Rachelsnoveller

jag rös och satte mig ner. jag skickade ett till sms och sedan försökte jag ringa.
precis som dörren bakom mig öppnades såg jag hur någon kom fram ur skuggorna.
jag vet inte vem men jag visste att jag skulle försvinna snabbt.
så med några snabba steg var jag inne och hade låst dörren igen.


Jag började skratta när jag tittade på dörren.
bakom mig stod ingen. det var helt tomt.
jag skrattade nervöst och bet mig i läppen. jag tittade
mot korridorens slut och fick se en stängd dörr.
"inte dit" och blicken for åt andra hållet och där svängde korridoren höger.
jätte gärna höger. jag log och började gå mot svängen.
jag drog handen över väggen och tog tag i kanten på väggen
så jag flög runt hörnet. när jag tittade efter vart korridoren ledde.
kände jag en rysning. den ledde ingenstans men längst bort
ungefär tio meter i från mig stod personen från skuggorna.

jag slutade andas, jag kunde inte röra mig jag blev så rädd.
jag försökte säga något när han kom närmare.

- Michelle, jag har letat efter dig.
personen från skuggorna försvann och bakom mig stod Scooter.
jag försökte le men det gick inte bra. jag var blek och när jag vände mig
om såg jag personen igen. han vinkade som om han ville att jag skulle
följa efter honom. jag rös igen och följde sedan efter Scooter.
- Michelle det här med publiceringen.

- jag vill det så sluta fråga. om jag kan vara med Justin mer då så
gör jag det. jag älskar honom.
sa jag och tittade allvarligt på Scooter och Justin.
- Jag älskar dig med Michelle men det kommer inte kännas
bra om vi kommer ut. det kändes inte så bra efter intervjun
eller hur?, Justin tog min hand.
jag släppte den nästan driekt och tittade surt på dom båda.
jag började gå mot dörren som ledde ut till gatan.
jag öppnade dörren där en massa papparatzzis stod.
jag gick ut i vimlet och jag kände hur jag verkligen inte ville vara här.
jag vinkade, log, slängde i väg slängkyssar och gjorde några överdrivna poser.
Justin kom ut och vi tog några bilder tillsammans.
efter det gick vi in till Scooter igen.
- nöjd, ser du. sa jag och satte armarna i kors.
- Michelle, du behöver...
- inte jag vet men jag vill. jag vill ju vara med dig.
sa jag och kände hur ingen förstod mig.

efter ännu en timme av att övertala båda två fick jag äntligen
åka hem igen. pappa jobbade så jag var helt själv.
jag la mig på sängen och kände hur trött jag var.
jag drog av mig kläderna och ka mig under täcket.
jag somnade ganska snabbt.

Linus stod framför mig och vinkade. jag kom fram till honom
och såg sedan skuggpersonen bakom honom. jag försökte skrika
men inget ljud kom. jag försökte springa fram til Linus och varna honom
men jag kom ingenstans. en glasvägg skilde oss åt. jag bankade på väggen
och skrek allt jag kunde. skuggpersonen kom närmare och Linus vände sig om.
personen drog en lång kniv och allt jag hörde var att någon hostade.
blod täckte glasväggen och rann ner över mina händer. jag försökte
få bort blodet så jag kunde se.
blodet försvann och framför mig stod skuggpersonen.
han tog tag i mitt hår. han hade ett stort flin på läpparna.
han kysste mig, jag drog av honom masken och framför
mig stod Justin.

AAHHHHH!!!!
jag satte mig svettig upp i sängen.
jag skrek och la mig gråtandes ner i sängen.
pappa kom in och kramade om mig.
han kysste mig på pannan och viskade lugnande ord.
pappa pratade på och mumlade att det här hade gått för långt.
när han hade lämnat mitt rum tog jag fram mobilen. jag skickade
ett sms till Justin och torkade sedan bort mina tårar.
en snabb tanke och sen somnade jag igen.


nothing is what it seems, but somehow i know that this is really happening.
i'm scared and there is nothing i can do. Justin said that he was going to help me.
but how can you cure nightmares? there is nothing you can do.
this will not scare me. i am human and i can get scared but this is ridiculous
and it's going to stop now!