Rachelsnoveller

- Kan jag få lite mer jucie?, frågade Blue och sköt glaset mot Emma.

hon nickade och hällde upp mer, sedan tittade hon mot hallen.

- var är dina pappor?, frågade Emma med ett litet leende.

Blue kände tårarna komma när hon tänkte på sin pappa. Emma log större och gick för att knacka på dörren.. paniken steg i mitt bröst jag skulle hålla henne undan så Dean och Sam kunde göra sitt jobb.

 

Sam tog fram en tändare medans Dean förstörde altaret. det lät något otroligt och snart hörde dom en kvinna skrika högt som om hon varit i smärta och där stod hon. det svarta håret hängde över hennes bleka ansikte i spegeln. hon sträckte handen efter Dean som stod närmast men han slet åt sig en kofot för att sikta in det på spegeln som gick i kras under deras fötter. en glasskärva satt fast vid Deans arm när en förvirrad Emma kom upp i trappan.

Hennes ansikte gick from ett leende, till chock, till ledsam.

hon sa något snabbt och spegeln bakom dom var hel igen. Bloody Mary stirrade återigen på Dean med passionerad blick. Blue kom uppför trappan med ett skrik och sprang fram till Dean. hennes ögon blödde redan.

- Sam bränn ramen!, skrek Dean och lyfte upp Blue.

Emma skrattade grymt medans hon började slå mot Sam. 

- Blue var lugn jag måste hjälpa Sam, sa Dean och ställde ner Blue så långt bort från speglen som möjligt.

 

Blue var rädd och blodet fortsatte att rinna. hon slog armarna om knäna och gömde blicken fårn det hon såg. hon kunde höra hur Dean slog mot någon och hur en kropp kom mot marken innan hon började höra pipandet. Hela världen gungade och hon ville spy.

 

 

Pink såg på Cas som gick fram och tillbaka över stengolvet.

- Blue håller på att dö...

han försvann. Pink for upp frånstolen och tittade omkring sig. Cas hade tagit henne bort ifrån Jades hus såfort Blue och Winchester bröderna gått in i huset. Hon visste inte vart hon var. hon bankade mot väggarna och skrek efter Castiel men hon var helt själv. hon sjönk ner gråtandes på golvet och slog armarna runt knäna innan hon gömde ansikte. hela hennes kropp skakade medans hon väntaed på att tystnaden skulle försvinna.

 

Dean, Sam och Cas stod framför hhuset som stod i lågor. Chang hade försvunnit när dom kommit ner till köket med Blue. köks bordet hade blivit som en säng för hennes lilla kropp. men hon var redan död. hon andades inte, blodet hade fläckat hennes kläder och kinderna. hon var blek och kall vilket fick det att vända sig i Deans mage. Sam hade satt eld på hela huset och nu stod dom ute i kvälls luften och tittade på lågorna som slickade mot träväggarna.

- Vi måste berätta för Pink..., sa Sam.

Cas tog deras händer och snart såg dom Pink sitta mot väggen i det lilla rummet.

- Blue är död, sa Cas.

Pink stirrade upp på dom med röda ögon och blek hy. Hon såg risig ut och helt förstörd ut. Sam föll ner på knä bredvid henne och kramade om henne.

- vad händer med mig nu?, frågade hon skakigt.

- Vi hittar ett hem åt dig du kanske kan bo hos Jade?, sa Dean och sjönk ner bredvid henne.

- du kan hamna i träning om du vill, sa Cas.

- Träning?, snyftade Pink fram.

- Ja bli som dom, sa Cas och pekade mot bröderna.

- okej.... följer du med?, frågade hon.

Han gav henne en lätt nickning.

Pink sprang fram och kramade om Cas innan hon pussade honom lätt på läpparna.

bilen stannade framför det stora huset. Dean steg ut och satte handen för ögonen. solen låg och gazade på dom. Blue var trött och hungrirg men dom var åtminstone framme. Sam steg ur bilen också med Blue i famnen. dom hade ett alibi för att komma in och dom hade lärt Blue det så att hon inte pratade bort dom.

Sam och Dean skulle vara ett förälskat par som skulle komma med sin dotter och fråga om toalett åt Sam och kanske något fika åt Blue så att familjen i huset skulle vara upptagen när Dean skulle leta efter ramen. Dom hade satt Cas på att vakta Pink som skulle umgås lite med Jade.

 

Dean knackade på dörren och väntade. snart stod en ung kvinna i dörröppningen. När hon såg Sam bära Blue kom ett leende på läpparna. Blue var kanske inte så stor men hon var för gammal för att bli buren dock var Dean tvungen att säga att Sam såg ganska gullig ut när han gick runt och bärde på henne. 

- ursäkta mig skulle vi kunna få låna en toalett min.. pojkvän här behöver låna en, sa Dean med ett leende.

- Jovisst kom in kom in det är bara jag och Chang hemma. Min lilla dotter.. jag är Emma. toaletten ligger längst in mot vänster precis bredvid trappan, log hon och pekade Sam mot rätt väg.

Dean tog över Blue i sin famn och flickan var inte alls så tung som han trodde hon skulle vara. hon gömde ansiktet mot hans hals och spelade yngre än vad hon var.

- hur gammal är hon?, frågade Emma snällt.

- sex, log Blue.

- du får ursäkta men skulle vi kunna få något vi har inte ätit på länge och lilla Harper börjar bli hungrig eller hur, sa han och kände hur hon nickade.

- Javisst inga problem kom in jag skulle precis ge Chang ett litet mellanmål.

 

köket var stort och fyllt med barnlekt saker. den lilla flickan som satt vid bordet var ungefär fyra år. Dean satte Blue bredvid henne innan han satte sig bredvid Blue. hon tog hans hand och han visste att hon var rädd. Emma tog hand om tjejerna medans Dean ursäktade sig för en tredje gång och gick upp till övervåningen där Sam redan stod och letade efter ramen.

