Rachelsnoveller

klockan blev snart tio och Liam och jag satt och spelade medans Louis vankade av och an i köket medans Niall och Harry hjälpte till genom att göra mat åt oss alla. Louis gillade aldrig idén av Justin och Alison. Jag visste att han fortfarande hade känslor och på något sätt hade jag en ond aning om att Louis skulle göra allt för att första för dom två. Tur att jag också hade något att säga nu. Jag älskar Louis som en bror men han kan inte förstöra Alisons framtid på det här sättet. Hon har redan förlorat tillräckligt många.

---

 

Jag smög in genom dörren. Jag bodde hos Zayn eftersom han hade den näst största lägenheten efter Louis och Harry plus att han också hade vårdnaden för mig. Den känslan gick inte att skaka av men jag trivdes i Zayns lägenhet. Jag gick mot gästrummet som nu blivit mitt. Jag hade bara en säng och sedan pianot där inne. Zayn hade insisterat på att köpa in något men jag hade skakat på huvudet. Så nu öppnade jag en av väskorna jag haft med mig och slank i min pyjamas före jag la mig trött mot kudden. Konserten med Justin hade varit underbar och Justin hade hållit sitt löfte klockan var nu 23.45. Jag log och drog in lukten av hemma. Plötsligt tändes ljuset som jag undvikit. Jag skrek och höll för ögonen när ljuset brände dom. Zayn skrattade innan han kom och satte sig bredvid mig på sängen.

- Förlåt jag vill bara veta hur det gick för dig på konserten?

- Det gick bra men nästa gång kan du fråga dagen efter, skrattade jag. Louis vart arg eller hur?

- Han gillar dig fortfarande, svarade Zayn enkelt.

Jag kramade om honom hårt innan jag la mig ner igen med Zayn bakom mig i samma säng. Så nära men det betydde ingenting. Vi var bästa vänner, nästan som syskon. Zayn viskade i mitt öra att vi snart skulle iväg till Harrys stuga för två dagar. Första gången jag skulle med och det skulle bli jätte mysigt det visste jag redan nu.

När jag vaknade nästa dag var Zayn borta. Jag sträckte på mig innan jag satte på mig ett par mjukisbyxar och en tajt t-shirt. Jag satte håret i en lös knut i nacken och sedan satte jag mig framför pianot. Jag kände på tangenterna. Jag spelade första noten och hela rummet fylldes av musiken som mamma förut brukade spela. Jag fortsatte utan noter och spelade efter den tysta musiken som jag så ofta kom ihåg. Vi hade bott i Irland när hon börjat spela igen. jag var säkert fem och varje dag i ett år satte mamma sig vid pianot och spelade en timme varje dag i ett helt år. Jag kunde det även om jag varit så liten. Jag log och riktigt kände noterna spela mot mina fingertoppar och sedan kom om. tårarna strömmade ner och jag skrattade. sedan dog tonerna ut och jag gick ifrån pianot. Det var inte samma piano som mamma spelat på även om det var just det pianot. Jag gick til köket och tog en macka innan jag upptäckte att lägenheten låg tom. Jag smsade och frågade Zayn vart han var och han svarade snabbt med att han var på intervju med dom andra killarna.

 

Justins perspektiv

 

När jag vaknade nästa dag var klockan två och jag skulle vara i ordning gjord om en timme. Så jag hoppade snabbt in i duschen innan jag klädde på mig och drog på mig en lila keps över mitt blöta hår. Precis när jag var klar och stod och inspekterade mig själv i spegeln knackade mamma på och kom in. Hon log innan hon kramade om mig.

- Jag är stolt över dig Justin.

- Älskar dig mamma, svarade jag och pussade henne på kinden.

Det var något vi alltid gjorde på morgonen. Ibland kom hon över och kramade om mig och sa hur stolt hon var och andra dagar kom hon in bara för att små prata. Det var några små saker som jag älskade med mamma, hon gjorde allt så enkelt. Jag tänkte på Alison som förlorat båda sina föräldrar och här står jag med den bästa mamman i världen.

- gubben var inte ledsen hon har ju en till familj och nu ytterligare en.

- Gillade du henne?, frågade jag upprymt.

- Hon var ganska blyg av sig men hon är säkert jätte trevlig. Vi borde äta lunch med henne innan konserten i kväll.

- Ja!, skrek jag och hoppade till mobilen där jag skrek snabbt.

Mamma log och kramade om mig igen innan hon gick ut igen. Alisons svar kom snabbt.

Hej :) ja såklart jag kommer till ditt hotell vid fem om det är okej, syns då xx Alison

Jag log och gjorde en av mina segerdanser. Jag visste inte varför men det kändes helt rätt.

 

Alisons perspektiv

 

Jag gick in till Louis och Harrys lägenhet. Jag hade tråkigt och bara gick runt men efter att jag hade fått deras nycklar eller inte deras men deras reservnycklar så kunde jag gå emellan. Klockan var snart två och jag visste inte varför men jag ville ha glass. Jag hade rensat Zayns, Liams och Nialls frysar men inget. Niall hade väl redan ätit upp allt antar jag. Så när jag kom till frysen började jag leta och hittade ett paket. Ett litet men det fick duga. Jag tog en sked och satte mig sedan vid tv:n. Det gick en halvtimme och glassen var slut. Jag gick tillbaka till köket och slängde det tomma paket och sedan började jag slicka av skeden. Jag letade vidare men inget. Jag gick tillbaka och hörde hur dörren öppnades. Louis kom in med mobilen tryckt mot örat. Han log mot mig innan han sa ett hej då och la på. Jag drog ur skeden ur munnen och log tillbaka.

- Vad gör du hemma?, frågade jag.

- Intervjun slutade tidigt och dom andra ville på lunch men jag kände inte för det.

Jag nickade och sjönk ner i soffan igen. Louis satte sig bredvid mig och slog på en film. Det var Marley och Jag så jag satte mig bekvämt bredvid Louis och kom riktigt nära honom. När jag försökte flytta mig lite ifrån rädd för att vara för närgången så tryckte han sig mot mig och kramade om mig. Jag skrattade och tittade upp mot honom. Han skulle säga något men stängde istället munnen och lutade sig framåt. Jag undrade när han skulle kyssa mig och då pressades hans läppar mot mina och jag besvarade tacksamt kyssen och lät mina händer utforska hans överkropp. Jag kände hur han log mot mina läppar.

- Vem kunde tro att han skulle bli så jobbig?

- Han vill ditt bästa och nu har jag dig helt för mig själv till högst tolv, sa jag retsamt och kysste henne.

- Nu ska jag bara byta kläder, syns snart snygging, svarade hon mig snabbt och försvann in hos Niall.

---

 

När jag kom ut igen hade jag på mig ett par jeans som var lite sönderslitna och ett linne med en kofta över. Justin log och kysste mig innan han föste in mig i bilen som Kenny körde. När vi kom till konserthuset så fanns det redan tusen tjejer där. Alla skrikande och gråtandes. Justin tryckte min hand och jag visste att han inte ville att jag skulle synas med honom riktigt än. Vi skulle vara hemliga och det funkade inte precis nu.

- Kenny ta med henne till mötesplatsen, sa Justin och pussade mig på kinden medans tre andra säkerhetsvakter kom och tog honom igenom tjejvimlet.

Kenny la sin hand på min rygg och jag kunde inte slita blicken från dom skrikande tjejerna som alla slogs om att se Justin. Kenny öppnade en av dörrarna på baksidan av byggnaden. Jag log mot honom innan jag gick in och möttes av en lång korridor fylld med männsikor som sprang runt och en massa dörrar som öppnades och stängdes.

- Längst bort till höger, sa Kenny med ett leende.

- Tack Kenny, sa jag och kramade om honom.

Jag kan säga det såg mycket lättare ut att komma igenom innan jag började. jag hade lämnat Kenny för cirka fem minuter sedan och jag hade kommit cirka fem dörrar av säkert trettio. Folk puttade omkring mig ohc jag undvek nätt och jämnt dörrarna som flög upp framför mitt ansikte. Jag flyttade mig undan en stylist som bärde på kläder och hann precis hoppa fram två steg innan jag blev mosad mellan väggen och en av dörrarna. jag suckade irriterat och klättrade över ett par lådor innan jag gick in i en kvinna.

- oj Förlåt!, nästan skrek jag eftersom ljudnivån i korridoren var mycket värre än vilken konsert som helst.

- Det är lugnt. Jag är Pattie föresten har du kommit fel?, frågade hon.

- Jag är Alison och jag ska möta Justin och det är väldigt svårt att komma igenom här, svarade jag och ströck undan en hårslinga som föll ner i mina ögon.

- Jag kan hjälpa dig följ med mig, log hon.

Jag log tacksamt tillbaka och följde efter henne. Hon hade brunt hår som var lite mörkare än mitt eget färgade och hon var lite kortare än mig också. Hennes ögon log och hon hade en stark energi. hon tog tag i min hand och drog undan mig från några säkerhetsvakter som kom ner för korridoren. Vi fortsatte gå och medans hon hälsade på alla kom jag på att hon var Justins mamma. Jag visst jag hade säkert sett henne på bild flera tusen gånger men det var aldrig som på riktigt. Hon var vackrare och kortare. Vi gick vidare och nu hade vi säkert kommit till minst dörr 25 eller något. med henne gick det snabbare att komma igenom eftersom dom flesta flyttade isg för henne och dels för att alla människor började försvinna till sina arbetsplatser i stället för att häcka i korridoren. ungefär som på en skola alla lekte i korridoren under rasterna men sedan gick till lektionerna. jag skrattade åt mitt eget skämt när jag plötsligt gick in i Justin. han skrattade och hela jag rös. Han pussade sin mamma på kinden innan han drog med mig in i ett rum. En stor platt tv var där och där satt även Kenny, Scooter och Ryan Good som var hans stylist. Jag log mot alla och hälsade på dom innan Justin fortsatte att presentera mig för resten av hans team. Alla var helt underbart snälla och alla pratade på om hur mycket Justin tjatat om att jag skulle komma. Jag rodnade varje gång och snart stod jag där bakom scen med Alfredo Flores och Justin på scen och han skulle sjunga Runaway Love.

Jag log stolt mot honom när låten bytes till Love me. Alfredo räckte fram tuggumi och jag tog snabbt emot. jag var inte hungrig men med ingen tandborste var det lika bra att ha tuggumi.

 

My heart is blind, but I don't care
'Cause when I'm with you, everything has disappeared
And every time I hold you near
I never wanna let you go, oh

Love me, love me, say that you love me
Fool me, fool me, oh how you do me
Kiss me, kiss me, say that you miss me
Tell me what I wanna hear, tell me you love me

Love me, love me, say that you love me
Fool me, fool me, oh how you do me
Kiss me, kiss me, say that you miss me
Tell me what I wanna hear, tell me you love me

Han vände sig mot mig och gav mig en slängkyss innan Alfredo sprang ut på scenen och gjorde sin dans grej med Justin. Han såg så lycklig ut. Jag hade aldrig sett Justin så lycklig som när han stod på scenen och framträdde för flera hundra personer som alla skrek hans namn. Han sprang av scenen för fem minuters paus. Han tryckte sina läppar hårt mot mina och viskade svagt att han älskade mig. Han var först att säga det, han sa det. jag skrek av glädje inom bords.

