GBU Kapitel 11. hurt
mitt nya liv. jag skulle fokusera på Justin, skolan och musiken. resten kunde dra åt helvete och i en kategorin var One Direction även om jag hatade att ta ut det på Liam och Zayn.
- Mamma snälla kan jag vara hemma idag?!, frågade jag och kände huvudvärken gå ner till benen så jag knappt orkade stå.
- Jovisst men då får du hjälpa mig med att rätta dom här läxorna och proven, sa hon och viftade med en hel hög papper.
- okej, sa jag och satte mig vid pianot.
Vi gick igenom papper efter papper för barnen i årskursen under mig. jag skrattade åt fel stavningar och mamma skämtade och vi hade roligt. sedan satt vi och pratade och såklart tog mamma upp min förändring. hon gillade mitt hår som jag klippt helt själv, hon älskade mina nya kläder eftersom hon gått igenom min garderob och mina skor. min mamma var en riktig skofantast. hon gillade mitt rum över huvudtaget och hon tyckte att det liknade ett riktigt vuxet rum fast med tonårsstil. sedan kom frågan jag hade väntat på. varför?
- Mamma du vet ju One Direction och jag är typ bästa vänner. och att jag kan prata med dom om allt. (hon nickade). ja nu visade det sig att Louis, Harry och Niall alla är kära i mig och samtidigt har jag Justin. och jag är bara så förvirrad av alla känslor men jag vill vara med Justin. och Liam och Zayn sa att jag skulle berätta det för dom andra men Louis och Harry kom i förr går kunde jag inte för dom flörtade bara med mig och vi hade kul trotts att jag avvisade dom. och sen när dom skulle gå så sa dom att dom skulle bort och jag klarade inte av det längre så jag gjorde om mig till en tjej som jag mycket hellre vill vara är det fel mamma? är det fel att jag vill ändra mig så här mycket?
- Alison min älskling det är inget fel alls bara du har kvar din personlighet så spelar det ingen roll hur du ser och om killarna verkligen gillar idg spelar det ingen roll och du har redan valt Justin.
- Men dom vill ju inte inse det!, sa jag och öppnade pianot.
- här har du en du kan prata med men vill du öva noter och glömma det här?, frågade mamma och räckte fram en papperslapp med ett nummer på.
Jag nickade och mamma hjälpte mig plugga noter och ta dom på pianot. jag spelade och spelade medans mamma satt i sängen och rättade och hjälpte mig. det var en härlig dag och jag ville inte veta vad som hände utanför dom här väggarna men min nya mobil började ringa. jag hade skickat mitt nya nummer till Liam och Zayn och bett dom att inte ge det till dom andra och det var det jag tyckte var så svårt eftersom dom stod så nära varandra och jag ville inte vara den som bröt dom. det var Liam som ringde.
- Vem är det?, frågade mamma och tittade på mig.
Jag ville skrika och smälla igen dörren på henne men jag log och sa att det var Amber.
- Hej, sa jag trött och satte mig vid Plutos fönster.
- Jag hörde från Louis vad som hände förut.
- Jag vill inte prata om det, sa jag lågt och hoppades att han inte skulle höra det eftersom det var faktiskt vad jag ville. jag ville prata om det men jag ville inte bli dömd från det.
- Jag hörde också från din mamma att du har gjort om dig och ditt rum.
- Varför bryr du dig?, frågade jag argt.
- för du är som min syster. du tillhör min familj och jag älskar dig. såklart jag bryr mig om dig.
- jag älskar dig också, sa jag och kände tårarna.
- Niall är verkligen ledsen.
- Jag antog det men jag kan inte prata med honom. jag kan inte säga till min bästa vän att jag inte har samma känslor för honom det skulle döda mig. för även om jag är helt förälskad i Justin kan jag inte bara lämna Niall. vi två har ett helt liv bakom oss och jag kan inte såra honom.
- ska jag säga det då?, frågade han ironsikt.
- Nej men jag ska skicka brev. tre stycken. till var och en och när jag skrivit klart dom skickar jag dom hem till dom och sedan får dom läsa det när dom kommer hem men tills dess får ni nöja er med att jag inte svarar okej.
- förståt. jag måste gå nu älskar dig.
