Rachelsnoveller

 

 

- Zayn jag vill prova precis som Harry och Louis gör, sa jag mot hans läppar.

dom var mjuka och han smakade pepparmint och cigaretter men jag brydde mig inte.

- Danielle då?, frågade han och kramade om mig.

- Hon förstår, mumlade jag mot hans hals och pussade honom så att han skrattade.

 

 

 

Jag vaknade och gäspade stort. Sista dagen, tänkte jag och kliade mig på magen igen. Jag väckte Niall med en kyss och log medans jag tittade ne rpå våra sammanlänkade händer. ringen käneds knappt förutom den svala ytan. Jag log. orden: Din föralltid var inristade i båda ringarna och det var något ledsamt över det. jag skulle ju inte finnas här för honom längre. en dag var allt vi hade på oss och idag skulle vi på intervjuer, konserter, presskonferans och mycket mer. vi hade fullt upp och imorgon skulle vi på intervjuer med. jag hoppades bara att min dröm hade fel. visst hade mitt och Nialls förhållande varit lite upp och ner i bland men nu kunde det inte vara bättre. jag ville inte lämna honom.

- Vad tänker du på?, frågade Niall sömnigt.

- Imorgon, sa jag tyst. 

Han förstod direkt vad jag menade. vi behövde inte säga något det räckte med att ha hans armar runt mig, hans blick på mig och hans läppar som ömt kysste mig.

- Kanske borde beställa en gravsten, skämtade Niall tillslut.

- Åhh med några fina ord på eller?, frågade jag lyckligt.

- Anything baby, sa han och kysste mig.

- "Just promise me you'll think of me everytime you look up in the sky and see a star" du vet Eminem är en smart man. Det skulle vara fint att ha skrivit plus vi älskar ju att titta på stjärnorna.

- Dom igår var nästan lika fina som du, sa Niall och kysste mig.

 

Niall och jag gick hand i hand på väg mot berget. vi skulle lämna staden om någon timme och jag ville så gärna se det igen. det var så vackert speciellt nu när solen var på väg ner. jag log mot honom och skulle precis säga hur mycke tjag älskade honom när en annan kom upp bredvid oss. mannen från min amardrömmar, han log elakt och ryckte mig bort från Niall. Han såg förvånad ut över hur mycket jag stretade emot. jag kände hur mina fötter lyftes från marken. jag försökte skrika men det fastnade i halsen på mig.

- Du vet Jenny du har inte ringt mig på ett tag, för upptagen med en kille som inte älskar dig?

- Släpp ner mig!, fick jag fram.

- Gärna det gullet.

Jag förväntade mig hård mark under mina fötter inte den tunna luften som svepte in mig i en iskall filt. Jag tyckte mig se Niall en sista gång innan jag hörde ljudet av ben som knäcktes. vad var det för fel på mig tänkte jag yrvaket. kroppen gjorde ont och snart hörde jag ett brus. varmt vatten sköljde över mig. försiktigt reste jag på mig jag frös något otroligt och tittade upp mot himlen. Solen vägrade mig att se mycket men det lilla jag såg var att det var omöjligt för mig att klättra upp. jag kände vattnet som räckte mig till midjan. jag tittade ut mot vad som verkade vara en sjö. jag såg något slingra sig intil mitt ben och skrikandes for jag upp och pressade mig mot bergets vägg. jag såg något hoppa ner i vattnet. Jag skrek när en orm slingrade sig runt min hals och en till kom upp för mitt ben. Plötsligt stod jag på en grå äng. all färg var borta förutom på personen som låg i gräset. blodet rann fortfarande och jag föll på knä bredvid honom. Han var död sedan länge va dskulle jag göra?

 

iskallt vatten var allt jag kom ihåg när jag vaknade. kanske för att det var exakt vad Louis hade bestämt att hälla över mig. jag tittade på klockan. den var åtta så jag satte mig upp med en suck.

- Varför om jag får fråga, jag rös över mardrömmen.

- Niall sa att han inte kunde väcka dig och han sa att du hade en mardröm vilket förklarade skriken som jag hört, log han stort.

- Men sluta Lou gick tillbaka till din pojkvän.

- Jga är precis här, sa harry och jag kände hur hett vatten rann ner från huvudet, över axlarna och blötte ner sängen ännu mer.

- Snälla det sista jag vill se idag är vatten, muttrade jag och kom upp ur sängen.

