Kapitel 31 This is my home
- Men jag tror jag vill bo hos henne ett tag.
- Jag kommer och besöker så mycket det går.
- Om du ställer in en konsert så kommer jag go crazy on you!
- Sure Angel, sa han och kysste mig.
Det var tre dagar sedan jag åkt hem till Lynn. Jag hade bara smsat med Justin någon timme på dom här tre dagarna. han hade intervjuer och det var helt otroligt att ingen frågade om mig på dom intervjuerna. Jag menar bilderna, han prat 24/7 om mig och allt. Men inget och det var ganska skönt. Jag saknade honom och det märkte Lynn också. hon hade gjort i ordning mitt rum fast jag fick göra om och måla om om jag ville. Såklart började måla direkt och sätta upp posters. det var ett mellan stort rum vilket var ganska skönt att gå runt i. Lynn stod just nu och målade den sista väggen lila. Jag satt och målade gröna löv och några rosa rosor på den gula väggen jag hade vid sängen.
- Målar du ofta?
- Nej bara när jag har lust så jag är ganska van.
sa jag och log stort för mig själv medans jag fortsatte måla,
när min vägg var klar började jag rita en stor tårpil på väggen som fönstret satt på. det skulle vara det första man såg när man kom in. dom andra två väggarna var lila och skulle vara posters på men precis dom här två gula gillade jag mest efter som det var jag som gjorde det själv. När allt hade torkat vilket tog sitt tag, så sov jag på soffan. efter det så började jag ställa in möblerna som jag ville ha det. En stor bokhylla täckte den en vägg och den sträckte sig enda från väggen till dörren. där i ställde jag filmer, böcker, skivor, kort och nästan allt som jag hade shoppat under dom här dagarna. sedan så hade jag en walk in closet som jag redan fyllt med kläder. där inne var det öppet och ljust.
jag hade en stor matta bredvid min stora dubbel säng och när jag tänkte efter så hade jag målat alla mina möbler lila. mitt skrivbord stod under fönstert och på det låg redan enuppslagen bok och en laptop. Jag älskade verkligen att bo här med Lynn. även fast vi var i svergie. resten av huset var ganska litet det var bara Lynns och mitt rum som var stort. vardagsrummet var litet och det stod bara en soffa och en tv där inne och sedan i matsalen var det bara det lilla köket som man hade överallt. sedan var det stolar vid dom höga bänkarna istället för ett matbord. två badrum och sedan var det bara en stor tomt med en pool. familjen McKay hade tydligen varit rik.
- Lynn varför är vi så rika för?
- vår mamma och mormor och Sofie var alla ganska kända här i svergie. dom fick mycke pengar hela tiden så därför blev vi rika och nu när dom är döda så har jag och du fått ärva ganska mycket utav pengarna.
- resten åkte till välgörenhet eller hur?
frågade jag och jag såg att hon nickade stolt.
vi satt i soffan och pratade ganska länge och jag älskade verkligen min syster. även om hon såg ut som mig så var vi helt olika. Vi hade nästan samma musik smak men annars var vi helt olika. hon gillade Coca Cola och jag fanta. Hon gillade chips och jag choklad. hon var kyckling och jag var tacos. jag var lila och hon var rosa. efter ett tag kom vi in på killar och jag rörde genast vid ringen på mitt finger.
- jag är singel,sa hon och log.
- Och jag är förlovad, sa jag och visade ringen för henne.
- W...O...W
jag skrattade och kom genast att tänka på Justin. han får bara inte glömma bort mig nu. Jag tog upp mobilen och smsade honom och frågade vad han gjorde och att jag saknade honom men jag fick inget svar. jag rynkade på näsan och tittade på Lynn igen. Hon sa inget men hon såg att jag saknade honom.
- vill du tillbaka?
- no This is my home now.
sa jag på engelska och log stort.
Kapitel 30 Lynn
doktorn kom in och tog med mig in i operationsalen. Jag var inte rädd längre men ändå
tänkte jag, tänk om jag aldrig vaknar igen?
när jag vaknade så var inte Justin där. Jag tittade mig omkring och såg en kvinna. Hon var lång och hade kolsvart hår med blonda slingor. hon såg ut exakt som jag förutom håret och att hon såg lite äldre ut.
- mamma?, frågan kändes som om jag hade kommit fel.
- Nej jag är din syster Lynn. Din mor dog samma dag som Sofie, det var en riktig sorlig syn.
hon tittade ner i marken men tittade upp nästan direkt.
- Jag undrar om du vill komma hem till mig och bo där efter so mjag nu är din föremyndare. Jag tänkte att vi kunde lära känna varandra lite. Om du vill såklart.
jag nickade coh log svagt. när jag tänkte efter så kom jag på att hon prataed svenska och jag svarade på engelska.
- bor du i sverige?, frågade jag på svenska den här gången.
- Ja i samma hus som McKay alltid bott i. Men du behöver inte följa med.
- Men jag vill, jag kramade om henne.
Mina sista familjemedlem som fortfarande var i livet. Justin kom in och log stort mot mig. Han hade sovit, det såg man efter som han fortfarande hade morgon frisyr och att han fortfarande var smått sömnig. Han tittade på mig och sedan tittade han på Lynn som log stort mot honom. Han tittade på mig igen och sedan spärrade han upp ögonen och tittade på Lynn igen. Jag började skratta fast var tvungen att sluta efter som jag fick så ont i revbenen. Justin kom fram till mig och masserade lite lätt där som han ibland gjorde.
- Jag heter Justin, sa han efter ett tag.
- Lynn jag är Mirandas syster.
- jaha jag trodde du var hennes mamma efter som ni är så lika.
- Ja alla döttrar som vår mamma fått liknar henne. Sofie liknade oss också fast hon var rödhårig och mycket kortare. Jag är inte så mycket äldre än Miranda.
- jag beklagar att Sofie dog.
- det gör inget. Sofie hade ändå tjatat om att rymma och att dö. hon hade ingen livslust längre. hon var ju bara tjugo år gammal.
- hur gammal är du?
- jag är arton, hon log stort. Men nu ska jag lämna er ifred jag väntar här ute.
sa hon och gick snabbt ut. hon hade pratat om Sofie på ett underligt sätt. som om hon inte brydde sig om att vår syster dog. Justin satte sig på sängkanten och satte en hårslinga bakom mitt öra. Jag hatade mitt hår. han kysste mig på pannan och log stort.
- Jag älskar dig Justin.
- Jag älskar dig Miranda, han satte på mig ringen jag hade fått av honom, vår förlovningsring.
- jag trodde den var borta, sa jag förvånat.
han skakade på huvudet och log igen. Vi satt och pratade ganska länge och efter ett tag frågade han vad jag tyckte om Lynn. jag ryckte på axlarna, vad skulle jag säga jag kände henne inte på det sättet. Jg frågade vad han tyckte och han sa samma sak.
- Men jag tror jag vill bo hos henne ett tag.
- Jag kommer och besöker så mycket det går.
- Om du ställer in en konsert så kommer jag go crazy on you!
- Sure Angel, sa han och kysste mig.
Kapitel 29 From the bottom of my heart
- Vila och jag vet att du förlåter mig redan.
jag kysste henne igen
Jag blev bättre till och från och ibland var jag borta i flera dagar. men varje gång visste jag att Justin skulle sitta där. Han skulle vara tårögd och orolig och han skulle bli lika glad varje gång jag kysste honom för att visa att jga mådde bra. Jga hade ännu inte fått tillbaka rösten och jag hade blivit opererad fem gånger och dom sa att dom kanske var tvungna att operera två gånger till. Jag ville helst inte efter som jag gillade inte tanken på att jag kanske inte skulle vakna upp igen. Justin försökte övertyga mig men jag hade skakat på huvudet och pekat på raden där det stod att jag hade en liten chans att inte vakna upp igen. Han hade tagit bort pappret skrivit något och sedan gett det till läkaren. Jag visste att han hade skrivit under på att dom skulle operera mig.
- Miranda sluta vara sur du kommer överleva!
jag skakade argt på huvudet. och tittade bort från Justin. Jag ville inte opereras. Jag kom ihåg när jag var liten så sa jag jämnt till Aris
the last thing I think about before I fall asleep is: will I wake up again?
jag vände mig mot Justin igen och tittade honom djupt in i ögonen.
- the last thing I think about before I fall asleep is: will I wake up again?
Jag hade fått tillbaka min röst men justin hade nog inte hört det. Han la huvudet på sängen och gömde ansiktet i täcket. Jag la min hand på hans huvud och viskade samma sak igen. Han tittade upp och höll min hand.
- The last thing i think about before i fall asleep is: will I ever see her again?
Jag fick tårar i ögonen. Jag kysste honom och la mig sedan tungt ner. Jag hade ont i kroppen igen och jag såg att Justin blev orolig fast han försökte gömma det. Jag suckade tungt och började massera min högra hand.
“Sitting next to you doing absolutely nothing means absolutely everything to me.”
Jag började sjunga den meningen om och om igen. Justin skrattade lite och sedan började han sjunga på
hurtful med Eric Hassle.
doktorn kom in och tog med mig in i operationsalen. Jag var inte rädd längre men ändå
tänkte jag, tänk om jag aldrig vaknar igen?
Kapitel 28 Only 16 Part 2
- Angel hear me I love you. I'm so sorry I hit you and if i can go back and undo it I would. I can't stand to see you sad or angry. i'm so sorry. If you can hear me pleas come back to me my Angel I Love You
jag försökte öppna ögonen men det gick inte. Jag försökte röra på mig men det gick inte och jag kände hur han släppte min hand och gick ifrån mig.
Miranda
Jag ville skrika så han kom tillbaka. Jag ville ställa mig och springa efter honom. Slå upp ögonen och se honom le en sista gång sen kan jag dö. Om jag bara fick se honom en gång till så skulle jag kunna leva igen. Jag hörde någon gå utan för rummet. min puls ökade och jag kände smärtan i sidan. Jag ville slå upp ögonen men jag kunde inte. Jag kände hur jag fick tillbaka känseln i fingrarna. sakta grepp jag ett hårdare tag om lakana. Jag blinkade lite lätt men jag såg bara suddigt. Jag blinkade flera gånger menjag såg bara suddigt. åter igen hörde jag röster, en man eller jag tror det var en man kom in.
- Miss McKay hur mår ni?
jag öppnade munnen men inga ord kom. jag försökte flera gånger men inget hände. doktorn sa något men jga hörde inget och jag stängde ögonen igen.
Justin
doktorn hade gått in och jag hörde hur han skrek. flera sjuksystrar sprang in och jag försökte följa efter men Scooter tryckte ner mig i stolen igen.
