Rachelsnoveller

mycket riktigt satt Justin och Chaz och tittade till den sittandes Ryan som
hade blivit slagen. skuggpersonen var borta och jag såg att Justin försökte hitta mig
med blicken. jag kved till och han hittade mig direkt.
jag låg i hans famn och såg in i hans bruna ögon innan jag förlorade medvetandet.

nothing is what it seems, but somehow i know that this is really happening.
i'm scared and there is nothing i can do. Justin said that he was going to help me.
but how can you cure nightmares? there is nothing you can do.
this will not scare me. i am human and i can get scared but this is ridiculous
and it's going to stop now!


Justin satt bredvid mig och berättade det senaste skämtet
från Ryan och Chaz. jag skrattade även om jag inte fattade
poängen jag ville inte att Justin skulle fråga för hundrade gången
omjag mådde bra.
- Justin kan vi inte gå och köpa glass eller nåt?
sa jag när det sista skrattet dog ut. han nickade och log.

men sand under oss och papparazzits överallt
så kände jag mig faktiskt riktigt trygg.
jag vet inte varför för jag gillade inte att vara runt
folk men på något sätt kändes det som om
Justin Bieber räddade mig.
han var Justin med mig men ute i världen
var han Justin Bieber världens kändaste tonåring.
helt plötsligt fick jag ett sms av Flarity.

han var isbiten i mitt vattenglas, han var nekrosbladet i sjön,
han var lönnlövet i barrskogen, han var solglasögonen på en solig sommardag

jag fattade inte vad hon snckade om men när jag vände mig om stod hon där.
hon log överdrivet och vinkade medans hon småsprang fram till mig.
hon kramade snabbt om mig och började prata så där otorligt snabbt på svenska som jag
hade glömt bort att jag brukade prata.
- Flarity andas.
Justin skrattade till hennes chokade blick som hon gav oss två.
- okej men  hur är det Michelle har inte hört av dig på jätte länge.
inte sedan den där saken i parken hände!
- parken?
- ja när den där mannen hoppade på dig och Justin kom och räddade dig!
- hur kan du veta det jag har inte berättat det för någon!
- såklart jag vet det var ju jag som tipsade mannen om att du var i parken.
jag tappade hakan. Justin hade inte förstått efter som vi pratade på svenska.
jag stod och stirrade på henne och medans min blick blev mer och mer arg förstod
Flarity att det var dags att försvinna. jag tog snabbt tag i hennes arm så att hon inte kunde
springa där ifrån.
- skämtar du med mig! fattar du vad jga har ståt ut med!
skrek jag på engelska så Justin skulle förstå att jag var ritkigt arg.
oturligt nog fattade papparazzitsarna intresse om oss båda.
jag stod och skrek på henne mit på en strand i Canada.
hon stammade fram förklaringar.
en hård örfil senare och jag gick där ifrån.

jag hade gått hem direkt och Justin hade följt efter för att få svar
på hans tusen frågor.
jag stammade fram svaren mellan gråten som hade fastnat i min hals.
jag hatade Flarity hur kunde hon göra något sånt?!
kanske det var hon som var skuggpersonen.
nej han var en kille det visste jag.
- Michelle snälla berätta något för mig.
- Justin jag vet att det här säkert är jätte jobbigt men jag fick nyss reda på att
 det där överfallet var en ond plan av min bästa kompis!
jag skakade för att jag var så arg. Scooter smsade mig och jag kunde
höra på Justins mobil att han också hade fått ett sms.
jag orkade inte läsa så jag väntade tills Justin läst klart
för att se vad det handlade om.
- alla bloggar om mig har precis skrivit om ditt lilla utbrott på stranden.
jag slängde mig över min laptop och gick in på första bloggen jag kom
att tänka på. mycket riktigt var det en stor bild på mig när jag argt gick ifrån
den gråtandes Flarity som låg på makren. det stod kort om vad jag hade gjort
och mera frågor om vad alla Belibers tyckte om att Justin dejtade
strand freaket. flera hade kommenterat
att jag egentligen var en jätte snäll tjej. det var mest svenska belibers som
kände mig från skolan. annars var alla från amerika jätte arga och ledsna
över att Justin valt en sådan "dålig" flickvän.

- jag mår bra Justin jag lovar.
sa jag igen efter fem minuter.
jag hade läst på andra bloggar om vad som hade sagts om mig men det
hade varit värre första gången.
Justin stod oroad bredvid mig medans jag gick in och tittade på en ny.

jag rös och satte mig ner. jag skickade ett till sms och sedan försökte jag ringa.
precis som dörren bakom mig öppnades såg jag hur någon kom fram ur skuggorna.
jag vet inte vem men jag visste att jag skulle försvinna snabbt.
så med några snabba steg var jag inne och hade låst dörren igen.


Jag började skratta när jag tittade på dörren.
bakom mig stod ingen. det var helt tomt.
jag skrattade nervöst och bet mig i läppen. jag tittade
mot korridorens slut och fick se en stängd dörr.
"inte dit" och blicken for åt andra hållet och där svängde korridoren höger.
jätte gärna höger. jag log och började gå mot svängen.
jag drog handen över väggen och tog tag i kanten på väggen
så jag flög runt hörnet. när jag tittade efter vart korridoren ledde.
kände jag en rysning. den ledde ingenstans men längst bort
ungefär tio meter i från mig stod personen från skuggorna.

jag slutade andas, jag kunde inte röra mig jag blev så rädd.
jag försökte säga något när han kom närmare.

- Michelle, jag har letat efter dig.
personen från skuggorna försvann och bakom mig stod Scooter.
jag försökte le men det gick inte bra. jag var blek och när jag vände mig
om såg jag personen igen. han vinkade som om han ville att jag skulle
följa efter honom. jag rös igen och följde sedan efter Scooter.
- Michelle det här med publiceringen.

