Kapitel 12 Sel

Jag älskar Justin och jag hoppas att han älskade mig

samma dag undertiden Mirandra var ensam:



Jag var tvungen att säga till Selena att det var slut. känslorna hade varit slut förlängesen och det var inte rättvist att ha kvar Selena.
Jag hörde varenda viskning som hon viskade och trodde att jag inte hörde. jag såg att hon blev ledsen och jag stod inte ut längre. Jag åkte där ifrån till Selena. hon bodde på ett hotel två timmar här ifrån.
jag stannade och gick in. Mina fans stoppade mig flera gånger men jag blev lika glad för varje gång någon skrek mitt namn. Jag skrev några autografer men dom flesta ville ha bilder. när jag väl kom upp till Selena så pustade jag ut för det var mycket mindre fans än vad det brukar vara. jag knackade på och hon öppnade. Hon log stort och kysste mig innan hon drog in mig i rummet.
- Jo Sel...
- Jag är så glad att du är här.
- Sel jag kan inte vara ihop med dig längre.
- Det är den där McKay va?
jag nickade stumt.
- Det är okej, sa hon och kramade om mig.
Jag gick där ifrån och fick ett sms från scooter som berättade att Miranda var i studion.
Mirandas perspektiv
(efter att dom blivit ihop)

Justin och Scooter hade pratat ensamma ett tag medans jag gått runt i studion och än en gång hjälpt några av männen. det var konstigt att jag kunde sånt här men männen gillade min hjälp.
jag satte upp håret i en toffs och gick på tå till baksidan av scenen. jag gick försiktigt in i ett rum och satte mig ner på soffan. en stor tv var framför mig och jag började genast sätta in en massa sladdar. jag fingrade på några knappar och satte in några sladdar till. jag tryckte på en annan knapp och med ett gnissel startades tvn. scenen syntes och jag såg hur Justin stod kvar där med Scooter. jag satte på ljudet med en gul knapp och snart hörde jag deras röster.
- Miranda måste tillbaka efter tävlingen.
- Nej hon ska stanna här.
- Då måste hon följa med på turnén och vi har inte plats för det. då måste vi antingen ta bort Jasmine och Selena eller Jasmine och Chris.
- Jasmine och Selena.
Scooter såg bekymrad ut men nickade.
- Vem ska öppna för dig då? och Jessica kan inte sjunga overboard med dig hela tiden.
- Miranda kan sjunga du har ju hört det själv jag behöver bara övertyga henne.
- Hon är en person också.
- HOn gör allt för mig jag vet det.
jag fick tårar i ögonen. tog han mig förgivet? hur kunde han. visst jag skulle sjunga för honom men int eför att han frågade nu utan för att dom inte hade någon och för att jag inte ville tillbaka till Aris. Jag stängde av tvn och gick ut på scenen. Jag tackade ja till erbjudandet och svalde ner tårarna som fastnade i halsen.

(tävlingen)

Jag skakade jag skulle snart upp på scenen. Justin satt på sin domar plats. bredvid honom på vänster sida satt Selena Gomez och på hans högra satt Niall Horan och bredvid honom satt Liam Payne, Harry Styles, Zayn Malik och Louis Tomlinson. Jag skulle upp men jag skakade så mycket att dom var tvungna att säga mitt namn två gånger innan jag gick upp. Jag tog micken och musiken startades
jag stod kvar på scenen med micken i handen och bara hörde applåderna. jag log stort och tittade bort mot domarna. Alla visade tummen upp och jag log större.
- omg Miranda you where awesome!, sa Liam.
- that's my Angel, sa Justin och blinkade mot mig.
- I love your voice. you are a great singer, sa Selena.
Jag log stort och gick av scenen. det var inte så många kvar efter mig. jag hade tre efter mig så jag satte mig i rummet med tvn där även Mecky satt. Hon skrattade och klappade händerna som ett uppspelt barn så fort man såg någon av killarna. jag satte mig ner bredvid henne och tittade klart och när dom ropade upp alla finalister ropade dom inte upp alla så jag satt spänd på att höra mitt namn. dom ropade upp mig och jag sprang till scenen. Alla log stort och jag log tillbaka. vi var fem personer på scenen och jag var inte speciellt nervös efter som jag redan hade en framtid men jag var mer nervös över att inte komma top 3. jag tog ett djupt andetag och tittade in i Justins ögon när han kom upp på scenen för att utnämna trean.
det var en lång tjej, kort brunt hår, blåa ögon och ett otroligt smile. hon vann 2000 dollar. och sedan kom One Direction upp för att utnämna tvåan. vilket blev en kille som liknade Liam. han vann 3000 dollar och chansen att göra en singel. sedan kom Selena upp. Hon log stort när hon stannade framför mig. jag hade vunnit! jag tappade hakan och kramade om henne. hon gav mig mina pris pengar och ett skivkontrakt. hon log stort och kramade om mig igen. nu stannade alla kvar extra länge för att få bli med på kort av super kändisarna. Jag gick snabbt fram till Justin och kysste honom på kinden.

alla tog foton medans jag och Justin stod och gullade bakom scen.
Selena kom och hon och jag blev riktigt bra kompisar.

Kapitel 11 Love

- Miranda jag gillar verkligen dig, han kysste mig.
han gick ut innan jag hann svara något.

