Rachelsnoveller

I kicked at a pebble on the road and pulled into the courtyard. everyone looked so happy unaware of how gangs have changed. a group of girls sitting on the table on the lawn, laughing, a couple of guys played soccer. I felt lonely over that Cari knew about their plans. Who would I talk to?
- Shaf?
Fem was standing behind me with a smile, what happened to him not to bother me for a while I thought a little annoyed but I didn't care that much. Fem were actually really nice when he could make an effort to do be it.

- Fem what do you want?
He combed his blond hair with his fingers and gave me a shy smile.
- Well I want to say sorry for that .. you know. But I just wonder what is wrong with Liam I think Zayn control him a bit much, he said and began to go so I followed.
- Of course Zayn control him, I sighed.

- a bit rude don't you think? Liam is a nice guy.
- Just as you are when you try to be, I said and saw the blush rising on him.
He smiled wide before he began to slow down the pace.

- You know that they are getting into war at any time, right? He asked anxiously.
- Yes, unfortunately so.
He nodded and walked away.

 

I sat in the library and read the homework that would be in tomorrow. I wrote quickly and too often I was about to fall asleep. I drummed with one hand on the book and thinking about things so I wouldn't fall asleep. Harry and Liam walked in the door and looked at me before they disappeared. they knew I did not want to talk to them, Fem sat down opposite me.
- I have a feeling that you don't like them right now, he smiled.
- Seriously Fem leave me alone right now I need to be done with this I have about five pages left.
- Here give me, he said, and looked through my papers and then some in the book.
He ran his hand over those empty pages and gave it back.
- Of course talk to me now, he said, leaning across the table.
- Don't use your gift on this kind of things.

- Fem get out of here, Liam said who came and stood behind him.
Fem shook his head and turned to Liam.
- Nightmares can become real, you know, 'Liam said and winked.
Fems face was cleared, his eyes went up in fear and a scream, looked out from his throat. He stood up and looked at Liam as if Liam would kill him. The scratches were on Fems cheek and blood poured down his throat. there were three long streaks of blood on his shirt right at the belly and Fem shook violently now. He fell to the floor and then heard a loud crack and his back stretched before he relaxed. He didn't move. I ran over to him and turned him. the blood was gone, but the scratches were left although they looked pale as if this had happened years ago. his skin was cold and gray. I felt for something was broken but no ... no pulse and his eyes were quite white.
- Liam what have you done.
- Taught him the fear itself, he grinned.
- But what's wrong with you?!, I yelled out. A year ago you could not even harm a bird, and now you kill people just because they say to you? What a fucking monster you've become!

- I did that Zayn asked for ...
- Zayn asked you to kill Fem?
- No, he said that Fem wouldn't talk to you again, he smiled.
- You were a good person Liam. Everyone liked you and now you kill people because of what Zayn said? he is not good for you and now you want to drag Harry into this? drag the whole school down to destruction just because Zayn asked you for a favor. You are a monster, I said shaking.
He stepped closer to me.
- You're lying! I'm not a monster. you are a monster, you can not decide over me and Harry said before he wanted to switch sides to be closer to you. Did you know that if you two are together, he will eventually drive you mad. it will not be you or your words. you will feel trapped. Say it! Say you do not love him! SAY IT! shouted Liam.
- I do not love him, I muttered back and felt my body became numb.

Hur kunde dom göra så här det var okej för dom att hela tiden stå och bråka det hade jagingenting emot, hårda ord var en sak men att blanda sig i i dom andra gängen var inte okej. det var hemskt nog att zayn gick runt och slog folk som uppträdde dåligt men han kan inte dra med Harry i det här. det var oförlåtligt hur kunde han bara tro att jag tyckte det var okey med detta?

Jag sparkade på en sten på vägen och svängde in över gården. alla såg så glada ut ovetandes över hur gängen förändrats. en grupp tjejer satt på bordet vid gräsmattan och skrattade, ett par killar spelaed fotboll. jag kände mig ensam över att Cari visste om deras planer. vem skulle jag prata med?

- Shaf?

Fem stod bakom mig med ett leende, vad hände med att han inte skulle störa mig på ett tag tänkte jag lite uppretat men jag brydde mig inte så mycket. Fem var faktiskt riktigt snäll när han kunde anstränga sig till det. 

- Fem vad vill du?

Han kammade det blonda håret med fingrarna och gav mig ett blygt leende.

- Jo jag vill säga förlåt för det där.. du vet. Men jag undrar bara vad som är fel med Liam jag tycker Zayn styr honom lite mycket, sa han och började gå så jag följde etfer.

- Såklart Zayn styr honom, suckade jag.

- Lite elakt Liam är en schysst kille.

- precis som du är när du anstränger dig, sa jag och såg rodnaden stiga på honom.

Han log stort innan han började sakta ner på farten.

- Du vet att dom hamnar i krig när som helst eller hur?, frågade han oroligt.

- Ja tyvärr så.

Han nickade och gick iväg.

 

jag satt i biblioteket och läste på läxan som skulle in i morgon. jag skrev snabbt och allt för ofta höll jag på att somna. jag trummade med ena handen på boken och tänkte på saker så jag inte skulle falla i sömn. Harry och Liam kom in genom dörren och tittade på mig innan dom försvann. dom visste att jag inte ville prata med dom, Fem slog sig ner mitt emot mig.

- Jag känner på mig att du inte gillar dom just nu, log han.

- Seriöst Fem lämna mig ifred just nu jag måste bli klar jag hade ungefär fem sidor kvar.

- här ge mig, sa han och tittade igenom mina pappaer och sedan lite i boken.

han drog handen över dom tomma sidorna och gav tillbaka. 

- såklart prata med mig nu, sa han och lutade sig över bordet.

- använd inte din gåva på sånt här.

- Fem stick här ifrån, sa Liam som nu kom och ställde sig bakom honom.

Fem skakade på huvudet och vände sig mot Liam.

- mardrömmar kan bli verkliga vet du, sa Liam ohc blinkade.

Fems ansikte blev nollställt, ögonen åkte upp i skräck och ett skrik letade sig ut ur hans strupe. han ställde sig upp och tittade på Liam som om Liam skulle döda honom. Ett rivsår kom på Fems kind och blodet rann ner över hans hals. det blev tre långa blod ränder på hans tröja precis vid magen och Fem skakade våldsamt nu. han föll ner mot golvet och då hörde man ett högt knak och hans rygg spände sig innan han slappnade av. han rörde inte på sig. Jag sprang fram mot honom och vände honom. blodet var borta men rivsåren fanns kvar fast dom såg bleka ut som om detta hade hänt för år sedan. hans hud var kall och gråaktig. jag kände efter om något var brutet men inget... ingen puls och hans ögon var hel vita.

- Liam vad har du gjort.

- visat honom skräcken själv, flinade han.

- Men vad är det för fel på dig?!, skrek jag fram. För ett år sedan kunde du inte ens skada en fågel och nu dödar du folk bara för att dom säger emot dig? Vilket jävla monster du har blivit!

- Jag gjorde det Zayn bad om...

- bad Zayn dig att döda Fem?

- nej han sa att Fem inte skulle prata med dig igen, log han.

- Du var en bra person Liam. Alla tyckte om dig och nu dödar du folk för vad Zayn sa? han är inte bra för dig con nu vill du dra med Harry in i detta? ska du dra ner hela skolan i fördärvet för att Zayn bad dig om en tjänst. du är ett monster, sa jag och skakade.

Han steg närmare mig.

- Du ljuger! jag är inget monster. du är monstret, du kan inte bestäma över mig och Harry sa förut att han ville byta sida för att vara närmare dig. Visste du att om ni två blir ihop kommer han till slut att driva dig till vansine. det kommer inte vara dig eller dina ord. du kommer känna dig instängd. Säg det! Säg att du inte älskar honom! SÄG DET! skrek Liam.

- jag älskar honom inte, mumlade jag fram och kände hur min kropp domnade bort.

Hejsan ursäkta för skitig uppdtaering men jag har haft fullt med jätte mycket! imorgon kommer kapitel 3 och 4 så jag hoppas att ni fortsätter läsa tack för att ni väntade hehe...

(starts at 0.50) 

Listen to the music as you read.

Reblog if you like it.

Jude felt a sharp pain in her chest and her hand immediately flew up, grabbing hold of the fabric of her shirt softly. Hoping Liam didn’t notice, she quickly put her hand back down on the table, picking up her fork and continuing to eat.

Liam looked at her from across the dinner table.

“Are you okay?” He asked her, worriedly and with wide eyes. 

“Yes, I’m fine Liam.” She said, her mouth full of food. 

She could tell that Liam was not convinced, but he went back to eating and didn’t say another word.

* * * 

Liam and Jude had been best friends for as long as anyone could remember. Jude was by his side when he went on his very first audition when they were fourteen years old, and was still by his side now, five years later. She didn’t plan on going anywhere anytime soon.

Liam and Jude were completely, head over heels and without a doubt in love with each other. They always had been. But see the thing is, they would never admit it. Not to each other, not to anyone, and not even to themselves.

But everyone could see. Everyone could see the way he looked at her and the way she talked about him.

Jude was absolutely beautiful to Liam. Even when they were fourteen years old, he thought she was beautiful.

She was tall, with long toned legs. She had a thick body, but was very toned. She had sun-kissed skin year round. Her hair was long, past her chest. It was brown with caramel highlights throughout it. Usually it got lighter in the summer. She was very natural. She wore a small amount of makeup, and still managed to look great. That’s what Liam liked about her.

He loved how she got along with the rest of the boys, and also the fans. 