- jag vill det så sluta fråga. om jag kan vara med Justin mer då så
gör jag det. jag älskar honom.
sa jag och tittade allvarligt på Scooter och Justin.
- Jag älskar dig med Michelle men det kommer inte kännas
bra om vi kommer ut. det kändes inte så bra efter intervjun
eller hur?, Justin tog min hand.
jag släppte den nästan driekt och tittade surt på dom båda.
jag började gå mot dörren som ledde ut till gatan.
jag öppnade dörren där en massa papparatzzis stod.
jag gick ut i vimlet och jag kände hur jag verkligen inte ville vara här.
jag vinkade, log, slängde i väg slängkyssar och gjorde några överdrivna poser.
Justin kom ut och vi tog några bilder tillsammans.
efter det gick vi in till Scooter igen.
- nöjd, ser du. sa jag och satte armarna i kors.
- Michelle, du behöver...
- inte jag vet men jag vill. jag vill ju vara med dig.
sa jag och kände hur ingen förstod mig.

efter ännu en timme av att övertala båda två fick jag äntligen
åka hem igen. pappa jobbade så jag var helt själv.
jag la mig på sängen och kände hur trött jag var.
jag drog av mig kläderna och ka mig under täcket.
jag somnade ganska snabbt.

Linus stod framför mig och vinkade. jag kom fram till honom
och såg sedan skuggpersonen bakom honom. jag försökte skrika
men inget ljud kom. jag försökte springa fram til Linus och varna honom
men jag kom ingenstans. en glasvägg skilde oss åt. jag bankade på väggen
och skrek allt jag kunde. skuggpersonen kom närmare och Linus vände sig om.
personen drog en lång kniv och allt jag hörde var att någon hostade.
blod täckte glasväggen och rann ner över mina händer. jag försökte
få bort blodet så jag kunde se.
blodet försvann och framför mig stod skuggpersonen.
han tog tag i mitt hår. han hade ett stort flin på läpparna.
han kysste mig, jag drog av honom masken och framför
mig stod Justin.

AAHHHHH!!!!
jag satte mig svettig upp i sängen.
jag skrek och la mig gråtandes ner i sängen.
pappa kom in och kramade om mig.
han kysste mig på pannan och viskade lugnande ord.
pappa pratade på och mumlade att det här hade gått för långt.
när han hade lämnat mitt rum tog jag fram mobilen. jag skickade
ett sms till Justin och torkade sedan bort mina tårar.
en snabb tanke och sen somnade jag igen.


nothing is what it seems, but somehow i know that this is really happening.
i'm scared and there is nothing i can do. Justin said that he was going to help me.
but how can you cure nightmares? there is nothing you can do.
this will not scare me. i am human and i can get scared but this is ridiculous
and it's going to stop now!

klockan ringde bredvid mig och jag insåg att det bara varit en dröm.
varför hade jag varit så rädd. jag hade aldrig riktigt
kommit överens med Caitlin men Ryan och jag hade blivit ganska bra vänner.
mardrömmar vad jag hatade dom!

Jag var trött och kunde knappt se av min trötthet.
jag visste inte ens om det var ett ord men nu är det det.
jag kliade mig på näsan och tittade omkring mig.
Justin stod framför mig och log.
jag vinkade och log innan jag gick in i köket.
jag kom ut lika snabbt och tittade på Justin.
- vad gör du här så tidigt?
- klockan är ett Michell.
- okej men jag är trött, sa jag och stönade.
Justin skrattade och följde med mig in i köket.
jag tog ett glas apelsinjuice och sedan började
jag äta på ett äpple.
- mums.
sa jag och log retsamt.
- Hur är ärren?
- va? vilka ärr?
jag fattade inte vad han pratade om men när jag
själv sa orden blev jag illamående och förstod precis vad han menade.
jag ryckte på axlarna som svar på frågan och sedan åt jag upp.
jag drog med mig Justin in på mitt rum.
jag rotade i min väska efter något att ha på sig. såklart skulle Justin
också bestäma så det slutade med att jag hade ett par
ljus lila jeansshorts, ett svart linne och sedan en lila cardigan.
kanske inte det snyggaste men det fick duga.

dagen var väldigt kort och Justin och jag satt
och pratade på den gamla lekplatsen.
jag frågade om hans liv och han frågade om mitt.
han frågade hur det hade vaarit i svergie och jag berättade allt
och då berättade jag om Sam också.
Justin sa inget men jag såg att han ogillade sam.



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
vet blev super kort men skriver mer senare måste iväg till pappa nu :/

jag skrev ner på en lapp och sedan la jag ner den i väskan.
jag kände hur Justin kollade på mig men när jag tittade upp var inte blicken på
mig utan på Chaz.


Jag satt bredvid Justin medans han pratade med sina vänner.
Chaz och jag hade väl blivit vänner tror jag?
vi pratade åtminstone mer och jag kunde berätta allt
för honom. det hade gått tre dagar sedan jag kommit tillbaka
till Justin. än så länge hade jag bara varit med honom och
hans vänner. jag ville träffa pappa och jag hade frågat honom
ganska många gånger men jag hade aldrig fått svar.

