sa jag och kysste honom lätt på munnen.
- Vad sägs som att komma till min och killarnas konsert och så kanske vi tar upp dig på scen precis som vi gjorde första dagen vi träffades fast denna gång sjunger du med oss? Det står på din lista att du vill sjunga framför publik, log han flirtigt.
- Ja men inte flera tusen, skrattade jag.
- Kom igen vi sjunger vilken låt du vill!, sa han bedjande.
- Okej Torn jag vet att det är fansens favorit och jag gillar den riktigt mycket. Men snälla kan vi ta det lugnt jag blir faktiskt nervös om du hade varit i mitt huvud första gången vi träffades så skulle du känt hur rädd jag var! Inte ett skämt, sa jag och kysste honom igen innan vi klädde på oss, innan vi gick över till Harrys och Louis lägenhet där dom åt frukost.
Vi pratade med dom och skrattade över frukost. som mest bestod av Jucie för min del. del vis på grund av huvudvärken och den andra delen fö ratt jag inte var speciellt hungrig.
Nialls perspektiv
mot kvällen så stod Jenny i ett par slitna jeans och ett vit långt linne som räckte ner till halva låren. Hon hade bara strumpor på fötterna och gick omkring helt orolig i omklädnings rummet. Hon bet på naglarna och jag ville bara krama om henne. Det verkade som om hon tänkte på mycket och jag ville inte störa henne. Hon hade verkat lite tillbaka dragen sedan jag kommit hem. Men mardrömmarna hade slutat sa hon. Det gjorde mig nästan lycklig att dom försvann. Hon hade inga mörka ringar under ögonen längre och hon log oftare. Ändå tänkte hon på något.
- Dags att gå upp hörni!, vrålade Louis mot oss.
Jag tog hennes hand och pussade henne på kinden innan lamporna släktes och vi steg ut på scenen. Harry drog fram sin gitarr och jag följde efter, Liam slog sig ner vid pianot och Zayn, Louis och Jenny satte sig i soffan som stod på scenen. Vi började spela och det blev helt knäpp tyst i hela lokalen. Det var otroligt och när Jenny började sjunga fryste mitt blod till is i mina ådror så fint det var.
I thought I saw a man brought to life He was warm he came around like He was dignified He showed me what it was to cry Well you couldn't be that man I adored You don't seem to know don't seem to care What your heart is for No I don't know him anymore
Harry fortsatte och spelade lite tystare och lämnade ut gitarren till en av våra säkerthetsvakter som stod lite avsides och Harry satte sig bredvid Jenny.
There's nothing left, I used to cry My conversation has run dry That's what's going on Nothing's fine
Jag och Louis sjöng nu med Harry och alla fansen började också sjunga med oss.
I'm torn I'm all out of faith This is how I feel I'm cold and I am shamed Lying naked on the floor Illusion never changed Into something real I'm wide awake and I can see The perfect sky is torn You're a little late I'm already torn (I'm already torn)
Jenny lyfte upp micken och fortsatte
There's nothing left, I used to cry Inspiration has run dry That's what's going on Nothing's fine
I'm torn Torn I'm torn
Harry sjöng med henne och deras röster passade perfekt ihop.
Nothing's fine I'm torn
Nu sjöng vi alla och jag förvånades över hur man nästan bara hörde Liam. Det var vackert och nästan så slående att man tappade andan. Jag såg det på fansen också.
I'm all out of faith This is how I feel I'm cold and I am shamed Lying broken on the floor Illusion never changed Into something real I'm wide awake and I can see The perfect sky is torn You're a little late I'm already torn
Zayn sjöng slutet som vanligt och det gav mig samma rysningar som jag brukade få.
I'm already I'm already torn
Jenny vinkade och gick av scenen medans vi började sjunga Use Somebody.
- mardröm, viskade jag till henne och fick en kort nickning tillbaka.
- jag hoppas att dom kommer tillbaka snart, viskade Danielle till mig.
- jag med, viskade jag tillbaka och kunde äntligen krama om henne.
tystnade var kkompakt och gjorde mig osäker.
