Rachelsnoveller

Harrys perspektiv

Hon vinglade till när Demi rusade mot hennes sida för att ta tag i henne. Ryan satte upp handen och lutade sig mot muren på taket. Den skiftade i längd runt hela taket och på visa ställen fanns det inget alls som skyddade mot det långa fallet mot marken under oss. Demi stannade och jag såg hur tårar vällde upp i ögonen på henne. Liam tog ett steg närmare men Ryan tittade anklagande på honom och hennes ögon var hel svarta nu. Zayn tog tag i Liams arm och skakade på huvudet. Louis tittade på henne precis som jag där vi bara en meter ifrån henne stod. Hon tittade ner på sina fötter och för ett ögonblick slutade hon skaka. Hon tittade upp och det underbart bruna ögonen tittade på oss igen. Jag kände en vis lättnad över det men Ryan hade det jobbigt det såg jag på henne. Hon vinkade Louis och mig närmare.

- Louis snälla kan du be dom andra gå ner jag orkar inte att dom ser mig såhär.

Louis nickade snabbt och försvann från min sida.

- Harry jag vill visa dig en sak, sa hon och gick mot andra sidan taket medans Louis puttade ut alla ner i trappen som lede till taket. Han sa något men jag fokuserade mig på Ryan.

Vi kom till kanten där en liten mur var som räckte till Ryans knäväck. Hon pekade ut mot byggnaderna under oss och det såg ut som ett täcke av stjärnor som bredde ut sig i den nu lite mörkare kvällen. Klockan var sju och ändå såg det ut som New York en stjärnklar natt. Det var otroligt.

- Styles jag är ledsen för allt. Men jag orkar inte med detta längre. Så fort mina ögon blir svarta känns det som om någon sliter av mig kroppsdelar en efter en. Det blir bara värre och kittlandet i fingertopparna blir värre. Jag står inte ut med att känna så här. Dagen min mamma dog berättade hon för mig att hon kände exakt såhär. Hon tog med sig flera hundra i döden och jag tänker inte göra det. Jag har dödat åtta personer. Jag har stirrat dom i ögonen när dom dog jag klarar inte med dom mardrömmarna varje natt längre.

Hon tystnade och torkade bort tårar så att hennes röda kinder blev av med smutsen. Jag tog hennes handled och tog med henne till en kran som stod mot muren lite längre bort. Jag snyggade snabbt till henne men hon visade hela tiden att jag skulle sluta.

- Harry jag tror hon inte har livs längtan längre, sa Louis som fixade tills hennes hår i en lång fläta.

- Jo det har jag men jag orkar inte med smärtan.

- Du får skrika Ryan, sa Louis och smekte hennes rygg.

- No it feels better if I'm screming inside.

Sa hon tyst och ställde sig vid muren där hon och jag stått för några minuter sedan.

Nialls perspektiv

När Louis ställt oss alla i trappan igen kändes det tyst. Demi grät och Liam stod chockad. Zayn och jag gjorde vårt bästa för att muntra upp dom men inget funkade.

- Hennes ögon var hel svarta, sa Liam tyst när Zayn pratat ett tag.

- Men dom blev bruna igen, sa Demi.

- Hon är samma tjej som jag blev förälskad i. När Mila dog satt hon i mitt rum hela tiden och pratade bara med mig och min bror och nu ser hon likadan ut. Lika skör och rädd, sa Liam.

- Hon var den gulligaste tjejen jag möt, viskade Demi.

- Det är Ryan vi pratar om. Vi känner henne hon skulle aldrig göra något dumt, sa Zayn.

- Det har hon ju redan gjort, sa Liam och tittade argt på Zayn.

- Sluta nu!, skrek jag. Demi ta med dig Zayn och titta till Mitchel.

