Rachelsnoveller

Sent på natten, när alla hade somnat förutom jag så steg jag upp ur sängen. jag drog på mig ett par jenas och en kofta över min pyjamas. jag satte upp håret i en slarvig knut och sedan snodde jag Nialls skor innan jag lämnade hotellet.

jag ringde till Scott, jag hade saknat honom och dels så behövde jag hans hjälp. Han och Stiles kunde nästa nallting om mytologi och jag kunde inte vänta i två veckor till innan han kom till mig. jag behövde svar nu.

"Hej... vad gör du?" gäspade Scott på andra sidan luren.

"Sover du redan?"

"Ursäkta mig men ja! jobbet slet arslet av mig din lilla lurk." sa Scott irriterat och jag hörde hur han vände på sig i sängen.

"Jaja men jag behöver hjälp... du kommer inte tro mig." sa jag med en suck och smet ner till entrén.

"Vad har hänt? har du sett storfot?"

"Nej men nästan, en stor varg, för stor för att vara en vanlig varg. jag tror det är en varulv tror du jag är galen?"

"En varulv i England, det måste du vara. Om den nu inte förföljde dig från New York"

"Skämtar du?" nästan skrek jag och gick ut på gatan.

Den svala vinden smekte mig när jag började gå. gatorna låg öde så när som ett par fyllon. men jag var inte direkt rädd av mig utan jag gick.

"Ja! varulvar finns inte." sa Scott med ett skratt.

"Screw you!" sa jag argt.

"med nöje Calli!" sa han och la på.

 

gata upp och gata ner gick jag innan jag såg något.

det var en varg.

den morrade medan den gick över gatan. den var stor nästan som en häst, hade mörk päls så det var svårt att se den eftersom klockan var två på morgonen. den banade vägen och försvann in i en gränd. jag sprang så ljudlöst som jag kunde dit men när jag tittade in i gränden var den tom. jag följde den, jag var en idiot. hade jag inte sett tillräckligt med skräckfilmer för att veta att jag skulle dö om jag följde efter varulven som försvann in i gränder.

jag tog svängen och såg hus stå kantade men ingen varg, ingen varulv.

jag måste ha hallicunerat, tänkte jag coh vände mig för att gå tillbaka när jag såg någon komma gående mot mig. som tur var, var det ingen varg. det var en människa... en som jag kände igen.

"James?" sa jag misstroget och stirrade på honom.

"Vad gör du här?" han lät arg, nästan som om jag hade sett honom stjäla något.

"Jag skulle fråga dig det samma!" sa jag och satte händerna på mina höfter.

"Jag bor här, så du borde springa hem till dina bröder." sa han bittskt.

Jag himmlade med ögonen och gick förbi honom, men inte utan att känna en otrolig hetta ifrån honom. han kanske bara var sjuk, tänkte jag och viftade birt det.

 

väl vid hotellet så började jag tänka annorlunda. det var ju ändå varulvar som förföljde mig.

"Vart var du?" frågade Niall sömnigt.

"Jag gick på toa." ljög jag och sjönk ner bredvid honom.

"tror dig inte men visst." han drog över täcket och la sig till rätta bredvid mig och somnade om på några sekunder.