 

- vi kommer aldrig hitta den och jag tror att Ema snart börjar misstänka oss, umlade Sam medans han gick upp på vinden. 

Dean följde efter men svarade inte på det Sam hade sagt. deras plan skulle inte funka och antagligen skulle Jade, Pink och antagligen Blue också dö. 

- jag tror jag har hittat ramen och orsaken till varför vår Mary kom tillbaka...

Dean tittade på spegeln den var en aning rostig och blodig men nog allt var det den. i mitten av rummet stod en stor brasa med en massa märken och texter på annat språk. Antingen hade Emma eller hennes man kallat tillbaka bloody Marys spöke.

- Vi hinner inte släppa av henne Sam vi måste åka direkt precis som du sa, mumlade Dean.

- Det kan bli farligt och Pink skulle säkert döda oss, sa Sam.

- Nej då hon skulle skrika lite bara... men jag vill följa med, sa jag och gjorde en sur min.

- hon kommer döda oss, sa Sam med ett flin som han riktade mot Dean.

 

Våra läppar masserade varandras och jag var konstigt nog lycklig över att jag satt och kysste en ängel. Han hade slagit vingarna om mig så värmen spreds som nålar i min trötta kropp. Mitt hjärta ville ha mer men min hjärna skrek i från och tvingade min kropp att slita sig ifrån Castiel. Jag vände ryggen åt honom och jag kände hur vingarna lämnade min kropp.

- Förlåt, sa jag.

- Det skulle inte kunna bli något i alla fall jag är över hundra år gammal och du är bara fjorton.

- Jag..jag... jag vet, sa jag till slut.

- Du är trevlig men du är jätte liten.

- Jag vill bara hem okej vi behöver inte prata om det här, mumlade jag.

- Detta kan kännas konstigt.

Cas la pekfingret och långfingret på min panna och sedan sög det till i magen och jag stod i mitt hus igen. Jag undrade var Blue var så jag sprang igenom huset men varken hon eller Winchesters syntes till. Jag skulle precis fråga Castiel när jag märkte att jag var själv. Jag ringde till Jade hon var den enda som skulle förstå mig.

 

- Dean?, Cas lutade sig över Dean som satt vid en rasthållplats på vägen till att hitta ramen.

- Cas skräm mig inte sådär, sa Dean lite argt men såfort han tittade på den andra mannen så började han undra vad det var som var så fel.

- Pink, sa Cas enkelt och lyfte på ögonbrynen.

- vad är det med Pink?, frågade Sam och slog sig ner på andra sidan bänken.

- Vi kysstes.

- Kysstes?, frågade Dean.

- kysstes.

det blev tyst mellan dom tre.

- Vad pratar ni om?, frågade Blue som hoppade upp i Sams knä med ett leende.

- Ingenting, sa Dean snabbt innan Castiel hann berätta för henne.

- Vi är där om en halvtimme Blue snälla var rädd om henne, sa Dean och syftade på bilen.

- Men jag vill inte sitta här längre!, gnydde Blue.

- En hlavtimme det klarar du väl? här lekt med min mobil, sa Sam och gav Blue sin mobil.

- Jag vill inte, sa hon men tog ändå emot mobilen.

- du får en glass sen, sa Dean och var orolig över att Blue skulle förstöra bilen.

- okej, sa hon och log.

- Vadå min skyddsängel skickade dig?!, min röst ekade mellan väggarna i mitt rum.

- hon trodde inte du skulle bli så upprörd hon visste att jag hade räddat dig, sa Castiel och såg förvirrad ut.

- om hon nu var min skyddsängel varför räddade du mig för?!

- Pink lugna ner dig! jag räddade dig för gud gav order om det.

- nej det tänker jag inte och varför ska jag lita på dig enligt min åsikt var det gud som dödade min mamma också!

- nej det var Ödet, sa han och rynkade på näsan.

 Jag öppnade munnen för att säga något men det kom inte så jag stod där med öppen mun och stirrade på Castiel. Jag såg ut som en idiot. jag stängde munnen och gick ut ur rummet men så fort jag kommit till trappan stod han framför mig igen. Jag puttade undan honom så jag kunde springa ner men han väntade på mig nere vid trappans fot också. Jag var frustrerad så jag återigen puttade bort honom och sprang ut i det kalla vädret. Cas tittade på mig från brevlådan.

- Kan du bara sluta okej Cas?!

- men jag...

- Nej Cas jag tänkre går till Jade och sätta mig ner och se på någon av hennes dåliga serie. jag tänkte koppla av och glömma pappa som var helt oduglig. Jag tänker glömma mamma som dog och jag tänker glömma Ashley, Ashley, Blue, Sam, Dean och mest av allt tänker jag glömma dig Cas okej?! jag orkar inte tänka mer på någonting jag är så himla ensam ända sedan ni tre stormade in i mitt hus.

Jag skiter i om Bloody Mary tänker döda mig på vägen eller om några dumma tonårs killar som är fulla tänker våldta mig! Jag orkar inte så bara LÄMNA MIG I FRED OKEJ!

Cas steg undan och lät mig springa iväg. Han hade sett sårad ut och jag kände mig tusen gånger värre nu när jag sårat en ängel som hjälpt mig flera gånger förut.

 

Jag snubblade snart fram av utmattning. jag hade inte alls gått till Jade som jag först tänkt. jag hade ställt mig precis vid dörren med ryggen tryggt mot väggen jag hade hört hennes mamma och pappa ligga och titta på en komedi medans Jade tittat på Criminal Minds. jag hade stått där i några minuter tills mitt hjärta bultade normalt igen. sedan hade jag börjat springa igen och nu visste jag inte vart jag var och jag var för utmattad för att tänka.

jag ramlade ner på den svala asfalten precis när det började regna. Jag frös och ville hem men då skulle alla mina problem komma igen. jag kände tårarna och la mig på rygg och tittade upp på himlen. det gjorde ont så fort några regndroppar träffade mig i ögonen men efter några blinkningar var det okej igen. 

jag tittade på kullerstenen bredvid mig som blivit riktigt blöt.

jag log stort och kände ett lugn komma även om jag var genomblöt och kände håret klibba mot min hud. Jag slutade känna regndropparna och tittade upp. Cas satt bredvid mig och jag visste att jag låg under hans vinge även om jag inte såg den. Jag sträckte upp handen och mötes av en mjuk vinge.  Jag satte mig upp och lutade mig mot Cas. Åter igen kände jag regndorpparna och jag tog hans hand i min.

