Rachelsnoveller

det var en onsdag och jag vaknade klockan sex på morgonen precis som jag brukade. jag steg upp och duschade innan jag gick in i köket där Cassandra redan hade ställt fram pannkakor med sirap på. Jag åt snabbt och sedan tog jag upp min väska med skolböcker i och jag cycklade till skolan.

det var tyst på skol gården när jag kom men jag hade fem minuter på mig innan min lektion började. jag låste cyklen och promenerade in i byggnaden. 

Jag sjönk ner på min plats och la fram böckerna framför mig innan jag suckade och la pannan mot böckerna. mitt hår föll i en kaskad runt mitt huvud.

"Ey Miss Samson sätt dig upp läraren kommer" sa Phil som satt bredvid mig.

Och så började engelska lektionen.

 

"Du vet att Mrs Hemydal hatar mig" sa Phil argt.

"Nejdå hon älskar dig" sa Manny.

Manny och Phil var tillsammans och jovisst var Manny väldigt tystlåten och blyg men när phil var med oss pratade hon hela tiden. och det är en underdrift.

"Vi har franska kvar men Cas du har väl inte franska?"

"Har jag visste!" utbrast Cassandra argt och slog manny med sin franska bok.

"Nej jag har latin" sa jag.

Jag hade bytt språk och börjat om. jag behövde en nystart och inte bara med skolan. jag trivdes på latin lektionen eftersom Mr Stilinski var underbar. Han och topeleven Scott stöttade mig igenom latinens grunder. Scott var den snygga topp eleven som gillade att stanna avsides från alla populära. Jag var i det populära gänget med Manny, Cassandra och Phil. 

"Du kanske borde fråga ut Scott!" sa Cass och petade på mig med sin armbåge.

"Hallå har du hört talas om Flynn?" frågade jag och gav henne en frågandeblick.

"Ja faktiskt igår. Du skrek hans namn" sa hon och åt en bit av sin macka.

Jag och Manny rodnade båda två. Det gillade jag med Manny att hon hade så lätt att rodna.

Hon hade en speciell stil till rodningen också. hon skymde ansiktet genom att sätta handen vid pannan och luta sig närmare bordet så att hennes hår nuddade bordet.

"Vi ses efter skola losers nu ska jag på latin" det var min comeback och jag gick stolt ifrån matbordet.

Jag hade bara ätit ett äpple men jag var inte hungrig.

 

"Samson kan du böja detta verb?"

det var Mr Stilinski. Han var rolig men jag var trött och hade huvudvärk. Jag ryckte på axlarna och Scott kom till min räddning. Han böjde de sista tre orden och gav mig sedan ett lyckligt leende.

"Då slutar vi för idag kan jag få prata med Mr McCall och Miss Samson" sa Stilinski.

Alla elever skrattade medans jag och Scott gick fram till katedern. 

"Scott jag vill att du undervisar Calliander privat. extra lektioner. Skolan erbjuder material och pengar såklart. väljer ni att acceptera?" frågade han medans han samlade ihop sina pärmar och papper.

"Jag accepterar vad tycker du Cas?" sa Scott och tittade på mig.

"Allt för att bli en toppelev" skrattade jag och slog honom på armen.

"Vi ses imorgon Stiles!" sa Scott och gick ut. Han skulle träna basket tillsammans med resten av laget.

"Tack och hejdå Mr Stilinski" sa jag och vinkade medans jag gick emot dörren.

"Du kan kalla mig Stiles om du vill också" sa han och log.

"Tack Stiles"

"Calliander vet du hur länge jag har jobbat på den här skolan?" frågade han.

"Nej men du ser inte ut att vara äldre än mig" sa jag.

"Jag är 21 och har varit lärare sedan nitton. De sa att jag var smartare än de flesta. Om du får problem kan du prata med mig okej" han log. "Jag vet vad som har hänt jag läste din mapp och jag är ledsen. Du är en smart tjej"

"Tack Stiles det ska jag komma ihåg men nu måste jag gå innan jag blir sen att träffa mina bröder" sa jag och log emot honom. jag lämnade klassrummet och gick till mitt skåp. Jag la in mina böcker och gick sedan till min cykel för att cykla till starbucks där jag skulle möta mina bröder.

Jag hade aldrig insett hur utanför jag var jämfört med mina "bröder". Vi hade gått och ändrat våra namn så nu hetter jag verkligen Calliander men folk kallade mig fortfarande Calli eftersom det är min förkortning men Cher envisades med att kalla mig Cas. det enda jag tänker på då är den sexiga ängeln i Supernatural.

"Calli!" det var Flynn. "Jag vill bara säga förlåt för allt som har hänt i din familj, för att jag var borta och för att jag inte fanns där för dig"

"Det är okej" mumlade jag och tittade skamset ner i golvet.

