Rachelsnoveller

Vi satt i soffan, Louis hade ett par rosa pyjamas byxor på sig med små lila kaniner som höll i blå blombuketter. Det var mina favoriter, det var Louis pyjamas byxor orginellt men ibland när han var borta länge eller jag bara saknade honom så lånade jag dom av honom. Själv satt jag i ett lila nattlinne och ett par röda, grå rutiga pyjamas byxor. Vi båda satt under samma täcke och tittade på en skräckfilm som jag valt. Vi hade ett par skräckfilmer i min familj eftersom Harry och Louis älskade dom och oftast såg jag med dom.

"Fem kronor på att du vill stänga av den innan den slutar" viskade Louis.

"En tia på att du inte vågar gå och stänga av den" sa jag med ett skratt.

"Vågar du verkligen?" sa han misstänktsamt.

"Alltid fast jag har ingen tia" sa jag och tittade sorgset på honom.

Zayn skrattade och stängde av filmen åt oss och satte på en film som jag kastade mot honom. Zayn var bara hemma eftersom han fått näsblod på morgonen. Vissa dagar fick han huvudvärk och blödde näsblod det hade alltid varit så, så länge vi kan minnas och de värsta dagarna var när han svimmade. Mamma hade tvingat honom att vara hemma med oss. Louis hade dragit kortet att han skulle plugga jätte mycket plus att han tyckte att jag behövde en barnvakt. Mitt frihetskort var att jag hade fått mensvärk vilket var en stor lögn.

Zayn hade på sig liknande pyjamas byxor som jag hade fast han hade även sin pösiga hoodie med texten S.W.A.G på. jag älskade den för den var så skön och stor men hatade den för att det stod swag på den. Zayn tryckte ner sig på min andra sida och jag lutade mig mot hans axel. Snart sov jag och drömde mardrömmar, dels av upplevelsen igår och dels för skräckfilmen vi nyss hade sett. Jag vaknade upp i min egna säng med tårar i ögonen. Jag hade gråtit nog över det här så jag gick på toa innan jag tassaed ut i köket och tog lite te innan jag gick in till Louis. Hans dörr var öppen och han satt och pluggade. Han övade till teatern, skrev en uppsatts till engelskan och skrev Nialls historia läxa. Jag la mig på hans säng men tvingades snart öva med honom. Jag var den tjocka polisen som tvingade den snygga pojken att stanna på förhör.

"Snälla kan jag få gå, Zayn är mycket bättre på att skådespela än vad jag är och jag har ont" mumlade jag.

"Ryck upp dig och sitt inte så där inte konstigt att du har ont" sa Louis med en irriterad blick.

"ZAYN!" skrek jag och väntade på svar.

Louis och jag utbytte nervösa blickar och hittade en aasvimmad Zayn i vardagsrummet. Jag la hans huvud i mitt knä och klappade honom på kinden tills han vaknade.

"Förlåt jag... hur hamnade jag här nere... mitt huvud gör ont" mumlade Zayn förvirrat.

"Kom igen stor pojken du svimmad" sa Louis och hjälpte upp sin bror i soffan där han bäddade om honom med täcket som vi inte tagit bort än.

Zayn somnade faktiskt. det var inte så smart att han gjorde det men vi väckte honom med jämna mellanrum för att kolla att han inte var död eller att han tappat minnet.

"Zayn det är mat" sa jag efter någon timme.

Vi satt alla och åt lunchen. efter åt satte vi oss ner och tittade på Sherlock först filmen med Robert Downey jr och sedan serien på bbc. 

När våra bröder kom hem så övade vi lite på låten till x-factor. Vi slutade när Zayn fick näsblod och började spy. Louis och jag körde honom till sjukhuset men läkarna hittade inget fel på honom. De testade mig och Louis också för att jämnföra något medisinskt mellan familjemedlemmar. men inget kom fram så vi fick åka hem men Zayn och jag skulle stanna hemma. Läkarna sa såklart att Zayn skulle hem och sova men jag kände att jag inte var redo för skolan igen. Snart var det lördag, snart skulle vi sjunga på x-factor. jag spenderade lång tid vid gitarren med att lära mig den utantill och det gick bra tills jag kom ihåg vad som hänt i cafeterian. Då kom Zayn och satt tyst bredvid mig. det var skönt att vara hemma med honom. man behövde inte säga något om man inte ville. Det var lugnande.

 

Idag var dagen. Vi stod och väntade i kön. Sex trötta tonåringar som gäspade. Två med gitarrer över ryggen och alla som små nynnade på deras sång som de snart skulle sjunga.