Jag steg upp och duschade. Jag kammade det bruna håret och satte på mig en kort klänning och ett halsband.
(Mirandas outfit)
Jag satte på mig ett par vita sneakers och gick ner till Justin som satt i soffan. Jag satte mig ner bredvid honom och jag hörde hur han stönade till. Jag blev genast generad. Jag vände mig om och tittade på Justin som tittade på tv. Nästan ohörbart viskade jag Justin. Han fortsatte att titta på tvn. Mitt mod sjönk och jag kände mig mindre och obetydligare. efter ett tag sa han att han va rtvungen att åka men jag var så nära gråten att jag knappt hörde det. Han hade gått från kyssen till att inte märka mig. Han stängde dörren och jag hörde hur han åkt ehär ifrån. Jag stängde av tvn och började städa i huset. Jag va rklar på två timmar vilket var ett rekord för mig. Min mobil började ringa och jag bolstavligen slängde mig på den.
- Ja hallå?
- Ja hejsan jag heter Scooter Braun och jag är.....
- Justins manager
- Ja just det och jag undrar om du vill komma och prata lite med mig.
- Jag har ingen bil. rösten dog bort.
- Jag kommer och hämtar dig om tio minuter.
Jag svarade inte och han la snabbt på. Jag gjorde iordning mig det sista och sedan gick jag ut och ställde mig på gatan. Jag tittade ner på mina händer och kände hur en tår föll. en bil stannade framför mig och jag steg in. Utan att hälsa frågade han varför jag grät. Jag ryckte på axlarna och berättade hur Justin hade uppfört sig. Han smekte mig på kinden och berättade hur mycket Justin hade pratat om mig och hur han verkligen gillade mig.
- Jag tror bara att det blir konstigt nu med Selena, sa Scooter uppmuntranden.
vi pratade lite smått medans vi åkte och när vi stannade så var vi vid studion där sång tävlingen hade varit och ska vara igen om två dagar. jag gick in och möttes genast av en massa människor som redan arbetade.
- Angel! skrek dom flesta när dom såg mig gå upp på scenen.
- Kan du inte sjunga?, frågade Scooter
Jag slutade sjunga och torkade bort en tår. Jag satte mig ner på scenen och torkade bort mer tårar. Scooter applåderade och snart fylldes hela studion med applåder. Jag hörde hur en dörr öppnades men jag fortsatte bara att gråta utan att veta varför. Saknaden var förstor och mina känslor för Justin och allt i mitt liv fick mig att gråta. Jag kände en arm runt mig och jag lutade mig mot personens axel. Jag tittade upp och tittade in i Justins ögon.
- I would do anything for you Shawty
sedan kysste han mig och jag kysste honom tillbaka. jag fattade nästan ingenting. menjag älskade stunden. Scooter kom fram till oss och började prata om att gå ut med det till alla fans. men jag skakade på huvudet. det var och kändes konstigt. jag ville vara ihop med Justin ett tag till innan Fansen fick veta något. jag var även rädd att vara med i tidningar efter som jag inte visste om Aris var där ute och letade efter mig. det räkte med tävlingen som snart var slut.
Jag älskar Justin och jag hoppas att han älskade mig

Kapitel 10 I Really Like You

jag såg att han smsade med någon under filmen men mina tankar var kvar vid kyssen. jag var inte kär i honom. visst jaghade känslor men jag var inte kär eller var jag det?


Vi satt och skulle intervjuas. Sally satt och skrattade åt Justins skämt innan sändning och jag tittade ut över publiken och på männen som arbetade bakom kamerorna. Jag såg en av männen från tävlingen. Jag vinkade och han vinkade tillbaka.
- Har Miranda några vänner i studion?, frågade Sally och skrattade.
- Ja några av dom här männen hjälpte jag.
- Det är vår Angel, hörde jag några män skrika.
jag började skratta och en av männen visade att vi skulle köra om 5, 4, 3, 2, 1
- Hej och välkomna tillbaka till Sally's studio. Jag sitter här med Justin Bieber och Miranda McKay.
vi vinkade båda in i kameran.
- Så hhur känns det Miranda att sitta bredvid Justin Bieber?!
- det känns inget speciellt. jag har känt honom ett tag och han är en helt otrolig person, jga kramade om honom.
- Så du är inget galet Bieber fan?
- Haha nej verkligen inte. Jag är ingen beliber alls.
- Så Justin hur känns det nu att du måste döma Miranda i sista tävlingen?
- Det känns riktigt bra! hon är väldigt begåvad.
- och hur blir det med Turnén?
- det blir av och jag vet att alla mina fans kommer att jubla vid några till lägg i konserten!
alla i studion skrek och Justin ställde sig upp och gjorde ett litet danssteg så alla skrek högre.
- Så Justin hur går det med Selena?
- vi har faktiskt inte pratat på ett tag. men vi ska ses i helgen. Sally började le.
- Miranda hur känns det att Justin är ihop med någon?
- vet inte? ska det kännas något?, jag fejk skrattade.
- Nej men han är sjutton och borde väl dejta? och varför måste han just dejta mig?
Sally såg lite förvånad ut. resten av intervjun var ganska tråkig. hon frågade mest Justin saker och när intervjun var slut så åkte vi till McDonalds. jag gick in och beställde och sedan satt vi i bilen och åt.
väl hemma så somnade jag nästan direkt i gästrummet. nästa morgon kändes det konstigt i huvudet. hade jag verkligen inte brytt mig om något igår? jag brydde mig om Justin. jag slog upp ögonen och såg att Justin precis skulle gå in i rummet. Jag var trött men jag visste att han skulle säga något viktigt. Han var anorlunda, han verkade mer sammanbiten. han satte sig på golvet precis vid mitt huvud. jag vände mig mot honom och tittade in i hans ögon.
- Miranda jag gillar verkligen dig, han kysste mig.
han gick ut innan jag hann svara något.

Kapitel 9 kiss me

publiken jublade och Justin kramade om mig när jag sprang mot honom. jag älskade verkligen att sjunga och den här låten betyder mycket för mig. jag tänkte på Aaron.

