Rachelsnoveller

Louis frös till och stirade argt på Fem som hånlog tillbaka.

- Men det är sant jag ville hela tiden ha dig Shaf. Cari är inte så "kärleksfull" som vissa här tror, sa han arogant och tittade ner på Louis.

- Snälla Fem vad vill du mig jag har inte gjort något alla mobbare, jag gjorde ingenting okej inget, tjöt jag fram.

- du stoppade dom, mumlade Zayn.

Fem nickade och drog upp en kniv från jeansfickan och lekte med den innan han försiktigt skärde upp handflatan och sträckte fram den till Fizzy som glupskt slickade upp blodet. 

- Jag trodde du sa att han var en fågel, sa Niall.

- Tekniskt sett är han en han har ju vingar som du ser... han är en drake dock.

Fizzy slickade sig runt munnen och viftade med svansen som en lucklig hund innan han kröp ihop vid Fems fötter och somnade. Jag visste inte vad jag skulle tycka om Fem längre. han hade jämnt varit så snäll och omtänksam visst han hade sina dåliga stunder men det var för alla mobbare. han var en bra student eller i alla fall trodde jag det. hans speciella gåvor var att göra omvärlden annorlunda han använder magin helt fel mn han måste vara god inerst inne frågan är bara varför just Cari det fanns ungefär fem andra tankeläsare och om han var ute efter henne för att få mig så vad var så speciellt med mig? var det bara för att jag hade något att säga i dom två största gängen i skolan. det var ju bara löjligt. 

jag tittade omkring mig för att försöka lista ut en plan till att komma här ifrån. natten var snart förbi och Cari började vakna till. bojorna runt killarnas handleder var borta och nu satt dom vid den stora stenen som ett par frågetecken. Zayn tittade hela tiden upp bland träden och man kunde höra fågelkvitter längre bort. jag trodde att detta år skulle bli ett bra år på skolan men jag hade tappat lusten helt att lära mig om magi för första gången på länge ville jag bara vara normal. normal familj, normal tjej, normalt liv, normalt allt. det var egentligen inte så mycket begärt så varför kunde inte jag blivit granntjejen som blivit född till vanlig människa eller åtminstone som pojken över gatan som föddes till varulv. höjd punkt varje full måne. han hade berättat att det inte var så hemskt och han hade ett normalt liv förutom varje natt när det var full måne.  han hade jobb, en familj och han va mycket lyckligare än jag. vad hade jag? en mamma som jobbar med att laga mat på en underbar magisk resturang, pappa är advokat och min lilla syster sitter och pluggar bara för att hon ska lyckas komma in på den här skolan. jag tröttnade på det livet jag skulle vilja vara en vanlig tjej. helt plötsligt började jag gråta utan förvarning. Zayn drog in mig i en varm kram och jag var riktigt glad över att han var min kusin.

- vill du veta min hemlighet, mumlade Zayn så att ingen annan hörde. jag nickade.

- Jag bad Andy följa efter dig överallt och jag tror att Niall satte Sean på att göra samma sak. hur det här än slutar så har du dom två och dom lovade på sina liv att ta dig här ifrån levande. och Shaf jag älskar dig jag skulle inte kunna haft en bättre kusin och du hade rätt om allt. jag använder min kraft för mycket men du vet hur det blir när man är ledare, skrattade han och pussade mig på pannan.

- vill du veta min hemlighet, frågade jag och kände hur han nickade.

- Min hemliga kraft är ljus jag har vett det hela tiden jag har bara inte velat erkänna det eftersom det inte är en så stor kraft men när jag säger ducka lova att du dukar okej Zayn ajg älskar dig och du är som min bror jag vill inte att du ska råka illa ut, sa jag och kramade hårt om honom.

Fem slet mig ifrån Zayns grepp och jag kände illamåendet som steg i halsen när han drog ner mig på stenbordet och kysste mig. jag hörde Harry skrika något och sedan hur Cari kved till bredvid mig. sedan vart det svart.

 

När jag vaknade så var jag ensam. inte helt kanske men jag var inte i gläntan längre och det var någon bredvid mig. Jag tittade upp ch såg Fizzy stå lutandes över mig med tungan ute ur munnen och leendet som såg ganska ondskefullt ut. jag satte mig upp med en bulltande värk i kroppen. jag tittade omkring mig och förutom Fizzy så var det bara jag och ett spår av blod. jag visste inte om det var mitt eller någons annans. jag satte mig upp och fick putta undan Fizzy från mitt knä. 

- Fizzy kan du ta mig tillbaka?, frågade jag och masserade min högra tinning

han nickade på huvudet och lufte lite från marken med sina stora vingar. Jag följde efter när han flög iväg. det var ändå säkert på något sätt hur Fizzy flög över mig, hur Andy och Sean fanns någonstans bredvid mig i trädkronorna. Fizzy flög ganska sakta och röt till och från och gjorde något som jag tror var att skratta.

- Du Fizzy du är ganska snäll eller hur?, frågade jag när han landade med en duns på marken bredvid mig.

han ruskade på huvudet och gläffte.

 

jag var tillbaka i gläntan där Fem satt på stenen och skrattade. Louis satt vid Cari och kramade om henne. hon skakade och jag var så glad över att hon satt upp och hade öppnat ögonen. Zayn satt med Harry och Liam och det såg ut som dom lindrade varandras skador. Niall satt ensam i utkanten åp andra sidan och ingen av dom hade sett mig än. jag såg en rörelse i trdäkronan och Andy tittade fram med ett leende. jag pekade mot Fem och han nickade tyst. jag visste inte ens vad jag menade med det men Andy hade något planerat.