"nej det är det inte" sa han och kysste mig hårt på läpparna.

sedan var jag ensam igen. det var som om en vind hade svept förbi mig men jag brydde mig inte precis. dagen efter var det söndag och jag hade åkt ut. De ville inte ha kvar mig eftersom jag inte arbetade för det längre men Flynn hade hjälpt mig skaffa en lägenhet i London. än så länge hade jag inget jobb men det skulle nog ändrats, plus mamma hade gjort så att jag kunde börja en skola i london som låg en timme bort från min lägenhet som jag skulle dela med en tjej som Flynn kände.

 

"nycklarna har du här och ditt rum är till höger i korridoren, välkommen hem" log hon sött.

Cassandra var en härlig tjej med bruna ögon och mörk blå ögon. hon hade fräknar i hela ansiktet och var lika lång som mig. Cassandra envisades också med att kalla mig Cas eftersom alla kallade henne det också. Vi hade känt varandra i två sekunder men hon drog ändå in mig i lägenheten utan några frågor och slog på Supernatural.

såklart hoppade vi över de första säsongerna för att se ängeln med vårt namn. Jag hade aldrig sett serien förut men efter några avsnitt bestämde jag mig för att se den någon gång när jag var sjuk.

"mitt rum är mit emot så om du har mardrömmar är det bara du kommer in, jag är inte rädd för tjejer vet du. Är du lesbisk?" frågade hon snabbt.

"Nej" sa jag fundersamt.

"Antog det eftersom du känner Flynn men man vet ju inte" sa hon med ett skratt.

Jag steg in i mitt rum ensam med min väska. rummet var litet med gröna väggar och hade bara en säng och ett skrivbord men det passade mig. jag fyllde på garderoben med mina kläder, la upp min laptop och foton på skrivbordet och bädade sängen. jag var ordentligt hemmastad efter två timmar. klockan var då elva på kvällen och jag somnade så fort jag la mig ner på sängen.

Jag vaknade av att någon kysste mig. jag slog upp ögonen och var bered på att smälla till Cassandra om hon fått för sig att jag gillade att vakna på detta sätt. Istället såg jag Flynn full på min sängkant.

den morgonen var det första gången jag gjorde det med honom men det kändes rätt och gjorde inte alls ont så som det hade gjort i caféterian. med Flynn hade det känts skönt och bekvämt. vi båda hade stönat och kommit och när jag klev ur sängen för att duscha så sov han redan.

"verkade som du hade en trevlig morgon" fnittrade Cass när hon gav mig pannkakor.

jag hade redan duschat, torkat mig och klätt på mig. jag åt snabbt min frukost medans hon frågade ut mig om det mest konstiga saker men hon svarade även på min frågor. 

"Jag jobbar på ett museum och ett bibliotek på helgerna men museet behöver en som kan guida barnen som kommer jag kan fråga om de kan anställa dig!" sa Cass glädjerikt.

Jag log och nickade. Det var skönt att inte hela tiden leta efter alla svaren själv. allt detta hade hänt för att jag vart vän med Flynn. hur skulle mitt liv sett ut om jag inte sökt till x-factor egentligen?

det var länge sedan jag var i Doncaster men jag längtade inte hem.

på natten så var Flynn kvar men han hade sovit ruset av sig så därför bestämde vi oss för att ha sex igen. bara så att han kunde komma ihåg det den här gången.

 

Jag såg på när killarna sjöng på lördagen den veckan. jag var anställd på museet och skulle gå kurser om vad jag skulle säga, jag pluggade på en bra skola och jag hade Cass med mig överallt. jag hade även blivit vän med hennes bästakompis Manny som var en härlig lite mer tystlåten tjej. jag hade glömt mitt liv ifrån Doncaster och jag var lycklig. Killarna häslade på mig ofta och det kändes äntligen rätt i livet. jag var själv och lycklig.

till den dagen kom...

Det var tre dagar sedan som mamma berättat att jag var adopterad eller vad det nu var vad jag blev.

Jag var kvar i x-factor men allt var som i en dimma nu, Flynn pratade inte med mig för jag svarade honom inte längre, Cher brukade bara kasta ledsna blickar till mig. vem kunde tro att hon hade rätt? jag visste inte när jag egentligen är född?, vilka är mina döda föräldrar?, vad heter jag egentligen?, finns min släkt kvar där ute eller är det bara jag kvar?, jag hade förlorat en hel familj för vad? ingenting.

Jag satt i träningsrummet och sjöng lite på låten jag skulle sjunga på Lördag. Det gick inte bra och efter halva sången bröt jag ut i gråt. Min tränare gick för att hämta någon. När ingen kom tillbaka efter en timme så gick jag ut. jag grät knappt längre så jag riskerade att gå till den lugna parken. Det var mitt i jobbtimman och ingen var ute. jag satte mig på en bänk och tänkte på hur mitt liv skulle sett ut om jag hade min biologiska familj.