Båda nickade och lämnade Liam med mig. Han kramade om mig och sökte stöd. Jag stöttade honom och sa att allt skulle bli bättre bara vi fick prata med henne och precis då öppnades dörren och Harry tittade på oss. Hans lockar fladdrade lite i vinden men han log. Han visade att vi skulle följa med upp. Jag såg Ryan sitta mot den mindre muren på andra sidan taket. Liam sprang fram till henne och kramade om henne samtidigt som han kysste henne. Jag följde sakta efter med Harry vid min sida. Jag hörde dörren öppnas med en smäll och både Ryan och Liam kom snabbt på fötter. Zayn och Demi tittade på dom. Demi höll i Mitchel som lekte med hennes långa hår. Zayn tittade argt på Liam. Demi gick snabbt till min sida och kysste mig snabbt innan Zayn gick mot Liam. Han höjde rösten i ett skrik samtidigt som han sa att det inte var ett dumt misstag.

- Sluta Zayn du vet att det var dumt, sa Liam.

- Nej det var det inte annars skulle hon inte ha känslor för mig, sa han och höjde knytnäven.

Ryan ställde sig framför Liam för att skydda honom. Zayn sänkte handen men visade fortfarande hur arg han var.

- Zayn förlåt mig det var ett misstag som jag gärna gör om när jag blev förälskad i dig. Liam du vet hur jag känner för dig för jag kommer alltid att älska dig men Zayn snälla jag älskar dig med. Det är bara fel tillfälle för oss, sa Ryan.

Zayn höjde knytnäven igen och Ryan bakade bakåt och slog i muren så hennes ben vek sig under henne. Hon satte sig på muren och andades skakigt.

- Zayn hon älskar dig och det var inget dumt misstag, sa Harry.

- Jag är ledsen Zayn, sa Liam och gick emot honom skakigt.

Alla vi tittade mot Mitchel som fortfarande lekte med Demis hår. Jag pussade Demi på pannan samtidigt som alla lämnade Liam och Ryan vid kanten av taket. Louis la armen om Zayn och kramade om honom. Harry satte sig på något som liknade en mur del. de tbörjade verkligen bli mörkt nu och precis vid min tanke så tändes lamporna som hängde i långa rader över våra huvuden och lämnade ett romantiskt rött ljus över oss alla.

- Baby you light up my world like nobody else, skrattade Harry och tittade på Louis och Zayn.

dom sjöng vidare på What makes you beautiful.

Ryans perspektiv

Jag vaknade vid sju och gjorde i ordning mig snabbt och sprang ut till taxin redan vid halv åtta. Jag pratade snabbt på engelska och tittade frustrerat på chauffören när han inte förstod. Jag andades sakta ut och svarade snällt på svenska igen. Vi åkte iväg och jag kom på att jag inte lämnat någon lapp hos Liam. Jag skrev ihop ett kort och sedan väckte jag Niall och resten av killarna. Dom var trötta men klockan var åtta och jag hade lagt i ordning allt i ett sällskapsrum som jag fått i entrén.

- Kom ihåg få Liam till rummet vid tio och Demi kommer då med. Kom ihåg jag älskar er alla puss, sa jag och la på eftersom jag kommit till Nialls voicemail.

Taxin stannade och jag kom precis till gaten när Demi kom dit. Jag kramade om henne och bar upp Mitchel och pussade honom på pannan. Hon log och tog upp väskorna. Vi satte oss i taxin och jag tog med henne till hotellet. Jag gosade med Mitchel och pratade med honom innan jag lämnade honom till Demi och följde med henne in. Jag visade henne till sällskapsrummet där jag hörde Niall spela Torn och hur Harry och Liam sjöng texten och hur alla kom in på refrängen. Jag blev tårögd.

- Gå in när dom spelat klart. Jag har gjort i ordning för Mitchel också. Älskar dig min kära syster, sa jag och kramade om Demi som inte sa emot.

Jag lämnade henne och gick mot hissen....

Liams perspektiv

Niall hade kommit in i rummet och hoppat på sängen tills jag vaknat. Han hade slängt på mig kläderna kammat mitt hår och dragit mig upp till ett rum. Jag halv sov men när jag såg dom alla stå där och se seriösa ut vaknade jag till. Ryan var inte i rummet och hon hade inte sovit i sängen bredvid mig.

- Var är Ryan?

- Hon bad oss göra det här så bara lyssna och vänta, sa Zayn och tittade menande på mig.