The fans loved her, and for the most part they all wanted “Jiam” to happen. But every time it was brought up, her cheeks would get red and she would shy away.

Neither of them understood how much the other cared for them.

* * *

“Jude, you are going to need a heart transplant in order to survive.” The doctor said, gently touching Jude’s leg. She had been her doctor since Jude was a baby  and she had definitely seen her many times in her 18 years of life.

Jude nodded her head acceptingly. She had always known that this would happen. She had always known that one day it would come to this, but she didn’t think it would be so soon. She hadn’t even turned 19 yet.

“How much longer do I have?” Jude said, looking up at the doctor. She couldn’t help the tears from slowly falling on her cheeks.

The doctor took a deep breath, trying to avoid Jude’s eyes.

“Not long.” You could see the sad written on her face. And it wasn’t just the typical sad face of a doctor that had to be sad, it was genuine sadness.

Jude nodded her head and smiled sadly. “Thank you. For everything.”

“Don’t talk like that just yet, Jude. We’re going to find you a donor. It will be tough, but we will do it. We aren’t giving up that quickly.”

* * *

Jude bit her lip, knocking softly on Liam’s hotel room. He had given her a key to it, even though her room was next door. But for some reason, she felt that knocking was necessary. 

She fiddled nervously with her thumbs, and for a moment she almost turned around. But the door opened, and the familiar smile appeared on Liam’s face.

“Jude!” He said, pulling her into a hug. When she was in his arms, it felt that everything would be…alright. She didn’t think about her heart stopping, and she didn’t think about what the next few months or even weeks had in store for her.

Liam went to pull away, but Jude found that she could not let go. Tears began to form in her eyes, dropping like golf balls and staining the white shirt he wore.

“Jude? What’s wrong?” He asked, pulling away slightly and looking into her eyes.

“Liam, I need to talk to you about something.” She said, her lip quivering. 

“What is it?” He said, worried now. Jude hardly ever cried. She was strong.

She took a deep breath and sniffled, wiping her eyes.

“I know we are a few hours from home, but could we drive there? I just..I really need you right now.” 

Without answering, Liam grabbed his keys from the nightstand next to his bed, and without telling anyone the two were out of the hotel and on their way back to Wolverhampton.

* * *

The ride back was silent, for the most part. The sky was a dark shade of grey, and thick summer clouds covered most of it.

“We’re here.” Liam said, pulling into the driveway of his house. The light was on inside and his mothers silhouette at the kitchen table was visible. Jude looked at the house next door, her father’s car in the driveway. She hadn’t been home in a few months, and she felt regret for not spending more time with her family.

“Where do you want to go?” Liam asked her, speaking softly as if she were to break if he spoke any louder.

“I think you know where.” Jude said, looking at him. And he did know. He knew exactly where.

The two got out of the car and made their way through the space between both of their houses. The passed their backyards and went through the opening in the woods. The opening was not originally there, but they had went through it so much that it sort of created itself.

The tree house, that’s where they were going. It was nothing special. It was hardly even a tree house. It was a piece of thick ply-wood that Liam’s father had put there for them when they were younger. But the memories it held was what made it special. The tree that it was on stuck out among the others, and you could see the entire night sky from it.

“What did you need to tell me?” Liam asked once they had got up their, both of their backs leaned up against the trees trunk. Though Jude was looking out at the sky, she could tell that Liam was looking at her.

“Promise you won’t hate me for not telling you.” She said, barely audible and still not looking at him.

“I could never hate you.” He said, just as soft.

She took a deep breath and finally allowed herself to look at him.

“I’m dieing, Li.”  

His face dropped. His breathing deepened.  A nervous breath came from his mouth.

“Wha..what do you mean your ‘dieing’?” He said, emphasis on the last word.

“I mean that my heart is failing. I need a transplant, and I only have a few weeks to find a donor. It’s nearly impossible to find one that quickly.” She was oddly calm. Calmer than she thought she should be.

“What? Jude, what are you talking about? Don’t joke around like that!” He said, his tone rising slightly. She could see the veins in his neck, something that only happened when he was extremely upset.

“This is so sudden though, why now!” He said, sitting up straighter and looking at her. His back was to the moon now.

“It’s actually not Li. My heart has been really bad since I was born. It began failing last year. We thought I would have longer, but I guess I just don’t.” She said, shrugging slightly.

“I just don’t understand.” Liam said. He was crying now, and Jude could tell that his face was hot. He began sobbing. Jude hadn’t seen him cry like this since his grandmother past away when they were in the eighth grade.

“Why didn’t you tell me?” He said, looking up at her.

“I just couldn’t..” Jude said, moving closer to him. “It started getting really bad when you started getting big. You were famous now. My best friend who I was so proud of was famous! And I knew that if I told you…it would drag you down. I didn’t want that for you. I didn’t want to be a burden.” She said, holding his hand in hers. It was much larger.

“Why would you ever think that you would be a burden to me? Jude, you mean so much to me. You mean so much more to me than any of this ever could.” Jude knew that he was talking about the fame and stardom. 

“How long?” He said so softly she could barely make out the words. She shook her head.

“I don’t know. Could be a year, a month. Who knows.” She could feel his breathing begin to steady.

“And all you need is a donor?” He said, looking up at her.

“Yup.” She said, resting her head against his. “Let’s just enjoy this night together.”

* * * 

It was a week later when Jude got the call. She was lying down on her couch at her house. She decided to stay there for a while, spend some time with her family. She had no idea how much longer she had to live.

Her phone rang and she recognized the number immediately.

“Dr. McCarthy, Hi.” She said, her heart beating somewhat fast. “What is it?” Her doctor only ever called if she had good news or bad news.

“We did it Jude. We got a donor!” Jude stood up immediately, jumping up and down. She stopped though, forgetting that she had to take it easy.

“Are you serious?” Tears came to her eyes and she squealed, running into her mother’s arms who stood in the kitchen. She didn’t have to say anything in order for her mother to know.

“I need to go tell Liam.” She said, handing the phone to her mother and grabbing her keys, running out the door.

* * *

She drove the four hour ride up to where Liam and the boys were staying still. Though she was driving pretty fast, it felt that she was driving a mile per hour.

When she got to the hotel she ran up to his door, pulling the key he had given her out of her pocket and opening the door.

“Liam? Li?” She said excitedly, looking for him. She found him packing up his stuff and she ran into his arms.

“They found one Li! They found one, I’m going to be okay!” She said, her chest heaving up and down against his.

“Jude. I am so, so happy.” He said, relief coming out of him in the form of a sigh. “I am so happy.” He said, kissing the top of her head.

* * *

“I’m nervous.” Jude said. Liam held her hand as she lay in the hospital bed.

“Don’t be. Everything will work out perfectly.” She nodded, squeezing his hand.

“I love you Jude, alright? Don’t ever forget that.” Jude was surprised to see his chin quivering, and he swallowed hard trying to stop himself from crying.

“Li, why are you crying?”

“I just love you. That’s all.” He said, pulling up one corner of his mouth into a smile. He leaned down and kissed her cheek.

“I have to go now.” Liam said, breathing heavily. “I’ll see you, soon Jude.”

And with that, he was out of her room and out of sight.

* * *

Jude woke up in the same hospital bed. Her head hurt, but for the first time in a long time….she felt good.

Her mother sat in the chair next to her.

“Hi mum.” She said softly. Her mother smiled at her, kissing her cheek.

“Where’s Liam?” It was the first thing that Jude asked. It was the first thing she really cared about.

Her mother looked at her and pulled something out of her purse.

“I need you to read this, okay?” She said, handing her the envelope. Jude looked at her strangely before her mother left the room, leaving Jude alone.

Jude looked at the front of the envelope, recognizing the handwriting immediately.

Dear Jude,

Hello love. How are you doing? How are you feeling? If you are reading this now, I assume you have just gotten out of surgery.

There are a few things I need to tell you.

I know you know that I love you, but I want you to know that I am in love with you. I have been since we were thirteen years old.

You are the most beautiful and sweetest girl I have ever met. 

There is something about you that makes me go crazy. I can’t even describe it.

But we are going to have to be apart for a little while, okay? I need you to be safe without me. I need you to live your life like you should. Because if either of us were to deserve to live our lives, it would be you.

This is hard to say, but I want you to fall in love someday. Find a nice man and settle down with him. Have children and watch your children have children.

I’ll be watching too.

There is one thing I ask of you though. Please don’t ever forget me. Please just keep our memories forever. Cherish them, and never let go of them.

I cannot wait to watch you grow old. It is what I have wanted since I was seven years old, was to watch you grow.

And although I always wanted to grow old with you, watching you grow old from the sidelines will have to do.

Just know this; you will always have a piece of me inside of you. 

I will be inside your heart, until your heart stops beating.

Someday we will be together again.

But that day will just have to wait a little while longer.

I love you Jude. Forever.

Love, Liam.

- Miss Shaf, answer the question please?, My teacher yelled at me.
- Two, I said loudly, looking stubbornly at him while he nodded.
- Just make sure not to sleep in class again, it is enough that Cari was banned but you are one of the top students.
I nodded silently and walked out of the classroom. Liam was waiting for me, he was simply leaning against the wall and smiled wider when I went to honom. a twitching caused me to turn around and the guy with the blonde hair looked at me with his blue eyes.
- Louis would like to say that he's sorry, he said, smiling slightly a little crooked. His Irish accent made me smile for no reason.
- Niall nice to see you again. it was not exactly yesterday, if we say so, I smiled and hugged him.
Niall muttered something before he shot a nasty glance at Liam and then disappeared.
- Zayn wants to talk to you, Liam said just like yesterday.
Liam walked over and grabbed my wrist before he leaned down and whispered, "Go to Zayn and talk to him" a warm feeling swept through me and I nodded. Liam smiled before disappearing as I practically ran to Zayn now.