Jag skulle säkert fått en lilla syster, vi skulle ha varit bästa vänner och jag skulle vara en A+ student. Jag skulle aldrig blivit våldtagen eftersom jag inte ens skulle gått på den skolan. Dock skulle jag aldrig träffat alla underbara människor som jag har träffat nu. jag kanske inte ens hade gillat att sjunga så mycket som jag gör nu.

Jag började gråta igen. Jag skulle aldrig ha haft fem underbara bröder, musik eller mina vänner som är hel galna ibland. vad skulle hända nu? Jag skulle inte kunna flytta hem igen till Doncaster.

"Får jag sitta här?" det var Niall.

jag nickade bara och torkade bort tårarna. Han la sin arm runt mina axlar när vi båda lutade oss bakåt. jag vilade mig mot hans axel och han luktade så där underbart. Han luktade varm mat, hemma och på något sätt luktade han kanel även om han hatade smaken så gillade han lukten. Min underbara ex tvillingbror.

"det är sjukt eller hur" log han. "Jag menar vi är inte ens tvillingar längre, fast jag listade ut lite om dig om du vill höra. jag tänkte att det var det minsta jag kunde ge dig efter allt du gav mig"

"menar du mobbarna eller tjejerna" sa jag och skrattade lite medans nya tårar kom.

"båda" log han större och tittade ner på mig.

"berätta" mumlade jag och slöt ögonen.

"Du heter Calliander Amy Samson, du föddes den första september på morgonen klockan åtta noll noll. Dina föräldrar mördades två veckor senare av en man. han är försvunnen och polisen har inte hittat honom på alla dessa år. Calli du är en underbar syster och även om din familj dog så har du oss" sa Niall och pussade mig på pannan.

"Vad hette dom?"

"Hunter och Amy Samson" sa han lågt.

Jag drömde att jag var med mina bröder och plötsligt var allt målat i blod. Det var som en konstig järn smak i munnen och jag kunde inte få bort den. jag vred och vände på mig i sängen men jag vaknade inte.

Zayn och Harry hade kuddkrig och Louis såg på med en konsentrerad blick som om han bedömde en fotbolls match. Liam och Niall brottades om en chips påse och jag satt mitt i tumultet och räknade myror. det var som om det var första april och snart skulle Louis hoppa upp och skrika April april din dumma sil! 

såklart gjorde han det inte utan Harrys och Zayns kuddar böts ut mot silver svärd och blodröda gnistor flög omkring dem. Liam hade hittat en sten och låg och slog Niall med den samtidigt som Louis försökte hoppa på Liam. han försökte bita honom men misslyckades varje gång. jag tittade omkring mig förvirrat medans jag förde myrorna till munnen och en för en svalde dem.

Zayn blev segraren med Harrys huvud i handen. Han sparkade till Louis i magen och båda två började jubla. Niall låg blodig och död vid Liams fötter medans han åt upp chipsen och jag kräktes. 

I nästa sekund satt vi alla sex på scenen i X-factor salen och skrattade. Zayn hade en tröja där det stod 2013 vinner över dig. Jag fattade inte vad som menades med det men det var ju ändå bara en dröm.

Niall kramade om Liam och viskade något. Liam skickade vidare till Zayn, som i sin tur skickade till Harry och sedan till Louis. alla fem stirrade dötts allvarligt på mig och sedan började de skratta och hoppade runt omkring mig. samma ramsa om och om igen.

"Tänk att du är adopterad ha-haha-ha! Tänk om du blev aborterad ha-haha-ha! Vi skulle varit stjärn femmha-haha-ha!" runt omkring mig dansade och sjöng dom med stora leenden.

Sedan stod de på en photoshoot och sjöng låten framför en kamera medans jag tog bilderna.

Jag satte mig upp i sängen. Det smakade blod i munnen och när jag hostade kände jag hur jag höll på att spy. Jag sprang till toaletten och kräktes i några minuter. det var hemskt och jag kallsvettades. 

Istället för att somna om så gick jag till mina bröders rum. klockan var elva på kvällen och imorgon var det tävling nummer 2 och de första skulle åka ut. jag knakade på försiktigt och öppnade dörren till ett upplyst rum.

Killarna satt och spelade poker.

"är jag adopterad?" frågade jag och tittade på dem.

alla stirrade på mig och började sedan skratta.

"hur kan du vara det vi är tvillingar smart skalle" sa Niall.

"jag drömde en mardröm som verkade vara lite för sann för min smak plus Cher antydde det för några veckor sedan" sa jag och slog mig ner bredvid Niall. Jag la ut ett kort åt honom eftersom det var hans tur att lägga.

"jag tror nog att mamma skulle ha sagt något om du var adopterad" sa Zayn med en gäspning.

"jag tror faktiskt alla av oss är adopterade förutom Niall eftersom han är den enda som har mammas hår och ögon" sa Louis och la ut ett kort och drog åt sig lite av poletterna.

de körde ingen riktig poker jag visste faktiskt inte vilken verision de hade hittat på men jag ville inte vara med i alla fall mest för att de andra började ta av sig något klädesplagg. Strippoker. 