Duschen gick snabbt och jag satte på mig enkla kläder. vi kom iväg till intervjun och jag log hela tiden. Danielle fick höra om drömmen och hon tröstade mig ändå låg mannens identitet precis bakom hörnet. jag kände honom det var något med sättet han pratade på. vem hade jag inte ringt på ett tag tänkte jag. det va rinte mark ävne om han var min bror så hade jag fått alla brev och minnen. Danielle hade varit för snäll med det. Kanske var det Lory men nej det var ju en man, Luke då?

Hans leende kom upp på minnet och jag kom ihåg hur glad jag hade varit när vi satt och pratat i trädet efter mitt lilla utbrott över Niall. Luke hade funnits där då och ändå hade jag bara försvunnit för honom.

 

What Makes You Beautiful strömmade ur högtalarna. Torget var fullt med folk och jag var nervös. Konserten hade precis börjat och jag satt på scenen där ingen kunde se mig men jag kunde se dom. jag skanade över torget. Vi var framför stadens hus. Det var där alla politiker satt och min hjärna var för överbelastat för att bry sig om vad det hette. på andra sidan fanns det små butiker som såg hem trevliga ut och mot vänster fanns caféer och en stor musik affär med olika sorters skivor. Danielle hade släpat in mig dit en timme tidigare men vi hade inte hittat något. åt höger var de tlägenheter och ett enstaka hus. allt var så hemma fast ändå inte. det var stort men samtidigt littet. Jag letade efter den mörk håriga främlingen. 

Fansen skrek när One Direction steg av scenen. sista låten hade tagit slut och Niall kysste mig passionerat. klockan var prick ett. allt jag ville säga fick int eplats på fem minuter. jag visade alla att vi skulle ha en stor grupp kram.

- Okej om min dröm stämmer är det fem minuter men jag älskar er alla och jag bryr mig int eom jag dör nu eller om hundra år för jag har dom perfekta vännerna och den perfektaste pojken någonsin vid min sida, log jag och kramade om dom hårt.

- Vi hoppas att din dröm inte stämmer, sa Zayn plågat.

- Hoppas jag med, suckade jag.

 

Vi gick i ett led genom torget. Niall var precis bredvid mig och Zayn var bakom mig. Danielle gick framför mig. Jag undrade hur hon kände över Ziam? Harry och Louis gick längst bak och trotts jag såg deras trånande blickar skötte dom sig utmärkt i publik med att gömma sin kärlek.

- Jenny!, mans rösten kom från bredvid mig när jag blev bort ryckt och ner mot den hårda marken.

Jag blinkade uppåt och såg Lark leendes. Han kliade sig enkelt på halsen och jag började le. vänner för livet va? en spark riktades mot mig och jag mådde illa. ingen rörde på sig. alla fans försvann, Niall och killarna blev bort pressade av Paul och Danielle skrek efter mig. En annan spark och ett par hård hänta händer som drog mig upp från marken. jag blödde från läppen och kände hur något sprak i magen. jag ville spy men ville samtidigt inte ge honom nöjet att se att han lyckats skada mig.

Någon skrek och jag visste att det var då det skulle hända, Lark höjde en pistol som jag inte sett och tittade på mig med ångerfyllda ögon. Han tryckte av pistolen och skottet ekade mellan torgets fyra sidor.
Jag föll till marken av att kulan träffade mig i magen. Det gjorde ont i hela kroppen och det kändes nästan som ett mirakel när jag blev liggandes på marken. jag hörde gråt och allt jag ville var att sätta mig upp och säga att jag måde bra. det nöp bara till och sedan skulle vi skratta och gå här ifrån. Jag såg hur Niall kom emot mig. Lark stoppade honom inte när han lät min älskade man sätta sig ner bredvid mig och lägga mitt huvud i hans knä.

han kysste mig hastigt och jag log. det var så här jag ville dö kanske framför all publik men jag brydde mig inte. det enda jag kände var ringens svala yta mot handen, Nialls varma kropp mot min och marken som välkomnade min trötta kropp. då kom det igen skottet lät så högt den här gången att jag försökte skrika men inget ljud kom på mina läppar. Niall föll grymtande ihop bredvid mig. Jag tvingade upp min kropp och tårarna rullade ner medans jag förtvivlat försökte få tag i Nialls hand. 

- Niall nej dö inte!, mitt skrik ekade över torget. jag hörde en hög duns ett nytt skrik och sirener. Jag låg ner bredvid Niall. hans ögon var öppna. hans underbara blåa ögon tittade på mig och han smekte min kind innan han  stängde ihop ögonen. Jag ville inte leva utan honom. jag snyftade högt och stängde ögonen. Hans hand i min, marken mot min kropp och sedan kände jag händer som letade efter en puls. ett mumel  "Jag ville bara dö i dina armar" hörde jag Niall säga och jag log sedan försvann allt.