Rachelsnoveller

 

 

Jag kom ut från sjukhuset den kvällen, Niall hade sin arm runt min midja och jag kände hur det gjorde ont i magen för varje steg jag tog. min doktor sa att det skulle försvinna om någon timme och kanske tidigare om jag rör mig. så jag hade bestämt att Niall och jag skulle ta en lång promenad men innan jag ens hann ge min plan till honom sa han att vi skulle gå till stranden. Den låg långt borta så jag nickade och kysste honom. Hans mamma hade berättat för honom om att jag vaknat. det hade knappt tagit lång tid för honom att komma heller. jag gillade hans mamma hon gav mig ett lugn som kändes som hemma. 

- Niall det är åtta dagar kvar, mumlade jag fram efter att jag tänkt ett tag.

- Vad vill du göra?, frågade han ledsamt.

- Bara vara med dig och killarna. Jag tänker ge upp listan. Jag kommer ändå göra det mesta av den när jag är med er och det var ändå inte så mycket kvar av den. men jag vill bara vara lycklig dom sista dagarna.

- Låter bra det är därför som jag har en överraskning till dig, log han och pussade mig på kinden.

Vi gick tysta igen och värken började gå ner lite. En halv timme senare började vi närma oss. jag älskade londons gator och trotts att jag inte kommit ihåg att åka tillbaka hit så var det skönt. 

jag hade spenderat stor tid i fönstret på mitt rum i sjukhuset, många hade skrattat av sjuksköterskorna när dom tagit tester men jag orkade inte bry mig. jag blev glad av att se byggnaderna utanför och trädgårdar jag blev till och med lycklig när jag såg parkeringen.

Vi svängde in och tog av oss skorna såfort vi nådde stranden. sanden kändes len under mina fötter och jag njöt av den kalla luften. det var mer en svidande känsla i magen nu och jag tänkte knappt på det längre. 

 

 

När vi kom närmare stranden smsade jag till killarna att vara beredda. Jag hade lyckats få dom att komma till stranden och tända en brasa, tagit med mat och min gitarr så vi kunde ta det lugnt och bara vara. jag tor att det skulle passa Jenny bra. 

- Jenny jag älskar dig, sa jag och tog hennes hand i min.

- Jag älskar dig mer, sa hon med ett brett leende på läpparna.

Vi kom fram till killarna och brasan var tillräckligt stor redan. Jenny log och satte sig ner. för att vara december så var det varmt men det skulle säkert komma i Januari då. man vänjde sig snabbt vid vädret i London. vi slog oss ner runt elden och Jenny kramade om alla. hon log men jag såg hur ledsen hon var över att ha varit borta så länge. men snart pratade alla, vi åt och skrattade och inte snart nog drog jag fram gitarren och sjöng för alla. den varma natten började snart bli kall och vi satte oss närmare varandra.

 

 

klockan var nästan fyra när alla började gå hemåt. Jag satt kvar och tittade ut över vattnet. mitt hjärta slog hårt och jag kände mig illamående. Jenny hade överlevt så jag skulle berätta Louis. Snälla, underbara Louis som satt bredvid mig. vad skulle jag göra om han inte kände samma sak. vi var i ett band det är inte prcis som vi skulle kunna ta avstånd ifrån varandra. skulle jag verkligen berätta? 

- Hejdå killar var inte uppe för länge nu för vi åker imorgon, sa Liam och lämnade oss två ensamma.

Vi vinkade och jag kände hur illamåendet steg i halsen. det var nu eller aldrig.

- Lou, sa jag sakta och trodde jag skulle svimma.

- Hazza, log han stort till svar.

- jo det är något jag måste säga till dig.

- du vet att du kan säga allt till mig, log han och tog min hand i sin.

- jo..ehm... det är om oss. Jo jag har känslor för dig... mer än vän. jag gillar dig väldigt väldigt mycket. alla gånger vi är så känns det speciellt. bara du och jag... och jag tror att jag kanske till och med älskar dig Lou. Jag kanske gör helt bort mig nu så om du inte känner samma sak kan vi bara fortsätta som vänner och inte förstöra bandet. jag vill inte förstöra för dom andra. men jag kan inte gömma mig för mina känslor längre. jag älskar dig och jag vill vara med dig, mer än vän jag står inte ut med att se dig springa runt med andra tjejer. dom där leendena borde tillhöra mig och så fort du kysste Eleanor så önskade jag att det var jag. jag vet att det var jag som parade ihop dig med henne och det var mitt största misstag i hela mitt liv. så Louis min fråga är om du skulle.. ehm... kunna tänka dig.. att kanske.. våga satsa på att vara mer än en... vän med mig? för jag skulle vilja titta in i dina ögon och vara lycklig för att du bara är min.

- Harry jag...

Mina händer var svettiga och det hade inte alls kommit ut som jag ville att det skulle ha gjort. jag hade ont i magen av stressen men jag ville ha det sagt och jag hade fått det. nu bad jag till gud om att Louis kände samma sak för mig det skulle göra mig så lycklig. han släppte min hand och mitt hjärta sjönk.

- Harry jag vill säga att...

ett skrik fyllde natten. vi tittade åt det hållet och ett tjugotal tjejer stod och stirrade på oss. Louis greppade snabbt min hand och vi började springa och inte försen vi båd ahade håll och var skyddade av några träd stannade vi. vi var andfådda och tvungna att stå nära varandra. jag kände hans andetag mot min hals. Louis lutade sig emot mig och gjorde något jag aldrig skulle tro, han strök bort en hårslinga som låg fast klistrad i min panna. hans hand åkte in bakom min nacke och sedan pressades våra läppar ihop.