"Vi ringer och frågar imorgon" sa Harry som ett skämt.

Alla skakade på huvudet och jag slog honom med en kudde.

"Är du galen hon skulle bli jätte ledsen" sa jag.

han ryckte på axlarna och la ut ett nytt kort.

 

VI var på scenen och skulle snart få reda på vem som åkte ut. Jag och killarna hade klarat oss som vanligt men vi blev ändå ledsna över den som åkte ut. Vi kände inte den så bra men det var ändå synd.

mamma kom trippandes till oss, hon hade applåderat som en galning när vi gått vidare. hon kramade om oss alla och sedan satt vi och pratade i en timme. ingen ville att hon skulle gå. 

"mamma är någon av oss adopterad?" hasplade Harry ur sig till slut.

"ja.." sa hon tveksamt som om hon inte borde berätta det utan pappas tillåtelse "tre av er är adopterade" sa hon efter någon minut.

"vilka av oss?" sa Louis och jag hörde klumpen han hade i halsen.

"Calli, Zayn och Harry" sa hon tyst. "Louis du kommer inte ihåg det för pappa och jag sa hela tiden att det var ett nytt syskon påväg och när vi hämtade upp dina syskon så trodde du att vi kommit från sjukhuset och jag ville bara inte säga att det var fel."

"Men det förklarar ju inte hur Liam och jag kan vara så nära födda om ingen av oss inte blev adopterade" sa Niall. han lät inte arg eller någonting medans jag kände mig lite förrådd.

"Liam är eran halv bror. Hör här ingen har en perfekt familj och när jag fick reda på att jag inte kunde ha barn efter dig Louis blev jag deprimerad. er pappa letade efter andra flickor medans jag var hemma och tog hand om dig och sedan fick vi beskeddet att en av hans "tjejer" blivit gravida och sedan fick vi beskeddet att jag var gravid igen. Vi hade adopterat Zayn bara några månader tidigare då och vi vill einte ge upp några av våra barn så när Liam föddes tog vi in honom och sedan fick vi dig Niall" sa hon och smekte honom på kinden.

"Efter det kom Calli och Harry. Vi var så stolta över alla er"

"Varför är pappa borta så mycket?" frågade Zayn hårt.

"Vi är skilda och han jobbar mycket och har en ny fru som han har en tre årig dotter tillsammans med. Vi ville inte säga det till er eftersom han hade alkoholproblem och slogs hela tiden." hon snyftade till och började gårta "jag gjorde det jag trodde var rätt för att rädda er" tårarna strömmade och vi kramade alla om henne.

Chokande nyheter hade skakat om våran familj. 

"vad heter vi på riktigt då?" sa Louis och grät han också.

"Liam heter Payne i efternamn, Zayn heter Malik och dina föräldrar hade inte rådd min älskling jag är så ledsen! Harry heter Styles och anledningen var för att din mamma, biologiska mamma hade problem med sin make och penga problem hon också. hon dog av droger, förlåt mig gubben. Calli dig vet jag faktiskt inte... vi fick inte reda på det när polisen gav dig till oss förutom att båda dina föräldrar mördats" snyftade hon.

jag sprang ut ur rummet och spydde på tjejtoaletten. Zayn kom efter mig och kramade om mig medans vi båda grät. det var för mycket information. hur kunde kvinnan? Liam Payne, Zayn Malik, Harry Styles? Louis och Niall Horan och sedan jag Calli... bara Calli. Hur visste jag om Horan jo för hon sa det tyst medans jag sprang ut.

jag orkade inte längre så jag föll ihop i Zayns famn och grät och grät.

till slut somnade jag, eller svimmade av utmattning jag vet inte vilket.

Jag hade varit i London en gång när jag var yngre. Vi hade haft utflykter hit så ofta vi kunde och ibland åkte vi hit med skolan. Flynn gick vant igenom gatorna och tittade då och då på mig. Han höll fortfarande min hand i ett stadigt grepp och det var ganska behagligt. Jag hade tänkt mindre och mindre på våldtäkten. Louis och Zayn fanns alltid som stöd om jag behövde prata om det och Flynn var en fantastik lyssnare men jag hade inte berättat det för honom... än. Jag litade på honom men jag ville inte berätta det för någon.

"Jag älskar natten" sa han tyst.

"Jag med det är tyst men inte för tyst" sa jag och lyssnade till ljudet av bilarna som åkte förbi.

"Jag gillar att bara sätta mig på en buss och se hur natten flyger förbi" sa han med ett lågt skratt.

"Du bryr dig inte vad andra tycker om dig eller hur" log jag ner mot marken.