- du får gå in när hon har fått hjälp.
jag nickade och tittade surt ner i marken. Jag behövde henne och hon behövde mig. jag kunde inte låta henne dö. jag måste sätta dit den som gjorde det här och Miranda är den enda som vet efter Lucas gjorde bort sig. jag suckade tungt och ställde mig upp. jag skulle ta en promenad och gick snabbt ut ur sjukhuset. jag mådde illa bara av själva tanken på ett sjukhus. jag gick med snabba steg mot parkeringen. jag började gå på trottoaren och sedan ner på vägen och mot andra sidan. jag kom fram till en liten paviljong
jag satte mig ner och tänkte på Miranda. hennes skratt fick mig jämnt att skratta. Hennes leende fick mig att må bra och varje gång hon pratade var det som om det bara var det som lät i hela världen. Hennes hud var så mjuk, ögonen var så intensiva
hennes händer när dom smekte mig det var som om dom var gjorda för min kropp. hennes puls ökade så fort jag rörde henne. jag kände det och jag tror att hon kände när min puls ökade varje gång hon kysser mig med sina mjuka läppar. jag tänkte på hennes hår. det korta bruna håret som var så fint men som hon jämnt gömde med peruken jag köpt henne. det bruna håret som låg under, skimrade i solen, det var fylligt och visade vem hon var. Hon var speciell för mig men värdelös för alla andra. det hade hennes far sett till. Jag älskade henne.
Miranda
Han visste att jag hatade honom nu. Han mjuka läppar mot mina var det bästa jag visste. Han händer i mitt hår eller i mina händer var det näst bästa. Hans ruffsiga hår var för kort att leka med men det var skönt att dra handen igenom det. Han var så snäll och perfekt och han var betydelsefull. inte för att han var känd utan för att han hade ett så stort hjärta. Jag älskade honom.
Justin
Jag gick tillbaka till sjukhuset men innan jag kom in blev jag stoppad av mina fans. Jag drog på mig ett fejk leende och började prata med dom. jag skrev autografer och tog några foton. en av tjejerna kunde inte slita blicken av mig och jag skulle precis skriva en autograf när jag såg vad det stod på pappret.
Miranda förtjänar honom inte hon är en famewhore
Jag skrev snabbt innan jag försvann in igen. mitt hjärta hade nästan stannat när jag läst det. Jag saknade henne så mycket när hon låg inne i det där rummet och höll på att dö.
- Mr. Bieber hon är vaken nu.
Jag gick in och tappade nästan andan när jag såg henne le mot mig. jag började gråta när jag satte mig ner bredvid henne.
- Jag har saknat dig, viskade jag.
hon nickade och försökte säga något men inte ett ljud kom. hon hostade och försökte igen.
- Det kan ta ett atg för rösten att komma tillbaka, sa doktorn och gick ut.
jag såg att hon vart ledsen så jag kramade snabbt om henne. hon la sin hand på min nacke och kysste mig ömt på läpparna. Hon försökte säga något men jag stoppade henne.
- Vila och jag vet att du förlåter mig redan.
jag kysste henne igen
Kapitel 27 How?
någon skrek och personen som satte sig ner bredvid mig log men grät.
det sista jag såg var fåglar
det sista jag såg var fåglar
Min hand höll i något och min ögon var vid öppna. Selena satt framför mig och jag kände något varmt vid magen. jag hostade och var tvungen att spy. Hon klappade mig på ryggen och körde pistolen hårt i revbennen på mig. jag hostade till.
- Låt Justin vara! fattar du det din lilla famewhore?
hon spottade mig i ansiktet och sparkade mig hårt i magen. Lucas såg jag inte till någonstans men efter ett tag hörde jag en bil. den åkte bort här ifrån långt bort. det var knäppt tyst, jag hostade igen. Jag hostade blod och drog med händerna över såret. Jag vände mig om på mage och vred mig i smärta.
- Miranda snälla ligg still.
jag tittade upp och såg Lucas. han tittade oroligt på mig och jag vände mig på rygg igen och bara låg där. jag andades djupt och försökte att inte somna fast det skulle varit skönt. Jag lyssnade på Lucas röst fast jag visste att han pratade i telefon. jag andades saktare och jag tryckte händerna hårdare mot såret. Jag hostade igen och kände hur jag verkligen ville sova. Jag såg hur Lucas lutade sig över mig och sa något sedan visade han fyra fingrar. okej hjälp om fyra minuter men om jag int eklarade mig tills dess? jag behövde Justin. Lucas sa något igen men det enda jag såg var grus som yrde i luften och någon som kom springandes fram till mig. Det bruna håret stod åt alla håll och dom hasselnöts bruna ögonen var tårfyllda. Han viskade eller skrek jag visste inte vilket men ändå hörde jag:
- Förlåt mig Miranda jag skulle aldrig ha lämnat dig. Jag älskar dig.
jag smekte hans kind och kysste honom innan jag vände mig och hostade upp ännu mer blod. det gjorde ont som om någon körde in tusen nålar i hela kroppen. När jag skulle vända mig igen orkade inte mina händer min vikt och jag föll till marken. jag skakade och kände hur den sista strömmen med smärta kom och sedan blev allt svart.
Kapitel 28 Only 16 Part 1
jag skakade och kände hur den sista strömmen med smärta kom och sedan blev allt svart.
Justin
När Miranda hade fallit i marken och hostade och sedan blivit tyst fick jag panik. Lucas trummade på knäna och verkade inte vilja göra något. Jag kröp sakta frma till henne och vände henne på rygg. Hon såg ut att sova fast hon inte andades. hon hade slutat andas. jag gjorde mun mot mun metoden och slog till henne på brsötkorgen. jag gjorde samma sak flera gånger och precis när jag tänkte ge upp hörde jag hur hon tungt drog efter andan. Hon öppnade inte ögonen men att höra henne andas var allt jag behövde nu. jag torkade snabbt bort tårarna och la hennes huvud i mitt knä. jag hörde ambulanser och poliser. Lucas hade verkligen ringt alla. Men han visste inte vem som skadat Miranda och det var det som var hans jobb, hans jobb var att skydda henne. ajg skulle skickat Kenny, han skulle gjort sitt jobb. männen och kvinnorna stormade in på gården och tog hand om Miranda medans några hjälpte mig. jag fick åka med och Lucas skickade dom hem direkt. dom utforskade området och mer hann jag inte se efter som vi åkte iväg. När vi kommit till sjukhuset så hjälpte dom Miranda. hon var nära att sluta andas och det gjorde ont varje gång jag såg henne ligga där med slutna ögon och snart dö.
- Mr. Bieber du får fylla i det här
sa en sköterska och räckte mig flera papper. Jag ringde mamma och Scooter som båda kom ner på mindre än fem minuter. jag fyllde sakta i papprena och sedan gjorde Scooter klart domnär jag brast ut i gråt. mamma kramade hårt om mig och sa hela tiden att Miranda var stark nog att klara sig igenom det här.hon hade legat inne på rummet i flera timmar. hon hade redan opererats två gånger och jag hade fortfarande inte fått besöka henne. Jag ångrade att jag slagit henne. om jag inte hade gjort det skulle jag varit där på begravningen. jag skulle varit där, jag grät mer och gömde mig i mammas famn.
- Du kan träffa henne nu, Scooter satt framför mig och hade handen på mitt knä. jag torkade tårarna och kände mig som om jag var fem igen. jag nickade och följde med honom till Mirandas rum. 999 ängelsn nummer till ängeln i mitt hjärta. jag steg in och såg henne. hon hade nålar i armarna och flera maskiner bredvid sig för att hjälpa henne med att andas, hjälpa hennes hjärta att slå.
Miranda
jag hörde hur alla pratade runt mig men en röst gjorde mig svagare än dom andra. det var Justins röst.
- Angel hear me I love you. I'm so sorry I hit you and if i can go back and undo it I would. I can't stand to see you sad or angry. i'm so sorry. If you can hear me pleas come back to me my Angel I Love You
jag försökte öppna ögonen men det gick inte. Jag försökte röra på mig men det gick inte ocoh jag kände hur han släppte min hand och gick ifrån mig.
Kapitel 25 Pillow Counting and so did the war begin
jag sjönk ner mot dörren och kände hur Mecky kramade om mig.
- vad har hänt?, frågade Ryan.
- han slog mig, fick jag fram.
- vilken jävel slog dig?.....
Justin
när jag såg hennes chock över att jag örfilat henne ångrade jag mig direkt. hon hade rätt som hon jämnt hade. jag gick därifrån för jag kunde inte se henne med tårar efter vad jag hade gjort. jag hatade mig själv. när jag hörde någon komma springandes och såg att Miranda sprang där skrek jag hennes namn. Jag skrek flera gånger men hon stannade inte. jag klandrade henne inte. Hur kunde jag slå henne? jag älskade henne av hela mitt hjärta. efter några minuter gick jag fortfarande runt i parken. jag fick ett sms. Ryan.
Hur kunde du?
Jag vet inte.......
svarade jag och kände hur jag började gråta. om jag inte hade varit känd skulle inte det här ha hänt. men jag skulle inte träffat Miranda. skulle hon haft det bättre då? efter allt jag hört på rättegången, hur kunde jag vara så dum och slå henne precis som hennes pappa gjorde. hade jag sjunkit så lågt efter att jag slagit den där papparazzisn. jag fick flera sms under dom senaste tio minutrarna. alla av mina vänner och alla frågade samma sak. HUR KUNDE DU?
Miranda
jag skakade och låg i Ryans säng. Mecky låg vid fotändne och Ryan låg på kuddarna och jag i mitten. jag andades knappt. det stack fortfarande i kinden efter att Justin hade slagit mig. jag fingrade på ringen på min vänster hand. skulle jag behålla den eller skulle jag göra slut och börja om?
- Mecky kan du inte ta några kuddar det börjar göra ont i ryggen.
- släng över, sa hon glatt och sträckte upp armarna i luften.
en kudde... två kuddar... tre kuddar.... fyra kuddar... fem kuddar
jag somnade.
när jag vaknade så kände jag en kudde i ansiktet.
- OH NO YOU DIDEN'T!!!
jag hörde skratt och jag såg att alla mina vänner stod med varsin kudde i handen. jag tog en kudde i varje hand och sedan slog jag tillbaka. vi började skratta allihopa och sedan var kuddkriget igång.
Justin
jag hörde hennes skratt. det högg till i hjärtat, hur kunde jag?
hon skrattade högre och jag kände hur mitt mod sjönk. jag satt utanför Ryans rum. Chaz hade släppat med mig upp men jag hade vägrat gå in. jag visste inte hur Miranda skulle reagera. jag gömde ansiktet i händerna och jag hörde hur dörren öppnades. skratten hade dött ut och jag tittade upp.
Miranda
Han såg ledsen ut. men det gjorde fortfarande ont i kinden och jag hade precis sminkat över rodnaden. jag hatade honom inte men det var på gränsen att jag sakta började sluta älska honom. Han ställde sig upp och jag tittade argt på honom. han viskade förlåt men jag brydde mig inte. min hand for upp mot rodnaden och Justin såg så skuldmedveten ut.
