Kapitel 19 the Concert
- Jag vet att vi inte varit ihop så länge men jag älskar dig Justin!
- Jag älskar dig Miranda, sa han och kysste mig
Det var kallt på morgonen. jag hade somnat i Justins famn igår efter att jag hade gråtit. vi satt fortfarande i soffan när jag vaknade. Justin hade sina armar runt mig men jag frös efter som fönstret var öppet? nej det var inte öppet det var sönder.
jag tittade på golvet och där precis bredvid mina fötter låg en stor sten. det var ett papper fast spänt på det. som på en riktigt dålig film hade fönstret gått sönder. jag sträckte mig efter stenen och läste medelandet.
OM TRE DAGAR
jag slängde lappen och lutade mig mot Justin igen. han hade fortfarande inte vaknat så jag bestämde mig för att göra frukost åt oss. det blev pannkakor men när lukten slog mig blev jag lika glad som vanligt.
- vad är det som luktar så underbart?
Justin kom in i köket och log stort när han såg mig med stekpannan i luften och gjorde en flip med den. han kysste mig när stekpannan var tillbaka på spisen. när allt var klart hade Justin dukat fram och gjort det mysigt. VI åt och pratade och vi hade kommit varandra riktigt nära. Scooter tyckte att vi kommit lite för nära av vad som var bra med tanke på Justins kändisliv men Pattie tyckte bara det var bra att Justin hade någon han kunde lita på. ohh shit idag var ju konserten! jag började skrika innan jag sprang bort från bordet och in i badrummet där jag hade min väska. Justin knackade på.
- Miranda är allt okej?, han lät oroad.
- Nej det är ju konserten ikväll och jag blir sjukt nervös bara att tänka på det.
Jag gick ut till honom och kysste honom på munnen innan jag la mig trött ner på sängen. han la sig ner bredvid mig och han log stort och jag visste precis hans tanke.
- Har du kondom?
han log och nickade och såklart så gjorde vi det.
jag hade klätt på mig och nu väntade vi bakom scenen på att jag skulle börja. tänk att jag Miranda McKay skulle stå på en riktig scen. helt otroligt och Aris som sa att jag inte kunde något om han ändå kunde se mig nu. musiken började innan jag hann räkna till fem och snart skulle jag ut. jag tog ett djupt andetag och sprang ut på scenen. alla skrek och jag började sjunga. några drog fram sina mobiler och det var så roligt att stå där på scenen och veta att dom gillade vad dom hörde. jag gick av och fick en snabb kyss av Bieber innan han gick på. han var otrolig och sista låten var Meet Me halfway. jag som körde Fergies delar tyckte det lät otroligt bra. Min och Justins röst matchade på något vis. alla skrek när jag kramade om Justin och gick av scenen hand i hand. vi hade ännu inte kommit ut om vårt förhållande och nu fick dom något nytt av skriva om. jag brydde mig inte sålänge jag hade Justin
Kapitel 18 Strong words
när jag var klar så fick jag skriva lite autografer. mina första (yey). sedan åkte vi till hotellet igen. vi hade varit på den där resturangen i tre timmar och nu var klockan 11 snart tolv.
- nudå? frågade jag och tittade på Justin.
vi valde att gå till Ryan och se vad han gjorde. Han satt såklart på sitt rum och spelade xbox. så vi ville inte störa eller rättare sagt jag ville inte störa men Justin stannad eocoh började spela emot honom. jag gick runt på hotellet och letade efter något roligt att göra. jag var nere i lobbyn och skulle precis gå in i en korridor jag inte varit i.
- Miranda, jag vände mig och och såg Scooter komma springandes ut ur hissen.
- Hej, sa jag och log stort.
- Jo du öppnar imorgon men Justin vill göra en duett med dig och du ska göra den här låten.
sa han och räckte mig ett pappersark med texten på. jag log stort nickade och sa att jag gick med på det.
- Scooter?, jag lät genast rädd utan att mena det.
- ja.
- Det där med Aaron och Justin och mitt förhållande har inte läckt ut nåt mer va?
han skakade på huvudet innan han gick där ifrån. jag suckade och satte mig ner i fåtöljen som stod precis innan för dörrarna. jag läste texten det var Meet Me Halfway. den var riktigt fin och jag började redan memorera orden. efter ett atg fick jag ont av att sitta så jag gick ut. klockan hade blivit sju på kvällen och ändå hade jag bara suttit och memorerat orden på pappret. kvällsluften var kall och jag frös när vinden slogs emot mig. jag gick längst gatan och räknade bilarna som åkte förbi mig. jag nynade först på I got you och sedan gick det över till meet me half way. det var helt otroligt att jag skulle sjunga med Justin. helt otroligt. jag fryste fortfarande men jag var fortfarande varm vilket var svårt att förklara. jag fick ett sms och jag läste det snabbt. det var från Aris. jag stannade och spärrade upp ögonen det stod med ståra bokstäver
SEE YOU IN COURT!
jag gick sakta tillbaka till hotellet. precis utan för möttes jag av skrik såklart var det cirka 50 personer som alla var belibers, jag kunde se det efter som nästan varje person hade en tröja med hans ansikte på. jag gick sakta fram och undrade o mjag kunde gå obemärkt förbi. såklart kunde jag inte det utan blev nästan direkt omringad av fansen.
- Ahh du är Miranda!
- McKay back off from my man
- Låt henne vara
- ahh Justin är min
- din bitch
det lät så överallt omkring mig. jag kände tårarna komma för jag var helt oskyddad från fansen. efter ett tag av skrikande så hörde jag någon säga något och sedan putta bort fansen. när personen var framme vid mig såg jag att det var Kenny. Han hjälpa mig komma in i hotellet och sedan blockerade han dörren så ingen kunde komma in
- du får ta det försiktigt Miranda, jag vara så nära att gråta att jag inte kunde svara.
- du är en underbar person låt aldrig någon annan säga något annat om dig.
jag nickade innan han hjälpa mig upp till Justin. Han berättade för Justin om vad som hade hänt efter som jag fortfarande var stum efter vad som hade hänt. jag satt i soffan nöär Justin lyssnat klart. han tog armarna om mig och pussade mig på kinden. jag brast i gråt och Justin satt och höll om mig. han sa inget utan lät mig bara gråta ut allt. det var skönt och när jag gråtit klart kändes det bättre.
- Jag vet att viinte varit ihop så länge men jag älskar dig Justin!
- Jag älskar dig Miranda, sa han och kysste mig
Kapitel 17 first time
jag loggade ut innan jag hann se vad dom skrev. jag stängde ner bloggen och tittade på Justin. han log när han hade sett vad jag skrivit. jag älskar dig också viskade han i mitt öra.
vi skulle snart landa i Sverige och mina tankar var fast vid bloggen jag nyss hade läst.
2 timmar senare
vi satt inne på vårat rum. vi hade fått ett eget och sedan hade Scooter rummet på våran höger sida och Kenny på våran vänster. Ryan och Pattie bodde på våningen över. Justin pratade om sin konsert han hade imorgon. jag skulle öppna med en låt och jag hade ingen aning om vilken. jag hade lite panik efter som det var imorgon!
- Men kanske when i look at you med Miley Cyrus, jag skakade på huvudet för säkert femtonde gången.
- okej hmm...
- vad sägs som I Got You med Leona Lewis?
Justin nickade och kysste mig. jag letade efter den på youtube och hittade en med text. så där satt jag i en halvtimme och lärde mig texten. i början hade jag ganska roligt för Justin sjöng med och han sjöng inte allvarligt som han brukade utan han fjantade till det och jag började skratta. jag hade äntligen lärt mig låten så nu skulle jag säkert gå runt och sjunga den i flera dagar.
- Tänk om dina fans hatar mig? jag menar det där som hände med Aaron och dom sa att dom hatade mig och mycket mer. tänk om det går dåligt och jag sabbar allt?
- det kan du inte göra.
han kysste mig på halsen och upp mot mina läppar. jag fnissade för jag var ganska kittlig på halsen. han kramade om mig och frågade om jag var hungrig och jag nickade bara. jag hade inte ätit någon frukost som Justin hade gjort- alltså hade jag inte ätit sen igår vid klockan sju. ganska länge sen. vi gick ner till bilen och sedan körde Justin mig någonstans. jag hatade överraskningar men Jjstin hade get mig ganska många så jag var ändå ganska van. han stannade bilen och skulle precis sätta på mig ögonbindel, jag skrek lite tyst och blundade hårt.
- Om du lovar att blunda så sätter jag inte på den, sa han lite retsamt.
jag nickade och blundade hårt sedan tog jag hans hand. han ledde mig någonstans och när vi kom till ett par trappor så sa han för varje steg. ett steg till och ett steg till. det var lite gulligt.
- okej kolla nu
vi var inne i en resturang och vi satte oss ner vid det närmaste bordet. det var nästan folk tomt här inne men det brydde vi oss inte om. vi beställde våran mat efter som kyparen inte kunde engelska så beställde jag på svenska. tack gud att jag läste svenska i min skola. vi fick våran mat efter ett tag och Justin bara gapade när han såg att jag pratade på svenska.
- kan du svenska?, frågade han.
- haha ja det kan jag, svarade jag på svenska.
han skrattade och frågade igen och han fick samma svar fast på engelska den här gången. vi satt och pratade ett tag och åt, vi hade jätte roligt. han prata om konserten och seda nsåg jag att han tittade bort mot scenen som fanns på resturangen. jag tittade på honom med blicken Nej du ska inte ens tänka tanken. han blinkade och gick fram till mannen som stod i baren precis bredvid scenen. han pratade lite och sedan ropade mannen ut på svenska att jag skulle uppträda. jag började fnissa lite generat innan jag gick upp på scenen. det var tio personer i resturangen oc halla klappade händerna. jag bad om att få sjunga I Got You som jag ända skulle sjunga imorgon. musiken började och jag började sjunga. Justin klappade händerna och jag fortsatte. när låten var slut klappade alla händerna och några skrek att jag skulle sjunga en till och Justin nickade ivrigt.
- okej då tänker jag sjunga Monster med Lady Gaga.
musiken började och jag började sjunga
när jag var klar så fick jag skriva lite autografer. mina första (yey). sedan åkte vi till hotellet igen. vi hade varit på den där resturangen i tre timmar och nu var klockan 11 snart tolv.
- nudå? frågade jag och tittade på Justin.
Kapitel 16 Airplane
- Vi ska snart åka gör i ordning er, sa Ryan och gick ut igen.
när vi var klara så satte vi oss i bilen och åkte till flygplatsen. vi fick inte vänta så länge men Justin var tvungenatt skriva några autografer och ta några foton.
det var helt otroligt att jag var tillsammans med Justin och han var verkligen perfekt för mig. Jag satte mig på planet vi hade privat flygplan och jag skulle åka med Justin och Ryan. Jag satte mig ner och kände hur jag ville sova men det lät inte Justin mig göra. jag skulle vara vaken och "leka" med dom. vi körde saning och konka först. såklart hamnade den på mig först (det var Justin som snurrade)
- Jag tar konka, sa jag och blinkade mot honom.
- Okej.... du ska slå Ryan ditt hårdaste på armen.
- Men oschysst bro.
jag slog honom lite lätt och sedan fejkade jag och sa att jag fick ont i handen. killarna började skratta och det gjorde jag med. nu var det min tur att snurra och den hamnade på Ryan.
- Sanning, sa han snabbt och flinade stort.
- okej vem tycker du är Justins bästa flickvän/ex flickvän.
- DU såklart, sa han och slog på lät på armen.
han snurrade och det hamnade på Justin som såklart valde konka.
- Hångla med Miranda i tre minuter.
Justin nickade och började hångla med mig.
efter ett tag tröttnade vi och började köra klädpoker istället. jag blev av med tröjan redan första omgången. Killarna stirrade länga innan vi fortsatte och jag kysste Justin. jag vann hela skiten och killarna satt helt nakna efter som ingen av dom ville ge upp. själv stat jag i underkläderna och när jag vann hoppade jag upp och körde en victorydance. Jag la mig ner skrattandes på golvet när jag såg deras min. jag skulle inte gjort det för dom började genast kittla mig så jag började skratta ännu värre. Vi klädde på oss och sedan satte jag mig vid datorn. jag gick in på en bieber blogg och såg en bild på mig, Justin och Aaron. det var undertiden som vi hade väntat på att åka till svergie. Jag skrattade och höll i Aaron medans Justin gick bredvid och log stort. rubriken var
Adopterat eller barn från tidigare förhållande?
jag läste snabbt igenom texten och flera hade kommenterat att det var vårt "riktiga barn" och att dom skulle döda mig och jag ens gick nära Justin igen. jag blev chockad. jag läste alla kommentarer innan jag vissade inlägget för Justin och Ryan. jag var nära att gråta när jag såg att alla Belibers hade reagerat. Justin kramade om mig. Ryan läste kommentarerna som Justin inte hade läst.
- riktigt elakt, mumlade Ryan och loggade snabbt in på Justin twitter och skrev något. jag brydde mig inte vad han skrev sålänge dom inte fick tag på Aaron.
- Belibers kan vara riktigt elaka när det kommer till sånt här, sa Justin.
han pussade mig på pannan och läste sedan var Ryan skrev.
redan efter några sekunder kom det upp flera tusen svar från belibers. dom mesta var elaka men några få var riktigt trevliga. Jag skrev sakta @justinbieber is the best! love you, we are going to make this work nu fick beliberna något annat att svara på. jag loggade ut innan jag hann se vad dom skrev. jag stängde ner bloggen och tittade på Justin. han log när han hade sett vad jag skrivit. jag älskar dig också viskade han i mitt öra.
vi skulle snart landa i Sverige och mina tankar var fast vid bloggen jag nyss hade läst.
Kapitel 15 The Hotel
- Vi ska till Svergie om en vecka med turnén och Justin vill ha med dig.
- Jag kommer men vad hände rmed Aaron?
- Aaron måste stanna hemma men Jeremy tar hand om honom.
jag nickade stelt och log sedan stort åt Aaron som fortfarande lekte med mitt hår.
Scooter stannade bilen och räckte mig en väska. det var min väska som jag glömt i Justins bil.
- Ifall du vill fräsha upp dig innan du går ur bilen.
jag nickade och medans Scooter tog med Aaron ut fixade jag med sminket så jag täckte över små sår och blåmärken. Jag gick ut ur bilen och gick direkt fram till Justin so jag kysste lätt på munnen. han kramade om mig och sa åt mig att blunda ohc jag fattade precis varför. Aris gick förbi oc hjag hörde hur han kallade mig saker.
- Jag ska ta dig din hora!
jag stelnade till och tryckte Justin hårdare mot mig. jag var rädd för allt.
- Du är värdefull min vackra Miranda, sa han och kysste mig.
han tog min hand och vi och ryan gick in på hotellet. Vi skulle dela rum ända tills vi skulle till Sverige. Ryan öppnade och sprang direkt till den stora tvn. Justin kom snart efter honom och jag la mig i den stora sängen som man sjönk ner i. jag stängde ögonen och höll på att somna nästan direkt. Justin kom fram och la sig över mig medans hankysste mig. han smekte min kind och kyssarna gick över till vilt hångel.
- Snälla inte när jag är här, kom Ryan skrattandes och la sig nre bredvid oss.
- Vi kan väl se film då?, frågade Justin ironsikt och kysste mig igen.
- Visst, sa jag och knuffade undan Justin och sprang fram till film hyllan.
killarna satte sig skrattandes i soffan medans jag tittade på alla filmer som fanns. jag drog fram den ena efter den andra men ingen verkade bra efter ett tag valde jag en film som jag hade sett. det blev transformers det blev del tre och jag tyckte den var så bra. jag till och med grät i filmen. Jag satte mig tillrätta mellan killarna och såg på filmen. Jag grät den här gången också men det var så sorligt när Autobotsen skulle lämna Sam. Shia Labeof var verkligen en bra skådespelare.
jag applåderade och letade efter en ny film när transformers var slut. killarna suckade så jag tog fram en skräckis och då såg Justin genast gladare ut. Jag gömde mig jämnt bakom Justins rygg när det blev för läskigt och han skrattade och kysste mig då. När skräckisen var slut så var vi alla jätte trötta. jag gick och bytte om lite snabbt till pyjamas som låg i min väska och sedan tvättade jag bort sminket och borstade tänderna. Småsåren syntes knappt vilket var bra och sedan kröp jag ner i sängen bredvid Justin som låg i mitten. Jag somnade snabbt.
nästa morgon så vaknade jag utav att någon gick ut. Jag vände mig om och såg Justin som var bara några millimeter från mitt ansikte. Jag kysste honom och log stort.
