Rachelsnoveller

Nu var det snart dags för oss att gå upp på scenen. det hade varit hundra tals framför oss men vi hade hållit oss till varandra, kanske för att vi alla var lika nervösa och rädda. Vi hade inte sagt till mamma eller pappa att vi var här. inte för att någon av dem skulle kunna följa med och lyssna heller för den delen.

Det var två killar på scenen just nu och sjöng precis den låten vi tänkte ta men vi hade en i back up om det skulle bli problem. De sjöng en otrolig verision av It's Time det var grymt fint och jag brydde mig inte att de snott min låt... vår låt. Jag hoppades lite att de skulle gå vidare. 

 

Avslutade dom kraftigt. alla apploderade och de fick sin kritik från juryn. men de gick vidare. Bara tio stycken skulle gå vidare samt två band och jag hoppade att de var de som skulle gå vidare.

"Vi kör väl Wonderwall då" sa Louis och vi alla nickade.

"Calli är det okej om du bara sjunger jag är säker på att juryn går med på det du kan sjunga lite på refrängen om du vill." jag nickade men jag visste att det inte skulle bli så och jag hade en reserv i fickan om det blev så att jag var tvungen att sjunga själv och Niall nickade lite bakom sina solglasögon för han visste exakt vad jag tänkte.

"Och nu en stor applåd för syskonen Stypayhorlikson!"

Vi blev uppledda på scenen och jag skakade. domarna, Louis, Simon, Gary och Nicole log men jag tror alla var chockade över att vi var sex stycken.

"Okej namn och ålder" sa Gary, det var meningen att det skulle vara en fråga men det lät inte som det på hans röst.

Vi radade upp oss med ålder också efter hur vi stod och sedan log vi alla.

"Vi ska sjunga Wonderwall" sa Harry stadigt på rösten.

"Kör på" muttrade Simon. lite argt skulle jag tro.

 

När vi sjungit klart så stirrade de alla på oss lite stor ögt.

"Det är synd att du inte sjöng Calli jag skulle vilja höra dig" sa Nicole.

"Ja kom igen nu tjejen visa oss vad du kan" sa Louis och log lite charmigt.

jag tittade på Niall som nickade. Han var på. Han slog de första accorden och jag följde snabbt med i början. Sedan började jag sjunga på Titanium. Alla gapade och applåderade när jag var klar.

"Du skulle ha sjungit direkt vet du" sa Simon men applåderade han också.

Medans vi fick kritik var jag helt stressad och nervös att jag inte hörde vad de sa och sedan gick vi av scenen. Killarna skrattade och kramade om varandra. Vi hade visst gått vidare.

"Calli sorry att du blev utsparkad ur bandet men tur att du får fortsätta själv" sa Liam och kramade mig.

jasså det var det som hade hänt. Spelade det någon roll? Vi skulle hålla på med musik och det var lov så vi hade all tid i världen. Skulle vi kunna vinna eller skulle det hamna mellan oss sex? jag hoppades inte det. Jag skulle säkert åka ut. För varför skulle jag inte göra det, jag hade blivit våldtagen, mobbad och jag var förstörd såklart skulle jag inte klara mig långt. jag var värdelös. på alla sätt.

Vi klarade andra ronden också tydligen höll de på med en uteslutnings metod och publiken hade redan försvunnit. Desvärre mot slutet av dagen stod vi där och skakade vi skulle väljas till Bootcamp nu. jag trodde jag skulle spy. Jag stod i mitten av mina bröder och kramade om Zayn och Louis. de enda som visste om vad som hänt med mig och även om jag inte ville tänka på det nu så gjorde jag det. hemska scener kom men nästan alla grät av nervositet nu så det skulle inte synas att jag grät av smärta. När namnen radades upp så blev stämningen svår, som om luften tjocknade och alla började kvävas. 

Kaanh och Sell gick vidare men de fick inte vara ett band utan de fick gå skiljda vägar. Killarna och jag gick vidare och resten brydde jag mig inte om. Jag var för omtumlad.

Jag skulle gå vidare. Som i nästa steg. Jag var bra på att sjunga.

Jag hade gått vidare!