Chaz pratade med Ryan som egentligen lyssnade på vad Justin
berättade för Caitlin och Christian.
jag satt bara och tittade på Justin som log stort.
han höll mig i handen och så fort han fick chansen
viskade han hur mycket han hade saknat mig.
- VATTENKRIG!!
det var Chaz som skrek och började kasta vatten
på Caitlin. hon skrattade och gav tillbaka och sedan var alla
i fullfärd med att attackera Chaz. jag satt kvar och skrattade åt
Justins min när Ryan knuffade ner honom i vattnet.
Caitlin dorg in mig i kriget och det hela slutade med att
jag la mig helt utmattad på sanden efter en kvart medans
Chaz och Ryan frotfarande kriga mot varandra.
alla andra hade gått för att köpa glass men jag hade valt att bara ligga
och torka på den varma sanden.
jag stängde ögonen och lyssnade till ljuden runt mig.
någon ställde isg framför mig efter bara sju sekunder.
- Vem du än är gå ur vägen du skymmer min sol!
- mm men du ligger på min handduk.
det var Justin. jag ställde mig upp och han kramade om mig.
jag hade verkligen saknat honom mer än var jag trodde.
Jag kysste honom och log.

klockan slog åtta i "mitt" hus.
jag sov hos Chaz och jag sov i rummet som var bredvid hans.
jag låg redan i min säng.
jag hade gjort iordning mig för ganska längesen och nu låg jag i sängen
och bara tänkte vilket var ganska skönt.
tre knackningar och dörren öppnades.
det var Chaz's mamma.
- Michelle, din pappa ringde precis
du ska flytta tillbaka till honom om några dagar.
jag log och nickade. hon lämnade dörren öppen så jag kunde
se ut i korridoren. utan för mitt rum hängde en tavla
det var tre djur på den.
en hund det var en golden retriver
en katt som var sköldpadds färgad
en stor fågel som jag antog var en örn.
alla stod bredvid varandra och tittade på varandra.
jag hade först känt avsmak för den men efter en stund
började jag gilla den.
Chaz öppnade dörren ännu mer och log.
han la sig bredvid mig i sängen och började visa några bilde rpå sin mobil.
jag skrattade när jag såg bilden på han och Ryan när dom
var mitt uppe i ett av sina små slagsmål.
Chaz såg faktiskt ganska gullig ut.
- Chaz hur lång tid tar det här ifrån till
Overland street?
- Ungefär en halv timme skulle jag tro.
han skrattade och slog mig på armen.
jag nickade och sedan gick han iväg till sitt rum.


den doften somförst slog mig var doften av rosor och målarfärg.
sedan kände jag alla möjliga dofter som lakrits, choklad, strumpor och
gräss. jag gick näramre rummet som dofterna kom ifrån och där inne
satt Chaz och spelade xbox med Ryan. dom satt och skrek åt varandra.
jag stod i dörr öppningen och var rädd att gå in.
Caitlin stod snart framför mig, hon skrattade så mycket att håret
såg galet ut. hon skrattade och snart började Ryan också skratta.
jag tittade på dom.
klockan ringde bredvid mig och jag insåg att det bara varit en dröm.
varför hade jag varit så rädd. jag hade aldrig riktigt
kommit överens med Caitlin men Ryan och jag hade blivit ganska bra vänner.
mardrömmar vad jag hatade dom!

chaz verkade obekväm i min närhet och jag visste alltför väl varför.
jag fick ett sms av Sam och började le stort.
sedan fick jag ett till av Justin.
han skulle komma tidigare

Jag satt och log. jag kunde inte prata och det behövde jag inte.
telefonen ringde och Chaz försvann från min sida.
jag tittade mig omkring det var nästan tomt i rummet där jag satt.
det var den svarta soffan som jag satt i, en tv som stod emot väggen och
sedan en till tv som stod under den första. en bokylla fyllde hela höger väggen.
ett bord som stod framför mig och sedan var det en tavla på Chaz och hans familj.
jag hörde hur hans röst blev högre och hur han blev arg på nått.
- Chaz var är toaletten?
han pekade mot den första dörren till höger från hallen och jag försvann snabbt in.
när jag stängde dörren hörde jag ingenting. jag satte på vattnet och tvättade händerna.
sedan stod jag bara och såg mig själv i spegeln.
"okej nu är jag här, vad ska jag göra?"
tanken ekade i mitt huvud och jag kände mig ensam och förvirrad när tanken till slut
försvann. jag stängde av vattnet och öppnade toalett skåpet.
jag gick igenom skåpet i total brist på att hitta på något annat.
"jackpot"
tänkte jag sedan när jag hittade en liten ihop fällbar kniv.
jag drog upp ärmen och kände hur jag började skratta när jag kände kniven mot huden.
jag tittade på kniven i min hand och sedan skärde jag.
sakta och säkert åkte stålet igenom mitt skin.
jag kände hur huden blev slapp och hur det varma blodet kom upp till ytan.
jag började skratta igenom och när såret var ungefär tre centimeter så släppte jag kniven så
den föll i golvet och lämnade kvar ett ensamt pling på golvet.
jag torkade upp blodet på golvet och sedan tvättad ejag sanbbt av kniven.
jag tvättade av såret och det sved så jag fick bita
mig i läppen för att inte skrika. jag torkade av såret med toalett papper som
jag sedan spolade ner. jag letade efter plåster och hittade.
såret var ganska så stort så jag tog ganska många plåster.
jag täckte över såret raderade alla bevis att jag hade gjort något.
ärmen på min tröja täckte plåstren perfekt och jag kammade igenom
mitt hår med händerna och sedan tvättade jag av ansiktet.

väl ute igen pratade Chaz fortfarande i telefon fast nu viskade han
som om jga kunde höra.
jag satte mig ner i soffan och spelade som om jag inte hade gjort någonting.
Chaz la på och satte sig bredvid mig.
- Michelle vad har du där?
frågade han och jag såg att det var blod på min tröja.
han drog upp ärmen och såg plåstren men det fanns knappt något blod
på dom. han tittade på mig och sedan på dörren.
jag förstod så jag tog min lilla väska.
- Justin hämtar dom andra jag ska bara gå en liten promenad,
jag behöver tänka lite.
jag och log blekt och försvann ut.