- Jag kan alltså inte skrämma dig så?
- Haha nej men jag kan skrämma dig så, sa jag och kysste honom igen.
det kändes härligt att vakna på morgonen med Justin bredvid sig.
- Vill du bara chilla i söngen och prata med mig ett tag?, frågade jag och Justin nickade.
så där låg vi och pratade om allt. eller nästan allt jag berättade inte något om vad Aris någonsin hade gjort mot mig. tanken slog mig genast när jag tänkte på Aaron. jag sa åt Justin att ligga kvar medans jag i pyjamas åkte hissen upp två våningar till Scooter och Jeremys rum. jag knackade och jeremy öppnade. han hade på sig vanliga mörkblåa jeans och en grå v ringad tröja.
- kan jag få träffa Aaron?
han log och tog med mig in i rummet. Aaron var vaken som vanligt. hanskrattade och sa mamma när han såg mig. Jag lyfte upp honom och kramade om honom.
- Du kan ta honom för dagen och veckan, sa Jeremy och log.
jag nickade och gick mot hissen igen med Aaron i min famn. jag åkte ner och satte ner Aaron bredvid Justin innan jag själv satte mig i sängen och lutade mig mot sänggaveln.
Justin var verkligenhelt otrolig med småbarn. jag visste att han hade två syskon men ändå. detta var otroligt. jag somnade till då och då och jag vaknade upp utan att vara orolig för jag visste att Justin hade koll på allting. Han var för perfekt.
- Justin du är perfekt!, jag kysste honom och tog upp Aaron i mitt knä.
- nej det är jag inte, sa han och lät ledsen.
- Du är perfekt för mig, jag älskar dig Justin!
- Och jag älskar dig Miranda mer än någon annan, han kysste mig hårt.
Aaron skrattade och ryckte mig i håret. Aj, jag masserade min hårbotten medans Justin skrattade.
(fem dagar senar)
vi skulle åka till Sverige imorgon bitti. klockan tre på morgonen för att vara exakt.
det var pirrigt att åka iväg. jag hade alltid stannat innan för U.S.As gränser och nu skulle jag åka utom lands! men jag hade med mig Justin och jag skulle öppna hans konserter det skulle bli hur kul som helst. Jeremy hade åkt iväg med Aaron för två dagar sedan och vi delade fortfarande rum med Ryan men han satt mest och spelade xbox så Justin och jag fick ändå ganska mycket privatliv.
Justin sov bredvid mig och jag tittade på klockan igen. klockan var tolv. vi skulle vakna om två timmar. jag puttade till Justin lite lätt på axeln. han slog upp ögonen lite sömnigt. Han log och kysste mig på min axel.
- Justin jag kan inte sova. sa jag och gjorde ett sad face
- ohh shawty sa han och kysste mig.
jag la mig över honom och tittade bort mot vardagsrummet. jag lyfte på ena benet och sedan andra och jag stängde dörren som fanns mellan vardagsrummet och sovrummet på vårt "rum". jag la mig över Justin igen och smekte hans mage. han rös och kysste mig. han drog av mig pyjamas tröjan och rullade runt så att han låg över mig. han smekte mig och jag tog av honom hans tröja. han tog av mig mina byxor och jag gjorde det samma med hans. han tittade på mig och jag nickade. det var skönt. hlet otroligt skönt, jag stönade. han gick snabbare och snabbare och det blev skönare och jag stönade igen, han stönade också.
vi la oss ner andfådda bredvid varandra. han tittade in i mina ögon och log. jag log tillbaka innan jag kysste honom och la mig riktigt nära honom. jag somnade bara för att bli väckt en timme senare.
- Vi ska snart åka gör i ordning er, sa Ryan och gick ut igen.
när vi var klara så satte vi oss i bilen och åkte till flygplatsen. vi fick inte vänta så länge men Justin var tvungenatt skriva några autografer och ta några foton.
Kapitel 14 Aaron & Aris
- hjälpen kommer om en timme, sa han tyst.
- om vi överlever så länge, svarade jag och kysste honom.
Mirandas Perspektiv
Aris hade öppnat dörren ett par gånger och sagt något för att sedan slänga igen dörren. Jag skrek och bankade på dörren i ren panik för att komma ut. för tredje gången jag bankade öppnade Aris dörren. Han sparkade till mig i ansiktet så jag åkte in i väggen och sedan drog han ut Justin och låste dörren.
- Nej Aris låt Justin vara!!, grät jag.
inte ett ljud. jag väntade i tystnad och tillslut hörde jag ett skrik och att något åkte i golvet. jag brast ut i gråt och satte mig i hörnet och höll för händerna så jag inte kunde höra. det var mitt fel att Justin blev slagen, det var mitt fel att jag var inlåst här och jag inte kunde hjälpa Justin. allt var mitt fel! Jag ställde mig sakta upp, jag sparkade på dörren och efter ett tag hörde jag setg komma emot mitt fängelse. dörren öppnades sakta, Justin stod där, det rann blod från flera småsår. jag rös men när han tog min hand så försvann känslan direkt. han ledde mig mot Aris och jag såg att Justin grät. Jag visste redan vad Aris skulle göra. exakt samma sak som han gjorde mot mig sedan jag var åtta år. det var inget nytt, bara han inte gjorde illa Justin skulle jag gå med på det. När Justin släppte min hand blev jag genast rädd. Aris tog emot mig i ööpna armar. Han kramade om mig?!
- Gå upp på övervåningen så händer inget mot din lilla kelgris
Jag nickade och vände mig om mot Justin. Jag log, jag förmådde mig inget annat än att le medans jag gick upp för trappan. när jag var på övervåningen så var det bara en lång korridor. jag började gå, gå längst bort. det gjorde ont att gå men det gick snart över till en mild känsla av att någon kittlade mig.
- Miranda! Jag vände mig om, Aris stod precis bakom mig.
jag svalde hårt medans han ledde in mig i det närmaste rummet.
Justins perspektiv
jag tittade på klockan så fort Aris försvunnit upp efter Miranda. dom skulle komma hit om fem minuter. om Aris skulle göra något skulle jag stoppa honom nu! Jag sprang upp för trappan. Inget hördes, det var helt tyst i hela huset som om alla försvunnit. Jag hörde ett skratt och sprang direkt in i det rummet som jag hört skrattet från. Aaron satt på golvet och jag tog genast honom i min famn. Miranda älskade honom så därför skulle jag rädda honom också. Han lutade sig emot mig och jag strök honom över ryggen. jag hörde hur han sög på tummen och jag kom genast att tänka på mina syskon. Jag hörde ett skrik, det avr Miranda som skrek. Jag gick förvirrat runt i korridoren och försökte hitta henne men inget förutom låsta dörrar hittade jag. Klockan visade att hjälpen skulle komma nu. Jag gick nerför trappan. Jag öppnade dörren och såg hur Ryan, Kenny, Scooter, pappa och tre andra livvakter kom emot mig. Alla prattade i munnen på varandra.
- miranda är någonstans på övervåningen!
livvakterna och Scooter sprang upp. pappa tog Aaron ur min famn och Ryan började prata om att allt skulle bli bra. Jag hörde ett högt skrik, det var Miranda igen och den här gången var det inte ett litet skrik utan detta var ett skrik som fick det att isa i blodet. Jag gömde ansiktet i händerna och började gråta. om det hände Miranda något skulle Aris få ångra sig dyrt. Slagen som han hade gett mig gjorde fortfarande ont.
vad som kändes som timmar kom livvakterna ner med Aris i mitten. Scooter hade händerna på Mirandas axlar. hon var likble och skakade. Scooter satte henne i bilen.
- justin det var....
- kommer hon bli bra?
han nickade och jag såg att han var blek och rädd. det var konstigt att se Scooter rädd.
Miranda åkte ensam med Scooter och Aaron. Jag åkte med Kenny, Ryan och pappa medans dom andra tog hand om Aris. jag var inte rädd men jag var arg över vad Aris hade gjort.
Mirandas perspektiv
det var pinsamt när dom kom in och hittade mig med Aris över mig. Han hadesnabbt klätt på sig och sedan försökt slåss emot dom andra. Jag hade snabbt tagit på mig mina kläder och klättrat över sängen och utanför tog Scooter emot mig i hans famn. det hade varit pinsamt på sättet jag hittats.
Nu hade jag Aaron i mitt knä och jag började le. han lekte med mitt hår och Scooter prata hela tiden. Jag lekte med Aaron och jag kom och tänka på hur mycket jag saknat honom. Sedan kom jag att tänka på vad som hänt i barnhemmet igen. vad skulle jag säga till Justin om vad som hänt? jag skulle inte säga något!
- Vi ska till Svergie om en vecka med turnén och Justin vill ha med dig.
- Jag kommer men vad hände rmed Aaron?
Kapitel 13 Home
alla tog foton medans jag och Justin stod och gullade bakom scen.
Selena kom och hon och jag blev riktigt bra kompisar.
Alla hade gått hem och Justin och Jag satte oss i bilen för att åka. Jag tänkte på tävlingen.
- Justin vänta jag måste göra en sak först!, sa jag och gav honom dadressen jag skulle till.
jag vet. det tar flera timmar att åka tillbaka till barnhemmet men Justin köpte flyggbiljetter och vi åkte direkt. Jag var spänd hela tiden och när vi välkom fram så gick jag bara in. Jag hörde Aaron leka. Jag sprang in i rummet men ingen var där. jag letade överallt men jag hittade inte Aaron. Sakta började jag gå upp för trappan men jag vågade inte gå upp längre än några trappsteg.
- Ska jag titta?, frågade Justin.
jag nickade och ställde mig vi foten av trappan och väntade på att Justin skulle hitta något. Det kändes som år innan jag såg Justin igen. han bärde på någon eller någonting.
- Mamma!
jag skrattade och började gråta medans jag tog emot Aaron. jag kramade om honom. gud vad jag hade saknat honom. jag ville inte åka men jag var tvungen. precis när Justin kysste mig och tog Aaron i sina armar kom Aris in genom dörren. han gick med snabba steg fram och örfilade mig. jag tittade ner i marken medans han örfilade mig igen. Han skrek något och jag såg i ögonvrån hur Justin blev arg. han höll för öronen på Aaron men han var så van vid Aris skrik att det skulle inte spelat någon roll. Aris tog sitt pekfinger under min haka och tvingade mig se på honom. Han spottade mig ansiktet och knuffade mig på marken där han sparkade mig. Han tog tag i mitt hår och slängde in mig i ett litet rum. Jag hörde Aaron och Justin som sa något. efter ett tag hörde jag en dörr smällas igen och sanrt öppnades min dörr. Justin blev inkastad rätt in i hyllan.
- förlåt att jag tog med dig hit. jag skulle gått hit själv, sa jag och grät.
Justin kröp bort till mig och kramade om mig. Han kysste mig och lovade att allt skulle bli bra. han tog fram mobilen och skickade iväg några sms.
- hjälpen kommer om en timme, sa han tyst.
- om vi överlever så länge, svarade jag och kysste honom.
Kapitel 12 Sel
Jag älskar Justin och jag hoppas att han älskade mig
samma dag undertiden Mirandra var ensam:
Jag var tvungen att säga till Selena att det var slut. känslorna hade varit slut förlängesen och det var inte rättvist att ha kvar Selena.
Jag hörde varenda viskning som hon viskade och trodde att jag inte hörde. jag såg att hon blev ledsen och jag stod inte ut längre. Jag åkte där ifrån till Selena. hon bodde på ett hotel två timmar här ifrån.
jag stannade och gick in. Mina fans stoppade mig flera gånger men jag blev lika glad för varje gång någon skrek mitt namn. Jag skrev några autografer men dom flesta ville ha bilder. när jag väl kom upp till Selena så pustade jag ut för det var mycket mindre fans än vad det brukar vara. jag knackade på och hon öppnade. Hon log stort och kysste mig innan hon drog in mig i rummet.
- Jo Sel...
- Jag är så glad att du är här.
- Sel jag kan inte vara ihop med dig längre.
- Det är den där McKay va?
jag nickade stumt.
- Det är okej, sa hon och kramade om mig.
Jag gick där ifrån och fick ett sms från scooter som berättade att Miranda var i studion.
Mirandas perspektiv
(efter att dom blivit ihop)
Justin och Scooter hade pratat ensamma ett tag medans jag gått runt i studion och än en gång hjälpt några av männen. det var konstigt att jag kunde sånt här men männen gillade min hjälp.
jag satte upp håret i en toffs och gick på tå till baksidan av scenen. jag gick försiktigt in i ett rum och satte mig ner på soffan. en stor tv var framför mig och jag började genast sätta in en massa sladdar. jag fingrade på några knappar och satte in några sladdar till. jag tryckte på en annan knapp och med ett gnissel startades tvn. scenen syntes och jag såg hur Justin stod kvar där med Scooter. jag satte på ljudet med en gul knapp och snart hörde jag deras röster.
- Miranda måste tillbaka efter tävlingen.
- Nej hon ska stanna här.
- Då måste hon följa med på turnén och vi har inte plats för det. då måste vi antingen ta bort Jasmine och Selena eller Jasmine och Chris.
- Jasmine och Selena.
Scooter såg bekymrad ut men nickade.
- Vem ska öppna för dig då? och Jessica kan inte sjunga overboard med dig hela tiden.
- Miranda kan sjunga du har ju hört det själv jag behöver bara övertyga henne.
- Hon är en person också.
- HOn gör allt för mig jag vet det.
jag fick tårar i ögonen. tog han mig förgivet? hur kunde han. visst jag skulle sjunga för honom men int eför att han frågade nu utan för att dom inte hade någon och för att jag inte ville tillbaka till Aris. Jag stängde av tvn och gick ut på scenen. Jag tackade ja till erbjudandet och svalde ner tårarna som fastnade i halsen.
(tävlingen)
Jag skakade jag skulle snart upp på scenen. Justin satt på sin domar plats. bredvid honom på vänster sida satt Selena Gomez och på hans högra satt Niall Horan och bredvid honom satt Liam Payne, Harry Styles, Zayn Malik och Louis Tomlinson. Jag skulle upp men jag skakade så mycket att dom var tvungna att säga mitt namn två gånger innan jag gick upp. Jag tog micken och musiken startades
jag stod kvar på scenen med micken i handen och bara hörde applåderna. jag log stort och tittade bort mot domarna. Alla visade tummen upp och jag log större.
- omg Miranda you where awesome!, sa Liam.
- that's my Angel, sa Justin och blinkade mot mig.
- I love your voice. you are a great singer, sa Selena.
Jag log stort och gick av scenen. det var inte så många kvar efter mig. jag hade tre efter mig så jag satte mig i rummet med tvn där även Mecky satt. Hon skrattade och klappade händerna som ett uppspelt barn så fort man såg någon av killarna. jag satte mig ner bredvid henne och tittade klart och när dom ropade upp alla finalister ropade dom inte upp alla så jag satt spänd på att höra mitt namn. dom ropade upp mig och jag sprang till scenen. Alla log stort och jag log tillbaka. vi var fem personer på scenen och jag var inte speciellt nervös efter som jag redan hade en framtid men jag var mer nervös över att inte komma top 3. jag tog ett djupt andetag och tittade in i Justins ögon när han kom upp på scenen för att utnämna trean.
det var en lång tjej, kort brunt hår, blåa ögon och ett otroligt smile. hon vann 2000 dollar. och sedan kom One Direction upp för att utnämna tvåan. vilket blev en kille som liknade Liam. han vann 3000 dollar och chansen att göra en singel. sedan kom Selena upp. Hon log stort när hon stannade framför mig. jag hade vunnit! jag tappade hakan och kramade om henne. hon gav mig mina pris pengar och ett skivkontrakt. hon log stort och kramade om mig igen. nu stannade alla kvar extra länge för att få bli med på kort av super kändisarna. Jag gick snabbt fram till Justin och kysste honom på kinden.
alla tog foton medans jag och Justin stod och gullade bakom scen.