- Förlåt Cas de tvar inte meningen att skrika på dig.

- Nej det var väldigt dumt.

jag lutade mig framåt och tänkte pussa honom på kinden men precis när jag skulle pussa honom vände han på huvudet så mina läppar nuddade hans mjuka läppar.

 

Dean satt och åt medans jag stirrade på min mat. Sam tittade runt omkring oss innans hans ögon landade på mig.

- Varför äter du inte Blue?

- Jag... Jag kan inte.

- Sure You can, mumlade Dean medans han tog en ny tugga

Sams telefon ringde så han försvann från bordet och jag började peta lite i min mat. jag hade tagit några små tuggor när Sam kom tillbaka.

- Dom har hittat ramen men vi måste åka nu för dom ska snart flytta den igen.

- Men denna donna då?, frågade Dean med en pekning åt mitt håll.

- Jag kan följa med vad ska vi göra?, frågade jag med ett stort leende.

Dean log vänligt och gav en tallrik åt Blue. Hon log och satte sig vid bordet för att äta upp äggröran och bacon. Pink kom med ett glas juice och sedan satte sig både hon och Dean ner. Pink såg bekymrad ut och Blue undrade varför. Hon kände tårarna komma när hon tänkte på sin pappa men vad skulle hon göra?

 

Castiel stod utanför huset och tittade på solen som kommit upp, Sam hoppade ur bilen.

- Har du hittat något nytt?, frågade han snabbt.

- Ramen har flyttats, mumlade Castiel bittert.

- Vet du vart någonstans?, det lät som om Sam inte hade sovit alls den natten.

Men det var sant han hade inte sovit en blund. Han och Dean hade stannat över för att Pink bad dom. Hon trodde fortfarande att dom var poliser och det var den enda täckmanteln dom hade. Dean hade tagit soffan och Sam hade tagit en av fåtöljerna. Dean hade sovit djupt hela tiden medans Sam legat vaken och undrat vad som skulle hända med dom två systrarna nu. Hade dom ens någon annan familj? Det var inte precis som om Sam och Dean kunde ta hand om dom eftersom dom hela tiden åkte runt i bilen och slogs mot monster. Det var inte som om Cas kunde ta hand om dom två heller. Bobby kanske men han var precis som Dean och Sam... en jägare han också.

- Nej men jag arbetar på det.

Cas försvann lika snabbt som Sam sett honom. Det enda dåliga med änglar var att dom kom och gick som dom ville. ändå var Sam glad över att dom hade Castiel som vän. han hade get upp så mycket för att kunna hjälpa Winchester bröderna.

- varför är du så lugn för?, frågade Sam. Hans blick vandrade över allting förutom Pink som förvirrad satt på köksstolen.

- hur ska jag vara då?, frågade hon enkelt och tänkte på sin döda pappa, döda mamma, sina lilla syster som låg i sängen på övervåningen i hennes säng och hade tagit en timme att somna.

- Sluta Sam ser du inte att hon är ledsen, sa Dean lite varsamt men fortfarande i samma arga ton som han brukade ge sin bror.

- Lyssna på mig ramen finns fem timmar här ifrån, sa Castiel som stod vid dörren.

- Men jag då? och Jade och Blue det kan vara vem som helst av oss här näst. pappa var inte ens i rummet eller i närheten när vi lekte runt, sa Pink förtvivlat och tänkte på dom döda kropparna.

deras kroppar som inte rörde på sig, blodet som rann ner från ögonen och öronen och deras miner som avspeglade ren skräck i försökte att försvinna från bloody mary. do svarta ådrorna på golvet, på asfalten som såg ut som sot men som var omöjligt att ta bort. hur länge hade hon inte legat på knä i deras badrum för att ta bort det. hon använde allt hon trodde skulle ta bort det ändå var ådrorna kvar i badrummet i deras hus, i skolan flicktoalett och på asfalten där ute. hon var rädd för att se den lilla flickan eller vuxna kvinnan som alla pratade om. hon var rädd att se det långa svarta håret, dom vita kläderna och det hemska förvridna ansikktet som hon redan sett en eller två gånger när hon hade vänt sig om och hittat en spegel bakom sig.

- Andas det kommer bli bra vi åker och bränner ramen.

- VILKEN RAM DETTA SKA INTE ENS HÄNDA OKEJ?! hon finns inte, spöken finns inte.

- Dom finns och vi dödar dom, sa Dean som nu lagt upp fötterna på bordet och trumade med tummen på bordet.

Blue kom ner för trappan, hon kunde inte somna om en gång till, hon hade redan försökt flera gånger och det var inte bättre heller att dom väsnades på nedervåningen. Blue visste att hon inte fick gå ner och sätta sig bredvid sin syster, lägga armarna om henne och sedan berätta om sin korta mardröm det var därför hon nu satt bestämd på det sista steget i trappan och hade lagt sig ner så det var någe sånär bekvämt för henne och sedan stängde hon ögonen och bara lyssnade på deras röster. när hon hörde Dean säga att monstren fanns så kunde hon inte hjälpa att fnysa lite men ingen i det andra rummet reagerade.

 

Blue vaknade av ljudet av en bil som lämnade uppfarten. hon rusade till fönstret och såg Sam åka iväg. 

- BLUE GÅ BORT FRÅN FÖNSTRET!, skrek Pink.

- Men varför?, stammade hon.'