Niall drog fram en stol och lyfte upp en gitarr som varit gömd. Harry, Louis och Zayn reagerade likadant som jag → förvånat. Han spelade ackorden till Torn och jag började sjunga där jag vanligt vis kom in. Dom andra hängde på. Vi hade sjungit Torn tusen gånger. När låten slutade öppnades dörren och in kom Mitchel som bars av Demi. Hon log och la ner honom i en spjälsäng som stod vid ett bord längre bort. Hon kramade om oss och visade att hon var redo till Niall.

The day I first met you
You told me you'd never fall in love
But now that I get you
I know fear is what it really was

det var hennes låt Give Your Heart A Break. Hon och Niall passade perfekt till den här låten akustiskt. Det lät underbart. När Niall la ner gitarren tog han Demis hand och Harry tog upp ett brev och gav det till mig.

- vad står det i?, frågade jag.

- Det är en bild men brevet har vi inte rört, sa Louis.

Jag nickade och läste snabbt igenom och var nära att tappa brevet när jag läste slutet.

Kära Liam och Harry, Louis, Zayn, Demi och Niall jag vet att ni alla läser

snälla fförstå mig efter det hhär att det säkert är för det bästa men jag vill intee vara kvar. Det är inte rätt mot någon av er. Inte effter mitt förrflutna. Zayn jag är ledsen för allt och Liam jag kommer alltid älska dig men sanningen är att jag fortfarande har känsloor för Zayn. Ta hand om Mitchel och Demi ta hand om pojkarna medans jag är bortta. Jag kommer sakna er.

Men det kanske är bäst om jag försvinner som Mila.

Er älskade Ryan

slutet var suddigt av tårar. Trotts stav felen så läste jag högt efter andra gången. Jag skakade på handen och tittade upp när jag läst klart.

Louis perspektiv

Demi puttade ut oss i hallen och låste in Mitchel i rummet med nyckeln i sin hand. Han hade somnat och när hon tittade på oss såg hon ut att vara förkrossad av vad hennes syster hade skrivit.

- vad har ni gjort?, sa hon.

- vi... inget... vi bara... det var, stammade Liam och Zayn i mun på varandra.

- Jag vet att hon har känslor för er båda pundhuvuden. Harry jag vet att hon litar på dig och Niall och Louis varför pratade du inte med henne!, hennes röst steg och skakade till.

- Det var inte vårt fel, sa Harry.

- Jag tror faktiskt det är det Harry. Stod vi upp för henne hela tiden. Niall när du pratade med henne och Zayn om... ja du vet hon vart upprörd och försvann men du stöttade Zayn, sa jag och Niall nickade.

- Så ni har tappat bort min syster!, Demi stormade ner för korridoren med Niall efter sig.

Jag tittade på Zayn och Liam som tittade skamset ner i marken. Jag tog brevet ur Liams händer och läste. Jag suckade och tänkte jag känner henne. Något måste betyda att hon är någonstans. Jag läste och såg stav felen. Jag delade upp oss så Liam och Harry tog nedre delen och Harry och jag tog övre. När Liam och Zayn sprang ner drog med Harry i en snabb löpning till hissen.

Ryans perspektiv

Jag tittade på solnedgången som kändes som om den vore inte hända försen om några timmar men här var den. Det var halv kallt i luften och mina tunna kläder skyddade knappt mot blåsten som slog emot mig. Jag satt med benen i den fria luften och höll ett järngrepp om stången som stod vid takets slut. Jag hade gått omkring och tänkt hela den dagen. Hur skulle dom reagera. Det kanske var bäst att försvinna. Jag lämnar bara trubbel efter mig och det känns för tungt för mig att gå vidare.

Liams perspektiv

jag kysste Ryan och kramade om henne när vi vaknade på morgonen. På kvällen när hon kommit in i går hade hon varit röd om kinderna som om hon sprungit och ögon var röda så jag visste att hon hade gråtit. Jag ignorerade det och kramade om henne innan vi somnade. Hon ville inte prata om det och jag lät henne hålla det tyst.

