Kapitel 5 I Can Still See You
Mecky hade precis hunnit komma innan vi lyfte men hon mumlade att det vart stopp i kön efter som någon "speciell" person skulle på. hon var smått sur för hon inte fått veta vem det var. jag hade bara skrattat medans hon fortsatt längre bak till sin plats. uppe i luften kände jag hur jag ville spy. jag gick mot toaletten och öppnade dörren. men där inne stod...
Justin stod och tvättade händerna. Jag började skratta utan anledning.
- Hej igen, fick jag fram mellan mitt vilda skratt.
- Jag ser att du mår bra, sa han och skrattade.
jag nickade och gick in. han låste dörren vilket han inte hade gjort
första gången. Kändisar vet jag inget om så vad ska jag säga om det?
Jag lutade mig mot väggen mitt emot dörren som Justin lutade sig mot.
Jag log stort och såg säkert ut som en idiot men who cares?
- Just det jag har en sak till dig, sa Justin.
- Mig haha du känner mig inte ens.
- Jag tror nog den här passar dig ändå.
halsbandet var i en silver kedja och en bricka där det stod I'm a Beliber.
jag skrattade och satte på mig det. Jag hade hört hans musik men That's it.
jag var ingen stalker för kändisar och sedan hade jag ingen fri tid att
bli en stalker heller. Jag log igen och tittade mot Justin som stod framför mig.
Han log. Han tittade ner på halsbandet och sedan upp till mina ögon igen.
- när vi är framme kan vi väl träffas igen?
- Jag tror nog vi gör det ändå Bieber. Jag är med i sångtävlingen och om
jag inte tar fel så är väl du domare i sista delen eller är det bara rykten?
- det stämmer, sa han och log.
Jag mådde inte illa längre och jag gillade verkligen Justin. han var
speciell och inte för att han var kändis utanför atthan inte var som alla
andra killar. på något sätt tror jag inte att han bryr sig om var någon tycker.
efter att vi pratat ett tag så gav han mig hans mobil nummer och
jag tog en snabb bild på honom med min mobil. Jag gick ut ur badrummet och
satte mig bredvid Harry igen. som tur var frågade han inte varför jag tog så lång tid på mig.
*
när vi landat kände jag ett skuldkänslor över att jag lämnat Aaron där hemma.
Jag kände att jag ville gråta men jag tryckte ner den känslan som jag så
ofta brukade göra och intalade mig själv att jag gjorde det här för honom,
det var för hans bästa. Jag gick snabbare och efter bara några sekunder fick jag ett sms av Justin.
"I Can Still See You :) "
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"
"I Can Still See You :) "
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"