- Jag behöver bara tänka och vara ifred ett tag.
sa jag snabbt innan jag försvann. det var idag begravningen skulle vara.
- vad har hänt?, frågade Ryan.
- han slog mig, fick jag fram.
- vilken jävel slog dig?.....
Justin
när jag såg hennes chock över att jag örfilat henne ångrade jag mig direkt. hon hade rätt som hon jämnt hade. jag gick därifrån för jag kunde inte se henne med tårar efter vad jag hade gjort. jag hatade mig själv. när jag hörde någon komma springandes och såg att Miranda sprang där skrek jag hennes namn. Jag skrek flera gånger men hon stannade inte. jag klandrade henne inte. Hur kunde jag slå henne? jag älskade henne av hela mitt hjärta. efter några minuter gick jag fortfarande runt i parken. jag fick ett sms. Ryan.
Hur kunde du?
Jag vet inte.......
svarade jag och kände hur jag började gråta. om jag inte hade varit känd skulle inte det här ha hänt. men jag skulle inte träffat Miranda. skulle hon haft det bättre då? efter allt jag hört på rättegången, hur kunde jag vara så dum och slå henne precis som hennes pappa gjorde. hade jag sjunkit så lågt efter att jag slagit den där papparazzisn. jag fick flera sms under dom senaste tio minutrarna. alla av mina vänner och alla frågade samma sak. HUR KUNDE DU?
Miranda
jag skakade och låg i Ryans säng. Mecky låg vid fotändne och Ryan låg på kuddarna och jag i mitten. jag andades knappt. det stack fortfarande i kinden efter att Justin hade slagit mig. jag fingrade på ringen på min vänster hand. skulle jag behålla den eller skulle jag göra slut och börja om?
- Mecky kan du inte ta några kuddar det börjar göra ont i ryggen.
- släng över, sa hon glatt och sträckte upp armarna i luften.
en kudde... två kuddar... tre kuddar.... fyra kuddar... fem kuddar
jag somnade.
när jag vaknade så kände jag en kudde i ansiktet.
- OH NO YOU DIDEN'T!!!
jag hörde skratt och jag såg att alla mina vänner stod med varsin kudde i handen. jag tog en kudde i varje hand och sedan slog jag tillbaka. vi började skratta allihopa och sedan var kuddkriget igång.
Justin
jag hörde hennes skratt. det högg till i hjärtat, hur kunde jag?
hon skrattade högre och jag kände hur mitt mod sjönk. jag satt utanför Ryans rum. Chaz hade släppat med mig upp men jag hade vägrat gå in. jag visste inte hur Miranda skulle reagera. jag gömde ansiktet i händerna och jag hörde hur dörren öppnades. skratten hade dött ut och jag tittade upp.
Miranda
Han såg ledsen ut. men det gjorde fortfarande ont i kinden och jag hade precis sminkat över rodnaden. jag hatade honom inte men det var på gränsen att jag sakta började sluta älska honom. Han ställde sig upp och jag tittade argt på honom. han viskade förlåt men jag brydde mig inte. min hand for upp mot rodnaden och Justin såg så skuldmedveten ut.
- Jag behöver bara tänka och vara ifred ett tag.
sa jag snabbt innan jag försvann. det var idag begravningen skulle vara.
24 He..... no
- Jag slutar med kändisskapet. jag får inte ens ha ett privat liv!
Jag tog argt tag om hans arm och tvingade honom att stanna. han tittade surt på mig och såg ut som han när som helst skulle slå mig. jag stod rak ryggad och tittade hårt på honom. Han skulle aldrig slå mig det visste jag men ändå lät jag den där känslan som jag jämnt brukade få när Aris slå mig komma över mig. känslan av maktlöshet och rädsla. nästan direkt släppte jag den men det var försent Justin hade redan sett min reaktion.
- Du ska inte alls sluta du älskar att stå där uppe i uppmärksamheten!, sa jag argt.
- Jag vet men jag vill ha ett privatliv!, nästan skrek han åt mig.
- lägg av Justin jag känner dig! du skulle inte klara dig i fem minuter om du valde bort det där här och nu. du skulle ångra dig men det skulle vara försent!
- sluta säg åt mig vad jag ska känna!
- om det är för att alla fotar och sånt eller för att du drar med mig ner i det här så kan du glömma det. jag bryr mig inte, på dom sista orden skrattade jag men jag var fortfarande otroligt arg på honom att han sagt så.
- lägg av Miranda.
- med vad?!
- du vet att jag hatar dom där, du vet att jag hatar allt förutom att stå där på scenen och sedan se min fans så glada.
- gör det för fansen då.
- men sluta säg åt mig vad jag ska göra!
jag fick ont i kinden. Han örfilade mig och gick argt bort ifrån mig.
jag började gråta och sprang. jag sprang förbi honom på väg mot hotellet. jag hörde ett skrik men inte vad skriket handlade om. jag fortsatte att springa och så fort jag kom in i hotellet gick jag direkt upp till Ryan. det var bara Ryan och Mecky där dom andra hade gått ner till Justins och mitt rum. jag grät och kunde knappt andas efter springturen. jag sjönk ner mot dörren och kände hur Mecky kramade om mig.
- vad har hänt?, frågade Ryan.
- han slog mig, fick jag fram.
- vilken jävel slog dig?.....
Jag tog argt tag om hans arm och tvingade honom att stanna. han tittade surt på mig och såg ut som han när som helst skulle slå mig. jag stod rak ryggad och tittade hårt på honom. Han skulle aldrig slå mig det visste jag men ändå lät jag den där känslan som jag jämnt brukade få när Aris slå mig komma över mig. känslan av maktlöshet och rädsla. nästan direkt släppte jag den men det var försent Justin hade redan sett min reaktion.
- Du ska inte alls sluta du älskar att stå där uppe i uppmärksamheten!, sa jag argt.
- Jag vet men jag vill ha ett privatliv!, nästan skrek han åt mig.
- lägg av Justin jag känner dig! du skulle inte klara dig i fem minuter om du valde bort det där här och nu. du skulle ångra dig men det skulle vara försent!
- sluta säg åt mig vad jag ska känna!
- om det är för att alla fotar och sånt eller för att du drar med mig ner i det här så kan du glömma det. jag bryr mig inte, på dom sista orden skrattade jag men jag var fortfarande otroligt arg på honom att han sagt så.
- lägg av Miranda.
- med vad?!
- du vet att jag hatar dom där, du vet att jag hatar allt förutom att stå där på scenen och sedan se min fans så glada.
- gör det för fansen då.
- men sluta säg åt mig vad jag ska göra!
jag fick ont i kinden. Han örfilade mig och gick argt bort ifrån mig.
jag började gråta och sprang. jag sprang förbi honom på väg mot hotellet. jag hörde ett skrik men inte vad skriket handlade om. jag fortsatte att springa och så fort jag kom in i hotellet gick jag direkt upp till Ryan. det var bara Ryan och Mecky där dom andra hade gått ner till Justins och mitt rum. jag grät och kunde knappt andas efter springturen. jag sjönk ner mot dörren och kände hur Mecky kramade om mig.
- vad har hänt?, frågade Ryan.
- han slog mig, fick jag fram.
- vilken jävel slog dig?.....
Kapitel 26 Birds
det var idag begravningen skulle vara.
Jag satte på mig en klänning, sminkade mig och fixade till peruken som jag hade haft hela tiden efter som så många varit runt mig. jag tog min väska och sedan gick jag ut. En man som hette Lucas skulle skjutsa mig och vara min egna "livvakt". det kändes anorlunda men jag litade på honom. vi körde ett tag och när vi äntligen kom fram var dett det finaste huset jag någonsin hade sett. det var litet, vit och hade väggar som stacket. jag gick sakta in och såg att Lucas följde efter. innut i var det en stor gård med en fontän i mitten och små grus vägar från varje väderstrek. det var små fyrkanter av gräs så det såg ut som en flagga. det stod personer i små grupper och pratade men jag gick rakt fram och in i vardagsrummet. där inne var det stort och ljust. det var varmt och längst fram var en kista med levande ljus runt. ett stort poträtt visade hur Sofie hade sett ut. hon var en kopia av mig eller jag var kopian av henne efter som hon var äldre. jag tittade ner i golvet och satte mgig längstbak i raden av stolar. Lucas satte sig längre bort och snart såg jag honom inte för allt folk som kom in. en kvinna satte sig bredvid mig och log stort.
- Miranda McKay det var längesen, hon log fortfarande.
- du får ursäkta mig men vem är du?
- åhh det är ingen fara mitt barn jag är din mors äldsta vän. jag är här i stället för henne. hon ville vara kvar i svergie istället för att gå på sin dotters begravning.
- vad heter hon.... min mamma.
- Marlene McKay, lika vacker som du och Sofie var.
jag nickade och sedan började begravningen.
*
Så jag var en kopia på mamma också? jag stod framför fontänen och tittade ner i vattnet. dom flesta personerna här kom framoch beklagade sorgen men jag sa att det inte var något att beklaga jag kände inte Sofie ändå. kanske lite kallhjärtat men det var ju sant.
jag hörde ett skott och personer som skrek men jag stod stelt kvar vid fontänen. personen som hade skjutit kom fram till mig. den kramade mig och viskade förlåt. jag föll till marken och det gjorde så ont. någon skrek och personen som satte sig ner bredvid mig log men grät.
det sista jag såg var fåglar
Jag satte på mig en klänning, sminkade mig och fixade till peruken som jag hade haft hela tiden efter som så många varit runt mig. jag tog min väska och sedan gick jag ut. En man som hette Lucas skulle skjutsa mig och vara min egna "livvakt". det kändes anorlunda men jag litade på honom. vi körde ett tag och när vi äntligen kom fram var dett det finaste huset jag någonsin hade sett. det var litet, vit och hade väggar som stacket. jag gick sakta in och såg att Lucas följde efter. innut i var det en stor gård med en fontän i mitten och små grus vägar från varje väderstrek. det var små fyrkanter av gräs så det såg ut som en flagga. det stod personer i små grupper och pratade men jag gick rakt fram och in i vardagsrummet. där inne var det stort och ljust. det var varmt och längst fram var en kista med levande ljus runt. ett stort poträtt visade hur Sofie hade sett ut. hon var en kopia av mig eller jag var kopian av henne efter som hon var äldre. jag tittade ner i golvet och satte mgig längstbak i raden av stolar. Lucas satte sig längre bort och snart såg jag honom inte för allt folk som kom in. en kvinna satte sig bredvid mig och log stort.
- Miranda McKay det var längesen, hon log fortfarande.
- du får ursäkta mig men vem är du?
- åhh det är ingen fara mitt barn jag är din mors äldsta vän. jag är här i stället för henne. hon ville vara kvar i svergie istället för att gå på sin dotters begravning.
- vad heter hon.... min mamma.