- Ryan jag har tänkt ett tag och jag vill veta vem som är pappa till Mitchel, hon frös till i sitt försök att få på sig en svart tunika.

- Är du säker Liam, sa hon och tittade på mig.

Jag nickade snabbt och kramade om henne bakifrån eftersom hon såg missnöjd ut. Jag satte lite av hennes hår bakom hennes öra innan hon tog min hand i sin.

- Liam jag är ledsen men Zayn är pappan, hon lät riktigt ledsen.

- Det är lugnt Ryan jag vet att jag hade 50/50, jag pussade henne på kinden.

Hon nickade och klädde snabbt på sig tunikan med ett par jeans under. Hon tog ett diadem i håret och sminkade sig lite lätt. Lika fin som alltid log hon mot mig.

- Come on get ready Liam the clock is ticking, skrattade hon.

Jag slog till henne på rumpan och puttade ut henne i korridoren.

Nialls perspektiv

någon knackade på dörren och jag öppnade sakta. Ryan log mot mig. Jag visade att hon kunde komma in och hon satte sig snabbt på sängen. Zayn hade gått till Harry för råd om något jag inte hörde eftersom jag hade halv sovit men nu var jag klar vaken.

- Jag hörde dig spela Cry me a river, sa hon.

- Yes, sa jag och nickade mot gitarren.

- Kan du tänka dig att spela en låt åt mig till killarna. Asså dom andra jag vill att du spelar torn. Ni har ju sjungit den ganska mycket men jag ska bort imorgon jag ska titta runt lite och möta Mitchel och Demi. Såklart skickar jag Demi direkt till dig men skulle du kunna tänka dig spela torn till dom bara spela och inte sjunga, sa hon.

- Skulle jag klara varför vill du jag ska spela torn?, frågade jag.

- Den betyder mycket för mig just nu och när Demi kommer kan du övertala henne om att sjunga hennes nya singel Give your heart a break. Niall det skulle betyda mycket för mig om du spelade dom två låtarna efter som jag kommer vara borta exakt hela dagen.

- Såklart Ryan allt för dig, sa jag och kramade om henne när jag såg att hon blev tårögd.

Hon log svagt när hon lämnade mitt hotell rum.

Harrys perspektiv

Zayn satt och pratade med mig och Louis när Ryan kom in. Utan att knacka stod hon där underbar i det halv lockiga håret som ramlade ner perfekt över axlarna. Zayn såg inte glad ut.

- Förlåt att jag stör men jag skulle vilja ber er om en tjänst. En väldigt liten. Niall ska imorgon ge er en överraskning som jag bett honom om. Skulle ni kunna lämna detta brev till Liam efter det. Snälla läsa det inte före utan det måste vara han som läser det högt eller inte bara han får det. Skulle ni tre kunna fixa det åt mig?, frågade hon.

- Såklart, sa jag och tog emot det lilla kuvertet.

- Och Zayn förlåt för allt det där igår. Jag berättade för Liam i morse och jag har känslor för dig med. Nu bryr jag mig inte om vem som hör men snälla var inte arg på mig okej.

Han nickade stumt och jag blev nästan chockad över hur hon bara kunde få ur alla sina känslor utan att ens blinka. Hon försvann lika snabbt som hon kommit och kvar lämnade hon oss med ett brev och en tystnad av chock. Jag tittade på kuvertet och såg att det var två. det ena var det skrivit i det såg jag nästan genom det svaga ljuset. det andra var ett foto på oss alla. Ryan stod i mitten och log men hon verkade så förändrad nu.

Demis perspektiv

Jag sprang genom huset och tog upp Mitchel och matade honom med flaskan. Han hade gråtit i tio minuter och jag visste inte varför. Han åt och sedan gäspade han och jag la ner honom i hans säng. Jag log och svarade snabbt i telefonen när någon ringde.

- Hej Demi förlåt att jag stör och jag vet Mitchel somnade säkert nyss och jag skulle störa dina planer jag vet. Men imorgon kommer vi knappt träffas och jag vill att när du och Mitchel kommer till hotellet kan du göra mig en tjänst?

- Såklart Ryan det är det syskon är till för.