Selena kom och hon och jag blev riktigt bra kompisar.
Kapitel 11 Love
- Miranda jag gillar verkligen dig, han kysste mig.
han gick ut innan jag hann svara något.
Jag steg upp och duschade. Jag kammade det bruna håret och satte på mig en kort klänning och ett halsband.
(Mirandas outfit)Jag satte på mig ett par vita sneakers och gick ner till Justin som satt i soffan. Jag satte mig ner bredvid honom och jag hörde hur han stönade till. Jag blev genast generad. Jag vände mig om och tittade på Justin som tittade på tv. Nästan ohörbart viskade jag Justin. Han fortsatte att titta på tvn. Mitt mod sjönk och jag kände mig mindre och obetydligare. efter ett tag sa han att han va rtvungen att åka men jag var så nära gråten att jag knappt hörde det. Han hade gått från kyssen till att inte märka mig. Han stängde dörren och jag hörde hur han åkt ehär ifrån. Jag stängde av tvn och började städa i huset. Jag va rklar på två timmar vilket var ett rekord för mig. Min mobil började ringa och jag bolstavligen slängde mig på den.
- Ja hallå?
- Ja hejsan jag heter Scooter Braun och jag är.....
- Justins manager
- Ja just det och jag undrar om du vill komma och prata lite med mig.
- Jag har ingen bil. rösten dog bort.
- Jag kommer och hämtar dig om tio minuter.
Jag svarade inte och han la snabbt på. Jag gjorde iordning mig det sista och sedan gick jag ut och ställde mig på gatan. Jag tittade ner på mina händer och kände hur en tår föll. en bil stannade framför mig och jag steg in. Utan att hälsa frågade han varför jag grät. Jag ryckte på axlarna och berättade hur Justin hade uppfört sig. Han smekte mig på kinden och berättade hur mycket Justin hade pratat om mig och hur han verkligen gillade mig.
- Jag tror bara att det blir konstigt nu med Selena, sa Scooter uppmuntranden.
vi pratade lite smått medans vi åkte och när vi stannade så var vi vid studion där sång tävlingen hade varit och ska vara igen om två dagar. jag gick in och möttes genast av en massa människor som redan arbetade.
- Angel! skrek dom flesta när dom såg mig gå upp på scenen.
- Kan du inte sjunga?, frågade Scooter
Jag slutade sjunga och torkade bort en tår. Jag satte mig ner på scenen och torkade bort mer tårar. Scooter applåderade och snart fylldes hela studion med applåder. Jag hörde hur en dörr öppnades men jag fortsatte bara att gråta utan att veta varför. Saknaden var förstor och mina känslor för Justin och allt i mitt liv fick mig att gråta. Jag kände en arm runt mig och jag lutade mig mot personens axel. Jag tittade upp och tittade in i Justins ögon.
- I would do anything for you Shawty
sedan kysste han mig och jag kysste honom tillbaka. jag fattade nästan ingenting. menjag älskade stunden. Scooter kom fram till oss och började prata om att gå ut med det till alla fans. men jag skakade på huvudet. det var och kändes konstigt. jag ville vara ihop med Justin ett tag till innan Fansen fick veta något. jag var även rädd att vara med i tidningar efter som jag inte visste om Aris var där ute och letade efter mig. det räkte med tävlingen som snart var slut.
Jag älskar Justin och jag hoppas att han älskade mig
Kapitel 10 I Really Like You
jag såg att han smsade med någon under filmen men mina tankar var kvar vid kyssen. jag var inte kär i honom. visst jaghade känslor men jag var inte kär eller var jag det?
Vi satt och skulle intervjuas. Sally satt och skrattade åt Justins skämt innan sändning och jag tittade ut över publiken och på männen som arbetade bakom kamerorna. Jag såg en av männen från tävlingen. Jag vinkade och han vinkade tillbaka.
- Har Miranda några vänner i studion?, frågade Sally och skrattade.
- Ja några av dom här männen hjälpte jag.
- Det är vår Angel, hörde jag några män skrika.
jag började skratta och en av männen visade att vi skulle köra om 5, 4, 3, 2, 1
- Hej och välkomna tillbaka till Sally's studio. Jag sitter här med Justin Bieber och Miranda McKay.
vi vinkade båda in i kameran.
- Så hhur känns det Miranda att sitta bredvid Justin Bieber?!
- det känns inget speciellt. jag har känt honom ett tag och han är en helt otrolig person, jga kramade om honom.
- Så du är inget galet Bieber fan?
- Haha nej verkligen inte. Jag är ingen beliber alls.
- Så Justin hur känns det nu att du måste döma Miranda i sista tävlingen?
- Det känns riktigt bra! hon är väldigt begåvad.
- och hur blir det med Turnén?
- det blir av och jag vet att alla mina fans kommer att jubla vid några till lägg i konserten!
alla i studion skrek och Justin ställde sig upp och gjorde ett litet danssteg så alla skrek högre.
- Så Justin hur går det med Selena?
- vi har faktiskt inte pratat på ett tag. men vi ska ses i helgen. Sally började le.
- Miranda hur känns det att Justin är ihop med någon?
- vet inte? ska det kännas något?, jag fejk skrattade.
- Nej men han är sjutton och borde väl dejta? och varför måste han just dejta mig?
Sally såg lite förvånad ut. resten av intervjun var ganska tråkig. hon frågade mest Justin saker och när intervjun var slut så åkte vi till McDonalds. jag gick in och beställde och sedan satt vi i bilen och åt.
väl hemma så somnade jag nästan direkt i gästrummet. nästa morgon kändes det konstigt i huvudet. hade jag verkligen inte brytt mig om något igår? jag brydde mig om Justin. jag slog upp ögonen och såg att Justin precis skulle gå in i rummet. Jag var trött men jag visste att han skulle säga något viktigt. Han var anorlunda, han verkade mer sammanbiten. han satte sig på golvet precis vid mitt huvud. jag vände mig mot honom och tittade in i hans ögon.
- Miranda jag gillar verkligen dig, han kysste mig.
han gick ut innan jag hann svara något.
Kapitel 9 kiss me
publiken jublade och Justin kramade om mig när jag sprang mot honom. jag älskade verkligen att sjunga och den här låten betyder mycket för mig. jag tänkte på Aaron.
Nu var det en tjej på scenen som sjöng U Smile. Justin skrattade och jag kunde inte sluta hoppa upp och ner på stället. jag var så nervös över vad som skulle hända. När tjejen slutade gick justin fram till henne. Hon började gråta och tittade chockat på honom. Jag log vid tanken på allt som Justin gjorde för sina fans. Han gav henne en kram, pussade henne på kinden och gav henne en autograf innan hon försvann till sina kompisar. Justin ställde sig vid kanten så han nästan syntes för publiken. Han log stort men för ett tag såg han ledsen ut. jag hoppade fortfarande och kände hur jag började få håll. Justin kom tillbak anär nästa kille skulle upp. Han tog min hand och jag slutade hoppa. Han tittade in i mina ögon.
- Du behöver inte vara orolig. du kommer vinna!, han kramade om mig ganska hårt.
Jag kramade tillbaka minst lika hårt och efter några sekunder släppte vi varandra. Jag hörde ett skrik som jag saknat. Mecky kom in springandes och kramade om mig.
- Jag har saknat dig gumman. förlåt så mycket det där med Harry jag vet att han var din första men han ville så gärna ha "det" (hon visade citattecknet överdrivet med fingrarna). jag blev ganska generad, kan du någonsin förlåta mig?
- Såklart jag förlåter dig Mecky. Har du träffat Justin?, jag tittade på Justin som genast började le.
dom kramade varandra och började genast prata. jag satte mig ner i soffan som stod ganska nära. Jag var trött efter allt som hade hänt. och på något sätt var jag trött på allt. Jag var trött på Meckys prat, trött på Justin alltid skulle finnas där och speciellt trött på att det hände dåliga saker för mig. killen hade slutat att sjunga och nu gick domarna upp på scenen. dom skulle säga vem som vann. alla som hade varit med i tävlingen gick upp på scenen. vi var sjutton stycken nervösa tonåringar. vi höll händerna med varandra medans vi väntade på resultatet.
- Den som kommit tre är..... Cory Simmons
En kille med blont kort hår och alldeles förstora jeans gick fram och tog emot sin vinstsumma på 500 dollar.
- Den som kommit tvåa är...... Elizia Beth
En tjej med svart hår ner till midjan och ett par väldigt höga klackskor gick fram och tog emot sin vinst på 1000.
- och ettan är..... Miranda McKay!
Jag gick fram och tog emot 2000 dollar och även en biljet till finalen. Jag kramade om domarna och sedan var showen slut. alla gick ifrån läktarna och jag såg hur arbetarna började ta ner allt igen.
- Angel du var bäst!, sa alla när jag gick förbi dom.
Justin började jämnt le när någon sa Angel till mig. Justin skjutsade mig till hans hus men var tvungen att åka iväg på en intervju. Jag satte på en film det blev Never Say Never och på några ställen grät jag. Jag satte på en annan film när Never Say Never var slut. den här gången blev det Charlie st. Cloud. den grät jag inte på men tårarna brände hela tiden bakom ögonlocken. Justin kom hem i ungefär mitten av filmen. Han satte sig ner bredvid mig och la armen om mig. då började tårarna rinna. han satt tyst och tittade på filmen. Jag satte mig närmare honom och kände värmen från honom.
- aww fryser du?, jag nickade stumt.
när filemn var klar satt vi kvar. Han pratade på om intervjun och om Selena. han hade det tydligen inte så bra med henne. Hon var en snäll tjej men han hade inga känslor kvar. han berättade om den här andra tjejen. Hon verkade perfekt för honom. Jag hade ingen att prata om och jag ville inte prata precis. Jag lyssnade hellre på när han pratade. Han fortsatte och pratade om turnén han snart skule ha. han skulle resa runt i europa och skulle vara borta i sex månader. jag blev ledsen vid tanken på att han skulle lämna mig.
- När åker du?
- om tre veckor, sa han och smekte mig över ryggen.
Jag nickade trött. vi pratade ett tag till och sedan tror jag att jag somnade för jag kom inte ihåg mer än att Justin ville att jag skulle följa med.
När jag vaknade igen låg jag i Justins rum. jag var stel och låg mitt emot Justin. han var riktigt söt när han sov. sakta drog jag av mig peruken och gick in i badrummet där jag tog bort sminket. sedan tog jag av mig allt förutom underkläderna och tunikan. jag la mig ner under täcket igen och bara tittade på Justin. efter några minuter öppnade han ögonen. utan att tveka kysste han mig. Jag besvarade kyssen.
- förlåt, sa han och tittade bort. jag sa inget.
In my head, I see you all over me,
In my head, you fulfill my fantasy
In my head, you'll be screamin', ooooh
In my head, you fulfill my fantasy
In my head, you'll be screamin', ooooh
- Ja hallå?
- Kan jag få prata med Justin?
- visst, svarade jag och räckte min mobil till Justin.
han nickade sa ahh och försökte vakna till. han skrattade efter ett tag och sedan tittade han på mig och sa Vi kommer. medans han sedan mimade Vi ska på intervju. Jag hade inget emot det jag hade alltid velat prova på att bli intervjuad. det verkade intressant. vi skulle åka om två timmar så vi hade långt tid på oss.
- en annan film eller?, frågade Justin och log.
jag nickade och kyssen var som bort glömd. fast känslan av Justins läppar mot mina var underbar. hade jag fått känslor för honom? hade han fått känslor för mig eller var jag bara en annan tjej?jag såg att han smsade med någon under filmen men mina tankar var kvar vid kyssen. jag var inte kär i honom. visst jaghade känslor men jag var inte kär eller var jag det?
Kapitle 8 Walking Up
- Ehm... Jag ska till min pojkvän.
jag skriver mer ikväll ska snart iväg
sa jag snabbt efter som jag vågade inte följa med någon av männen.
jag skickade ett sms till Justin som svarade snabbt. Han var bara för bra. han skulle hämta mig om fem minuter så jag behövde inte vänta för länge.
När Justin svängde in på uppfarten till Stuidon frös jag. männen hade försvunnit för några minuter sedan och jag hade stått här ute i tio minuter. Varför hade Justin varit sen? men jag orkade inte tänka så länge på det efter som jag ville ha värme. snabbt slängde jag in min väska i baksättet och satte mig själv i framsättet. jag kramade om Justin innan han började köra iväg. det var tyst i bilen och jag började bli trött. jag tittade på klockan för säkert tionde gången. Vart skulle vi?
- framme, sa Justin när han väckte mig.
Jag hade somnat men när jag såg Justin blev jag pigg. han höll redan i min väska och med den andra handen ledde han in mig i hans hus. det var stort. inte för stort men fortfarande stort. det var hemtrevligt. jag tittade runt mig och såg att Justin började gå upp för en trappa. jag följde snabbt efter honom. han öppnade en dörr som ledde till gästrummet och bredvid den dörren var badrummet. jag log stort och tackade honom för att jag fick sova där. han ryckte bara på axlarna lite sömningt. han försvann in på sitt rum som var mitt emot gästrummet. Direkt när jag kom in la jag mig på sängen och somnade nästan direkt.
In my head, I see you all over me,
In my head, you fulfill my fantasy
In my head, you'll be screamin', ooooh
In my head, you fulfill my fantasy
In my head, you'll be screamin', ooooh
Jag vaknade och svarade i mobilen. men personen hade redan lagt på. jag tittade sömnigt upp i taket och såg att Justin hade sitt ansikte bara några centimeter ifrån mitt.
- Inget privat liv eller?, frågade jag sömnigt.
han skrattade och satte sig på sängen. han strök bort en hårslinga från mitt ansikte och jag märkte genast fjärilar i magen. jag blev nervös.
- Idag är det tävling. får man komma?
- visst, sa jag och log.
jag tittade på klockan hon var tov och tävlingen började två. jag for upp och höll på att slå till Justin.
- måste göra i ordning mig.
sa jag innan jag sprang in i duschen. jag duschade ganska snabbt och gick sedan tillbaka till gästrummet. vad ska jag ha på mig? Justin höll redan i ett par tights, en blå kjol och en svart tunika. jag tog tacksamt emot dom och satte mig ner för att sminka mig. Justin fixade mitt hår, han satte på mig peruk som han köpt åt mig igår och när vi sedan inspekterade vårt "mästerverk" i spegeln så fattade jag knappt att det var jag.
- Kom nu vi måste åka, sa Justin.
bilresan var ganska kort mot vad den hade varit igår. vi kom fram till kvart i två.
- Angel du är nummer tre, sa en av männen jag träffat igår.
jag tackade och log stort åt mannen. som tur var frågade Justin ingenting om varför han sa Angel istället för Miranda. jag ställde mig nervös bakom scenen. Justin stod bredvid mi goch försökte få mig på bättre tankar. det gick tyvärr inte så bra efter som jag var otroligt nervös. tiden gick otroligt fort och nu var det min tur.
publiken jublade och Justin kramade om mig när jag sprang mot honom. jag älskade verkligen att sjunga och den här låten betyder mycket för mig. jag tänkte på Aaron.
jag skriver mer ikväll ska snart iväg
:)
Kapitel 7 The Runaway To The Studio
- mina föräldrar dog när jag var fem och det är därför jag bor jag på barnhem. Aris är den som tar hand om barnhemmet fast det gick i konkurs för tre år sedan. Aaron var den sista som kom in och jag fick ta hand om honom. det är bara vi tre kvar på det där barnhemmet.