- Jag älskar dig också Justin.

 

Zayns perspektiv

 

klockan blev snart tio och Liam och jag satt och spelade medans Louis vankade av och an i köket medans Niall och Harry hjälpte till genom att göra mat åt oss alla. Louis gillade aldrig idén av Justin och Alison. Jag visste att han fortfarande hade känslor och på något sätt hade jag en ond aning om att Louis skulle göra allt för att första för dom två. Tur att jag också hade något att säga nu. Jag älskar Louis som en bror men han kan inte förstöra Alisons framtid på det här sättet. Hon har redan förlorat tillräckligt många.

men jag visste att hon hellre pratade med Niall men dom hade kännt varandra längre. men när man väljer bort pojkvännen till en kille som varit kär i en och kanske fortfarande är vad eller hur ska jag känna då? men jag visste precis som en av mina låtar jag skulle aldrig välja bort henne jag älskade henne

---

Louis stod framför mig med papprena han hade redan skrivit under med en fin handstil som varje tjej skulle vilja ha. Zayn hade skrivit under som andrahands målman. Liam hade säkert tvingat honom eftersom han aldrig riktigt var med gruppen. Jag suckade och tittade på den tredje raden där mitt namn skulle stå. Louis satt på huk framför mig och hade papprena i mitt knä och en blå bläckpenna att skriva under med. Jag försökte läsa igenom men dom få meningarna jag läste förstod jag mer av som att han skulle ta hand om mig tills jag var tjugo. Jag trodde gränsen var arton. Jag mötte Justins blick. Han satt i andra delen av rummet och pratade med Niall. Antagligen om mitt dumma öde. Om jag ändå inte hade eldat huset eller ens varit så himla självmordsbenägen efter allt hat. Jag hade stått på mig i flera i år varför skulle det ändras bara för att mamma dog? Jag var föräldralös var det därför jag tvekade att skriva på? Louis tog min hand för att skynda på processen men jag visste ju att jag ville skriva på. Det var ju min högsta önskan att ta hands av dom men varför skrek mitt hjärta nej och varför ville min hjärna att benen skulle ställa sig upp och springa iväg. Jag ville ju det här.

- Kan jag bara få en minut?, sa jag och flydde in i badrummet.

Jag smällde igen dörren bakom mig och låste. Mina händer darrade och jag visste inte vad jag skulle göra där jag nu satt. Alla olika känslor låg över min hjärna som ett stort grått moln som hindrade mig från att se klart. Det knackade på dörren som jag satt lutad mot. jag låste upp och flyttade mig så jag satt med ryggen mot elementet. Niall steg in och log mot mig.

- Hur är det Bug?, frågade han och la armen runt mig.

- Vet inte. Jag vill skriva under det är det enda rätta men jag vet inte, sa jag och la ansiktet i mina händer.

- your judgment clouded?, log han.

- pretty much.

jag lutade mig in i hans famn. jag önskade att mina naglar inte var så svarta, att jag faktiskt bara kunde skriva under. bara klottra ditt namnet och sedan skulle det vara bra. jag hade alla kläder i Nialls hall och det enda sko paret som inte låg i väskan hade jag på fötterna. Jag hade fotoalbum och mammas piano på väg hit. jag hade bett advokaten att det var det enda jag ville ha. dom kunde ta allt förutom pianot så nu var pianot snart vid Nialls dörr. Niall hjälpte mig att ställa mig upp och ledde ut mig i vardagsrummet där nu bara Liam och Justin var kvar. Harry och Louis hade gått tillbaka till sin lägenhet två våningar över och Zayn hade gått till sin som var en våning över exakt. Jag tog emot papprena och skrev under snabbt och snyggt och satte som vanligt och tntigt ett hjärta över i:et. Liam nickade och kramade om mig innan han viskade att allt skulle bra.

Justins perspektiv

två dagar senare

Jag satt med Alison och tog ner bilder från pianot som hon brukade spela på. Det hade kommit imorse och hon hade ringt mig och bet att jag skulle hjälpa henne. One Direction skulle vara borta hela dagen och på något sätt kändes jag att det behövdes. Jag tog precis ner en bild på henne och hennes mamma där dom kramade varandra på stranden. Alison kunde vara cirka sju år vilket betydde att dom fortfarande hade varit i Irland. Hon hade helt tappat dialketen och lät väldigt brittisk men jag gillade det. Det var en av sakerna som gjorde henne perfekt. Hon log mot mig och höll upp en bild p åsig själv där hon var liten och badade i en liten blå pool. Jag skrattade och sedan var den sidan klar. Hon hade inte gråtit någon gång vilket var väldigt starkt av henne. När vi kom till andra sidan var det en massa bilder på hennes far och mor föräldrar samt hennes pappa. Hon tog ner alla en efter en och berättade historier från dom alla. Även om hon inte varit där då så var det otroligt att hon kunde alla. När alla bilder var borta så började vi lacka om den. Hon hade nekat att några målare skulle göra det. Hon visste hur man gjorde så vi började med att slippa. Jag tog baksidan och hon tog framme vid tangenterna. Vi hade satt på radion och pratade precis som vi brukade göra hemma i Canada.

- När ska jag med till din första konsert då?, frågade hon flörtigt och log mot mig.

- I morgon kväll så glöm inte berätta det för Zayn eller Louis.

- Okej bara för dom är första och andra målsman för mig betyder det inte att jag måste berätta allt för dom. jag klarar mig själv, sa hon och la armarna över bröstet.

- Jo det är exakt vad du ska göra, sa jag och gick runt pianot för att lägga armarna runt henne.

- Ska du inte börjar kalla dom sir då?

- Kan jag väl Shawty, sa jag och kysste henne.

När vi hade kommit in i Louis och Harrys lägenhet hade det inte gått som planerat, vi trodde det skulle vara enkelt att få med Alison på min konsert.

- Louis lägg av det är inte precis som jag ska bort i en vecka! Det är fem timmar från klockan sex så jag kommer vid elva, protesterade Alison för tredje gången.

- Alison du vet att du får gå ut men då får du ha mobilen på.

- Den är ju urladdad för sjunde gången!

- Och du kan inte gå klädd så där, sa Louis och tittade ner på Alison. Det var oktober och hon gick i leggings, ett par korta shorts och ett linne som var urringat nog att se bh kanten. Hon hade även sminkat sig lite väl mycket och plattat håret.

- Om jag byter kläder då och lånar Justins mobil?

- Kom bara hem före tolv det kan du väl se till va?, frågade Louis med blicken på mig.

Jag hade stått lite utanför och trott att det skulle bli enkelt att övertala Louis. Han var ändå ganska omogen mot resten i gruppen och han verkade inte ha så stort ansvar men nu när han stod framför kändes han som om han faktiskt var Alisons pappa. Jag visste att hon hatade det. Mest för att hon nästan pressade sönder min hand av ilska och dels för att Zayn eller Harry som satt bakom oss i soffan inte sa emot Louis någon gång. Jag nickade stumt och Louis lät oss gå. Så fort vi stängt dörren suckade hon djupt.

- Vem kunde tro att han skulle bli så jobbig?

- Han vill ditt bästa och nu har jag dig helt för mig själv till högst tolv, sa jag retsamt och kysste henne.

- Nu ska jag bara byta kläder, syns snart snygging, svarade hon mig snabbt och försvann in hos Niall.

 

Niall hade fortfarande inte stängt munnen och jag såg bedrövlig ut i hans gamla kläder och sorgsen. Jag ville inte bort från dom men va dskulle jag ha för val om jag blev bort adopterad till andra sidan jordklotet eller om jag kom till en familj som var jätte elaka. vad skulle jag ha för val då?

---

 

Zayn stannade till i dörröppningen och hindrade dom andra från att komma in. Niall stängde munnen och jag tittade ner i golvet. Dom kom alla in och jag behövde inte ens se dom för att veta att alla tittade på mig och undrade varför jag var här. Jag tittade upp på dom. Alla tårar som jag någonsin gråtit kändes löjliga nu. Jag ska gråta och skrika nu när jag förlorat allt men jag kunde. Inte en enda tår ville falla och inte en enda tår kom heller. Jag skulle precis börja berätta när Liam harklade sig. Jag tittade upp och mötte hans ögon. Han stirrade på mina naglar. Jag tittade på dom också. Jag hade aldrig tänkt på det men där under låg aska och naglarna var nästan svarta av smuts. Jag luktade säkert rök också precis som Zayn brukade göra efter att han hade rökt. Ungefär som just nu. Jag hade bet honom lägga av flera gånger och varje gång hade han varit lite närmare att lägga av. Jag tittade på Zayn ganska anklagande och han nickade som om han erkände att han hade tagit en cigarett för bara några sekunder sedan. Ingen annan av killarna brukade reagera på att han luktade rök men tydligen gjorde jag det... varenda gång.

- Ali, frågade Liam.

- Jag kan förklara jag lovar, sa jag lite för snabbt.

Han nickade och sedan åkte hans blick över hans bandmedlemmar och över dom som var hans bröder, hans familj. Den var inte jag en del av. en del som jag aldrig skulle bli en del av.

- jo jag var den som startade branden i Stradford. Det var jag som gjorde det för jag kanske önskade att mitt liv skulle försvinna i lågorna. Jag vet inte men när jag stod framför huset och det brann ner så kändes det underbart tills det började falla ihop. Men en brandman räddade mig så jag klarade mig undan men han skakade sig och jag hamnade i häkte och sedan fick jag böta och nu kommer jag att bli omhändertagen och aldrig få se mina vänner igen och jag vill inte det. Jag ångrar allt, sa jag snabbt och skakande.

- Ali vi hjälper dig, sa Harry och la en hand på min handled.

Jag rös till och snabb som han var drog han upp ärmen och visade ett stort brännmärke på armen. Jag log glädjelöst mot honom. Zayn var snabbt framme och tog hand om mitt sår. Han var van vid bränsår och tydligen var det här inget undantag.

 

Nialls perspektiv

 

Jag stirrade på Alison. Den enda flickan i mitt liv som jag skulle älska förutom min framtida fru och dotter/döttrar och min egen mamma förstås. Hon förstod aldrig hur viktig hon var för killarna och mig. Hon hade aldrig förstått det. Nu när hon sitter framför mig i min lägenhet i London och säger att hon kommer att bli omhändertagen och att jag kanske inte kommer få se henne mer vet jag redan vad jag vill göra. Jag ställer mig snabbt upp och drar mig med Louis in i mitt sovrum. Går dagens Nandos förpackning ligger på golvet med smutstvätt och flera dagars gammal disk. Mamma skulle inte bli glad om hon såg mitt rum men nu bodde jag ensam det var därför jag tvingade Louis att sätta sig ner.

- Jag vet det här kommer låta sjukt men kan inte du fylla i formulären och ta hand om Ali?, frågade jag.