- Okej tack. Jag vill att du ska sjunga din nya låt Give your heart a break. Niall ska spela torn först och sedan kommer du med den. Jag ska vara någon annan stans den dagen och jag vill bara att det ska bli bra mellan er alla så snälla gör det och vi möts vid flygplatsen imorgon bitti klockan nio puss älskar dig Demi.

- Älskar dig mer Ryan, sa jag bedövat när hon lagt på.

Jag lyfte upp en pärm jag haft med mig från studion jag började öva in låten och texten och faxade noterna till Niall. Detta skulle bli perfekt för Ryans skull. Jag visste inte vad hon skulle göra men jag hoppas det inte var något som hon skulle ångra.

Zayns perspektiv

jag hade hört vad Ryan sagt till Niall. Jag hade väntat innan för dörrarna på dom och hört allt hon sagt. Min puls ökade och jag började kallsvettas. Jag hade velat ha varit pappan till Mitchel ända sedan hon sagt att hon var gravid. Jag ville inte berätta för Liam men jag hade fortfarande känslor för henne som bara växte sig större och större fast jag försökte hitta någon annan. Niall kom fram till mig där jag satt i hotellentrén.

- Vad är det mate?, frågade han och satte sig bredvid mig.

- Jag bara hörde, sa jag och gestikulera mot dubbeldörren.

Niall tittade från dörren till trappan till mig.

- Niall är det fel om jag fortfarande har känslor för henne?, frågade jag.

- Nej ni har ju barn tillsammans och du har väl haft det ganska länge. Du kanske ska berätta för henne och sedan får hon avgöra. Jag vet att Liam skulle bli smått sur.

- Och jag kommer välja Liam det vet Zayn redan om men jag skulle aldrig bryta upp Ziam varför tror du inte jag har sagt att jag har känslor för honom också, sa Ryan och ställde sig bakom oss.

- Känslor är konstiga och jag vill inte såra Liam, sa jag.

- Vi berättar ingenting om vem fadern till Mitchel är. Vi säger ingenting om våra känslor heller. Jag älskar Liam och kommer alltid att göra det jag är ledsen Zayn, sa hon och pussade mig på pannan innan hon gick.

Niall kramade om min axel och hjälpte mig upp för trappen som blev suddigare över tårarna som försökte komma ut. Jag satte mig ner på sängen i hans och mitt hotell rum. han drog fram gitarren medans han spelade cry me a river.

På kvällen satt vi alla i soffan och såg film. Mitchel hade somnat för ett tag sedan och låg nu på uppe våningen. Filmen vi såg på var en kärleks film som Harry grät till. Själv höll jag på att somna. Jag var inte den sorts tjej som gillade tjej filmer men jag älskade ändå att se dom. Svårt att förklara men den var bra dålig. Jag lutade mig mot Liams axel när jag fick sms. Jag tittade snabbt på den och raderade smset fort. Det var smset om vem som var pappan. Jag visste nu men Liam och Zayn skulle inte veta. Liam log mot mig och kysste mig.

Liams perspektiv

dagen då dom åker till Sverige

Jag tog Ryans hand i min och kysste henne en gång till.

- Demi tar hand om Mitchel snälla följ med, bad jag henne.

- Okej då jag älskar dig, viskade hon mot mina läppar.

- Jag älskar dig med, sa jag.

Justin och Selena vinkade av oss och sedan satt vi på planet. Ryan hade armarna om mig och Zayn somnade så fort vi kom upp i luften. Harry och Louis lekte runt och Niall satt och åt. Ryan och jag pratade tyst och jag visste att hon oroade sig för något. Jag märkte det jämnt på henne eftersom hon alltid höll om mig och var ganska närgången när hon blev orolig. Jag hoppas bara att det inte är något hemskt.

- Ryan vad är det?, viskade jag.

- Jag fick bara sms om vem som är pappa till Mitchel och jag är lite orolig att ni ska bli besvikna över vem det är. Men ni ville inte veta och jag håller det nu, sa hon och pussade mig på kinden.

- Vi blir aldrig besvikna på dig Ryan och vi behöver inte veta.