- Marlene McKay, lika vacker som du och Sofie var.
jag nickade och sedan började begravningen.
*
Så jag var en kopia på mamma också? jag stod framför fontänen och tittade ner i vattnet. dom flesta personerna här kom framoch beklagade sorgen men jag sa att det inte var något att beklaga jag kände inte Sofie ändå. kanske lite kallhjärtat men det var ju sant.
jag hörde ett skott och personer som skrek men jag stod stelt kvar vid fontänen. personen som hade skjutit kom fram till mig. den kramade mig och viskade förlåt. jag föll till marken och det gjorde så ont. någon skrek och personen som satte sig ner bredvid mig log men grät.
det sista jag såg var fåglar
Kapitel 22 My Father?
klockan blev mycket och vi somnade allihopa på golvet. jag tyckte det var skönt att sova på golvet men Justin satte sig upp och började protestera mot att vi skulle köpa mjuka golv när vi två köpte hus. jag nickade och kysste honom innan vi alla började packa för att åka tillbaka till U.S.A
(tillbaka i U.S.A)
jag satt utan för salen som rättegången skulle hållas i. Justin sat bredvid mig och jag höll krampaktigt i hans hand. rädd för att säga något satt jag där tyst och skakig. två minuter till starten och jag vågade knappt andas. det var flera poliser där och vi hade även Kenny med oss som stod och pratade med en utav poliserna. Kenny verkade missnöjd med något men jag kunde bara konsentrera mig på dom vid öppna dörrarna som visade att vi skulle gå in och börja. jag satte mig längst bak till en början med för varje ny folkmassa som kom in flyttade jag mig längre och längre fram. när dom stora dörrarna åter igen stängdes så satt jag längst fram precis bakom stolen som jag skulle suttit i om jag skulle sitta bredvid min advokat. min advokat Mr. Hensen vände sig mot mig och log brett.
- Det kommer gå bra, sa han och log bredare innan han vände sig framåt igen.
tio domare alla i olika åldrar gick in, domaren längst fram var en kvinna i medelsåldern och hon hade skakiga händer och långt kritvit hår. hon verkade sur men ändå trevlig. det var två advokater, det var min och sedan Aris. Aris satt själv bredvid sin advokat med en polis på ena sidan. det var hela fem poliser i salen och förutom sina batonger hade dom även varsin pistol. folket som satt i publiken pratade ivrigt om dagen eller om sitt jobb medans jag nervöst satt och iaktog Aris stela ställning som berättade att han inte sovit på ett tag. Justin tog tag i min hand åter igen och tvingade mig att slappna av. jag svalde hårt varför skulle jag oroa mig? jag hade Kenny på vänster sida, Justin på min höger och fem poliser och en hel lokal med vuxna personer. Aris kunde inte göra något mot mig längre. en dörr öppnades och alla tystnade. en man i vit rock och brunt skägg kom in och satte sig bredvid min advokat. han viskade något och jag kände hur Mr. Hensen blev orolig. det var något i mig som kunde känna det men allt jag visste var att det var dåliga nyheter.
- Då säger jag Mrs. Conor den 9 Juli 2011 att den här rättegången kan börja.
alla tystnade och frågorna började. Aris erkände allt. Han erkände att han hade våldtagit mig sedan jag var åtta år, att han hade misshandlat mig och mycket mer. Jag bet hårt ihop medans allt kom fram. jag ville inte att Justin skulle höra det här men jag ville inte berätta det själv. nu när allt strömmade ut ur Aris mun stelnade jag till. Han berättade om dagen jag kom tillbaka med Justin. han berättade vad han hade gjort i rummet. han hade njutit av mina skrik. jag rös och ville försvinna.
- Allt för dig Miranda, sa han och tittade på mig.
blickar föll på mig och hans advokat frågade om jag ville vittna. jag hade nickat och svurit eden om att jag inte skulle ljuga. det gjorde jag inte heller, jag berättade allt. till sist fick jag gå. jag gick skakigt tillbaka till Justin och gömde mig mot hans axel. mannen med rocken och det bruna skägget gick fram.
- Jag har dåliga nyheter. Aris Sunnet är biologisk fader till Miranda McKay och Sofie McKay. även mördare till Sofie McKay och Louis Somber.
jag frös till is. min egen far hade våldtagit mig. jag tror inte att Aris visste om att jag var hans dotter men jag borde vetat bättre. han hade ju pratat så mycket om mamma och om deras liv. hur kunde jag varit så dum.
Aris hade fått livstid i fängelset. jag hade bara min mamma som föremyndare nu. min nya dröm i mitt liv var att hitta henne. mannen i rocken och det bruna skägget gav mig ett brev. mina tårar hade hindrat mig från att läsa så Justin läste högt för mig.
Sofie McKay ska ha sin begravning den tolfte Juli och
du är härmed bjuden att komma och hålla tal.
Jag ville inte gå. men min mamma kanske skulle vara där. eller någon annan i min familj som jag inte hade haft förrut. Aris räknades inte längre. han var inte min far. min far hade dött för länge sen i en olycka precis som Aris berättat för mig.
- du ska väl gå?, frågade Justin med skakig röst.
- bara om du följer med, sa jag med svag röst.
han nickade.
- Anything for my Angel
(tillbaka i U.S.A)
jag satt utan för salen som rättegången skulle hållas i. Justin sat bredvid mig och jag höll krampaktigt i hans hand. rädd för att säga något satt jag där tyst och skakig. två minuter till starten och jag vågade knappt andas. det var flera poliser där och vi hade även Kenny med oss som stod och pratade med en utav poliserna. Kenny verkade missnöjd med något men jag kunde bara konsentrera mig på dom vid öppna dörrarna som visade att vi skulle gå in och börja. jag satte mig längst bak till en början med för varje ny folkmassa som kom in flyttade jag mig längre och längre fram. när dom stora dörrarna åter igen stängdes så satt jag längst fram precis bakom stolen som jag skulle suttit i om jag skulle sitta bredvid min advokat. min advokat Mr. Hensen vände sig mot mig och log brett.
- Det kommer gå bra, sa han och log bredare innan han vände sig framåt igen.
tio domare alla i olika åldrar gick in, domaren längst fram var en kvinna i medelsåldern och hon hade skakiga händer och långt kritvit hår. hon verkade sur men ändå trevlig. det var två advokater, det var min och sedan Aris. Aris satt själv bredvid sin advokat med en polis på ena sidan. det var hela fem poliser i salen och förutom sina batonger hade dom även varsin pistol. folket som satt i publiken pratade ivrigt om dagen eller om sitt jobb medans jag nervöst satt och iaktog Aris stela ställning som berättade att han inte sovit på ett tag. Justin tog tag i min hand åter igen och tvingade mig att slappna av. jag svalde hårt varför skulle jag oroa mig? jag hade Kenny på vänster sida, Justin på min höger och fem poliser och en hel lokal med vuxna personer. Aris kunde inte göra något mot mig längre. en dörr öppnades och alla tystnade. en man i vit rock och brunt skägg kom in och satte sig bredvid min advokat. han viskade något och jag kände hur Mr. Hensen blev orolig. det var något i mig som kunde känna det men allt jag visste var att det var dåliga nyheter.
- Då säger jag Mrs. Conor den 9 Juli 2011 att den här rättegången kan börja.
alla tystnade och frågorna började. Aris erkände allt. Han erkände att han hade våldtagit mig sedan jag var åtta år, att han hade misshandlat mig och mycket mer. Jag bet hårt ihop medans allt kom fram. jag ville inte att Justin skulle höra det här men jag ville inte berätta det själv. nu när allt strömmade ut ur Aris mun stelnade jag till. Han berättade om dagen jag kom tillbaka med Justin. han berättade vad han hade gjort i rummet. han hade njutit av mina skrik. jag rös och ville försvinna.
- Allt för dig Miranda, sa han och tittade på mig.
blickar föll på mig och hans advokat frågade om jag ville vittna. jag hade nickat och svurit eden om att jag inte skulle ljuga. det gjorde jag inte heller, jag berättade allt. till sist fick jag gå. jag gick skakigt tillbaka till Justin och gömde mig mot hans axel. mannen med rocken och det bruna skägget gick fram.
- Jag har dåliga nyheter. Aris Sunnet är biologisk fader till Miranda McKay och Sofie McKay. även mördare till Sofie McKay och Louis Somber.
jag frös till is. min egen far hade våldtagit mig. jag tror inte att Aris visste om att jag var hans dotter men jag borde vetat bättre. han hade ju pratat så mycket om mamma och om deras liv. hur kunde jag varit så dum.
Aris hade fått livstid i fängelset. jag hade bara min mamma som föremyndare nu. min nya dröm i mitt liv var att hitta henne. mannen i rocken och det bruna skägget gav mig ett brev. mina tårar hade hindrat mig från att läsa så Justin läste högt för mig.
Sofie McKay ska ha sin begravning den tolfte Juli och
du är härmed bjuden att komma och hålla tal.
Jag ville inte gå. men min mamma kanske skulle vara där. eller någon annan i min familj som jag inte hade haft förrut. Aris räknades inte längre. han var inte min far. min far hade dött för länge sen i en olycka precis som Aris berättat för mig.
- du ska väl gå?, frågade Justin med skakig röst.
- bara om du följer med, sa jag med svag röst.
han nickade.
- Anything for my Angel
Kapitel 23 I'll quit
- du ska väl gå?, frågade Justin med skakig röst.
- bara om du följer med, sa jag med svag röst.
han nickade.
- Anything for my Angel
Ryan, Mecky, Chaz, Christian, Caitlin och Justin satt alla framför mig.
Chaz, Christian och Caitlin hade kommit för någon timme sedan. dom var alla Justins vänner och dom stöttade mig allihopa. vi hade hittat varandra allihop och var riktigt bra vänner. även om jag trivdes bäst med Mecky och Ryan och Justin så pratade jag öppet med alla. vi hade precis pratat klart om rättegången som jag åter igen brast ut i gråt. Justin kramade hårt om mig men jag kände mig så ensam. så otroligt ensam.
- vi går och lägger oss.
hörde jag Justin säga innan han la mig ner i sängen. den var varm, mjuk och behöglig. sömnen smög sig på mig samtidigt som Justin bytte om till pyjamas och sedan hjälpte mig göra samma sak. efter rättegången hade jag inte gjort så mycket. han kysste mig ömt innan han la sig bredvid sig. jag la mig genast närmare honom. jag fick hans andetag i ansiktet och lukten av kaffe slog mig. jag hatade kaffe men på något sätt var det precis vad jag ville ha nu. jag kysste honom igen och kände sakta hur jag somnade.
det var nu den elfte. dagen innan begravningen men jag tänkte ha kul. adajö till tråkiga Miranda. jag hoppade bokstavligen ur sängen och tog en dusch, rakade mig och sedan klädde på mig. jag väckte Justin med en kyss och sedan gick jag runt och väckte dom andra. Justin skulle inte få göra ett av sina prank i dag inte. när alla var vakna åt vi en sanbb frukost innan jag släppade ut alla.
vi hade en shopping dag. precis vad jag behövde och precis vad Mecky ville ha.
mot slutet av dagen gick alla hem förutom Justin och jag. vi två gick till parken,
vi satte oss på bänken och efter bara några sekunder så såg man en blixt och en till.
papparatzzis var överallt.
