Rachelsnoveller

Pink gick med mig till skolan men jag behlvde ingen som gick och höll mig i handen jag var nio år gammal!

- Okej du stannar i skolan tills jag hämtar dig förstår du det!, sa hon strängt och pekade allvarligt på mig.

- Visst men komme rint edu försent nu?, frågade jag och kramade om henne.

- Det spelar ingen roll så länge du är säker okej jag vill inte förlora dig också, sa hon och satte en hårslinga bakom mitt öra.

- Älskar dig, skrek jag högt och sprang in till mina kompisar.

 

 

Ashley stod lutad mot skåpet och tittade dömande på mig. Jag hade hoppat över första lektionen och var på väg att hämta ut mina böcker jag hade bett Jade ta med extra papper från den förra lektionen. Jag ville inte titta in i hennes ögon, hon hade färgat håret svart och målat sig vit i ansiktet, hon så nästan ut som en bättre och snyggare verision av the grudge flickan. 

- Hur mår Blue?, frågade hon kallt.

- Bra, sa jag kort och försvann in på tjejtoaletten efter att jag tagit ut mina böcker.

Ashley följde efter mig in och snart slöt sig Jade in också. Jade var sig lik vilket var tur. Jagsaknade något som var "hemma". JAde hade alltid den där känslan av att man var trygg så hon var ett stort stöd just nu när Ashley var så konstig. det var inte alls svårt att sluta kalla henne Ashley J det var enklare att säga Ashley plus vi hade alltid kallat henne de toch Ashley K hade vi kallat Ash. nu fanns det inget mer sånt nu var det bara kalla hårda Ashley kvar som förut var så snäll och söt.

- Jag har sett henne har du sett henne!, frågade Ashley skakande.

- sett vem?, frågade Jade och la en skyddande arm om mig eftersom jag blivit likblek.

- Bloody mary eller hur du har sett henne också?, frågade jag.

Ashley nickade och tittade paniktslaget på sepegln. jag vände mig om och det gjorde Jade också men allt vi såg var tre tjejer som såg livrädda ut blinka tillbaka mot oss. Ashley såg något annat det såg man på hur dom blåa ögonen blev nästan svarta, hela hon skakade och ett illskrik som steg i hennes hals.

hon började gråta med det var inte tårar som kom istället rann det en röd blod droppe ner som snabbt blandade sig med mer. Hennes kropp skakade och hon började blöda näs blod medans det som rann från ögonen åkte ner för kinderna och fläckade hennes gröna bomullströja. Jade hoppade till när jag tittade mot det hon såg så var det blod som rann ur hennes öron. det var svart och kletigt som om det var rött tuggumi som rann ner för hennes hals och lämnade små spår efter sig. hennes tröja var nästan full i blod då hon ramlade ner till marken.

- Ashley, Jade föll på knä och skakade om Ashley.

Ashley ryckte till och illamåendet steg i min egen kropp. Blodet samlades bredvid hennes kropp och gjorde så att Jades jeans blev blodiga och henne händer. Jag ryckte upp henne från golvet och vi brast ut i gråt i varandras famn. en klocka ringde ut någonstans och mumel från korridoren fyllde badrummet.ett gäng tjejer kom in och skrattade. hela jag var bedövad så jag hörde inte längre hur Jade grät mot min axel, hur tjejerna skrek och hur en lärare sprang in. det mörknade för min blick och jag hörde en duns innan en drömlös sömn kom emot mig.

 

 

Jag väntade utanför min skola på att Pink skulle komma springandes emot mig med öppna armar som hon jämnt gjorde. Jag dinglade med benen och kände hur en rysning gick genom min kropp. en bil stannade framför mig på gatan och Sam den snälla polisen steg ut och kom emot mig. fast han hade inte sin läderjacka eller sina mörka jeans han hade haft dagen före. jag tittade surt på hans vita t-shirt och lite slitna jeans. så går ju inte en polis runt tänkte jag bittert.

- Blue kom med mig din syster bad mig hämta dig, sa han sakta.

- vad har hänt, sa jag och nästan sprang in i hans bil.

- hennes vän dog.

- Vadå Jade? nej hon kan inte vara död då skulle hon kommit till mig, sa jag och pekade mot migsjälv lite stolt.

- Ashley Jensen dog, sa han tyst.

 

 

Blue verkade som flera personer när jag åkte i bilen med henne. Hon kunde inte riktigt sitta stilla och inte riktigt vara tyst hellre. Döden omkring henne reflekterade sig inte på henne. hon kanske var för ung tänkte jag. Jag hade frågat lite frågor men fått inga svar förutom några om henne familj. Hennes mamma var borta i new york på jobb året om och pappa drack mycket. Pink praktiskt tagit uppfostrade henne även om det bara skiljde fyra år på dom.

- Blue?

- Japp, sa hon med ett leende och började leta runt på golvet i bilen där det mest låg smutspapper och annat som inte var nödvändigt.

- har du sett något konstigt i speglarna eller något liknande?, frågade jag lite stumt.

- nepp men Pink sa något om the grudge vad nu det är, hon skrattade lite barnsligt igen.

