Rachelsnoveller

- Nej Aris låt Justin vara!!, grät jag.

inte ett ljud. jag väntade i tystnad och tillslut hörde jag ett skrik och att något åkte i golvet. jag brast ut i gråt och satte mig i hörnet och höll för händerna så jag inte kunde höra. det var mitt fel att Justin blev slagen, det var mitt fel att jag var inlåst här och jag inte kunde hjälpa Justin. allt var mitt fel! Jag ställde mig sakta upp, jag sparkade på dörren och efter ett tag hörde jag setg komma emot mitt fängelse. dörren öppnades sakta, Justin stod där, det rann blod från flera småsår. jag rös men när han tog min hand så försvann känslan direkt. han ledde mig mot Aris och jag såg att Justin grät. Jag visste redan vad Aris skulle göra. exakt samma sak som han gjorde mot mig sedan jag var åtta år. det var inget nytt, bara han inte gjorde illa Justin skulle jag gå med på det. När Justin släppte min hand blev jag genast rädd. Aris tog emot mig i ööpna armar. Han kramade om mig?!

- Gå upp på övervåningen så händer inget mot din lilla kelgris

Jag nickade och vände mig om mot Justin. Jag log, jag förmådde mig inget annat än att le medans jag gick upp för trappan. när jag var på övervåningen så var det bara en lång korridor. jag började gå, gå längst bort. det gjorde ont att gå men det gick snart över till en mild känsla av att någon kittlade mig.

- Miranda! Jag vände mig om, Aris stod precis bakom mig.

jag svalde hårt medans han ledde in mig i det närmaste rummet.

jag tittade på klockan så fort Aris försvunnit upp efter Miranda. dom skulle komma hit om fem minuter. om Aris skulle göra något skulle jag stoppa honom nu! Jag sprang upp för trappan. Inget hördes, det var helt tyst i hela huset som om alla försvunnit. Jag hörde ett skratt och sprang direkt in i det rummet som jag hört skrattet från. Aaron satt på golvet och jag tog genast honom i min famn. Miranda älskade honom så därför skulle jag rädda honom också. Han lutade sig emot mig och jag strök honom över ryggen. jag hörde hur han sög på tummen och jag kom genast att tänka på mina syskon. Jag hörde ett skrik, det avr Miranda som skrek. Jag gick förvirrat runt i korridoren och försökte hitta henne men inget förutom låsta dörrar hittade jag. Klockan visade att hjälpen skulle komma nu. Jag gick nerför trappan. Jag öppnade dörren och såg hur Ryan, Kenny, Scooter, pappa och tre andra livvakter kom emot mig. Alla prattade i munnen på varandra.

- miranda är någonstans på övervåningen!

livvakterna och Scooter sprang upp. pappa tog Aaron ur min famn och Ryan började prata om att allt skulle bli bra. Jag hörde ett högt skrik, det var Miranda igen och den här gången var det inte ett litet skrik utan detta var ett skrik som fick det att isa i blodet. Jag gömde ansiktet i händerna och började gråta. om det hände Miranda något skulle Aris få ångra sig dyrt. Slagen som han hade gett mig gjorde fortfarande ont.

vad som kändes som timmar kom livvakterna ner med Aris i mitten. Scooter hade händerna på Mirandas axlar. hon var likble och skakade. Scooter satte henne i bilen.

- justin det var....

- kommer hon bli bra?

han nickade och jag såg att han var blek och rädd. det var konstigt att se Scooter rädd.

Miranda åkte ensam med Scooter och Aaron. Jag åkte med Kenny, Ryan och pappa medans dom andra tog hand om Aris. jag var inte rädd men jag var arg över vad Aris hade gjort.

det var pinsamt när dom kom in och hittade mig med Aris över mig. Han hadesnabbt klätt på sig och sedan försökt slåss emot dom andra. Jag hade snabbt tagit på mig mina kläder och klättrat över sängen och utanför tog Scooter emot mig i hans famn. det hade varit pinsamt på sättet jag hittats.

Nu hade jag Aaron i mitt knä och jag började le. han lekte med mitt hår och Scooter prata hela tiden. Jag lekte med Aaron och jag kom och tänka på hur mycket jag saknat honom. Sedan kom jag att tänka på vad som hänt i barnhemmet igen. vad skulle jag säga till Justin om vad som hänt? jag skulle inte säga något!

- Vi ska till Svergie om en vecka med turnén och Justin vill ha med dig.

- Jag kommer men vad hände rmed Aaron?