- förlåt för att jag har mardrömmar jag menade inte att skrämma dig så mycket. det var ovanligt i drömmen och jag blev bara så rädd.
- vad hände?
- dom dog...
Mardrömmarna blev ibland värre och dom kvällarna skyndade jag in i badrummet och sjönk ner ensam mot dörren och grät ut. Alla slutade inte bara med min död utan även Danielles, Larks, Nialls, Zayns, mammas och pappas. Ibland dog till och med personer som jag knappt kände så bra. Men varje död såg hemsk ut med den röda blandningen på den svart vita bakgrunden i min dröm värld. Tills slut bestämde jag mig för att skriva ner alla. Anteckningsboken som fick bli en drömbok var en liten lila bok med sammets pärm. Den var fin och pennan matchade. Den var snart en fjärde del full men jag brydde mig inte. Ibland la jag in lösa papper på teckningar eller beskrivningar.
- Jenny kom igen nu vi måste hinna med bussen om du vill hålla i en orm på Zoo!, skrek Danielle.
- Jag kommer!, skrek jag tillbaka och drog på mig ett par ljus blå jeans och ett rött linne med en vit kofta.
- Är det okej om Eleanor följer med?, frågade hon och tog min hand.
- Ja då hon får gärna följa med jag har velat träffa Louis tjej ganska länge nu, log jag.
- Åhh har inte du hört dom gjorde slut för någon vecka sedan. Det var hemskt men hon tar det bra och fansen stör henne inte lika mycket längre.
Jag tystnade och följde efter hennes raska steg när vi gick till busshållplatsen. Vi steg på fem minuter senare och snart stannade vi. Eller det var snart för mig eftersom jag somnat på hennes axel men det gjorde inget eftersom hon visste om mina sömnproblem. När vi steg ut i solen igen kom en tjej emot oss. Hon var lika lång som Danielle, Hon hade långt brunt hår som var lite lockigt men inte alls lika lockigt som Danielles. Hon hade ett gulligt leende och jätte fina bruna ögon som ramades in a svarta ögonfransar.
Dom båda vännerna kramade om varandra innan Eleanor ens hann få en blick mot mitt håll. Jag slätade ut mitt blonda hår som envisades med att bli trassligt hela tiden. Jag log mot henne och tänkte precis sträcka fram handen för att skaka hennes när hon drog in mig i en kram också. Hon doftade av jordgubbar och sommar. Jag älskade redan att vara i hennes omgivning fast vi inte ens hade sagt ett ord till varandra.
- Hej jag är Eleanor förlåt att vi inte träffats tidigare, log hon stort.
- Hej jag är Jenny och det gör inget vi träffas ju nu, skrattade jag.
- Gör det något om vi tar en snabb kaffe före Zoo?, frågade hon och tittade från mig till Danielle.
- Nej då kom, log Danielle och tog min hand igen för att jag skulle hinna med deras snabba gång stil.
Vi kom in på ett litet café som var tomt. Vi beställde våra varma drycker och något att äta innan vi slog oss ner längst bak. Vi små pratade och drack. Vi skrattade och åt. Efter ett tag tog Eleanor fram mobilen och tog en bild på mig när jag drack lite av mitt eget kaffe. Sedan tog vi allihopa en bild tillsammans och båda bilderna hamnade på twitter. För att vara ärlig höll jag mig undan från sådana sidor eftersom det var där dom mesta fansen kom. Så jag var inte alls så inne i hatet och jag brydde mig inte heller så mycket.
När vi kom till Zoo så såg jag på alla inburade djur och var tvungen att se alla som hamnade i mitt synfält. Mitt sällskap skrattade åt mig så fort jag la ögonen på ett nytt djur. Dom följde efter och pratade igen den tiden som dom förlorat. Att ha pojkvänner som är kända kanske inte var så dumt ändå och nu träffade jag mer folk och det var exakt vad jag behövde. Ändå gav jag dom en falsk förhoppning om en lång vänskap jag räknade fortfarande dagarna men jag hade slutat att bry mig. Nu levde jag bara. Jag vinkade hej då åt några lejon innan vi gick in i orm huset. Danielle letade upp en ur personalen och pratade lite med honom till att jag skulle få hålla i ormen.