"Inte precis" sa han och styrde in mig mot en park.

vi satte oss på varsin gunga och skrattade och pratade hur länge som helst. Imorgon var ingen speciell dag i huset vi skulle bara lära känna varandra lite och sedan träffa de man skulle träna tillsammans med. När det var dags att gå ifrån parken så gick vi så sakta som möjligt. det kändes konstigt att jag precis har börjat lära känna den här killen och jag redan hade känslor för honom. Jag hoppades att han också kände något. Jag hade aldrig riktigt haft en pojkvän förut. Liam och Louis var upptagna just nu med flickvänner precis som Zayn men resten av oss var lediga. Jag hade lärt mig allt av mina äldre bröder när det kom till förhållanden och det var ganska roligt att se hur mycket vi alla hade växt upp. det kändes som igår som Liam fick sin första kyss och som Louis fällde Eleanor för att få en anledning att prata med henne. NU gick jag här med min första kille. Vi stannade vid Starbucks och köpte varsin latte som jag betalade. Flynn hade protesterat men jag hade skakat på huvudet och betalat ändå. När vi bara var ett kvarter ifrån X-factor huset så hade vi druckit upp och kändes oss varma igen i den kyliga London luften. Flynn stannade och tittade på mig. han la fingrarna under min haka och lyfte upp mitt ansikte tills våra läppar mötte varandra. Kyssen var mjuk och behaglig och efter åt log vi åt varandra. Jag tror att han gillade mig också.

 

På morgonen satt vi alla i köket. Flynn var inte närvarande men jag brydde mig inte speciellt han hade varit sen förut. Cher satt och lekte med frukosten precis som Niall gjorde. Harry skrattade och berättade skämt med Rebecca och Liam och Louis var i en djup konversation med Zayn.

Då kom Flynn in, han hade solglasögon på sig och en starbucks mug i handen. Femton minuter sen med en starbucks jag skrattade åt tanken. Han hade en t-shirt på sig och lyssnade på sin ipod. Han log och satte sig bredvid mig och Cher.

Efter att ha mött alla personer idag var jag helt slut. Flynn och jag hade kysst varandra idag igen och det kändes underbart med honom. Mina bröder visste ingenting och det var helt överlyckliga att vara där medans jag bara följde med i mängden. man kan säga att jag var lite ovan vid alla nya intryck som var överallt omkring mig. Vi fick se scenen där vi skulle uppträda och vi fick till och med öva sjunga lite. jag hade sjungit med Cher och vi hade skrattat tills vi fick magont av hur fejkade vi båda lät. Vi hade inte ens försökt, det var första gången jag hörde Flynn och han lät underbar. Det var som om hans röst var gjord för det här och jag var stolt över att ha honom som bästavän/pojkvän eller vad vi nu var.

"Calli du går vidare men det var nära så vi vill att du hittar din egen stil okej? pröva olika musik stilar och försök att komma bort från gitarren lite" sa Louis.

"Du var super duktig tjejen men tänk på att se bra ut för omgivningen också. Du kommer får många råd under tävlingen och vi hoppas att du kommer ha kul" sa Nicole.

"Kom med Calli" sa Simon och reste på sig.

Simon och jag gick ganska länge innan han sa något.

"Calli jag vet att du kommer komma långt men som Louis sa så måste du hitta din stil. Jag vill även att du håller ögonen på dina bröder. Det går utmärkt för dem men jag vill bara att du har lite koll på dem."

"Såklart Simon de är mina bröder det är inget som jag inte vet om dem" log jag.

"Jag vill även att du håller lite koll på Flynn. jag såg att ni pratade igår och jag vet att han är en liten bråkstake men han har gått vidare och han har stor framgång i en sån här serie om han har rätt tjej som håller honom mot marken. är det okej?" frågade Simon och la en hand på min axel.

"Alltid vad du än säger Simon" log jag.

jag satt på en buss med mina bröder, Flynn och en hel del andra personer som gått vidare. allt som allt var vi tjugo plus oss sex syskon Stypayhorlikson. alltså 26 personer i en buss det var som en skolklass och alla pratade med alla. Jag pratade mest med Flynn och Cher. Ibland deltog Derek i samtalet men han höll sig i bakgrunden. precis som jag skulle vilja göra.

"Så vart kommer ni ifrån jag är från Malvern, Worcestershire" log Cher.

"Doncaster" sa Flynn och jag i munnen på varandra.

"Oj då är ni gamla vänner som slåss mot varandra nu då?" frågade Cher och lyfte på ögonbrynnen.

"Haha nej vi kände inte varandra förut jag visste inte att du bodde i Doncaster" sa Flynn och tittade på mig.

"Jorden är liten" skrattade jag.

"Men Calli dina bröder är ni verkligen blods syskon?" frågade Cher. "Förlåt om det är en dum fråga men jag har aldrig mött någon som har så många syskon"

"Nej då det är lugnt så mycket vi vet är vi biologiskt syskon men vi ville aldrig fråga mamma. det verkade lite elakt tyckte vi plus vi har inget emot om vi är riktiga syskon eller inte" log jag.