- Fem! detta är mellan dig och mig låt dom andra gå!, sa jag högt och klev rakt fram mot honom.

- Som du vill, han viftade bort dom andra med handen och jag såg Sean hoppa ner och föra bort dom.

- Fem kom du måste se en sak, sa jag och vinkade honom närmare mig.

jag knöt handen och höll fram den mot honom. han tittade på mig som om jag var en idiot innan han försiktigt öppnade min hand. ljuset som kom var bländande och ett leende hamnade på mina läppar. ju mer han öppnade handen desto staarkare blev ljuset.

ett skrik ekade genom gläntan och Fizzys gämer stämde in. det gjorde ont i att Fizzy dog men samtidigt kunde jag inte slita blicken ifrån dess mästare. Andy hade hoppat ner från trädet med en kniv i handen. kniven hade åkt igenom hans rygg och igenom så man såg spetsen precis där hjärtat brode sitta. Fem hostade upp blod på riktigt de här gången och tittade ner mot kniven. Andy drog ut den och Fem ramlade ner mot marken så att löven flög upp. Jag kände tårarna medans jag vände mig mot Fizzy som livlöst låg någon meter bort. hans stora huvud glänste när solens första strålar kom in genom träden.

 

 

- Du vet Harry jag har alltid älskat att se soluppgången, mumlade jag.

Fizzy låg vid våra fötter. Niall hade återupplivat honom. jag snurrade på förlovningsringen och log mot Harry.

- Du vet att  Zayn och dom andra kommer att komma upp hit när som helst?

- Jag vet det och då ska vi berätta, log jag.

vi hade precis förlovat oss. jag älskade Harry otroligt mycket och hans kraft funkade inte ens på mig längre. flera satt för att det var för att vi älskade varandra men jag säger att det är för att han kan kontrollera den. vilket han kan han har blivit betydligt bättre än Liam. Det var då vi såg dom. Niall och Liam kom upp först. Andy följde efter och pratade om om olika trollkonster. jag hade lagt av med magi precis som jag hade tänkt för fem år sedan. Jag ägde ett café och Harry jobbade med småbarn. Harry hade däremot inte lagt av med magin men det gjorde inget så länge han inte tvingade mig använda den. Louis och Cari kom efter hand i hand. hennes mage hade växt större och det var så fint att dom två skulle starta en familj.

- Så berätta den stora nyheten!, skrek Cari glatt.

- Harry och jag är förlovade, sa jag och log.

- Du vet att om du krossar hennes hjärta kan jag en trollformel och jag är inte rädd att använda den, skämtade Zayn.

Fizzy slog glatt svansen i marken och jag kliade honom bakom örat. Andy slog sig ner och drog ner Niall i sitt knä. Liam satte sig bredvid dom och log mot mig. VI var alla en familj efter att Fem dött. på något konstigt sätt kom vi alla överens igen och gängen var nerlagda. Skolan stängde igen efter att dom hittat Fem. Men vi var alla lite lyckligare, hade en lite lyckligare framgång och en mycket lyckligare realtion med varandra. allt som allt så älskade vi varandra. Det spelade ingen roll vad vi hade gått igenom det som spelade någon roll var att vi var inte rädda längre och vi kunde äntligen vara oss själva. inga regler, inga gäng, bara oss.

 Jag öppnade ögonen och blinkade mitt huvud gjorde ont. jag kände en skarp smärta i bennet och jag vek mig dubbel och stönade. löven omkring mina fötter var blodiga och stigen var som bort blåst. jag stod i en glänta... den verkade öde förutom killarna som satt fast kedjade i en stor sten mitt emot mig, Cari som låg på ett stenbord. det såg ut som hon sov men jag visste bättre från allt blod jag såg. Jag skakade och försökte gå fram till Cari men kedjan som satt runt min handled spändes och smärtan illade genom armen.

- Du kan alltid fråga om du vill komma loss, sa Fem.

Hans hår var var avrakat och han såg ut som killen i Beastly och inte den snygga verisionen. Han rörde elegant på sig inte alls som han hade varit död. Han gav mig ett flin och det började växa hår över hela hans kropp. långa klor sköt ut från hans naglar och han växte ur kläderna. han blev flera meter lång och kraftigt byggd. Håret var blont och det såg ut som löven satt fastklistrade men Fem strök sig själv med klorna så dom elegant trillade ner mot marken igen. Han skrattade så det ekade genom gläntan och så en rysning kom upp i min kropp. jag blinkade och han var tillbaka till den Fem som jag mindes honom. han närmade sig mig och för varje steg blev han gråare och gråare, blodmärken bildades på tröjan och han hostade upp blod. när han stod framför mig kände jag lukten av hans blod, kände värmen från andedräkten och kylan från hans hud. han smekte mig över kinden.

- Jag har tittat på dig Shaf. Har knappt sovit, sa han med ett skratt.

han lutade sig fram och blodet försvann medans han läppar masserade mina. kyssen varade så länge att jag ville putta bort honom från mig och när han väl drog sig undan så tvingade han ner mig mot marken. jag skakade och tittade mot killarna. dom blinkade sig vakna.

- Oroa dig inte för dom mitt lilla husdjur skakade dom inte. Tror jag, sa han och skrattade igen.