Såklart fick jag en stor orm som kändes hal. Den skimrade i grönt och svart och var inte giftig över huvud taget. Det kändes lite tryggt när den slingrade sig runt mina axlar. Den väste lågt och jag skrattade nervöst. Jag höll i ormens kropp och Danielle och Eleanor fnittrade bredvid säkert åt mitt ansiktsuttryck. Jag ångrade mig lite men när kortet var taget och killen tog tillbaka ormen i sin glasbur så tyckte jag ändå att det hade varit roligt. Och så fick jag se bilden. Det såg ut som om jag skulle bajsa på mig så jag brast ut i skratt när vi klev ut i solens ljus igen.
Den kvällen var det tjej kväll i Liams lägenhet. Vi dukade fram lite godsaker och satte på en film. Vi pratade och blev alla bästa vänner. Det kändes ändå konstigt att ha någon att prata med som inte var Lory eller Lark, jag hade vant mig så snabbt vid att dom skulle finnas där. Tvillingarna som inte var tvillingar påminde jag mig själv och tänkte på gången då dom kysst varandra. Sedan tänkte jag på Niall som skulle komma hem snart. Med ens fick jag ett sms det var från Lory och jag ville nästan skratta men när jag läste så frös jag till is lite. Var det hämnd eller?
True love is not real, unless it is returned //Lory <3
Jag stängde igen datorn och gick ut till Danielle som satt i soffan. Liams lägenhet kändes som mitt nya hem även om jag någon natt då och då sov i Nialls lägenhet. Hon log ett matt leende. Hon hade varit förkyld nu i tre dagar. Jag gav henne en till filt och gjorde lite soppa som hon tacksamt tog emot. Vi satte på en film och jag försjönk ner i en djup sömn med som tur var inga mardrömmar.
Långa skuggor föll mot asfalten när vi gick fram på ett litet led. Det var jag som hade svårt att andas, det var jag som var skadad.... tror jag. Jag gick i mitten och framför mig gick en kille, han var lång, lockigt hår men när han vände sig om var det lockiga håret inte kvar. Det hade bytits ut till platt grått hår, dom intensiva gröna ögonen var ledsna och greppet om min hand lossnade när mannen eller killen när han föll mot marken. Vi fortsatte gå men jag tittade bakåt mot mannen men han var borta och en stor ödslig kyrkogård med stora gravstenar var allt man såg. Världen var grått och det fanns ingen färg, ändå såg jag hur en liten flicka knäböjde vid en av gravarna. Tårarna hade runnit och nu pistolskott och världen skiftade till rött när flickan föll ner med ett leende mot gravstenen. Jag tittade framåt igen. Istället för den lockiga killen som skulle ha hållit min hand stod nu en kille som var lång, brunet och hade som ett bieber hår. Hjärtat ökade i takten och jag visste att jag gillade honom även om jag inte kunde säga vem han var. Han log mot mig och droh mig fram så vi gick sida vid sida. Bakom mig gick en svart hårig kille med bruna ögon, han vinkade stilla innan ett tåg kom. Det höga tjutet och hans skrik blanade sig och sedan blev det svart. Det fanns inget bakom oss nu. Ingen att säga hej då till då var det bara dom två framför oss och vi kvar. Mörkret jagade oss genom en stor äng. Blommor och gräs piskades mot mina bara ben när jag sprang. Den brun håriga killen framför oss föll. Jag hoppade över honom men stannade vad skulle hända med honom? ”Spring!” jag hörde inte hans skrik men jag läste på läpparna och sedan kom tårarna inte bara jag grät utan killen som höll min hand gjorde det också. Killen som hade fallit sögs in i mörkret och jag hörde ett rov djur. Den röt och klorna slet sönder vår kompis. Han skrek inte men jag hörde den ständiga gråten. Då såg jag dom. Det var inget mörker det var alla olika djur med svarta ögon och svart päls. Varulvar, hundar, hästar, stora odjur med långa klor, till och med gulliga små djur sprang med dom. Killen