Nu var det en tjej på scenen som sjöng U Smile. Justin skrattade och jag kunde inte sluta hoppa upp och ner på stället. jag var så nervös över vad som skulle hända. När tjejen slutade gick justin fram till henne. Hon började gråta och tittade chockat på honom. Jag log vid tanken på allt som Justin gjorde för sina fans. Han gav henne en kram, pussade henne på kinden och gav henne  en autograf innan hon försvann till sina kompisar. Justin ställde sig vid kanten så han nästan syntes för publiken. Han log stort men för ett tag såg han ledsen ut. jag hoppade fortfarande och kände hur jag började få håll. Justin kom tillbak anär nästa kille skulle upp. Han tog min hand och jag slutade hoppa. Han tittade in i mina ögon.
- Du behöver inte vara orolig. du kommer vinna!, han kramade om mig ganska hårt.
Jag kramade tillbaka minst lika hårt och efter några sekunder släppte vi varandra. Jag hörde ett skrik som jag saknat. Mecky kom in springandes och kramade om mig.
- Jag har saknat dig gumman. förlåt så mycket det där med Harry jag vet att han var din första men han ville så gärna ha "det" (hon visade citattecknet överdrivet med fingrarna). jag blev ganska generad, kan du någonsin förlåta mig?
- Såklart jag förlåter dig Mecky. Har du träffat Justin?, jag tittade på Justin som genast började le.
dom kramade varandra och började genast prata. jag satte mig ner i soffan som stod ganska nära. Jag var trött efter allt som hade hänt. och på något sätt var jag trött på allt. Jag var trött på Meckys prat, trött på Justin alltid skulle finnas där och speciellt trött på att det hände dåliga saker för mig. killen hade slutat att sjunga och nu gick domarna upp på scenen. dom skulle säga vem som vann. alla som hade varit med i tävlingen gick upp på scenen. vi var sjutton stycken nervösa tonåringar. vi höll händerna med varandra medans vi väntade på resultatet.
- Den som kommit tre är..... Cory Simmons
En kille med blont kort hår och alldeles förstora jeans gick fram och tog emot sin vinstsumma på 500 dollar.
- Den som kommit tvåa är...... Elizia Beth
En tjej med svart hår ner till midjan och ett par väldigt höga klackskor gick fram och tog emot sin vinst på 1000.
- och ettan är..... Miranda McKay!
Jag gick fram och tog emot 2000 dollar och även en biljet till finalen. Jag kramade om domarna och sedan var showen slut. alla gick ifrån läktarna och jag såg hur arbetarna började ta ner allt igen.
- Angel du var bäst!, sa alla när jag gick förbi dom.
Justin började jämnt le när någon sa Angel till mig. Justin skjutsade mig till hans hus men var tvungen att åka iväg på en intervju. Jag satte på en film det blev Never Say Never och på några ställen grät jag. Jag satte på en annan film när Never Say Never var slut. den här gången blev det Charlie st. Cloud. den grät jag inte på men tårarna brände hela tiden bakom ögonlocken. Justin kom hem i ungefär mitten av filmen. Han satte sig ner bredvid mig och la armen om mig. då började tårarna rinna. han satt tyst och tittade på filmen. Jag satte mig närmare honom och kände värmen från honom.
- aww fryser du?, jag nickade stumt.
när filemn var klar satt vi kvar. Han pratade på om intervjun och om Selena. han hade det tydligen inte så bra med henne. Hon var en snäll tjej men han hade inga känslor kvar. han berättade om den här andra tjejen.  Hon verkade perfekt för honom. Jag hade ingen att prata om och jag ville inte prata precis. Jag lyssnade hellre på när han pratade. Han fortsatte och pratade om turnén han snart skule ha. han skulle resa runt i europa och skulle vara borta i sex månader. jag blev ledsen vid tanken på att han skulle lämna mig.
- När åker du?
- om tre veckor, sa han och smekte mig över ryggen.
Jag nickade trött. vi pratade ett tag till och sedan tror jag att jag somnade för jag kom inte ihåg mer än att Justin ville att jag skulle följa med.
När jag vaknade igen låg jag i Justins rum. jag var stel och låg mitt emot Justin. han var riktigt söt när han sov. sakta drog jag av mig peruken och gick in i badrummet där jag tog bort sminket. sedan tog jag av mig allt förutom underkläderna och tunikan. jag la mig ner under täcket igen och bara tittade på Justin. efter några minuter öppnade han ögonen. utan att tveka kysste han mig. Jag besvarade kyssen.
- förlåt, sa han och tittade bort. jag sa inget.
In my head, I see you all over me, 
In my head, you fulfill my fantasy
In my head, you'll be screamin', ooooh

- Ja hallå?
- Kan jag få prata med Justin?
- visst, svarade jag och räckte min mobil till Justin.
han nickade sa ahh och försökte vakna till. han skrattade efter ett tag och sedan tittade han på mig och sa Vi kommer. medans han sedan mimade Vi ska på intervju. Jag hade inget emot det jag hade alltid velat prova på att bli intervjuad. det verkade intressant. vi skulle åka om två timmar så vi hade långt tid på oss.
- en annan film eller?, frågade Justin och log.
jag nickade och kyssen var som bort glömd. fast känslan av Justins läppar mot mina var underbar. hade jag fått känslor för honom? hade han fått känslor för mig eller var jag bara en annan tjej?jag såg att han smsade med någon under filmen men mina tankar var kvar vid kyssen. jag var inte kär i honom. visst jaghade känslor men jag var inte kär eller var jag det?

Kapitle 8 Walking Up

- Ehm... Jag ska till min pojkvän.
sa jag snabbt efter som jag vågade inte följa med någon av männen.
jag skickade ett sms till Justin som svarade snabbt. Han var bara för bra. han skulle hämta mig om fem minuter så jag behövde inte vänta för länge.



När Justin svängde in på uppfarten till Stuidon frös jag. männen hade försvunnit för några minuter sedan och jag hade stått här ute i tio minuter. Varför hade Justin varit sen? men jag orkade inte tänka så länge på det efter som jag ville ha värme. snabbt slängde jag in min väska i baksättet och satte mig själv i framsättet. jag kramade om Justin innan han började köra iväg. det var tyst i bilen och jag började bli trött. jag tittade på klockan för säkert tionde gången. Vart skulle vi?
- framme, sa Justin när han väckte mig.
Jag hade somnat men när jag såg Justin blev jag pigg. han höll redan i min väska och med den andra handen ledde han in mig i hans hus. det var stort. inte för stort men fortfarande stort. det var hemtrevligt. jag tittade runt mig och såg att Justin började gå upp för en trappa. jag följde snabbt efter honom. han öppnade en dörr som ledde till gästrummet och bredvid den dörren var badrummet. jag log stort och tackade honom för att jag fick sova där. han ryckte bara på axlarna lite sömningt. han försvann in på sitt rum som var mitt emot gästrummet. Direkt när jag kom in la jag mig på sängen och somnade nästan direkt.
In my head, I see you all over me, 
In my head, you fulfill my fantasy
In my head, you'll be screamin', ooooh