Niall skrek till när en liten håriga ödla kröp över honom. jag såg märkena från dess fötter och blodet som markera fotavtrycken. ödlan växte sig större och större tills den var lika stor som en rottweiler då skakade den av sig pälsen och såg ut som en hårllös hund tills den började hosta. för varje hostning kom en tagg upp. snart såg den ut som en liten drake med taggar från öronen ända ner till svansen. fjällen var röda och såg slemmiga ut. den klor var vita och svansen var lång. den stora ögon tittade på mig, dom var hasselnöts bruna och klotrunda, den gav mig ett brett grin som vissade två dubbla rader tänder. den tunga slickade tänderna innan den röt mot mig och stampade med fötterna på marken. 

- Fizzy lugna ner dig grabben! du ska få lunch snart Shaf ska bara välja vem, sa han och kliade draken bakom örat.

- Jag tänker inte offra mina vänner för en dum lek!, sa jag skakigt och kom på fötter.

- om det inte är en lek då? tänk om jag verkligen blivit galen? det kanske är min kraft tror du inte det Fizzy?

det skulle vara härligt va.

- Låt henne vara!, skrek Harry.

Fizzy eller draken stormade mot honom och tryckte ner foten eller tassen mot hans bröst jag visste inte hur jag ville reagera. Fem knäppte med fingrarna och kedjan runt min handled försvann. jag sprang framåt och knuffade undan Fizzy som var otroligt lätt. Jag smekte Harry över kinden och drog handen genom hans svettiga hår. Jag tittade in i hans gröna ögon och med blicken frågade jag hur han mådde och han nickade som att säga att han mådde bra.

Fem slet upp mi gfrån marken och tvingade mig mot bordet där Cari låg. han andades lugnt och på något sätt visste jag att hon mådde bra. 

- Shaf välj nu vem ska dö först, frågade Fem och jag såg hur Fizzy otåligt gick fram till oss ohc la sig vid Fems fötter.

- Ingen ska dö men jag skulle vilja vet hur du lever, sa jag och tittade på Zayn som trasslade sig ur sina bojor.

- Ska vi börja från början eller mitten... jag vet vi börjar med slutet och slutar med mitten det skulle vara intressant. men först.

han la sin hand på min axel. han tog tag i mitt skin så det gjorde ont innan han ryckte. han skrattaed och höll upp skinnet medans jag skrek och föll ihop och vände mig på marken. smärtan flammade upp om och om igen jag ville spy, jag ville dö bara smärtan försvann. Jag kände armar runt mina axlar och hur någon lyfte upp mig i sin famn. jag vred och vände mig för att komma ner på marken igen.

- Shaf vad är det lugna ner dig berätta vad som är fel?

Zayn höll mig i sin famn och min arm var som återställd och smärtan domnade bort.

- Visst är det ett coolt trick, log Fem stolt. Det började för tre år sedan och jag har bara utvecklat det. alla gånger i lektions salen när det försvann saker, folk ramlade, läraren skrek på osynliga saker det var jag alltihopa. jag kan förvrida verkligheten jag drog inte alls av dig skinnet, När alla försvann var det inte Fizzy och egentligen så är Fizzy en fågel. Jag fick  marken att skaka när du gick, folk att försvinna, krafter att komma och ja Liam jag dog inte men ditt trick var fantastiskt . Tyvärr så förvrängde jag den lite men tankeläsning ibilder är svårt. Cari lärde mig... mot sin vilja förstås men annars är det inget fel på henne.

- Varför förde du bort henne?!, frågade Louis argt.

- har du inte hört om stackars Cari. döende... inte hon förstås hennes mamma.

Louis fick tårar i ögonen och slet i bojorna.

- Idiot sluta sprattla runt så mycket!, skrek Fem.

Det var kallt ute men jag brydde mig inte så mycket då jag gick fram och tittade över alla gravstenar. kyrkogården låg två timmar ifrån skolan och den enda av oss som kunde transportera sig var Louis så vi fick gå hela vägen. Vi var svettiga och andfådda men nu letade vi efter rätt grav. jag tyckte det var kusligt att gå omkring och inte kunna se något förutom det som den lilla ljuslågan i handflata som var det enda ljuset. jag dammade av en gravsten med min hand och läste. Jag skakade på huvudet och fortsatte. Harry gick på gången bredvid mig och då och då tittade jag på honom. Han var otroligt tyst men jag hade en konstig känsla över mig. 

- Harry tror du att det kan vara Fem?, frågade jag efter lite tystnad.

- Kanske vi får väl se om du har rätt, sa han drygt och det kröp i skinnet på mig.

- Du vet att jag inte menade det jag sa i biblioteket, mumlade jag.

- Låt mig gissa det var bara vad Liam tvingade dig att säga?

- Ja faktiskt! Harry titta på mig tror du mer på Liam än på mig?, frågade jag.

Jag tittade in i hans gröna ögon och log lite. jag hade saknat hans blick på mig. Han log lite osäkert tillbaka men drog in mig i en kram. Hans luktade vanilj medans jag luktade gräs och jord.våra läppar hittade varandra och jag kände hur han log under kyssen.

- Jag måste ha gjort något bra i mitt liv så att jag har kunnat förtjäna dig i mitt liv, mumlade Harry och kysste mig igen.

Zayn stod långt där nere och rev upp jorden med spaden. jorden gjorde honom smutsig och snart var Louis och Niall tvugna att följa efter för att hjälpa honom. ljudet av spade som träffade trä ekade genom luften och fick mig att flytta mig närmare Harrys trygga famn. 

- Är ni redo där uppe?, skrek Zayn.

- Bara öppna så jag kommer här ifrån, sa Niall irriterat.

det lät som om något gick sönder och sedan hur någon skrek innan ett damm moln kom upp mot ytan. jag tittade ner. Niall hade ramlat ner in i kistan som var tom. 