- förlåt att jag frågade, sa han när han såg att jag var tårögd.
jag har aldrig berättat om att jag bodde på barnhem.
vi satt länge på filten och bara pratade. maten hade tagit slut för länge sen och vi hade kommit in på ämnet ex flickvänner och ex pojkvänner. Jag hade det enkelt efter som jag hade bara Harry. Jag såg att Justin blev lite sur när jag nämnde Harry. Jag började rodna när han berättade om Jasmine, Catilin och Selena. han var fortfarande ihop med Selena men det såg inte ut som han trivdes.
- Hon är en jätte snäll tjej! du kanske borde träffa henne någon dag.
- Selena Gomez! skämtar du jag älskar hennes musik!
han började skratta och slog mig lätt på armen. såklart slog jag tillbaka och sedan blev det ett larvigt småbråk och allt slutade med att vi låg på andra sidan ägen i det höga gräset och skrattade. Jag tittade in i hans hasselbruna ögon och det började pirra i magen. jag fnittrade fortfarande men det kändes som om det inte var därför jag ville börja skratta igen. jag var lycklig och då menar jag verkligen löjligt lycklig.
Justins perspektiv
Mirandas ögon såg violetta ut i månljuset. men jag älskade hennes ljus gröna ögon som ibland såg lila ut och ibland såg nästan svarta ut. hennes ögon visade vem hon var och dom var mer än bara ögon. det kanske låter konstigt men med henne kände jag mig inte berömd.
hon började skratta igen. hon vände sig om och satte sig upp. hennes korta bruna hår nådde knappt till axlarna. hennes hand åkte igenom det och jag kände på mig att hon var sorgsen. det var ganska sent men jag visste en sak som säkert skulle muntra upp henne.
- Följ med, sa jag och drog upp henne från marken. hennes byxor hade fått gräsfläckar men hon brydde sig inte utan togmin hand och följde med mig. vi åkte in till stan och där sa jag åt henne att blunda vilket hon lydigt gjorde. hon tog några försiktiga steg innan hon började lita på mig.
- Okej och nu kommer tre trappsteg, hon gick sakta upp och jag höll upp dörren åt henne efter som hon fortfarande hade stängda ögon. jag tog bort hennes hand från ögonen så hon såg vad som fanns i affären.
- wow Justin!
jag skrattade och gick fram till en hylla med lång håriga peruker.
hon gick till andra sidan och sedan gick vi och tittade och sedan möttes vi i mitten.
- Så vilken tycker du?, frågade hon och log.
- du passar i allt sötnos.
hon gick mot hyllan so jag hade börjat med och sedan tog hon ner en kopparfärgad peruk.
-vad säg som det här?
hon satte på sig den och vände sig mot en spegel. hon gjorde en pose och sedan skrattade hon och gjorde en till. jag tog på mig en lång hårig blå peruk och ställde mig bakom henne. hon började skratta och gav mig en annan och sedan stod vi där i säkert en timme och provade peruker. åter igen ställde hon isg framför den kopparfärgade. hon smekte håret och så ut att vilja ha den.
- jag betalar sa jag och tog den.
- det blirr 1000 dollar sir. sa hon i kassan,. jag betalade och gav henne den.
hon tog emot den med ett stort leende. jag blev lite förvånad när hon kramade om mig.
Mirandas Perspektiv
När jag kom tillbaka till hotellet sov både Mecky och Harry. dom sov i samma säng och såg jätte söta ut. jag la mig i sängen mitt emot dom och somnade nästan direkt. Jag hade haft jätte roligt med Justin.
imorgon skulle jag uppträda för andra gången. jag ställde mig och övade på låten. jag rynkade på näsan när jag inte gillade hur det lät men jag fortsatte. efter ett tag gjorde jag några dancemoves och när låten slutade hörde jag hur någon klappade händerna. Harry stod i dörröppningen. jag log och kysste honom.
- Jo ja måste berätta en sak. Igår när du var borta så gjorde jag och Mecky....
jag slutade lyssna. Hur kunde han. visst vi hade knappt varit ihop i en vecka. Vi pratade ganska mycket och kysstes men det var det. jag hade aldrig kunnat gått så långt som Mecky men ändå. Min bästa vän svek mig. Jag packade snabbt ihop mina saker och försvann där ifrån. Mecky sa inget. Jag tyckte fortfarande om henne, det var mer Harry jag var arg på. Jag stormade ut och började gå. jag visste inte vart jag visste bara att jag ville gå någonstans långt bort. Jag gick mot studion som vi skulle ha tävlingen i. studion var stor och arbetarna var nästan klara med allt som skulle fixas.
- Hallå tekniker vad gör den här?!
jag gick dit. mannen som skrikit höll i en lång svart sladd och kliade sig förvirrad i huvudet.
- Den där ska gå in i filmkameran, sa jag lågt och satte in sladden.
- tack Angel, sa han och kallapde mig på axeln.
jag följde efter honom hela dagen. det var fridfullt i allt detta ljudet och alla personer som sprang runt. jag fixade med sladdar och visade mannen vart allt skulle vara och se ut. det var kul för jag hade egentligen ingenaning om sånt här. jag gissade och allt blev rätt. när klockan slog sju så kom en annan man fram till mig.
- Du Angel hur vet du så mycket om det här?, mitt smeknamn var Angel hos dom.
- Jag gissar och får rätt. precis som på ett prov.
sa jag och blinkade. jag fixade det sista och blev klar till klockan nio. alla skulle stänga igen och jag visste inte vart jag skulle efter som jag int ekunde gå tillbaka till hotellet. Mecky hade säkert gått till partyt som skulle vara idag och om jag kände Harry rätt satt han och deppade i rummet.
- Angel vart ska du?
- Ehm... Jag ska till min pojkvän.
sa jag snabbt efter som jag vågade inte följa med någon av männen.
jag skickade ett sms till Justin som svarade snabbt. Han var bara för bra. han skulle hämta mig om fem minuter så jag behövde inte vänta för länge.
Kapitel 6 Alone
"I Can Still See You ;)"
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"
Mecky ville ut och shoppa direkt och jag höll med henne men jag hade nästan inga pengar.
Harry ville till hotellet men jag följde med Mecky. Harry hade bara rykt på axlarna och kysst mig.
Forever 21 gick vi in på först. det var ganska dyrt där men hon hade nästan valt ut en hel garderob till mig. såklart sa jag nej till det flesta av kläderna men det slutade med att hon köpte 2 jeans, 3 jeansshorts och 4 linnen åt mig. sedan gick vi in på andra affärer och det slutade med att hon köpte kläder och accesoarer till mig för 5000. jag var helt chockad och lovade att betala tillbaka. Mecky var för snäll för sitt eget bästa men jag älskade henne ändå. Vi skyndade oss tillbaka till hotellet. Mecky började såklart packa upp allting och sedan packade hon upp åt mig med fast jag protesterade flera gånger. Harry spelade xbox 360 och Mecky spelade mot honom. hon förlorade stort men det brydde jag mig inte om. jag hatade spel, tv och dator över huvudtaget. jag fattade inte meningen med dom? det är bättre att träffas In Real Life You Know.
"Do you want to meet me?"
"of course ;) "
"meet me in 5 down in the lobby"
jag svarade inte utan istället gick jag in på toan och gjorde iordning mig. när jag kom ut såg jag att Mecky och Harry precis skulle börja på en ny rond så jag kunde försvinna utan att dom märkte det. Jag smög försiktigt ut och sprang ner för trapporna. ALDRIG ATT JAG TAR HISSEN! den kan ju stanna med mig i den. jag var nere i entrén precis när det gått fyra minuter.
"Swag i got down here be4 you"
jag skrattade och satte mig ner i en fåtölj. jag väntade medans mitt hjärta gick ner till sin normala puls. jag hatade verkligen allt som hade med sport att göra men det gjorde inget tat springa i trappor. så länge man inte ramlade. jag rynkade på näsan och fortsatte att vänta i tystnad. Justin kom aldrig. jag gick ut genom entrén och utan för såg jag en stor vit limosin. jag tappade hakan när jag såg Justin kliva ut. Han sa inte ett ord utan visade istället att jag skulle sätta mig i limosinen. jag gick lydigt in och när den väl var i gång så kramade han om mig.
- haha i got better swag than you because i got faster to the car then you did
jag lipade åt honom.
- Så Bieber vart ska vi?, frågan verkade så ynklig efter som jag satt med en av dom kändaste personerna.
- vet inte vart vill du?, svarade han och gav mig ett stort Smile.
jag skrattade och rykte på axlarna. Han tittade mig rakt in i ögonen och nickade långsamt innan han tittade framåt igen. jag tittade misstänktsamt på honom innan jag började skratta. jag hatade mitt skratt för det lät så högt och brutalt jämnfört med andra tjejer. Han skrattade med mig och sedan blev det tystnad i bilen. vi åkte ett tag och jag kände att det började bli pinsam tystnad. jag som brukade prata exakt hela tiden satt nu här helt tyst. Jag började trumma på mina lår.
- spelar du trummor eller?
- Nej.
svaret var rätt drygt och jag såg att Justin vart lite ledsen. Jag log stort som om det skulle funka men precis då stannade limosinen och vi klev ut. det var en stor äng och lite längre bort så såg jag en stor filt och massa ljus. Jag hade inte precis klätt mig fint men det hade inte Justin heller så det var lika bra det. vi gick sakta till filten och jag kände hur det blev kallt. jag ignorerade kölden och satte mig ner ganska nära Justin. Han tog min hand och packade sedan upp ur den lilla picnic korgen. det var några smörgåsar och en termos med varm saft. Värmen spred sig till fingertopparna när jag drack det och jag blev på något sätt glad. Justin pratade om sina konserter och fans. han var verkligen glad med vad han gjorde. det gjorde mig glad. det är inte varje kändis som gillar kändisskapet. Justin fortsatte att prata fast nu om sin familj. det verkade vara en underbar familj precis en sådan jag önskade mig. om man räknade bort skilsmässoan och att dom blev omgifta. han var verkligen stolt över sin familj.
- Hur är det med din familj då?
jag hade aldrig fått den frågan förut. vad var det man svarade? jag hade inte berättat för någon om vad Aris hade gjort mot mig. inte ens Harry visste det, jag hade bara sagt att Aris fått ett nytt jobb.
- ehm... jo jag har det väldåligt men jag tror man kan ha det dubbelt så dåligt som jag har det.
- på vilket sätt har du dåligt?
- jo Aris är ganska hård han tar inte ett nej. Aaron ohh jag älskar Aaron han är precis som min bror.
- vadå är han inte din bror?
- mina föräldrar dog när jag var fem och det är därför jag bor jag på barnhem. Aris är den som tar hand om barnhemmet fast det gick i konkurs för tre år sedan. Aaron var den sista som kom in och jag fick ta hand om honom. det är bara vi tre kvar på det där barnhemmet.
- förlåt att jag frågade, sa han när hansåg att jag var tårögd.
jag har aldrig berättat om att jag bodde på barnhem.
Kapitel 5 I Can Still See You
Mecky hade precis hunnit komma innan vi lyfte men hon mumlade att det vart stopp i kön efter som någon "speciell" person skulle på. hon var smått sur för hon inte fått veta vem det var. jag hade bara skrattat medans hon fortsatt längre bak till sin plats. uppe i luften kände jag hur jag ville spy. jag gick mot toaletten och öppnade dörren. men där inne stod...
Justin stod och tvättade händerna. Jag började skratta utan anledning.
- Hej igen, fick jag fram mellan mitt vilda skratt.
- Jag ser att du mår bra, sa han och skrattade.
jag nickade och gick in. han låste dörren vilket han inte hade gjort
första gången. Kändisar vet jag inget om så vad ska jag säga om det?
Jag lutade mig mot väggen mitt emot dörren som Justin lutade sig mot.
Jag log stort och såg säkert ut som en idiot men who cares?
- Just det jag har en sak till dig, sa Justin.
- Mig haha du känner mig inte ens.
- Jag tror nog den här passar dig ändå.
halsbandet var i en silver kedja och en bricka där det stod I'm a Beliber.
jag skrattade och satte på mig det. Jag hade hört hans musik men That's it.
jag var ingen stalker för kändisar och sedan hade jag ingen fri tid att
bli en stalker heller. Jag log igen och tittade mot Justin som stod framför mig.
Han log. Han tittade ner på halsbandet och sedan upp till mina ögon igen.
- när vi är framme kan vi väl träffas igen?
- Jag tror nog vi gör det ändå Bieber. Jag är med i sångtävlingen och om
jag inte tar fel så är väl du domare i sista delen eller är det bara rykten?
- det stämmer, sa han och log.
Jag mådde inte illa längre och jag gillade verkligen Justin. han var
speciell och inte för att han var kändis utanför atthan inte var som alla
andra killar. på något sätt tror jag inte att han bryr sig om var någon tycker.
efter att vi pratat ett tag så gav han mig hans mobil nummer och
jag tog en snabb bild på honom med min mobil. Jag gick ut ur badrummet och
satte mig bredvid Harry igen. som tur var frågade han inte varför jag tog så lång tid på mig.
*
när vi landat kände jag ett skuldkänslor över att jag lämnat Aaron där hemma.
Jag kände att jag ville gråta men jag tryckte ner den känslan som jag så
ofta brukade göra och intalade mig själv att jag gjorde det här för honom,
det var för hans bästa. Jag gick snabbare och efter bara några sekunder fick jag ett sms av Justin.
"I Can Still See You :) "
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"
"I Can Still See You :) "
" Ohh And I Thought That I Was The Stalker, My Bad"
Kapitel 4 It can't be
alla apploderade och värme spred sig i hela kroppen när jag sprang av scenen och kysste Harry
När alla hade sjungit så blev jag nervös. väldigt många och helt enligt min åsikt var alla bättre än mig. förutom do som inte tog det här seriöst vilket var några få men det gjorde mig ändå nervös. Mecky och jag stod och kramade varandra medans domarna stod på andra sidan parken och skulle bestäma. Mecky började skrika när dom kom tillbaka och det gjorde bara så att alla andra började skrika och jag var tvungen att hålla för öronen om jag ville höra vem som vann.
- Okej som alla vet så vinner man 2 biljetter till Los Angeles och en biljett till backstage på andra tävlingen där. Resan slutar inte här utan det är två delar kvar kom ihåg det, sa en lång man med brunt hår som var den äldsta dommaren.
- Jag vill att alla ska veta att ni alla var otroligt bra!, sa en ganska kort kvinna med barnsligt ansikte.
- tvåan som vinner en biljett till Los Angeles är....... Mecky Roulset.
Mecky började gråta och gick fram och hämtade sin biljett. jag höll tummarna för att jag skulle vinna men jag började tro att jag skulle förlora efter som Mecky kom tvåa. Hon burkade jämnt vinna och så skulle det säkert förbli.
- Miranda McKay!
skrek någon och jag vaknade ur mitt tänkande. Jag hade vunnit. jag gick fram och tog emot alla biljetter sedan kramade jag om domarna och gick tillbaka till Harry och Mecky.
jag hade vunnit. såklart ville Mecky fira med en fest men jag sa nej och skyndade mig hem till Aaron. tyvärr skulle min andra biljett gå till Harry. Aris skulle säkert döda mig om jag tog med mig Aaron. jag skakade förfärligt mycket när jag gick ini barnhemmet. som tur var jobbade Aris och Aaron var hos våran "barnvakt" som bestod av våran granne. Jag började genast packa ner kläder och det blev klart på tio minuter efter som jag knappt hade några kläder alls. Jag packade ner mina smycken, min ipod, min bok och lite smått som jag tyckte var viktigt att skydda från Aris. till slut så hade jag packat ner allt i mitt rum som fick plats i väskan. Jag försvann ut till Harry som stod med bilen och väntade på mig. planet skulle gå om åtta timmar men jag ville till flygplatsen redan nu och Harry visste att han inte kunde ändra det för jag var otroligt envis. mecky skulle ha sin fest och säkert bli stupfull och göra bort sig för att sedan åka och festa ännu mer i Los Angeles medans jag skulle träna till sångtävlingen.