Jag vaknade och svarade i mobilen. men personen hade redan lagt på. jag tittade sömnigt upp i taket och såg att Justin hade sitt ansikte bara några centimeter ifrån mitt.
- Inget privat liv eller?, frågade jag sömnigt.
han skrattade och satte sig på sängen. han strök bort en hårslinga från mitt ansikte och jag märkte genast fjärilar i magen. jag blev nervös.
- Idag är det tävling. får man komma?
- visst, sa jag och log.
jag tittade på klockan hon var tov och tävlingen började två. jag for upp och höll på att slå till Justin.
- måste göra i ordning mig.
sa jag innan jag sprang in i duschen. jag duschade ganska snabbt och gick sedan tillbaka till gästrummet. vad ska jag ha på mig? Justin höll redan i ett par tights, en blå kjol och en svart tunika. jag tog tacksamt emot dom och satte mig ner för att sminka mig. Justin fixade mitt hår, han satte på mig peruk som han köpt åt mig igår och när vi sedan inspekterade vårt "mästerverk" i spegeln så fattade jag knappt att det var jag.
- Kom nu vi måste åka, sa Justin.
bilresan var ganska kort mot vad den hade varit igår. vi kom fram till kvart i två.
- Angel du är nummer tre, sa en av männen jag träffat igår.
jag tackade och log stort åt mannen. som tur var frågade Justin ingenting om varför han sa Angel istället för Miranda. jag ställde mig nervös bakom scenen. Justin stod bredvid mi goch försökte få mig på bättre tankar. det gick tyvärr inte så bra efter som jag var otroligt nervös. tiden gick otroligt fort och nu var det min tur.

publiken jublade och Justin kramade om mig när jag sprang mot honom. jag älskade verkligen att sjunga och den här låten betyder mycket för mig. jag tänkte på Aaron.


jag skriver mer ikväll ska snart iväg
:)

Kapitel 7 The Runaway To The Studio

- mina föräldrar dog när jag var fem och det är därför jag bor jag på barnhem. Aris är den som tar hand om barnhemmet fast det gick i konkurs för tre år sedan. Aaron var den sista som kom in och jag fick ta hand om honom. det är bara vi tre kvar på det där barnhemmet.
- förlåt att jag frågade, sa han när han såg att jag var tårögd.
jag har aldrig berättat om att jag bodde på barnhem.


vi satt länge på filten och bara pratade. maten hade tagit slut för länge sen och vi hade kommit in på ämnet ex flickvänner och ex pojkvänner. Jag hade det enkelt efter som jag hade bara Harry. Jag såg att Justin blev lite sur när jag nämnde Harry. Jag började rodna när han berättade om Jasmine, Catilin och Selena. han var fortfarande ihop med Selena men det såg inte ut som han trivdes.
- Hon är en jätte snäll tjej! du kanske borde träffa henne någon dag.
- Selena Gomez! skämtar du jag älskar hennes musik!
han började skratta och slog mig lätt på armen. såklart slog jag tillbaka och sedan blev det ett larvigt småbråk och allt slutade med att vi låg på andra sidan ägen i det höga gräset och skrattade. Jag tittade in i hans hasselbruna ögon och det började pirra i magen. jag fnittrade fortfarande men det kändes som om det inte var därför jag ville börja skratta igen. jag var lycklig och då menar jag verkligen löjligt lycklig.
Justins perspektiv

Mirandas ögon såg violetta ut i månljuset. men jag älskade hennes ljus gröna ögon som ibland såg lila ut och ibland såg nästan svarta ut. hennes ögon visade vem hon var och dom var mer än bara ögon. det kanske låter konstigt men med henne kände jag mig inte berömd.
hon började skratta igen. hon vände sig om och satte sig upp. hennes korta bruna hår nådde knappt till axlarna. hennes hand åkte igenom det och jag kände på mig att hon var sorgsen. det var ganska sent men jag visste en sak som säkert skulle muntra upp henne.
- Följ med, sa jag och drog upp henne från marken. hennes byxor hade fått gräsfläckar men hon brydde sig inte utan togmin hand och följde med mig. vi åkte in till stan och där sa jag åt henne att blunda vilket hon lydigt gjorde. hon tog några försiktiga steg innan hon började lita på mig.
- Okej och nu kommer tre trappsteg, hon gick sakta upp och jag höll upp dörren åt henne efter som hon fortfarande hade stängda ögon. jag tog bort hennes hand från ögonen så hon såg vad som fanns i affären.
- wow Justin!
jag skrattade och gick fram till en hylla med lång håriga peruker.
hon gick till andra sidan och sedan gick vi och tittade och sedan möttes vi i mitten.
- Så vilken tycker du?, frågade hon och log.
- du passar i allt sötnos.
hon gick mot hyllan so jag hade börjat med och sedan tog hon ner en kopparfärgad peruk.
-vad säg som det här?
hon satte på sig den och vände sig mot en spegel. hon gjorde en pose och sedan skrattade hon och gjorde en till. jag tog på mig en lång hårig blå peruk och ställde mig bakom henne. hon började skratta och gav mig en annan och sedan stod vi där i säkert en timme och provade peruker. åter igen ställde hon isg framför den kopparfärgade. hon smekte håret och så ut att vilja ha den.
- jag  betalar sa jag och tog den.
- det blirr 1000 dollar sir. sa hon i kassan,. jag betalade och gav henne den.
hon tog emot den med ett stort leende. jag blev lite förvånad när hon kramade om mig.
Mirandas Perspektiv