Pink svarade inte bara drog iför gardinerna och gick med Blue in till köket där Dean stod och gjorde frukost åt dom. Blue var förvirrad men hon sa inget.

Jade letade igenom sina lådor medans jag satt och såg på. på senaste tiden hade jag blivit mer och mer paranoid, jag visste att hon var ute efter mig och att undvika speglar var riktigt svårt. Jade drog fram något som liknade en bok men det var hennes sminklåda som hon designat alldeles själv. hon hade på senaste tiden klagat över någon som följt efter henne, jag visste inte vad jag skulle tro på. jag fick ett sms från pappa som bad mig komma hem eftersom poliserna ville förhöra mig. det hade kommit nya poliser som ville fråga ut och jag ställde gäna upp så länge dom listade ut morden på Ashley gånger två.

- Jade klarar du dig?, frågade jag och kramade om henne.

- Ja gå iväg till din familj nu!

- men du är ensam hemma är du säker jag kan övertala pappa om det är så, sa jag.

- nej bara gå okej jag klarar mig annars smsar jag dig jag lovar!, sa hon och låste efter mig när jag stod utan för hennes fram dörr. jag väntade fem minuter så jag hörde att hon låste allt i huset. det var det enda som var bra med hennes hus. om man stod tryckt mot väggen bredvid framdörren kunden man höra hur alla låsen i huset låstest och hur hennes sovrums dörr hårt smälldes igen och hur hennes tak lampa tändes så att alla affischer på snygga killar från tv-serier lystes upp och tv som sattes igång och dvdn som började spela hennes favorit avsnitt på någon konstig mördar serie som hon älskade att se på medans hon klippte sönder några av sina kläder och sydde fast dom med varandra. ungefär hälften av det visste jag att hon skulle göra jag behövde inte stå tryckt mot väggen för att lyssna till det. oftast älskade hon att ha saxar med sig som både vapen och om hon hade tråkigt klippte hon sönder saker. en gång klippte hon sönder en av vaktmästarens soptunnor.

 

jag gick längs vägen hem. vi bodde en timme ifrån varandra men ikväll kändes det som minst fem timmar. jag var rädd för mörkret idag, varje person som gick förbi mig kändes det som om han eller hon skulle vända sig om och rycka in mig i en gränd och slå mig. när det var cirka en halv timme kvar hade jag pratat med Jade i en kvart. hon tittade tydligen på criminal minds och var i färd med tt berätta hur underbar Reid var i den serien. jag skrattade eftersom hon fick mig att tänka på annat än bloody mary, alla perosner, mörkret.

- Hej vad vacker du är, sa en kille och knuffade ut mig på vägen samtidigt som en bil kom men jag hoppade precis i tid undan.

- Men vad gör du?!, skrek jag till både av rädsla och chock.

- jag sa vad vacker du är, hans grepp om min handled hådnade.

han drog mig mot grändne och alla sjuka videos spelades upp framför mina ögon. hans händer mot min strupe så jag inte kunde andas, det kom två till killar som drog i mina kläder, som tog tag i mitt hår och ryckte i det så jag skrek av smärta. killens händer släppte ner mig på marken igen så jag kunde dra in ny luft men jag blev liggande på marken hostandes och försökte panikslaget dra in ny luft. jag kände en spark i magen som fick min kropp att tumla runt och mina ögon som hittade den stjärn klara natten. jag visste att jag skulle dö men aldrig att jag skulle dö så här.

- låt henne vara, hörde jag någon säga lugnt.

jag såg att det var mannen från trädgården. Han såg ut som en ängel från gatuljusen som regnade ner över honom. han gick säkert fram emot mig och lyfte upp mig från marken.

- ohh är du hennes pappa eller?, skrattade en av killarna och riktade ett slag mot honom.

- I'm an angel you ass!, sa han och backade undan.

 

Jag gick runt i huset, pappa var inte hemma han hade gått för att leta efter Pink men varken han eller min syster var tillbaka. Jag började bli rädd eftersom det var riktigt mörkt ute och för ungefär en halv timme sedan hade någon skrikit utan för huset, jag försökte intala mig att det var en inbillning eftersom det regnade och ibland kunde jag höra hur vinden skrek... dörren flög upp och jag skrek till och kände tårarna jag var seriöst jätte rädd och detta var första gången jag var hemma ensam.

- Blue ta det lugnt jag är här, sa Pink och slog armarna om mig.

- Du har blivit slagen, sa jag och tittade på henne.

- Du borde tacka Castiel för det han räddade mig... och du jag tror han kan vara vår skyddsängel.

- jag sa ju att vi hade en, sa jag och sköt fram hakan ed ett litet nervöst skratt.

- Pink... Blue?, mannen från trädgården kom in.

- Tack Cas för att du lät mig lugna henne... Har du letat efter pappa?, frågade hon.

- han är död. han ligger där ute.

Jag kände hur benen gav vika och allt blev svart.

 

Dean och Sam kom in genom dörren. dom hade följt efter Pink och skulle precis ha ingripit i slagsmålet när Cas kom in och räddade henne. efter det hade dom följt efter båda två på vägen hem hade dom sett liket som låg på vägen. han hade sett sig själv i pölens blanka spegel bild. Dean tittade upp och såg systrarna Night stå lutade ut genom dörren, Cas stod framför honom. Sam fick ta hand om flickorna medans dom andra två männen fick ta hand om liket.

- Jag är verkligen ledsen, sa Sam.

- Det var ditt jobb att skydda oss!, skrek Blue. DU lät pappa dö och nu kommer vi att vara hemllösa, bortappade och helt försvunna, grät hon.

- Sam snälla kan jag bara få natta Blue så kan ni tre komma in på en kopp med te sen.

 

- mamma, skrek Blue och hoppade upp i Rae Michelles knä.