*
flygplatsen var över befolkad av springande små barn och oroliga föräldrar. mitt i vimmlet av allt satt jag och Harry. vi pratade och bara myste. Jag hade verkligen saknat honom.
det hade gått cirka fem timmar sedan vi kom hit och Mecky hade fortfarande inte kommit. jag var inte orolig efter som jag visste att hon var bakfull och skulle säkert komma en halvtimme innan flyget lyfte. jag tittade på Harry igen som bara log åt mig. jag tittade ut över alla personer igen.
- Harry jag tror att jag går en sväng jag blir nervös av att sitta still, sa jag.
- Gå du jag väntar här, sa han och kysste mig.
jag gick där ifrån och tittade hela tiden bakåt tills jag inte såg Harry längre. jag ökade takten och gick runt. jag fick armbåga mig igenom alla folk efter ett tag och jag började undra varför det var så många här? det var mest tjejer och jag fortsatte att armbåga mig igenom. när jag kommit förbi alla satte en lång vakt krokben för mig och jag ramlade mot golvet. jag fick ont i händerna när jag tog emot mig. jag hörde ganska många tjejer skratta. jag satte migg upp på knä och börstade av mig.
- här låt mig hjälpa dig.
Han stärckte fram handen och log stort mot mig. Justin Bieber stod framför mig
och log sitt speciella Bieber leende. jag tittade ner och borstade bort det sista av smutsen jag fått på mig. när jag skulle gå hörde jag hur vakten som satt krokben för mig fick skäll utav Justin. jag skrattade lit medans jag skyndade tillbaka till Harry. det var bara en timme kvar nu innan flygplanet skulle lyfta och Harry satt mycket riktigt och väntade på mig. vi gick på tillsammans och jag satte mig på platsen närmast gången efter som Harry ville se ut när vi lämnade marken. jag som aldrig åkt flygplan ville inte se ut över någonting när vi lyfte.
Mecky hade precis hunnit komma innan vi lyfte men hon mumlade att det vart stopp i kön efter som någon "speciell" person skulle på. hon var smått sur för hon inte fått veta vem det var. jag hade bara skrattat medans hon fortsatt längre bak till sin plats. uppe i luften kände jag hur jag ville spy. jag gick mot toaletten och öppnade dörren. men där inne stod...
Vem tror ni att det är ;)
aja jag vet iaf men ni får inte veta försen ikväll eller imorgon vi får se
vad tycker ni än så länge om novellen?
Kapitel 3 Wildfire
när jag sakta ställde mig upp gick jag ut till parken. jag hade sagt hej då till Aaron och nu väntade jag i kön på att det skulle bli min tur att sjunga imorgon. lika bra att börja vänta nu och jag hade inget emot att sova utomhus ikväll. Jag hade redan bestämt låt.
hjärtat dunkade och jag kände hur jag började bli nervös. kvällen var kall men jag var varm och svettades. jag började titta mot scenen som stod mitt i parken. jag började små nyna på min låt för att bli mindre nervös. Skulle jag klara av att stå på scenen, det var inte precis rätt tid att börja tveka på mig själv men känslorna kom fram ändå och jag hade fortfarande inte lärt mig trycka ner känslorna för att påminna mig själv att jag faktiskt var lika bra som alla sagt att jag var. Mecky har rätt jag var bra på att sjunga. och nu är det upp till bevis.
jag tittade upp bland träden och såg en uggla flyga mot den stora månen. jag kände mig hemma men ändå så långt bort från min verklighet.
- Miranda McKay det var länge sen!
jag tittade mot personenen som sagt mitt namn. han var lång, muskolös, hade gröna ögon och det blonda håret spretade åt alla håll. Jag ställde mig upp och kramade om honom.
- Harry Cane. Han skrattade och satte sig ner bredvid mig.
- Ska du också sjunga? för du sjunger awesome grabben.
sa jag och slog till honom på armen. han skakade på huvudet och visade upp sin mobil där Mecky hade skrivit att både jag och hon skulle upppträda.
- måste ju vara här och heja på min idol.
jag sken upp och skrattade. vi satt och pratade om allt som hade hänt sedan vi skillts åt för fem år sedan. vi var tio år och Aris hade precis börjat att slå mig. Harry kom aldrig till barnhemmet längre och sakta började jag falla ner i min egna verklighet som var hård och tuff att överleva. som tur var hade Mecky kommit när jag var tolv men hon var inte samma sak som min Harry Cane. kvällen blev snart natt och jag somnade mot hans axel. jag vaknade tidigt och såg att dom flesta fortfarande sov förutom Harry. han tittade på mig och pussade mig på kinden. vi fortsatte prata och medans han berättade om sin första kyss och första flickvän kunde jag bara berätta om Aaron och Aris. mitt skolliv och Mecky. dom var mitt liv och jag skulle göra allt för Mecky och Aaron. Harry ville gärna träffa båda två och jag lovade att han någon gång skulle göra det.
kön började röra sig och redan klockan tio på morgonen kunde jag höra Mecky sjunga Broken strings. hon ägde verkligen men jag hoppades fortfarande att jag skulle vinna så jag kunde komma här ifrån. iväg från Aris och mitt hemska liv i smutsen. Harry stod bredvid mig hela tiden. han peppade mig och sa snälla kommentarer. när det skulle vara jag så tittade han mig in i ögonen.
- Du kommer äga ut alla.
hans läppar möte mina och vi möttes i en kyss.
på scenen blev jag nervös. jag tittade på Harry som visade tummen upp och jag andades djupt.
orden kom och allt blev som om det var meningen att jag skulle vara här och nu.
alla apploderade och värme spred sig i hela kroppen när jag sprang av scenen och kysste Harry
Kapitel 2 Someone Like You
tävlingen var på mina tankar hela tiden men jag skulle inte berätta för Aris.
jag vågade inte få ett nej så jag som var ganska bra på
falsk handskrivning skulle skriva ner hans namnteckning själv.
jag hade gjort det förut, flera gånger.
Jag vaknade tidigt på morgonen. sakta gick jag in i badrummet och tog en snabb dusch och satte på mig kläder. jag valde en jeansjacka, rosa linne och ett par svarta jeans. jag satte upp håret och sedan gick jag iväg till skolan. innan jag försvann ut från barnhemmet så gick jag in till Aaron. han sov fortfaraned men jag pussade honom hej då på pannan och sedan sprang jag hela vägen till skolan. jag hade bara två lektioner efter som vår skola skulle hjälpa till med tävlingen. jag hade anmält mig att hjälpa men dom sa bara att jag inte hade rätta "kunskaper".
vad nu det skulle betyda?
jag hade såklart svenska mitt favorit ämne. det var nästan bara jag som hade det ämnet men jag älskade språk och det var det svåraste språket som fanns på vår skola. det var bara jag och Mecky som hade valt det men det var skönt att det bara var vi två. det var tyst på lektionen och mycket enkelt att konsentrera sig.
vi skulle skriva en kort berättelse och min var nog som något av en kliché. hon var i trubbel och han hjälpte henne och sedan gifte dom sig i slutet. awww. Mecky skrev något om en prins vilket jag tyckte lät riktigt intressant men hon hade alltid gillat att skriva. hon snackade hela tiden om att om jag blev känd (jag en liten nobody) så skulle hon skriva min berättelse från där jag var nu till det att jag blev känd.
skolan slutade och jag sprang såfort jag kunde hem. jag stannade utan för parken på vägen och såg att folk redan idag hade börjat ställa sig i kö. till och med Mecky stod i kön, jag älskade verkligen hennes röst och hon förtjänade verkligen att vinna. jag gick snabbt där ifrån innan någon såg mig och in på barnhemmet.
- Hemma!, skrek jag och såg att Aris kom emot mig från trappen.
Usch jag hatade verkligen våningshus. Aris gick sakta fram till mig. en hård örfil och sedan en spark på smalbenet
och jag låg på makren. han sparkade mig i magen och jag kände smaken av blod i munnen. jag ville spy eller slå tillbaka men jag kunde inte. jag låg kvar på golvet långt efter att han hade gått. jag vågade inte röra mig.
jag räknade och gick igenom plnaer för imorgon på tävlingen. skulle jag vinna eller skulle Mecky överglänsa mig igen?
när jag sakta ställde mig upp gick jag ut till parken. jag hade sagt hej då till Aaron och nu väntade jag i kön på att det skulle bli min tur att sjunga imorgon. lika bra att börja vänta nu och jag hade inget emot att sova utomhus ikväll. Jag hade redan bestämt låt.
Someone like you med Adele, jag älskade hennes röst och hon var så bra!
Kapitel 1 could it be my turn?
Jag gick så sakta jag kunde medans jag väntade på att klockan skulle bli
mer är tre. efter det skulle inte Aris vara i huset och jag och Aaron kunde
vara lugna till sent på kvällen. hur hade mitt liv blivit så konstigt?
efter den där olyckan när jag var fem år har jag bott tillsammans med Aris.
jag hade vant mig vid alla hårda ord och slag men när Aaron
kom in i mitt liv ville jag skydda honom inte tat Aris skulle ta honom också.
Aaron personen som jag älskar mest i hela världen som är så liten
hur skulle något sånt här ha hänt honom?
barnhemmet som snart låg framför mig hade gått i konkurs
för tre år sedan. det var bara tre personen som bodde i det förfallna
huset. hela huset var grått och mögel syntes här och där.
Jag rynkade på näsan medans jag motvilligt öppnade grinden.
- Miranda McKay sen som vanligt.
leendet som han visade gjorde mig illamående för jag visste vad
det betydde. han räckte något åt mig och jag tog emot det.
jag böt snabbt om till den lilla dräkten och såg på mig själv i spegeln.
jag hatade mitt liv och mig själv.
när jag kom ut drog Aris in mig i hans rum där han bandfast mig innan
han började smeka och kyssa mig. jag stretade emot så mycket jag kunde.
men han fick jämnt som han ville precis som alla andra gånger.
*
när han var klar lossade han repen och jag försvann där ifrån med gråten i halsen.
jag tog en dusch och intalade mig själv hela tiden att det här inte skulle vara för
evigt. om tre veckor fyller jag sexton vilket betyder mer frihet.
efter duschen satte jag på mig pyjamasen och la mig i sängen.
jag drog upp mobilen och tittade på klockan. hon var knappt två ens.
jag somnade efter som jag skulle upp om tre timmar.
- Mamma!
jag slog upp ögonen och hittade Aaron sitta framför mig. jag satte mig upp och satte
honom i mitt knä. jag pussade honom på pannan.
- Aaron vad är det?
- Aris borta, han log stort
jag kramade om honom innan jag började klä på mig. jag skulle till jobbet om
en halv timme och Aaron skulle med.
såklart fick jag bära honom hela vägen och han började bli tyngre eller var
det jag som blev svagare?
när jag kom fram till affären hörde jag tjejer som stod och skrek. jag gick
fram till dom och sa åt dom att vara tysta och dom nickade lydigt innan dom visade mig lappen.
en sång tävling om två dagar. vinst var en flygbiljett här ifrån. jag tappade nästan Aaron
jag skulle helt klart vara med i tävlingen men efter som jag inte var myndig var Aris
tvungen att ge sitt tillstånd. det var han tvungen till tänkte jag medans jag gick in.
jag fick välja musik i affären idag vilket var tur efter som jag och Mecky hade så olik
musik stil. Mecky gillade mer lugn och jag skulle ha en med mer beat i.
när jag valt låt så satte jag mig bakom kassan där jag kunde se Aaron leka med
Mecky som hade satt upp sitt långa fina blonda hår i en stor bulle på huvudet.
det var nästan helt dött i affären hela dagen vilket var rätt tråkigt.
*
när jag kom hem fick jag bädda ner Aaron efter som han sov tungt och Aris
satt bredvid och tittade på medans jag städade hela första våningen som var
våningen vi bodde på. det fanns tre våningar men jag vågade inte gå upp längre än två trappsteg.
det hade gått rykte sedan jag kommit hit om att döden gick runt där uppe.
städningen var klar och nu var det bara middag och sedan sängdags. jag var
helt trött fast jag sovit tidigare i dag.
tävlingen var på mina tnakar hela tiden men jag skulle inte berätta för Aris.
jag vågade inte få ett nej så jag som var ganska bra på
falsk handskrivning skulle skriva ner hans namnteckning själv.
jag hade gjort det förut, flera gånger.
kommer på måndag
Ja den nya novellen
kommer börja på måndag och jag kommer srkiva så fort jag får chansen efter
som jag har läxor precis som alla andra som går i skolan. men
jag ska göra mitt bästa så vi ses på måndag och då hoppas jag att jag
även har en ny design :)
kommer börja på måndag och jag kommer srkiva så fort jag får chansen efter
som jag har läxor precis som alla andra som går i skolan. men
jag ska göra mitt bästa så vi ses på måndag och då hoppas jag att jag
även har en ny design :)
Den Nya Novellen
Hejsan
jo den nya novellen kommer snart och om ni villl att något
ska vara speciellt eller om ni vill ha med något kommentera
jo den nya novellen kommer snart och om ni villl att något
ska vara speciellt eller om ni vill ha med något kommentera
Faithful Kapitel 27 The End
var jag räddad eller var det bara en sjukdröm?
Polisen kom och jag satt på samma ställe. jag vågade inte röra mig om
nu allt var en dröm. jag vågade inte titta, jag vågade inte veta.
jag hörde hur folk kom och gick, jag tittade inte upp rädd
för vad jag skulle se.
Justins Perspektiv
jag såg hur Michelle led. hon ville inte se verkligheten
runt henne. hon ville inte vara kvar men hon vågade
inte säga något. hon visste att hon kunde prata med mig om allt.
jag vände ryggen mot henne när en polis ville ställa frågor.
jag svarade så gott jag kunde. efter ett tag kände kall hand på min rygg.
- Justin kan vi gå någon annanstans?, rösten lät blek.
hon tittade bara på mig som om hon försökte glömma bort
resten av världen. jag vände mig om mot polisen som nickade argt.
jag tog hennes hand och försvann bort från huset.
Michelles perspektiv
Jag hann knappt med honom när han gick mot ljuset.
vi var i en tunnel det var kvavt och luktade mögel.
han försökte fortsätta gå men när han såg att jag hade stannat
så han tittade på mig.
- I just want to be with you right now, han kramade om mig.
- You are my life, you are my Dream I Love You Michelle.
- I can't imagine a life without you, I Love You To Justin.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
hoppas ni gillade slutet
kommentera vad ni tycker om min första novell :)
Polisen kom och jag satt på samma ställe. jag vågade inte röra mig om
nu allt var en dröm. jag vågade inte titta, jag vågade inte veta.
jag hörde hur folk kom och gick, jag tittade inte upp rädd
för vad jag skulle se.
Justins Perspektiv
jag såg hur Michelle led. hon ville inte se verkligheten
runt henne. hon ville inte vara kvar men hon vågade
inte säga något. hon visste att hon kunde prata med mig om allt.
jag vände ryggen mot henne när en polis ville ställa frågor.
jag svarade så gott jag kunde. efter ett tag kände kall hand på min rygg.
- Justin kan vi gå någon annanstans?, rösten lät blek.
hon tittade bara på mig som om hon försökte glömma bort
resten av världen. jag vände mig om mot polisen som nickade argt.
jag tog hennes hand och försvann bort från huset.
Michelles perspektiv
Jag hann knappt med honom när han gick mot ljuset.
vi var i en tunnel det var kvavt och luktade mögel.
han försökte fortsätta gå men när han såg att jag hade stannat
så han tittade på mig.
- I just want to be with you right now, han kramade om mig.
- You are my life, you are my Dream I Love You Michelle.