Zayn laughed a little when I stumbled through the door. I looked confusedly around me, we stood in the same old classroom that was pretty worn. we usually had a few magic lessons here but it was mostly if we wanted to try blowing up something or if one of them who had special powers needed extra help. several of us students on the school were having these powers. Wizards with an extra gift. Liam was able to control your thoughts so that was why they where so many that obeyed him, Zayn was a charmer, which made everyone like him or hate him. Louis had the strange gift to give joy and Cari could read minds, and it was one of the reasons that she knew exactly when I needed her. Harry had a similar gift that Liam just that Harry couldn't control his power and then little me .... I was just ordinary.
Zayn and Liam stood with Andy, Sean and a guy that was new, his name was Ben. on the other side of the room stood Niall, Harry, Louis and Cari. I knew she had a thing for Louis but I thought she was a little enchanted by Zayn now though it was only because he used his power on her.
- What is happening here?, I asked, feeling a little away.
- We need a judge, laughed Louis.
- For what?, I smiled big all of the sudden.
- You know, tough guys against the . Though little Cari wanted to change teams, Zayn said teasingly and winked at Cari who began to blush.
- What are the competitions then?
- You decide, smiled Niall now if he had been little more than before it was blown away.
the old Niall was back. I could not understand these guys. in my first year they had been the best friends. Niall and Zayn was like ying and yang there was nothing they didn't talk about it was probably because of that Zayn took it so hard when Niall turned his back on him. Apparently Harry had used his power on Zayn and then Liam had given back on Harry and used his power to make Harry hurt himself. after that Louis gave back on Liam and towards the end it was two different teams that gathered other poor souls to fight with them. and now they are two gangs who are fighting against each other. magic against magic, word against word, and fights against fights. They had been my firends but I couldn't pick a side so I didn't talk to them in the same way anymore. I haven't done that on eighteen monts.
- Okay, get a girl back here and if you use your magic one her, you are out of the game, the first group that comes back wins and Cari you stay here because you know if they would use their powers.
all nodded and disappeared except Cari who sat on one of the benches. She smiled a little.
- Yes Zayn enchanted me stop judging me, okay?, She laughed.
- He liked you before, you know?, I said, looking down at the floor.
- I know he thought about it when we talked before. he's a bit like a open book he thinks too much. He's not like you, you focus on one thing and let the other be that's why I know that you are currently agonizing over how to get them to agree again, and that you really like Harry.
- I do not even know him that well not since they split up!, I said with a blush that shouldn't be there.

Last one in was Louis. He had a long brunette behind.
- Okay, "tough guys" you win, but only because Harry used his power, I mumbled and looked into Harry's eyes.
his eyes reflected shame and it was mostly because everyone in the room knew he couldn't control it. it was not his fault.
- The next have Cari planned. so we follow her, I smiled.
we all went out with Louis and Cari in front they said goodbye to the other girls and Zayn gave smoothly away his number his girl. I went last while the thoughts went around over the Cari said.
- Shaf?
- mm what is it?, I asked, looking up into his green eyes.

he smiled wide and took my hand in his. His hand was warm and I leaned against him. there was a tingling in the body and a smile came out.
- I was just wondering if you still liked me, the same old feeling of warmth washed over me. it was the power, His power that gently touched every part of me.  it was so different from Liam. with Liam it all was over in a moment and with Harry.. it was like he was holding on to it and wouldn't let go.
- I like you very much Harry, I have always done but I don't know... since you have chosen sides, I've been a little off, focused on me and not thought that much about anyone else but I miss you Harry.
- And our late nights when we sat there and counted the stars?
- Just because I could convince you to do so.
- You could always convince me, he smiled and stood up.

Cari had led us to the kitchen. Niall laughed and went on about how he would win this race I think that's why Cari chosen this. she wanted to give the others a chance cause even if  we liked Zayn and his gang, We both hoped that Harry, Louis and Niall would win. Cari explained the rules, only one were allowed to participate and of course it ended up between Niall and Andy. if you ate everything you won, one problem was that it was a long table with several plates on. the most part looked disgusting and I wouldn't even try to taste it.
- Begin! yelled Cari.

- Woho Feel owned bitches!, Niall screamed happily when he was finished.
- Looser you cheated! shouted Andy.
-wish all you want but you were too slow this time, 'Niall said and patted Andy on the shoulder.
Niall hugged Harry and Louis and then check with me if he actually won and of course he had done so. Andy had about three plates left and looked absolutely sick. Niall, however, was happy and alert, he would have won just like I thought all along. So now it was one to one.
- Basketball as the last race, I said low.
Zayn was the best at basketball so we already knew who would win. Harry stared at me like I was crazy. Louis sighed Supplied and Niall had suddenly become upset while the other team was happy as a bunch of three year olds.
Sure all struggled but eventually had Zayn made five goals and then the others had given up. this was how the fight ended. all were still angry at each other.
- Who do you want?, Louis asked angrily.
- Harry, Zayn smiled as if he had a plan.
- What's going on here?
- The price was that someone would change the group we won so Harry is our right, smiled Liam.
Harry nodded and I knew that Liam used his power. I just wanted to beat them up but I couldn't so I ran away, I couldn't look at them right now they have crossed the line. 

- Miss Shaf kan du svara på frågan snälla?, röt min lärare åt mig.

- två stycken, sa jag högt och tittade envist på honom medans han nickade.

- se bara till att inte sova på lektionen igen det räcker med att Cari blev portad men du är en av top eleverna.

jag nickade tyst och gick ut ur klassrummet. Liam stod och väntade på mig, han stod enkelt lutad mot väggen och log större när jag gick mot honom.en ryckning fick mig att vända mig om och killen med det blonda håret såg på mig med sina blåa ögon.

- Louis vill säga förlåt, sa han och log lite snett. hans irländska dialekt fick mig att le utan anledning.

- Niall trevligt att se dig igen. det var ju inte precis igår om vi säger så, log jag och kramade om honom.

Niall muttrade något innan han sköt en elak blick mot Liam och sedan försvann. 

- Zayn vill prata med dig, sa Liam precis som igår.

Liam gick fram och tog tag i min handled innan han böjde sig ner och viskade "Gå till Zayn och prata med honom" en varm känsla sköljde genom mig och jag nickade. Liam log lite innan han försvann eftersom jag pratiskt taget sprang till Zayn nu.

Zayn skrattade lite när jag ramlade in genom dörren. jag tittade förvirrat runt mig, vi stod i det gamla vanliga klassrummet som var ganska slitet. vi hade oftast några få magilektioner här men det var mest om vi ville prova spränga något eller om någon av dom som hade speciella krafter behövde extra hjälp. flera på skolan var sådana ungdommar. magiker som fått en extra gåva. Liam kunde kontrollera dina tankar därför var det så många som lydde honom, Zayn var en charmör vilket fick alla att gilla honom eller hata honom. Louis hade den konstiga gåvan att ge glädje och Cari kunde läsa tankar och det var en utav orsakerna till att hon visste exakt när jag behövde henne. Harry hade en liknande gåva som Liam bara det att Harry kunde inte kontrollera sin och lilla jag.... jag var bara vanlig.

Zayn och Liam stod tillsammans med Andy, Sean och en kille som var ny han hette Ben. på andra sidan rummet stod Niall, Harry, Louis och Cari. jag visste att hon hade haft en sak för Louis men jag trodde att hon var lite bortförtrollad av Zayn nu fast det var bara för han lät henne bli det.

- Vad händer här?, frågade jag och kände mig lite borta.

- vi behöver en domare, skrattade Louis.

- till vad?, log jag stort helt plöstligt.

- du vet tuffa mot otuffa killar. Fast lilla Cari ville byta lag, sa Zayn flörtigt och blinkade mot Cari som började rodna.

- visst vad är tävlingarna då?

- du bestämmer, log Niall nu om han hade varit dryg förut var det som bortblåst.

den gamla Niall var tillbaka. jag kunde inte förstå dom här killarna. i mitt första år hade dom alla fem varit dom bästa vänner. Niall och zayn var som ying och yang. halvan och helan det fanns inget dom inte pratade om det var nog därför Zayn tog det så hårt när Niall vände ryggen åt honom. tydligen hade Harry använt sin kraft på Zayn och sedan hade LIam gett igen på Harry så att Louis gav igen på Liam och mot slutet var det två olika lag som samlade andra stackars själar. och nu är dom två gäng som bråkar mot varandra. magi mot magi, ord mot ord och slagsmål mot slagsmål. jag kände alla fem som mina vänner men däremot var jag splittrad nu, har varit i arton månader.

- Okej hämta en tjej tillbaka hit och om ni använder era krafter är ni ute ur leken, den första gruppen osm kommer tillbaka vinner och Cari du stannar och hålle rkoll på dom eftersom du vet om om dom nu skulle använda sina krafter.

alla nickade och försvann förutom Cari som satte sig på en utav bänkarna. hon log lite.

- ja Zayn förtrollade mig sluta dömma mig okej?, skrattade hon.

- Han gillade dig förut vet du?, sa jag och tittade ner i golvet.

- jag vet han tänkte det när vi pratade en gång. han är lite som en öppenbok han tänker för mycket. han är inte som du du fokuserar dig på en sak och låter det andra vara det är därför jag vet att du just nu grubblar över hur du ska få dom att komma överens igen och att du verkligen gillar Harry.

- gör jag inte alls ja känner honom knappt efter att dom splittrades!, sa jag med rodnaden som inte borde finnas.

sisten in var Louis. han hade en lång brunett efter sig. 