När jag kom tillbaka till hotellet sov både Mecky och Harry. dom sov i samma säng och såg jätte söta ut. jag la mig i sängen mitt emot dom och somnade nästan direkt. Jag hade haft jätte roligt med Justin.
imorgon skulle jag uppträda för andra gången. jag ställde mig och övade på låten. jag rynkade på näsan när jag inte gillade hur det lät men jag fortsatte. efter ett tag gjorde jag några dancemoves och när låten slutade hörde jag hur någon klappade händerna. Harry stod i dörröppningen. jag log och kysste honom.
- Jo ja måste berätta en sak. Igår när du var borta så gjorde jag och Mecky....
jag slutade lyssna. Hur kunde han. visst vi hade knappt varit ihop i en vecka. Vi pratade ganska mycket och kysstes men det var det. jag hade aldrig kunnat gått så långt som Mecky men ändå. Min bästa vän svek mig. Jag packade snabbt ihop mina saker och försvann där ifrån. Mecky sa inget. Jag tyckte fortfarande om henne, det var mer Harry jag var arg på. Jag stormade ut och började gå. jag visste inte vart jag visste bara att jag ville gå någonstans långt bort. Jag gick mot studion som vi skulle ha tävlingen i. studion var stor och arbetarna var nästan  klara med allt som skulle fixas.
- Hallå tekniker vad gör den här?!
jag gick dit. mannen som skrikit höll i en lång svart sladd och kliade sig förvirrad i huvudet.
- Den där ska gå in i filmkameran, sa jag lågt och satte in sladden.
- tack Angel, sa han och kallapde mig på axeln.
jag följde efter honom hela dagen. det var fridfullt i allt detta ljudet och alla personer som sprang runt. jag fixade med sladdar och visade mannen vart allt skulle vara och se ut. det var kul för jag hade egentligen ingenaning om sånt här. jag gissade och allt blev rätt. när klockan slog sju så kom en annan man fram till mig.
- Du Angel hur vet du så mycket om det här?, mitt smeknamn var Angel hos dom.
- Jag gissar och får rätt. precis som på ett prov.
sa jag och blinkade. jag fixade det sista och blev klar till klockan nio. alla skulle stänga igen och jag visste inte vart jag skulle efter som jag int ekunde gå tillbaka till hotellet. Mecky hade säkert gått till partyt som skulle vara idag och om jag kände Harry rätt satt han och deppade i rummet.
- Angel vart ska du?
- Ehm... Jag ska till min pojkvän.
sa jag snabbt efter som jag vågade inte följa med någon av männen.
jag skickade ett sms till Justin som svarade snabbt. Han var bara för bra. han skulle hämta mig om fem minuter så jag behövde inte vänta för länge.

Kapitel 6 Alone

"I Can Still See You ;)"
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"



Mecky ville ut och shoppa direkt och jag höll med henne men jag hade nästan inga pengar.
Harry ville till hotellet men jag följde med Mecky. Harry hade bara rykt på axlarna och kysst mig.
Forever 21 gick vi in på först. det var ganska dyrt där men hon hade nästan valt ut en hel garderob till mig. såklart sa jag nej till det flesta av kläderna men det slutade med att hon köpte 2 jeans, 3 jeansshorts och 4 linnen åt mig. sedan gick vi in på andra affärer och det slutade med att hon köpte kläder och accesoarer till mig för 5000. jag var helt chockad och lovade att betala tillbaka. Mecky var för snäll för sitt eget bästa men jag älskade henne ändå. Vi skyndade oss tillbaka till hotellet. Mecky började såklart packa upp allting och sedan packade hon upp åt mig med fast jag protesterade flera gånger. Harry spelade xbox 360 och Mecky spelade mot honom. hon förlorade stort men det brydde jag mig inte om. jag hatade spel, tv och dator över huvudtaget. jag fattade inte meningen med dom? det är bättre att träffas In Real Life You Know.
"Do you want to meet me?"
"of course ;) "
"meet me in 5 down in the lobby"
jag svarade inte utan istället gick jag in på toan och gjorde iordning mig. när jag kom ut såg jag att Mecky och Harry precis skulle börja på en ny rond så jag kunde försvinna utan att dom märkte det. Jag smög försiktigt ut och sprang ner för trapporna. ALDRIG ATT JAG TAR HISSEN! den kan ju stanna med mig i den. jag var nere i entrén precis när det gått fyra minuter.
"Swag i got down here be4 you"
jag skrattade och satte mig ner i en fåtölj. jag väntade medans mitt hjärta gick ner till sin normala puls. jag hatade verkligen allt som hade med sport att göra men det gjorde inget tat springa i trappor. så länge man inte ramlade. jag rynkade på näsan och fortsatte att vänta i tystnad. Justin kom aldrig. jag gick ut genom entrén och utan för såg jag en stor vit limosin. jag tappade hakan när jag såg Justin kliva ut. Han sa inte ett ord utan visade istället att jag skulle sätta mig i limosinen. jag gick lydigt in och när den väl var i gång så kramade han om mig.
- haha i got better swag than you because i got faster to the car then you did
jag lipade åt honom.
- Så Bieber vart ska vi?, frågan verkade så ynklig efter som jag satt med en av dom kändaste personerna.
- vet inte vart vill du?, svarade han och gav mig ett stort Smile.
jag skrattade och rykte på axlarna. Han tittade mig rakt in i ögonen och nickade långsamt innan han tittade framåt igen. jag tittade misstänktsamt på honom innan jag började skratta. jag hatade mitt skratt för det lät så högt och brutalt jämnfört med andra tjejer. Han skrattade med mig och sedan blev det tystnad i bilen. vi åkte ett tag och jag kände att det började bli pinsam tystnad. jag som brukade prata exakt hela tiden satt nu här helt tyst. Jag började trumma på mina lår.
- spelar du trummor eller?
- Nej.
svaret var rätt drygt och jag såg att Justin vart lite ledsen. Jag log stort som om det skulle funka men precis då stannade limosinen och vi klev ut. det var en stor äng och lite längre bort så såg jag en stor filt och massa ljus. Jag hade inte precis klätt mig fint men det hade inte Justin heller så det var lika bra det. vi gick sakta till filten och jag kände hur det blev kallt. jag ignorerade kölden och satte mig ner ganska nära Justin. Han tog min hand och packade sedan upp ur den lilla picnic korgen. det var några smörgåsar och en termos med varm saft. Värmen spred sig till fingertopparna när jag drack det och jag blev på något sätt glad. Justin pratade om sina konserter och fans. han var verkligen glad med vad han gjorde. det gjorde mig glad. det är inte varje kändis som gillar kändisskapet. Justin fortsatte att prata fast nu om sin familj. det verkade vara en underbar familj precis en sådan jag önskade mig. om man räknade bort skilsmässoan och att dom blev omgifta. han var verkligen stolt över sin familj.
- Hur är det med din familj då?
jag hade aldrig fått den frågan förut. vad var det man svarade? jag hade inte berättat för någon om vad Aris hade gjort mot mig. inte ens Harry visste det, jag hade bara sagt att Aris fått ett nytt jobb.
- ehm... jo jag har det väldåligt men jag tror man kan ha det dubbelt så dåligt som jag har det.
- på vilket sätt har du dåligt?
- jo Aris är ganska hård han tar inte ett nej. Aaron ohh jag älskar Aaron han är precis som min bror.
- vadå är han inte din bror?
- mina föräldrar dog när jag var fem och det är därför jag bor jag på barnhem. Aris är den som tar hand om barnhemmet fast det gick i konkurs för tre år sedan. Aaron var den sista som kom in och jag fick ta hand om honom. det är bara vi tre kvar på det där barnhemmet.
- förlåt att jag frågade, sa han när hansåg att jag var tårögd.
jag har aldrig berättat om att jag bodde på barnhem.