 

 

Vi satt i soffan, Louis hade ett par rosa pyjamas byxor på sig med små lila kaniner som höll i blå blombuketter. Det var mina favoriter, det var Louis pyjamas byxor orginellt men ibland när han var borta länge eller jag bara saknade honom så lånade jag dom av honom. Själv satt jag i ett lila nattlinne och ett par röda, grå rutiga pyjamas byxor. Vi båda satt under samma täcke och tittade på en skräckfilm som jag valt. Vi hade ett par skräckfilmer i min familj eftersom Harry och Louis älskade dom och oftast såg jag med dom.

"Fem kronor på att du vill stänga av den innan den slutar" viskade Louis.

"En tia på att du inte vågar gå och stänga av den" sa jag med ett skratt.

"Vågar du verkligen?" sa han misstänktsamt.

"Alltid fast jag har ingen tia" sa jag och tittade sorgset på honom.

Zayn skrattade och stängde av filmen åt oss och satte på en film som jag kastade mot honom. Zayn var bara hemma eftersom han fått näsblod på morgonen. Vissa dagar fick han huvudvärk och blödde näsblod det hade alltid varit så, så länge vi kan minnas och de värsta dagarna var när han svimmade. Mamma hade tvingat honom att vara hemma med oss. Louis hade dragit kortet att han skulle plugga jätte mycket plus att han tyckte att jag behövde en barnvakt. Mitt frihetskort var att jag hade fått mensvärk vilket var en stor lögn.

Zayn hade på sig liknande pyjamas byxor som jag hade fast han hade även sin pösiga hoodie med texten S.W.A.G på. jag älskade den för den var så skön och stor men hatade den för att det stod swag på den. Zayn tryckte ner sig på min andra sida och jag lutade mig mot hans axel. Snart sov jag och drömde mardrömmar, dels av upplevelsen igår och dels för skräckfilmen vi nyss hade sett. Jag vaknade upp i min egna säng med tårar i ögonen. Jag hade gråtit nog över det här så jag gick på toa innan jag tassaed ut i köket och tog lite te innan jag gick in till Louis. Hans dörr var öppen och han satt och pluggade. Han övade till teatern, skrev en uppsatts till engelskan och skrev Nialls historia läxa. Jag la mig på hans säng men tvingades snart öva med honom. Jag var den tjocka polisen som tvingade den snygga pojken att stanna på förhör.

"Snälla kan jag få gå, Zayn är mycket bättre på att skådespela än vad jag är och jag har ont" mumlade jag.

"Ryck upp dig och sitt inte så där inte konstigt att du har ont" sa Louis med en irriterad blick.

"ZAYN!" skrek jag och väntade på svar.

Louis och jag utbytte nervösa blickar och hittade en aasvimmad Zayn i vardagsrummet. Jag la hans huvud i mitt knä och klappade honom på kinden tills han vaknade.

"Förlåt jag... hur hamnade jag här nere... mitt huvud gör ont" mumlade Zayn förvirrat.

"Kom igen stor pojken du svimmad" sa Louis och hjälpte upp sin bror i soffan där han bäddade om honom med täcket som vi inte tagit bort än.

Zayn somnade faktiskt. det var inte så smart att han gjorde det men vi väckte honom med jämna mellanrum för att kolla att han inte var död eller att han tappat minnet.

"Zayn det är mat" sa jag efter någon timme.

Vi satt alla och åt lunchen. efter åt satte vi oss ner och tittade på Sherlock först filmen med Robert Downey jr och sedan serien på bbc. 

När våra bröder kom hem så övade vi lite på låten till x-factor. Vi slutade när Zayn fick näsblod och började spy. Louis och jag körde honom till sjukhuset men läkarna hittade inget fel på honom. De testade mig och Louis också för att jämnföra något medisinskt mellan familjemedlemmar. men inget kom fram så vi fick åka hem men Zayn och jag skulle stanna hemma. Läkarna sa såklart att Zayn skulle hem och sova men jag kände att jag inte var redo för skolan igen. Snart var det lördag, snart skulle vi sjunga på x-factor. jag spenderade lång tid vid gitarren med att lära mig den utantill och det gick bra tills jag kom ihåg vad som hänt i cafeterian. Då kom Zayn och satt tyst bredvid mig. det var skönt att vara hemma med honom. man behövde inte säga något om man inte ville. Det var lugnande.