I stay strong because I know there is something or someone better out there.
something that will make me feel good and someone who wants me to feel good.

jag såg Chaz skateboard och jag tog den och sedan åkte jag ner för vägen.
luften fick mitt hår att fladdra runt mitt ansikte.
jag ökade farten och åkte längre ner.
"kom jag ihåg adressen?"
ja det gjorde jag säkert annars så kände jag igen huset. såklart
så hade jag glömt mobilen hos Chaz. jag saktade ner farten och sedan tittade jag bakåt.
ingen var ute det var bara jag ute.
jag åkte tillbaka och ner för andra sidan av vägen.
det var nerförs bake så jag lät skateboarden styra och jag bara följde med i svängarna.
jag drog in den friska lukten och tog ut håret i munnen.
jag åkte snabbare och snabbare och när jag till slut var längst nere så
kände jag ett hugg i magen. jag tittade upp åt och jag
tog skateboarden under armen och började gå upp.
på vägen så tänkte jag över veckorna i svergie och vad som hade hänt.
jag tänkte på Sam och Lina.
jag tänkte på mamma och Linus.
jag kände saknaden och sorgen men ändå kände jag kärleken.
mamma hade lämnat allt till mig och Linus hade gett mig
sitt halsband. det var ett kors som han nästan jämnt hade på sig.

jag kände efter om det låg kvar i väskan och det gjorde det.
att springa sista biten upp var en dålig idé men jag kom åtminstone upp.
sakta men säkert gick jag tillbaka till huset.
jag hade ingen som helst aning om vilket hus det var.
men efter många knackningar och frågor kom jag fram.
jag fick en varm kram och en puss på kinden av Justin.
Chaz kramade om mig också.
jag hade ingenaning om hur länge jag hade varit borta men
när jag såg att det gått tre timmar blev jag förvånad.
Justin tackade Chaz för att han hade hämtat mig och sedan så
frågade Justin om han ville med och möta resten av gänget.

alla tre i Justins bil och jag fick sitta i baksätet medans
killarna satt och pratade.
just i det här ögonblicket kunde jag leva i för evigt.
den varma bilen, killen jag älskade och hans vän.
dom pratade om hur kul det hade varit senast Justin hade varit där.
sedan nämnde Chaz någonting jag hade velat att han skulle hållit hemligt.
han berättade om mitt sår och att jag skärde mig själv.
jag slog till honom lätt på axel och Justin tittade oroat på mig.
- Justin jag lovar det är ingenting.
han nickade men jag såg att han inte trodde på mig.


jag skrev ner på en lapp och sedan la jag ner den i väskan.
jag kände hur Justin kollade på mig men när jag tittade upp var inte blicken på
mig utan på Chaz.

jag skärde mig och varje gång jag hade gjort
det ville jag göra det igen och igen som en
läskig karusell som man så gärna ville komma bort från
men ändå åka igen för man gillade adrenalinet som kom.


skolan gick bra och jag klarade av betygen jätte bra.
jag var tvungen att verkligen kämpa efter som
jag låg ganksa mycket efter dom andra
men det gick bra ändå.
jag avreagerade mig själv på rasten genom
att försiktigt smyga in på en toalett och bara sitta där.
ibland då och då var spegeln krossad.
precis som den var idag.
jag hade ställt mig framför spegeln.
tagit en av glasbitarna som låg i handfatet.
jag stod där helt stel och såg på galsbiten.
jag sträkte fram vänster armen.
skakade undan mitt långa hår och satte glasbiten mot huden.
jag skakade bort håret en andra gång och sedan skärde jag.
det blev ett långt och blodigt sår. jag tappade glasbiten tillbaka i handfatet
som färgade vattnet rött.
jag skrek och svimmade.

när jag vaknade fattade jag ingeting. jag låg i vilorummet
och hade min lärare bredvid mig,
han paratde lågt med skolsyster som genast märkte att jag vaknat.
- Michelle du skrämde oss, sa hon och la sin hand på min kind.
- Michelle jag vet att det är svårt att förlora sina familje medlemar
men det här har gått för långt. jag har pratat med din pappa och
du åker dit och bor hos Flarity tills han har flyttat klart
är det förståt. det var min lärares hårda röst som fick mig förstå
vad som hade hänt med mig.
jag nickade och skolsyster hjälpte mig hem.

jag sov till långt in på kvällen och jag vaknade först när Lina
kom in för att packa åt mig.
hon log och sa åt mig att fortsätta sova.
hon pratade lugnande och visade att hon brydde sig.
hon var inte samma barnsliga Lina sedan mamma dog.
hon var min nya mamma här i svergie.
jag sprang fram och kramade om henne och jag började gråta.
hon sa att allt skulle bli bra och jag trodde henne.
när hon packat klart i mitt rum frågad ehon om jag ville ha med mig nåt från
mammas rum. jag nickade ohc gick in för att hämta några av hennes kläder och sedan 
mammas stora blommiga kudde.
Sam körde mig till flygplatsen även fats han inte hade körkort så hade
han fått tillstånd efter som hans kontakter hade fixat det.
han pussade mig på pannan och strök bort mitt hår.
- Michelle. min älskade Michelle vad har hänt med dig?
han kysste mig och nör han släppte mig ur sin famn gick han därifrån.
jag gick ombord på flygplanet och åkte till Canada. 
 