- I can't imagine a life without you, I Love You To Justin.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
hoppas ni gillade slutet
kommentera vad ni tycker om min första novell :)
Faithful Kapitel 26
jag fick hjärtat i halsgroppen och med några
sakta kliv tittade jag igenom titthålet i dörren. det var mörkt och skuggorna
runt personen gjorde så jag bara såg huvudet. jag visste inte om jag kände
honom men jag visste att jag var för rädd för att öppna.
jag vet inte vad som fick mig att öppna men det var som om något drog mig mot personen
på andra sidan dörren. jag var hemma själv så ingen kunde försvara mig och jag och mina
skador skulle jag knappast kunna rädda mig själv. lite extra smärta i mitt liv och jag skulle
dö. nu var dörren vid öppen och hjärtbankade så hårt att jag trodde det skulle stanna.
personen steg in i hallen och när ljuset träffade honom kom allt som en flashback.
det var Sam som hade gjort allt de här!
han hade skadat mig och förtstört mitt liv. han älskade mig men gjort så jag
hatade honom och allt med honom. jag var mållös och hade svårt att andas.
han kysste mig och mig sakta ner mot marken. det gjorde ont i revbenen.
en hård smäll och jag kund einte röra mig av skräck. Sam hade fallit
på mig och det gjorde så ont. någon drog bort honom och hjälpte mig upp.
jag visste inte vad jag skulle säga. Justin stod framför mig och jag lutade så han fick
hlea min kroppsvikt på honom. han hade inget emot det utan han stod bara och stirrade
på Sam.
- det är Sam, sa jga med skakig röst efter ett tag.
- han i svergie?, rösten var hård och arg.
jag vart rädd för honom men jag nickade ändå och försökte säga något men
inte ett ljud kom när jag öppnade munnen.
Sam försökte ställa sig upp och Justin satte försiktigt ner mig och gick fram till honom.
han slog honom en, två,. tre gånger och jag röck till varenda gång.
Sam slog tillbaka och log stolt när Justin ramlade mot golvet.
han sparkade Justin i magen och jag såg hur han hostade upp blod.
jag ställde mig upp och sprang mot Sam. jag brydde mig inte om smärtan
Justin var viktigare. jag sparkade och slog sam men han undvek vart enda slag.
när han slog mig gjorde det inte ont. det var som om allt hände i slowmotion
och jag kunde se allt han gjorde men inte göra något åt det.
jag slog igen och rev honom i ansiktet så ett långt sår från ögat ner till käken uppstod.
jag blev rädd för honom och precis innan slaget kom åkte han i golvet.
en evig klang satt i luften och jag såg att Justin höll i något.
jag ringde polisen och sen föll jag ihop. smärtan kom och jag fick huvudvärk.
jag kände att Justin satt bredvid mig och jag lutade huvudet mot hans axel.
var jag räddad eller var det bara en sjukdröm?
jag vet inte vad som fick mig att öppna men det var som om något drog mig mot personen
på andra sidan dörren. jag var hemma själv så ingen kunde försvara mig och jag och mina
skador skulle jag knappast kunna rädda mig själv. lite extra smärta i mitt liv och jag skulle
dö. nu var dörren vid öppen och hjärtbankade så hårt att jag trodde det skulle stanna.
personen steg in i hallen och när ljuset träffade honom kom allt som en flashback.
det var Sam som hade gjort allt de här!
han hade skadat mig och förtstört mitt liv. han älskade mig men gjort så jag
hatade honom och allt med honom. jag var mållös och hade svårt att andas.
han kysste mig och mig sakta ner mot marken. det gjorde ont i revbenen.
en hård smäll och jag kund einte röra mig av skräck. Sam hade fallit
på mig och det gjorde så ont. någon drog bort honom och hjälpte mig upp.
jag visste inte vad jag skulle säga. Justin stod framför mig och jag lutade så han fick
hlea min kroppsvikt på honom. han hade inget emot det utan han stod bara och stirrade
på Sam.
- det är Sam, sa jga med skakig röst efter ett tag.
- han i svergie?, rösten var hård och arg.
jag vart rädd för honom men jag nickade ändå och försökte säga något men
inte ett ljud kom när jag öppnade munnen.
Sam försökte ställa sig upp och Justin satte försiktigt ner mig och gick fram till honom.
han slog honom en, två,. tre gånger och jag röck till varenda gång.
Sam slog tillbaka och log stolt när Justin ramlade mot golvet.
han sparkade Justin i magen och jag såg hur han hostade upp blod.
jag ställde mig upp och sprang mot Sam. jag brydde mig inte om smärtan
Justin var viktigare. jag sparkade och slog sam men han undvek vart enda slag.
när han slog mig gjorde det inte ont. det var som om allt hände i slowmotion
och jag kunde se allt han gjorde men inte göra något åt det.
jag slog igen och rev honom i ansiktet så ett långt sår från ögat ner till käken uppstod.
jag blev rädd för honom och precis innan slaget kom åkte han i golvet.
en evig klang satt i luften och jag såg att Justin höll i något.
jag ringde polisen och sen föll jag ihop. smärtan kom och jag fick huvudvärk.
jag kände att Justin satt bredvid mig och jag lutade huvudet mot hans axel.
var jag räddad eller var det bara en sjukdröm?
Faithful Kapitel 25
- jag vet också att inom sin tid kommer du berätta allt för mig, allt du just
nu inte verkar våga berätta. jag vill bara att du ska veta att vad du
än säger så kommer jag inte vända ryggen åt dig och gå därifrån, jag
är här för att stanna.
- det känns inte som om det kommer att hända... jag avslutade meningen, det var inte
precis det jag hade tänkt säga men det var det som hade kommit ut ur min mun.
-never say never, sa han och log lätt.
nu inte verkar våga berätta. jag vill bara att du ska veta att vad du
än säger så kommer jag inte vända ryggen åt dig och gå därifrån, jag
är här för att stanna.
- det känns inte som om det kommer att hända... jag avslutade meningen, det var inte
precis det jag hade tänkt säga men det var det som hade kommit ut ur min mun.
-never say never, sa han och log lätt.
jag låg på det där sjukhuset i tre dagar. Justin besökte mig varje
dag men jag pratade nästan aldrig. han såg oftast att jag var ledsen
men allt han sa kunde inte få mig på bättre tankar.
ibland kom Chaz fast han stannade inte lika länge men Ryan kom aldrig,
jag fattade om han hatade mig efter som "skuggpersonen" var ute
efter mig men hade slagit honom.
när jag kom ut ur sjukhuset hade jag fortfarande bandage runt
revbenen och gips runt handleden. Justin höll mig i midjan
och Chaz gick bakom mig i fall jag föll vilket inte var en chans
med Justins hårda grep.
jag hade lite ont men det gjorde ingenting mot vad jag kunde ha haft.
bilturen var där emot ganska pinsam efter som dom hela tiden
frågade mig om skuggpersonen. jag svarade så gott jag kunde men
jag hade verligen ingenaning om vem det var eller varför han gjorde det.
jag hade först trott att det var Flarity men det var ju helt fel och
efter drömen om att det var Justin så visste jag att även det var fel.
Justin skulle aldrig skada mig och han var med mig vid slagsmålet.
det var inte Chaz eller Ryan. Caitlin och Chris kunde det vara
men jag skulle inte tro det efter som alla var så bra vänner med
varandra. för även om Caitlin kanske hade några känslor kvar så kunde
hon ju inte skada Justin.
hemma i mitt rum la jag mig ner i sängen och fortsatte att tänka
på vem det kunde ha varit? Lina och Sam var ju i svergie men
det fanns flygplan att ta hit och jag hade berättat till Sam vart jag skulle.
Scooter däremot trodde att det var någon som redan var här.
Ja Scooter visste för att Justin "råkade" prata lite för högt
om det med Chaz när han var på en träning med sina dansare.
allas karriärer och liv hade gått vidare men jag om man ska säga det snyggt
var "stuck in the moment".
- Michelle, Justin måste iväg men vill du att jag ska stanna?
- Chaz gå hem och sov eller spela med Ryan eller något. jag behöver
ingen barnvakt idag och jag smsar om det är något okej?
han skrattade och gick nickandes där ifrån. jag hörde hur han låste
efter sig och nu var jag helt ensam som jag inte varit på ett tag.
ett tag haha jag har inte varit hemma själv på fyra dagar vilket
knappt är något mot vad det brukar vara.
jag satte mig upp i sängen och sen gick jag ner och satte på tvn.
nyheterna såklart. det var ett inlägg om hur priserna gått upp och sen
kom vädret. det skulle åtminstone bli soligt nu i en vecka framåt.
jag hade gått runt i huset i flera timmar och jag hade ingenting
att göra. jag hade ont men jag orkade inte göra något åt det.
det skulle vara skönt att bara somna nu. jag gick ner till soffan
igen och stängde av tvn. precis när jag satte ner foten på det tredje
trappsteget knackade någon på dörren. det var en hård och bestämd
knackning. jag fick hjärtat i halsgroppen och med några
sakta kliv tittade jag igenom titthålet i dörren. det var mörkt och skuggorna
runt personen gjorde så jag bara såg huvudet. jag visste inte om jag kände
honom men jag visste att jag var för rädd för att öppna.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
jag lovar att skriva mer senare :)
hoppas ni har haft det bra och hoppas att ni fortsätter att titta in :)
...
Hej bloggen.
sorry alla, men har fått dataproblem så kan inte blogga. Men kolla in med jämna mellanrum för kommer inte sluta! :))
Faithful Kapitel 24
mycket riktigt satt Justin och Chaz och tittade till den sittandes Ryan som
hade blivit slagen. skuggpersonen var borta och jag såg att Justin försökte hitta mig
med blicken. jag kved till och han hittade mig direkt.
jag låg i hans famn och såg in i hans bruna ögon innan jag förlorade medvetandet.
(läs medans du läser nedanstående text)
jag vaknade med ett ryck. solljuset som strömade in genom
bilens rutor gjorde det svårt för mig att se. jag försökte röra mig
men det gjorde för ont i magen och armen. jag vred på huvudet för
att se vem som körde men jag såg ingenting.
jag lyfte armen och gnuggade mig i ögonen. var det här en hemsk dröm
eller hände det här verkligen. det var då jag hörde sorlet av röster.
jag hörde inte vad dom sa och det var då jag insåg att jag knappt hörde
något alls runt mig. jag tittade mot det andra framsättet.
ett leende spred sig över hans ansikte och jag såg hur han sa
"Michelle du har vaknat. ta det lungt vi är snart framme"
jag försökte le men det gick inte bra och det slutade med att
jag gjorde en grimars och sedan la mig ner igen.
bilturen so jag var vaken under kändes som flera timmar.
när vi kom fram hade jag nästan fått tillbaka hörseln.
- Justin, hostade jag fram.
han tittade ner på mig som bärdes i hans famn.
han nickade och tittade sammanbitet på mig.
- jag älskar dig.
- och jag älskar dig.
han ställde ner mig och jag kände hur jag fick ont i benen
nästan dirket. Chaz hade sprungit in för att hämta hjälp.
han gav mig en snabb kyss innan två sjuksköterskor
kom ut och hjälpte mig in. chaz ställde sig bredvid Justin
och dom båda vinkade och sa att dom skulle komma förbi
senare. men jag ville inte vara ensam.
jag låg i den hårda sängen och hade svårt att andas.
det stod en doktor bredvid mig och tog tester.
- vad heter du?
- Michelle.. ehh.. Jane Davis
- var lever du?
- på Overland street.
han nickade och gjorde några anteckningar. sedan nickade
han och sa något lågt til sjuksyster som stod bredvid.
jag hade ett bandage runt mina revben och ett gips runt handleden.
en sprucken läpp och några blåmärken och jag tänkte hela tiden.
jag har sett värre ut. så jag log och försökte se ut som vanligt.
doktorn förvsann och sjuksköterskan sa något men jag hade för ont
för att lyssna. hon såg säkert min min och gav mig något smärtstillande.
Justin kom in ganska snabbt och han nästan sprang fram till min säng.
- Michelle hur mår du?
det tog ett tag innan jag fattade frågan men jag satt att jag mådde bra.
han log stort.
han drog fram en stol som stod mot väggen och satte sig ner.
han strök mig över kinden och tog tag i min hand.
- hej, han log nog ännu bredare än vad han gjorde för några sekunder sen.
- hej, svarade jag svagt.
- ska jag ringa din pappa? frågade justin lite oroligt.
- nej, jag skulle inte vilja oroa honom i onödan, svarade jag och tittade bort
från hans blick, det kändes som om jag skulle kunna börja gråta när som helst.
- jag tror inte det är så bra om du inte berättar för honom, det här är inte någon
liten olycka som senare kommer fixa sig michelle. hans röst var mjuk men jag kunde
höra hur orolig han egentligen var.
- jag mår bra nu, då finns det ingen anledning att oroa honom om allt gick bra, svarade jag
och kände hur smärtan började komma tillbaka. jag försökte att inte tänka på det
och att inte be justin trycka på smärtstillandeknappen.
det verkade som om justin visste att jag inte mådde så bra ändå.
- michelle... han visste nog inte hur han skulle fortsättta på meningen
så han satt bara tyst och tittade på mig.
- jag mår bra justin, jag lovar, svarade jag. jag ljög och det hördes ganska tydligt på min röst
och det verkade som om justin hörde det med.
han öppnade munnen för att säga något men tvekade och blev tyst igen.
han hade nog ingen anning om vad han skulle säga, det visste inte jag heller.
så vi vart tysta en stund. tillslut så bröt han tystnaden.
- jag tror inte du mår så bra ändå michelle och att ljuga om det gör det inte bättre heller.
jag kände klumpen i halsen och hur tårarna började rulla ner för mina kinder.
jag ville inte erkänna att jag mådde dåligt eller hade så ont i kroppen att jag
bara ville blunda och somna och vakna för att upptäcka att det bara var en dröm.
tanken på min mamma och bror började komma fram mer och mer nuförtiden
och det verkade som om jag hade ett stort hål i bröstet som inte kunde försvinna.
jag var inte redo att berätta allt det här men justin var min bästa vän, han var mer än det.
jag hade aldrig känt så här för någon annan i hela mitt liv, och om jag inte kunde prata
med honom om det här vem kunde jag då prata med.
utan att jag behövde öppna min mun för att försöka förklara varför tårarna inte slutade
rinna ner för mina kinder så reste han sig upp och sate sig bredvid mig i sängen
och kramde om mig.
det verkade som om han förstod allt, han strök mig över håret.
- om några år kommer du titta tillbaka och då vet jag att du kommer ångra dig
om du inte ringer din pappa.
men... jag fick inte berätta klart för han fortsatte på sitt.
- jag vet också att inom sin tid kommer du berätta allt för mig, allt du just
nu inte verkar våga berätta. jag vill bara att du ska veta att vad du
än säger så kommer jag inte vända ryggen åt dig och gå därifrån, jag
är här för att stanna.
- det känns inte som om det kommer att hända... jag avslutade meningen, det var inte
precis det jag hade tänkt säga men det var det som hade kommit ut ur min mun.
-never say never, sa han och log lätt.
Faithful Kapitel 23
Ryan kom in och slog sig ner på soffan med dom andra och efter några minuter kom
pappa helt utmattad in. jag kramade om honom och hjälpte honom in på hans
sovrum där han somnade nästan genast.
jag gick ner och satte mig hos killarna. Justin hade sett att jag varit orolig så han
la en beskydande arm runt mina axlar och sedan satt jag där med nu
tre killar var av två av dom var höga på socker.
Ryan tävlade mot Chaz om vem som kunde dricka upp deras
cola snabbast. detta var tredje omgången efter som Ryan
tycket det var en dålig domare. Jag var nämligen domaren
och jag hade köpt hem mer cola närmare 5 stora flaskor.
jag suckade medans dom drack igen. den här gången blev
dom klara med ungefär en minuts mellan rum så dom kunde
inte understå sig att spela igen. Chaz hade vunnit och tog
nu sitt seger pris som var en godis påse som jag köpt.
klockan började bli mycket och dom skulle snart få gå
hem även om jag ville ha kvar dom hos mig.
- det skulle varit kul om vi kunde typ vara lite längre.