"ska jag vara ärlig så ser tre av er inte ut att vara syskon förlåt om jag ska vara ärlig" sa Flynn.

"gör inget vi skämtar jämnt om det också" sa jag.

"Du kanske borde fråga" sa Cher med menande blick. "bara så att du kan ta första tjing på den killen du gillar mest" pratade hon vidare.

"Ew nej de kommer alltid att vara mina bröder."

 

jag var hemma stad i mitt rum som jag delade med resten av tjejerna. fyra tjejer ett rum detta skulle bli roligt. rummet var stort så vi hade plats att göra av med men det var skönt med yta och renlighet. något jag behövde efter att ha haft fem bröder runt mig hela tiden. 

"är ni redo att rocka första showen?" frågade Rebecca.

"sure thing!" skrek Cher lyckligt.

"det ska bli superb" sa Gayla med en amerikansk brytning. hon var från amerika och flyttade till London när hon var tio år gammal.

Jag svarade snabbt att jag ville träffa honom och flydde sedan ifrån tjejerna. inte för att jag hade något emot dem men jag trivdes bättre med Flynn.

Han sträckte fram handen emot mig och jag tog den snabbt när han började gå. vi gick bara runt på gatorna. det var skönt att vara tillbaka i London.

Det kändes konstigt at jag skulle uppträda själv. Killarna hade hamnat i ett band men jag skulle bli självständig. Simon Cowell hade ansvar för oss båda så vi träffades på olika möten men jag var grymt nervös i alla omgivning. Jag gillade inte att det var så mycket folk men det var bara något jag var tvungen att vänja mig vid om jag skulle lyckas i tävlingen. Vi skulle träna till judge house det var där so var kvalifiseringen till tävlingen var. den sista och sedan var jag inne, men det kändes som jag tagit ut lyckan i för tid och inte kunde gå vidare.

"Är lilla Calli nervös?" skrattade Harry och petade mig i sidan.

"ska du säga LILLE bror" sa jag och betonade lille så mycket som jag kunde.

"ha you wish!" sa han skämtsamt.

"jag tror att vi är lika nervösa lilla du" sa jag och klappade honom på axeln.

jag skulle klappat honom på huvudet men han var arton centimeter längre än mig och jag ville inte sträcka på mig.

Killarna skulle sjunga före mig och de skulle sjunga Torn som de hade övat på. De had övat sten hårt men nu satt den vilket var tur för jag ville att de skulle gå vidare. jag däremot skulle stå där och sjunga själv. Jag hade valt Who You Are med Jessie J. Simon hade tyckt att den passade min röst så jag körde på den. Nu var jag bara nervös för att sjunga fel. Jag skulle egentligen sjunga utan musik men jag hade övertalat Simon och juryn om att få spela gitarr. Det skulle bli enklare så.

"Är du redo sötnos?" frågade Nicole och jag nickade.

När jag var klar skakade jag för jag var så nervös. Jag bugade så grciöst jag kunde med en gitarr runt kroppen och sedan gick jag ut och lät domarna avgöra hur dålig jag var.

 

det var nästan kväll nu och jag satt på stranden. Det var underbart att de hade en strand precis vid huset där vi snart skulle elimineras ut i eller flytta ifrån för att vi klarat av det.

Jag lät sanden smeka mina bara ben och uppskattade att det redan var tidig mars. Jag kunde inte fatta hur mycket vi lagt ner på x-factor redan nu och hur mycket vi hade gått igenom. jag hade faktiskt inte fått så många vänner men det gjorde inget. jag var ingen person som älskade att prata plus jag var blyg och på vakt.

"Får jag sitta med dig?" det var en av killarna som sjungit efter mig. Jag log och nickade.

Han hade vänliga ögon och han var helt avslappnad bredvid mig.

"Jag heter Flynn förresten. Men alla kallar mig Fi" skrattade han.

"Calliandera men kalla mig Calli" sa jag och log.

"du är syster med de där andra killarna eller hur det som är ett band" frågade han, jag nickade. "de sjunger väldigt bra jag är bara ledsen för att jag inte har hört dig"

"åh om jag går vidare kommer du få stå ut med mig vet du" sa jag skämtsamt.

"så varför sökte du hit?" frågade han.

"jag älskar musik och tanken var att jag skulle vara i bandet med mina bröder men domarna hade andra planer. plus jag kände att jag behövde komma bort från mitt andra liv och det är ju lika bra att prova och förlora än att inte ha provat alls, du då?"

"Min lilla syster ville det. Hon är sju, hon fyllde förra veckan" han glödde av stolthet"Men jag gör det för att jag vill bli känd och pengar. jag har en sådan familj där vi inte riktigt har råd till något förutom mat" förklarade han lågmält.

"förlåt" viskade jag.