jag sov hela vägen och när jag då och då vaknade så åt jag men somnade nästan
om direkt. när flygplanet stannade och jag vaknade kände jag hur trött
jag var. jag kammade igenom håret och sedan tog jag mina väskor och gick
sömndrunket ut.jag tittade ut över platsen.
inte en enda person var där.
hade jag åkt planet själv? tänkte jag och tittade mig runt igen.
det stod någon där, han log mne jag kände honom inte.
jag vände mig om men ingen där han måste titta på mig.
jag gick fram till honom och genast drog han fram ett A4 där det stod Michelle.
jag nickade och tittade konstigt på honom. jag gillade inte det här.
- Jag är Chaz, han log.
- och du vet vem jag är för att?...
- Haha jag är vän med Justin han ville att jag skulle ta med dig hem till mig
för att han sak veta vart han ska leta om exat
1h och 23 minuter.
han log stort och jag skrattade. jag gjorde det hemliga handslaget som Justin
så ofta hade berättat om. Chaz dunkade mig i ryggen och vi pratade hela vägen
hem till honom. jag fick förklara vad allt det här handlade om och sedan visade jag honom såret.
han röck till och tittade stor ögt på mig.
jag visade hur jag skärde mig och sedan skrattade jag.
bilen stannade och han förde in mig i huset.
chaz verkade obekväm i min narhet och jag visste alltför väl varför.
jag fick ett sms av Sam och började le stort.
sedan fick jag ett till av Justin.
han skulle komma tidigare.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
jag tänkte att den   här novellen är snart slut för jag har inte så många idéer.
men om ni vill att jag ska fortsätta så skriv en kommentar med en idé

jag tyckte det var konstigt att jag skrivit så efter som hon
redan var död. hon var min största hjälte och pappa skulle ta hand om mig.
men varför hade jag skrivit som om hon skulle dö.

Lunchtid
Jag satt på soffan medans Lina stormade in med Sam bakom sig.
jag vände huvudet mot dom och tittade på dom med en trött blick,
Lina skrek och det var då jag vart medveten om den långa kniven i min hand.
Sam tog den ur min hand och tittade på mig.
jag vinglade framåt och kände järn smak i munnen.
telefonen ringde och Sam hjälpte mig upp medans Lina svarade.
- Va vad sa du?, frågade hon.
jag visade att jag ville ha telefonen och hon räckte mig den
ganska snabbt så telefonen blev suddig för mina ögon.
jag hörde rösten och förstod att det var pappa.
- Hej pappa, sa jag och hörde hur full jag lät.
- MIchelle du åker om en månad och inte någon dag för sent förståt.
- Jajamensan pappa.
jag tryckte av samtalet och letade med blicken över rummet.
jag skrattade lite och sedan tittade jag ner på såret.
det var inte stort och blödde inte men det brände på något
sätt. jag kan inte förklara det men det stack i såret som ett brännmärke.

jag tittade på klockan som var över dörren. halv sju jag skulle
klara mig till skolan innan sju vad bra tänkte jag
och log för mig själv. skolan som verkade
så grå hade jag börjat gilla även om jag knappt hade
några vänner så had ejga jämnt min musik med mig och jag vet
att det ser jätte löljigt ut när jag går runt och mimar för mig själv
eler när jag gör små danssteg eller helt klart sjunger lite högt.
men jag bryr mig inte jag älskar musik så varför förneka det och
om ni vill stirra så stirra jag menar wtf!

Morgon
med hjärtat i halsgroppen så stod jag i lektionens salen.
usch vad jag hade det här.
jag hade inte min musik och jag började nästan gråta
så fort vi började prata om hur man är mot varandra.
jag ville ut. jag gick ut lite tidigare så det var därför jag stod här nu i
vardagsrummet med en kniv.
jag skakade om handen men ändå var kniven otäckt stilla.
jag la den mot huden och kände den kalla stålen.
jag lät den glida över armen. sedan en gång till på samma
ställe, jag log när jag kände smärtan.
Jag ville dö.
Jag ville dö.
jag visste att det inte var för att mamma dött
eller att Linus dött. det var inte för att jag var
långt bort från alla jag älskade.
det var för att jag hatade mig själv. jag pressade
ner kniven mot huden och började glida med den igen. det gjorde för ont så jag tappade kniven.
jag skakade och sedan sprang jag mot köket.
jag skrek i ren panik när jag såg mitt eget blod på min arm.
jag satte en handduk för såret och pressade den.
jag kände hur jag fick mer och mer panik. jag satte mig flämtande
på kakelgolvet. jag snyftade och höll hårt i handduken.
jag hatade mig själv.
jag tänkte på kniven och kände hur jag ville prova igen.
jag ville faktiskt dö.

när jag hade tagit hand om såren kände jag mig lugn även fast jag gick
runt som om jag var full och knappt kände hur mina fötter nuddade golvet.
det var Då Lina och Sam kom in springande.
det var då pappa ringde och jag såg kniven.
jag skrattade och jag kände hur jag sjönk ner i mörkret.
jag fick dom att lova att inte berätta för någon.
Lina flyttad ein och Sam var med mig hela tiden.
han och Lina var med mig så jag inte skulle skära mig.
det gjorde jag ändå det var precis som att röka för mig.
jag rökte inte och jag drack inte heller.
jag skärde mig och varje gång jga hade gjort
det ville jag göra det igen och igen som en
läskiig karusell som man så gärna ville komma bort från
men ändå åka igen för man gillade adrenalinet som kom.

Sam och jag blev jätte bra vänner och vi var nästan varje dag.
jag gick till sjukhuset så fort jag inte var med Sam.
mamma började må bättre precis som jag gjorde. jag var glad igen.
Scooter skulle snart tillbaka och då skulle Lina flytta in.
det skulle inte jag till låta men jag hade inget val.