- SLEEP OVER PARTY!!!
skrek jag och slängde upp armarna i luften. alla började skratta.
jag gick upp för att fråga pappa och mellan snarkningarna
och mina frågor så fick vi.
jag kom dansandes ner för trappstegen men som tur var
såg dom inte det. vi såg på soulsurfer som jag valt
hörde jag pappas snarkningar och det gjorde mig otroligt lugn.
klockan blev mer och mer och sanrt låg vi alla i mitt rum. Chaz sov
längst in och sedan var det jag och sedan Justin. stackars
Ryan hade jag fått släppa in en extra säng till. mellan alla killar och min vägg
så var jag lycklig. visst vi skrattade och pratade så högt att man nästan blev döv
men jag var lycklig precis här och nu.
- jag skulle inte ha druckit den sista colan sa jag skrattandes medans jag försökte
komma ut ur sängen som gick otroligt bra.
jag gick in på badrummet och gjorde mitt och sedan efter jag tvättat
händerna stod jag och tittade på mig själv i spegeln.
med en enkel säkerhets åtgärd för att inte såret skulle gå upp och
läka mycket snabbare hade jag på någon kräm. jag la mig ner emellan
dom skrattandes killarna och somnade på något sätt.
jag vaknade efter några timmar och märkte att jag inte hade haft någon mardröm.
jag vände mig om och såg att Justin också var vaken.
jag kysste honom och la mig närmare honom.
- Jag älskar dig Justin, viskade jag.
- och jag älskar dig Michelle.
han kysste mig igen och vi somnade båda om.
skuggpersonen kom närmare och närmare.
den blänkande kniven gömde han inte bakom ryggen
utan mer lät mina ögon fånga den med blicken och
få mig att veta att slutet var nära.
han skrattade djupt och jag kände igen skrattet.
jag tittad emig omkring efter hjälp med det enda som
fanns var ett vitt tomrum som fick mig att se förvånad ut.
skuggpersonen kom närmare och närmare.
han höll i min handled och semkte över min ärr.
jag flög upp ur sängen och sprang in i badrummet.
drömmen hade inte varit läskig men ritkigt obehaglig.
jag tvättade ansiktet i iskallt vatten och sedan gick jag tillbaka.
Chaz och Justin tittade på mig medans Ryan fortfarande
lungt sov. jag visade att vi skulle gå ner i vardagsrummet.
- okej jag har haft mardrömmar ett tag vad gör det?
och ja jag såg den där personen en gång i verkligheten men
det betyder väl inte att personen vil ha något av just mig.
- Michelle är du rädd för honom?
när dom båda frågade samtidigt rös jag. men jag fick fram en nickning.
- menjag ska inte göra något åt det!
vi hade suttit och diskuterat i en timme när vi insåg
att Ryan fortfarande låg där uppe. jag började skratta
när Justi nförsökte väcka honom och ta med honom i diskutionen.
när vi alla fyra satt där nere gjorde vi upp om saker jag aldrig tänkt på.
- hörni klockan är mycket kan vi inte gå ut och prata så inte pappa
får några hemsak misstankar om oss?, frågade jag och alla nickade.
mörkret och kylan gjorde mig ingenting. samtalsämnet där emot
gjorde så jag fick gåshud. jag svalde hårt och bet mig i läppen.
- men han kan ju inte göra något eller hur?, sa Ryan.
- Jag vet inte men det kan inte fortsätta hon är rädd, sa Justin och såg allvarlig ut.
- men vi har ingen plan heller så vi har ju liksom bara dykt in i det här, sa Chaz.
- Men hon ska ju inte känna så här!, sa Justin argt.
- och jag stor ju här så sluta parat som om jag inte hör något, svarade jag smått surt.
en hand på min axel fick mig att rycka till.
vi stannade och försökte komma på något men jag hade ingenaning om vad.
jag hörde steg och dom kom närmare.
jag såg personen och han kom närmare.
det var skuggpersonen och han tittade på mig.
jag spärrade upp ögonen och kände hur hjärtat började dunka hårt i mitt bröst.
han var snart bredvid oss och jag flyttade mig lite närmare dom andra men
ändå fick slaget mig att rycka till. en mot fyra och en hade redan blivit slagen.
jag kände handen runt min arm och någon som drog mig bakåt.
jag hörde bråket men det kändes som om det låg flera meter ifrån mig och det.
jag såg ingenting jag var blind för ögonblicket. jag hörde hur någon skrek.
jag försökte röra mig men ett par starka armar berättade att jag satt fast.
- Justin! mitt skrik fick personen att haja till.
gråten gjorde så jag skakade men jag skulle inte gråta. jag hörde
hur någon åkte i backen. jag önskade att det var skuggpersonen.
jag kände hur jag fick något på mig. det var varmt och jag fick panik
när jag tänkte på att det kanske var blod.
plötsligt landade jag på den hårda marken och sparken i magen gjorde
så jag tappade andan. han sparkade mig flera gånger och jag blev rädd för tystnaden
som låg runt mig.
jag hörde hur stegen försvann och jag låg ensam.
rösten svek mig när ajg försökte ropa på hjälp. jag öppnade min ögon och såg att
det inte var så mörkt som jag trodde. jag tittade stället dä rjag hade stått.
mycket riktigt satt Justin och Chaz och tittade till den sittandes Ryan som
hade blivit slagen. skuggpersonen var borta och jag såg att Justin försökte hitta mig
med blicken. jag kved till och han hittad emig direkt.
jag lågi hans famn och såg in i hans bruna ögon innan jag förlorade medvetandet.
pappa helt utmattad in. jag kramade om honom och hjälpte honom in på hans
sovrum där han somnade nästan genast.
jag gick ner och satte mig hos killarna. Justin hade sett att jag varit orolig så han
la en beskydande arm runt mina axlar och sedan satt jag där med nu
tre killar var av två av dom var höga på socker.
Ryan tävlade mot Chaz om vem som kunde dricka upp deras
cola snabbast. detta var tredje omgången efter som Ryan
tycket det var en dålig domare. Jag var nämligen domaren
och jag hade köpt hem mer cola närmare 5 stora flaskor.
jag suckade medans dom drack igen. den här gången blev
dom klara med ungefär en minuts mellan rum så dom kunde
inte understå sig att spela igen. Chaz hade vunnit och tog
nu sitt seger pris som var en godis påse som jag köpt.
klockan började bli mycket och dom skulle snart få gå
hem även om jag ville ha kvar dom hos mig.
- det skulle varit kul om vi kunde typ vara lite längre.
- SLEEP OVER PARTY!!!
skrek jag och slängde upp armarna i luften. alla började skratta.
jag gick upp för att fråga pappa och mellan snarkningarna
och mina frågor så fick vi.
jag kom dansandes ner för trappstegen men som tur var
såg dom inte det. vi såg på soulsurfer som jag valt
hörde jag pappas snarkningar och det gjorde mig otroligt lugn.
klockan blev mer och mer och sanrt låg vi alla i mitt rum. Chaz sov
längst in och sedan var det jag och sedan Justin. stackars
Ryan hade jag fått släppa in en extra säng till. mellan alla killar och min vägg
så var jag lycklig. visst vi skrattade och pratade så högt att man nästan blev döv
men jag var lycklig precis här och nu.
- jag skulle inte ha druckit den sista colan sa jag skrattandes medans jag försökte
komma ut ur sängen som gick otroligt bra.
jag gick in på badrummet och gjorde mitt och sedan efter jag tvättat
händerna stod jag och tittade på mig själv i spegeln.
med en enkel säkerhets åtgärd för att inte såret skulle gå upp och
läka mycket snabbare hade jag på någon kräm. jag la mig ner emellan
dom skrattandes killarna och somnade på något sätt.
jag vaknade efter några timmar och märkte att jag inte hade haft någon mardröm.
jag vände mig om och såg att Justin också var vaken.
jag kysste honom och la mig närmare honom.
- Jag älskar dig Justin, viskade jag.
- och jag älskar dig Michelle.
han kysste mig igen och vi somnade båda om.
skuggpersonen kom närmare och närmare.
den blänkande kniven gömde han inte bakom ryggen
utan mer lät mina ögon fånga den med blicken och
få mig att veta att slutet var nära.
han skrattade djupt och jag kände igen skrattet.
jag tittad emig omkring efter hjälp med det enda som
fanns var ett vitt tomrum som fick mig att se förvånad ut.
skuggpersonen kom närmare och närmare.
han höll i min handled och semkte över min ärr.
jag flög upp ur sängen och sprang in i badrummet.
drömmen hade inte varit läskig men ritkigt obehaglig.
jag tvättade ansiktet i iskallt vatten och sedan gick jag tillbaka.
Chaz och Justin tittade på mig medans Ryan fortfarande
lungt sov. jag visade att vi skulle gå ner i vardagsrummet.
- okej jag har haft mardrömmar ett tag vad gör det?
och ja jag såg den där personen en gång i verkligheten men
det betyder väl inte att personen vil ha något av just mig.
- Michelle är du rädd för honom?
när dom båda frågade samtidigt rös jag. men jag fick fram en nickning.
- menjag ska inte göra något åt det!
vi hade suttit och diskuterat i en timme när vi insåg
att Ryan fortfarande låg där uppe. jag började skratta
när Justi nförsökte väcka honom och ta med honom i diskutionen.
när vi alla fyra satt där nere gjorde vi upp om saker jag aldrig tänkt på.
- hörni klockan är mycket kan vi inte gå ut och prata så inte pappa
får några hemsak misstankar om oss?, frågade jag och alla nickade.
mörkret och kylan gjorde mig ingenting. samtalsämnet där emot
gjorde så jag fick gåshud. jag svalde hårt och bet mig i läppen.
- men han kan ju inte göra något eller hur?, sa Ryan.
- Jag vet inte men det kan inte fortsätta hon är rädd, sa Justin och såg allvarlig ut.
- men vi har ingen plan heller så vi har ju liksom bara dykt in i det här, sa Chaz.
- Men hon ska ju inte känna så här!, sa Justin argt.
- och jag stor ju här så sluta parat som om jag inte hör något, svarade jag smått surt.
en hand på min axel fick mig att rycka till.
vi stannade och försökte komma på något men jag hade ingenaning om vad.
jag hörde steg och dom kom närmare.
jag såg personen och han kom närmare.
det var skuggpersonen och han tittade på mig.
jag spärrade upp ögonen och kände hur hjärtat började dunka hårt i mitt bröst.
han var snart bredvid oss och jag flyttade mig lite närmare dom andra men
ändå fick slaget mig att rycka till. en mot fyra och en hade redan blivit slagen.
jag kände handen runt min arm och någon som drog mig bakåt.
jag hörde bråket men det kändes som om det låg flera meter ifrån mig och det.
jag såg ingenting jag var blind för ögonblicket. jag hörde hur någon skrek.
jag försökte röra mig men ett par starka armar berättade att jag satt fast.
- Justin! mitt skrik fick personen att haja till.
gråten gjorde så jag skakade men jag skulle inte gråta. jag hörde
hur någon åkte i backen. jag önskade att det var skuggpersonen.
jag kände hur jag fick något på mig. det var varmt och jag fick panik
när jag tänkte på att det kanske var blod.
plötsligt landade jag på den hårda marken och sparken i magen gjorde
så jag tappade andan. han sparkade mig flera gånger och jag blev rädd för tystnaden
som låg runt mig.
jag hörde hur stegen försvann och jag låg ensam.
rösten svek mig när ajg försökte ropa på hjälp. jag öppnade min ögon och såg att
det inte var så mörkt som jag trodde. jag tittade stället dä rjag hade stått.
mycket riktigt satt Justin och Chaz och tittade till den sittandes Ryan som
hade blivit slagen. skuggpersonen var borta och jag såg att Justin försökte hitta mig
med blicken. jag kved till och han hittad emig direkt.
jag lågi hans famn och såg in i hans bruna ögon innan jag förlorade medvetandet.
Faithful Kapitel 22
- jag mår bra Justin jag lovar.
sa jag igen efter fem minuter.
jag hade läst på andra bloggar om vad som hade sagts om mig men det
hade varit värre första gången.
Justin stod oroad bredvid mig medans jag gick in och tittade på en ny.
den dagen slutade väldigt illa och då räknar jag med att Justin blev
arg på mig för att jag ville läsa en ny blogg hela tiden och att jag envisades
med att läsa kommentarerna. han hade argt gått ifrån mig och
sagt att han skulle komma tillbaka nästa morgon (alltså idag).
jag hade ingenting för mig utan jag låg på min
soffa och väntade på att pappa skulle komma hem.
han hade gått till jobbet för ungefär två timmar sedan. jag hade sovit
då men han hade skrivit ett sms om att han skulle komma hem till lunch
vilket var om ungefär tre timmar. *suck*
jag låg kvar och tittade upp i takte.
med benen över armstödet och huvudet ner över kanten tittade jag upp
i det blåa taket. jag hörde hur min mobil började vibrera och efter ett
tag kom den välbekanta singnalen som berättade att någon ringde.
jag svarade inte emn jag tittade fter vem det var. Okänt nummer.
mobilen slutade ringa och jag såg att jag hade fått två sms.
ett från Ryan och ett från Chaz. jag tittade länge på skärmen innan
jag bestämde mig för att läsa Ryans först. han satt just nu på en hockeymatch
och drack läsk medans en hockeyspelare tydligen blivit utplockad. jag skrev
"intressant ;)" och gick sedan in för att läsa vad Chaz hade skrivit.
"Hejsan hörde från Justin över din bitchslap igår. hur mår du?"
"tja jag kunde må bättre, vill du komma över?"
"Ja kommer snart" fick jag som ett snabbt svar.
jag slängde ner mobilen i golvet och hörde det egendomliga klicket från mobilen
som informerade mig om att den inte gått sönder men att skärmen fått
ännu en ny sprika som jag kunde visa upp för pappa för att få en ny mobil.
jag satte på tv:n för jag kunde inte stå ut med tystnaden.
How i met your mother gick och just nu stod
Barney och sjöng hans Nothing Suits me like a suit.
jag nörjade skratta och jag skrattade så mycket att jag ramlade ner i golvet.
precis då knakcade någon på dörren och jag gick skrattandes till möte.
jag öppnade och stod och skratta och såg säkert ut som värsta idioten.
som tur var var det Chaz och han började skratta när han såg mig skratta
och hörde låten i bakgrunden.
- Michelle du har tydligen redan börjat festen utan mig. skrattade han och kramade
om mig. jag nickade ivrigt när jag såg all coca cola och chips och godis som han hade
med sig i en jätte står påse. jag hämtade glas, skålar och flera filmer plus lite musik.
Chaz satte på första bästa filmen och sedan satt vi och drack cola så mycket att
jag fick en stickande känsla i näsan. filmen framför oss var en komedi och var
egentligen en barnfilm men det brydde sig inte Chaz om. han skrattade åt
dom dåliga skämten och när jag tittade på honom som om han var en idiot började
han sjunga på Nothing suits me like a suit så jag nästan började skratta med
munnen full av cola. nästa film fyllde vi på med popcorn och när han tog en stor näve
popcorn ringde det på dörren igen. jag öppnade och framför mig stod Justin.
han såg lite ledsen ut och när jag kramade om honom så sa jag.
- förlåt för hur jag beteede mig igår. kom in nu och häng med
mig och chaz. jag förlåter dig okej. när jag sedan tittaed in i hans ögon så kysste han mig.
han log och lät sig föras in i vardagsrummet. efter våran nya film som
fortfarande var en komedi fick Justin välja film. tur nog för mig blev det en parody
film på en av hans älsklings skräckfilmer. Chaz viskade "tack" till mig
och jag visste att det var för att Justin hade tjatat lite på Chaz om det
som hade hänt igår. "ingen orsak jag vill också att han ska vara lycklig"
viskade jag tillbaka och log stort och visade tummen upp.
Justin skrattade till när huvudrollen ramlade ner i ett stort hål och kunde inte komma upp.
- Justin vad har du för humor det där var inte ens kul, sa jag med munnen full av popcorn.
- nej jag skrattar åt Chaz som gör sig rolig.
sa han och pekade på Chaz medans han höll på med att göra en jätte ful grimars åt mig.
jag gav en elak tillbaka så att båda killarna började skratta. jag log nöjt.