 

- Jag hade rätt det är Fem han dog inte, sa jag och tittade över kyrkogården som om han skulle komma och säga att han bara skämtade innan han hoppade ner i graven och dog igen.

- Har du någon aning om vart han kan finnas. Jag menar du känner honom bäst, sa Harry och la sin arm över mina axlar.

- Shaf tänk har han sagt något någon gång, sa Liam.

- förra året... han sa något om en sten. jag fattade inte vad han pratade om eftersom det lät som narnia filmen. Men jag har för mig att han sa att den fanns bortom kyrkogården, in i skogen, ner för stigen och sväng av åt höger.

- du är underbar, sa Harry och pussade mig på tinningen.

 

Skogen skymde nattenshimel och gjorde mig nervös. jag kanske var tuff när det var ljust men nu var det beckmörkt och jag kunde knappt ens se Harry som gick framför mig.

Jag rös. ingen hade sagt något efter som det var dödstyst mellan alla oss. det enda som kunde höras var vinden men endå så lät det som om den ropade på mig.

- Shaf

jag tittade bakåt men såg inget förutom träden som omringade oss.

Det hemska skrattet som kom efteråt fick mig att skaka så mycket att Harry drog mig tättare in i hans famn. jag kände hur Harry rycktes bort från min sida, jag hörde när den tog Zayn och Liam. Hur löven prasslade när Den drog in Niall och hur något sprang emot mig för att fånga tag i Louis.

det sista jag kom ihåg var vassa tänder som slet i mig och hur jag ramlade mot marken.

Marken skakade under mina fötter när jag åter igen gick fram och tillbaka över den övergivna gården. Zayn satt på en utav statyerna som var sönder. Han tittade hela tiden mot Louis och Niall som satt tätt ihop och pratade på andra sidan. Liam och Harry satt under statyn tysta och tittade på mig medans jag gick fram och tillbaka. för varje hårdare steg jag tog desto mer skaka det och under mina fötter började sprickor komma. jag var inte ens det minsta rädd att ramla ner mellan eller snava på dom utan jag bara gick fram och tillbaka.

Mina tankar var samlade på att lista ut vart Cari kunde vara och mellan mina tankar hörde jag vad killarna sa. Zayn pratade om någon vampyr eller varulv men det trodde jag inte. Liam sa att det säkert var en demon medans Harry hade skrattat och föreslagit att det var en zombie. jag tröttnade snabbt på deras konversation mest för att det bara fick mig att oroa mig ännu mer. Cari, snälla söta underbara Cari var borta och dom skrattade bort det på zombies.

- Shaf sätt dig ner du kommer förstöra hela gården!, skrattade Zayn högt.

- då får den väl gå sönder, sa jag sammanbitet och stirrade på honom.

han höjde händerna i en uppgivande gest och tittade sedan på mig. han inspekterade mig vilket fick mig att känna mig ännu mer obekväm och fick mig att tänka ännu mer.

- Stirra inte på mig, mumlade jag.

- sluta gå, sa Liam snäsigt.

Jag tvärstannade och ville försätta gå men varje fiber i mig skrek av protest när jag ens försökte lyfta foten.

- använd inte din kraft på henne, sa Zayn som slog till Liam på axeln.

Liam viftade lite surt med händerna och jag tittade tacksamt på Zayn som bara log tillbaka. jag kände tårarna komma och Zayn var snabbt framme och kramade om mig.

- varför tog dom Cari, snyftade jag fram och slog armarna om honom.

- vi ska hitta henne jag lovar, mumlade Zayn till mig så att ingen annan hörde.

 

 

Jag började skaka när jag läste brevet som hade legat på min kudde. jag visste inte vem som skrivit eller hur jag skulle lista ut vem det var. jag tänkte på alla som jag senast prata med men jag kom redan upp i tio personer. jag tänkte på dom som hatade oss vilket bara kom upp ett namn. men han var död. Jag rusade mot Liams rum jag visste att han inte sov så jag bankade hårt.

- Vad vill du?, frågade han och lät mig komma in.

- Jag tror att det är Fem som gör det här.

- Han är död du vet han dog framför våra ögon, sa Liam ironiskt och föll ner på sin säng igen.

- har någon kollat graven? senast jag vet vart det inte ens en begravning att gå till. 

- om du vill plundra gravar så kan du lika gärna gå till Zayn, skrattade Liam.

- bara få hit alla vi måste lista ut bara läs det här, sa jag surt och tryckte brevet i handen på honom.

 

jag satt i korridoren till matsalen och försökte att låta bli att somna på sten golvet. jag gäspade stort när jag såg dom. synen var värmande eftersom jag inte sett den på så länge. Liam och Harry skämtade lite men Harry såg en aning plågad ut fortfarande. Zayn och Louis gick i varandras armar och skrattade och Niall gick bredvid och log. hur kunde dom alla vara vänner igen bara sådär? det var helt otroligt.

- åhh kära ögonblick... vad är det för underbart som jag ser, log jag mot dom.

- det varar bara tills vi hittar Cari, sa Louis.

- Hur blir det med gängen då?, frågade jag och ställde mig upp.

- den som hittar henne först får en till medlem, sa Zayn och ryckte på axlarna.

- Och om någon av er blir ensamma då?, frågade jag och nickade mot Louis och Niall.

- bryr mig inte så länge jag får tillbaka Cari, log Louis.

Niall verkade inte bekymrad heller eftersom jag visste att han saknade Liam, Harry och Zayn som vän. Han skulle ändå hålla kontakten med Louis det visste jag. på något sätt var jag ganska stolt över dom.