- Vad skulle media säga eller Simon?, frågade Louis.

- Media behöver aldrig få veta och Simon har alltid gillat Alison du vet första julen när Simon kom över till oss och Alison gjorde det med. Dom kom överens och jag tror nog att han tycker att hon är en del av familjen snälla Louis snälla. Jag vet att du fortfarande gillar henne, sa jag.

- För hennes skull ingen annan kom ihåg det Niall, sa han surt.

Jag nickade och när vi kom ut möttes vi av Harry och Liam som var i en djup diskussion och en Alison som sov i Zayns knä. Jag gick fram och berättade plannen för Liam och Harry. Liam tog på sig ansvaret att fixa fram papper och gav sig genast iväg. Zayn strök undan hennes nu axel långa bruna hår. hon hade klippt det igen och färgat det. jag såg att hon inte trivdes i sig själv och det smärtade mig att hon inte gjorde det eftersom hon var den finaste människan på hela jorden.

 

Justins perspektiv

 

Jag slog upp ögonen och log åt att idag var dagen då Alison skulle komma till London. Jag skulle äntligen få ha henne i mina armar och få känna hennes läppar mot mina. Jag satte mig upp och tittade på mobilen. Niall hade försökt ringa mig flera gånger undernatten och hade lämnat mig flera sms. Jag öppnade det första där det stod en adress och han bad mig att ta mig dit så fort jag vaknade. Jag satte på mig gårdagens kläder och bad Kenny köra mig dit. När vi kom fram var han lika snabb som mig att komma upp för alla trappor och sedan knacka som en galning tills en trött Niall öppnade dörren. När han såg mig så var det som om han vaknade till. Han visade att vi skulle komma in och vara tysta. Jag nickade och när jag såg en vacker flicka med axel långt brunt hår så kände jag inte igen min egen flickvän. Hon var förändrad där hon låg på soffan och sov. jag smekte hennes kind innan jga pressade mina läppar mot hennes varma panna.

- goodmorning Shawty, log jga när hon slog upp sina ögon.

- Justin?, hennes röst lät spräckt och jag kunde bara nicka.

Liam och Louis kom in genom dörren men stannade för att ge mig tid med Alison jag visade att dom kunde komma och visa papprena dom hade i handen.

- Ali vi har löst ditt problem.

Mitt hjärta stannade vad hade hon inte berättat för mig. Louis förklarade allt och när han till sist tystnade kändes det som om mitt hjärta hade stannat. Louis som var kär i min flickvän skulle skrivaunder och ta hand om henne tills hon blev myndig. han skulle se till att hon hade det bra och Alison gick med på det. Jag visste att hon ville hamna med någon hon kände och inte någon främling men jag kände mig bort vald då hon inte pratade med mig först. men jag visste att hon hellre pratade med Niall men dom hade kännt varandra längre. men när man väljer bort pojkvännen till en kille som varit kär i en och kanske fortfarande är vad eller hur ska jag känna då? men jag visste precis som en av mina låtar jag skulle aldrig välja bort henne jag älskade henne

Mamma vinkade och gav mig en kram innan hon började sakta förvinna. Sista gången jag skulle se henne och det var min sista önskan. Den enda önskan också och det hade varit att sjunga med henne. Jag tittade bort mot pianot fortfarande och tårarna strömmade ner och jag hade ett leende på läpparna. Louis la armarna om mig och gav mig en hård kram bakifrån. Harry log mot oss.

- Tack för ni tog med mig hit jag behövde det, log jag och torkade bort tårarna.

- Du såg henne eller hur?, frågade Harry.

- Sista gången, sa jag och kände smärtan av saknad och tårarna åkte ner på nytt.

---

 

Vi satte oss i bilen och Harry hoppade in i framsättet efter att jag tvingat honom. Jag satte mig själv i baksättet då Louis körde oss hem. Min mobil började ringa och den välkända sången Price Tag fyllde bilen. Jag log mot Harry som tittade på nig konstigt.

- Hej Ry, sa jag och tittade ner i bilgolvet.

- Var är du? Alla tror att du har tagit självmord eller sitter och skär dig någonstans?!

- Tror du jag är så deprimerad eller?, frågad ejga lite irriterat.

- Jag tror ärligt att du precis nu sitter någonstans och skär dig ja det gör jag, sa han surt tillbaka.

- Jag kanske bordet göra det! Ingen annan verkar ju bry sig om jag dör eller inte!, skrek jag mot telefonen.

Louis stannade bilen och när jag mötte hans blick såg jag sorg. Den där blicken som sa att han skulle bry sig om jag försvann eller var kvar. Ryan skrek något hemskt så jag blev riktigt förbannad.

- Ry ärligt jag ska gå och dö nu hoppas du blir jävligt glad.

- Alla tror det ändå och du är försenad med två timmar!

- Jag tror nog Magret kan klara sig själv, sa jag drygt och syftade på att kuratorn som jag egentligen skulle gått till kunde klara sig själv.

- Sluta vara så himla barnslig.

- Varför gör du så här mot mig?!

Skrek jag tillbaka och smällde ihop telefonen. harry tog ifrån mig mobilen och log svagt mot mig. när jag äntligen blivit lycklig varför var min vän tvungen att göra mig ledsen igen. räckte det inte med att resten av min familj dött. var jag tvungen att dö också för att världen skulle bli bättre?

Louis steg ur bilen och Harry och jag var snabba att följa efter. Jag stirrade ner på gruset som knastrade under mina skor när jag ställde mig på det. Jag kände hur illamående jag var över att alla ville att jag skulle dö. Jag hade gått igenom dödshot från fans från One Direction och på senaste tiden även Justins fans, jga var van vid alla papparazzis som springer runt mig och inbjudningar till intervjuer och premiärer och allt. jga kund eignorera det men när till och med Ryan ville att jag skulle dö då klarade jag inte av det längre. Louis satte sin hand under min haka och tvingade mig att möta hans ögon.

- Ali låt dom aldrig säga något sånt åt dig. Lova mig att du inte kommer dö försen du är minst åttio år gammal med en massa barnbarn och barn runt dig och hundra djur bredvid dig.

- Jag kan inte säga att jag aldrig tänkt på att.. ni vet skära mig. Men jag kan inte, det går inte men jag vill inte vara kvar här. det enda som är bra är när ni är här eller Justin annars är allt bara ett helvete.

Harry drog in mig i en varm kram och pussade mig på pannan. Louis var snart framme och la armarna om oss båda. Dom skyddade mig mot om världen och jag älskade att jag kunde tänka på något annat när jag var med dom.

 

 

Nästa vecka var det över allt på nyheterna. Ett hus hade brunnit ner, en hade blivit skadad. Jag var sotig, full av aska och slitna kläder precis som om jag varit med i branden. Jag hade tagit första planet till London där One Direction och Justin väntade på mig. Jag hade inte haft tid för något jag hade rymt iväg. Lämnat Canada bakom mig och alla dåliga minnen och allt jag fått ut av det var ärr, minnen och sorg. Huset hade brunnit ner och skadat mig och den snälla brandmannen som skulle rädda mig. Ville jag dö? Kanske jag visste inte...

Jag tittade fortfarande på nyheterna på mobilen medans Londons regn sköljde bort allt. Jag staplade fram coh gick in i närmaste affär. ingen var där inne så jag köpte nya kläder och accesoarer. jag betalade såklart och gick sedan vidare. sminket som runit ut var borta och håret låg blöt ner över mina axlar.  Jag kom till killarnas lägenhet. jag hade gått från flygplatsen eftersom jag egentligen skulle komma imogronbitti. men jag hade suttit i häkte och erkänt allt och sedan fått betala bort alla mina pengar. det var jag som hade brännt huset det var jag som hade velat att allt skulle försvinna. Jag åkte hiss upp och tänkte på hur jag skulle bli omhändetagen nu. Polisen hade sagt det. Dom hade skickat Pluto till Alex och Hank och allt annat som jag inte fick ha kvar vilket egentligen bara var mina kläder och skor och lite lite pengar. hissen stannade och jag steg ut. jag knackade på samtidigt somjag försökte skaka av mig det mesta av vattnet som en blöt hund. Några minuter senare öppnade Niall dörren. Han stirrade på mig där jag stod helt borttappad. vad skulle han tro om mig när jag skulle berätta vad jag gjort? Han hämtade en handduk åt mig och drog in mig i hans lägenhet som luktade mat. han sa inte ett ord försen efter han hade satt på mig hans gamla kläder som bestod av en tröja med irlandsflagga på och ett par av hans mjukisbyxor.

- Så vad gör mig äran att Bug sitter här när hon egentligen ska komma imorgon?, frågade han allvarligt.

- Har du sett nyheterna?, frågade jag. jag visste att det hade kommit till London också då jag sett ett inlägg om det på flygplatsens tv central.

Niall nickade sakta innan han satte på tv:n där nyheten fortfarande gick. jag suckade. varför hade jag varit tvungen att sätta eld på det förbannade huset? om Ryan inte hade varit elak mot mig hela jävla veckan och inte nog med att Chaz hade ignorerat mig. jag hade blivit ännu mer utmobbad och alla skrek åt mig att jag borde dö. Jag ville se någon bli sårad det var väl därför jag stte eld på huset men nu när jag sitter här i Nialls lägenhet i London så fattade inte hur jag kunde göra det.

- Jo det var jag, han tappade hakan.

- NIALL HORAN VI SKA FESTA LOSS!

skrek Zayn när han och resten av killarna kom instormandes i lägenheten och hittad emig coh Niall chokade på soffan. Niall hade fortfarande inte stängt munnen och jag såg bedrövlig ut i hans gamla kläder och sorgsen. Jag ville inte bort från dom men va dskulle jag ha för val om jag blev bort adopterad till andra sidan jordklotet eller om jag kom till en familj som var jätte elaka. vad skulle jag ha för val då?

 

Jag hade råkat somna efter att vi suttit och pratat ett tag till. Tv:n hade varit på och vi hade sett på grey's anatomy. När jag nu vaknade var jag fortfarande inlindad i alla filtar och hade fortfarande alla kuddar bakom mig och ännu en på magen. Mina ben låg fortfarande i Justins knä. Han log mot mig med sina underbara hasselbruna ögon. Han var för perfekt för att sitta här på min soffa och för att jag skulle kunna dejta honom. Att hans ens var min pojkvän fick mitt hjärta att slå hårdare. Han la sig ner bakom mig på soffan. Jag la huvudet på hans bröst och hörde hur hans hjärta ökade i takten. Jag log och drog alla mina filtar över honom också. Klockan var snart elva och ingen var hemma förutom vi två. Han lekte med mitt hår och viskade hur vacker jag var. Jag tittade upp mot honom. Han slutade leka med mitt hår och tittade seriöst på mig som om jag precis hade berättat att någon dött. Jag log och la mig ner igen. Justin började skratta och jag ritade nummer åtta på hans mage. plötsligt började telefonen ringa. Justin hoppade upp och sprang för att svara och med det gulligaste han kom på var

- Hejsan jag är Justin du har kommit till McGomery men tyvärr så är inte Lineea här.

Jag log mot honom där jag stirrade på honom fårn soffan. nästan genast efter han sagt det kom ett ledsamt uttryck över hans ansikte. Han stirrade ner i golvet och mumlad enågot innan han nickade. han skrev ner något på en lapp och sedan nickade han igen och mumlade något innan han la på. Han tittade på mig och vinkade mig till sig. jag hoppade fram och gick sakta in i hans famn som nu kändes trygg fast det egentligen inte hade hänt något. eller det tror jag åtminstone inte. hoppas det inte hade hänt något.

- Det har hänt en olycka med Lineea. Hon.. hon, hans röst dog bort.

Jag kände tårarna pressas fram. han kramade om mig och ströck mitt hår. snart tog han sina bilnycklar och skjutsade iväg mig för att hämta Alex och Hank. Jag smsade nyheten till killarna men fick inget svar tillbaka. när vi alla fyra satt i bilen och var på väg til sjukhuset kände jag äntligen tårarna rulla ner för kinderna. det var så skönt att det bara försvann hur känslan att spy försvann och hur världen runt mig dränktes i mina tårar. varför var det tvungen att hända mamma? hon hade gjort allt för mig, för att jag skulle få det bra! varför skulle någon kunna göra så?! Bilen stannade och jag sprang in till entrén. Jag tittade efter vilket rum hon låg i men inget, inget rum, ingen korridor. Jag frågade en sjuksköterska men hon ryckte på axlarna och pekade mot en doktor som hade en lång vit rock som släpade i golvet, han hade gröna jeans och en lika grön shjorta som gjorde mig ännu mer tåröggd. hans hår var axellångt och han hade blåa ögon. han log mot mig när jag gick fram till honom.

- är du Lineea McGomerys dotter?, frågade han och tittade igenom sin journal.

- ja, sa jag skakigt.

- Följ med mig, sa han och vinkade till sig mig.

Jag visade att Justin skulle följa med och han kom snabbt och höll min hand. jag lämnade Hank och Alex i väntrummet. Rummet vi kom till var mörkt och det luktade illa. nu i efter hand kommer jag inte ihåg så mycket mer än att det låg tre kroppar på tre bord och alla med svarta likpåsar under dom. mammas hår hade varit utslaget och hennes läppar hade varit blåa. hennes ögon had evarit slutna och handen låg utanför bordet. jag hade tagit hennes hand och lagt den bredvid hennes döda kropp. hon var död och skulle aldrig komma tillbaka. varken hon, pappa eller mina far och mor föräldrar. jag var lämnad åt världen att ta. Jag kommer ihåg att jag hade vänt mig och sprungit. jag hade inte tittat tillbaka och även om jag hörde Justin skrika mitt namn gick ajg inte tillbaka. jag kunde inte. Jag var för rädd för att se dom ligga där på bordet.

 

En månad senare

 

Jag satt och skrev ner några mattetal från tavlan och försökte fokusera på att lära mig någonting idag. Efter skolan skulle jag till kuratorn och sedan vidare hem där jag nu bodde ensam. Hank och Alex hade flyttat till U.S.A och jag var nu ensamma även om jag flyttat till något mindre som jag skulle klara av och bo i ett tag till eller åtminstone tills jag kunde få ett jobb. Jag tittade upp mot tavlan och suckade innan jag fortsatte skriva. Justin var på sin turné och jag skulle åka och möta honom om en vecka. Niall och Liam bodde praktiskt tagit hos mig när dom och bandet kom över för att hälsa på. Jag kan inte säga att jag var lycklig men jag kan inte säga att jag var deprimerad eller ledsen heller. Jag var neutral och utmobbad. Ända sedan skolan fått reda på att min mamma dött i en bilolycka precis som alla andra i min familj så pratade ingen med mig. Lektionen ringde ut och Harry väntade vid mitt skåp.

- Hej Curly, log jag och ruffsade om hans hår.

- Ali kom jag och Louis ska ta med dig på en bilresa, log han istället för att börja bli irriterad på mig och konstatera att jag inte ska leka med hans hår.

- Sure thing Curly just hold up, svarade jag och la ner några skolböcker.

När jag stängt skåpet och sagt hejdå till Ryan och Chaz som pratade med mig lite så tog jag Harrys hand och gick ut till bilen där Louis satt och väntade. Vi åkte en bit och mina tankar kunde inte hålla sig från att tänka på mamma. hon hade varit så livfull och hon var alltid glad, hjälpte mig och brydde sig om alla i sin närhet. varför skulle någon vilja döda henne. Polisen hade sagt att det var ett gäng tonåringar som kört emot rött och att ena bilen hade åkt in i mammas. dom i den andra bilen hade också dött men just då tyckte jag att det var rätt åt dom. nu ville jag bara gömma mig för att jag hade tänkt så. Louis stannade bilen och jag märkte att vi stod utanför en konserthall. det var öde och det var för att byggnaden inte varit använd sedan jag flyttat til Canada. vi gick in och kom genast till en lång korridor. jag tittade på alla dörrar. Snart skrek Louis CARROTS! så det ekade i hela korridoren och jag började skratta. Harry satte på sig sina solglassögon även om hösten hade kommit och även om solen knappt varit framme idag. han började springa fram och tillbaka.

Louis och jag gick in och upp på scenen. Han fixade med tre mickar och satte på högtalarsystemet som säkert var helt förstört och jätte gammalt. det gick ändå på med ett litet knaster och Harry kom upp på scenen. Louis satte på musik på sin ipod och kopplade ihop den med högtalaren så hela lokalen fylldes med musiken. Jag visste redan låten och när dom tittade på mig för att börja nickade jag. för första gången sedan mamma dog skulle jag sjunga. Jag lät skakig när jag började men sedan kom tårarna.

I thought I saw a girl brought to life
She was warm she came around
She was dignified
She showed me what it was to cry
You couldn't be that girl I adored
You don't seem to know or seem to care
What your heart is for
But I don't know her anymore

 

Jag såg någon som gick mellan sättena i lokalen och komma upp på scenen. Mamma hade fått tillbaka sitt långa bruna hår och dom blåa ögonen såg fulla av liv ut igen. Hon skrattade och applåderade som hon jämnt gjorde när hon hörde mig sjunga. Det fick mig att gråta ännu mer.

 

There's nothing left, I used to cry
My conversation has run dry
That's what's going on
Nothing's fine

I'm torn
I'm all out of faith
This is how I feel
I'm cold and I am shamed
I'm lying naked on the floor
Illusion never changed
Into something real
I'm wide awake and I can see
The perfect sky is torn
You're a little late
I'm already torn (I'm already torn)

There's nothing left, I used to cry
Inspiration has run dry
That's what's going on
There's nothing's fine

 

sjöng vi tillsammans medans mamma gick runt på scenen och jag följde henne med blicken. Hon satte sig vid det trasiga pianot och började spela noterna som låg osynligt framför henne. Jag log och sjöng med henne nu när hennes röst klingade genom allt annat. Tårarna lyckades stanna av och jag sjöng utan att ens bry mig om texten.

 

I'm torn
Torn
I'm torn

Nothing's fine
I'm torn

I'm all out of faith
This is how I feel
I'm cold and I am shamed
Lying broken on the floor
Illusion never changed
Into something real
I'm wide awake and I can see
The perfect sky is torn
You're a little late
I'm already torn

I'm already
I'm already torn

 

Mamma vinkade och gav mig en kram innan hon började sakta förvinna. Sista gången jag skulle se henne och det var min sista önskan. Den enda önskan också och det hade varit att sjunga med henne. Jag tittade bort mot pianot fortfarande och tårarna strömmade ner och jag hade ett leende på läpparna. Louis la armarna om mig och gav mig en hård kram bakifrån. Harry log mot oss.

- Tack för ni tog med mig hit jag behövde det, log jag och torkade bort tårarna.

- Du såg henne eller hur?, frågade Harry.

- Sista gången, sa jag och kände smärtan av saknad och tårarna åkte ner på nytt.

Jag tänkte ut en låt och sedan började jag sjunga helt oberoende om det skulle vara långa noter eller om jag skulle högt eller lågt. Vi var ensamma hemma och Alex brydde sig inte precis eftersom han var så trött. Jag log och sjöng vidare på Taylor Swifts Safe and Sound medans Alex somnade och jag sjöng klart låten.

---

 

När jag vaknade på morgonen kändes det som om jag hade grus i ögonen. Jag gäspade stort och tittade på klockan. Tio på morgonen. Dom hade redan åkt utan att ens säga hej då. Alex var inte i sängen bredvid mig och inte heller satt han med Pluto i garderoben. Jag tittade på mobilen. Niall hade skickat ett hej då och det hade Zayn och Liam också gjort. Jag svarade snabbt innan jag gick ner. Jag gnuggade sömnen ur ögonen och hittade Alex i vardagsrummet. Han tittade på svampbob med någon. Jag log.

- Så du smiter in du, log jag och slog armarna om Justins hals.

- Hey beautiful, svarade han och drog ner mig i hans famn.

Alex himlade med ögonen och gick till köket efter mer flingor. Justin kysste mig och jag fnittrade mot hans perfekta läppar. Hon log och kysste mig igen. Jag drog mina fingrar genom hans hår och rös när hans hand smekte min rygg.

- Vad vill du göra idag?, viskade jag mot hans läppar när han till slut släppte mig.

Det var när min kanin Harold hade dött och jag hade suttit och blödit eftersom jag blivit slagen av en mobbare. Då hade Niall tvättat av mig och erbjudit mig sin tandborste för att få bort blodsmaken. Sedan hade det följt efter och på något konstigt sätt vart det alltid att jag satt med hans tandborste. Liam orkade inte ens fråga men Niall tittade på mig lika intresserad som för 8 år sedan.

---

 

 

Jag tittade på Liam som smsade med någon. Niall hade armen om mig och jag fortsatte borsta på. Jag tänkte på att Alex hade det bra eftersom han var med Harry och Louis fortfarande. Han hade fått följa med dom till ett soundcheck och sedan komma med honom hem igen. Klockan skulle bli nio kanske. Jag själv skulle sitta här hos Niam som satt och gullade och med tankarna på Justin och Louis. Niall släppte taget om mig och satte sig vid Liam och jag la huvudet på snedden och funderade om jag skulle ha på mig kjol eller klänning eller värsta myskläderna nästa gång Justin kom. Jag hörde Liam säga något gulligt och hur Niall gosade med honom. Jag kastade tandborsten på Nialls rygg för att få hans uppmärksamhet. När båda tittade på mig ryckte jag på axlarna och visade att jag ville ha tillbaka den.

- Du är jobbig, sa Niall och skrattade.

- Well, well, well om ni nu är Niam kyss varandra istället för att dra ut på det. As irriterande när man själv har kärleksproblem.