Justin kysste mig igenom och kramade om mig.
det var precis då jag kom på det. här satt jag i mitt vardagsrum
men två killar och tittade på film och hade hur roligt som helst men jag hade fortfarande
morgon frisyr, pyjamas och jag hade en blå med massa små hästar på. och sedan
inget smink. jag skrek till och sprang upp. killarna började skratta när jag försavnn upp för
trappen. jag tog på mig ett par blåa jeans, ett rosa linne med en gul tunika över
och sedan sminkade jag mig neutralt och kammade igenom håret.
sedan gick jag nöjt ner och satte mig bredvid Justin igen.
Chaz skrattade igen men slutade genast när jag gav honom en kall blick.
aldrig igen att jag skulle sitta i pyjamas med min bästa kompis som jag visste
aldrig skulle svika mig och min pojkvän.
utan att jag visste om det hade Chaz tagit en bild på mig i pyjamas och lagt
ut den på twitter, facebook och sedan några andra sidor. han hade tagit min
lap top och satt nu och spelade.
- Chaz vad säger man om man lånar min dator?, jag retades med honom.
- Michelle min ängel jag lånar din dator, nästan skrek han överdrivet.
jag började skratta.
när jag tittade på klockan var hon långt över lunch tid. klockan
var fem och Justin och Chaz var fortfarande kvar. jag tittade på mobilen
inget sms. var var pappa borde jag vara orolig?
fast jag hann inte vara så orolig särskilt länge efter som snart stormade
Ryan in och slog sig ner på soffan med dom andra och efter några minuter kom
pappa helt utmattad in. jag kramade om honom och hjälpte honom in på hans
sovrum där han somnade nästan genast.
jag gick ner och satte mig hos killarna. Justin hade sett att jag varit orolig så han
la en beskydande arm runt mina axlar och sedan satt jag där med nu
tre killar var av två av dom var höga på socker.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommer mer imorgon lovar :)
sa jag igen efter fem minuter.
jag hade läst på andra bloggar om vad som hade sagts om mig men det
hade varit värre första gången.
Justin stod oroad bredvid mig medans jag gick in och tittade på en ny.
den dagen slutade väldigt illa och då räknar jag med att Justin blev
arg på mig för att jag ville läsa en ny blogg hela tiden och att jag envisades
med att läsa kommentarerna. han hade argt gått ifrån mig och
sagt att han skulle komma tillbaka nästa morgon (alltså idag).
jag hade ingenting för mig utan jag låg på min
soffa och väntade på att pappa skulle komma hem.
han hade gått till jobbet för ungefär två timmar sedan. jag hade sovit
då men han hade skrivit ett sms om att han skulle komma hem till lunch
vilket var om ungefär tre timmar. *suck*
jag låg kvar och tittade upp i takte.
med benen över armstödet och huvudet ner över kanten tittade jag upp
i det blåa taket. jag hörde hur min mobil började vibrera och efter ett
tag kom den välbekanta singnalen som berättade att någon ringde.
jag svarade inte emn jag tittade fter vem det var. Okänt nummer.
mobilen slutade ringa och jag såg att jag hade fått två sms.
ett från Ryan och ett från Chaz. jag tittade länge på skärmen innan
jag bestämde mig för att läsa Ryans först. han satt just nu på en hockeymatch
och drack läsk medans en hockeyspelare tydligen blivit utplockad. jag skrev
"intressant ;)" och gick sedan in för att läsa vad Chaz hade skrivit.
"Hejsan hörde från Justin över din bitchslap igår. hur mår du?"
"tja jag kunde må bättre, vill du komma över?"
"Ja kommer snart" fick jag som ett snabbt svar.
jag slängde ner mobilen i golvet och hörde det egendomliga klicket från mobilen
som informerade mig om att den inte gått sönder men att skärmen fått
ännu en ny sprika som jag kunde visa upp för pappa för att få en ny mobil.
jag satte på tv:n för jag kunde inte stå ut med tystnaden.
How i met your mother gick och just nu stod
Barney och sjöng hans Nothing Suits me like a suit.
jag nörjade skratta och jag skrattade så mycket att jag ramlade ner i golvet.
precis då knakcade någon på dörren och jag gick skrattandes till möte.
jag öppnade och stod och skratta och såg säkert ut som värsta idioten.
som tur var var det Chaz och han började skratta när han såg mig skratta
och hörde låten i bakgrunden.
- Michelle du har tydligen redan börjat festen utan mig. skrattade han och kramade
om mig. jag nickade ivrigt när jag såg all coca cola och chips och godis som han hade
med sig i en jätte står påse. jag hämtade glas, skålar och flera filmer plus lite musik.
Chaz satte på första bästa filmen och sedan satt vi och drack cola så mycket att
jag fick en stickande känsla i näsan. filmen framför oss var en komedi och var
egentligen en barnfilm men det brydde sig inte Chaz om. han skrattade åt
dom dåliga skämten och när jag tittade på honom som om han var en idiot började
han sjunga på Nothing suits me like a suit så jag nästan började skratta med
munnen full av cola. nästa film fyllde vi på med popcorn och när han tog en stor näve
popcorn ringde det på dörren igen. jag öppnade och framför mig stod Justin.
han såg lite ledsen ut och när jag kramade om honom så sa jag.
- förlåt för hur jag beteede mig igår. kom in nu och häng med
mig och chaz. jag förlåter dig okej. när jag sedan tittaed in i hans ögon så kysste han mig.
han log och lät sig föras in i vardagsrummet. efter våran nya film som
fortfarande var en komedi fick Justin välja film. tur nog för mig blev det en parody
film på en av hans älsklings skräckfilmer. Chaz viskade "tack" till mig
och jag visste att det var för att Justin hade tjatat lite på Chaz om det
som hade hänt igår. "ingen orsak jag vill också att han ska vara lycklig"
viskade jag tillbaka och log stort och visade tummen upp.
Justin skrattade till när huvudrollen ramlade ner i ett stort hål och kunde inte komma upp.
- Justin vad har du för humor det där var inte ens kul, sa jag med munnen full av popcorn.
- nej jag skrattar åt Chaz som gör sig rolig.
sa han och pekade på Chaz medans han höll på med att göra en jätte ful grimars åt mig.
jag gav en elak tillbaka så att båda killarna började skratta. jag log nöjt.
Justin kysste mig igenom och kramade om mig.
det var precis då jag kom på det. här satt jag i mitt vardagsrum
men två killar och tittade på film och hade hur roligt som helst men jag hade fortfarande
morgon frisyr, pyjamas och jag hade en blå med massa små hästar på. och sedan
inget smink. jag skrek till och sprang upp. killarna började skratta när jag försavnn upp för
trappen. jag tog på mig ett par blåa jeans, ett rosa linne med en gul tunika över
och sedan sminkade jag mig neutralt och kammade igenom håret.
sedan gick jag nöjt ner och satte mig bredvid Justin igen.
Chaz skrattade igen men slutade genast när jag gav honom en kall blick.
aldrig igen att jag skulle sitta i pyjamas med min bästa kompis som jag visste
aldrig skulle svika mig och min pojkvän.
utan att jag visste om det hade Chaz tagit en bild på mig i pyjamas och lagt
ut den på twitter, facebook och sedan några andra sidor. han hade tagit min
lap top och satt nu och spelade.
- Chaz vad säger man om man lånar min dator?, jag retades med honom.
- Michelle min ängel jag lånar din dator, nästan skrek han överdrivet.
jag började skratta.
när jag tittade på klockan var hon långt över lunch tid. klockan
var fem och Justin och Chaz var fortfarande kvar. jag tittade på mobilen
inget sms. var var pappa borde jag vara orolig?
fast jag hann inte vara så orolig särskilt länge efter som snart stormade
Ryan in och slog sig ner på soffan med dom andra och efter några minuter kom
pappa helt utmattad in. jag kramade om honom och hjälpte honom in på hans
sovrum där han somnade nästan genast.
jag gick ner och satte mig hos killarna. Justin hade sett att jag varit orolig så han
la en beskydande arm runt mina axlar och sedan satt jag där med nu
tre killar var av två av dom var höga på socker.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
kommer mer imorgon lovar :)
Faithful Kapitel 21
nothing is what it seems, but somehow i know that this is really happening.
i'm scared and there is nothing i can do. Justin said that he was going to help me.
but how can you cure nightmares? there is nothing you can do.
this will not scare me. i am human and i can get scared but this is ridiculous
and it's going to stop now!
Justin satt bredvid mig och berättade det senaste skämtet
från Ryan och Chaz. jag skrattade även om jag inte fattade
poängen jag ville inte att Justin skulle fråga för hundrade gången
omjag mådde bra.
- Justin kan vi inte gå och köpa glass eller nåt?
sa jag när det sista skrattet dog ut. han nickade och log.
men sand under oss och papparazzits överallt
så kände jag mig faktiskt riktigt trygg.
jag vet inte varför för jag gillade inte att vara runt
folk men på något sätt kändes det som om
Justin Bieber räddade mig.
han var Justin med mig men ute i världen
var han Justin Bieber världens kändaste tonåring.
helt plötsligt fick jag ett sms av Flarity.
han var isbiten i mitt vattenglas, han var nekrosbladet i sjön,
han var lönnlövet i barrskogen, han var solglasögonen på en solig sommardag
jag fattade inte vad hon snckade om men när jag vände mig om stod hon där.
hon log överdrivet och vinkade medans hon småsprang fram till mig.
hon kramade snabbt om mig och började prata så där otorligt snabbt på svenska som jag
hade glömt bort att jag brukade prata.
- Flarity andas.
Justin skrattade till hennes chokade blick som hon gav oss två.
- okej men hur är det Michelle har inte hört av dig på jätte länge.
inte sedan den där saken i parken hände!
- parken?
- ja när den där mannen hoppade på dig och Justin kom och räddade dig!
- hur kan du veta det jag har inte berättat det för någon!
- såklart jag vet det var ju jag som tipsade mannen om att du var i parken.
jag tappade hakan. Justin hade inte förstått efter som vi pratade på svenska.
jag stod och stirrade på henne och medans min blick blev mer och mer arg förstod
Flarity att det var dags att försvinna. jag tog snabbt tag i hennes arm så att hon inte kunde
springa där ifrån.
- skämtar du med mig! fattar du vad jga har ståt ut med!
skrek jag på engelska så Justin skulle förstå att jag var ritkigt arg.
oturligt nog fattade papparazzitsarna intresse om oss båda.
jag stod och skrek på henne mit på en strand i Canada.
hon stammade fram förklaringar.
en hård örfil senare och jag gick där ifrån.
jag hade gått hem direkt och Justin hade följt efter för att få svar
på hans tusen frågor.
jag stammade fram svaren mellan gråten som hade fastnat i min hals.
jag hatade Flarity hur kunde hon göra något sånt?!
kanske det var hon som var skuggpersonen.
nej han var en kille det visste jag.
- Michelle snälla berätta något för mig.
- Justin jag vet att det här säkert är jätte jobbigt men jag fick nyss reda på att
det där överfallet var en ond plan av min bästa kompis!
jag skakade för att jag var så arg. Scooter smsade mig och jag kunde
höra på Justins mobil att han också hade fått ett sms.
jag orkade inte läsa så jag väntade tills Justin läst klart
för att se vad det handlade om.
- alla bloggar om mig har precis skrivit om ditt lilla utbrott på stranden.
jag slängde mig över min laptop och gick in på första bloggen jag kom
att tänka på. mycket riktigt var det en stor bild på mig när jag argt gick ifrån
den gråtandes Flarity som låg på makren. det stod kort om vad jag hade gjort
och mera frågor om vad alla Belibers tyckte om att Justin dejtade
strand freaket. flera hade kommenterat
att jag egentligen var en jätte snäll tjej. det var mest svenska belibers som
kände mig från skolan. annars var alla från amerika jätte arga och ledsna
över att Justin valt en sådan "dålig" flickvän.
- jag mår bra Justin jag lovar.
sa jag igen efter fem minuter.
jag hade läst på andra bloggar om vad som hade sagts om mig men det
hade varit värre första gången.
Justin stod oroad bredvid mig medans jag gick in och tittade på en ny.
Faithful Kapitel 20
jag rös och satte mig ner. jag skickade ett till sms och sedan försökte jag ringa.
precis som dörren bakom mig öppnades såg jag hur någon kom fram ur skuggorna.
jag vet inte vem men jag visste att jag skulle försvinna snabbt.
så med några snabba steg var jag inne och hade låst dörren igen.
Jag började skratta när jag tittade på dörren.
bakom mig stod ingen. det var helt tomt.
jag skrattade nervöst och bet mig i läppen. jag tittade
mot korridorens slut och fick se en stängd dörr.
"inte dit" och blicken for åt andra hållet och där svängde korridoren höger.
jätte gärna höger. jag log och började gå mot svängen.
jag drog handen över väggen och tog tag i kanten på väggen
så jag flög runt hörnet. när jag tittade efter vart korridoren ledde.
kände jag en rysning. den ledde ingenstans men längst bort
ungefär tio meter i från mig stod personen från skuggorna.
jag slutade andas, jag kunde inte röra mig jag blev så rädd.
jag försökte säga något när han kom närmare.
- Michelle, jag har letat efter dig.
personen från skuggorna försvann och bakom mig stod Scooter.
jag försökte le men det gick inte bra. jag var blek och när jag vände mig
om såg jag personen igen. han vinkade som om han ville att jag skulle
följa efter honom. jag rös igen och följde sedan efter Scooter.
- Michelle det här med publiceringen.
- jag vill det så sluta fråga. om jag kan vara med Justin mer då så
gör jag det. jag älskar honom.
sa jag och tittade allvarligt på Scooter och Justin.
- Jag älskar dig med Michelle men det kommer inte kännas
bra om vi kommer ut. det kändes inte så bra efter intervjun
eller hur?, Justin tog min hand.
jag släppte den nästan driekt och tittade surt på dom båda.
jag började gå mot dörren som ledde ut till gatan.
jag öppnade dörren där en massa papparatzzis stod.
jag gick ut i vimlet och jag kände hur jag verkligen inte ville vara här.
jag vinkade, log, slängde i väg slängkyssar och gjorde några överdrivna poser.
Justin kom ut och vi tog några bilder tillsammans.
efter det gick vi in till Scooter igen.
- nöjd, ser du. sa jag och satte armarna i kors.
- Michelle, du behöver...
- inte jag vet men jag vill. jag vill ju vara med dig.
sa jag och kände hur ingen förstod mig.
efter ännu en timme av att övertala båda två fick jag äntligen
åka hem igen. pappa jobbade så jag var helt själv.
jag la mig på sängen och kände hur trött jag var.
jag drog av mig kläderna och ka mig under täcket.
jag somnade ganska snabbt.
Linus stod framför mig och vinkade. jag kom fram till honom
och såg sedan skuggpersonen bakom honom. jag försökte skrika
men inget ljud kom. jag försökte springa fram til Linus och varna honom
men jag kom ingenstans. en glasvägg skilde oss åt. jag bankade på väggen
och skrek allt jag kunde. skuggpersonen kom närmare och Linus vände sig om.
personen drog en lång kniv och allt jag hörde var att någon hostade.
blod täckte glasväggen och rann ner över mina händer. jag försökte
få bort blodet så jag kunde se.
blodet försvann och framför mig stod skuggpersonen.
han tog tag i mitt hår. han hade ett stort flin på läpparna.
han kysste mig, jag drog av honom masken och framför
mig stod Justin.
AAHHHHH!!!!
jag satte mig svettig upp i sängen.
jag skrek och la mig gråtandes ner i sängen.
pappa kom in och kramade om mig.
han kysste mig på pannan och viskade lugnande ord.
pappa pratade på och mumlade att det här hade gått för långt.
när han hade lämnat mitt rum tog jag fram mobilen. jag skickade
ett sms till Justin och torkade sedan bort mina tårar.
en snabb tanke och sen somnade jag igen.
nothing is what it seems, but somehow i know that this is really happening.
i'm scared and there is nothing i can do. Justin said that he was going to help me.
but how can you cure nightmares? there is nothing you can do.
this will not scare me. i am human and i can get scared but this is ridiculous
and it's going to stop now!