 

Idag var dagen. Vi stod och väntade i kön. Sex trötta tonåringar som gäspade. Två med gitarrer över ryggen och alla som små nynnade på deras sång som de snart skulle sjunga. 

"du måste skämta aldrig att jag tänker ställa mig på en scen!" sa Louis. "Nog med att jag har fyra bröder, ett otroligt mode sinne men aldrig att jag tänker bli kvalifiserad som bög över hela världen!"

"Det blir du väl inte vi är ju bröder" sa Liam.

"Bög eller inte både Lou och jag får höra det varje dag det finns gränser ibland" sa Zayn.

De tre satt på min säng, egentligen skulle de hjälpa mig plugga matte eftersom alla tre är otroligt smarta men istället hade vi kommit in på ämnet x-factor.

"ingen av er är ju bög" sa jag och svarade fel på ännu en fråga som Liam rättade mig om.

"Dude ingen bryr sig" sa Louis irriterat och kastade en kudde på mig.

"Ey slå inte henne hon säger ju bara som det är" sa Liam och kastade tillbaka kudden på Louis.

"Det gör inget.. Lou alla ni är kallad bögar och alla säger att jag är en hora och lesbisk det är bara något vi får leva med" sa jag lågt och tittade ner i golvet.

"Du är ingen hora och inte lebisk senaste gången jag kollade" sa han grav allvarligt men det fick oss alla att le. Om någon fick oss på bra humör så var det Louis.

"Och du var inte bög senaste gången jag kollade. Men jag tycker faktiskt vi borde stå på scenen i övermorgon" sa Liam som alltid var framåt i allting vi gjorde. Han fixade in Louis på teatern, Harry på piano lektionerna och han fixade in Zayn i skolledningnen. Själv var han med i fotbolls laget.

"och vilka fördelar skulle vi få?"

"rättvisa över att vi klarar oss bättre tillsammans" sa jag snabbt och stirradde på mina bröder.

"Harry och Niall då tror ni dom ställer upp?" frågade Liam.

"Niall vet jag ställer upp så länge han får spela lite gitarr och Harry tror jag skulle uppskatta att få sjunga det värsta som kan hända är att vi får ett nej" sa jag.

"så fan heller det som kommer hända är att dem tar med någon av oss och de som inte blir valda kommer att heja på, Vi blir alltid uppdelade och vi är vana med det! Så nu ska vi kämpa vad som än händer" sa Zayn.

"Vi är inga soldater men jag förstår din mening Zayn" sa Louis och la en hand på hans axel innan vi alla brast i skratt igen.

 

"Calli... hora!" skrek en kille.

det som var den dåliga sidan med min skola var att det fanns så många klasser, så många timmar av rast att ingen fanns att skydda dig när du blev mobbad. lärarna satt i sina rum och drack kaffe och småpratade, fotbolls killarna spelade fotboll och detsamma var med basketen och basebollen. Teatern och sång övade nästan varje lång rast, klass råden, skolledningen, ballkomiten och alla sådana arbetade under lång rasten också. alla skolgrupper som simning, schackklubben, matte hjälpen, allting var under lång rasten.

Vi som då inte hade valt något till lägg i skolan hade ungefär tre timmar firhet. oftast så gick de flesta hem och jag brukade gå till biblioteket och plugga men inte idag. Jag tänkte möta upp Safaa och prata om x-factor som hon bad mig berätta om. det var mitt eget fel att jag drog mobbarna över mig. det var sista års elever, föredetta fotbolls spelare som blev petade för att de hade för låga betyg.

"Kom hit jag betalar dig om du lyckas underhålla mig i omklädningsrummen i en halv timme" sa killen.

jag hade ingen jag kände runt mig, ingen beskyddare. Mina bröder hade antingen lektion eller till lägg möjlighet. Louis hade tagit extra år på denna skit skola och han brukade hänga med mig men han hade teater sen två månader tillbaka. jag berättade aldrig att jag blev mobbad för mina bröder ändå. vad skulle de göra? slå dom?

"Fem hundra om jag får knulla dig" sa han igen.

Det var bara vi två i cafeterian. De som brukade jobba där hade gått hem, lärarna var borta och alla andra elever visste bättre än att komma hit men jag skulle möta Safaa om en kvart. Hans vänner kom in. Två andra sista års elever. Jag var nervös och mina handflater var svettiga.