Jag tittade på mig själv i spegeln i mammas rum.
jag såg ut som henne. hade likadan näsa och mun och ögon.
jag hade fått pappas hårfärg och ögonfärg.
jag var lika lång som mamma och jag var lika snäll och trevlig
precis som jag blivit uppfostrad.
jag sparkade till spegeln så den gungade till men den gick inte sönder.
jag hatade hur jag såg ut och jag skulle inte vilja leva om mamma dog
att ständigt påminas om henne genom att bara se på sig själv.
Nej tack!
jag satte på mig ett par jeans shorts och ett lila linne som jag köpt
i usa. jag satte på mig smink och låsades kyssa mig själv i spegeln.
jag gick ut och började gå mot skolan.

Sam stod med händerna i fickorna medans jag kom
gående emot honom.
- men det var väl du som var tillsammans med Justin i usa?
jag log och nickade.
första lektionen var historia och det var såklart om dom gamla grekerna.
jag gillade det efter som det handlade om myter och gudar.
jag klottrade ner i mitt anteckningsblock medans läraren gick igenom
igen om vad vi skulle göra på provet.
jag ritade ner afrodite och en ram med blommor.
läraren stod bakom mig men jag visste inget. jga fortsatte att rita ner min
verision av afrodite och jag vände hela tiden på pappret och arbetade
med bilden.
- Michelle skulle du vilja visa bilden för klassen?
jag vände mig om och log, jag nickade ivrigt och gick fram.
jag rev ut pappret där bilden var på och hängde upp den på tavlan.
alla i klassen klappade händerna och jag bugade djupt.

smile tänkte jag när Sam tog ett foto av mig och min bild.
han skrev något och skickade, antagligen till hans program på tv.
dagen flög förbi och alla sa hela tiden att jag var bra på att teckna.
väl hemma slog jag mig ner på soffan och öppnade posten.
det hade kommit något från usa.
jag öppnade kuvertet och där i låg ett halsband.
det var ett berlock halsband med en klocka.
inut i låg en dikt ihop vikt och sedan en bild på mig och Justin.
jag läste dikten och blev glad.
han förstod mig verkligen.
Gud vad jag älskade honom!
jag la i hans ipod i kuvertet och sedan gick jag ner
till postkontoret.
jag skrev vart det skulle och sedna lämnade jag posten.
jag gick direkt till sjukhuset ooch somvanligt var det fullt
med folk där. jag gick som vanligt förbi dom utan att ens
bry mig om dom. jag började bli van.
jag frågade vart mamma låg efter som dom pratade om att byta rum senast
jag varit här. hon i receptionen bara skakade på huvudet och visade mig till mammas
doktor. doktorn började prata och jag bad både Sam och Lina komma ner.
jag ville inte vara själv efter som jag kände på mig
att det hemska hade hänt.

när vi alla tre satt i det lilla kontoret med läkaren framför oss
blev jag genast mycket nervös. vad hade hänt med mamma
och varför hade ingen berättat något än?
- Jo nu är det så här att Ms. Davis var väldigt sjuk.
"var det här kan bara inte hända!" tårarna började rinna.
- Hon hade en väldigt svår cancer och medicinen tog inte.
"Cancer!" jag kunde kanppt få luft.
- hon dog för bara några timmar sedan men hon bad mig lämna den
här lappenåt dig Michelle.
"hon var död. hur kunde hon bara lämna mig?"
jag föll gråtandes ner på golvet
och kände hur löljig jag var. hon var död, hon hade haft cancer ganska
länge men varför inte berätta för mig. hade hon bara gett upp för att
Linus dog eller var det för att jag inte hade varit här?
döden i min familj var stor och jag hade ingen annan än min pappa
och tre farbröder kvar. alla hade dött av antingen cancer eller
ålder. det var hemskt att cancer låg i familjen.
en våg av illamående kom över mig när jag tänkte att jag kunde
bära på cancer just nu.

den 3 augusti dog mamma.
jag hade varit i skolan. jag
spelade med och visade inte att alla i min familj hade dött.
jag saknade dom men jag visade inte.
mamma begravdes bredvid Linus och jag la en lapp och en rosa ros på
hennes grav.

jag tyckte det var konstigt att jag skrivit så efter som hon
redan var död. hon var min största hjälte och pappa skulle ta hand om mig.
men varför hade jag skrivit som om hon skulle dö.




------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
så nu har jag kommit en bit och jag tycker om den men vad tycker ni?
jag tänker inte börja skriva så mycket på engelska
som jag gjorde förut jag tyckte det blev jobbigt.
men ni får gärna skriva en kommentar om vad ni tycker :)

jag hörde hur Scooter skrattade och jag höll med det såg stört roligt ut.
jag ställde mig upp och tittade vad han höll på med.
han arbetade med en publicering till Justin och sedan en hög med att han
skulle godkänna videoklipp och bilder. jag hjälpte honom så han blev
klar tio minuter tidigare.
han somnade fort medans jag duschade och sedan lyssnade på musik.


Scooter väckte mig och körde mig till sjukhuset.
jag tackade för skjutsen och sedan gick jag in till mamma.
hon sov inte så jag pratade om vad som hade hänt.
jag nämde inte Linus jag var för rädd för det.

jag somnade bredvid mammas säng och
när någon väckte mig skrek jag nästan panikslaget.
det var en sjuksköterska so msa att någon väntade på mig där nere.
jag följde med henne och såg att Lina stod där.
- Hej Michelle, asså jag är typ as ledsen för vad som hände.
- prata normalt, sa jag och tittade surt på henne. hon var som en tretton åring.
- oj sorry. aja men efter som Linus inte lever längre så tänkte jag att
du kan bo hos mig efter som ingen tar hand om dig.
- nej jag har Scooter det är lungt.
jag rynkade på näsan när hon smetade på mer läppstift och fixade bhn.
jag gick ut och såg att Lina följde efter.
papparazzis kom fram och Lina ställde sig och började le och vinka.
jag tittade surt på henne och sedan brjade dom fota mig.
då log jag så stort jag kunde och vinkade överdrivet.
alla nickade och frågade massa saker. jag svarade på några och sedan kom
pojken som jag örfilat fram. han bad om en intervju och jag gav honom mitt
numer så kunde han bara smsa en fråga så svarade jag.
han log och sedan tog jag med mig Lina där ifrån.
Lina började fråga mig om honom och jag bara ryckte på axlarna.