När vi stannade utanför hennes hus sprang hon ut till Pink som stod och väntade vid ytterdörren.Dean kom emot mig och han såg inte alls glad ut han hade säkert haft ett snack med Castiel.

Jag satt ute på balkongen och frös när Pink kom och satte sig bredvid mig. Hon la sin arm runt mig. 

- vad tänker du på Blue?

- jag är rädd, mumlade jag.

 

Jag hade kommit ner när Pink hade skrikit, Pappa hade stått bredvid badrummet så jag hade tassat upp bakom honom som jag jämnt gjorde. jga hade salgit armarna runt hans ben och sedan kollat in på det annars vita badrummet. överallt var det som svart sot och blodet vid Ashley hade jagförst trott varit svart vatten tills Pink fallit på knä bredvid sin bästa kompis. Ashley var nollstäld i ansiktet och blodet som rann ner för kinderna såg ut som om hon grät. jag tassade efter Pink och kände på sotet men det satt fast i golvet och väggarna. 

- Blue?!, Pappa hade rusat fram och dragit mig ifrån Pink.

Han sprang med mig upp till mitt rum och innan han gick smekte han mig över håret.

- gumman somna om okej vill du höra en saga?, hans leende var stressat.

- Nej det är okej pappa älskar dig, log jag.

han pussade mig på pannan innan han sprang ner igen och innan jag somnade kunde jag höra ambulans och polis sirener.

 

Pin kramade om mig igen och pussade mig på kinden.

- Tänk bara på alla östa poliser som kommer för att intervjua oss imorgon, skrattade hon.

- Pink kan jag få sova hos dig i natt?.

- själv klart kan du det men jag tänkte sitta uppe och skriva lite till mamma först men du kommer säkert somna så fort du lägger dig ner, log min syster retligt.

jag kramade om min syster innan jag sprang in till pappa med ett leende.

- Pappa, Pappa, Pappa!, jag hoppade upp och ner efter hans uppmärksamhet.

han nickade lite och klappade på soffan som för att visa att jag fick sätta mig ner bredvid honom. han låg i soffan vilket betyde att jag satte mig på honom men ha nstörde sig inte på det. några saker i vår familj hade aldrig ändrats och det var så skönt men på något sätt visste jag att vi alla tänkte på det sot fyllde badrummet som låg bredvid oss hela tiden. jag lutade mig mot pappa och tittade in i hans blåa ögon.

- Blue snälla....

dörr klockan ringde. pappa tittade menande på mig. snabbt hoppade jag upp från soffan och sprang till dörren. Jag tittade upp åt när jag såg två långa män. båda var ganska normalt klädda och gav mig ett stort leende innan en av dom satte sig på huk framför mig.

- Hejsan jag heter Sam är din pappa inne?

- han vill inte att man stör honom men du kan prata med mig, jag log nästan lite bredare än vad som var normalt för vilken annan nio åring som helst.

-  var det här som Ashley Kensly dog?, frågade han som fortfarande stod upp han tog upp en polisbricka och gav mig ett gulligt leende innan han också satte sig på huk.

- ahh exakt kom in, jag tog tag i Sams han doch drog in honom och gick snabbt till badrummet. pappa hade somnat på soffan så när jag öppnade badrums dörren var de tingen som skrek åt mig längre. Sam släppte min hand och gick in.

 

- Sammy detta verkar inte bra, Dean drog handen över handfatet som hade svarta ådror över sig.

- Sch hon är fortfarande kvar vet du, skrattade Sam och tittade mot den lilla flickan som stod i dörröppningen.

- Säg åt henne att gå iväg då!, snäste Dean tillbaka.

- Ursäkta mig men vad gör ni här?, kom en flickas röst.

dom båda bröderna vände sig om och tittade på den äldre flickan som hade lagt en beskyddande arm över sin syster. Winchester pojkarna visade upp sina polisbrickor igen. 

- Jag är Pink och detta är Blue. Ni får ursäkta att pappa sover men tar det här lång tid eller vi har skola imorgon.

- Ta det lugnt Pink.., Dean stannade upp och tänkte nästan skratta åt systrarnas namn men Sam avbröt.

- Det är lugnt fem minuter bara, han log och dom båda flickorna nickade.

- Det är bara att ni går ut sedan vi går upp men väck pappa innan ni går han har druckit lite mycket igen.

Pink tog sin systers hand innan dom försvann.

- Jag gillar henne rakt på sak, sa Dean och slog handen mot luften.

- Hon är för liten för dig, skrattade Sam och tittade på golvet som han sakta strök handen över.

- jag är inte pervers heller, Dean öppnade badrums skåpet samtidigt som han sa det.

- Åh juste det vad för slags poliser är ni som inte har uniformer?, sa Pink som lutade sig in i badrummet.

- poliser vi var närmast i området, log Sam.

- du kommer int ehitta något konstigt där. Hon dog inte av att ha tagit tabletter okej! vi lekte en dum lek och hon dog allt bara för att Ashley J var för dum!, sa hon upprört.

- en lek?, frågade Dean.