"Nej jag är ingen hora och jag tar inte emot dina pengar eller tänker ha sex med dig" sa jag trotsigt. jag svalde klumpen i halsen.

"det var därför jag sa knulla" skrattade killen och hans vänner stämde in i skrattet.

"tvinga mig då för senast jag kollade var nej ett nej och nej jag ber inte om det heller!" sa jag argare och ställde mig upp. jag började gå ut när killen tog ett hårt tag om min arm och tryckte ner mig mot golvet. hans vän stängde dörren.

"du ber om det jag ser det i dina ögon" sa han.

han tryckte sig emot mig och började ta av mig jackan och mitt linne. jag låg på golvet i bh och jeans. golvet var kallt mot min rygg och jag började skaka.

"sluta" sa jag försiktigt.

"varför" skrattade han och tog av mig behån. han rörde vid mina bröst och jag skrek. dörren må vara stängd men vem som helst skulle kunna höra det där. om tretton minuter skulle åtminstone Safaa komma. om det inte var försent ville säga eftersom jag kände hur killarna började slita av mig jeansen.

 

"Calli varför är dörrarna stängda?" frågade Safaa när hon kom in. "Varför sitter du i underkläder för? blöder du? är det ditt blod?" frågade hon sedan när hon rusade fram emot mig.

jag blödde faktiskt Safaa hade kommit försent. killarna hade gått för några minuter sedan. alla tre hade fått en liten del av mig. jag hade knappt fått på mig underkläderna. en av killarna hade hållit för hårt i min arm och nu kändes det som om den var bruten. jag hade haft en bruten arm en gång så jag visste att det inte var det. men det gjorde ont. jag hade satt mig emot väggen och lagt huvudet emot knäna som var hårt tryckta mot mitt bröst. Safaa la en hand på min arm men jag ryggade undan.

"Stanna här okej jag kommer snart" sa hon och sprang ifrån.

hon var noga att stänga dörren men vi visste båda att ingen skulle komma in. Cafeterian var inte så populär, det var en tom sal där folk möttes i och ibland köpte något från cafeterian som var öppen två timmar på morgonen. Snart kom Safaa tillbaka med Zayn i släp tåg. han rusade fram till mig. Han sa inget bara la sina händer på varsin sida av mitt ansikte så att jag tvingades kolla på honom. Han pussade mig på pannan innan han hjälpte mig på med resten av kläderna.

"Safaa säg inte till någon om vad som hänt okej! och kom på ett bra alibi till varför Cal och jag åker hem." sa Zayn innan han lyfte upp mig. jag gömde ansiktet mot hans bröst och kände hur tårarna började välla upp. jag grät i hans famn. Louis hade redan startat bilen när vi kom ut. Zayn satte sig i baksättet med mig i sitt knä. jag grät fortfarande emot honom när vi körde ifrån skolan. igen var hemma. pappa var gud vet vart och mamma jobbade. de tog av mig kläderna och hjälpte mig tvätta av mig innan de satte på mig min favorit pyjamas och la mig ner i Louis stora säng som jag alltid hade älskat.

Louis rum var grönt, han hade en stor dubbelsäng med många kuddar i och han hade ett fint trägolv som jag brukade sova på när jag var yngre. hans väggar var fullpropade med affischer av artister, tjejer och olika film affischer. han hade en garderob som stod i ett hörn som alltid var öppen och överfull med kläder som låg ut på golvet. han städade oftast inte sitt rum men jag älskade det ändå för det tillhörde min konstiga storebror. Louis och Zayn la sig ner på varsin sida om mig och tröstade mig och skämtade ibland men jag kunde inte le, inte skratta jag bara låg där och höll hand med mina bröder.

"Det var Erik, Peter och Steve" kved jag fram till slut.

"Tänk inte på det, dom ska få betala men tänk inte på det" sa Zayn.

"Vad sägs som att vi två är hemma imorgon och jag lagar din favorit mat och har ett film marathon innan vi äter glass med grädde. Vi sitter i vår pyjamas hela dagen" log Louis och tittade på mig.

"Bara om du lovar att ha den löjliga med små kaniner på och bara om jag får bestäma vad för filmer eller serier!" sa jag och log lite smått.