Kapitel 5 I Can Still See You

Mecky hade precis hunnit komma innan vi lyfte men hon mumlade att det vart stopp i kön efter som någon "speciell" person skulle på. hon var smått sur för hon inte fått veta vem det var. jag hade bara skrattat medans hon fortsatt längre bak till sin plats. uppe i luften kände jag hur jag ville spy. jag gick mot toaletten och öppnade dörren. men där inne stod...

Justin stod och tvättade händerna. Jag började skratta utan anledning.
- Hej igen, fick jag fram mellan mitt vilda skratt.
- Jag ser att du mår bra, sa han och skrattade.
jag nickade och gick in. han låste dörren vilket han inte hade gjort
första gången. Kändisar vet jag inget om så vad ska jag säga om det?
Jag lutade mig mot väggen mitt emot dörren som Justin lutade sig mot.
Jag log stort och såg säkert ut som en idiot men who cares?
- Just det jag har en sak till dig, sa Justin.
- Mig haha du känner mig inte ens.
- Jag tror nog den här passar dig ändå.
halsbandet var i en silver kedja och en bricka där det stod I'm a Beliber.
jag skrattade och satte på mig det. Jag hade hört hans musik men That's it.
jag var ingen stalker för kändisar och sedan hade jag ingen fri tid att
bli en stalker heller. Jag log igen och tittade mot Justin som stod framför mig.
Han log. Han tittade ner på halsbandet och sedan upp till mina ögon igen.
- när vi är framme kan vi väl träffas igen?
- Jag tror nog vi gör det ändå Bieber. Jag är med i sångtävlingen och om
jag inte tar fel så är väl du domare i sista delen eller är det bara rykten?
- det stämmer, sa han och log.
Jag mådde inte illa längre och jag gillade verkligen Justin. han var
speciell och inte för att han var kändis utanför atthan inte var som alla
andra killar. på något sätt tror jag inte att han bryr sig om var någon tycker.
efter att vi pratat ett tag så gav han mig hans mobil nummer och
jag tog en snabb bild på honom med min mobil. Jag gick ut ur badrummet och
satte mig bredvid Harry igen. som tur var frågade han inte varför jag tog så lång tid på mig.
*
när vi landat kände jag ett skuldkänslor över att jag lämnat Aaron där hemma.
Jag kände att jag ville gråta men jag tryckte ner den känslan som jag så
ofta brukade göra och intalade mig själv att jag gjorde det här för honom,
det var för hans bästa. Jag gick snabbare och efter bara några sekunder fick jag ett sms av Justin.
"I Can Still See You :) "
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"
"I Can Still See You :) "
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"

Kapitel 4 It can't be

alla apploderade och värme spred sig i hela kroppen när jag sprang av scenen och kysste Harry


När alla hade sjungit så blev jag nervös. väldigt många och helt enligt min åsikt var alla bättre än mig. förutom do som inte tog det här seriöst vilket var några få men det gjorde mig ändå nervös. Mecky och jag stod och kramade varandra medans domarna stod på andra sidan parken och skulle bestäma. Mecky började skrika när dom kom tillbaka och det gjorde bara så att alla andra började skrika och jag var tvungen att hålla för öronen om jag ville höra vem som vann.
- Okej som alla vet så vinner man 2 biljetter till Los Angeles och en biljett till backstage på andra tävlingen där. Resan slutar inte här utan det är två delar kvar kom ihåg det, sa en lång man med brunt hår som var den äldsta dommaren.
- Jag vill att alla ska veta att ni alla var otroligt bra!, sa en ganska kort kvinna med barnsligt ansikte.
- tvåan som vinner en biljett till Los Angeles är....... Mecky Roulset.
Mecky började gråta och gick fram och hämtade sin biljett. jag höll tummarna för att jag skulle vinna men jag började tro att jag skulle förlora efter som Mecky kom tvåa. Hon burkade jämnt vinna och så skulle det säkert förbli.
- Miranda McKay!
skrek någon och jag vaknade ur mitt tänkande. Jag hade vunnit. jag gick fram och tog emot alla biljetter sedan kramade jag om domarna och gick tillbaka till Harry och Mecky.
jag hade vunnit. såklart ville Mecky fira med en fest men jag sa nej och skyndade mig hem till Aaron. tyvärr skulle min andra biljett gå till Harry. Aris skulle säkert döda mig om jag tog med mig Aaron. jag skakade förfärligt mycket när jag gick ini barnhemmet. som tur var jobbade Aris och Aaron var hos våran "barnvakt" som bestod av våran granne. Jag började genast packa ner kläder och det blev klart på tio minuter efter som jag knappt hade några kläder alls. Jag packade ner mina smycken, min ipod, min bok och lite smått som jag tyckte var viktigt att skydda från Aris. till slut så hade jag packat ner allt i mitt rum som fick plats i väskan. Jag försvann ut till Harry som stod med bilen och väntade på mig. planet skulle gå om åtta timmar men jag ville till flygplatsen redan nu och Harry visste att han inte kunde ändra det för jag var otroligt envis. mecky skulle ha sin fest och säkert bli stupfull och göra bort sig för att sedan åka och festa ännu mer i Los Angeles medans jag skulle träna till sångtävlingen.
*
flygplatsen var över befolkad av springande små barn och oroliga föräldrar. mitt i vimmlet av allt satt jag och Harry. vi pratade och bara myste. Jag hade verkligen saknat honom.
det hade gått cirka fem timmar sedan vi kom hit och Mecky hade fortfarande inte kommit. jag var inte orolig efter som jag visste att hon var bakfull och skulle säkert komma en halvtimme innan flyget lyfte. jag tittade på Harry igen som bara log åt mig. jag tittade ut över alla personer igen.
- Harry jag tror att jag går en sväng jag blir nervös av att sitta still, sa jag.
- Gå du jag väntar här, sa han och kysste mig.
jag gick där ifrån och tittade hela tiden bakåt tills jag inte såg Harry längre. jag ökade takten och gick runt. jag fick armbåga mig igenom alla folk efter ett tag och jag började undra varför det var så många här? det var mest tjejer och jag fortsatte att armbåga mig igenom. när jag kommit förbi alla satte en lång vakt krokben för mig och jag ramlade mot golvet. jag fick ont i händerna när jag tog emot mig. jag hörde ganska många tjejer skratta. jag satte migg upp på knä och börstade av mig.
- här låt mig hjälpa dig.
Han stärckte fram handen och log stort mot mig. Justin Bieber stod framför mig
och log sitt speciella Bieber leende. jag tittade ner och borstade bort det sista av smutsen jag fått på mig. när jag skulle gå hörde jag hur vakten som satt krokben för mig fick skäll utav Justin. jag skrattade lit medans jag skyndade tillbaka till Harry. det var bara en timme kvar nu innan flygplanet skulle lyfta och Harry satt mycket riktigt och väntade på mig. vi gick på tillsammans och jag satte mig på platsen närmast gången efter som Harry ville se ut när vi lämnade marken. jag som aldrig åkt flygplan ville inte se ut över någonting när vi lyfte.
Mecky hade precis hunnit komma innan vi lyfte men hon mumlade att det vart stopp i kön efter som någon "speciell" person skulle på. hon var smått sur för hon inte fått veta vem det var. jag hade bara skrattat medans hon fortsatt längre bak till sin plats. uppe i luften kände jag hur jag ville spy. jag gick mot toaletten och öppnade dörren. men där inne stod...