- Okej "tuffingar" ni vinner men endast för att Harry använde sin kraft, mumlade jag frma och tittade in i Harrys ögon.

det speglade sig skam där i och det var mest för alla i rummet visste att han inte kunde kontrollera det. det var inte alls hans fel.

- nästa har Cari planerat. så vi följer efter henne, log jag.

vi gick alla ut med Louis och Cari i tätten dom sa hej då till dom andra tjejerna och Zayn lämnade smidigt över sitt nummer till henne. Jag gick sist medans tankarna gick runt över det Cari sagt.

- Shaf?

- mm vad är det?, frågade jag och tittade upp i hans gröna ögon.

han log stort och tog min hand i sin.  hans hand var varm och jag lutade mig emot honom. det pirrade till i kroppen och ett leende kom fram.

- jag undrar bara om du fortfarande tyckte om mig, den gamla vanliga känslan av värme sköljde över den jag jämnt fick med honom. det var kraften, hans kraft som försiktigt berörde mig. varje edl av min kropp berörde den mig och den skiljde sig så mycket från Liams. med Liam var det som det var över på ett ögonblick med Harry det var som han höll kvar känslan.

- jag gillar dig väldigt mycket Harry det har jag alltid gjort men jag vet inte. ända sedan ni valt sidor så har jag varit lite borta, fokuserat på mig och inte tänkt så mycket på någon annan men jag saknar dig Harry.

- och våra sena nätter när vi satt ute och räknade stjärnorna?

- bara för jag kunde övertala dig att göra det.

- du kunde jämnt övertala mig, log han och stannade upp.

Cari ledsagade oss till köket. Niall skrattade och tjatade om hur han skulle vinna denna tävling jag tror det var därför som Cari valt just detta. hon ville ge dom andra en chans för visst tyckte vi om Zayn och hans gäng men vi hoppades alla att Harry, Louis och Niall skulle vinna. Cari förklarade reglerna, bara en fick delta och såklart hamnade det mellan Niall och Andy. om man åt upp allt vann man problemet var bara att det var ett långbord med flera tallrikar på. det mesta såg äckligt ut men jag ville inte prova att smaka ens.

- börja!, skrek Cari.

- woho känn er ägda bitches!, skrek Niall glatt när han var klar.

- looser du fuskade!, skrek Andy.

- Önska på men du var för sakta denna gång, sa Niall och klappade Andy på axeln.

Niall kramade om Harry och Louis för att sedan kolla med mig om han verkligen vann och såklart hade han gjort det. Andy hade ungefär tre tallrikar kvar och såg helt illamående ut. Niall däremot var glad och pigg han hade behövt det där tänkte jag. så nu stod det ett mot ett.

- basket match som sista tävling, sa jag lågt.

Zayn var bäst på basket så vi visste redan vem som skulle vinna. Harry stirrade på mig som om jag var galen. Louis suckade uppgivet och Niall hade plötsligt blivit ledsen medans det andra laget var som glada tre åringar. 

jovisst alla kämpade men till slut hade Zayn gjort fem mål och då hade ddom andra gett sig. det var så här kampen slutade. alla var ännu argare på varandra.

- vem vill ni ha då?, frågade Louis argt.

- Harry, log Zayn som om han hade en plan.

- Vad pågår här?

- priset var att någon skulle byat grupp vi vann så Harry är vår eller hur, log Liam.

Harry nickade och jag förstod att Liam använde sig av sin kraft. jag ville bara slå till dom men jag kunde inte därför stormade jag där ifrån.

- Shaf your cousin wants to meet you, Liam mumbled.

his brown hair hanged down in his brown eyes and a smile was pasted on his lips that made me shiver.

- Both you and Zayn knows that if he wants to talk to me he have to come himself. I'm not one of his slaves that will come running, I said tensely, and turned the page in the big book that I was reading.

Liam snorted a bit before he sat down beside me. He passed away a black strand of hair hanging down in front of my face. I stared angrily at him and he nodded before disappearing. one page later and Cari sat down beside me. Her long blond hair reached to her waist when it was set up in the usual braid that she did every morning. She was quite tall and very slim  and had a soothing voice that sometimes scared me.

- You know that Liam went passed me didn't you?, She said laughing.

- Yeah so? just because Zayn and I are related doesn't mean that I'm going to run to him every time he ask!

- That's my Shaf, Cari cooed out as she took up a mini mirror and looked so that her make-up looked perfect.

I slammed the book and went to my room. Cross Academy was a pretty big school, which contained about two hundred stairs, two thousand windows and doors, infinitely large classrooms and a hospital wing which was near the student rooms. at least said it looked like hogwarts but that Harry Potter book didn't explain wizards and witches at all. But Cross Academy was just like any other school if you exclude that it was magical. The teachers were unbearable, the students were worse and of course there were different groups you belonged to, such with people you where not allowed to talk to and the rules you would follow. first year I came here I had practically been in Zayns knee as soon as I got the chance. I was so afraid of the school but now it's better. 

Even a year ago, I learned that if you didn't show yourself, the real you then you where nothing and that's why so many respected me. I showed myself and not just because my cousin was a troublemaker and did so several of them ended up on the hospital wing. His ego was definitely in his big hair...

When I fell down on the bed, I heard someone clear his throat, his black hair, dark eyes and tattoos only told me that Zayn had climbed through the window or waiting here all the time.

- What is it?, I snapped at him.

The day had not been good so I was really grumpy and it was not like me. But first had Fem shoved me in to a wall and then laughed at me,  Senli had robbed me of my books so I had to chase him,  Louis the little trickster had poured water over me. Louis who was in the second gang. two major gangs in a school is not good. but who could resist Louis first? The brown hair that laid flat, them bright eyes and the smile that never disappeared. I was screaming very bad words for him but he had just waved at me and then blow a kiss to me.

- I just wanted to tell you that the Fem have paid, Senli has mysteriously got nosebleeds and Louis will probably not bother you in a few weeks, he smiled proudly.

- What have you done?, I asked horrified.

- I sent Liam on Fem you know how good that guy is on talking to people, then he may have used his magic on Fem so that he deliberately went into the cellar and may have fallen down some stairs.
Senli and I started a fight and you know how I can't say no to a fight. And Louis well ... you don't want to know, Zayn laughed
Once again Cari stormed into the room. She shoved Zayn out of the room and sat down on the bed infront of me. 

- It wasn't you fault, she said and hugged me.

Of course, she had heard everything, her spell that made you hear everything  was perfect so of course she could hear me and Zayns chat. I hate loved Cari, but we were best friends and it was exactly what I needed right now a best friend.

---

Hey det svenska kapitlet ligger under och kommentera gärna vad ni tycker om första kapitlet :)

- Shaf din kusin vill träffa dig, mumlade Liam fram.

hans bruna hår hängde ner i dom bruna ögon och det var ett leende fast klistrat på läpparna som fick mig att rysa.

- Både du och Zayn vet om att om han vill prata med mig får han göra det själv. Jag är inte hans slav som kommer springandes, sa jag spänt och vände blad i den stora boken som jag läste.

Liam fnös lite innan han satte sig ner bredvid mig. Han strök undan en svart hårslinga som hängde ner framför mitt ansikte. jag stirrade argt på honom och han nickade innan han försvann. en sida senare slog sig Cari ner. Hennes långa blonda hår räckte till midjan när den var uppsatt i den vanliga flätan som hon gjorde varje morgon. hon var ganska lång och smal och hade en otroligt lugnande röst som ibland skrämde mig.

- Du vet att Liam gick förbi mig va?, sa hon skrattandes.

- Och Zayn får väl komma hit bara för att vi är släkt betyder inte att jag tänker springa till honom hela tiden.

- Så ska det låta Shaf, kuttrade hon fram samtidigt som hon tog upp en mini spegel och tittade till så sminket var perfekt.

Jag slog igen boken och gick till mitt rum. Cross Academy var en jätte stor skola som innehöll cirka två hundra trappor, nästan två tusen fönster och dörrar, oängligt stora lektionsalar och en sjukhusflygel som låg nära elevrummen. minst sagt så var det likt Hogwarts men den boken förklarade inte alls trollkarlar och häxor. men Cross Academy var precis som vilken skola som hälst om man räknar bort att den var magisk. Lärarna var odrägliga, eleverna var värre och såklart fanns det grupper man hörde till, sådana man inte fick prata med och regler som man skulle följa till punkt och pricka. första året jag kommit hit hade jag praktiskt taget suttit i Zayns knä så fort jag fått chansen. jag var rädd för skolan men nu är det bättre, redan förra året lärde jag mig att om man inte visade sig själv så var man ingen det var därför så många respekterade mig. och inte bara för att min kusin var bråkmakare och gjorde så att flera stycken hamnade på sjukhuset.Hans ego satt säkert i det stora håret....

När jag föll ner på sängen hörde jag någon harkla sig, det svarta håret, mörka ögonen och tatueringarna berättade bara att Zayn hade klättrat in genom fönstret eller väntat här hela tiden.

- Vad är det?, snäste jag mot honom. 

dagen hade inte alls varit bra så jag var riktigt tjurig och det var inte likt mig. Men först hade Fem puttat in mig i en vägg och skrattat åt mig, Senli hade tagit ifrån mig mina böcker så jag fått jaga honom, Louis den lilla skojaren hade hällt vatten över mig. Louis som var med i det andra gänget. två stora gäng på en skola är inte bra. men vem kunde motstå Louis först? Den bruna håret som låg platt, dom ljusa ögonen och leendet som aldrig försvann. Jag hade skrikit väldigt fula ord efter honom men han hade bara vinkat åt mig och gett mig en slängkyss. 