- Vilket barn som helst skulle bli glad över att ha Ziam som sin pappa, skrattade hon.

Hon höll fortfarande på med våra bromances i bandet och det började bli riktigt gulligt hur hon höll på. Jag kysste henne och lutade mig tillbaka. medans Niall skrattade och skrek mitt namn. jag vände mig om samtidigt som jag fick chips i ansiktet. det fick Ryan att skratta.

Ryans perspektiv

Jag satt i sjukhus rummet med Mitchel i famnen han grät.

- Nej Mitchel snälla gråt inte, jag vaggade honom fram och tillbaka.

- Snälla shh jag är här, jag pussade honom på pannan.

- Du vänjer dig snabbt, sa sköterskan som kom in.

- Tack antar jag, sa jag och log.

Hon sträckte fram ett par armband till mig.

- Rosie ville ge dig dom här för du berättade dom där sagorna för henne i morse.

- Åhh tack jag tänkte gå och hälsa på henne innan jag går men tack, sa jag och satte på mig dom.

Sköterskan gick och jag la ner Mitchel i den lilla sängen han hade fått.

Rosie fick varsin kram från Liam och Zayn och sedan satt vi och pratade när hon helt plötsligt fick ögonkontakt med mig.

- Kan du läsa askungen nu?, frågade hon med ett leende.

- Såklart Rosie, sa jag och satte mig bredvid henne i sängen.

Liam och Zayn satte sig vid våra fötter och jag började berätta. Liam log hela tiden och när jag nästan var klar somnade Rosie. Jag pussade henne på pannan och killarna följde tyst efter mig. jag stängde dörren tyst och vinkade mot Rosies sjuksköterska Mary.

- Hon sover nu men vaknar säkert om någon timme, sa jag och Mary nickade.

Jag gick tillbaka till Mitchels rum och lyfte upp honom. han var vaken och log stort medans jag vaggade honom. Liam satte sig ner bredvid mig medans Zayn lutade sig mot väggen. Jag hade bett dom om att vi skulle ta reda på vem fadern var. dom hade acceptera men dom ville inte veta. jag skulle där emot få veta om två veckor. exakt samma dag som dom skulle landa i Sverige.

Ryans perspektiv

mot kvällen fick jag komma ut ur sjukhuset men dom skulle ha kvar Micthel i två veckor eftersom han var några veckor för tidig. Den natten somnade jag i Liams famn och jag sov riktigt bra eftersom min stora mage försvunnit ganska snabbt även om jag hade fortfarande ganska många kilon kvar som jag skulle bli tvungen att träna bort. Jag hatar att träna men då kan jag åtminstone dansa igen. Jag saknar att dansa.

Nialls perspektiv

Jag tittade mot dörren som var på glänt. Zayn stod där inne fortfarande och han inte kommit ut. Harry och Louis gick in och ut. Ingen hade kommit förutom vi fyra och det var tre timmar sedan jag sagt till Liam att komma. Min mobil pep till och jag tittade på smset.

Niall jag kommer om fem snälla säg att jag inte kommer försent!

Jag svarade med skakande händer och mycket riktigt fem minuter senare snubblade Liam in. Han tittade osäkert på mig men jag puttade snabbt in honom i rummet och hörde Zayn skrika något och Ryan som skrek åt Zayn. Allt slutade med att alla stod och skrek på varandra och jag som satt utanför med ansiktet i händerna och försökte lugna mina nerver. Harry sprang ut från rummet och log mot mig innan han försvann bakom väggen och kom tillbaka snart med sjuksköterska och doktor. Louis och Harry blev utsparkade och Louis bara log stolt.

I början av Juli

jag började bli riktigt irriterad nu eftersom det var riktigt varmt och det blev inte bättre av att vara gravid. Killarna var borta mer för att spela in låtar och möta fans och det var Demi och Selena också. Jag hade ändå ett dagligt besök av åtminstone en av dom och på nätterna stannade Liam med mig. jag började bli smått orolig nu över när barnet skulle komma men jag hade gjort iordning där uppe för barnet och det var ett blått ganska litet rum jag byggt till.