Vem tror ni att det är ;)
aja jag vet iaf men ni får inte veta försen ikväll eller imorgon vi får se
vad tycker ni än så länge om novellen?

Kapitel 3 Wildfire

när jag sakta ställde mig upp gick jag ut till parken. jag hade sagt hej då till Aaron och nu väntade jag i kön på att det skulle bli min tur att sjunga imorgon. lika bra att börja vänta nu och jag hade inget emot att sova utomhus ikväll. Jag hade redan bestämt låt.





hjärtat dunkade och jag kände hur jag började bli nervös. kvällen var kall men jag var varm och svettades. jag började titta mot scenen som stod mitt i parken. jag började små nyna på min låt för att bli mindre nervös. Skulle jag klara av att stå på scenen, det var inte precis rätt tid att börja tveka på mig själv men känslorna kom fram ändå och jag hade fortfarande inte lärt mig trycka ner känslorna för att påminna mig själv att jag faktiskt var lika bra som alla sagt att jag var. Mecky har rätt jag var bra på att sjunga.  och nu är det upp till bevis.
jag tittade upp bland träden och såg en uggla flyga mot den stora månen. jag kände mig hemma men ändå så långt bort från min verklighet.
- Miranda McKay det var länge sen!
jag tittade mot personenen som sagt mitt namn. han var lång, muskolös, hade gröna ögon och det blonda håret spretade åt alla håll. Jag ställde mig upp och kramade om honom.
- Harry Cane. Han skrattade och satte sig ner bredvid mig.
- Ska du också sjunga? för du sjunger awesome grabben.
sa jag och slog till honom på armen. han skakade på huvudet och visade upp sin mobil där Mecky hade skrivit att både jag och hon skulle upppträda.
- måste ju vara här och heja på min idol.
jag sken upp och skrattade. vi satt och pratade om allt som hade hänt sedan vi skillts åt för fem år sedan. vi var tio år och Aris hade precis börjat att slå mig. Harry kom aldrig till barnhemmet längre och sakta började jag falla ner i min egna verklighet som var hård och tuff att överleva. som tur var hade Mecky kommit när jag var tolv men hon var inte samma sak som min Harry Cane. kvällen blev snart natt och jag somnade mot hans axel. jag vaknade tidigt och såg att dom flesta fortfarande sov förutom Harry. han tittade på mig och pussade mig på kinden. vi fortsatte prata och medans han berättade om sin första kyss och första flickvän kunde jag bara berätta om Aaron och Aris. mitt skolliv och Mecky. dom var mitt liv och jag skulle göra allt för Mecky och Aaron. Harry ville gärna träffa båda två och jag lovade att han någon gång skulle göra det.
kön började röra sig och redan klockan tio på morgonen kunde jag höra Mecky sjunga Broken strings. hon ägde verkligen men jag hoppades fortfarande att jag skulle vinna så jag kunde komma här ifrån. iväg från Aris och mitt hemska liv i smutsen. Harry stod bredvid mig hela tiden. han peppade mig och sa snälla kommentarer. när det skulle vara jag så tittade han mig in i ögonen.
- Du kommer äga ut alla.
hans läppar möte mina och vi möttes i en kyss.
på scenen blev jag nervös. jag tittade på Harry som visade tummen upp och jag andades djupt.
orden kom och allt blev som om det var meningen att jag skulle vara här och nu.
alla apploderade och värme spred sig i hela kroppen när jag sprang av scenen och kysste Harry

