Rachelsnoveller

nothing is what it seems, but somehow i know that this is really happening.
i'm scared and there is nothing i can do. Justin said that he was going to help me.
but how can you cure nightmares? there is nothing you can do.
this will not scare me. i am human and i can get scared but this is ridiculous
and it's going to stop now!


Justin satt bredvid mig och berättade det senaste skämtet
från Ryan och Chaz. jag skrattade även om jag inte fattade
poängen jag ville inte att Justin skulle fråga för hundrade gången
omjag mådde bra.
- Justin kan vi inte gå och köpa glass eller nåt?
sa jag när det sista skrattet dog ut. han nickade och log.

men sand under oss och papparazzits överallt
så kände jag mig faktiskt riktigt trygg.
jag vet inte varför för jag gillade inte att vara runt
folk men på något sätt kändes det som om
Justin Bieber räddade mig.
han var Justin med mig men ute i världen
var han Justin Bieber världens kändaste tonåring.
helt plötsligt fick jag ett sms av Flarity.

han var isbiten i mitt vattenglas, han var nekrosbladet i sjön,
han var lönnlövet i barrskogen, han var solglasögonen på en solig sommardag

jag fattade inte vad hon snckade om men när jag vände mig om stod hon där.
hon log överdrivet och vinkade medans hon småsprang fram till mig.
hon kramade snabbt om mig och började prata så där otorligt snabbt på svenska som jag
hade glömt bort att jag brukade prata.
- Flarity andas.
Justin skrattade till hennes chokade blick som hon gav oss två.
- okej men  hur är det Michelle har inte hört av dig på jätte länge.
inte sedan den där saken i parken hände!
- parken?
- ja när den där mannen hoppade på dig och Justin kom och räddade dig!
- hur kan du veta det jag har inte berättat det för någon!
- såklart jag vet det var ju jag som tipsade mannen om att du var i parken.
jag tappade hakan. Justin hade inte förstått efter som vi pratade på svenska.
jag stod och stirrade på henne och medans min blick blev mer och mer arg förstod
Flarity att det var dags att försvinna. jag tog snabbt tag i hennes arm så att hon inte kunde
springa där ifrån.
- skämtar du med mig! fattar du vad jga har ståt ut med!
skrek jag på engelska så Justin skulle förstå att jag var ritkigt arg.
oturligt nog fattade papparazzitsarna intresse om oss båda.
jag stod och skrek på henne mit på en strand i Canada.
hon stammade fram förklaringar.
en hård örfil senare och jag gick där ifrån.

jag hade gått hem direkt och Justin hade följt efter för att få svar
på hans tusen frågor.
jag stammade fram svaren mellan gråten som hade fastnat i min hals.
jag hatade Flarity hur kunde hon göra något sånt?!
kanske det var hon som var skuggpersonen.
nej han var en kille det visste jag.
- Michelle snälla berätta något för mig.
- Justin jag vet att det här säkert är jätte jobbigt men jag fick nyss reda på att
 det där överfallet var en ond plan av min bästa kompis!
jag skakade för att jag var så arg. Scooter smsade mig och jag kunde
höra på Justins mobil att han också hade fått ett sms.
jag orkade inte läsa så jag väntade tills Justin läst klart
för att se vad det handlade om.
- alla bloggar om mig har precis skrivit om ditt lilla utbrott på stranden.
jag slängde mig över min laptop och gick in på första bloggen jag kom
att tänka på. mycket riktigt var det en stor bild på mig när jag argt gick ifrån
den gråtandes Flarity som låg på makren. det stod kort om vad jag hade gjort
och mera frågor om vad alla Belibers tyckte om att Justin dejtade
strand freaket. flera hade kommenterat
att jag egentligen var en jätte snäll tjej. det var mest svenska belibers som
kände mig från skolan. annars var alla från amerika jätte arga och ledsna
över att Justin valt en sådan "dålig" flickvän.

- jag mår bra Justin jag lovar.
sa jag igen efter fem minuter.
jag hade läst på andra bloggar om vad som hade sagts om mig men det
hade varit värre första gången.
Justin stod oroad bredvid mig medans jag gick in och tittade på en ny.