"Alltid" sa Louis och pussade mig på pannan.

Första skoldagen var idag och jag mådde illa. jag hade aldrig gillat skolan. Visst jag hade kompisar men jag var verkligen inte populär, åtminstone inte som mina fem snygga bröder. Follk spred ofta rykten om mig som inte stämde, om hur jag låg runt med killar, att jag var en bitch, skolkade och söp. det var verkligen inte jag. jag hade inte skolkat en dag, om vi räknat bort att jag varit sjuk vill säga. jag super inte för jag tycker det är hemskt när mina bröder kommer hem fulla, jag ligger heller inte runt. Jag är så oskuld att det nästan skriker om mig. 

Det retar Niall miig för ibland men jag bryr mig inte så mycket. Bitchig kan jag vara men om du är snäll mot mig är jag snäll mot dig.

"Ca-Calli!" skrek Zayn.

Alla hade redan åkt till skolan och enda anledning till att jag kom i tid var att Zayn tog lång tid på sig i badrummet. Jag tog sovmorgon så ofta jag kunde men idag hade jag faktiskt klämt in mig i ett par snygga ljus blåa jeans, ett rosa linne med en svart läderjacka, plattat håret och sminkat mig neutralt. Jag sprang fram till Zayn som satt på sin motorcykel. jag presade ner hjälmen över huvudet och höll ett hårt grepp om honom.

"Litar du inte på mig?" frågade Zayn med ett skratt. Nog väl att han var bra på att köra men jag tyckte det var dåligt nog att cykla på en normal cykel.

"aldrig!" skrek jag över motorn.

 

"Men gud tjejer ni matchar ju!" skrattade Louis när Zayn parkerade bredvid hans bil.

Nog väl matchade jag och Zayn, vi hade båda svarta läderjackor, ljus blåa jeans men där jag hade rosa linne hade han en grå t-shirt med v-uringning.

"Men gud Lou du matchar ju din pojkvän så hiimla bra" sa Zayn med en fejk tjej röst och slog ut med armarna mot Nick. Nick var killarnas vän, han hade likadant hår som Louis och idag såg han faktiskt lite ut som Louis också. de båda hade randiga tröjor och röda byxor. Louis slog till Zayn hårt på armen så att han slog tillbaka.

"Caaaalliiii varför har du inte ringt för din horunge!" skrek Waliyha och stirrade ursinnigt på mig.

'

"Tur Wali att du är min vän annars skulle du fått en käftsmäll" sa jag glatt och kramade om henne.

"Tur att du är min vän menar du, kom Saf och Doni undrar var du är också du bara dumpade oss detta lov hittade du en kille eller?" undrade Waliyha.

"Nej snarare en ny serie på datorn" skrattade Liam och lipade åt mig.

"vad har jag sagt om serierna?" frågade Waliyha medans hon släpade med mig in i skolan, skolan som liknade ett prydligt slott på utsidan men på insidan såg ut som ett helvete med tomma lokaler, massor av skåp och en enda oreda av folk överallt.

lektionerna flöt förbi, jag hade den svåra engelskan, lätta matten, tyska, biologi och drama. inget svårt denna dag men maten var äcklig och jag var trött. Daniya, Waliyha och Safaa tröttar ut mig med deras prat om killar och mode. någon dag kanske jag kommer få användning av det men inte just nu och jag var så sjukt trött.

 

"Harry kom med nu det börjar!" skrek jag från soffan.

Vi var alla hemma denna mörka fredag och på tv skulle x-factor snart börja.

Harry satte sig tungt ner bredvid mig och la sin arm runt mina axlar. Alla syskonen Stypayhorlikson satt nu framför tv:n. pappa hade inte kommit hem på några månader, mamma jobbade kväll och vi var helt själva i huset. Niall satt med popcorn, Zayn satt och rökte, Liam halv sov, Louis och Harry spelade tumkrig och jag satt med ögonen klistrade på tv rutan. 

"Nästa vecka kommer vi till Doncaster men tills dess låt oss titta på dessa unga talanger och se hur långt dem kommer i tävlingen!" sa en av programledarna. Juryn klappade händerna när den första livrädda kandidaten kom ut på scenen och sjöng en förfärlig verision av Cry Me A River.