som höll min hand släppte och puttade mig fram mot den blonda. Han dog men inte av rov djuren. Han gjorde en svepande gest och mörkret försvann. Han vinkade mot oss innan en ljuspelar sköt ner över honom, långt där uppe i himlen var ett rymdskepp. Detta spårade verkligen ut när han åkte upp i pelaren och skeppet försvann utan ett ljud. Den blonda satte mig ner i gräset och torkade bort blodet jag fått på benen och mitt näsblod innan han kysste mig. Do intensiva blåa ögonen log mot mig och hans händer var varma mot in kalla hud. Sedan var vi på torget. Stenen under min mörbulltade kropp var sval och kulan som låg under min hud brände som om hela jag var en stor eldslåga. Han viskade att han älskade mig innan han dog med mig. Fem över ett var det som han dog men jag väntade, försökte andas. Det var bara jag kvar nu.... inte en själ var på torget inte ens han som hade skjutit vad hade hänt med dom. Jag tittade upp, jag ställde mig på skakiga ben men smärtan var så stor att jag såg suddigt. Ändå avtecknade sig gestalterna hela tiden. Dom ropade på mig och jag sprang dom till möttes. Alla som log, alla döda... jag såg riv märken, en sönder trasad kropp efter att ha blivit påkörd av ett tåg, gamlingen som dränktes av blod från den lilla flickan, killen som blivit bort förd av ljuset var inte där men den blonda log mot ig. Han hade fått en kula i pannan, i magen och en vid axeln. Han stönade när han gick mot mig. ”nu är det din tur Jenny” rösten var mörk och han förvandlades till mannen som hade skjutit mig första gången. Blodet som rann blandades i munnen och lämnade en smak av järn efter sig. Kniven hade trängt igenom huden på en sekund och nu låg jag där, alla killar tittade ner på mig med hemska grin över hela ansiktet. ”dags att äta” viskade den svart håriga. Tänderna mot min brinnande hud gjorde ont och jag kände hur mitt eget kött slets av från benen. Tårarna strömmade ner på mina smutsiga kinder och skriket som aldrig dog bort i min strupe. den lilla flickan gick mig till möttes men dom röda ögonen, svarta håret och kroppen som gick släpit gjorde mig rädd. "kom" viskade hon.
jag vaknade med ett skrik och tårarna strömmade ner, jag trasslade mig ur det svettiga sängkläderna och stormade in i badrummet. jag drack kallvatten tills jag inte orkade mer men det hade inte hjälpt. nu skakade jag av kylan men drömmen var så hemsk. dom skulle dö, alla skulle dö. jag satte mig gråtandes ner mot elementet. jag hade inget minne av att ha somnat i Nialls lägenhet...
- Jenny?, Nialls röst lät hemma och trygg.
- Niall?, frågande kom så fort att jag ställde mig upp och letade mig in i vardagsrummet där han stod.
jag torkade bort tårarna och drömmen var som bort blåst.
- säg hej då Jenny.
han skött mig fast det hade inte kännts försen jag slog i väggen bakom mig. det bultade i huvudet när han knäböjde sig bredvid mig. han ryckte på axlarna och sköt mig igen tills hela min värld bestod av mörker och smärta och sorg...
- Jenny du måste vakna... lyssna på mig vakna!, Danielle skrek panikslaget bredvid mig.
jag öppnade ögonen och tittade in i hennes. hon kramade om mig hårt och tröstade mig när jag började gråta på riktigt. två mardrömmar efter varandra det hade aldrig hänt förut. och att jag dött i båda var ett rekord. hela min kropp skakade men Danielle höll i mig.
- mardröm, viskade jag till henne och fick en kort nickning tillbaka.
- jag hoppas att dom kommer tillbaka snart, viskade Danielle till mig.
- jag med, viskade jag tillbaka och kunde äntligen krama om henne.
tystnade var kkompakt och gjorde mig osäker.
- förlåt för att jag har mardrömmar jag menade inte att skrämma dig så mycket. det var ovanligt i drömmen och jag blev bara så rädd.