Lilla tre åriga Blue var så full av liv att Rae Michelle och Chris hade fullt upp och samtidigt så var Pink så lugn. Rae Michelle var så stolt över sin först födda dotter, Pink var sju år och hade blivit så glad över att få en syster så hon hade döpt henne. Rae Michelle älskade färgen rosa och när Pink hade kommit ut hade hon haft rosa kinder och läppar så Chris hade hållit med när hon sa att bebisen i hennes famn såg ut som en Pink. Blue hette så eftersom Pink skämtade om att hon såg ut som en liten smurf när hon föddes. Rae Michelle log mot sina barn som sprang runt på gården. Blue kunde verkligen inte sitta still.

- Titta mamma vad jag kan göra!, skrek Pink och ställde sig på händerna så att det långa brunetta håret föll ner i gräset.

- Underbart älskling!, sa hon och klappade händerna. Pink kan du se efter Blue jag ska bara in och hämta lite vatten det är så varmt här ute.

- Visst mamma.

 

Chris var lutad över köksbänken och drack en öl.

- snälla Chris inte när barnen är hemma

- Lugna ner dig Rae inget kommer att hända... det är bara en öl, sa han med ett leende och kysste sin fru innan han gick ut för att hämta posten.

Rae Michelle skulle precis gå tillbaka till sina döttrar när hon hörde ett skrik och hur något gick sönder. Förvirad och rädd sprang hon ut samma väg som hennes man hade gått. på vägen låg en bil upp och ner och hennes man stod vid vägkanten och stirrade på paret i bilen som skrek på hjälp. Rae Michelle slog till Chris på armen innan hon sprang fram och föll på knä vid bilen.

- Jag ska hjälpa er kan ni säga vad ni heter?, frågade hon lugnt. Hon var skjutsköterska och just detta hade hon varit med om många gånger.

- Jag heter Justin och detta är min syster Yasmine.

- Allt kommer gå bra Justin jag heter Rae Michelle men kalla mig Rae, log hon bestämt.

hon granskade deras skador och satte sedan upp sitt hår i en tofs för att enklare kunna utföra sitt arbete.

- Rae akta dig!, hörde hon sin man skrika innan en otrolig smärta sköt upp för ryggraden.

 

 

Sakta strök han handen över gravstenen.

- Saknar dig Rae älskling jag hann aldrig säga att jag älskar dig men jag gör det. så otroligt mycket och jag kan inte hjälpa det men varje dag så gör jag Pink mer och mer besviken men Blue blir bara på bättre och bättre humör hon. På senaste tiden har livet blivit så komplicerat, Pinks vänner Ashley och Ashley har dött. du vet ju hur dom brukade sitta i trädgården och ha tebjudning. nu är dom döda och ett par skumma poliser har kommit för att utreda. Jag är rädd för Pink... så otroligt rädd att hon litar mer på dom än på mig. Jag måste gå nu flickorna kommer snart hem från skolan. Älskar dig.

Crhis Night gick sakta bort från sin frus grav. detta var en vardagsrutin han hade. Varje dag gå upp klockan nio, städa huset, köpa mat, tvätta och sedan gå ut jobba lite i baren och sedan direkt i väg till kyrkogården. samma rutin som började för fem år sedan. När hans dotter trodde han var ute och söp och bråkade satt han egentligen och drack vid sin frus grav och berättade om sina problem. men han skulle inte få någon hjälp eftersom han ständigt behövdes hemma även om Pink inte såg det.

- Hej vad gör du?, skrek Pink till mot mannen som gick över vår bakgård.

- Jag hjälper till med döden på Ashley och.... Ashley, sa han och såg förvirrad ut.

- Måste inte du fråga om lov först?, frågade jag då och tittade upp mot honom.

han tittade frågande på mig och påminde lite om en hundvalp. det var något med ögonen eller något som fick honom att verka omännsklig men vad tänkte jag med.

Pink drog in mig i sin famn men jag tittade fortfarade in i hans ögon och härmade honom med att lägga huvudet på snedden. jag gav honom ett stort leende innan jag öppnade munnen men stängde den snabbt då han sträckte fram handen mot oss. Jag tog den och skakade hand med honom fast Pink hade bakat bakåt och gjort så jag nästan ramlat, jag fattade inte varför hon ogillade mannen han verkade verkligen snäll. lite missförståd men snäll. jag bestämde mig snabbt för att jag gillade honom.

- Blue Madison Line Night och Pink Clovis Night?, den frågande tonen lät det som om han gissade.

- Ja Clovis hette våran mamma, sa Pink argt.

Jag petade henne på höften jag tyckte inte alls om hennes tonfall till mannen.

 

Blue verkade irriterad på sin syster inspekterade Castiel snabbt. det hade inte alls varit meningen att dom skulle hitta mig här Dean hade sagt åt mig att vänta eftersom han hade fler frågort men flickorna hade helt överraskat mig. deras närvaro var överallt i huset så jag kunde inte riktigt tala om vart dom var men det var Blues ögon som nu borrade sig in i mig. Pink var inte alls nöjd med min närvaro inte ens att jag uttalade hennes namn. oftast hade dom flesta lugnat ner sig eftersom dom trodde vi var gamla vänner som dom glömt bort. Pink var en svårt person ändå hade hon gjort mycket gott. jag s¨g det runt omkring henne. hennes aura och nu försökte hon skydda sin syster som alla andra dagar också. jag visste inte vad jag skulle göra.

Dean gick in på gården och såg Castiel stå vid flickorna.. Han reagerade inte så mycket utan ökade på stegen för att komma fram och rädda ängeln från situationen. Cas hade aldrig varit bra i sådana här pratsituationer. Ibland var det rent ut sagt skrattretande hur han pratade med folk. Dock såg Dean att Blue hade fått ett tycke för honom men hur Pink reagerade på helt andra sidan. Castiel såg Dean och rörde sig bakåt från systrarna. Pink slappnade av men Blue stelnade till. man såg tydligt vilka relationer som fanns på gården mellan fyra personer. Cas gick fram till Dean och viskade lågt till honom men nyheterna var inte bra och Dean ville helst förstöra något eller svära men flickorna var där och stirrade på dom. Sam kom in springandes med systrarnas pappa efter sig.

