Rachelsnoveller

Det var tre dagar sedan som mamma berättat att jag var adopterad eller vad det nu var vad jag blev.

Jag var kvar i x-factor men allt var som i en dimma nu, Flynn pratade inte med mig för jag svarade honom inte längre, Cher brukade bara kasta ledsna blickar till mig. vem kunde tro att hon hade rätt? jag visste inte när jag egentligen är född?, vilka är mina döda föräldrar?, vad heter jag egentligen?, finns min släkt kvar där ute eller är det bara jag kvar?, jag hade förlorat en hel familj för vad? ingenting.

Jag satt i träningsrummet och sjöng lite på låten jag skulle sjunga på Lördag. Det gick inte bra och efter halva sången bröt jag ut i gråt. Min tränare gick för att hämta någon. När ingen kom tillbaka efter en timme så gick jag ut. jag grät knappt längre så jag riskerade att gå till den lugna parken. Det var mitt i jobbtimman och ingen var ute. jag satte mig på en bänk och tänkte på hur mitt liv skulle sett ut om jag hade min biologiska familj.

Jag skulle säkert fått en lilla syster, vi skulle ha varit bästa vänner och jag skulle vara en A+ student. Jag skulle aldrig blivit våldtagen eftersom jag inte ens skulle gått på den skolan. Dock skulle jag aldrig träffat alla underbara människor som jag har träffat nu. jag kanske inte ens hade gillat att sjunga så mycket som jag gör nu.

Jag började gråta igen. Jag skulle aldrig ha haft fem underbara bröder, musik eller mina vänner som är hel galna ibland. vad skulle hända nu? Jag skulle inte kunna flytta hem igen till Doncaster.

"Får jag sitta här?" det var Niall.

jag nickade bara och torkade bort tårarna. Han la sin arm runt mina axlar när vi båda lutade oss bakåt. jag vilade mig mot hans axel och han luktade så där underbart. Han luktade varm mat, hemma och på något sätt luktade han kanel även om han hatade smaken så gillade han lukten. Min underbara ex tvillingbror.

"det är sjukt eller hur" log han. "Jag menar vi är inte ens tvillingar längre, fast jag listade ut lite om dig om du vill höra. jag tänkte att det var det minsta jag kunde ge dig efter allt du gav mig"

"menar du mobbarna eller tjejerna" sa jag och skrattade lite medans nya tårar kom.

"båda" log han större och tittade ner på mig.

"berätta" mumlade jag och slöt ögonen.

"Du heter Calliander Amy Samson, du föddes den första september på morgonen klockan åtta noll noll. Dina föräldrar mördades två veckor senare av en man. han är försvunnen och polisen har inte hittat honom på alla dessa år. Calli du är en underbar syster och även om din familj dog så har du oss" sa Niall och pussade mig på pannan.

"Vad hette dom?"

"Hunter och Amy Samson" sa han lågt.