Kapitel 2 Someone Like You

tävlingen var på mina tankar hela tiden men jag skulle inte berätta för Aris.
jag vågade inte få ett nej så jag som var ganska bra på
falsk handskrivning skulle skriva ner hans namnteckning själv.
jag hade gjort det förut, flera gånger.
Jag vaknade tidigt på morgonen. sakta gick jag in i badrummet och tog en snabb dusch och satte på mig kläder. jag valde en jeansjacka, rosa linne och ett par svarta jeans. jag satte upp håret och sedan gick jag iväg till skolan. innan jag försvann ut från barnhemmet så gick jag in till Aaron. han sov fortfaraned men jag pussade honom hej då på pannan och sedan sprang jag hela vägen till skolan. jag hade bara två lektioner efter som vår skola skulle hjälpa till med tävlingen. jag hade anmält mig att hjälpa men dom sa bara att jag inte hade rätta "kunskaper".
vad nu det skulle betyda?
jag hade såklart svenska mitt favorit ämne. det var nästan bara jag som hade det ämnet men jag älskade språk och det var det svåraste språket som fanns på vår skola. det var bara jag och Mecky som hade valt det men det var skönt att det bara var vi två. det var tyst på lektionen och mycket enkelt att konsentrera sig.
vi skulle skriva en kort berättelse och min var nog som något av en kliché. hon var i trubbel och han hjälpte henne och sedan gifte dom sig i slutet. awww. Mecky skrev något om en prins vilket jag tyckte lät riktigt intressant men hon hade alltid gillat att skriva. hon snackade hela tiden om att om jag blev känd (jag en liten nobody) så skulle hon skriva min berättelse från där jag var nu till det att jag blev känd.
skolan slutade och jag sprang såfort jag kunde hem. jag stannade utan för parken på vägen och såg att folk redan idag hade börjat ställa sig i kö. till och med Mecky stod i kön, jag älskade verkligen hennes röst och hon förtjänade verkligen att vinna. jag gick snabbt där ifrån innan någon såg mig och in på barnhemmet.
- Hemma!, skrek jag och såg att Aris kom emot mig från trappen.
Usch jag hatade verkligen våningshus. Aris gick sakta fram till mig. en hård örfil och sedan en spark på smalbenet
och jag låg på makren. han sparkade mig i magen och jag kände smaken av blod i munnen. jag ville spy eller slå tillbaka men jag kunde inte. jag låg kvar på golvet långt efter att han hade gått. jag vågade inte röra mig.
jag räknade och gick igenom plnaer för imorgon på tävlingen. skulle jag vinna eller skulle Mecky överglänsa mig igen?
när jag sakta ställde mig upp gick jag ut till parken. jag hade sagt hej då till Aaron och nu väntade jag i kön på att det skulle bli min tur att sjunga imorgon. lika bra att börja vänta nu och jag hade inget emot att sova utomhus ikväll. Jag hade redan bestämt låt.
Someone like you med Adele, jag älskade hennes röst och hon var så bra!

Kapitel 1 could it be my turn?

Jag gick så sakta jag kunde medans jag väntade på att klockan skulle bli
mer är tre. efter det skulle inte Aris vara i huset och jag och Aaron kunde
vara lugna till sent på kvällen. hur hade mitt liv blivit så konstigt?
efter den där olyckan när jag var fem år har jag bott tillsammans med Aris.
jag hade vant mig vid alla hårda ord och slag men när Aaron
kom in i mitt liv ville jag skydda honom inte tat Aris skulle ta honom också.
Aaron personen som jag älskar mest i hela världen som är så liten
hur skulle något sånt här ha hänt honom?
barnhemmet som snart låg framför mig hade gått i konkurs
för tre år sedan. det var bara tre personen som bodde i det förfallna
huset. hela huset var grått och mögel syntes här och där.
Jag rynkade på näsan medans jag motvilligt öppnade grinden.
- Miranda McKay sen som vanligt.
leendet som han visade gjorde mig illamående för jag visste vad
det betydde. han räckte något åt mig och jag tog emot det.
jag böt snabbt om till den lilla dräkten och såg på mig själv i spegeln.
jag hatade mitt liv och mig själv.
när jag kom ut drog Aris in mig i hans rum där han bandfast mig innan
han började smeka och kyssa mig. jag stretade emot så mycket jag kunde.
men han fick jämnt som han ville precis som alla andra gånger.
*
när han var klar lossade han repen och jag försvann där ifrån med gråten i halsen.
jag tog en dusch och intalade mig själv hela tiden att det här inte skulle vara för
evigt. om tre veckor fyller jag sexton vilket betyder mer frihet.
efter duschen satte jag på mig pyjamasen och la mig  i sängen.
jag drog upp mobilen och tittade på klockan. hon var knappt två ens.
jag somnade efter som jag skulle upp om tre timmar.
- Mamma!
jag slog upp ögonen och hittade Aaron sitta framför mig. jag satte mig upp och satte
honom i mitt knä. jag pussade honom på pannan.
- Aaron vad är det?
- Aris borta, han log stort
jag kramade om honom innan jag började klä på mig. jag skulle till jobbet om
en halv timme och Aaron skulle med.
såklart fick jag bära honom hela vägen och han började bli tyngre eller var
det jag som blev svagare?
när jag kom fram till affären hörde jag tjejer som stod och skrek. jag gick
fram till dom och sa åt dom att vara tysta och dom nickade lydigt innan dom visade mig lappen.
en sång tävling om två dagar. vinst var en flygbiljett här ifrån. jag tappade nästan Aaron
jag skulle helt klart vara med i tävlingen men efter som jag inte var myndig var Aris
tvungen att ge sitt tillstånd. det var han tvungen till tänkte jag medans jag gick in.
jag fick välja musik i affären idag vilket var tur efter som jag och Mecky hade så olik
musik stil. Mecky gillade mer lugn och jag skulle ha en med mer beat i.
när jag valt låt så satte jag mig bakom kassan där jag kunde se Aaron leka med
Mecky som hade satt upp sitt långa fina blonda hår i en stor bulle på huvudet.
det var nästan helt dött i affären hela dagen vilket var rätt tråkigt.
*
när jag kom hem fick jag bädda ner Aaron efter som han sov tungt och Aris
satt bredvid och tittade på medans jag städade hela första våningen som var
våningen vi bodde på. det fanns tre våningar men jag vågade inte gå upp längre än två trappsteg.
det hade gått rykte sedan jag kommit hit om att döden gick runt där uppe.
städningen var klar och nu var det bara middag och sedan sängdags. jag var
helt trött fast jag sovit tidigare i dag.
tävlingen var på mina tnakar hela tiden men jag skulle inte berätta för Aris.
jag vågade inte få ett nej så jag som var ganska bra på
falsk handskrivning skulle skriva ner hans namnteckning själv.
jag hade gjort det förut, flera gånger.

Nyare inlägg