Justin ställde sig upp och drog med mig. leendet från hans läppar försvann och han började knuffa undan dom. jag följde efter och tittade ner i marken. jag hörde en smäll och en duns. en av papparazzisarna låg på marken med näsblod. Justin sprang med mig där ifrån.
- Jag slutar med kändisskapet. jag får inte ens ha ett privat liv!
- bara om du följer med, sa jag med svag röst.
han nickade.
- Anything for my Angel
Ryan, Mecky, Chaz, Christian, Caitlin och Justin satt alla framför mig.
Chaz, Christian och Caitlin hade kommit för någon timme sedan. dom var alla Justins vänner och dom stöttade mig allihopa. vi hade hittat varandra allihop och var riktigt bra vänner. även om jag trivdes bäst med Mecky och Ryan och Justin så pratade jag öppet med alla. vi hade precis pratat klart om rättegången som jag åter igen brast ut i gråt. Justin kramade hårt om mig men jag kände mig så ensam. så otroligt ensam.
- vi går och lägger oss.
hörde jag Justin säga innan han la mig ner i sängen. den var varm, mjuk och behöglig. sömnen smög sig på mig samtidigt som Justin bytte om till pyjamas och sedan hjälpte mig göra samma sak. efter rättegången hade jag inte gjort så mycket. han kysste mig ömt innan han la sig bredvid sig. jag la mig genast närmare honom. jag fick hans andetag i ansiktet och lukten av kaffe slog mig. jag hatade kaffe men på något sätt var det precis vad jag ville ha nu. jag kysste honom igen och kände sakta hur jag somnade.
det var nu den elfte. dagen innan begravningen men jag tänkte ha kul. adajö till tråkiga Miranda. jag hoppade bokstavligen ur sängen och tog en dusch, rakade mig och sedan klädde på mig. jag väckte Justin med en kyss och sedan gick jag runt och väckte dom andra. Justin skulle inte få göra ett av sina prank i dag inte. när alla var vakna åt vi en sanbb frukost innan jag släppade ut alla.
vi hade en shopping dag. precis vad jag behövde och precis vad Mecky ville ha.
mot slutet av dagen gick alla hem förutom Justin och jag. vi två gick till parken,
vi satte oss på bänken och efter bara några sekunder så såg man en blixt och en till.
papparatzzis var överallt.
Justin ställde sig upp och drog med mig. leendet från hans läppar försvann och han började knuffa undan dom. jag följde efter och tittade ner i marken. jag hörde en smäll och en duns. en av papparazzisarna låg på marken med näsblod. Justin sprang med mig där ifrån.
- Jag slutar med kändisskapet. jag får inte ens ha ett privat liv!
Kapitel 21 I Love Myself
av någon konstig anledning började jag tänka på min mamma. jag hade träffat henne en gång för länge sen och jag saknar henne verkligen. Aris berättade om henne ibland och han nämnde hela tiden någon som hette Klara. jag hade ignorerat det då men det verkade få mer betydelse nu när jag tänkte på mamma.
Justin, Mecky, Ryan och jag satt och tittade på film. det hade varit en lugn dag om man räknar bort Justins intervju och alla mina tankar kring allt. men mest hade jag tänkt på mamma....
filmen som jag hade tappat intresset för var snart slut och jag såg hur Mecky ville göra något annat än att bara sitta still. jag började små skratta och gick för att hämta en flaska. Meckys älsklings spel Sanning och Konka. japp och nu ville hon såklart spela det så när vi alla satt i en ring och mtv var på i bakgrunden med den senaste musiken så började Mecky snurra. den hamnade på Justin som valde konka.
- kyss Ryan på kinden, hon började rodna.
Justin gjorde det och sedan var det hans tur att snurra. den hamnade på Ryan som valde sanning.
- fegis, skrek Mecky och jag i munnen på varandra.
- haha okej är du kär i någon just nu.
- ja, sa Ryan snabbt och snurrade flaskan.
den hamnade på Justin som valde sanning.
- om du tog över världen vem skulle då överleva om du bara fick välja en?
- Miranda, sa han och log.
denna gång hamnade flaskan på mig och jag tog konka efter som jag ville röra på mig.
- spring ut och skrik allt du orkar att du älskar dig själv och sedan springer du runt huset två gånger.
jag nickade och sprang ut på trappan.
- JAG ÄLSKAR MIGSJÄLV!!
jag började springa snabbare och snabbare. vinden gjorde det skönt att springa och snart var jag klar. jag sprang in igen och precis innan jag skulle sätta mig ner fällde Mecky krokben på mig så jag ramlade rakt in i Justins famn. Han kysste mig passionerat innan han släppte mig.
- skrek du? frågade Ryan
- ja jag skrek på svenska så dom där ute skulle förstå inge kul om ingen förstår, sa jag och blinkade.
- va?, skrattade Justin efter som jag hade svarat på svenska.
åter igen upprepade jag på engelska och Ryan slog mig lät på armen.
klockan blev mycket och vi somnade allihopa på golvet. jag tyckte det var skönt att sova på golvet men Justin satte sig upp och började protestera mot att vi skulle köpa mjuka golv när vi två köpte hus. jag nickade och kysste honom innan vi alla började packa för att åka tillbaka till U.S.A
Justin, Mecky, Ryan och jag satt och tittade på film. det hade varit en lugn dag om man räknar bort Justins intervju och alla mina tankar kring allt. men mest hade jag tänkt på mamma....
filmen som jag hade tappat intresset för var snart slut och jag såg hur Mecky ville göra något annat än att bara sitta still. jag började små skratta och gick för att hämta en flaska. Meckys älsklings spel Sanning och Konka. japp och nu ville hon såklart spela det så när vi alla satt i en ring och mtv var på i bakgrunden med den senaste musiken så började Mecky snurra. den hamnade på Justin som valde konka.
- kyss Ryan på kinden, hon började rodna.
Justin gjorde det och sedan var det hans tur att snurra. den hamnade på Ryan som valde sanning.
- fegis, skrek Mecky och jag i munnen på varandra.
- haha okej är du kär i någon just nu.
- ja, sa Ryan snabbt och snurrade flaskan.
den hamnade på Justin som valde sanning.
- om du tog över världen vem skulle då överleva om du bara fick välja en?
- Miranda, sa han och log.
denna gång hamnade flaskan på mig och jag tog konka efter som jag ville röra på mig.
- spring ut och skrik allt du orkar att du älskar dig själv och sedan springer du runt huset två gånger.
jag nickade och sprang ut på trappan.
- JAG ÄLSKAR MIGSJÄLV!!
jag började springa snabbare och snabbare. vinden gjorde det skönt att springa och snart var jag klar. jag sprang in igen och precis innan jag skulle sätta mig ner fällde Mecky krokben på mig så jag ramlade rakt in i Justins famn. Han kysste mig passionerat innan han släppte mig.
- skrek du? frågade Ryan
- ja jag skrek på svenska så dom där ute skulle förstå inge kul om ingen förstår, sa jag och blinkade.
- va?, skrattade Justin efter som jag hade svarat på svenska.
åter igen upprepade jag på engelska och Ryan slog mig lät på armen.
klockan blev mycket och vi somnade allihopa på golvet. jag tyckte det var skönt att sova på golvet men Justin satte sig upp och började protestera mot att vi skulle köpa mjuka golv när vi två köpte hus. jag nickade och kysste honom innan vi alla började packa för att åka tillbaka till U.S.A
Kapitel 20 Many Times With Thinking
vi hade ännu inte kommit ut om vårt förhållande och nu fick dom något nytt av skriva om. jag brydde mig inte sålänge jag hade Justin
åter igen hade jag fått ett sms från Aris och den här gången så blev jag irriterad. jag gick till Justin han ryckte på axlarna och visade för Scooter. precis som en ond cirkel visste inte han heller. Justin visade då sin mamma smset men som tur var hade hon ett svar. inte det bästa men det var ett svar.
- ja imorgon ska det vara rättegång om vad som händer med honom. jag har pratat med din advokat som jag har anställt och han säger att det kommer gå bra och att du inte behöver vara där.
- men jag villl vara där. jag vill se honom en sista gång men jag vill inte stanna mer än en sekund om han säger mitt namn.
Pattie nickade och sa att det började imorgonbitti klockan tio. Justin kramade om mig när vi gick där ifrån. vem var det jag hade fått stenen ifrån? och var det det som menades med tre dagar. tre dagar kvar till rättegången? jag skakade av mig tanken och log stort mot Justin. tiden hade gått snabbt efter som det var ungefär tre veckor sen jag träffade Justin. Shit jag är sexton år jag hade helt glömt bort min egen födelsedag. jag var sexton, helt oförberätt skrek jag YES! ut i korridoren och Justin började skratta efter som dom flesta som var ute tittade på mig med stora ögon. sen fick Justin uppmärksamheten och då fick han skriva lite autografer medans jag ställde mig i bakgrunden. efter ett tag kände jag ett par händer på mina axlar och när jag vände mig om stod Mcky där. Mecky det kändes som år sedan jag träffat henne. det har verkligen varit mycket. jag kramade om henne hårt. när Justin kom tillbaka slog Mecky honom löst på armen.
- Hur kan man glömma sin flickväns födelsedag?
han kollade häpet på mig och jag ryckte sorgset på axlarna innan jag glatt kysste honom och ett ljudligt AWWW! kom från Mecky. precis som vi brukade göra på min födelse dag så gick vi och shoppade. jag fick två snygga klänningar av Mecky
.jpg)
.jpg)
och ett halsband + ring av Justin
när han gav mig ringen viskade han i mitt öra
- VIll du gifta dig med mig?
jag hade nickat och kysst honom. jag vet inte varför jag var bara sexton nu men vi behövde inte gifta oss nu, det skulle vänta tills vi båda var redo men jag var verkligen lycklig med honom och jag ville gifta mig med honom någon gång. Mecky kramade om mig innan vi gick in på ett litet café. vi beställde varsin bulle och varsin coca cola. vi satt och pratade och snart kom Mecky in på vårt förhållande. hon frågade lite saker och jag tror att Justin verkligen gillade henne. som en vän såklart men det var kul att min bästa kompis blev vän med min pojkvän. sista gången hade det blivit katastrof men om det inte hade hänt kanske jag inte skulle sitta här?
