Kapitel 7 The Runaway To The Studio
- mina föräldrar dog när jag var fem och det är därför jag bor jag på barnhem. Aris är den som tar hand om barnhemmet fast det gick i konkurs för tre år sedan. Aaron var den sista som kom in och jag fick ta hand om honom. det är bara vi tre kvar på det där barnhemmet.
- förlåt att jag frågade, sa han när han såg att jag var tårögd.
jag har aldrig berättat om att jag bodde på barnhem.
vi satt länge på filten och bara pratade. maten hade tagit slut för länge sen och vi hade kommit in på ämnet ex flickvänner och ex pojkvänner. Jag hade det enkelt efter som jag hade bara Harry. Jag såg att Justin blev lite sur när jag nämnde Harry. Jag började rodna när han berättade om Jasmine, Catilin och Selena. han var fortfarande ihop med Selena men det såg inte ut som han trivdes.
- Hon är en jätte snäll tjej! du kanske borde träffa henne någon dag.
- Selena Gomez! skämtar du jag älskar hennes musik!
han började skratta och slog mig lätt på armen. såklart slog jag tillbaka och sedan blev det ett larvigt småbråk och allt slutade med att vi låg på andra sidan ägen i det höga gräset och skrattade. Jag tittade in i hans hasselbruna ögon och det började pirra i magen. jag fnittrade fortfarande men det kändes som om det inte var därför jag ville börja skratta igen. jag var lycklig och då menar jag verkligen löjligt lycklig.
Justins perspektiv
Mirandas ögon såg violetta ut i månljuset. men jag älskade hennes ljus gröna ögon som ibland såg lila ut och ibland såg nästan svarta ut. hennes ögon visade vem hon var och dom var mer än bara ögon. det kanske låter konstigt men med henne kände jag mig inte berömd.
hon började skratta igen. hon vände sig om och satte sig upp. hennes korta bruna hår nådde knappt till axlarna. hennes hand åkte igenom det och jag kände på mig att hon var sorgsen. det var ganska sent men jag visste en sak som säkert skulle muntra upp henne.
- Följ med, sa jag och drog upp henne från marken. hennes byxor hade fått gräsfläckar men hon brydde sig inte utan togmin hand och följde med mig. vi åkte in till stan och där sa jag åt henne att blunda vilket hon lydigt gjorde. hon tog några försiktiga steg innan hon började lita på mig.
- Okej och nu kommer tre trappsteg, hon gick sakta upp och jag höll upp dörren åt henne efter som hon fortfarande hade stängda ögon. jag tog bort hennes hand från ögonen så hon såg vad som fanns i affären.
- wow Justin!
jag skrattade och gick fram till en hylla med lång håriga peruker.
hon gick till andra sidan och sedan gick vi och tittade och sedan möttes vi i mitten.
- Så vilken tycker du?, frågade hon och log.
- du passar i allt sötnos.
hon gick mot hyllan so jag hade börjat med och sedan tog hon ner en kopparfärgad peruk.
-vad säg som det här?
hon satte på sig den och vände sig mot en spegel. hon gjorde en pose och sedan skrattade hon och gjorde en till. jag tog på mig en lång hårig blå peruk och ställde mig bakom henne. hon började skratta och gav mig en annan och sedan stod vi där i säkert en timme och provade peruker. åter igen ställde hon isg framför den kopparfärgade. hon smekte håret och så ut att vilja ha den.
- jag betalar sa jag och tog den.
- det blirr 1000 dollar sir. sa hon i kassan,. jag betalade och gav henne den.
hon tog emot den med ett stort leende. jag blev lite förvånad när hon kramade om mig.
Mirandas Perspektiv
När jag kom tillbaka till hotellet sov både Mecky och Harry. dom sov i samma säng och såg jätte söta ut. jag la mig i sängen mitt emot dom och somnade nästan direkt. Jag hade haft jätte roligt med Justin.
imorgon skulle jag uppträda för andra gången. jag ställde mig och övade på låten. jag rynkade på näsan när jag inte gillade hur det lät men jag fortsatte. efter ett tag gjorde jag några dancemoves och när låten slutade hörde jag hur någon klappade händerna. Harry stod i dörröppningen. jag log och kysste honom.
- Jo ja måste berätta en sak. Igår när du var borta så gjorde jag och Mecky....
jag slutade lyssna. Hur kunde han. visst vi hade knappt varit ihop i en vecka. Vi pratade ganska mycket och kysstes men det var det. jag hade aldrig kunnat gått så långt som Mecky men ändå. Min bästa vän svek mig. Jag packade snabbt ihop mina saker och försvann där ifrån. Mecky sa inget. Jag tyckte fortfarande om henne, det var mer Harry jag var arg på. Jag stormade ut och började gå. jag visste inte vart jag visste bara att jag ville gå någonstans långt bort. Jag gick mot studion som vi skulle ha tävlingen i. studion var stor och arbetarna var nästan klara med allt som skulle fixas.
- Hallå tekniker vad gör den här?!
jag gick dit. mannen som skrikit höll i en lång svart sladd och kliade sig förvirrad i huvudet.
- Den där ska gå in i filmkameran, sa jag lågt och satte in sladden.
- tack Angel, sa han och kallapde mig på axeln.
jag följde efter honom hela dagen. det var fridfullt i allt detta ljudet och alla personer som sprang runt. jag fixade med sladdar och visade mannen vart allt skulle vara och se ut. det var kul för jag hade egentligen ingenaning om sånt här. jag gissade och allt blev rätt. när klockan slog sju så kom en annan man fram till mig.
- Du Angel hur vet du så mycket om det här?, mitt smeknamn var Angel hos dom.
- Jag gissar och får rätt. precis som på ett prov.
sa jag och blinkade. jag fixade det sista och blev klar till klockan nio. alla skulle stänga igen och jag visste inte vart jag skulle efter som jag int ekunde gå tillbaka till hotellet. Mecky hade säkert gått till partyt som skulle vara idag och om jag kände Harry rätt satt han och deppade i rummet.
- Angel vart ska du?
- Ehm... Jag ska till min pojkvän.
sa jag snabbt efter som jag vågade inte följa med någon av männen.
jag skickade ett sms till Justin som svarade snabbt. Han var bara för bra. han skulle hämta mig om fem minuter så jag behövde inte vänta för länge.