- Pappa lägg av dom försöker reda ut allt om Ashley!, skrek Pink desperat innan deras fulla pappa hann säga något.

- Det är som Colvis helt om igen!, skrek han upprört och man hörde likheten mellan dottern och fadern.

- Du kan vara lugn Mr. Night jag tänker inte skada dom, log Dean.

- Så fan heller!, sa han och riktade en smäll mot Dean som stod närmast.

 

Jag tittade upprört på pappa som slog sig igenom dom tre männen. Tårarna sköt upp i ögonen och jag kände hur jag kanppt kunde hålla det inom mig längre Pinks armar runt mig försvann och jag sprang in på mitt rum och stängde in mig. Ljudet från dom hördes förtfarande så jag smög in till Pinks rum och la mig i hennes säng. det luktade som henne och på något sätt tänkte jag på mamma. hennes bruna hår som föll elegant till axlarna, det stora leendet, gröna ögonen och dom mjuka händerna som brukade läggas på mina kinder när jag vart ledsen. hennes lena ord som tröstade mig. allt jag hade var Pink nu...

 

- Men fyfan lägg av NU SER DU INTE ATT BLUE BLIR LEDSEN DET BLIR PRECIS SOM NÄR MAMMA DOG OM IGEN. UPPFÖRD DIG SOM EN PAPPA NÅGON GÅNG INTE BARA EN GÅNG I MÅNADEN! det är ju fan du som ska vara vuxen, sa jag skakande och kände gråten stocka sig i halsen.

Männen stirrade på mig och jag såg att Dean blödde näsblod, Sam hade fått några rejälla slag på kinden och axeln medans pappa såg ut som skit som vanligt efter hans dagliga slagsmål som han jämnt hann duscha bort innan jag kom hem med Blue. Mannen som var här först såg också nästan helt opåverkad ut förutom gräsfläckar på benen. alla stirrade på mig och det kändes som om jag var mamma och tittade på mina tre småpojkar.

- Bara för att mamma dog betydde det inte att vi slutade finnas pappa. Jag fick ta ansvar för allt. jag betalar maten, räkningarna, spriten som du jämnt köper. Jag ser på när du slåss och kommer hem blodig, full med gräsfläckar varenda dag och ber dig att snygga till dig så att Blue inte ska märka. Hon är nio pappa.... nio hon förtjänar något bättre än den som du är. Ibland önskar jag att det va rdu som dog och inte mamma. hon skulle ha behandlat situationen bättre.  Dean... Sam snälla bara lista ut vad som hände med Ashley och Ashley!

Jag gick upprört där ifrån jag visste exat vart jag kunde hitta min lilla syster. min säng, gömd under täcket och hon tror att hon inte syns. hon tänker på mamma och på mig men tankarna på pappa är som bortblåsta. jag hade rätt och jag visste att om pappa var full skulle han ändå komma ihåg mina ord vart enda ett. jag ville bara att Ashley och Ashley inte skulle ha dött för inget.

 

Castiel tittade mot marken långt där nere. Sam och Dean satt vid bilen och alla tre männen tänkte. hur skulle dom kunna hjälpa. efter att Pink skrikit färdigt så hade deras pappa försvunnit och Winchester bröderna var snabba att göra detsamma. Cas hade däremot tittat till tjejerna som sov bredvid varandra. 

- Cas vad menar du med att du inte vet Vi har redan dödat henne, sa Dean irriterad efter en stund.

- Hon har kommit tillbaka det enda som återstår är att hitta samma spegel igen och bränna ramen, suckade Castiel.

- Vi måste rädda Pink och Blue vem var det mer som Pink berättade om?

- Jade Sammon och deras pappa, suckade Dean.

Pink gick med mig till skolan men jag behlvde ingen som gick och höll mig i handen jag var nio år gammal!

- Okej du stannar i skolan tills jag hämtar dig förstår du det!, sa hon strängt och pekade allvarligt på mig.

- Visst men komme rint edu försent nu?, frågade jag och kramade om henne.

- Det spelar ingen roll så länge du är säker okej jag vill inte förlora dig också, sa hon och satte en hårslinga bakom mitt öra.

- Älskar dig, skrek jag högt och sprang in till mina kompisar.

 

 

Ashley stod lutad mot skåpet och tittade dömande på mig. Jag hade hoppat över första lektionen och var på väg att hämta ut mina böcker jag hade bett Jade ta med extra papper från den förra lektionen. Jag ville inte titta in i hennes ögon, hon hade färgat håret svart och målat sig vit i ansiktet, hon så nästan ut som en bättre och snyggare verision av the grudge flickan. 

- Hur mår Blue?, frågade hon kallt.

- Bra, sa jag kort och försvann in på tjejtoaletten efter att jag tagit ut mina böcker.

Ashley följde efter mig in och snart slöt sig Jade in också. Jade var sig lik vilket var tur. Jagsaknade något som var "hemma". JAde hade alltid den där känslan av att man var trygg så hon var ett stort stöd just nu när Ashley var så konstig. det var inte alls svårt att sluta kalla henne Ashley J det var enklare att säga Ashley plus vi hade alltid kallat henne de toch Ashley K hade vi kallat Ash. nu fanns det inget mer sånt nu var det bara kalla hårda Ashley kvar som förut var så snäll och söt.

- Jag har sett henne har du sett henne!, frågade Ashley skakande.

- sett vem?, frågade Jade och la en skyddande arm om mig eftersom jag blivit likblek.

- Bloody mary eller hur du har sett henne också?, frågade jag.