- älskar dig mer Liam.
grät jag fram och Pluto hoppade upp i mitt knä och tröstade mig medans jag ville sjunka genom golvet men allt jag kunde tänka på var pianonoterna som spelades upp i mitt huvud. noterna rörde sig och framför mina ögon spelades torn. jag hatade den sången bara för den påminde mig om One Direction. jag satte på mig skorna och sprang till skolan. jag kom precis till sista lektion som var musik. jag log mot Ryan som satt längst bak. jag pratade med vår musik lärare och övertalade henne om att jag skulle få sjunga på skolans festival. sedan satt vi och sjöng höst sånger och där ibland sjöng vi That should be me vilket var Justins sång. den fick mig att le och jag mådde mycket bättre.
Liams perspektiv
Niall låg och grät medans Harry och Louis satt och tittade på film och alla tre i samma rum. nog visste jag att dom gillade samma tjej men inte visste jag att dom skulle dela på sorgen också. jag gick till Niall och kröp ner bredvid honom. jag kramade hårt om honom och kände hur han slappnade av men fortsatte gråta. när han slutat så vände han sig emot mig och log sakta. jag kramade om honom hårt och smekte honom på ryggen. efter ett tag så bad han mig att gå och jag nickade och gick. Niall slöt sig till Louis och Harry medans jag gick till Zayn som satt ute och spelade tvspel. jag spelade med honom och jag visste att han också störde sig på att Alison inte sagt något direkt till dom. men jag tyckte alla var starka eftersom ingen visade något för media och dom uppträde och var riktigt snälla mot fansen som vanligt.
- Sluta tänk på dom Liam dom är vuxna dom klarar sig själva, sa Zayn och puttade till mig.
- det är bara det att Alison jag vet inte vad jag ska säga till henne så hon fattar att hon gjort fel.
- Jag tror nog hon har det eftersom hon har gjort en makeover såg du inte bilderna på henne när hon gick på stan med han mannen.
jag nickade och tänkte hur hon kunde leva med alla paparazzis runt henne. hon brydde sig inte eller så var hon riktigt van eftersom hon varit förföljd av dom i ett år snart.
- Ni ska upp på scen, stormade Paul in.
vi hämtade dom andra som snabbt tog bort tårarna och satte på leenden. sedan stod vi där på scen med tusen fans runt oss och bara fokuserade på nuet.
- Mamma snälla kan jag vara hemma idag?!, frågade jag och kände huvudvärken gå ner till benen så jag knappt orkade stå.
- Jovisst men då får du hjälpa mig med att rätta dom här läxorna och proven, sa hon och viftade med en hel hög papper.
- okej, sa jag och satte mig vid pianot.
Vi gick igenom papper efter papper för barnen i årskursen under mig. jag skrattade åt fel stavningar och mamma skämtade och vi hade roligt. sedan satt vi och pratade och såklart tog mamma upp min förändring. hon gillade mitt hår som jag klippt helt själv, hon älskade mina nya kläder eftersom hon gått igenom min garderob och mina skor. min mamma var en riktig skofantast. hon gillade mitt rum över huvudtaget och hon tyckte att det liknade ett riktigt vuxet rum fast med tonårsstil. sedan kom frågan jag hade väntat på. varför?
- Mamma du vet ju One Direction och jag är typ bästa vänner. och att jag kan prata med dom om allt. (hon nickade). ja nu visade det sig att Louis, Harry och Niall alla är kära i mig och samtidigt har jag Justin. och jag är bara så förvirrad av alla känslor men jag vill vara med Justin. och Liam och Zayn sa att jag skulle berätta det för dom andra men Louis och Harry kom i förr går kunde jag inte för dom flörtade bara med mig och vi hade kul trotts att jag avvisade dom. och sen när dom skulle gå så sa dom att dom skulle bort och jag klarade inte av det längre så jag gjorde om mig till en tjej som jag mycket hellre vill vara är det fel mamma? är det fel att jag vill ändra mig så här mycket?
- Alison min älskling det är inget fel alls bara du har kvar din personlighet så spelar det ingen roll hur du ser och om killarna verkligen gillar idg spelar det ingen roll och du har redan valt Justin.
- Men dom vill ju inte inse det!, sa jag och öppnade pianot.
- här har du en du kan prata med men vill du öva noter och glömma det här?, frågade mamma och räckte fram en papperslapp med ett nummer på.