Harry stirrade på mig med dom stora görna ögonen. sorgen i dom var så stor att jag ville försvinna från skolan men mina ben var som bly. Liam log stolt över vad han hade gjort. Orden fastnade i min hals och jag ville så förtvivlat säga att det inte stämde till Harry. Jag hade verkligen fått känslor för honom.

rummet skakade under mina fötter när jag argt gick fram och tillbaka på stengolvet. Cari satt uppe på min säng och såg ledsen ut. 

- Shaf sluta grubbla jag är säker på att Harry hörde vad Liam sa jag menar han skrek ju, sa Cari efter några minuter.

- Nej det gjorde han inte annars skulle han inte kollat på mig så där!, sa jag förtvivlat och kände tårarna som pressades upp.

vad var det med mig jag brukad einte gråta över sånt här. vad hade hänt egentligen. Harry betydde mycket för mig igen och nu skulle gängen förstöra på det igen? kunde dom sluta lägga sig i vad det andra gänget gjorde. jag orkade inte med deras tjat, bråk och krig mellan varandra. Cari kom fram och kramade om mig. jag kände hennes medvetnade sakta smeka mot mitt eget och jag kunde inte hjälpa att le. jag kramade henne tillbaka.

- Jag skulle träffa Louis om fem minuter ivll du följa med?, frågade hon.

- Nej tack Cari men jag stannar nog här och tänker ut ett sätt att bli vän med Harry igen, log jag och kramade om henne igen.

 

det kanckade på fönstret. klockan var ett på morgonen men jag låg klarvaken och tänkte på Cari, Harry och migsjälv. det knackade igen och jag tvingade mig själv att stiga upp. Jag öppnade fönstret och in med den kalla luften kom Niall. Han log stort och kramade om mig så att även kylan omfamnade mig. Niall tog försiktigt min hand och vi smet ut genom fönstret. vi smet ner för stegen och när jag landade i det våta gräset skrattade jag tyst. Niall tog min hand igen och drog mig emot skogen som låg bakom skolan. när vi hade kommit in en bit och skolan inte syntes mer så släptte han min hand. marken var torr så jag satte mig ner på den närmsta stenen och hämtade andan.

- Jag är ledsen för det där med Liam, sa Niall till slut.

- Det är lugnt, makten har bara stigit över huvudet på honom det blir väl så på oss alla om vi använder våra krafter för mycket, log jag.

- har du hittat dina ännu?, frågade han och fingrade på trädstammen som fanns på trädet framför mig.

jag skakade enkelt på huvudet visst hade det hänt saker när jag blivit arg som att rummet skakade. eller att det blev sprickor i marken om jag gick ifrån någon. men det var ingen speciell kraft eller var det det?

- du då har du märkt något?, frågade jag och log mot honom när han satte sig bredvid mig.

- konstigt nog så får du inte skratta nu men jag kan prata med djur och växter, sa han skamset och tittade ner i marken.

- växter?, sa jag frågande.

Han gick fram tilll trädet igen och viskade något och snart så var det som om trädet skakade på sig och löv föll ner mot marken. det var otroligt vackert att se dom olika färgerna på löven blanda sig med varandra innan dom föll ner mot marken och la sig runt Nialls fötter. 

- Det där var otroligt hur länge har du kunnat göra så?, skrattade jag och gick mot honom.

- någon vecka, sa han och ryckte på axlarna. Men det var inte därför jag tog dig ut hit. Jag vågar inte säga det rakt ut men jag tror nog detta kan hjälpa mig.

Han tog fram en gitarr bakom ett utav träden bakom mig och började sakta spela.

Jag log barnsligt stort.

- Shaf sanningen är att jag litar otroligt mycket på dig och jag vill vara mer än vän med dig. jag kanske har varit dryg eller en idiot mot dig förut men jag gillar dig så mycket.

- Niall jag...

Hans läppar trycktes mot mina, hans händer åkte ner för min rygg och mina åkte igenom hans hår.

 

När jag steg in  med Niall bakom mig var klockan fem. Louis och Zayn sprang tillsammans mot oss. det var första gången på länge jga har sett dom två tillsammans. kort där efter kom Liam, Harry och Andy.

- Vart brinner det?, skrattade Niall.

- Cari är borta, sa Louis andfådd.

- Vad menar du?, frågade jag häpet.

- Borta som i att hon inte finns på skolan längre. Kolla här, sa Zayn och visade en lapp för oss.

det såg ut som om någon hade ryckt bort henne från pappret. jag kände tårarna komma. Först Harry, nu har jag ställt till det med Niall och nu är Cari borta vad är de tsom händer egentligen?!

Hur kunde dom göra så här det var okej för dom att hela tiden stå och bråka det hade jagingenting emot, hårda ord var en sak men att blanda sig i i dom andra gängen var inte okej. det var hemskt nog att zayn gick runt och slog folk som uppträdde dåligt men han kan inte dra med Harry i det här. det var oförlåtligt hur kunde han bara tro att jag tyckte det var okey med detta?

Jag sparkade på en sten på vägen och svängde in över gården. alla såg så glada ut ovetandes över hur gängen förändrats. en grupp tjejer satt på bordet vid gräsmattan och skrattade, ett par killar spelaed fotboll. jag kände mig ensam över att Cari visste om deras planer. vem skulle jag prata med?

- Shaf?

Fem stod bakom mig med ett leende, vad hände med att han inte skulle störa mig på ett tag tänkte jag lite uppretat men jag brydde mig inte så mycket. Fem var faktiskt riktigt snäll när han kunde anstränga sig till det. 

- Fem vad vill du?