- Det är rätt Ashley Jensen övertygade Ashley Kensly att säga bloody mary tre gånger framför spegeln!

- Bloody Mary?!

- Ashley J. kom igen det är ett spel!, skrek Katy från hörnet där hon hämtade popcorn.

- Men jag vill inte kan jag inte få göra något annat?, frågade Ashley J.

Jag tittade på Katy som log listigt. hon tittade på mig och jag skakade på huvudet på senaste tiden hade Katy fått reda på om Bloody Mary och jag gillade inte spelet alls. det var läskigt och efter att Katy berättat det så hade jag googlat på internet och nästan alla som spelat hade dött. Jag rös eftersom Ashely J var den snällaste tjejen jag någonsin möt. jag ville att hon skulle dö även om det bara var en fem procents chans.

vi satte oss i en ring igen. Ashley J satt på min vänstra sida, Ashley K på min högra, Katy bredvid Ashley K och sedan kom Jade, Manny och sedan tillbaka till Ashley J och mig. vi drack lite ur vår läsk och Jade var först att hugga in på godiset som jag ställt i mitten. idag var min fjortonårsdag och jag var den sista i vår grupp att fylla fjorton så vi hade ordnat ett övernattningsparty hos oss. 

- Pink var int euppe för länge nu ni ska till er mamma imorgon och du vet hur hon blir om ni kommer försent!, sa pappa uppfostrande och tittade på mig.

- Jadå pappa godnatt älskar dig!, sa jag och schasade bort honom med handen.

- älskar dig med lilla gumman, skämtade han och kittlade mig lite innan han gick upp för att natta min lilla syster Blue.

Katy viskade något i Ashley J's öra och hon nickade. vi körde sanning och konsekvens och Ashley hade valt konsekvens. Nu hade Katy bestämt att hon skulle klättra upp på vårt hustak och sjunga en vers ur blinka lilla stjärna. Vi gick alla ut och nattkylan bet tag i oss där vi bara stod i pyjamas. jag ställde stegen emot taket och Ashley kom skakigt upp och sedan sjöng hon och lika fort som det var över var hon nere igen med ett nervöst skratt. det hade varit förra året som jag brytit armen när jag skulle göra samma sak. väl inne så tittade Ashley J på Ashley K med ett leende.

- Du ska gå coh köra Bloody Mary!, sa hon.

Ashley K ryckte på axlarna och tog ett ljus innan hon gick in i badrummet. hon vinkade hej då mot mig och jag sprang fram och kramade henne i fall att jag tror faktiskt att jag var mycket skakigare än vad hon var.

-Skratta nu det kommer gå bra.

Jag gav henne ett skakigt leende och sedan stängdes den vita dörren.

Vi hörde inget på ett lång tag och jag var nära att öppna dörren när som helst. sedan hörde vi som en hög duns och ett skrik. Först senare förstod jag att det var jag som skrikit och sedan ryckt upp dörren. jag var så rädd och började gårta när jag såg Ashley på golvet. Hennes ögon blödde och hon rörde inte på sig.

- PAPPA!!, skrek jag och kände tårarna rinna ner snabbare.

 

 

- Hey Dean det är ett nytt fall!, sa Sam och kastade över en öl åt sin äldre bror.

- Då åker vi Sammy!, sa Dean med en mörk röst och satte sig bakom ratten på sin älskade bil.

- Kalla mig inte det, sa Sam och himlade med ögonen men följde efter sin bror in i bilen.

- Hur långt måste vi åka?, frågade Dean och slog på radion där born to be wild spelades.

- hela natten och jag hoppas att ingen mer dör detta är andra på en vecka, suckade Sam och tittade på kartan.

Blue är nio år gammal och tillsammans med sin stora syster Pink så får hon gå igenom den värsta månaderna i sitt liv. Allt börjar när ett par vänner till Pink leker men kort sagt kommer leken till liv och nu hämtar spöket dom en efter en. Efter att något riktigt hemskt händer med Blues familj så kommer två jägare som kanske kan rädda henne och hela stadens liv?

Hejhej nu är det dags för en ny novell/berättelse att börja och jag tänker göra något galet. på senaste tidne har jag fattat ett tycke i Supernatural så vad jag tänker göra är att skriva en novell till den. 

Så novellen kommer inte passa med temat så jag kommer antagligen att byta men jag vet inte och sedan så börjar jag när jag känner att jag orkar. eftersom skolan har börjat och jag är skit trött redan så kanske det blir mindre kapitel så själva förklaringen kommer imorgon ohc en prolog kommer på onsdag :)

Louis froze and stared angrily at Fem who sneered back.
- But it's true I always wanted to have you Shaf. Cari is not so "loving" as some here believe, he said arogant and looked down at Louis.
- Please Fem what do you want me, I have not done anything all bullies, I did nothing okay nothing, I cried out.
- You stopped them, Zayn mumbled.
Fem nodded and pulled a knife from the jeans pocket and played with it before he carefully sliced open the palm and stretched out on for Fizzy who greedily licked up the blood.
- I thought you said he was a bird, said Niall.
- