Rachelsnoveller

Mamma vinkade och gav mig en kram innan hon började sakta förvinna. Sista gången jag skulle se henne och det var min sista önskan. Den enda önskan också och det hade varit att sjunga med henne. Jag tittade bort mot pianot fortfarande och tårarna strömmade ner och jag hade ett leende på läpparna. Louis la armarna om mig och gav mig en hård kram bakifrån. Harry log mot oss.

- Tack för ni tog med mig hit jag behövde det, log jag och torkade bort tårarna.

- Du såg henne eller hur?, frågade Harry.

- Sista gången, sa jag och kände smärtan av saknad och tårarna åkte ner på nytt.

Vi satte oss i bilen och Harry hoppade in i framsättet efter att jag tvingat honom. Jag satte mig själv i baksättet då Louis körde oss hem. Min mobil började ringa och den välkända sången Price Tag fyllde bilen. Jag log mot Harry som tittade på nig konstigt.

- Hej Ry, sa jag och tittade ner i bilgolvet.

- Var är du? Alla tror att du har tagit självmord eller sitter och skär dig någonstans?!

- Tror du jag är så deprimerad eller?, frågad ejga lite irriterat.

- Jag tror ärligt att du precis nu sitter någonstans och skär dig ja det gör jag, sa han surt tillbaka.

- Jag kanske bordet göra det! Ingen annan verkar ju bry sig om jag dör eller inte!, skrek jag mot telefonen.

Louis stannade bilen och när jag mötte hans blick såg jag sorg. Den där blicken som sa att han skulle bry sig om jag försvann eller var kvar. Ryan skrek något hemskt så jag blev riktigt förbannad.

- Ry ärligt jag ska gå och dö nu hoppas du blir jävligt glad.

- Alla tror det ändå och du är försenad med två timmar!

- Jag tror nog Magret kan klara sig själv, sa jag drygt och syftade på att kuratorn som jag egentligen skulle gått till kunde klara sig själv.

- Sluta vara så himla barnslig.

- Varför gör du så här mot mig?!

Skrek jag tillbaka och smällde ihop telefonen. harry tog ifrån mig mobilen och log svagt mot mig. när jag äntligen blivit lycklig varför var min vän tvungen att göra mig ledsen igen. räckte det inte med att resten av min familj dött. var jag tvungen att dö också för att världen skulle bli bättre?

Louis steg ur bilen och Harry och jag var snabba att följa efter. Jag stirrade ner på gruset som knastrade under mina skor när jag ställde mig på det. Jag kände hur illamående jag var över att alla ville att jag skulle dö. Jag hade gått igenom dödshot från fans från One Direction och på senaste tiden även Justins fans, jga var van vid alla papparazzis som springer runt mig och inbjudningar till intervjuer och premiärer och allt. jga kund eignorera det men när till och med Ryan ville att jag skulle dö då klarade jag inte av det längre. Louis satte sin hand under min haka och tvingade mig att möta hans ögon.

- Ali låt dom aldrig säga något sånt åt dig. Lova mig att du inte kommer dö försen du är minst åttio år gammal med en massa barnbarn och barn runt dig och hundra djur bredvid dig.

- Jag kan inte säga att jag aldrig tänkt på att.. ni vet skära mig. Men jag kan inte, det går inte men jag vill inte vara kvar här. det enda som är bra är när ni är här eller Justin annars är allt bara ett helvete.

Harry drog in mig i en varm kram och pussade mig på pannan. Louis var snart framme och la armarna om oss båda. Dom skyddade mig mot om världen och jag älskade att jag kunde tänka på något annat när jag var med dom.

Nästa vecka var det över allt på nyheterna. Ett hus hade brunnit ner, en hade blivit skadad. Jag var sotig, full av aska och slitna kläder precis som om jag varit med i branden. Jag hade tagit första planet till London där One Direction och Justin väntade på mig. Jag hade inte haft tid för något jag hade rymt iväg. Lämnat Canada bakom mig och alla dåliga minnen och allt jag fått ut av det var ärr, minnen och sorg. Huset hade brunnit ner och skadat mig och den snälla brandmannen som skulle rädda mig. Ville jag dö? Kanske jag visste inte...

Jag tittade fortfarande på nyheterna på mobilen medans Londons regn sköljde bort allt. Jag staplade fram coh gick in i närmaste affär. ingen var där inne så jag köpte nya kläder och accesoarer. jag betalade såklart och gick sedan vidare. sminket som runit ut var borta och håret låg blöt ner över mina axlar.  Jag kom till killarnas lägenhet. jag hade gått från flygplatsen eftersom jag egentligen skulle komma imogronbitti. men jag hade suttit i häkte och erkänt allt och sedan fått betala bort alla mina pengar. det var jag som hade brännt huset det var jag som hade velat att allt skulle försvinna. Jag åkte hiss upp och tänkte på hur jag skulle bli omhändetagen nu. Polisen hade sagt det. Dom hade skickat Pluto till Alex och Hank och allt annat som jag inte fick ha kvar vilket egentligen bara var mina kläder och skor och lite lite pengar. hissen stannade och jag steg ut. jag knackade på samtidigt somjag försökte skaka av mig det mesta av vattnet som en blöt hund. Några minuter senare öppnade Niall dörren. Han stirrade på mig där jag stod helt borttappad. vad skulle han tro om mig när jag skulle berätta vad jag gjort? Han hämtade en handduk åt mig och drog in mig i hans lägenhet som luktade mat. han sa inte ett ord försen efter han hade satt på mig hans gamla kläder som bestod av en tröja med irlandsflagga på och ett par av hans mjukisbyxor.

- Så vad gör mig äran att Bug sitter här när hon egentligen ska komma imorgon?, frågade han allvarligt.

- Har du sett nyheterna?, frågade jag. jag visste att det hade kommit till London också då jag sett ett inlägg om det på flygplatsens tv central.

Niall nickade sakta innan han satte på tv:n där nyheten fortfarande gick. jag suckade. varför hade jag varit tvungen att sätta eld på det förbannade huset? om Ryan inte hade varit elak mot mig hela jävla veckan och inte nog med att Chaz hade ignorerat mig. jag hade blivit ännu mer utmobbad och alla skrek åt mig att jag borde dö. Jag ville se någon bli sårad det var väl därför jag stte eld på huset men nu när jag sitter här i Nialls lägenhet i London så fattade inte hur jag kunde göra det.

- Jo det var jag, han tappade hakan.

- NIALL HORAN VI SKA FESTA LOSS!

skrek Zayn när han och resten av killarna kom instormandes i lägenheten och hittad emig coh Niall chokade på soffan. Niall hade fortfarande inte stängt munnen och jag såg bedrövlig ut i hans gamla kläder och sorgsen. Jag ville inte bort från dom men va dskulle jag ha för val om jag blev bort adopterad till andra sidan jordklotet eller om jag kom till en familj som var jätte elaka. vad skulle jag ha för val då?