- Jag tänkte bara berätta att Fem har fått betala, Senli har mystiskt nog fått näsblod och Louis kommer nog inte störa dig på några veckor, log han stolt.

- Vad har du gjort?, frågade jag förfärat.

- Jag skickade Liam på Fem du vet hur bra den killen är på att prata med folk och sedan kan han ha andvänt magi på honom så att han medvetet gick ner i källaren och kan ha ramlat ner för några trappor.

Senli och jag började bråka och du vet ju hur jag inte kan säga nej till ett slagsmål. Och Louis tja... du vill inte veta, skrattade Zayn fram.

Än en gång stormade Cari in hon puttade ut Zayn och satte sig mit emot mig på sängen.

- Det va rinte ditt fel, sa hon och kramade om mig.

såklart hade hon hört allt hennes trollformel som gjorde att man hörde allt var perfekt så såklart kunde hon höra mitt och Zayns samtal. Jag hatälskade Cari ibland men vi var bästa vänner och det var precis vad jag behövde nu en bästa vän.

Shaf är sexton år och har precis börjat sitt tredje år på den magiska skolan Cross Academy.

Hennes bästa kompis Cari blir allt mer indragen i ett gäng. På Cross Academy är man antingen cool eller så är man inget. där kommer gängen in det finns två stora gäng en där henne kusin Zayn Malik är ledaren i och en där Harry Styles killen hon har konstiga känslor för är med i. Hon väljer inget av dom men ändå blir hon mer och mer indragen i grälen ochmakt kampen. Hur går det när ens familj står på ena sidan och kärleken på andra och vad ska hon göra när Cari plötsligt försvinner?

 

Shaf is sixteen years old and has just started her third year at the magic school, Cross Academy.
Her best friend Cari becoming more involved in a gang. At Cross Academy you are either cool or you're nothing. there are gangs too. two pretty large gangs, one where her cousin Zayn Malik is the leader in and the other where Harry Styles the guy she has weird feelings about are in. She chooses none of them yet, she becomes more and more involved in quarrels and the fight for power . What happens when your family is on one side and the guy you really like are on the other?and what will she do when Cari suddenly disappear?

 

 

"Niall ät upp din mat" sa Zayn medans han diskade resten av tallrikarna. 

"Nej" Sa den lilla pojken tjurigt och la armarna i kors över bröstet.

Hans bruna hår hängde ner i dom intensiva blåa ögonen. Han påminde så mycket om vår bästa kompis. Han åt jämnt, hans blåa ögon, hans skämt, hans humör. det var därför Zayn och jag hade bestämt oss för att han skulle heta Niall, redan som bebis hade han verkat som honom. Jag gett Zayn ett stort leende så fort jag fått hålla i honom. vi hade bestämt oss för honom. Vår son på fem år. 

"Kommer Jem snart?" frågade han lite och petade på maten.

"Hon borde komma snart" sa jag och ställde mig upp. jag rufsade om hans hår så ett skratt kom ur honom. Jem var hans äldre syster. femton åriga Jem. Hennes svarta hår räckte ner till axlarna och hon liknade Zayn så mycket att det kunde ha varit hans riktiga dotter. dock hade vi adopterat henne från Vietnam och var helt förälskade i henne. Jag hade hela tiden visat henne Disney filmer, hjälpt till med läxor, lekt med henne men på något sätt när hon blivit äldre favoritiserade hon Zayn. men dom var så lika så vem kunde neka henne? precis då stormade hon in i köket, hon öppnade kylskåpet och tog ut mjölken som hon drack direkt ur förpackningen.

"Det finns något som heter glas Jem" sa jag och tittade på henne.

"mm och du håller i det också" sa hon surt.

"hur gick provet?" frågade Zayn och kramade om henne.

"ett dumt B+" suckade hon innan hon sprang upp till sitt rum.

Zayn kom fram till mig och kysste mig. Jag snurrade på vigselringen och kysste honom igen. 

Niall skrek till och Zayn lyfte upp honom. det ringde på dörren och med en snabb kyss på kinden så var jag borta från Zayns sida. När jag öppnade så stod Harry och Louis där. lilla Tommo jr var i Louis famn och såg så gullig ut. 

"Hur mår Jem vi såg henne storma in" skrattade Harry lite och kom in.

"Som vanligt du vet tonåringar" svarade jag och syftade på att det var ju endå bara tjugo år sedan som vi var tonåringar själva.

"Följer ni med det är årsdag idag" log Louis.

"Visst Jem kan passa barnen" log Zayn som kom och la armen om mina axlar.

 

 

Stod det på gravstenarna som låg bredvid varandra. Niall skulle ha levt om han inte sprungit fram. Jag hörde fortfarandes Jennys skrik ibland i mina mardrömmar. Eleanor had dött i en bilolycka ett år senare och Danielle hade flyttat till Spanien. Det var bara vi kvar här. Mark kom gåendes och ställde sig bredvid oss. Han hade inte varit där då hon dött och det sista han hade sagt till henne var att vara försiktig. Hur många gånger hade inte han åkt ut i krig medans Jenny sagt jag älskar dig? Det sved i magen bara på tanken. mark log förstiktigt mot oss innan han la ner en blombukett på Jennys grav.

- Saknar dig Nialler, sa Louis och la dit ett av Nialls armband.

- Önskar att du var här med oss nu. Tommo växer upp jätte fint du borde se honom, mumlade Harry och gömde sig i Louis famn.

- Ja du skulle kunna lära Niall jr ett och annat, skämtade Zayn och tog min hand.

- Plus Jem skulle nog uppskattat din humor, log jag och tog fram hans halsband med fyrklövern.

Jag hade haft kvar det så länge men jag stod inte ut med att se det längre, hans mamma ville inte ha tillbaka det heller och Greg hade bara skakat på huvudet. Jag la ner det på hans grav.

- Tills vi ligger bredvid er, sa vi alla samtidigt och log fånigt över alla minnen.

det låg många andra saker på gravarna också, en del bilder, gosedjur och ljus. även ett fotografi där vi står i gruppbild tillsammans. Niall ler stort som vanligt och man smittades så lätt att le med honom. Jag saknar min bästa vän men livet går vidare tänkte jag och tittade upp i himlen jag kunde inte fatta att det var exakt tjugo år sedan dom blev skjutna.

Zayn och jag hade gift oss året efter på samma dag som Jenny och Niall hade gjort, några år efter hade vi fått Jem och sedan hade Niall kommit till familjen. Harry och Louis hade gift sig en vecka efter dom fått Tommo. det var vi resten av bandet One Direction som fick dom att leva vidare. 

One Dream One band One Direction stod det längst ner på Nialls grav. och det var sant.

efter hans bort gång hade vi haft en sista konsert och sedan lagt ner.

vi klarade inte av att stå på scen när en av oss fattades.

en tår föll ner från min kind och jag kramade om Zayn. Han slog beskyddande armarna runt mig. Hur kunde han bara lämna oss tänkte jag.

 

 

- Hej killar, log jag och sjönk ner på knä.

- Tommo är helt ena stående, han och Jem slår verkligen rekord i allt och Niall är inte så långt efter. Jag är ledsen för olyckan Zayn och att Liam följde efter. Louis och jag försökte verkligen att uppfostra dom två precis som ni gjorde men ni två var perfekta föräldrar. Jem tog det hårt när ni försvann. och nu är det bara jag kvar.

Jag älskar er killar, suckade jag och en tår föll.

Minnena var lite för mycket för min gamla hjärna men jag var glad åt att dom kom. 

- Men ta det lugnt inget ska döda mig, skrattade jag fram till slut.

- Saknar er och hoppas ni har det bra i himlen.

 

när jag till slut gick så såg jag inte dom fyra killarna och vinkade av mig. hur alla log stort mot mig och sa vi älskar dig också Harry.

 

 

- Zayn jag vill prova precis som Harry och Louis gör, sa jag mot hans läppar.

dom var mjuka och han smakade pepparmint och cigaretter men jag brydde mig inte.

- Danielle då?, frågade han och kramade om mig.

- Hon förstår, mumlade jag mot hans hals och pussade honom så att han skrattade.

 

 

 

Jag vaknade och gäspade stort. Sista dagen, tänkte jag och kliade mig på magen igen. Jag väckte Niall med en kyss och log medans jag tittade ne rpå våra sammanlänkade händer. ringen käneds knappt förutom den svala ytan. Jag log. orden: Din föralltid var inristade i båda ringarna och det var något ledsamt över det. jag skulle ju inte finnas här för honom längre. en dag var allt vi hade på oss och idag skulle vi på intervjuer, konserter, presskonferans och mycket mer. vi hade fullt upp och imorgon skulle vi på intervjuer med. jag hoppades bara att min dröm hade fel. visst hade mitt och Nialls förhållande varit lite upp och ner i bland men nu kunde det inte vara bättre. jag ville inte lämna honom.

- Vad tänker du på?, frågade Niall sömnigt.

- Imorgon, sa jag tyst. 

Han förstod direkt vad jag menade. vi behövde inte säga något det räckte med att ha hans armar runt mig, hans blick på mig och hans läppar som ömt kysste mig.

- Kanske borde beställa en gravsten, skämtade Niall tillslut.

- Åhh med några fina ord på eller?, frågade jag lyckligt.

- Anything baby, sa han och kysste mig.

- "Just promise me you'll think of me everytime you look up in the sky and see a star" du vet Eminem är en smart man. Det skulle vara fint att ha skrivit plus vi älskar ju att titta på stjärnorna.

