Rachelsnoveller

Det kändes konstigt at jag skulle uppträda själv. Killarna hade hamnat i ett band men jag skulle bli självständig. Simon Cowell hade ansvar för oss båda så vi träffades på olika möten men jag var grymt nervös i alla omgivning. Jag gillade inte att det var så mycket folk men det var bara något jag var tvungen att vänja mig vid om jag skulle lyckas i tävlingen. Vi skulle träna till judge house det var där so var kvalifiseringen till tävlingen var. den sista och sedan var jag inne, men det kändes som jag tagit ut lyckan i för tid och inte kunde gå vidare.

"Är lilla Calli nervös?" skrattade Harry och petade mig i sidan.

"ska du säga LILLE bror" sa jag och betonade lille så mycket som jag kunde.

"ha you wish!" sa han skämtsamt.

"jag tror att vi är lika nervösa lilla du" sa jag och klappade honom på axeln.

jag skulle klappat honom på huvudet men han var arton centimeter längre än mig och jag ville inte sträcka på mig.

Killarna skulle sjunga före mig och de skulle sjunga Torn som de hade övat på. De had övat sten hårt men nu satt den vilket var tur för jag ville att de skulle gå vidare. jag däremot skulle stå där och sjunga själv. Jag hade valt Who You Are med Jessie J. Simon hade tyckt att den passade min röst så jag körde på den. Nu var jag bara nervös för att sjunga fel. Jag skulle egentligen sjunga utan musik men jag hade övertalat Simon och juryn om att få spela gitarr. Det skulle bli enklare så.

"Är du redo sötnos?" frågade Nicole och jag nickade.

När jag var klar skakade jag för jag var så nervös. Jag bugade så grciöst jag kunde med en gitarr runt kroppen och sedan gick jag ut och lät domarna avgöra hur dålig jag var.

 

det var nästan kväll nu och jag satt på stranden. Det var underbart att de hade en strand precis vid huset där vi snart skulle elimineras ut i eller flytta ifrån för att vi klarat av det.

Jag lät sanden smeka mina bara ben och uppskattade att det redan var tidig mars. Jag kunde inte fatta hur mycket vi lagt ner på x-factor redan nu och hur mycket vi hade gått igenom. jag hade faktiskt inte fått så många vänner men det gjorde inget. jag var ingen person som älskade att prata plus jag var blyg och på vakt.

"Får jag sitta med dig?" det var en av killarna som sjungit efter mig. Jag log och nickade.

Han hade vänliga ögon och han var helt avslappnad bredvid mig.

"Jag heter Flynn förresten. Men alla kallar mig Fi" skrattade han.

"Calliandera men kalla mig Calli" sa jag och log.

"du är syster med de där andra killarna eller hur det som är ett band" frågade han, jag nickade. "de sjunger väldigt bra jag är bara ledsen för att jag inte har hört dig"

"åh om jag går vidare kommer du få stå ut med mig vet du" sa jag skämtsamt.

"så varför sökte du hit?" frågade han.

"jag älskar musik och tanken var att jag skulle vara i bandet med mina bröder men domarna hade andra planer. plus jag kände att jag behövde komma bort från mitt andra liv och det är ju lika bra att prova och förlora än att inte ha provat alls, du då?"

"Min lilla syster ville det. Hon är sju, hon fyllde förra veckan" han glödde av stolthet"Men jag gör det för att jag vill bli känd och pengar. jag har en sådan familj där vi inte riktigt har råd till något förutom mat" förklarade han lågmält.

"förlåt" viskade jag.

"varför säger du förlåt för, det är inte ditt fel" sa han med ett skratt och petade mig med armbågen.

det var otroligt hur lätt jag lät min mur falla när jag pratade med Flynn. Vi hade inte ens kännt varandra längre än några sekunder men det kändes pirrigt i hela kroppen. Safaa skulle säga att jag var förälskad.

"jag känner igen mig fast vi har alltid haft råd till dyra kläder dock. Mina bröder är ganska hög dragna av sig och jag får ärva en del kläder av våra kusiner eller släktningar"

"bättre än inget" sa han och tittade på mig.

det var som om han studerade varenda por i mitt ansikte. han tittade in i mina ögon och jag chockades över hur fina och vänliga hans grå, blå ögon såg ut. det var svårt att säga exakt färg det var som om de böt färg så fort han rörde på huvudet. det var nästan lite magiskt. Han öppnade munnen för att säga något men började skratta högt och härligt när han såg att jag stirrade på honom på samma sätt som han stirrade på mig.