Liam skrattade nervöst och Niall såg orolig ut. Jag skakade på huvudet och fortsatte att borsta. Niall tittade ledsamt på mig. jag skakad på huvudet igen. jag visste den där blicken. jag-vet-allt-om-louis-justin-kärleksproblemen-berätta-snälla-blicken. jag hatade den jag hade lust att storma ut men jag ville ju ha hjälp. Han satte sig bredvid mig igen och jag la mig ner i hans knä. han började leka med mitt hår och Liam la sig framför mig med huvudet vid Nialls knän.

- Jag älskar Justin men jag vet inte vad jag känner för Louis, sa jag trött.

- Var med Justin och om du ångrar dig så var bara uppriktig, sa Liam ärligt och tog min hand.

- Plus Justin kommer behandla dig bättre. jag vet att det är elakt mot Louis men han har Elenor och hur elak är han inte mot henne om han nu är ute efter dig?, frågade Niall.

Jag hade helt glömt bort Elenor. jag suckade och stängde ögonen. dörren slängdes upp och jag hörde ett världskänt skirk komma emot oss; VAS HAPPENIN'?

- Zayn vad gör du här, suckade Liam.

- haha inget hörde att vår kära Alison var hal deprimerad så att hon lämnade sin bror i vården hos Harry Styles och Louis Tomlinson.

jag satte mig upp och gav honom en arg blick.

- Glömt att borsta tänderna igen?, skämtade Zayn.

- Tappat bort spegeln eller?, svarade jag argt tillbaka.

 

Harrys perspektiv

 

Alex hoppade upp och ner bredvid Louis som stod framför micken och sjöng början till One Thing som egentligen var Liams del. När min del kom var Alex bakom oss och lekte med sladdar, pratade med alla säkerhetsvakter till städaren. Han hade mycket energi och påminde om Alison lite med sättet han betedde sig på. När vi kom till den andra refrängen hördes ett stort brak och jag tittade snabbt bakom mig. Alex satt och skrattade i en hög av sladdar och mickar. Han skrattade och försökte ställa sig upp men sladdarna var för tunga. Louis räckte mig sin mick och gick fram till Alex. Han sa något och Alex nickade och svarade med något. Louis lyfte upp honom och tittade till hans hand där glasbiten förut varit. Han ställde ner Alex igen och räckte honom en av mickarna som var i kopplade. Louis sjöng en bit och sedan sjöng Alex efter. Louis skrattade och jag kunde bara stirra på dom. Louis var så bra med barn och han skulle verkligen passa som en pappa. Jag gick fram och kramade om honom.

- LARRY!, skrek Alex och var nära att tappa micken av skratt när vi stirrade på honom.

- Låt mig gissa din kära syster?, frågade jag.

Han nickade ivrigt och sedan visade han att vi alla skulle sjunga.

 

När soundcheket var klart och vi hade haft kul i affärer och parken ett tag så nu gick vi ut. Alex höll Louis hand i ett hårt grep. VI skulle nu till Alisons hus. När vi kom fram stod Alison och väntade i dörren. Hon tittade på Alex som snabbt sprang in och hon hann precis ruffsa om hans hår.

- Tack för att ni tog hand om honom.

- Allt för dig Alison, sa Louis och bugade.

- Mamma och Hank har jobbat för fullt och dom kommer fortsätta med det ganska länge till nu och jag undrar bara om jga kan räkna med er som barnvakt ibland?, frågade hon oskyligt.

- När som helst, svarade jag och log.

- Tack, sa hon och kramade om oss båda innan hon gick in efter Alex.

 

 

Alisons perspektiv

 

Alex hade redan hoppat i sängen när jag kom upp efter honom. Han hade tagit den högra sidan och jag suckade irriterat efter som han visste att det var min sida. Jag bytte snabbt om och efter som klockan blivit tio så var jag rätt trött. Harry hade smsat och sagt att dom skulle bli sena. Jag satte mig ner bredvid Alex som rörde på sig som om någon hade lagt myror i sängen.

- Ska jag sjunga för dig så du somnar?, frågade jag och strök honom över håret.

Han nickade och la armarna om min midja där jag satt upp. Jag tänkte ut en låt och sedan började jag sjunga helt oberoende om det skulle vara långa noter eller om jag skulle högt eller lågt. Vi var ensamma hemma och Alex brydde sig inte precis eftersom han var så trött. Jag log och sjöng vidare på Taylor Swifts Safe and Sound medans Alex somnade och jag sjöng klart låten.

 

I remember tears streaming down your face
When I said, "I'll never let you go"
When all those shadows almost killed your light
I remember you said, "Don't leave me here alone"
But all that's dead and gone and passed tonight

Just close your eyes
The sun is going down
You'll be alright
No one can hurt you now
Come morning light
You and I'll be safe and sound

- Alex!, skrek Alison och hoppade ner i sängen bredvid.

- Alison!, skrek han tillbaka minst lika glad.

Niall tittade på dom och tittade sedan bort som han varit med om detta tusen gånger om.

---

 

Alex hoppade framför mig på vägen till parken. Det hade gått två dagar sedan vi suttit på det där sjukhuset och både hans hand och min arm hade läkt underbart och var snart lika bra som vanligt. Han tittade på mig och sedan mot gungorna som stod längre bort i parken som låg bredvid lekplatsen. Jag nickade och han sprang skrattandes dit. Han tog allt så lätt som om inte omvärlden betydde något och att han bara levde i nuet. Men han var också elva år yngre och hade fått utstått så mycket än. Han var oskuldsfull i världens grymhet. Jag sjönk ner på bänken och tittade på min styvbror medans han lekte runt i klätterställningar och hoppade från gungorna.

- Isn't she lovely, Isn't she wonderful, Isn't she precious?

mumlade Harry mot mitt öra när han och Louis kom fram bakom trädet som jag lutade mig mot. Jag log lite och tittade sedan in i hans underbara ögon. Jag kom på mig själv att sakna Justin lite. Idag hade han åkt för att träffa sin pappa och sina syskon. han hade frågat om jga ville följa med men jag visste tat han inte fick så mycket tid med dom så jag lät honom åka själv.

- Jag är inget som alla andra tjejer är säg det till henne där, sa jag och pekade mot en jämnårig flicka med brunt hår som såg tovigt och ovårdat ut.

Hon hade ett härligt leende och jag visste att hon kom hit med sina två yngresyskon som var tvillingar på sex år. Vi hade pratat lite då och då. Hon heter Sofie och var jätte vacker när hon la manken till. inte för hon inte var vacker nu men hon var snyggare. Harry gick över till henne och jag såg hur hon rodnade lång väg. Louis satte sig bredvid mig. Han tittade på mig upp i från och ner. Alex vinkade mot oss och jag vinkade snabbt tillbaka och gjorde en slängkyss mot honom så han gjorde en äcklad min och fortsatte leka med några andra pojkar. Louis tog min hand och tvingad emig at tgöra ögonkontakt. vi hade inte pratat sedan han hade kysst mig och jag visste faktiskt inte vad jag skulle säga till honom.

- Louis ehh... jag är ihop med Justin nu och jag...

- Det är lugnt jag borde inte ha kysst dig sådär men jag vill att du ska veta att jag fortfarande har känslor för dig. Jag hoppas att du har det bra med Justin.

- Det har jag men han blir aldrig min Boo Bear, log jag och pussade Louis på kinden.

- Det ska jag komma ihåg, sa han retsamt och blinkade åt mig.

Harry kom tillbaka och vinkade snabbt mot Alex som precis hade stannat för att leta efter mig med blicken. Han nickade snabbt mot Harry och fortsatte leka. Alex hade vant sig snabbt med alla kändisar runt sig och han brydde sig inte så mycket om det heller. Han sa aldirg att dom var kända och han behandlade dom som vanliga killar vilket jga uppskattade. det var Justin det hade varit värst med men Alex var så gullig så han översåg det och agerade normalt. One Direction va rnu mera hans kusiner eller morbröder och jag var som hans andra hands mamma mer än en syster eftersom jag tog hand om honom medans mamma nu hade börjat jobba mer och Hank som var tvungen att lämna för affärsresa. Alex kom hoppandes mot oss och slog sig ner i Harrys knä.

- Ni borde ta med Alison på er turné, log han och tog tag i mitt hår medans han lekte med det.

- för det första jag tänker klippa av mig håret om du fortsätter leka med det och för det andra nej det ska jag inte, sa jag lite irriterat men han släppte mitt hår.

Harry och Louis skrattade och innan jag visste ordet av så hade Alex sprunigt iväg igen till sina vänner. Louis sprang snabbt efter och Harry följde efter med öppna armar och välrdens lyckligaste ansiktsuttryck

 

Nialls perspektiv

 

När Alison kom in genom dörren till vårt hotell såg hon arg, ledsen och chockad ut. Hon slängde sig på sängen och började genast prata om sin dag precis som vi gjorde när vi var i Irland. Hon kunde komma till mig runt elva på kvällen och göra det eller sju på morgonen. Det spelade ingen roll eftersom jag lyssnade ändå och jag kunde lyssna på henne dag ut och dag in. Även om mina känslor svalnat kände jag fortfarande fjärilar i magen när hon var runt mig men nu ville jag vara mer en vän eller en bror åt henne. Hon fortsatte prata och snart hörde jag hur hon pratade om Justin och Louis. Snabbt skakade jag på huvudet och la mig ner bredvid henne.

- Men jag gillar verkligen gillar Justin men Louis gör mig förvirrad!

- Frustrerad?, frågade jag skämtsamt.

- JA!, skrek hon och slog ut med armarna.

Liam som varit i duschen tittade ut på henne. Alison började rodna och gömde ansiktet mot mitt bröst. Jag drog in henne i en kram och vaggade henne medans hon började skratta. Liam gjorde sig snabbt i ordning och anslöt sig till oss på sängen. Hon började berätta fast mindre detaljerat den här gången och hon visade på papper hur Sofie såg ut och sedan sjöng hon det Harry sagt och vi visste direkt att det var hans låt han hade sjunigt för audition till X-factor.  Sedan rullade hon ner på golvet när hon var klar. Både Liam och jag tittade överkanten efter henne där hon låg tryckt mot golvet och fortsatte prata.

- Alison kan du hålla käften för ett tag?, frågade Liam.

Hon tittade på honom och jag såg att hon var irriterad men samtidigt lättad över att blivit stoppad. Liam la armen över Nialls axel och log mot honom

 

Alisons perspektiv

 

jag suckade.

- Sluta vara helt Niam och hjälp mig!, sa jag och satte mig bredvid dom.

Båda skrattade och sedan förklarade hur det var med Louis och alla hans ”känslor som var för mycket” jag kände väl Louis också. Han var hyper och överallt. Dom tittade på mig där jag satt och stretchade.

- Vad jag har tråkigt, sa jag och ryckte på axlarna.

- Vill du ha en tandborste?, frågade Niall.

Jag nickade och slutade stretcha när Niall kom med sin egen blåa tandborste. Jag borstade tänderna utan tandkräm det var den skönaste känslan i världen. Jag hade varit åtta när jag började göra så här men sedan hade det följt efter. Det var när min kanin Harold hade dött och jag hade suttit och blödit eftersom jag blivit slagen av en mobbare. Då hade Niall tvättat av mig och erbjudit mig sin tandborste för att få bort blodsmaken. Sedan hade det följt efter och på något konstigt sätt vart det alltid att jag satt med hans tandborste. Liam orkade inte ens fråga men Niall tittade på mig lika intresserad som för 8 år sedan.