när jag kom hemoch stängde ute Lina hörde jag hur jag fick sms.
"Hejsan Michelle det var väl du som umgicks med Bieber i usa?
Sam"
först tänkte jag men är Sam men sedan kom att det var han som
ville intervju mig.
"Sam varför vill du veta det?"
"ehh du sa att jag fick fråga"
"okej om detta ska vara som en intervju säger jag inga kommentarer
eller pass eller vad man nu skriver/säger"
"vad gjorde  du i usa?"
"jag var hos min pappa med min föredetta bästa kompis Flarity
och nej jag tänker inte svara på varför vi inte är kompisar längre"
"okej snygging. vad gjorde du om dagarna?"
"som jag alltid gör. jag äter skräpmat, dansar, är med vänner,
pratar strunt och springer runt som en treåring"
jag stängde av mobilen och satte på tvn.
Sam satt där och pratade om det senaste skvallret,
han hade tydligen smsat online. han läste upp mitt sneaste sms och
alla i publiken började skratta.
jag satt snabbt på mobielln igen och skrev ett nytt och när jag såg hans min
började jag skratta, gud var elak jag var.
"hmm.. Michelle vad tänkre du på just nu?"
"på hur snyggt ditt hår är" sa jag och tittade på det blonda håret.
det var inte för kort och inte för långt, det var platt och blont.
"man tackar men Michelle berätta hur träffade du Justin?"
"han började flörta med mig och sedan började vi prata"
Sam sa vad jag hade skrivit och sedan förklarade han kort vad som hade
hänt i pogramet innan det var slut.

jag stängde av tvn och mobilen och sedan gick jag in i mammas rum.
Scooter kom hem sent och började gå runt i köket och prata med en massa folk.
mest om det som nyss hade sänt på tv.
mina svar och frågor och Scooter var riktigt arg över att han inte blivit för varnad.
jag låsades sova när han kom in.
så han stängde tyst dörren och fortsatte att prata med den i telefonen.
jag somnade på riktigt efter ett tag.

dagarna gick och skolan började.
Sam gick i samma klass som jag och vi paratde ganska mycket.
skolan var ganska enkel och jag hade redan VG i dom flesta ämnena
redan efter några veckor.
jag fick hjälpa Sam i matten och engelskan.
Sam och jag blev jätte bra vänner och vi var nästan varje dag.
jag gick til sjukhuset så fort jag inte var med Sam.
mamma började må bättre precis som jag gjorde. jag var glad igen.
Scooter skulle nsart tillbaka och då skulle Lina flytta in.
det skulle inte jag till låta men jag hade inget val.

Scooter följde med hem till mig och förklarade lägget med Justin.
Justin skulle ut och turnera i Europa och skulle inte svara på ett tag.
jag nickade och sa att jag förstod.
jag hade alltid förståt att vid något läge skulle jag bli själv.


Scooter stannade och sov i Linus rum.
jag sov mest i mammas rum efter som allt luktade som henne.
varje gång jag skulle till sjukhuset följde Scooter med.
jag hade inget emot det men efter som jag pratade på svenska
tyckte jag det blev lite pinsamt ibland.
när mamma sedan fick byta rum tyckte jag det blev jobbigt.
jag satt oftas hos henne och då kände jag mig dålig för att jag inte
var med Linus men när jag var med honom så ville jag vara hos mamma.
oftas gick jag varannan dag till dom. den 26 juni satt jag hos Linus.
jag satt och pratde om vad som helst medans Scooter var ute och åt.
sjuksköterskorna hade försvunnit för någon hade tryck
på akutknappen på våning 9 medans jag var på våning 6.
medans jag började prata om hur dom första dagarna i svergie hade varit
började pulsmätaren låta.
jag tittade på den och såg att hjärtat slutat slå. jag rusade ut i korridoren.
jag skrek på hjälp och flera stycken läkare sprang in. jag försökte följa med
men en sjuksköterska stoppade mig och sa något.
hon följde med mig till Scooter och medans han satt med en massa papper
så satt jag och tittade längtans fullt på dörren till hissen.
varje gång en läkare kom ut började jag nästan gråta.
sent på eftermiddagen när Scooter bara hade två papper kvar stannade hissen och
en läkare vid namn Karin kom ut.
hon såg ledsen ut och kom emot mig. jag började bli nervös och tittade på
henne. hon stannade framför mig och satte sig på knä för
att kunna sig mig på min höjd.
- Jag är ledsen men vi kunde inte rädda honom. vi gjorde vårt bästa
jag är så ledsen, vill du se honom?
jag skakade på huvudet och kände att Scooter la en hand på min axel.
jag vände mig om och han kramade om mig.
den dagen gick jag hem tidigt från sjukhuset och såklart stod jätte många
fotografer där. från Aftonbladet till NA och jag ville bara försvinna.
- Ursäkta mig men var inte du ihop med Justin?, det var en tonåring.
han hade en mick i handen och jag bara stirrade på honom med tårar
i ögonen. jag gav honom en örfil och gick där ifrån.
Scooter skjutsade hem mig och jag la mig i mammas säng.
skolan skulle snart börja och jag fick ont i magen bara jag tänkte på det.
min skola började jämnt en månad före dom andra och nu hade jag ingen vän med mig efter som
Flarity


fortfarande bodde i Usa.
jag pratade inte med henne och så skulle det förbli.
jag låg och tänkte när Scooter kom in. han höll i en ipod.
han sa inget utan bara gav den till mig och sedan log han.
jag tog emot den och satte på musik. det var väldigt olikt och när jag tittade efter
så var det Justins ipod. jag lyssnade om och om på några låtar men
jag låg resten av dagen i sängen.


