Rachelsnoveller

Nu var det snart dags för oss att gå upp på scenen. det hade varit hundra tals framför oss men vi hade hållit oss till varandra, kanske för att vi alla var lika nervösa och rädda. Vi hade inte sagt till mamma eller pappa att vi var här. inte för att någon av dem skulle kunna följa med och lyssna heller för den delen.

Det var två killar på scenen just nu och sjöng precis den låten vi tänkte ta men vi hade en i back up om det skulle bli problem. De sjöng en otrolig verision av It's Time det var grymt fint och jag brydde mig inte att de snott min låt... vår låt. Jag hoppades lite att de skulle gå vidare. 

 

Avslutade dom kraftigt. alla apploderade och de fick sin kritik från juryn. men de gick vidare. Bara tio stycken skulle gå vidare samt två band och jag hoppade att de var de som skulle gå vidare.

"Vi kör väl Wonderwall då" sa Louis och vi alla nickade.

"Calli är det okej om du bara sjunger jag är säker på att juryn går med på det du kan sjunga lite på refrängen om du vill." jag nickade men jag visste att det inte skulle bli så och jag hade en reserv i fickan om det blev så att jag var tvungen att sjunga själv och Niall nickade lite bakom sina solglasögon för han visste exakt vad jag tänkte.

"Och nu en stor applåd för syskonen Stypayhorlikson!"

Vi blev uppledda på scenen och jag skakade. domarna, Louis, Simon, Gary och Nicole log men jag tror alla var chockade över att vi var sex stycken.

"Okej namn och ålder" sa Gary, det var meningen att det skulle vara en fråga men det lät inte som det på hans röst.

Vi radade upp oss med ålder också efter hur vi stod och sedan log vi alla.

"Vi ska sjunga Wonderwall" sa Harry stadigt på rösten.

"Kör på" muttrade Simon. lite argt skulle jag tro.

 

När vi sjungit klart så stirrade de alla på oss lite stor ögt.

"Det är synd att du inte sjöng Calli jag skulle vilja höra dig" sa Nicole.

"Ja kom igen nu tjejen visa oss vad du kan" sa Louis och log lite charmigt.

jag tittade på Niall som nickade. Han var på. Han slog de första accorden och jag följde snabbt med i början. Sedan började jag sjunga på Titanium. Alla gapade och applåderade när jag var klar.

"Du skulle ha sjungit direkt vet du" sa Simon men applåderade han också.

Medans vi fick kritik var jag helt stressad och nervös att jag inte hörde vad de sa och sedan gick vi av scenen. Killarna skrattade och kramade om varandra. Vi hade visst gått vidare.

"Calli sorry att du blev utsparkad ur bandet men tur att du får fortsätta själv" sa Liam och kramade mig.

jasså det var det som hade hänt. Spelade det någon roll? Vi skulle hålla på med musik och det var lov så vi hade all tid i världen. Skulle vi kunna vinna eller skulle det hamna mellan oss sex? jag hoppades inte det. Jag skulle säkert åka ut. För varför skulle jag inte göra det, jag hade blivit våldtagen, mobbad och jag var förstörd såklart skulle jag inte klara mig långt. jag var värdelös. på alla sätt.

Vi klarade andra ronden också tydligen höll de på med en uteslutnings metod och publiken hade redan försvunnit. Desvärre mot slutet av dagen stod vi där och skakade vi skulle väljas till Bootcamp nu. jag trodde jag skulle spy. Jag stod i mitten av mina bröder och kramade om Zayn och Louis. de enda som visste om vad som hänt med mig och även om jag inte ville tänka på det nu så gjorde jag det. hemska scener kom men nästan alla grät av nervositet nu så det skulle inte synas att jag grät av smärta. När namnen radades upp så blev stämningen svår, som om luften tjocknade och alla började kvävas. 

Kaanh och Sell gick vidare men de fick inte vara ett band utan de fick gå skiljda vägar. Killarna och jag gick vidare och resten brydde jag mig inte om. Jag var för omtumlad.

Jag skulle gå vidare. Som i nästa steg. Jag var bra på att sjunga.

Jag hade gått vidare!