 

När jag kom tillbaka var Hank och Justin inne hos Alex. Alex älskade Justin och han satt säkert och var hyper av att möta honom så jag ville inte gå in och störa därför satte jag mig utanför och försökte få min andning normal så inte Justin skulle få reda på att jag nu små sprungit tillbaka för att inte ta 10 minuter extra. Niall sjönk ner vid min sida och snodde min latte som fortfarande var varm. Han log mot mig och jag kände hur illamåendet kom tillbaka. Jag kände på armen och ärret blivit bättre det hade det inte och det gjorde hemskt ont.

- Zayn var hade du på mitt ärr förut?, frågade jag lite frånvarande.

- Jag berättade ju det när jag höll på med det, sa han och tittade på mig. Får se, sa han sedan och tog min arm i sina händer.

Det var infekterat och han behövde knappt ens röra vid det för att det skulle göra ont. Jag hade känt något i handleden när jag bar Alex men jag hade inte brytt mig men nu började jag själv bli orolig. Zayn vinkade till sig en av sjuksköterskorna som precis gick förbi oss. Hon tittade på min arm och bad mig komma med henne. Jag tittade på Zayn och han nickade och följde med.

Vi satt och pratade och dom gav mig en massa råd om hur jag skulle göra med Louis. Jag gillade honom verkligen men som en vän. När dagen gick över till kväll följde Justin med mig hem. Jag kysste honom godnatt men visste att han ändå skulle terrorisera mig på mobilen. När jag kom in i mitt sovrum satt Niall och väntade.

- Skit också förlåt Niall men jag var hos Diane och Bruce med Justin.

- Du var vart?, frågade han och lyfte blicken till mig.

---

 

Jag skrattade åt Niall när han började dansa runt i rummet för att muntra upp mig. Vi hade spenderat två timmar åt att prata om allt som hänt med allt i våra liv. Det behövdes.

- Best friends forever, sa Niall och räckte fram handen.

- Forever and ever, sa jag och gav honom en high five.

Han gick ut för att inte komma försent till sin intervju och jag lämnades ensam i mitt hus med Alex som låg och sov. Vi delade rum för tillfället eftersom Hank skulle bygga ut huset snart. Så medans jag och Niall hade pratat så hade Alex somnat bakom oss. Jag smekte honom över kinden och pussade hans panna innan jag gick ner till köket. Jag gjorde i ordning en stor macka precis som Niall brukade göra när jag var sjuk och vi var mindre och jag fortfarande bodde i Irland. Jag log för mig själv och satte på köksradion där Cara sjöng Touching The Sky. Pluto kom och smekte sig mot mitt ben.

- Förlåt Pluto jag hade glömt dig.

Jag hällde upp mat åt honom i hans skål och han spann glatt innan han började äta. Själv tog jag tre stora tuggor innan jag la ifrån mig mackan. Jag hörde något som gick sönder och jag sprang upp till Alex. Han log stelt mot mig när jag såg att han hade råkat välta en av mina boktravar så dom förstört min minispegel.

- Förlåt, viskade han.

- Det gör inget. Mår du bra? Du fick inget glas i dig va?, frågade jag oroligt.

Han tittade chockat ner på sina ben och sedan på händerna. Där var det. En stor glasbit satt igen handen på honom. Han såg ut att svimma.

- Alex andas okej titta inte på det jag hjälper dig. Lita på mig.

Sa jag och lyfte upp min styvbror i famnen. Han var ganska tung men jag fick ner honom för trappan och hann ringa en taxi som precis kom utanför när jag öppnade dörren. Jag satte in Alex och bad om skjuts till sjukhuset och att vi behövde komma dit så snabbt som möjligt.

Jag stod och väntade på henne i parken. När hon gick emot mig log hon stort och ropade mitt namn. Jag lyfte upp henne från marken och kysste henne hårt på läpparna. Min flickvän hur otroligt det kändes att säga det om henne. Jag kysste henne en gång till och tittade sedan in i hennes ögon.

---

 

Justins perspektiv

 

Hon skrattade och jag ställde ner henne på marken där hon vinglade till. Hon kramade om min hand och jag såg direkt att hon skulle berätta något och mest av allt jag såg att jag inte skulle gilla det hon skulle berätta. Mitt leende försvann och hon ryckte på axlarna innan vi satte oss ner på en bänk.

- Du vill väl fortfarande vara ihop med mig?, frågade jag nervöst.

- Ja såklart dummer, log hon.

- Skönt, sa jag och smekte hennes fingrar.

-Men Louis han glömde sin telefon hos mig och när han skulle hämta den så hade vi blivit ihop precis men han... han kysste mig och jag, hon avslutade aldrig meningen.

- Det är lugnt Alison, sa jag och försökte stötta henne.

- Tack Justin.

Sa hon och kysste mig. tänk att hon bara var min. Jag log och ställde mig upp. hon följde snabbt efter mig och jag gick mot mormor och morfar. första gången dom skulle träffa varandra och jag vet att vi nyss blev ihop men hon behöver verkligen träffa dom om hon har killproblem.

Alisons perspektiv

 

Justin pratade om sin turné hela tiden och berättade hur glad han var över att kunna träffa alla fans och sjunga på scen precis som han brukade drömma om när han var mindre. Han la armen om mina axlar och lekte med mitt hår medans han pratade om hur Ryan hans stylist hade skämtat genom att dra ner hans byxor på scen. Däremot hade ingen varit där förut teamet och fansen stod fortfarande utanför. Jag skrattade och nickade. Sedan frågade han vad som hade hänt hos mig. Jag sa det vanliga som läxor, prov och fotboll. Jag hade börjat spela igen i tjejernas fotbollslag i skolan. Jag hade även gått med i kören fats det berättade jag bara för Justin inte ens mamma visste det. Alex visste bara för han hade utpressat mig och nu fick han tre dollar i månaden. Vinst för mig egentligen. Han stannade framför en dörr och knackade löst på innan han steg in. Jag tittade på honom som han var galen innan jag följde efter. Huset luktade pizza blandat med tvättmedel och pannkakor. Låter som en äcklig blandning men det kändes hemtrevligt och luktade super gott som om jag bott där i all evighet och hade precis kommit hem från en dålig skoldag.

- Hej, sa en kvinna som stod i dörröppningen till köket.

- Hej Alison, sa jag och skakade hand med henne.

- Diane och jag är Bruce, sa nu en man som ställde sig bredvid kvinnan som då var hans fru.

Båda såg riktigt trevliga ut och dom påminde lite om Justin. Jag log och skakade även mannens hand. trotts att jag kände mig som en idiot där jag stod framför dom så kände det hemma. min blick inspekterade hallen som vi stod i och Justin harklade sig så jag log åt hans håll.

- Ja vad oförskämda vi är... är ni hungriga?, frågade Diane.

- Ja jag håller på att dö, skrattade Justin.

Jag följde efter den lilla familjen in i köket. Jag tog en pizza bit ur kartongen. den var fortfarande rykande het så alltså hade Justin förberett dom på att jag skulle komma.

 

Vi satt och pratade och dom gav mig en massa råd om hur jag skulle göra med Louis. Jag gillade honom verkligen men som en vän. När dagen gick över till kväll följde Justin med mig hem. Jag kysste honom godnatt men visste att han ändå skulle terrorisera mig på mobilen. När jag kom in i mitt sovrum satt Niall och väntade.

- Skit också förlåt Niall men jag var hos Diane och Bruce med Justin.

- Du var vart?, frågade han och lyfte blicken till mig.

När vi vaknade så ringde någons telefon. vi letade genom rummet och jag hittade Louis telefon som låg under sängen. Det var deras låt I should have kissed you

---

 

Mitt hjärta stannade. Numret var okänt och jag ville inte svara eftersom det inte var min telefon men när killarna gav mig en menande blick så svarade jag.

- Ahh hallå?, frågade jag och kände hur hes jag var.

- Alison tack och lov, sa Louis på andra sidan telefonen.

- Du råkade visst tappa telefonen ska jag komma över med den till dig?, frågade jag och ställde mig upp från golvet.

- Nej jag kommer om fem, sa Louis och la på innan jag hann invända något.

Jag tittade på Liam och Zayn.

- Vet ni om...

- vad?, frågade Zayn och ställde sig bredvid mig.

- Jo Louis har han fortfarande känslor för mig?, frågade jag eftersom han så gärna ville träffa mig.

- Vi tror inte det, sa Zayn och tittade på Louis telefon.

Jag nickade och tänkte på Louis ett tag.

jag log åt alla minnen vi hade och det kändes som om vi kännt varandra i en evighet fast jag varit ungefär sexton första gången jag möt allihopa förutom Niall. knackningen på dörren och Hank som stack i huvudet berättade att Louis hade kommit. Liam och Zayn pratade lågt med varandra medans jag gick ner med mobil till honom. på vägen fick jag ett sms från Justin. jga stannade och svarade.

Alison jag vet att vi knappt känner varandra men efter dom här två dejterna vill jag testa vårt förhållande hur känns det att bli ihop med en känd tonåring xx Justin

 

Mer än gärna säger jag ja Justin längtar tills jag får se dig imorgon xx Alison

 

Jag log mot Louis som fortfarande stod utanför dörren. Jag räckte honom mobilen men han drog in mig i en varm kram. jag skrattad eoch kramade om honom. innan jag hunnit gjort något pressade han sina läppar mota mina och kysste mig passionerat. jag besvarade kyssen och när han gick leendes där ifrån kom jag och tänka på Justin igen. jag slog mig för pannan och kände tårarna pressas fram. jag tryckte undan dom och gick tillbaka upp till Liam och Zayn som tyvärr redan sett vad som hade hänt.

 

Justins perspektiv

dagen efter

 

Jag stod och väntade på henne i parken. När hon gick emot mig log hon stort och ropade mitt namn. Jag lyfte upp henne från marken och kysste henne hårt på läpparna. Min flickvän hur otroligt det kändes att säga det om henne. Jag kysste henne en gång till och tittade sedan in i hennes ögon.

- Hank friade och jag sa ja är det okej för dig Alison?, frågade hon nervöst och visade ringen.

- Såklart, skrattade jag och kramade om henne.

---

 

Louis perspektiv

 

Alison ville fira sin mamma men Lineea skakade på huvudet och bad sin dotter att gå upp och vara med oss. Alison nickade och vinkade mot en liten pojke. Han hade svart spikigt hår, likadana ögon som henne och ett leende som nådde ögonen. Han vinkade tillbaka och visade tänderna så man såg att han hade tappat sina två framtänder på över käken. Alison drog upp oss på hennes rum där hon damp ner i sängen och brede ut sig. Vi stannade kvar i dörröppningen och inspekterade rummet. När vi varit där hade det sett så barnsligt ut. Ett riktigt tjejrum men nu så det vuxet ut. Det var inte bara hon som hade förändrats hon hade ändrat allt sedan hon smällt igen dörren på oss. När hon hade gjort det ville jag öppna dörren, springa in och krama om henne. Jag ville kyssa henne och det var det enda jag kunde tänka på. Vad hade hänt om jag gjort det? Även om jag spelade som jag kommit över henne hade jag verkligen inte gjort det. Varje tanke var om henne och jag längtade efter hennes leende om det så måste vara sista gången jag såg det. Harry hoppade snart runt i hennes säng och han gav iväg ett stort smile åt henne och jag fick lust att slå ner honom men jag log och stoppade händerna i fickorna. jag fick inte reagera på det.