dagen efter gick jag till mamma. hon sov och jag viskade att Linus hade dött.
jag hade inte modet att berätta det när hon var vaken.
jag satt med henne hela dagen men hon var sämre.
jag blev rädd att hon också skulle dö. jag skulle gå i skolan till höstlovet
och sedan skulle jag flytta till pappa.
Scooter skulle snart tillbaka till Justin så jag skulle bli ensam.
men jag var van efter som pappa jobbade så mycket.

jag gick hem på kvällen och tog en taxi efter som Scooter hade åkt i väg
på nåt viktigt möte.
jag bad taxichauffören att ta den långa vägen och jag satte på ipoden.
musiken gjorde ås jag blev sömning och när jag kom hem gick jag direkt in till mitt
rum och somnade. jag vaknade inte försen när Scooter kom hem.
- Scooter är det du.
- Ja det är jag. har du ätit något.
- Nej jag var inte hungrig.
- jag tog med mig lite pizza men jag måste iväg igen.
- okej.
sa jag och hörde hur han gick igen. varje muskel i min kropp
protesterade när jag reste mig upp. jag gick ut till köket och tog
med mig pizza kartongen in till vardagsrummet. sedan satte jag på tv 6 och
tittade på simpsons. jag böt kanal och slutade på en tv kanal som visade
Letters to Juliett.
jag såg klart filmen och sedan åt jag upp pizzan. jag satte på en ny film
och popade popcorn. efter filmen gick jag ut och joggade.
jag kom inte hem försen klockan var tolv. och då hade jag varit ute och
sprungit i en och en halv timme.
jag la mig ner i hallen och satte händerna för ansiktet.
jag hörde hur Scooter skrattade och jag höll med det såg stört roligt ut.
jag ställde mig upp och tittade vad han höll på med.
han arbetade med en publicering till Justin och sedan en hög med att han
skulle godkänna videoklipp och bilder. jag hjälpte honom så han blev
klar tio minuter tidigare.
han somnade fort medans jag duschade och sedan lyssnade på musik.

hur kunde gud bara döda honom?
hade han ingen tanke till mitt liv?
han skulle säkert döda mig med men jag orkade inte tänka mer.


när jag vaknade var det första jag tänkte på
"min bror ligger i koma,
jag skulle bo själv här tills någon av dom blev tillräkligt friska
och sedan skulle jag? jag vet inte vad jag ska göra?"
jag duschade och tog på min varma kläder.
jag satte på en film och sedan en till och en till.
jag hade ingeting att göra och Justin svarade inte på sms om han ens
fick mina vill säga. jag satte på en fjärde film och popade popcorn.
det var en engelsk film om en tonårspojke
som kommer bort från sin familj och måste börja om sitt liv
på andra sidan jordklotet.
jag såg utan text för att hålla uppe min engelska.
jag grät medans pojken kämpade genom sitt liv.
jag kände igen mig lite men ändå så verkade det så obekant.

jag stängde av filmen och precis då ringde telefonen.
- ahh hallå.
- jag söker Linus. jag heter Lina.
- jaha nej han är inte här, sa jag uppgivet.
- okej kan du be honom ringa mig när han kommer hem?
- han ligger på sjukhus så lämna mig ifred.
sa jag och la på. jag var otorligt lugn.
jag bet mig i läppenoch satte på mig ytterkläder.
jag cyklade till sjukhuset och när jag kom in stod det flera bilar
runt sjukhuset. det var fullt med papparatzzis och när jag närmade mig
så vände sig alla runt och började ta kort.
jag fattade ingenting och jag bara tittade på dom som i trans.
någon tog tag i min arm och drog in mig i sjukhuset.
dom trygga dörrarna stängdes och jag stod själv med den som hade dragit mig undan.
jag tittade runt mig och såg att det var Scooter.
- Justin wanted me to see if you were okay.
  - Yes my whole family is dying but I feel pretty good
sa jag och log snett. han nickade och sedan visade jag honom till rummet
där dom låg och sov.
mamma såg sjukare ut och Linus hade inte ändras. när jag tittade genom rummet såg jag Lina
. eller jag trodde det var Lina efter som hon viskade något till Linus.
hon log när hon såg mig och hon sprang fram och kramade mig.
Lina satte upp sitt bruna hår i en bulle på huvudet och drog åt skärpet runt midjan.
- jag är så ledsen för det här, sa Lina och smetade på mera läppstift.
jag nickade men sa inget. Scooter stod bredvid mig och jag fick översätta.
Lina såg ut som ett dumhuvud efter som hon tittade chockat på mig.
Scooter skrattade när jag sa det så då började hon le.


Lina åkte snart hem så jag och Scooter blev ensama med min familj.
mamma vaknade till och från och jag satt hela tiden vid hennes sida.
pipet från maskinen störde mig och jag blev rädd varje gång det tog
lite extra tid för nästa hjärtslag.
jag gick därifrån när en sjuksköterska kom in.
Scooter följde med hem till mig och förklarade lägget med Justin.
Justin skulle ut och turnera i Europa och skulle inte svara på ett tag.
jag nickade och sa att jag förstod.
jag hade alltid förståt att vid något läge skulle jag bli själv.