- Dom igår var nästan lika fina som du, sa Niall och kysste mig.

 

Niall och jag gick hand i hand på väg mot berget. vi skulle lämna staden om någon timme och jag ville så gärna se det igen. det var så vackert speciellt nu när solen var på väg ner. jag log mot honom och skulle precis säga hur mycke tjag älskade honom när en annan kom upp bredvid oss. mannen från min amardrömmar, han log elakt och ryckte mig bort från Niall. Han såg förvånad ut över hur mycket jag stretade emot. jag kände hur mina fötter lyftes från marken. jag försökte skrika men det fastnade i halsen på mig.

- Du vet Jenny du har inte ringt mig på ett tag, för upptagen med en kille som inte älskar dig?

- Släpp ner mig!, fick jag fram.

- Gärna det gullet.

Jag förväntade mig hård mark under mina fötter inte den tunna luften som svepte in mig i en iskall filt. Jag tyckte mig se Niall en sista gång innan jag hörde ljudet av ben som knäcktes. vad var det för fel på mig tänkte jag yrvaket. kroppen gjorde ont och snart hörde jag ett brus. varmt vatten sköljde över mig. försiktigt reste jag på mig jag frös något otroligt och tittade upp mot himlen. Solen vägrade mig att se mycket men det lilla jag såg var att det var omöjligt för mig att klättra upp. jag kände vattnet som räckte mig till midjan. jag tittade ut mot vad som verkade vara en sjö. jag såg något slingra sig intil mitt ben och skrikandes for jag upp och pressade mig mot bergets vägg. jag såg något hoppa ner i vattnet. Jag skrek när en orm slingrade sig runt min hals och en till kom upp för mitt ben. Plötsligt stod jag på en grå äng. all färg var borta förutom på personen som låg i gräset. blodet rann fortfarande och jag föll på knä bredvid honom. Han var död sedan länge va dskulle jag göra?

 

iskallt vatten var allt jag kom ihåg när jag vaknade. kanske för att det var exakt vad Louis hade bestämt att hälla över mig. jag tittade på klockan. den var åtta så jag satte mig upp med en suck.

- Varför om jag får fråga, jag rös över mardrömmen.

- Niall sa att han inte kunde väcka dig och han sa att du hade en mardröm vilket förklarade skriken som jag hört, log han stort.

- Men sluta Lou gick tillbaka till din pojkvän.

- Jga är precis här, sa harry och jag kände hur hett vatten rann ner från huvudet, över axlarna och blötte ner sängen ännu mer.

- Snälla det sista jag vill se idag är vatten, muttrade jag och kom upp ur sängen.

Duschen gick snabbt och jag satte på mig enkla kläder. vi kom iväg till intervjun och jag log hela tiden. Danielle fick höra om drömmen och hon tröstade mig ändå låg mannens identitet precis bakom hörnet. jag kände honom det var något med sättet han pratade på. vem hade jag inte ringt på ett tag tänkte jag. det va rinte mark ävne om han var min bror så hade jag fått alla brev och minnen. Danielle hade varit för snäll med det. Kanske var det Lory men nej det var ju en man, Luke då?

Hans leende kom upp på minnet och jag kom ihåg hur glad jag hade varit när vi satt och pratat i trädet efter mitt lilla utbrott över Niall. Luke hade funnits där då och ändå hade jag bara försvunnit för honom.

 

What Makes You Beautiful strömmade ur högtalarna. Torget var fullt med folk och jag var nervös. Konserten hade precis börjat och jag satt på scenen där ingen kunde se mig men jag kunde se dom. jag skanade över torget. Vi var framför stadens hus. Det var där alla politiker satt och min hjärna var för överbelastat för att bry sig om vad det hette. på andra sidan fanns det små butiker som såg hem trevliga ut och mot vänster fanns caféer och en stor musik affär med olika sorters skivor. Danielle hade släpat in mig dit en timme tidigare men vi hade inte hittat något. åt höger var de tlägenheter och ett enstaka hus. allt var så hemma fast ändå inte. det var stort men samtidigt littet. Jag letade efter den mörk håriga främlingen. 

Fansen skrek när One Direction steg av scenen. sista låten hade tagit slut och Niall kysste mig passionerat. klockan var prick ett. allt jag ville säga fick int eplats på fem minuter. jag visade alla att vi skulle ha en stor grupp kram.

- Okej om min dröm stämmer är det fem minuter men jag älskar er alla och jag bryr mig int eom jag dör nu eller om hundra år för jag har dom perfekta vännerna och den perfektaste pojken någonsin vid min sida, log jag och kramade om dom hårt.

- Vi hoppas att din dröm inte stämmer, sa Zayn plågat.

- Hoppas jag med, suckade jag.

 

Vi gick i ett led genom torget. Niall var precis bredvid mig och Zayn var bakom mig. Danielle gick framför mig. Jag undrade hur hon kände över Ziam? Harry och Louis gick längst bak och trotts jag såg deras trånande blickar skötte dom sig utmärkt i publik med att gömma sin kärlek.

- Jenny!, mans rösten kom från bredvid mig när jag blev bort ryckt och ner mot den hårda marken.

Jag blinkade uppåt och såg Lark leendes. Han kliade sig enkelt på halsen och jag började le. vänner för livet va? en spark riktades mot mig och jag mådde illa. ingen rörde på sig. alla fans försvann, Niall och killarna blev bort pressade av Paul och Danielle skrek efter mig. En annan spark och ett par hård hänta händer som drog mig upp från marken. jag blödde från läppen och kände hur något sprak i magen. jag ville spy men ville samtidigt inte ge honom nöjet att se att han lyckats skada mig.

Någon skrek och jag visste att det var då det skulle hända, Lark höjde en pistol som jag inte sett och tittade på mig med ångerfyllda ögon. Han tryckte av pistolen och skottet ekade mellan torgets fyra sidor.
Jag föll till marken av att kulan träffade mig i magen. Det gjorde ont i hela kroppen och det kändes nästan som ett mirakel när jag blev liggandes på marken. jag hörde gråt och allt jag ville var att sätta mig upp och säga att jag måde bra. det nöp bara till och sedan skulle vi skratta och gå här ifrån. Jag såg hur Niall kom emot mig. Lark stoppade honom inte när han lät min älskade man sätta sig ner bredvid mig och lägga mitt huvud i hans knä.

han kysste mig hastigt och jag log. det var så här jag ville dö kanske framför all publik men jag brydde mig inte. det enda jag kände var ringens svala yta mot handen, Nialls varma kropp mot min och marken som välkomnade min trötta kropp. då kom det igen skottet lät så högt den här gången att jag försökte skrika men inget ljud kom på mina läppar. Niall föll grymtande ihop bredvid mig. Jag tvingade upp min kropp och tårarna rullade ner medans jag förtvivlat försökte få tag i Nialls hand. 

- Niall nej dö inte!, mitt skrik ekade över torget. jag hörde en hög duns ett nytt skrik och sirener. Jag låg ner bredvid Niall. hans ögon var öppna. hans underbara blåa ögon tittade på mig och han smekte min kind innan han  stängde ihop ögonen. Jag ville inte leva utan honom. jag snyftade högt och stängde ögonen. Hans hand i min, marken mot min kropp och sedan kände jag händer som letade efter en puls. ett mumel  "Jag ville bara dö i dina armar" hörde jag Niall säga och jag log sedan försvann allt.

 

 

Jag gäspade stort och log mot Niall som försökte att svara på några frågor. intervjun var snart slut och då skulle vi ha ledigt tills imorgon. Niall hade sagt att han planerat något. jag kunde knappt fatta att det var tre dagar kvar om man räknade med idag. dagarna hade gått lite för snabbt för min smak. bussen hade tgait oss genom England och vi hade varit på konserter, intervjuer, meet and greats, signings, photoshots, rubbet. jga var inte trött precis men lite uttråkad. medans killarna hade gjort sitt jobb så hade Danielle tagit med mig på shopping och hjälpt mig planera ett bröllop som säkert aldrig skulle hända. mina mardrömmar var också tillbaka men jag kunde inte lista ut vem mannen liknade. på något sätt så visste jag att jag kände honom. Det kanske var Luke, hämnaden hade ju inte dödat mig, jag skrattade lite åt tanken och fingrade på ärret. det hade läkt fint sa alla men jag störde mig på det mest. ibland kom jag på mig själv att klia på det. egentligen så gjorde det ingenting men jag störde mig på det endå. Danielle puttade till mig med armbågen så jag tittade på henne.

- Kom vi ska gå nu, log hon och ryckte mig upp från golvet.

- Danielle jag måste fråga en sak.

- Visst vad som helst.

- Kommer du ihåg när vi var på flygplatsen och Lory sa det där om att jag skulle dö för er och du sa sedan att vi var som systrar. Menar du det fortfarande?

- Såklart jag gör, jag älskar dig som en syster, sa hon och kramade om mig.

- Jag älskar dig också, sa jag och slog armarna om henne.

Niall tog tag i min hand och drog mig upp för sista delen av berget. Han hade tyckt att det var en utmärkt idé att gå en promenad. Jag hade bytit om till ett par vandrar kängor, ett par blåa jeans short och ett linne med en skjorta över. håret hade blivit helt rufsigt efter den långa promenaden. det hade börjat från hotellet, ner över stranden, in mot centrum, genom en park tills man kom till en äng, i slutet av ängen fanns berget. det var inte stort precis men det var halt. man snubblade på gräset, fastnade i grenar så att man åkte ner i marken. gruset va rnästan omöjligt och leran var hemsk ändå skrattade vi. jag var lycklig bara jag var med Niall.

