Rachelsnoveller

 Jag öppnade ögonen och blinkade mitt huvud gjorde ont. jag kände en skarp smärta i bennet och jag vek mig dubbel och stönade. löven omkring mina fötter var blodiga och stigen var som bort blåst. jag stod i en glänta... den verkade öde förutom killarna som satt fast kedjade i en stor sten mitt emot mig, Cari som låg på ett stenbord. det såg ut som hon sov men jag visste bättre från allt blod jag såg. Jag skakade och försökte gå fram till Cari men kedjan som satt runt min handled spändes och smärtan illade genom armen.

- Du kan alltid fråga om du vill komma loss, sa Fem.

Hans hår var var avrakat och han såg ut som killen i Beastly och inte den snygga verisionen. Han rörde elegant på sig inte alls som han hade varit död. Han gav mig ett flin och det började växa hår över hela hans kropp. långa klor sköt ut från hans naglar och han växte ur kläderna. han blev flera meter lång och kraftigt byggd. Håret var blont och det såg ut som löven satt fastklistrade men Fem strök sig själv med klorna så dom elegant trillade ner mot marken igen. Han skrattade så det ekade genom gläntan och så en rysning kom upp i min kropp. jag blinkade och han var tillbaka till den Fem som jag mindes honom. han närmade sig mig och för varje steg blev han gråare och gråare, blodmärken bildades på tröjan och han hostade upp blod. när han stod framför mig kände jag lukten av hans blod, kände värmen från andedräkten och kylan från hans hud. han smekte mig över kinden.

- Jag har tittat på dig Shaf. Har knappt sovit, sa han med ett skratt.

han lutade sig fram och blodet försvann medans han läppar masserade mina. kyssen varade så länge att jag ville putta bort honom från mig och när han väl drog sig undan så tvingade han ner mig mot marken. jag skakade och tittade mot killarna. dom blinkade sig vakna.

- Oroa dig inte för dom mitt lilla husdjur skakade dom inte. Tror jag, sa han och skrattade igen.

Niall skrek till när en liten håriga ödla kröp över honom. jag såg märkena från dess fötter och blodet som markera fotavtrycken. ödlan växte sig större och större tills den var lika stor som en rottweiler då skakade den av sig pälsen och såg ut som en hårllös hund tills den började hosta. för varje hostning kom en tagg upp. snart såg den ut som en liten drake med taggar från öronen ända ner till svansen. fjällen var röda och såg slemmiga ut. den klor var vita och svansen var lång. den stora ögon tittade på mig, dom var hasselnöts bruna och klotrunda, den gav mig ett brett grin som vissade två dubbla rader tänder. den tunga slickade tänderna innan den röt mot mig och stampade med fötterna på marken. 

- Fizzy lugna ner dig grabben! du ska få lunch snart Shaf ska bara välja vem, sa han och kliade draken bakom örat.

- Jag tänker inte offra mina vänner för en dum lek!, sa jag skakigt och kom på fötter.

- om det inte är en lek då? tänk om jag verkligen blivit galen? det kanske är min kraft tror du inte det Fizzy?

det skulle vara härligt va.

- Låt henne vara!, skrek Harry.

Fizzy eller draken stormade mot honom och tryckte ner foten eller tassen mot hans bröst jag visste inte hur jag ville reagera. Fem knäppte med fingrarna och kedjan runt min handled försvann. jag sprang framåt och knuffade undan Fizzy som var otroligt lätt. Jag smekte Harry över kinden och drog handen genom hans svettiga hår. Jag tittade in i hans gröna ögon och med blicken frågade jag hur han mådde och han nickade som att säga att han mådde bra.

Fem slet upp mi gfrån marken och tvingade mig mot bordet där Cari låg. han andades lugnt och på något sätt visste jag att hon mådde bra. 

- Shaf välj nu vem ska dö först, frågade Fem och jag såg hur Fizzy otåligt gick fram till oss ohc la sig vid Fems fötter.

- Ingen ska dö men jag skulle vilja vet hur du lever, sa jag och tittade på Zayn som trasslade sig ur sina bojor.

- Ska vi börja från början eller mitten... jag vet vi börjar med slutet och slutar med mitten det skulle vara intressant. men först.

han la sin hand på min axel. han tog tag i mitt skin så det gjorde ont innan han ryckte. han skrattaed och höll upp skinnet medans jag skrek och föll ihop och vände mig på marken. smärtan flammade upp om och om igen jag ville spy, jag ville dö bara smärtan försvann. Jag kände armar runt mina axlar och hur någon lyfte upp mig i sin famn. jag vred och vände mig för att komma ner på marken igen.

- Shaf vad är det lugna ner dig berätta vad som är fel?

Zayn höll mig i sin famn och min arm var som återställd och smärtan domnade bort.

- Visst är det ett coolt trick, log Fem stolt. Det började för tre år sedan och jag har bara utvecklat det. alla gånger i lektions salen när det försvann saker, folk ramlade, läraren skrek på osynliga saker det var jag alltihopa. jag kan förvrida verkligheten jag drog inte alls av dig skinnet, När alla försvann var det inte Fizzy och egentligen så är Fizzy en fågel. Jag fick  marken att skaka när du gick, folk att försvinna, krafter att komma och ja Liam jag dog inte men ditt trick var fantastiskt . Tyvärr så förvrängde jag den lite men tankeläsning ibilder är svårt. Cari lärde mig... mot sin vilja förstås men annars är det inget fel på henne.

- Varför förde du bort henne?!, frågade Louis argt.

- har du inte hört om stackars Cari. döende... inte hon förstås hennes mamma.

Louis fick tårar i ögonen och slet i bojorna.

- Idiot sluta sprattla runt så mycket!, skrek Fem.