- Hur var det på turnén?, frågade hon och log mot mig.

- Det var bra, sa jag skakigt.

- Ja alla fansen var otroliga och att sjunga det var helt otroligt. det ska bli skönt att vara hemma ett tag men sen åker vi igen och det ska bli så kul, sa Niall och hoppade runt.

- Vad har du gjort under tiden då?, frågade Harry.

- Haft utegångsförbud, sovit och gått i skolan inget intressant.

- Utegångsförbud?, frågade Liam precis som en pappa frågade han Alison.

- Fråga inte varför, sa hon och drog ner ärmarna över handlederna.

Jag fasade över vad jag skulle kunna se om man tog bort den långärmade tröjan som hon slängt på sig. Lineea kom in med en bricka. Hon tittade menande på Alison som nickade. var hade egentligent hänt här när vi åkt. Niall började genast äta och sedan satt vi och pratade även om Alison mest satt tyst. hon hade verkligen förändrats. jga undrar vad Ryan, Chaz eller Justin tycker om det.

 

Alisons perspektiv

 

När dom skulle gå stannade Liam och Zayn kvar. dom skulle sova över men min säng var tillräckligt stor för oss alla tre så mamma kom bara in med extra kuddar och extra täcken.

- Så vem var den svart håriga pojken i vardagsrummet?, frågade Zayn.

- Alex han är Hanks son och ska flytta in här när mamma och Hank gifter sig. Han är åtta och jätte trevlig känns som vi varit släkt i all evighet, log jag.

Vi satte på film och låg och myste i sängen medans vi pratade ännu mer. jag berättade varför jag fått utegångsförbud. jag visade örret jag fått efter Amber och Jordan. Jag berättade om skolan och Ryan och Chaz. jag bara pratade på oavbrutet och dom lyssnade som aldrig förut. när jag tystnade så tittade jag mot filmen igen som snart var slut.

- Du kanske borde berätta för Lineea, fröeslog Zayn.

- Nej tack. Att Amber fick mig att stjäla och sedan skärde mig i armen och inte för att tala om hur hårt Jordan slog mig så passar jag nog över det till någon annan. jag är redan The bad guy in the hous och det ska inte bli värre bara för ni kom, sa jag och fingrade på ärret.

- Jag kan berätta, sa Liam och kramade om min hand så jag skulle sluta att hålla på med ärret.

- Visst mamma litar ändå mest på dig men var försiktig så inte Alex hör han blir galen. tror mig när jag sa att jag en gång hade slagit min arm så hela armen blev blodig svimmade han nästan så ta mamma in i köket.

Liam nickade och gick ner. Zayn log på mig och visade att jag skulle visa min arm. Han tittade på ärret och gick sedan till badrummet för att komma tillbaka med salva, bandage och någon vätska. han hällde först på vätskan som sved så mycket att jag fick tårar i ögonen. sedan satte han på salvan och sedan bandaget som skymdes riktigt bra av min långärmade blåa tröja. han log mot mig och Liam kom upp igen. Zayn och jag hade varit helt tysta så Liam kom upp och trodde att vi hade gått. jag skrattade lite innan jag tittade mot klockan. vi gjorde oss iordning för sängen och sedan på något sätt och ganska mycket bråk hamnade jag i mitten av sängen. vi somnade runt klockan två. jag var verkligen lycklig med Liam och Zayn eftersom dom var som mina bröder. det var bara ett plus i kanten att dom även var äldre och mycket snyggare.

När vi vaknade så ringde någons telefon. vi letade genom rummet och jag hittade Louis telefon som låg under sängen. Det var deras låt I should have kissed you

jag nickade och tänkte hur hon kunde leva med alla paparazzis runt henne. hon brydde sig inte eller så var hon riktigt van eftersom hon varit förföljd av dom i ett år snart.
- Ni ska upp på scen, stormade Paul in.
vi hämtade dom andra som snabbt tog bort tårarna och satte på leenden. sedan stod vi där på scen med tusen fans runt oss och bara fokuserade på nuet.

---

 

Jag slog upp boken och stirrade ner på den kursiverade stilen. Jag hatade redan denna bok men jag läste första kapitlet innan vi slutade.

- Glöm nu inte klockan två i bussfickan, log Mrs. Peterson.

Alla nickade och sprang ut till sina skåp. Klockan var snart tolv och det var lunch. Jag gick hand i hand med Ryan till matbordet som Chaz redan satt vid som hade haft spanska och slutade fem minuter tidigare. Han åt skolans pizza som var mer en seg gegga med lite grillkrydda på. Jag satte mig ner och kände hur de korta jeans kjolen var nära att spräckas. Till jeans kjolen hade jag matchat en trekvarts kortärmad tröja som var rosa randig. Jag tog en liten bit av pizzan.

- Hål timme till två hur orkar man?, frågade jag och suckade.

- Vi kan ju gå och äta något normalt i så fall, skrattade Ryan.

- Yes please, sa jag.

Vi gick till pizzerian i stan och köpte varsin Hawaii pizza med medium sås. Vi åt och skrattade och jag kunde inte fatta att för fyra veckor sedan att jag gjort om mitt liv på mindre än 48 timmar. Jag var väl lyckligare nu? Eller så var det bara det som jag intalade mig själv att jag var. Jag hade bara haft kontakt med Liam och Justin på min mobil. Liam skickade länkar till intervjuer som vanligt och jag och Justin skickade gulliga sms. Jag saknade honom men jag vet inte om jag kunde säga att han var min pojkvän än. Klockan blev snart halv två och vi sprang tillbaka till skolan. Vi hann precis fram när kön blev mindre. Vi satte oss ner långt fram och skrattade.

 

Jag hoppade upp och ner framför stängslet. Sandkatterna lekte runt och jag aww:ade ganska mycket eftersom dom var riktigt gulliga.

mitt nya liv. jag skulle fokusera på Justin, skolan och musiken. resten kunde dra åt helvete och i en kategorin var One Direction även om jag hatade att ta ut det på Liam och Zayn.

---

- Mamma snälla kan jag vara hemma idag?!, frågade jag och kände huvudvärken gå ner till benen så jag knappt orkade stå.
- Jovisst men då får du hjälpa mig med att rätta dom här läxorna och proven, sa hon och viftade med en hel hög papper.
- okej, sa jag och satte mig vid pianot.
Vi gick igenom papper efter papper för barnen i årskursen under mig. jag skrattade åt fel stavningar och mamma skämtade och vi hade roligt. sedan satt vi och pratade och såklart tog mamma upp min förändring. hon gillade mitt hår som jag klippt helt själv, hon älskade mina nya kläder eftersom hon gått igenom min garderob och mina skor. min mamma var en riktig skofantast. hon gillade mitt rum över huvudtaget och hon tyckte att det liknade ett riktigt vuxet rum fast med tonårsstil.  sedan kom frågan jag hade väntat på. varför?

- Mamma du vet ju One Direction och jag är typ bästa vänner. och att jag kan prata med dom om allt. (hon nickade). ja nu visade det sig att Louis, Harry och Niall alla är kära i mig och samtidigt har jag Justin. och jag är bara så förvirrad av alla känslor men jag vill vara med Justin. och Liam och Zayn sa att jag skulle berätta det för dom andra men Louis och Harry kom i förr går kunde jag inte för dom flörtade bara med mig och vi hade kul trotts att jag avvisade dom. och sen när dom skulle gå så sa dom att dom skulle bort och jag klarade inte av det längre så jag gjorde om mig till en tjej som jag mycket hellre vill vara är det fel mamma? är det fel att jag vill ändra mig så här mycket? 
- Alison min älskling det är inget fel alls bara du har kvar din personlighet så spelar det ingen roll hur du ser och om killarna verkligen gillar idg spelar det ingen roll och du har redan valt Justin.
- Men dom vill ju inte inse det!, sa jag och öppnade pianot.
- här har du en du kan prata med men vill du öva noter och glömma det här?, frågade mamma och räckte fram en papperslapp med ett nummer på.
Jag nickade och mamma hjälpte mig plugga noter och ta dom på pianot. jag spelade och spelade medans mamma satt i sängen och rättade och hjälpte mig. det var en härlig dag och jag ville inte veta vad som hände utanför dom här väggarna men min nya mobil började ringa. jag hade skickat mitt nya nummer till Liam och Zayn och bett dom att inte ge det till dom andra och det var det jag tyckte var så svårt eftersom dom stod så nära varandra och jag ville inte vara den som bröt dom. det var Liam som ringde.
- Vem är det?, frågade mamma och tittade på mig.
Jag ville skrika och smälla igen dörren på henne men jag log och sa att det var Amber.

- Hej, sa jag trött och satte mig vid Plutos fönster.
- Jag hörde från Louis vad som hände förut.
- Jag vill inte prata om det, sa jag lågt och hoppades att han inte skulle höra det eftersom det var faktiskt vad jag ville. jag ville prata om det men jag ville inte bli dömd från det.
- Jag hörde också från din mamma att du har gjort om dig och ditt rum.
- Varför bryr du dig?, frågade jag argt.
- för du är som min syster. du tillhör min familj och jag älskar dig. såklart jag bryr mig om dig.
- jag älskar dig också, sa jag och kände tårarna.
- Niall är verkligen ledsen.
- Jag antog det men jag kan inte prata med honom. jag kan inte säga till min bästa vän att jag inte har samma känslor för honom det skulle döda mig. för även om jag är helt förälskad i Justin kan jag inte bara lämna Niall. vi två har ett helt liv bakom oss och jag kan inte såra honom.
- ska jag säga det då?, frågade han ironsikt.
- Nej men jag ska skicka brev. tre stycken. till var och en och när jag skrivit klart dom skickar jag dom hem till dom och sedan får dom läsa det när dom kommer hem men tills dess får ni nöja er med att jag inte svarar okej.
- förståt. jag måste gå nu älskar dig.
- älskar dig mer Liam.
grät jag fram och Pluto hoppade upp i mitt knä och tröstade mig medans jag ville sjunka genom golvet men allt jag kunde tänka på var pianonoterna som spelades upp i mitt huvud. noterna rörde sig och framför mina ögon spelades torn. jag hatade den sången bara för den påminde mig om One Direction. jag satte på mig skorna och sprang till skolan. jag kom precis till sista lektion som var musik. jag log mot Ryan som satt längst bak. jag pratade med vår musik lärare och övertalade henne om att jag skulle få sjunga på skolans festival. sedan satt vi och sjöng höst sånger och där ibland sjöng vi That should be me vilket var Justins sång. den fick mig att le och jag mådde mycket bättre.