Han kammade det blonda håret med fingrarna och gav mig ett blygt leende.

- Jo jag vill säga förlåt för det där.. du vet. Men jag undrar bara vad som är fel med Liam jag tycker Zayn styr honom lite mycket, sa han och började gå så jag följde etfer.

- Såklart Zayn styr honom, suckade jag.

- Lite elakt Liam är en schysst kille.

- precis som du är när du anstränger dig, sa jag och såg rodnaden stiga på honom.

Han log stort innan han började sakta ner på farten.

- Du vet att dom hamnar i krig när som helst eller hur?, frågade han oroligt.

- Ja tyvärr så.

Han nickade och gick iväg.

 

jag satt i biblioteket och läste på läxan som skulle in i morgon. jag skrev snabbt och allt för ofta höll jag på att somna. jag trummade med ena handen på boken och tänkte på saker så jag inte skulle falla i sömn. Harry och Liam kom in genom dörren och tittade på mig innan dom försvann. dom visste att jag inte ville prata med dom, Fem slog sig ner mitt emot mig.

- Jag känner på mig att du inte gillar dom just nu, log han.

- Seriöst Fem lämna mig ifred just nu jag måste bli klar jag hade ungefär fem sidor kvar.

- här ge mig, sa han och tittade igenom mina pappaer och sedan lite i boken.

han drog handen över dom tomma sidorna och gav tillbaka. 

- såklart prata med mig nu, sa han och lutade sig över bordet.

- använd inte din gåva på sånt här.

- Fem stick här ifrån, sa Liam som nu kom och ställde sig bakom honom.

Fem skakade på huvudet och vände sig mot Liam.

- mardrömmar kan bli verkliga vet du, sa Liam ohc blinkade.

Fems ansikte blev nollställt, ögonen åkte upp i skräck och ett skrik letade sig ut ur hans strupe. han ställde sig upp och tittade på Liam som om Liam skulle döda honom. Ett rivsår kom på Fems kind och blodet rann ner över hans hals. det blev tre långa blod ränder på hans tröja precis vid magen och Fem skakade våldsamt nu. han föll ner mot golvet och då hörde man ett högt knak och hans rygg spände sig innan han slappnade av. han rörde inte på sig. Jag sprang fram mot honom och vände honom. blodet var borta men rivsåren fanns kvar fast dom såg bleka ut som om detta hade hänt för år sedan. hans hud var kall och gråaktig. jag kände efter om något var brutet men inget... ingen puls och hans ögon var hel vita.

- Liam vad har du gjort.

- visat honom skräcken själv, flinade han.

- Men vad är det för fel på dig?!, skrek jag fram. För ett år sedan kunde du inte ens skada en fågel och nu dödar du folk bara för att dom säger emot dig? Vilket jävla monster du har blivit!

- Jag gjorde det Zayn bad om...

- bad Zayn dig att döda Fem?

- nej han sa att Fem inte skulle prata med dig igen, log han.

- Du var en bra person Liam. Alla tyckte om dig och nu dödar du folk för vad Zayn sa? han är inte bra för dig con nu vill du dra med Harry in i detta? ska du dra ner hela skolan i fördärvet för att Zayn bad dig om en tjänst. du är ett monster, sa jag och skakade.

Han steg närmare mig.

- Du ljuger! jag är inget monster. du är monstret, du kan inte bestäma över mig och Harry sa förut att han ville byta sida för att vara närmare dig. Visste du att om ni två blir ihop kommer han till slut att driva dig till vansine. det kommer inte vara dig eller dina ord. du kommer känna dig instängd. Säg det! Säg att du inte älskar honom! SÄG DET! skrek Liam.

- jag älskar honom inte, mumlade jag fram och kände hur min kropp domnade bort.

- Miss Shaf kan du svara på frågan snälla?, röt min lärare åt mig.

- två stycken, sa jag högt och tittade envist på honom medans han nickade.

- se bara till att inte sova på lektionen igen det räcker med att Cari blev portad men du är en av top eleverna.

jag nickade tyst och gick ut ur klassrummet. Liam stod och väntade på mig, han stod enkelt lutad mot väggen och log större när jag gick mot honom.en ryckning fick mig att vända mig om och killen med det blonda håret såg på mig med sina blåa ögon.

- Louis vill säga förlåt, sa han och log lite snett. hans irländska dialekt fick mig att le utan anledning.

- Niall trevligt att se dig igen. det var ju inte precis igår om vi säger så, log jag och kramade om honom.

Niall muttrade något innan han sköt en elak blick mot Liam och sedan försvann. 

- Zayn vill prata med dig, sa Liam precis som igår.

Liam gick fram och tog tag i min handled innan han böjde sig ner och viskade "Gå till Zayn och prata med honom" en varm känsla sköljde genom mig och jag nickade. Liam log lite innan han försvann eftersom jag pratiskt taget sprang till Zayn nu.

Zayn skrattade lite när jag ramlade in genom dörren. jag tittade förvirrat runt mig, vi stod i det gamla vanliga klassrummet som var ganska slitet. vi hade oftast några få magilektioner här men det var mest om vi ville prova spränga något eller om någon av dom som hade speciella krafter behövde extra hjälp. flera på skolan var sådana ungdommar. magiker som fått en extra gåva. Liam kunde kontrollera dina tankar därför var det så många som lydde honom, Zayn var en charmör vilket fick alla att gilla honom eller hata honom. Louis hade den konstiga gåvan att ge glädje och Cari kunde läsa tankar och det var en utav orsakerna till att hon visste exakt när jag behövde henne. Harry hade en liknande gåva som Liam bara det att Harry kunde inte kontrollera sin och lilla jag.... jag var bara vanlig.