- så när ska ni komma ut med ert förhållande? ni kan ju inte vänta för länge dina belibers kommer säkert halshugga dig om dom tror att du fortfarande är singel. haha dom kommer säkert hata dig gullunge men jag vill inte att någon annan bimbo ska sno din man. hon blinkade med ögat.
efter att vi kommit tillbaka till hotellet så kom jag på att Justin skulle ha konsert imorgon. samma dag som vi skulle tillbaka till Atlanata och gå på rättegången. konserten var tolv och rättegången tio och vi skulle åka klockan fem på morgonen. Vi var i svergie och det var riktigt fint här. synd att jag inte kunnat vara ute mer men det kommer en andra gång? vad ska jag säga jag är ihop med den kändaste tonåringen som åker på turné nästan hela tiden. såklart att jag kommer tillbaka hit. kanske inte snart men det gör väl inget?
av någon konstig anledning började jag tänka på min mamma. jag hade träffat henne en gång för länge sen och jag saknar henne verkligen. Aris berättade om henne ibland och han nämnde hela tiden någon som hette Klara. jag hade ignorerat det då men det verkade få mer betydelse nu när jag tänkte på mamma.
åter igen hade jag fått ett sms från Aris och den här gången så blev jag irriterad. jag gick till Justin han ryckte på axlarna och visade för Scooter. precis som en ond cirkel visste inte han heller. Justin visade då sin mamma smset men som tur var hade hon ett svar. inte det bästa men det var ett svar.
- ja imorgon ska det vara rättegång om vad som händer med honom. jag har pratat med din advokat som jag har anställt och han säger att det kommer gå bra och att du inte behöver vara där.
- men jag villl vara där. jag vill se honom en sista gång men jag vill inte stanna mer än en sekund om han säger mitt namn.
Pattie nickade och sa att det började imorgonbitti klockan tio. Justin kramade om mig när vi gick där ifrån. vem var det jag hade fått stenen ifrån? och var det det som menades med tre dagar. tre dagar kvar till rättegången? jag skakade av mig tanken och log stort mot Justin. tiden hade gått snabbt efter som det var ungefär tre veckor sen jag träffade Justin. Shit jag är sexton år jag hade helt glömt bort min egen födelsedag. jag var sexton, helt oförberätt skrek jag YES! ut i korridoren och Justin började skratta efter som dom flesta som var ute tittade på mig med stora ögon. sen fick Justin uppmärksamheten och då fick han skriva lite autografer medans jag ställde mig i bakgrunden. efter ett tag kände jag ett par händer på mina axlar och när jag vände mig om stod Mcky där. Mecky det kändes som år sedan jag träffat henne. det har verkligen varit mycket. jag kramade om henne hårt. när Justin kom tillbaka slog Mecky honom löst på armen.
- Hur kan man glömma sin flickväns födelsedag?
han kollade häpet på mig och jag ryckte sorgset på axlarna innan jag glatt kysste honom och ett ljudligt AWWW! kom från Mecky. precis som vi brukade göra på min födelse dag så gick vi och shoppade. jag fick två snygga klänningar av Mecky
och ett halsband + ring av Justin
när han gav mig ringen viskade han i mitt öra
- VIll du gifta dig med mig?
jag hade nickat och kysst honom. jag vet inte varför jag var bara sexton nu men vi behövde inte gifta oss nu, det skulle vänta tills vi båda var redo men jag var verkligen lycklig med honom och jag ville gifta mig med honom någon gång. Mecky kramade om mig innan vi gick in på ett litet café. vi beställde varsin bulle och varsin coca cola. vi satt och pratade och snart kom Mecky in på vårt förhållande. hon frågade lite saker och jag tror att Justin verkligen gillade henne. som en vän såklart men det var kul att min bästa kompis blev vän med min pojkvän. sista gången hade det blivit katastrof men om det inte hade hänt kanske jag inte skulle sitta här?
- så när ska ni komma ut med ert förhållande? ni kan ju inte vänta för länge dina belibers kommer säkert halshugga dig om dom tror att du fortfarande är singel. haha dom kommer säkert hata dig gullunge men jag vill inte att någon annan bimbo ska sno din man. hon blinkade med ögat.
efter att vi kommit tillbaka till hotellet så kom jag på att Justin skulle ha konsert imorgon. samma dag som vi skulle tillbaka till Atlanata och gå på rättegången. konserten var tolv och rättegången tio och vi skulle åka klockan fem på morgonen. Vi var i svergie och det var riktigt fint här. synd att jag inte kunnat vara ute mer men det kommer en andra gång? vad ska jag säga jag är ihop med den kändaste tonåringen som åker på turné nästan hela tiden. såklart att jag kommer tillbaka hit. kanske inte snart men det gör väl inget?
av någon konstig anledning började jag tänka på min mamma. jag hade träffat henne en gång för länge sen och jag saknar henne verkligen. Aris berättade om henne ibland och han nämnde hela tiden någon som hette Klara. jag hade ignorerat det då men det verkade få mer betydelse nu när jag tänkte på mamma.
Kapitel 19 the Concert
- Jag vet att vi inte varit ihop så länge men jag älskar dig Justin!
- Jag älskar dig Miranda, sa han och kysste mig
Det var kallt på morgonen. jag hade somnat i Justins famn igår efter att jag hade gråtit. vi satt fortfarande i soffan när jag vaknade. Justin hade sina armar runt mig men jag frös efter som fönstret var öppet? nej det var inte öppet det var sönder.
jag tittade på golvet och där precis bredvid mina fötter låg en stor sten. det var ett papper fast spänt på det. som på en riktigt dålig film hade fönstret gått sönder. jag sträckte mig efter stenen och läste medelandet.
OM TRE DAGAR
jag slängde lappen och lutade mig mot Justin igen. han hade fortfarande inte vaknat så jag bestämde mig för att göra frukost åt oss. det blev pannkakor men när lukten slog mig blev jag lika glad som vanligt.
- vad är det som luktar så underbart?
Justin kom in i köket och log stort när han såg mig med stekpannan i luften och gjorde en flip med den. han kysste mig när stekpannan var tillbaka på spisen. när allt var klart hade Justin dukat fram och gjort det mysigt. VI åt och pratade och vi hade kommit varandra riktigt nära. Scooter tyckte att vi kommit lite för nära av vad som var bra med tanke på Justins kändisliv men Pattie tyckte bara det var bra att Justin hade någon han kunde lita på. ohh shit idag var ju konserten! jag började skrika innan jag sprang bort från bordet och in i badrummet där jag hade min väska. Justin knackade på.
- Miranda är allt okej?, han lät oroad.
- Nej det är ju konserten ikväll och jag blir sjukt nervös bara att tänka på det.
Jag gick ut till honom och kysste honom på munnen innan jag la mig trött ner på sängen. han la sig ner bredvid mig och han log stort och jag visste precis hans tanke.
- Har du kondom?
han log och nickade och såklart så gjorde vi det.
jag hade klätt på mig och nu väntade vi bakom scenen på att jag skulle börja. tänk att jag Miranda McKay skulle stå på en riktig scen. helt otroligt och Aris som sa att jag inte kunde något om han ändå kunde se mig nu. musiken började innan jag hann räkna till fem och snart skulle jag ut. jag tog ett djupt andetag och sprang ut på scenen. alla skrek och jag började sjunga. några drog fram sina mobiler och det var så roligt att stå där på scenen och veta att dom gillade vad dom hörde. jag gick av och fick en snabb kyss av Bieber innan han gick på. han var otrolig och sista låten var Meet Me halfway. jag som körde Fergies delar tyckte det lät otroligt bra. Min och Justins röst matchade på något vis. alla skrek när jag kramade om Justin och gick av scenen hand i hand. vi hade ännu inte kommit ut om vårt förhållande och nu fick dom något nytt av skriva om. jag brydde mig inte sålänge jag hade Justin
Kapitel 18 Strong words
när jag var klar så fick jag skriva lite autografer. mina första (yey). sedan åkte vi till hotellet igen. vi hade varit på den där resturangen i tre timmar och nu var klockan 11 snart tolv.
- nudå? frågade jag och tittade på Justin.
vi valde att gå till Ryan och se vad han gjorde. Han satt såklart på sitt rum och spelade xbox. så vi ville inte störa eller rättare sagt jag ville inte störa men Justin stannad eocoh började spela emot honom. jag gick runt på hotellet och letade efter något roligt att göra. jag var nere i lobbyn och skulle precis gå in i en korridor jag inte varit i.
- Miranda, jag vände mig och och såg Scooter komma springandes ut ur hissen.
- Hej, sa jag och log stort.
- Jo du öppnar imorgon men Justin vill göra en duett med dig och du ska göra den här låten.
sa han och räckte mig ett pappersark med texten på. jag log stort nickade och sa att jag gick med på det.
- Scooter?, jag lät genast rädd utan att mena det.
- ja.
- Det där med Aaron och Justin och mitt förhållande har inte läckt ut nåt mer va?
han skakade på huvudet innan han gick där ifrån. jag suckade och satte mig ner i fåtöljen som stod precis innan för dörrarna. jag läste texten det var Meet Me Halfway. den var riktigt fin och jag började redan memorera orden. efter ett atg fick jag ont av att sitta så jag gick ut. klockan hade blivit sju på kvällen och ändå hade jag bara suttit och memorerat orden på pappret. kvällsluften var kall och jag frös när vinden slogs emot mig. jag gick längst gatan och räknade bilarna som åkte förbi mig. jag nynade först på I got you och sedan gick det över till meet me half way. det var helt otroligt att jag skulle sjunga med Justin. helt otroligt. jag fryste fortfarande men jag var fortfarande varm vilket var svårt att förklara. jag fick ett sms och jag läste det snabbt. det var från Aris. jag stannade och spärrade upp ögonen det stod med ståra bokstäver
SEE YOU IN COURT!
jag gick sakta tillbaka till hotellet. precis utan för möttes jag av skrik såklart var det cirka 50 personer som alla var belibers, jag kunde se det efter som nästan varje person hade en tröja med hans ansikte på. jag gick sakta fram och undrade o mjag kunde gå obemärkt förbi. såklart kunde jag inte det utan blev nästan direkt omringad av fansen.
- Ahh du är Miranda!
- McKay back off from my man
- Låt henne vara
- ahh Justin är min
- din bitch
det lät så överallt omkring mig. jag kände tårarna komma för jag var helt oskyddad från fansen. efter ett tag av skrikande så hörde jag någon säga något och sedan putta bort fansen. när personen var framme vid mig såg jag att det var Kenny. Han hjälpa mig komma in i hotellet och sedan blockerade han dörren så ingen kunde komma in
- du får ta det försiktigt Miranda, jag vara så nära att gråta att jag inte kunde svara.
- du är en underbar person låt aldrig någon annan säga något annat om dig.
jag nickade innan han hjälpa mig upp till Justin. Han berättade för Justin om vad som hade hänt efter som jag fortfarande var stum efter vad som hade hänt. jag satt i soffan nöär Justin lyssnat klart. han tog armarna om mig och pussade mig på kinden. jag brast i gråt och Justin satt och höll om mig. han sa inget utan lät mig bara gråta ut allt. det var skönt och när jag gråtit klart kändes det bättre.