- sista biten nu älskling, sa Niall och hjälpte mig upp på en av dom stora stenarna. 

när jag tittade på var det så vackert. dom hade byggt som en plattform eller som ett dansgolv. det var ljust trä som speglade i mörkt eftersom det var rätt fuktigt i luften. 

dom hade ställt upp ett stort vit tält och sedan två små. Danielle kom ut ur ett av det små och tog tag i min midja. jag kysste Niall lite snabbt innan vi skiljdes åt och jag blev in puttad i mitt tält.

- Vad är det här för något?, frågade jag förvirrat och blev ner tryckt i en stol.

- vi hann inte med möhippa men detta fungerar ändå, skrattade Eleanor som kom in. jag kramade om henne.

Vi bytte mina kläder, sminkade om mig, fixade mitt hår tills jag såg helt perfekt ut. 

Vi höll alla tre i ett glas champagne och skålade. otroligt att jag hann med mitt bröllop!

 

 

När Jenny kom ner för gången såg hon helt underbar ut, allt var perfekt. killarna hade fixat exakt så som jag ba ddom om, Danielle hade fixat allting och till och med övertalat Eleanor att hjälpa henne. När vi båda sa Ja till varandra och bytte ringar trodde jag att mitt hjärta skulle sprängas.

 

vår första dans var till  Kiss Me med Ed Sheeran. Louis och Harry sjöng den helt underbart och Jenny var verkligen bra på att dansa vals.

- älskar dig Mrs. Horan

- hm.. jag älskar dig mer Mr. Horan

sa hon med ett leende och kysste mig.

 

 

Som Jennys och Nialls smekmånad så fick dom stranden. Liam hade fixat med säkerhetsvakter och sånt som ingen annan av oss kunde övertyga. Så dom låg säkert just nu på stranden. Jenny hade fått byta tillbaka till sina gamla kläder och bröllopsklänningen skickade jag iväg hem till Mark med ett brev. Stackars mark såg nästan aldrig sin syster, men han hade det bra. jag hade pratat med honom som en liten bröllopspresent till Jenny och Niall hade jag fått alla brev han skickat, minnen som foton och sånt. det var helt underbart hur nära dom två syskonen stod.

 Liam kom in till bussen. Zayn, Harry och Louis satt framför tv:n medans jag låg i min säng och tänkte. jag tänkte fortfarande på det Zayn sagt. Liam och Zayn hade alltid varit nära varandra men nu hade dom inte sagt ett ord till varandra. jag älskade Liam men han verkade annorlunda. Harry och Louis hade ju blivit ihop nu så ifall Larry Stylinson funkade varför skulle inte Ziam.

- Danielle?

- Yes vad är det, log jag och tittade in i Liams ögon.

- jo jag har tänkt mycket länge nu på det Zayn sa. Och ehm... jag har alltid älskat dig och kommer alltid att göra det men Zayn är.. jag gjorde listor med förmåner och jag skulle så gärna vilja säga att det blev du.

- Liam gå efter honom, log jag och kysste honom.

- Menar du det?, frågade han och såg plågad ut.

- Jag älskar dig också Liam men ni två passar. Jag åker hem imorgon jag har ändå fått ett dansjobb. det var ändå dags för oss att avsluta det här. jag finns alltid om du vill prata vet du, sa jag och kysste honom igen.

han nickade och försvann.

 

 

Jag hade gjort slut med Danielle. Underbara, söta, härliga Danielle som aldrig skadat mig.

- Zayn kom jag måste prata med dig, sa jag när jag kom in till killarna.

han ställde sig upp och följde med mig ut. Vi hade parkerat vid ett hotell men vi hade bestämt att Niall och Jenny skulle få rummet eftersom det var deras speciella dag.

- Jo jag vill prata om det du sa, mumlade jag medans jag lutade mig mot bussen.

Hans handflata slogs emot bussen precis bredvid mitt huvud. han stod bara någon millimeter ifrån mig. hans ben var tryck mot min och jag kände hur han andades emot min hud. jag kupade hans kind i min hand och kysste honom.

 

 

Nu satt vi på bussen och jag var fortfarande påverkad av alkoholen, det var vi alla. Harry och Louis satt och hånglade på Harrys säng, Zayn deppade, Liam satt med Danielle och lekte med henne fingrar eftersom hon knappt druckit något alls och han var helt nykter. Jag själv kände ruset i huvudet och hur min kropp var lika lätt som en solfjäder. Niall låg ner på golvet och andades tungt, jag skulle tro att han sov om han inte envisades med att röra på foten så att den hela tiden krockade med min fot.

- VI KAN KÖRA SANNING OCH KONSEKVENS!, skrek Niall plöstligt till.

- JA!, skrek Zayn som fort sprang och kom tillbaka med Harry och Louis.

Liam hämtade en flaska och gav den till Niall som började snurra.

 

- Så Zayn sanning eller konka, frågade Niall och blinkade mot Zayn som satt mitt emot honom.

- konsekvens, sa han och verkade cool.

- kyss Liam i femton sekunder minst, sa Niall och verkade super lycklig över sin idé.

Danielle såg plågad ut men ryckte på axlarna. Liam gick över till Zayn och jag såg något glimta till i Zayns öga. jag ville inte säga för mycket men det såg ut som om kyssen faktiskt betydde något för honom. femton sekunder senare satt Liam på sin vanliga plats och det var Zayns tur att snurra. såklart hamnade den på Harry.

- Sanning, sa Harry kanske lite för snabbt.

- visst... är du i något förhållande, frågade Zayn.

- japp, sa Harry snabbt och tittade på Louis innan han snurrade.

flaskan hamnade på Louis som sa konsekvens jag tror att han var lite uttråkad på spelet eftersom han hela tiden tittade på Harry. det måste vara något med dom utöver alkoholen menar jag.

- okej stanna bussen, spring ut och skrik att du älskar mig innan du springer runt busssenoch ber dom köra vidare, log Harry.

Louis försvann och några sekunder senare så stannade bussen med ett ryck, vi hörde dörrarna öppnas och någon som sprang innan vi sprang efter mot dörren. vi hann precis se Louis ställa sig lite längr ebor toch skrika att han älskade Harry innan han sprang runt bussen. han kom tillbaka andfådd och vi gick tillbaka till det lilla rummet och bussen åkte vidare. snart satte sig Louis ner och snurrade flaskan. 

- Niall sanning eller konsekvens?

- sanning...

- tänker du någonsin fria till Jenny?, frågade Louis uppgivet.

- såklart kommer jag göra det, log Niall och blinkade mot mig.

han gick fram till mig helt enkelt hjälpte mig upp från golvet kysste mig passionerat och sedan frågade han enkelt vill du gifta dig med mig?

- jag skulle gärna se dig med mitt efternamn.

- Alltid och förevigt Ja, log jag och kysste honom.

leken fortsattte med att Danielle tog sanning, Louis fick konsekvens igen och till slut stannade flaksan på mig.

- konsekvens, sa jag snabbt för att inte ångra mig.

- kyss Danielle, sa Louis med ett skratt.

jag himlade med ögonen och kysste henne.

alla killar gav ifrån sig ett ohh och sedan var det min tur att snurra. den stannade mitt emellan Harry och Zayn.

- Äsch vad säger du vi tar den tillsammans, sa Harry och puttade till Zayn lite som nickade.

- berätta en hemlighet.

- Jag och Louis är i ett förhållande nu, sa Harry snabbt och tittaed från Louis till mig och sedan ner i golvet.

- Jag tror jag börjar få känslor för Liam, mumlade Zayn fram.

 

 

zayn och jag stod utanför bussen. Zayn hade bett dom satnna igen och försvunnit ut med gråten i halsen. Liam pratade med Danielle och Louis försökte lugna ner resten av gruppen. Jag visste hur Zayn måste känna sig så det var lika bra att jag pratade med honom. 

- Zayn?!, skrek jag efter honom.

jag hittade honom längre bort på vägen, det tog tio minuter att gå och när jag kom fram stod han och rökte. han rensade tankarna och ville bli lämnad ifred men det till lät jag honom inte att göra.

- Zayn snälla lyssna, sa jag.

han tittade på mig och tog ett djupt bloss. 

- hur känner du för Liam?, frågade jag och satte mig ner mot en sten.

- vet inte. jag är så förvirrad hemma hade vi kysst varandra och han kysste mig tillbaka men jag vet inte, jag menar jag gillar ju tjejer men det är något speciellt med honom. som en dålig känsla i magen fast den är helt underbar om man bara kunde acceptera det.

- så kände jag för Louis i början. Du behöver inte bli ihop med honom eller något men jag tycker du ska prata med honom.

- our conversation has run dry, that's what's going on nothing's fine I'm torn, mumlade Zayn.

 

 

- vad sa han då?, nästan Danielle. inget han bara skrattade, log Jenny till svar.

- Kom igen Liam ser mitt hår bra ut?, gnällde Zayn. För femte gången ja Zayn du ser bra ut, sa Liam trött.

- Eyy var är vodkan?, skrek Niall från köket. i skåpet bredvid kylskåpet!, skrek Harry tillbaka.

- Harry vakna, viskade jag och skakade lätt om honom.

- vad?, frågade han hest och tittade in i mina ögon så att mitt hjärta stannade.

Den gången när jag bad Zayn ge en lapp till Eleanor, det stod att jag älskade någon annan men att jag fortfarande älskade henne. hon ville fortsätta vara vän och det ville jag också men jga hade insett att mitt hjärta tillhörde pojken bredvid mig.

- jag tror dom är klara där inne, sa jag och nickade mot Jennys rum.

- tror du hon lever?, frågade han sorgset.