"varför säger du förlåt för, det är inte ditt fel" sa han med ett skratt och petade mig med armbågen.

det var otroligt hur lätt jag lät min mur falla när jag pratade med Flynn. Vi hade inte ens kännt varandra längre än några sekunder men det kändes pirrigt i hela kroppen. Safaa skulle säga att jag var förälskad.

"jag känner igen mig fast vi har alltid haft råd till dyra kläder dock. Mina bröder är ganska hög dragna av sig och jag får ärva en del kläder av våra kusiner eller släktningar"

"bättre än inget" sa han och tittade på mig.

det var som om han studerade varenda por i mitt ansikte. han tittade in i mina ögon och jag chockades över hur fina och vänliga hans grå, blå ögon såg ut. det var svårt att säga exakt färg det var som om de böt färg så fort han rörde på huvudet. det var nästan lite magiskt. Han öppnade munnen för att säga något men började skratta högt och härligt när han såg att jag stirrade på honom på samma sätt som han stirrade på mig.

Hej förlåt för dålig uppdatering men jag har börjat skolan igen men jag tror nog jag kan skriva två kapitel imorgon eller något liknande :) sedan kommer ett på söndag också och kanske ett på måndag om jag har tid!

Nu var det snart dags för oss att gå upp på scenen. det hade varit hundra tals framför oss men vi hade hållit oss till varandra, kanske för att vi alla var lika nervösa och rädda. Vi hade inte sagt till mamma eller pappa att vi var här. inte för att någon av dem skulle kunna följa med och lyssna heller för den delen.

Det var två killar på scenen just nu och sjöng precis den låten vi tänkte ta men vi hade en i back up om det skulle bli problem. De sjöng en otrolig verision av It's Time det var grymt fint och jag brydde mig inte att de snott min låt... vår låt. Jag hoppades lite att de skulle gå vidare. 

 

Avslutade dom kraftigt. alla apploderade och de fick sin kritik från juryn. men de gick vidare. Bara tio stycken skulle gå vidare samt två band och jag hoppade att de var de som skulle gå vidare.

"Vi kör väl Wonderwall då" sa Louis och vi alla nickade.

"Calli är det okej om du bara sjunger jag är säker på att juryn går med på det du kan sjunga lite på refrängen om du vill." jag nickade men jag visste att det inte skulle bli så och jag hade en reserv i fickan om det blev så att jag var tvungen att sjunga själv och Niall nickade lite bakom sina solglasögon för han visste exakt vad jag tänkte.

"Och nu en stor applåd för syskonen Stypayhorlikson!"

Vi blev uppledda på scenen och jag skakade. domarna, Louis, Simon, Gary och Nicole log men jag tror alla var chockade över att vi var sex stycken.

"Okej namn och ålder" sa Gary, det var meningen att det skulle vara en fråga men det lät inte som det på hans röst.

Vi radade upp oss med ålder också efter hur vi stod och sedan log vi alla.

"Vi ska sjunga Wonderwall" sa Harry stadigt på rösten.

"Kör på" muttrade Simon. lite argt skulle jag tro.

 

När vi sjungit klart så stirrade de alla på oss lite stor ögt.

"Det är synd att du inte sjöng Calli jag skulle vilja höra dig" sa Nicole.

"Ja kom igen nu tjejen visa oss vad du kan" sa Louis och log lite charmigt.

jag tittade på Niall som nickade. Han var på. Han slog de första accorden och jag följde snabbt med i början. Sedan började jag sjunga på Titanium. Alla gapade och applåderade när jag var klar.

"Du skulle ha sjungit direkt vet du" sa Simon men applåderade han också.

Medans vi fick kritik var jag helt stressad och nervös att jag inte hörde vad de sa och sedan gick vi av scenen. Killarna skrattade och kramade om varandra. Vi hade visst gått vidare.

"Calli sorry att du blev utsparkad ur bandet men tur att du får fortsätta själv" sa Liam och kramade mig.

jasså det var det som hade hänt. Spelade det någon roll? Vi skulle hålla på med musik och det var lov så vi hade all tid i världen. Skulle vi kunna vinna eller skulle det hamna mellan oss sex? jag hoppades inte det. Jag skulle säkert åka ut. För varför skulle jag inte göra det, jag hade blivit våldtagen, mobbad och jag var förstörd såklart skulle jag inte klara mig långt. jag var värdelös. på alla sätt.

Vi klarade andra ronden också tydligen höll de på med en uteslutnings metod och publiken hade redan försvunnit. Desvärre mot slutet av dagen stod vi där och skakade vi skulle väljas till Bootcamp nu. jag trodde jag skulle spy. Jag stod i mitten av mina bröder och kramade om Zayn och Louis. de enda som visste om vad som hänt med mig och även om jag inte ville tänka på det nu så gjorde jag det. hemska scener kom men nästan alla grät av nervositet nu så det skulle inte synas att jag grät av smärta. När namnen radades upp så blev stämningen svår, som om luften tjocknade och alla började kvävas. 