- Jag vet att viinte varit ihop så länge men jag älskar dig Justin!
- Jag älskar dig Miranda, sa han och kysste mig
Kapitel 17 first time
jag loggade ut innan jag hann se vad dom skrev. jag stängde ner bloggen och tittade på Justin. han log när han hade sett vad jag skrivit. jag älskar dig också viskade han i mitt öra.
vi skulle snart landa i Sverige och mina tankar var fast vid bloggen jag nyss hade läst.
2 timmar senare
vi satt inne på vårat rum. vi hade fått ett eget och sedan hade Scooter rummet på våran höger sida och Kenny på våran vänster. Ryan och Pattie bodde på våningen över. Justin pratade om sin konsert han hade imorgon. jag skulle öppna med en låt och jag hade ingen aning om vilken. jag hade lite panik efter som det var imorgon!
- Men kanske when i look at you med Miley Cyrus, jag skakade på huvudet för säkert femtonde gången.
- okej hmm...
- vad sägs som I Got You med Leona Lewis?
Justin nickade och kysste mig. jag letade efter den på youtube och hittade en med text. så där satt jag i en halvtimme och lärde mig texten. i början hade jag ganska roligt för Justin sjöng med och han sjöng inte allvarligt som han brukade utan han fjantade till det och jag började skratta. jag hade äntligen lärt mig låten så nu skulle jag säkert gå runt och sjunga den i flera dagar.
- Tänk om dina fans hatar mig? jag menar det där som hände med Aaron och dom sa att dom hatade mig och mycket mer. tänk om det går dåligt och jag sabbar allt?
- det kan du inte göra.
han kysste mig på halsen och upp mot mina läppar. jag fnissade för jag var ganska kittlig på halsen. han kramade om mig och frågade om jag var hungrig och jag nickade bara. jag hade inte ätit någon frukost som Justin hade gjort- alltså hade jag inte ätit sen igår vid klockan sju. ganska länge sen. vi gick ner till bilen och sedan körde Justin mig någonstans. jag hatade överraskningar men Jjstin hade get mig ganska många så jag var ändå ganska van. han stannade bilen och skulle precis sätta på mig ögonbindel, jag skrek lite tyst och blundade hårt.
- Om du lovar att blunda så sätter jag inte på den, sa han lite retsamt.
jag nickade och blundade hårt sedan tog jag hans hand. han ledde mig någonstans och när vi kom till ett par trappor så sa han för varje steg. ett steg till och ett steg till. det var lite gulligt.
- okej kolla nu
vi var inne i en resturang och vi satte oss ner vid det närmaste bordet. det var nästan folk tomt här inne men det brydde vi oss inte om. vi beställde våran mat efter som kyparen inte kunde engelska så beställde jag på svenska. tack gud att jag läste svenska i min skola. vi fick våran mat efter ett tag och Justin bara gapade när han såg att jag pratade på svenska.
- kan du svenska?, frågade han.
- haha ja det kan jag, svarade jag på svenska.
han skrattade och frågade igen och han fick samma svar fast på engelska den här gången. vi satt och pratade ett tag och åt, vi hade jätte roligt. han prata om konserten och seda nsåg jag att han tittade bort mot scenen som fanns på resturangen. jag tittade på honom med blicken Nej du ska inte ens tänka tanken. han blinkade och gick fram till mannen som stod i baren precis bredvid scenen. han pratade lite och sedan ropade mannen ut på svenska att jag skulle uppträda. jag började fnissa lite generat innan jag gick upp på scenen. det var tio personer i resturangen oc halla klappade händerna. jag bad om att få sjunga I Got You som jag ända skulle sjunga imorgon. musiken började och jag började sjunga. Justin klappade händerna och jag fortsatte. när låten var slut klappade alla händerna och några skrek att jag skulle sjunga en till och Justin nickade ivrigt.
- okej då tänker jag sjunga Monster med Lady Gaga.
musiken började och jag började sjunga
när jag var klar så fick jag skriva lite autografer. mina första (yey). sedan åkte vi till hotellet igen. vi hade varit på den där resturangen i tre timmar och nu var klockan 11 snart tolv.
- nudå? frågade jag och tittade på Justin.
Kapitel 16 Airplane
- Vi ska snart åka gör i ordning er, sa Ryan och gick ut igen.
när vi var klara så satte vi oss i bilen och åkte till flygplatsen. vi fick inte vänta så länge men Justin var tvungenatt skriva några autografer och ta några foton.
det var helt otroligt att jag var tillsammans med Justin och han var verkligen perfekt för mig. Jag satte mig på planet vi hade privat flygplan och jag skulle åka med Justin och Ryan. Jag satte mig ner och kände hur jag ville sova men det lät inte Justin mig göra. jag skulle vara vaken och "leka" med dom. vi körde saning och konka först. såklart hamnade den på mig först (det var Justin som snurrade)
- Jag tar konka, sa jag och blinkade mot honom.
- Okej.... du ska slå Ryan ditt hårdaste på armen.
- Men oschysst bro.
jag slog honom lite lätt och sedan fejkade jag och sa att jag fick ont i handen. killarna började skratta och det gjorde jag med. nu var det min tur att snurra och den hamnade på Ryan.
- Sanning, sa han snabbt och flinade stort.
- okej vem tycker du är Justins bästa flickvän/ex flickvän.
- DU såklart, sa han och slog på lät på armen.
han snurrade och det hamnade på Justin som såklart valde konka.
- Hångla med Miranda i tre minuter.
Justin nickade och började hångla med mig.
efter ett tag tröttnade vi och började köra klädpoker istället. jag blev av med tröjan redan första omgången. Killarna stirrade länga innan vi fortsatte och jag kysste Justin. jag vann hela skiten och killarna satt helt nakna efter som ingen av dom ville ge upp. själv stat jag i underkläderna och när jag vann hoppade jag upp och körde en victorydance. Jag la mig ner skrattandes på golvet när jag såg deras min. jag skulle inte gjort det för dom började genast kittla mig så jag började skratta ännu värre. Vi klädde på oss och sedan satte jag mig vid datorn. jag gick in på en bieber blogg och såg en bild på mig, Justin och Aaron. det var undertiden som vi hade väntat på att åka till svergie. Jag skrattade och höll i Aaron medans Justin gick bredvid och log stort. rubriken var
Adopterat eller barn från tidigare förhållande?
jag läste snabbt igenom texten och flera hade kommenterat att det var vårt "riktiga barn" och att dom skulle döda mig och jag ens gick nära Justin igen. jag blev chockad. jag läste alla kommentarer innan jag vissade inlägget för Justin och Ryan. jag var nära att gråta när jag såg att alla Belibers hade reagerat. Justin kramade om mig. Ryan läste kommentarerna som Justin inte hade läst.
- riktigt elakt, mumlade Ryan och loggade snabbt in på Justin twitter och skrev något. jag brydde mig inte vad han skrev sålänge dom inte fick tag på Aaron.
- Belibers kan vara riktigt elaka när det kommer till sånt här, sa Justin.
han pussade mig på pannan och läste sedan var Ryan skrev.
redan efter några sekunder kom det upp flera tusen svar från belibers. dom mesta var elaka men några få var riktigt trevliga. Jag skrev sakta @justinbieber is the best! love you, we are going to make this work nu fick beliberna något annat att svara på. jag loggade ut innan jag hann se vad dom skrev. jag stängde ner bloggen och tittade på Justin. han log när han hade sett vad jag skrivit. jag älskar dig också viskade han i mitt öra.
vi skulle snart landa i Sverige och mina tankar var fast vid bloggen jag nyss hade läst.
Kapitel 15 The Hotel
- Vi ska till Svergie om en vecka med turnén och Justin vill ha med dig.
- Jag kommer men vad hände rmed Aaron?
- Aaron måste stanna hemma men Jeremy tar hand om honom.
jag nickade stelt och log sedan stort åt Aaron som fortfarande lekte med mitt hår.
Scooter stannade bilen och räckte mig en väska. det var min väska som jag glömt i Justins bil.
- Ifall du vill fräsha upp dig innan du går ur bilen.
jag nickade och medans Scooter tog med Aaron ut fixade jag med sminket så jag täckte över små sår och blåmärken. Jag gick ut ur bilen och gick direkt fram till Justin so jag kysste lätt på munnen. han kramade om mig och sa åt mig att blunda ohc jag fattade precis varför. Aris gick förbi oc hjag hörde hur han kallade mig saker.
- Jag ska ta dig din hora!
jag stelnade till och tryckte Justin hårdare mot mig. jag var rädd för allt.
- Du är värdefull min vackra Miranda, sa han och kysste mig.
han tog min hand och vi och ryan gick in på hotellet. Vi skulle dela rum ända tills vi skulle till Sverige. Ryan öppnade och sprang direkt till den stora tvn. Justin kom snart efter honom och jag la mig i den stora sängen som man sjönk ner i. jag stängde ögonen och höll på att somna nästan direkt. Justin kom fram och la sig över mig medans hankysste mig. han smekte min kind och kyssarna gick över till vilt hångel.
- Snälla inte när jag är här, kom Ryan skrattandes och la sig nre bredvid oss.
- Vi kan väl se film då?, frågade Justin ironsikt och kysste mig igen.
- Visst, sa jag och knuffade undan Justin och sprang fram till film hyllan.
killarna satte sig skrattandes i soffan medans jag tittade på alla filmer som fanns. jag drog fram den ena efter den andra men ingen verkade bra efter ett tag valde jag en film som jag hade sett. det blev transformers det blev del tre och jag tyckte den var så bra. jag till och med grät i filmen. Jag satte mig tillrätta mellan killarna och såg på filmen. Jag grät den här gången också men det var så sorligt när Autobotsen skulle lämna Sam. Shia Labeof var verkligen en bra skådespelare.
jag applåderade och letade efter en ny film när transformers var slut. killarna suckade så jag tog fram en skräckis och då såg Justin genast gladare ut. Jag gömde mig jämnt bakom Justins rygg när det blev för läskigt och han skrattade och kysste mig då. När skräckisen var slut så var vi alla jätte trötta. jag gick och bytte om lite snabbt till pyjamas som låg i min väska och sedan tvättade jag bort sminket och borstade tänderna. Småsåren syntes knappt vilket var bra och sedan kröp jag ner i sängen bredvid Justin som låg i mitten. Jag somnade snabbt.
nästa morgon så vaknade jag utav att någon gick ut. Jag vände mig om och såg Justin som var bara några millimeter från mitt ansikte. Jag kysste honom och log stort.
- Jag kan alltså inte skrämma dig så?
- Haha nej men jag kan skrämma dig så, sa jag och kysste honom igen.
det kändes härligt att vakna på morgonen med Justin bredvid sig.