Zayn och Liam stod tillsammans med Andy, Sean och en kille som var ny han hette Ben. på andra sidan rummet stod Niall, Harry, Louis och Cari. jag visste att hon hade haft en sak för Louis men jag trodde att hon var lite bortförtrollad av Zayn nu fast det var bara för han lät henne bli det.

- Vad händer här?, frågade jag och kände mig lite borta.

- vi behöver en domare, skrattade Louis.

- till vad?, log jag stort helt plöstligt.

- du vet tuffa mot otuffa killar. Fast lilla Cari ville byta lag, sa Zayn flörtigt och blinkade mot Cari som började rodna.

- visst vad är tävlingarna då?

- du bestämmer, log Niall nu om han hade varit dryg förut var det som bortblåst.

den gamla Niall var tillbaka. jag kunde inte förstå dom här killarna. i mitt första år hade dom alla fem varit dom bästa vänner. Niall och zayn var som ying och yang. halvan och helan det fanns inget dom inte pratade om det var nog därför Zayn tog det så hårt när Niall vände ryggen åt honom. tydligen hade Harry använt sin kraft på Zayn och sedan hade LIam gett igen på Harry så att Louis gav igen på Liam och mot slutet var det två olika lag som samlade andra stackars själar. och nu är dom två gäng som bråkar mot varandra. magi mot magi, ord mot ord och slagsmål mot slagsmål. jag kände alla fem som mina vänner men däremot var jag splittrad nu, har varit i arton månader.

- Okej hämta en tjej tillbaka hit och om ni använder era krafter är ni ute ur leken, den första gruppen osm kommer tillbaka vinner och Cari du stannar och hålle rkoll på dom eftersom du vet om om dom nu skulle använda sina krafter.

alla nickade och försvann förutom Cari som satte sig på en utav bänkarna. hon log lite.

- ja Zayn förtrollade mig sluta dömma mig okej?, skrattade hon.

- Han gillade dig förut vet du?, sa jag och tittade ner i golvet.

- jag vet han tänkte det när vi pratade en gång. han är lite som en öppenbok han tänker för mycket. han är inte som du du fokuserar dig på en sak och låter det andra vara det är därför jag vet att du just nu grubblar över hur du ska få dom att komma överens igen och att du verkligen gillar Harry.

- gör jag inte alls ja känner honom knappt efter att dom splittrades!, sa jag med rodnaden som inte borde finnas.

sisten in var Louis. han hade en lång brunett efter sig. 

- Okej "tuffingar" ni vinner men endast för att Harry använde sin kraft, mumlade jag frma och tittade in i Harrys ögon.

det speglade sig skam där i och det var mest för alla i rummet visste att han inte kunde kontrollera det. det var inte alls hans fel.

- nästa har Cari planerat. så vi följer efter henne, log jag.

vi gick alla ut med Louis och Cari i tätten dom sa hej då till dom andra tjejerna och Zayn lämnade smidigt över sitt nummer till henne. Jag gick sist medans tankarna gick runt över det Cari sagt.

- Shaf?

- mm vad är det?, frågade jag och tittade upp i hans gröna ögon.

han log stort och tog min hand i sin.  hans hand var varm och jag lutade mig emot honom. det pirrade till i kroppen och ett leende kom fram.

- jag undrar bara om du fortfarande tyckte om mig, den gamla vanliga känslan av värme sköljde över den jag jämnt fick med honom. det var kraften, hans kraft som försiktigt berörde mig. varje edl av min kropp berörde den mig och den skiljde sig så mycket från Liams. med Liam var det som det var över på ett ögonblick med Harry det var som han höll kvar känslan.

- jag gillar dig väldigt mycket Harry det har jag alltid gjort men jag vet inte. ända sedan ni valt sidor så har jag varit lite borta, fokuserat på mig och inte tänkt så mycket på någon annan men jag saknar dig Harry.

- och våra sena nätter när vi satt ute och räknade stjärnorna?

- bara för jag kunde övertala dig att göra det.

- du kunde jämnt övertala mig, log han och stannade upp.

Cari ledsagade oss till köket. Niall skrattade och tjatade om hur han skulle vinna denna tävling jag tror det var därför som Cari valt just detta. hon ville ge dom andra en chans för visst tyckte vi om Zayn och hans gäng men vi hoppades alla att Harry, Louis och Niall skulle vinna. Cari förklarade reglerna, bara en fick delta och såklart hamnade det mellan Niall och Andy. om man åt upp allt vann man problemet var bara att det var ett långbord med flera tallrikar på. det mesta såg äckligt ut men jag ville inte prova att smaka ens.

- börja!, skrek Cari.

- woho känn er ägda bitches!, skrek Niall glatt när han var klar.

- looser du fuskade!, skrek Andy.

- Önska på men du var för sakta denna gång, sa Niall och klappade Andy på axeln.

Niall kramade om Harry och Louis för att sedan kolla med mig om han verkligen vann och såklart hade han gjort det. Andy hade ungefär tre tallrikar kvar och såg helt illamående ut. Niall däremot var glad och pigg han hade behövt det där tänkte jag. så nu stod det ett mot ett.

- basket match som sista tävling, sa jag lågt.

Zayn var bäst på basket så vi visste redan vem som skulle vinna. Harry stirrade på mig som om jag var galen. Louis suckade uppgivet och Niall hade plötsligt blivit ledsen medans det andra laget var som glada tre åringar. 

jovisst alla kämpade men till slut hade Zayn gjort fem mål och då hade ddom andra gett sig. det var så här kampen slutade. alla var ännu argare på varandra.