- såklart dummer hon har ju oss, blinkade jag skämtsamt.

 

 

När jag vaknade var hela kroppen stel men ingen annan var vaken. Harry och Louis hade försvunnit från soffa men jag kunde ändå inte flytta mig eftersom Zayn låg med huvudet i mitt knä. dörren till Jennys rum var öppen och först gled min blick bara över den men andra gången stannade den och jag stirrade häppet på den öppna dörren, det betydde att hon mådde bra eller hur. jag skakade om Zayn som slog upp ögonen och mumlade om fem minuter till innan han såg dörren han också. Vi kom båda två på fötter och gick in. rummet var ganska stort och det stod en stor soffa som sträckte sig över hela vänstra väggen, Louis låg och sov i den och sedan vra det en matta bredvid som lyste upp rummet i lite rött. det påminde mest om blod men jag slog bort tanken.  sängen var sedan och Jenny såg verkligen liten ut. precis som förra gången tänkte jag och rös. sedan mot vänster så var det två åter igen röda fåtöljer och ett bord med blommor och vatten. Harry satt i en av fåtöljerna och såg otroligt glad ut, han satt ooch läste i en tidning och när han märkte oss la han snabbt ner tidningen och blev seriös.

- Det står inget om oss i tidningen jag bara tänkte att det var något att vara glad över.

- hur mår hon, frågade Zayn.

- doktorn sa att hon hade inre blödningar, hon har opererats flera gånger. hjärtat har stannat två gånger och dom sa att hon fortfarande är nära döden. dom ska ha kvar henne här i en vecka och om hon fortfarande inte vaknat flyttas hon hem till sjukhuset hemma i London där dom får avgöra, sa Louis lågt.

- så hon kan fortfarande dö?, viska jag skakigt.

- ja och hon kan höra dig också, svarade han surt.

 

 

Hon låg på Londons bästa sjukhus. vi var tvunga att fortsätta med turnéerna och intervjuerna. kändislivet fortsatte till skillnad från mitt privatliv. Mamma hade åkt in från irland och bodde hos mig, min bror hade också kommit men han hade vara stannat i några dagar. mamma uppmuntrade mig så mycket som möjligt, hon satt även tillsammans med mig på sjukhuset. jag ville helt enkelt bara inte vara ensam.

vi var bakom scen och höll på att göra iordning. jag tog på det bästa leendet jag hade, Liam la armen om mig och viskade att allt skulle gå bra. vi steg ut på scenen och fansen skrek. jag log större och vinkade.

 

 

Jag hade många konstiga drömmar medans jag sov där. jag kände när dom flyttade på mig, när dom oppererade mig, jag hörde när dom pratade och jag kunde få mitt eget hjärta att skena iväg. jag kände aldrig när jag dog men jag hörde varje gång att jag gjort det. det var läskigt hur hela min värld bestod av känsla och hörsel. jag hade jämnt litat på synen och nu när den var borta var jag rädd. jag kunde inte heller prata även om det låg tusen frågor på tungan. jag visste inte hur lång tid jag hade legat i sängen, efter vad som kändes år för min kropp så öppnade jag ögonen. det var en så stor kraftansträgning att jag faktiskt stängde ögonen direkt. jag blinkade några gånger och kände hur trött min kropp var men hur kunde den vara det jag hade ju bara sovit eller hur?

- Jenny... jenny mår du bra?, frågade en kvinnlig röst.

kvinnan påminde lite om Niall så jag tittade oförstående på henne.

- Jag är Nialls mamma du kan ta det lugnt ingen kommer skada dig igen.

- var är jag?, frågade jag med gråten i halsen. jag var rädd.

- åhh men lilla gumman du behöver inte vara rädd. vi har väntat ganska länge på att du ska vakna, det är i slutet av december. 

- vilket datum, sa jag med tårarna trillande ner för mina kinder.

- tjugoåttonde älskling.

hon kramade om min hand och jag blev genast lugnare.

nästan bara en vecka kvar tänkt ejga och grät ut mot hennes axel.

Jag stod inte ut med att se Niall gråta, se Zayn så full av blod och vara så upprörd. när vi hade lämnat dom hade vi skrattat, skämtat om att se upp om det kom några fans och sagt att dom inte skulle bada för det kanske skulle komma en haj. men det hade hänt något värre. Jag kanske inte kände Jenny så mycket men det kunde inte sluta så här. Jag trodde att det skulle sluta med att Jenny gifte sig med Niall. alla visste hur mycket han älskade henne, han skulle korsa berg och hav för henne. han skulle säkert gå genom eld och bli skjuten flera gånger om om det räddad henne. jag hade aldrig varit så kär. Visst vad Caroline och jag hade haft var bra men sen blev det aldrig bättre. Lou och jag har en annan känsla tror jag? jag måste prata med honom, om Jenny lever så ska jag personligen se till att jag pratar ut med Lou om alla känslor jag haft. 

Hur kunde Lou sitta där, så stark, modig och göra så att hon lever när jag skakar av skräck bara genom att övertala Zayn att hon kommer överleva. det var aldrig min uppgift att vara stark, att vara yngst kanske hade sina fördelar tänkte jag och kom ihåg alla gånger som dom andra skyddat mig. alla gånger någon mobbade mig, fans sa något elakt eller om det hände något. som när min syster blev sjuk, när mamma hamnade på sjukhus, hade inte dom alltid varit där? var det inte nu min tur att vara med dom och stötta dom? varför var jag så rädd.

 

När vi hörde sirenerna tänkte jag bara lite till. Men Louis hade redan sagt att hon dött. hon hade lämnat oss. men han kämpade för allt i världen. Niall hade brutit ihop i Danielles famn och dom grät mot varandra. Liam hade gått över och tröstat dom. Zayn och jag kramade om varandra. det var skönt att veta att man ändå inte var riktigt ensam. Ambulansen stannade, två män kom ut dom gjorde något och Louis skrek gång på gång. Paul hade plötsligt förvunnit och det enda som jag såg förbi tårarna var en suddig värld som berättade att ambulansmännen höll på att rädda Jenny. jag hörde ett rosligt andetag och hur Lou skrattade. hon levde. Louis drog med mig och Zayn och vi omfamnade dom andra som satt ner på den svala asfalten. 

 

 

När vi kramat varandra var nästan alla killar halv täckta med blod men ingen brydde sig längre. Min bästa vän levde igen.

- Ursäkta mig men vem ska följa med? bara en får plats, sa en av ambulansmännen.

- Niall åkt du, log jag.

- Nej åk du jag åker med killarna, sa han och kramade om mig en gång till.

jag hoppade in bredvid mannen som hette Tobias. han pratade lugnande med mig men jag kunde bara fokusera på hur liten Jenny såg ut. hon såg bättre ut men sjuk, så sjuk jag hoppades att det inte var så här hon dog i drömmen. Bilen stannade och Tobias puttade in mig på sjukhuset. det var litet men hela byggnaden lös vitt. Tobias puttade in mig i väntrummet och jag såg hur tre doktorer sprang in i Jennys rum följt av tre sjuksköterskor. jag tyckte det var lite överdrivet men samtidigt visste jag inte hur hon mådde. Tobias satt tillsammans med mig tills Liam och killarna kom. Han lämnde sitt nummer och gick sedan. han hade rodnat, han var gullig men jag skulle aldrig lämna Liam. om Jenny överlevde skulle jag förklara exakt hur jag kände för honom. jag ville gifta mig med honom.

 

När vi satt i bilen var vi alla tysta. vi körde såfort vi kunde men jag hoppades hela tiden att vi skulle se sjukhuset inom några sekunder. när vi väl kom fram så sprang vi alla in och uppför en trappa, Niall ledde oss ganska mycket och snart såg vi Danielle sitta bredvid en av ambulansmännen. Var det Tobias han hette?

vi slog oss ner och mannen försvann snabbt. han tyckte det var pinsamt tror jag eftersom han rodnade som en idiot. Vi grät allihopa, det gick en timme, två timmar. dom andra somnade. Liam och Danielle tog den stora soffan, Niall satt på golvet framför dom och sov lutad mot soffan. Zayn sov på golvet bredvid Niall med huvudet i Nialls knä. Harry och jag hade tagit den andra soffan som var mitt emot, Harry hade somnat mot min axel. jag höll hans hand i min och jag kände hur mitt hjärta tog ett extra slag. jag älskade Harry, hur hans hår alltid kittlade mig när han låg på min axel, hur varma  hans kramar var, våra långa pratstunder, hans blickar. jag älskade honom men jag vågade aldrig säga något. tanken att Larry Stylinson skulle vara verklig skrämde mig lite. men det var sant jag älskade pojken som sov mot min axel. Ifall Jenny klarade sig skulle jag säga hur mycket jag älskade att se hans ögon tindra, hur jag älskade att höra hans röst först av allt på morgonen, hur jag älskade att hans hår var lockigt av sig själv och hur han alltid drog handen genom det. hur jag älskade att vara nära honom, hur jag älskade att sent på kvällarna var det bara han och jag.

- Harry vakna, viskade jag och skakade lätt om honom.

- vad?, frågade han hest och tittade in i mina ögon så att mitt hjärta stannade.

Den gången när jag bad Zayn ge en lapp till Eleanor, det stod att jag älskade någon annan men att jag fortfarande älskade henne. hon ville fortsätta vara vän och det ville jag också men jga hade insett att mitt hjärta tillhörde pojken bredvid mig.

- jag tror dom är klara där inne, sa jag och nickade mot Jennys rum.

- tror du hon lever?, frågade han sorgset.

- såklart dummer hon har ju oss, blinkade jag skämtsamt.