- Vill du bara chilla i söngen och prata med mig ett tag?, frågade jag och Justin nickade.
så där låg vi och pratade om allt. eller nästan allt jag berättade inte något om vad Aris någonsin hade gjort mot mig. tanken slog mig genast när jag tänkte på Aaron. jag sa åt Justin att ligga kvar medans jag i pyjamas åkte hissen upp två våningar till Scooter och Jeremys rum. jag knackade och jeremy öppnade. han hade på sig vanliga mörkblåa jeans och en grå v ringad tröja.
- kan jag få träffa Aaron?
han log och tog med mig in i rummet. Aaron var vaken som vanligt. hanskrattade och sa mamma när han såg mig. Jag lyfte upp honom och kramade om honom.
- Du kan ta honom för dagen och veckan, sa Jeremy och log.
jag nickade och gick mot hissen igen med Aaron i min famn. jag åkte ner och satte ner Aaron bredvid Justin innan jag själv satte mig i sängen och lutade mig mot sänggaveln.
Justin var verkligenhelt otrolig med småbarn. jag visste att han hade två syskon men ändå. detta var otroligt. jag somnade till då och då och jag vaknade upp utan att vara orolig för jag visste att Justin hade koll på allting. Han var för perfekt.
- Justin du är perfekt!, jag kysste honom och tog upp Aaron i mitt knä.
- nej det är jag inte, sa han och lät ledsen.
- Du är perfekt för mig, jag älskar dig Justin!
- Och jag älskar dig Miranda mer än någon annan, han kysste mig hårt.
Aaron skrattade och ryckte mig i håret. Aj, jag masserade min hårbotten medans Justin skrattade.
(fem dagar senar)
vi skulle åka till Sverige imorgon bitti. klockan tre på morgonen för att vara exakt.
det var pirrigt att åka iväg. jag hade alltid stannat innan för U.S.As gränser och nu skulle jag åka utom lands! men jag hade med mig Justin och jag skulle öppna hans konserter det skulle bli hur kul som helst. Jeremy hade åkt iväg med Aaron för två dagar sedan och vi delade fortfarande rum med Ryan men han satt mest och spelade xbox så Justin och jag fick ändå ganska mycket privatliv.
Justin sov bredvid mig och jag tittade på klockan igen. klockan var tolv. vi skulle vakna om två timmar. jag puttade till Justin lite lätt på axeln. han slog upp ögonen lite sömnigt. Han log och kysste mig på min axel.
- Justin jag kan inte sova. sa jag och gjorde ett sad face
- ohh shawty sa han och kysste mig.
jag la mig över honom och tittade bort mot vardagsrummet. jag lyfte på ena benet och sedan andra och jag stängde dörren som fanns mellan vardagsrummet och sovrummet på vårt "rum". jag la mig över Justin igen och smekte hans mage. han rös och kysste mig. han drog av mig pyjamas tröjan och rullade runt så att han låg över mig. han smekte mig och jag tog av honom hans tröja. han tog av mig mina byxor och jag gjorde det samma med hans. han tittade på mig och jag nickade. det var skönt. hlet otroligt skönt, jag stönade. han gick snabbare och snabbare och det blev skönare och jag stönade igen, han stönade också.
vi la oss ner andfådda bredvid varandra. han tittade in i mina ögon och log. jag log tillbaka innan jag kysste honom och la mig riktigt nära honom. jag somnade bara för att bli väckt en timme senare.
- Vi ska snart åka gör i ordning er, sa Ryan och gick ut igen.
när vi var klara så satte vi oss i bilen och åkte till flygplatsen. vi fick inte vänta så länge men Justin var tvungenatt skriva några autografer och ta några foton.
Kapitel 14 Aaron & Aris
- hjälpen kommer om en timme, sa han tyst.
- om vi överlever så länge, svarade jag och kysste honom.
Mirandas Perspektiv
Aris hade öppnat dörren ett par gånger och sagt något för att sedan slänga igen dörren. Jag skrek och bankade på dörren i ren panik för att komma ut. för tredje gången jag bankade öppnade Aris dörren. Han sparkade till mig i ansiktet så jag åkte in i väggen och sedan drog han ut Justin och låste dörren.
- Nej Aris låt Justin vara!!, grät jag.
inte ett ljud. jag väntade i tystnad och tillslut hörde jag ett skrik och att något åkte i golvet. jag brast ut i gråt och satte mig i hörnet och höll för händerna så jag inte kunde höra. det var mitt fel att Justin blev slagen, det var mitt fel att jag var inlåst här och jag inte kunde hjälpa Justin. allt var mitt fel! Jag ställde mig sakta upp, jag sparkade på dörren och efter ett tag hörde jag setg komma emot mitt fängelse. dörren öppnades sakta, Justin stod där, det rann blod från flera småsår. jag rös men när han tog min hand så försvann känslan direkt. han ledde mig mot Aris och jag såg att Justin grät. Jag visste redan vad Aris skulle göra. exakt samma sak som han gjorde mot mig sedan jag var åtta år. det var inget nytt, bara han inte gjorde illa Justin skulle jag gå med på det. När Justin släppte min hand blev jag genast rädd. Aris tog emot mig i ööpna armar. Han kramade om mig?!
- Gå upp på övervåningen så händer inget mot din lilla kelgris
Jag nickade och vände mig om mot Justin. Jag log, jag förmådde mig inget annat än att le medans jag gick upp för trappan. när jag var på övervåningen så var det bara en lång korridor. jag började gå, gå längst bort. det gjorde ont att gå men det gick snart över till en mild känsla av att någon kittlade mig.
- Miranda! Jag vände mig om, Aris stod precis bakom mig.
jag svalde hårt medans han ledde in mig i det närmaste rummet.
Justins perspektiv
jag tittade på klockan så fort Aris försvunnit upp efter Miranda. dom skulle komma hit om fem minuter. om Aris skulle göra något skulle jag stoppa honom nu! Jag sprang upp för trappan. Inget hördes, det var helt tyst i hela huset som om alla försvunnit. Jag hörde ett skratt och sprang direkt in i det rummet som jag hört skrattet från. Aaron satt på golvet och jag tog genast honom i min famn. Miranda älskade honom så därför skulle jag rädda honom också. Han lutade sig emot mig och jag strök honom över ryggen. jag hörde hur han sög på tummen och jag kom genast att tänka på mina syskon. Jag hörde ett skrik, det avr Miranda som skrek. Jag gick förvirrat runt i korridoren och försökte hitta henne men inget förutom låsta dörrar hittade jag. Klockan visade att hjälpen skulle komma nu. Jag gick nerför trappan. Jag öppnade dörren och såg hur Ryan, Kenny, Scooter, pappa och tre andra livvakter kom emot mig. Alla prattade i munnen på varandra.
- miranda är någonstans på övervåningen!
livvakterna och Scooter sprang upp. pappa tog Aaron ur min famn och Ryan började prata om att allt skulle bli bra. Jag hörde ett högt skrik, det var Miranda igen och den här gången var det inte ett litet skrik utan detta var ett skrik som fick det att isa i blodet. Jag gömde ansiktet i händerna och började gråta. om det hände Miranda något skulle Aris få ångra sig dyrt. Slagen som han hade gett mig gjorde fortfarande ont.
vad som kändes som timmar kom livvakterna ner med Aris i mitten. Scooter hade händerna på Mirandas axlar. hon var likble och skakade. Scooter satte henne i bilen.
- justin det var....
- kommer hon bli bra?
han nickade och jag såg att han var blek och rädd. det var konstigt att se Scooter rädd.
Miranda åkte ensam med Scooter och Aaron. Jag åkte med Kenny, Ryan och pappa medans dom andra tog hand om Aris. jag var inte rädd men jag var arg över vad Aris hade gjort.
Mirandas perspektiv
det var pinsamt när dom kom in och hittade mig med Aris över mig. Han hadesnabbt klätt på sig och sedan försökt slåss emot dom andra. Jag hade snabbt tagit på mig mina kläder och klättrat över sängen och utanför tog Scooter emot mig i hans famn. det hade varit pinsamt på sättet jag hittats.
Nu hade jag Aaron i mitt knä och jag började le. han lekte med mitt hår och Scooter prata hela tiden. Jag lekte med Aaron och jag kom och tänka på hur mycket jag saknat honom. Sedan kom jag att tänka på vad som hänt i barnhemmet igen. vad skulle jag säga till Justin om vad som hänt? jag skulle inte säga något!
- Vi ska till Svergie om en vecka med turnén och Justin vill ha med dig.
- Jag kommer men vad hände rmed Aaron?
Kapitel 13 Home
alla tog foton medans jag och Justin stod och gullade bakom scen.
Selena kom och hon och jag blev riktigt bra kompisar.
Alla hade gått hem och Justin och Jag satte oss i bilen för att åka. Jag tänkte på tävlingen.
- Justin vänta jag måste göra en sak först!, sa jag och gav honom dadressen jag skulle till.
jag vet. det tar flera timmar att åka tillbaka till barnhemmet men Justin köpte flyggbiljetter och vi åkte direkt. Jag var spänd hela tiden och när vi välkom fram så gick jag bara in. Jag hörde Aaron leka. Jag sprang in i rummet men ingen var där. jag letade överallt men jag hittade inte Aaron. Sakta började jag gå upp för trappan men jag vågade inte gå upp längre än några trappsteg.
- Ska jag titta?, frågade Justin.
jag nickade och ställde mig vi foten av trappan och väntade på att Justin skulle hitta något. Det kändes som år innan jag såg Justin igen. han bärde på någon eller någonting.
- Mamma!
jag skrattade och började gråta medans jag tog emot Aaron. jag kramade om honom. gud vad jag hade saknat honom. jag ville inte åka men jag var tvungen. precis när Justin kysste mig och tog Aaron i sina armar kom Aris in genom dörren. han gick med snabba steg fram och örfilade mig. jag tittade ner i marken medans han örfilade mig igen. Han skrek något och jag såg i ögonvrån hur Justin blev arg. han höll för öronen på Aaron men han var så van vid Aris skrik att det skulle inte spelat någon roll. Aris tog sitt pekfinger under min haka och tvingade mig se på honom. Han spottade mig ansiktet och knuffade mig på marken där han sparkade mig. Han tog tag i mitt hår och slängde in mig i ett litet rum. Jag hörde Aaron och Justin som sa något. efter ett tag hörde jag en dörr smällas igen och sanrt öppnades min dörr. Justin blev inkastad rätt in i hyllan.
- förlåt att jag tog med dig hit. jag skulle gått hit själv, sa jag och grät.
Justin kröp bort till mig och kramade om mig. Han kysste mig och lovade att allt skulle bli bra. han tog fram mobilen och skickade iväg några sms.
- hjälpen kommer om en timme, sa han tyst.
- om vi överlever så länge, svarade jag och kysste honom.