- vem vill ni ha då?, frågade Louis argt.

- Harry, log Zayn som om han hade en plan.

- Vad pågår här?

- priset var att någon skulle byat grupp vi vann så Harry är vår eller hur, log Liam.

Harry nickade och jag förstod att Liam använde sig av sin kraft. jag ville bara slå till dom men jag kunde inte därför stormade jag där ifrån.

- Shaf din kusin vill träffa dig, mumlade Liam fram.

hans bruna hår hängde ner i dom bruna ögon och det var ett leende fast klistrat på läpparna som fick mig att rysa.

- Både du och Zayn vet om att om han vill prata med mig får han göra det själv. Jag är inte hans slav som kommer springandes, sa jag spänt och vände blad i den stora boken som jag läste.

Liam fnös lite innan han satte sig ner bredvid mig. Han strök undan en svart hårslinga som hängde ner framför mitt ansikte. jag stirrade argt på honom och han nickade innan han försvann. en sida senare slog sig Cari ner. Hennes långa blonda hår räckte till midjan när den var uppsatt i den vanliga flätan som hon gjorde varje morgon. hon var ganska lång och smal och hade en otroligt lugnande röst som ibland skrämde mig.

- Du vet att Liam gick förbi mig va?, sa hon skrattandes.

- Och Zayn får väl komma hit bara för att vi är släkt betyder inte att jag tänker springa till honom hela tiden.

- Så ska det låta Shaf, kuttrade hon fram samtidigt som hon tog upp en mini spegel och tittade till så sminket var perfekt.

Jag slog igen boken och gick till mitt rum. Cross Academy var en jätte stor skola som innehöll cirka två hundra trappor, nästan två tusen fönster och dörrar, oängligt stora lektionsalar och en sjukhusflygel som låg nära elevrummen. minst sagt så var det likt Hogwarts men den boken förklarade inte alls trollkarlar och häxor. men Cross Academy var precis som vilken skola som hälst om man räknar bort att den var magisk. Lärarna var odrägliga, eleverna var värre och såklart fanns det grupper man hörde till, sådana man inte fick prata med och regler som man skulle följa till punkt och pricka. första året jag kommit hit hade jag praktiskt taget suttit i Zayns knä så fort jag fått chansen. jag var rädd för skolan men nu är det bättre, redan förra året lärde jag mig att om man inte visade sig själv så var man ingen det var därför så många respekterade mig. och inte bara för att min kusin var bråkmakare och gjorde så att flera stycken hamnade på sjukhuset.Hans ego satt säkert i det stora håret....

När jag föll ner på sängen hörde jag någon harkla sig, det svarta håret, mörka ögonen och tatueringarna berättade bara att Zayn hade klättrat in genom fönstret eller väntat här hela tiden.

- Vad är det?, snäste jag mot honom. 

dagen hade inte alls varit bra så jag var riktigt tjurig och det var inte likt mig. Men först hade Fem puttat in mig i en vägg och skrattat åt mig, Senli hade tagit ifrån mig mina böcker så jag fått jaga honom, Louis den lilla skojaren hade hällt vatten över mig. Louis som var med i det andra gänget. två stora gäng på en skola är inte bra. men vem kunde motstå Louis först? Den bruna håret som låg platt, dom ljusa ögonen och leendet som aldrig försvann. Jag hade skrikit väldigt fula ord efter honom men han hade bara vinkat åt mig och gett mig en slängkyss. 

- Jag tänkte bara berätta att Fem har fått betala, Senli har mystiskt nog fått näsblod och Louis kommer nog inte störa dig på några veckor, log han stolt.

- Vad har du gjort?, frågade jag förfärat.

- Jag skickade Liam på Fem du vet hur bra den killen är på att prata med folk och sedan kan han ha andvänt magi på honom så att han medvetet gick ner i källaren och kan ha ramlat ner för några trappor.

Senli och jag började bråka och du vet ju hur jag inte kan säga nej till ett slagsmål. Och Louis tja... du vill inte veta, skrattade Zayn fram.

Än en gång stormade Cari in hon puttade ut Zayn och satte sig mit emot mig på sängen.

- Det va rinte ditt fel, sa hon och kramade om mig.

såklart hade hon hört allt hennes trollformel som gjorde att man hörde allt var perfekt så såklart kunde hon höra mitt och Zayns samtal. Jag hatälskade Cari ibland men vi var bästa vänner och det var precis vad jag behövde nu en bästa vän.

Shaf är sexton år och har precis börjat sitt tredje år på den magiska skolan Cross Academy.

Hennes bästa kompis Cari blir allt mer indragen i ett gäng. På Cross Academy är man antingen cool eller så är man inget. där kommer gängen in det finns två stora gäng en där henne kusin Zayn Malik är ledaren i och en där Harry Styles killen hon har konstiga känslor för är med i. Hon väljer inget av dom men ändå blir hon mer och mer indragen i grälen ochmakt kampen. Hur går det när ens familj står på ena sidan och kärleken på andra och vad ska hon göra när Cari plötsligt försvinner?

 

Shaf is sixteen years old and has just started her third year at the magic school, Cross Academy.
Her best friend Cari becoming more involved in a gang. At Cross Academy you are either cool or you're nothing. there are gangs too. two pretty large gangs, one where her cousin Zayn Malik is the leader in and the other where Harry Styles the guy she has weird feelings about are in. She chooses none of them yet, she becomes more and more involved in quarrels and the fight for power . What happens when your family is on one side and the guy you really like are on the other?and what will she do when Cari suddenly disappear?