Liams perspektiv

Niall låg och grät medans Harry och Louis satt och tittade på film och alla tre i samma rum. nog visste jag att dom gillade samma tjej men inte visste jag att dom skulle dela på sorgen också. jag gick till Niall och kröp ner bredvid honom. jag kramade hårt om honom och kände hur han slappnade av men fortsatte gråta. när han slutat så vände han sig emot mig och log sakta. jag kramade om honom hårt och smekte honom på ryggen. efter ett tag så bad han mig att gå och jag nickade och gick. Niall slöt sig till Louis och Harry medans jag gick till Zayn som satt ute och spelade tvspel. jag spelade med honom och jag visste att han också störde sig på att Alison inte sagt något direkt till dom. men jag tyckte alla var starka eftersom ingen visade något för media och dom uppträde och var riktigt snälla mot fansen som vanligt.
- Sluta tänk på dom Liam dom är vuxna dom klarar sig själva, sa Zayn och puttade till mig.
- det är bara det att Alison jag vet inte vad jag ska säga till henne så hon fattar att hon gjort fel.
- Jag tror nog hon har det eftersom hon har gjort en makeover såg du inte bilderna på henne när hon gick på stan med han mannen.
jag nickade och tänkte hur hon kunde leva med alla paparazzis runt henne. hon brydde sig inte eller så var hon riktigt van eftersom hon varit förföljd av dom i ett år snart.
- Ni ska upp på scen, stormade Paul in.
vi hämtade dom andra som snabbt tog bort tårarna och satte på leenden. sedan stod vi där på scen med tusen fans runt oss och bara fokuserade på nuet.

Harry skrattade och jag log mot honom att han kände igen oss som två bandmedlemar i One Direction. han släppte in oss och gick till Lineea som satt i köket med vin i handen. hon vinkade mot oss innan vi fortsatte upp för trappan där Alison mycket riktigt spelade Gotta Be You på sin fiol.

---

jag satte på Justin solglasögon, en keps och sedan satte jag på honom en munkjacka som också låg i baksättet. jag fixade till hans hår och sedan voila ingen mer Bieber som är synlig. han såg lite ut som Chaz istället och jag skrattade åt mitt mäster verk medans Justin körde vidare helt opåverkad av vad jag hade hållit på med att göra.

---

- Jag vet att du och Alison står riktigt nära varandra men jag måste berätta för dig jag kan inte vara hemlig längre men jag gillar henner verkligen. jag menar gillar gillar
orden slogs emot mig men jag nickade och sa att det var lugnt. så nu måste jag tävla mot den charmiga Styles också kan det bli värre? precis då skrattade Louis och skickade en lapp till mig. det syntes inte men när jag läste medelandet frös hjärtat till is och jag trode jag skulle svimma. Så Tomlinson är med i fajten. detta kommer inte slut bra varken för oss eller för Alison.

---

dörren öppnades och in kom mamma. hon grät. Jag sprang fram till henne och kramade om henne. vi stod där i dörröppningen och grät båda två. jag grät för att mamma grät och jag visste inte varför hon grät vilket gjorde mig rädd. Pluto tassade ner till oss och smekte sig mot våra ben. dörren drogs igen i en hård vind och vi tittade in i varandras ögon. Hon var livrädd det såg jag redan nu.

---

Mamma tog sig ur mitt grepp coh torkade bort sina tårar.
- Förlåt Alison jag fick bara lite panik när jag inte hittade dig förut. Jag var rädd att någon hade tagit dig men du är min duktiga flicka, sa hon coh kramade om mig igen.
- Jag skulle aldrig lämna dig, viskade jag coh pussade henne på kinden.
jag hörde en man harkla sig bakom oss. jag tittade upp och såg att han var mammas längd, vältränad, lika blont hår som jag och likadana havsblåa ögon som jag hade. han var riktigt stilig.
- Förlåt mig mina damer men den här lilla rakaren är den er?, frågade han och lyfte upp Pluto som hade lyckats smita ut på något sätt.
- Åhh tack så mycket, sa mamma och räckte mig den feta katten.
- Jag lämnar er ensamma men Ry kommer säkert över senare eller Harry, sa jag och gick upp för trappan.
Mamma nickade och fortsatte att prata med främlingen som faktiskt liknade pappa lite. jág satte ner Pluto på fönsterbrädet i garderoben och tittade på klockan. sju på kvällen. jag suckade men hörde snabbt en knackning på fönstret. den långa stegen som stod lutad under fönstret hade mamma inte tagit bort sedan vi målade om mina fönsterkarmar och nu knackade någon. jag gick och tittade vem det var. Louis vinkade glatt och höll upp en film.  Jag skrattade och öppnade fönstret.
- Alltid kommer du från fel håll, sa jag eftersom han jämnt kom genom fönstret när han hälsade på i Canada med killarna.
Han nickade och skyndade att sätta på filmen medans jag gick ner för att göra iordning något att äta. mamma och främlingen hade flyttat sig till vardagsrummet med varsin kopp te och jag tog upp morötter och poopcorn och läsk. när jag kom upp var det skräckfilm. jag himlade med ögonen och satte mig ner i sängen bredvid Louis som la en arm runt mina axlar. Han tog en morot och började knappra medans jag satt och lekte med popcornen. Killarna i min omgivning hade blivit riktigt närgångna förut Chaz, Ryan och Liam och Zayn. medans tonårs flickan blev brutalt mördad skrek jag och blundade medans Louis kramade om mig hårdare och viskade att han skulle skydda mig om någon kom in genom fönstret.

När filmen var slut satt Louis och jag och matade varandra med popcorn och satt och söp upp läsken som var kvar. jag skrattade när Louis började dansa och jag tittade på honom och kände värmen sprida sig till fingertopparna. han tittade på klockan som var nästan tio.
- Hm.. jag måste gå princess men vi syns snart, sa han coh pussade mig i pannan innan han kröp ut genom fönstret som jag tvungt stängde efter honom.
Jag la mig i sängen som var full med salt och lukten av honom. jag stängde ögonen och försökte somna men jag kunde inte min hjärna vägrade lägga ner. mamma kom in i rummet och pussade mig godnatt på kinden innan hon lämnade dörren på glänt. jag drog täcket över huvudet och tänkte på min framtid. det fanns fyra stycken just nu och jag orkade inte tänka på någon av dom fast jag gjorde det endå tills jag somnade.

När jag vaknade kom jag på att det var måndag igen och att det betydde skola. Jag satte på mig min rosa One Pice och sminkade mig med rosa smink innan jag satte håret i en höghästsvans och sedan satte på mig mina sneakers och tog frukostäpplet i handen och sprang ut till Ryan som väntade. HAn skrattade åt mig jag stannade och vände mig om
- Gå iför väg jag glömde mina tekniska prylar!
Han skrattade ännu mer och jag trodde han skulle lägga sig på marken men när jag kom ner igen stod han fortfarande upp och skrattade när han såg mig igen.

När vi kom till skolan så hoppade jag runt och var ovanligt glad kanske var det för att jag skulle möta Justin sen, eller var det för jag var med Louis igår eller var det för att jag inte kunde sluta tänka på Harry eller Niall. vad hade jag satt mig i för knipa mina fyra vänner som alla visade intresse för mig och jag kunde inte ens välja mellan dom. jag gjorde facepalm för mig själv så att Chaz började skratta men dagen gick ovanligt fort för ena sekunden satt jag på franskan och i nästa satt jag med tankarna på nästa mattetal coh några sekunder senare satt jag på musiken och sjöng till A year with out rain som lät som en döende katt. sedan skuttade jag ut ur skolan och in i Justins armar innan vi två åkte iväg i hans bil. jag böt om i baksättet till en knä lång lila klänning som hade band på sig över allt. den var riktigt snygg och jag gjorde om sminket och sedan satte jag mig fram hos Justin igen som kört så sakta han hade kunnit. 
- Bio eller romantisk middag?, frågade han och lyfte på ögonbrynet.
- Så det är en dejt, log jag.
- Om du vill Shawty.
- I så fall romantisk middag och jag frågar dig en massa saker, skrattade jag.
Justin nickade och körde till en fin resturang där vi fick privatrum och Kenny som stod utanför och vaktade. jag hade gett honom mitt gameboy så han inte skulle ha tråkigt så han satt och spelade supermario.
- Så din favorit färg är Lila medans min är blå eller rosa. Du har en hund som heter Sam och jag en katt som heter Pluto. du har välrdens snällaste familjer efter som du har två typ, fnissade jag nervöst. medans jag har min underbara mamma.
- din pappa då?, frågade Justin och tog min hand.
- dog samma dag som farmor och farfar, årsdagen är 27 december i år för alla tre, log jag sorgset. jag hade aldrig tänkt på att dom dog samma dag.
- Vad hemskt jag är så ledsen.
- var inte det är inte ditt fel och du visste inte. kan vi prata om något annat?, frågade jag och kramade om hans hand medans han nickade.

Justin släppte av mig och kysste mig på kinden. jag gick in och började med den dumma kemi läxan som jag inte fattade något av men var ändå tvungen att göra. främlingen var här idag igen fast den här gången var han presenterad som Hank Peterson. jag log bara mot honom när han hade presenterat sig och sedan fortsättit med läxan. mamma skulle inte bli nöjd att jag inte pratade med honom men jag hade inte tid. NIall ringde mig på skype och jag svarade och vinkade glatt. vi pratade lite fast jag var ganska off tills han hjälpte mig och sedan satt vi och skämtade och dom där ute trodde säkert jag var galen eftersom dom trodde jag var ensam här inne.

Nialls perspektiv

Jag visste att jag tävlade mot Justin i att få Alison som min flickvän. men jag var så himla förälskad i henne. jag har varit det ganska länge och den enda tanken som går runt i mitt huvud är varför har jag inte sagt något tidigare? efter vårt skype samtal kände jag att hjärtat bulltade hårt och att jag rodnade. Harry öppnade dörren. han höll i en kamera och visade att jag skulle följa med ut till den stjärnklara natten. Jag ställde mig bredvid Liam som ruffsade om mitt hår. Allt hade blivit så kompliserat sedan Alison flyttat och vi blivit kända. ibland saknade jag lite att vara ingen speciell men jag kunde inte ångra mig nu. Harry tog en bild och kastade sedan kameran till Louis som skrattande tog emot den.

efter fotostunden tog Harry mig lite avsides.
- Jag vet att du och Alison står riktigt nära varandra men jag måste berätta för dig jag kan inte vara hemlig längre men jag gillar henner verkligen. jag menar gillar gillar
orden slogs emot mig men jag nickade och sa att det var lugnt. så nu måste jag tävla mot den charmiga Styles också kan det bli värre? precis då skrattade Louis och skickade en lapp till mig. det syntes inte men när jag läste medelandet frös hjärtat till is och jag trode jag skulle svimma. Så Tomlinson är med i fajten. detta kommer inte slut bra varken för oss eller för Alison.