Kaanh och Sell gick vidare men de fick inte vara ett band utan de fick gå skiljda vägar. Killarna och jag gick vidare och resten brydde jag mig inte om. Jag var för omtumlad.

Jag skulle gå vidare. Som i nästa steg. Jag var bra på att sjunga.

Jag hade gått vidare!

 

 

Vi satt i soffan, Louis hade ett par rosa pyjamas byxor på sig med små lila kaniner som höll i blå blombuketter. Det var mina favoriter, det var Louis pyjamas byxor orginellt men ibland när han var borta länge eller jag bara saknade honom så lånade jag dom av honom. Själv satt jag i ett lila nattlinne och ett par röda, grå rutiga pyjamas byxor. Vi båda satt under samma täcke och tittade på en skräckfilm som jag valt. Vi hade ett par skräckfilmer i min familj eftersom Harry och Louis älskade dom och oftast såg jag med dom.

"Fem kronor på att du vill stänga av den innan den slutar" viskade Louis.

"En tia på att du inte vågar gå och stänga av den" sa jag med ett skratt.

"Vågar du verkligen?" sa han misstänktsamt.

"Alltid fast jag har ingen tia" sa jag och tittade sorgset på honom.

Zayn skrattade och stängde av filmen åt oss och satte på en film som jag kastade mot honom. Zayn var bara hemma eftersom han fått näsblod på morgonen. Vissa dagar fick han huvudvärk och blödde näsblod det hade alltid varit så, så länge vi kan minnas och de värsta dagarna var när han svimmade. Mamma hade tvingat honom att vara hemma med oss. Louis hade dragit kortet att han skulle plugga jätte mycket plus att han tyckte att jag behövde en barnvakt. Mitt frihetskort var att jag hade fått mensvärk vilket var en stor lögn.

Zayn hade på sig liknande pyjamas byxor som jag hade fast han hade även sin pösiga hoodie med texten S.W.A.G på. jag älskade den för den var så skön och stor men hatade den för att det stod swag på den. Zayn tryckte ner sig på min andra sida och jag lutade mig mot hans axel. Snart sov jag och drömde mardrömmar, dels av upplevelsen igår och dels för skräckfilmen vi nyss hade sett. Jag vaknade upp i min egna säng med tårar i ögonen. Jag hade gråtit nog över det här så jag gick på toa innan jag tassaed ut i köket och tog lite te innan jag gick in till Louis. Hans dörr var öppen och han satt och pluggade. Han övade till teatern, skrev en uppsatts till engelskan och skrev Nialls historia läxa. Jag la mig på hans säng men tvingades snart öva med honom. Jag var den tjocka polisen som tvingade den snygga pojken att stanna på förhör.

"Snälla kan jag få gå, Zayn är mycket bättre på att skådespela än vad jag är och jag har ont" mumlade jag.

"Ryck upp dig och sitt inte så där inte konstigt att du har ont" sa Louis med en irriterad blick.

"ZAYN!" skrek jag och väntade på svar.

Louis och jag utbytte nervösa blickar och hittade en aasvimmad Zayn i vardagsrummet. Jag la hans huvud i mitt knä och klappade honom på kinden tills han vaknade.

"Förlåt jag... hur hamnade jag här nere... mitt huvud gör ont" mumlade Zayn förvirrat.

"Kom igen stor pojken du svimmad" sa Louis och hjälpte upp sin bror i soffan där han bäddade om honom med täcket som vi inte tagit bort än.

Zayn somnade faktiskt. det var inte så smart att han gjorde det men vi väckte honom med jämna mellanrum för att kolla att han inte var död eller att han tappat minnet.

"Zayn det är mat" sa jag efter någon timme.

Vi satt alla och åt lunchen. efter åt satte vi oss ner och tittade på Sherlock först filmen med Robert Downey jr och sedan serien på bbc. 

När våra bröder kom hem så övade vi lite på låten till x-factor. Vi slutade när Zayn fick näsblod och började spy. Louis och jag körde honom till sjukhuset men läkarna hittade inget fel på honom. De testade mig och Louis också för att jämnföra något medisinskt mellan familjemedlemmar. men inget kom fram så vi fick åka hem men Zayn och jag skulle stanna hemma. Läkarna sa såklart att Zayn skulle hem och sova men jag kände att jag inte var redo för skolan igen. Snart var det lördag, snart skulle vi sjunga på x-factor. jag spenderade lång tid vid gitarren med att lära mig den utantill och det gick bra tills jag kom ihåg vad som hänt i cafeterian. Då kom Zayn och satt tyst bredvid mig. det var skönt att vara hemma med honom. man behövde inte säga något om man inte ville. Det var lugnande.

 

Idag var dagen. Vi stod och väntade i kön. Sex trötta tonåringar som gäspade. Två med gitarrer över ryggen och alla som små nynnade på deras sång som de snart skulle sjunga.