Ashley nickade och tittade paniktslaget på sepegln. jag vände mig om och det gjorde Jade också men allt vi såg var tre tjejer som såg livrädda ut blinka tillbaka mot oss. Ashley såg något annat det såg man på hur dom blåa ögonen blev nästan svarta, hela hon skakade och ett illskrik som steg i hennes hals.

hon började gråta med det var inte tårar som kom istället rann det en röd blod droppe ner som snabbt blandade sig med mer. Hennes kropp skakade och hon började blöda näs blod medans det som rann från ögonen åkte ner för kinderna och fläckade hennes gröna bomullströja. Jade hoppade till när jag tittade mot det hon såg så var det blod som rann ur hennes öron. det var svart och kletigt som om det var rött tuggumi som rann ner för hennes hals och lämnade små spår efter sig. hennes tröja var nästan full i blod då hon ramlade ner till marken.

- Ashley, Jade föll på knä och skakade om Ashley.

Ashley ryckte till och illamåendet steg i min egen kropp. Blodet samlades bredvid hennes kropp och gjorde så att Jades jeans blev blodiga och henne händer. Jag ryckte upp henne från golvet och vi brast ut i gråt i varandras famn. en klocka ringde ut någonstans och mumel från korridoren fyllde badrummet.ett gäng tjejer kom in och skrattade. hela jag var bedövad så jag hörde inte längre hur Jade grät mot min axel, hur tjejerna skrek och hur en lärare sprang in. det mörknade för min blick och jag hörde en duns innan en drömlös sömn kom emot mig.

 

 

Jag väntade utanför min skola på att Pink skulle komma springandes emot mig med öppna armar som hon jämnt gjorde. Jag dinglade med benen och kände hur en rysning gick genom min kropp. en bil stannade framför mig på gatan och Sam den snälla polisen steg ut och kom emot mig. fast han hade inte sin läderjacka eller sina mörka jeans han hade haft dagen före. jag tittade surt på hans vita t-shirt och lite slitna jeans. så går ju inte en polis runt tänkte jag bittert.

- Blue kom med mig din syster bad mig hämta dig, sa han sakta.

- vad har hänt, sa jag och nästan sprang in i hans bil.

- hennes vän dog.

- Vadå Jade? nej hon kan inte vara död då skulle hon kommit till mig, sa jag och pekade mot migsjälv lite stolt.

- Ashley Jensen dog, sa han tyst.

 

 

Blue verkade som flera personer när jag åkte i bilen med henne. Hon kunde inte riktigt sitta stilla och inte riktigt vara tyst hellre. Döden omkring henne reflekterade sig inte på henne. hon kanske var för ung tänkte jag. Jag hade frågat lite frågor men fått inga svar förutom några om henne familj. Hennes mamma var borta i new york på jobb året om och pappa drack mycket. Pink praktiskt tagit uppfostrade henne även om det bara skiljde fyra år på dom.

- Blue?

- Japp, sa hon med ett leende och började leta runt på golvet i bilen där det mest låg smutspapper och annat som inte var nödvändigt.

- har du sett något konstigt i speglarna eller något liknande?, frågade jag lite stumt.

- nepp men Pink sa något om the grudge vad nu det är, hon skrattade lite barnsligt igen.

När vi stannade utanför hennes hus sprang hon ut till Pink som stod och väntade vid ytterdörren.Dean kom emot mig och han såg inte alls glad ut han hade säkert haft ett snack med Castiel.

Jag satt ute på balkongen och frös när Pink kom och satte sig bredvid mig. Hon la sin arm runt mig. 

- vad tänker du på Blue?

- jag är rädd, mumlade jag.

 

Jag hade kommit ner när Pink hade skrikit, Pappa hade stått bredvid badrummet så jag hade tassat upp bakom honom som jag jämnt gjorde. jga hade salgit armarna runt hans ben och sedan kollat in på det annars vita badrummet. överallt var det som svart sot och blodet vid Ashley hade jagförst trott varit svart vatten tills Pink fallit på knä bredvid sin bästa kompis. Ashley var nollstäld i ansiktet och blodet som rann ner för kinderna såg ut som om hon grät. jag tassade efter Pink och kände på sotet men det satt fast i golvet och väggarna. 

- Blue?!, Pappa hade rusat fram och dragit mig ifrån Pink.

Han sprang med mig upp till mitt rum och innan han gick smekte han mig över håret.

- gumman somna om okej vill du höra en saga?, hans leende var stressat.

- Nej det är okej pappa älskar dig, log jag.

han pussade mig på pannan innan han sprang ner igen och innan jag somnade kunde jag höra ambulans och polis sirener.

 

Pin kramade om mig igen och pussade mig på kinden.

- Tänk bara på alla östa poliser som kommer för att intervjua oss imorgon, skrattade hon.

- Pink kan jag få sova hos dig i natt?.

- själv klart kan du det men jag tänkte sitta uppe och skriva lite till mamma först men du kommer säkert somna så fort du lägger dig ner, log min syster retligt.

jag kramade om min syster innan jag sprang in till pappa med ett leende.

- Pappa, Pappa, Pappa!, jag hoppade upp och ner efter hans uppmärksamhet.

han nickade lite och klappade på soffan som för att visa att jag fick sätta mig ner bredvid honom. han låg i soffan vilket betyde att jag satte mig på honom men ha nstörde sig inte på det. några saker i vår familj hade aldrig ändrats och det var så skönt men på något sätt visste jag att vi alla tänkte på det sot fyllde badrummet som låg bredvid oss hela tiden. jag lutade mig mot pappa och tittade in i hans blåa ögon.

- Blue snälla....

dörr klockan ringde. pappa tittade menande på mig. snabbt hoppade jag upp från soffan och sprang till dörren. Jag tittade upp åt när jag såg två långa män. båda var ganska normalt klädda och gav mig ett stort leende innan en av dom satte sig på huk framför mig.

- Hejsan jag heter Sam är din pappa inne?

- han vill inte att man stör honom men du kan prata med mig, jag log nästan lite bredare än vad som var normalt för vilken annan nio åring som helst.

-  var det här som Ashley Kensly dog?, frågade han som fortfarande stod upp han tog upp en polisbricka och gav mig ett gulligt leende innan han också satte sig på huk.