"Vi kan väl vara med nästa vecka" sa Zayn spontant.

"Visst vi kan ju sjunga It's Time" sa Liam.

"Jag skjutsar" skrek Louis.

"jag fixar maten!" skrek Niall.

"jag spelar gitarren då" sa jag.

"då kör vi" sa Harry med ett skratt.

Vi kanske skulle klara det men vi var tvungna att fråga mama.

"Nialler, Calli det är mat!" skrek våran mamma.

Kvinnan som lyckades stå ut med sex barn som är galna och som en dag kommer riva ner huset. Jag och min tvillingbror sprang ner för trappan och knuffades med varandra för att komma först.

"Vad är det för mat?" frågade Niall när han hoppade ner för det sista trappsteget.

" Jag beställde din favoritmat" sa vår mamma och log medans hon ställde fram maten. 

Louis satt och spelade på sitt gameboy och åt lite pommes medans han hade en hamburgare som svalnade, Zayn satt och tittade på kycklinggrytan han hade framför sig, Liam hade vanliga köttbullar med macaroner och en stor sallad, Niall fick sin Nandos som han nästan åt varje dag och jag hade samma som Louis. 

"När kommer pappa?" frågade Liam försiktigt.

"Han kommer hem ikväll älskling så det är ingen idé att vänta" sa Louis och tog en till pommes.

Jag suckade och började äta. ibland var det svårt att vara syster till fem bröder, jag vart ofta bort glömd och oftast gick jag bara runt i jeans och någon tröja, det var knappt troligt att jag fixade mitt hår eller sminkade mig förutom när jag gick i skolan eller när jag skulle ut med mina tjejkompisar som var väldigt få.

"vad händer idag då?"

"det är ny år så jag antar att Calli stannar hemma och räknar fyverkerier som vanligt, Lou, Li and Zayn-la kommer antagligen gå ut och dricka med sina kompisar och jag kommer att gå till Shane och spela tv-spel" sa Niall snabbt vilket faktiskt stämde. året 2012 skulle snart kommer och vi gjorde ingenting, vi hade inga läxor, ingen pappa att hurra för, mamma jobbade och vi var alla sex lite utstötta från Doncasters gator. 

 

"klockan är snart tolv gumman hur många tror du att du ser i år?" frågade mamma medans hon flätade mitt hår. jag skrattade eftersom jag brukade se över tre hundra men i år visste jag inte de rycktades om att ingen skulle skjuta upp några fyverkerier men jag hoppades att se minst hundra i alla fall.

"minst hundra mamma när kommer de andra tillbaka?" frågade jag vidare.

jag var ofta orolig över mina bröder även om vi alla var 18 eller över. det kändes som om hela livet hade spungit förbi oss på bara några dagar. 

Mamma låg och sov nu, jag hade räknat till två hundra när en full Louis kom hem och jag var tvungen at bädda ner honom i soffan medans han somnade till smttrandet av regn och dundrandet av fyrverkerierna. tre hundra och Liam kom hem dragande emd en full Zayn. Liam pussade mig på kinden innan han gick in med Zayn i deras sovrum och la sig för att sova (efter att han hade bäddat ner Zayn vill säga). Fyra hundra och Niall kom hem. VI satt vid fönstret, hade samma filt runt oss vilket fick oss att sitta riktigt nära varandra, han snodde min kroppsvärme men jag brydde mig inte. Jag älskade min bror på det sättet att vi aldrig behövde prata med varandra. Vi höll handen och jag sov nästan mot hans axel. 

"Hey Calli" sa Niall i en viskning.

"mm vad är det Nialler?"

"gott nytt år och hoppas att du får ett bättre 2012" sa han med ett leende.

Calli är en vanlig 19 åring med fem bröder. Hennes tvilling bror Niall är en härlig kille som oftas bråkar med sin syster medans hennes yngre bror Harry är mer tillbaka dragen efter sitt senaste uppbrott med sin ex flickvän. Liam,  Zayn och Louis hennes äldre syskon är mer äventyrliga, farliga och mest av allt roliga bråkstakar. 

hur blir det då när de sex syskonen går med i x-factor och snart så får Calli sin första pojkvän?

Calli spelas av Ashley Tisdale