Jag nickade och mamma hjälpte mig plugga noter och ta dom på pianot. jag spelade och spelade medans mamma satt i sängen och rättade och hjälpte mig. det var en härlig dag och jag ville inte veta vad som hände utanför dom här väggarna men min nya mobil började ringa. jag hade skickat mitt nya nummer till Liam och Zayn och bett dom att inte ge det till dom andra och det var det jag tyckte var så svårt eftersom dom stod så nära varandra och jag ville inte vara den som bröt dom. det var Liam som ringde.
- Vem är det?, frågade mamma och tittade på mig.
Jag ville skrika och smälla igen dörren på henne men jag log och sa att det var Amber.
- Hej, sa jag trött och satte mig vid Plutos fönster.
- Jag hörde från Louis vad som hände förut.
- Jag vill inte prata om det, sa jag lågt och hoppades att han inte skulle höra det eftersom det var faktiskt vad jag ville. jag ville prata om det men jag ville inte bli dömd från det.
- Jag hörde också från din mamma att du har gjort om dig och ditt rum.
- Varför bryr du dig?, frågade jag argt.
- för du är som min syster. du tillhör min familj och jag älskar dig. såklart jag bryr mig om dig.
- jag älskar dig också, sa jag och kände tårarna.
- Niall är verkligen ledsen.
- Jag antog det men jag kan inte prata med honom. jag kan inte säga till min bästa vän att jag inte har samma känslor för honom det skulle döda mig. för även om jag är helt förälskad i Justin kan jag inte bara lämna Niall. vi två har ett helt liv bakom oss och jag kan inte såra honom.
- ska jag säga det då?, frågade han ironsikt.
- Nej men jag ska skicka brev. tre stycken. till var och en och när jag skrivit klart dom skickar jag dom hem till dom och sedan får dom läsa det när dom kommer hem men tills dess får ni nöja er med att jag inte svarar okej.
- förståt. jag måste gå nu älskar dig.
- älskar dig mer Liam.
grät jag fram och Pluto hoppade upp i mitt knä och tröstade mig medans jag ville sjunka genom golvet men allt jag kunde tänka på var pianonoterna som spelades upp i mitt huvud. noterna rörde sig och framför mina ögon spelades torn. jag hatade den sången bara för den påminde mig om One Direction. jag satte på mig skorna och sprang till skolan. jag kom precis till sista lektion som var musik. jag log mot Ryan som satt längst bak. jag pratade med vår musik lärare och övertalade henne om att jag skulle få sjunga på skolans festival. sedan satt vi och sjöng höst sånger och där ibland sjöng vi That should be me vilket var Justins sång. den fick mig att le och jag mådde mycket bättre.
Liams perspektiv
Niall låg och grät medans Harry och Louis satt och tittade på film och alla tre i samma rum. nog visste jag att dom gillade samma tjej men inte visste jag att dom skulle dela på sorgen också. jag gick till Niall och kröp ner bredvid honom. jag kramade hårt om honom och kände hur han slappnade av men fortsatte gråta. när han slutat så vände han sig emot mig och log sakta. jag kramade om honom hårt och smekte honom på ryggen. efter ett tag så bad han mig att gå och jag nickade och gick. Niall slöt sig till Louis och Harry medans jag gick till Zayn som satt ute och spelade tvspel. jag spelade med honom och jag visste att han också störde sig på att Alison inte sagt något direkt till dom. men jag tyckte alla var starka eftersom ingen visade något för media och dom uppträde och var riktigt snälla mot fansen som vanligt.
- Sluta tänk på dom Liam dom är vuxna dom klarar sig själva, sa Zayn och puttade till mig.
- det är bara det att Alison jag vet inte vad jag ska säga till henne så hon fattar att hon gjort fel.
- Jag tror nog hon har det eftersom hon har gjort en makeover såg du inte bilderna på henne när hon gick på stan med han mannen.
jag nickade och tänkte hur hon kunde leva med alla paparazzis runt henne. hon brydde sig inte eller så var hon riktigt van eftersom hon varit förföljd av dom i ett år snart.
- Ni ska upp på scen, stormade Paul in.
vi hämtade dom andra som snabbt tog bort tårarna och satte på leenden. sedan stod vi där på scen med tusen fans runt oss och bara fokuserade på nuet.