- ahh exakt kom in, jag tog tag i Sams han doch drog in honom och gick snabbt till badrummet. pappa hade somnat på soffan så när jag öppnade badrums dörren var de tingen som skrek åt mig längre. Sam släppte min hand och gick in.

 

- Sammy detta verkar inte bra, Dean drog handen över handfatet som hade svarta ådror över sig.

- Sch hon är fortfarande kvar vet du, skrattade Sam och tittade mot den lilla flickan som stod i dörröppningen.

- Säg åt henne att gå iväg då!, snäste Dean tillbaka.

- Ursäkta mig men vad gör ni här?, kom en flickas röst.

dom båda bröderna vände sig om och tittade på den äldre flickan som hade lagt en beskyddande arm över sin syster. Winchester pojkarna visade upp sina polisbrickor igen. 

- Jag är Pink och detta är Blue. Ni får ursäkta att pappa sover men tar det här lång tid eller vi har skola imorgon.

- Ta det lugnt Pink.., Dean stannade upp och tänkte nästan skratta åt systrarnas namn men Sam avbröt.

- Det är lugnt fem minuter bara, han log och dom båda flickorna nickade.

- Det är bara att ni går ut sedan vi går upp men väck pappa innan ni går han har druckit lite mycket igen.

Pink tog sin systers hand innan dom försvann.

- Jag gillar henne rakt på sak, sa Dean och slog handen mot luften.

- Hon är för liten för dig, skrattade Sam och tittade på golvet som han sakta strök handen över.

- jag är inte pervers heller, Dean öppnade badrums skåpet samtidigt som han sa det.

- Åh juste det vad för slags poliser är ni som inte har uniformer?, sa Pink som lutade sig in i badrummet.

- poliser vi var närmast i området, log Sam.

- du kommer int ehitta något konstigt där. Hon dog inte av att ha tagit tabletter okej! vi lekte en dum lek och hon dog allt bara för att Ashley J var för dum!, sa hon upprört.

- en lek?, frågade Dean.

- Det är rätt Ashley Jensen övertygade Ashley Kensly att säga bloody mary tre gånger framför spegeln!

- Bloody Mary?!

- Ashley J. kom igen det är ett spel!, skrek Katy från hörnet där hon hämtade popcorn.

- Men jag vill inte kan jag inte få göra något annat?, frågade Ashley J.

Jag tittade på Katy som log listigt. hon tittade på mig och jag skakade på huvudet på senaste tiden hade Katy fått reda på om Bloody Mary och jag gillade inte spelet alls. det var läskigt och efter att Katy berättat det så hade jag googlat på internet och nästan alla som spelat hade dött. Jag rös eftersom Ashely J var den snällaste tjejen jag någonsin möt. jag ville att hon skulle dö även om det bara var en fem procents chans.

vi satte oss i en ring igen. Ashley J satt på min vänstra sida, Ashley K på min högra, Katy bredvid Ashley K och sedan kom Jade, Manny och sedan tillbaka till Ashley J och mig. vi drack lite ur vår läsk och Jade var först att hugga in på godiset som jag ställt i mitten. idag var min fjortonårsdag och jag var den sista i vår grupp att fylla fjorton så vi hade ordnat ett övernattningsparty hos oss. 

- Pink var int euppe för länge nu ni ska till er mamma imorgon och du vet hur hon blir om ni kommer försent!, sa pappa uppfostrande och tittade på mig.

- Jadå pappa godnatt älskar dig!, sa jag och schasade bort honom med handen.

- älskar dig med lilla gumman, skämtade han och kittlade mig lite innan han gick upp för att natta min lilla syster Blue.

Katy viskade något i Ashley J's öra och hon nickade. vi körde sanning och konsekvens och Ashley hade valt konsekvens. Nu hade Katy bestämt att hon skulle klättra upp på vårt hustak och sjunga en vers ur blinka lilla stjärna. Vi gick alla ut och nattkylan bet tag i oss där vi bara stod i pyjamas. jag ställde stegen emot taket och Ashley kom skakigt upp och sedan sjöng hon och lika fort som det var över var hon nere igen med ett nervöst skratt. det hade varit förra året som jag brytit armen när jag skulle göra samma sak. väl inne så tittade Ashley J på Ashley K med ett leende.

- Du ska gå coh köra Bloody Mary!, sa hon.

Ashley K ryckte på axlarna och tog ett ljus innan hon gick in i badrummet. hon vinkade hej då mot mig och jag sprang fram och kramade henne i fall att jag tror faktiskt att jag var mycket skakigare än vad hon var.

-Skratta nu det kommer gå bra.

Jag gav henne ett skakigt leende och sedan stängdes den vita dörren.

Vi hörde inget på ett lång tag och jag var nära att öppna dörren när som helst. sedan hörde vi som en hög duns och ett skrik. Först senare förstod jag att det var jag som skrikit och sedan ryckt upp dörren. jag var så rädd och började gårta när jag såg Ashley på golvet. Hennes ögon blödde och hon rörde inte på sig.

- PAPPA!!, skrek jag och kände tårarna rinna ner snabbare.

 

 

- Hey Dean det är ett nytt fall!, sa Sam och kastade över en öl åt sin äldre bror.

- Då åker vi Sammy!, sa Dean med en mörk röst och satte sig bakom ratten på sin älskade bil.

- Kalla mig inte det, sa Sam och himlade med ögonen men följde efter sin bror in i bilen.

- Hur långt måste vi åka?, frågade Dean och slog på radion där born to be wild spelades.

- hela natten och jag hoppas att ingen mer dör detta är andra på en vecka, suckade Sam och tittade på kartan.

Blue är nio år gammal och tillsammans med sin stora syster Pink så får hon gå igenom den värsta månaderna i sitt liv. Allt börjar när ett par vänner till Pink leker men kort sagt kommer leken till liv och nu hämtar spöket dom en efter en. Efter att något riktigt hemskt händer med Blues familj så kommer två jägare som kanske kan rädda henne och hela stadens liv?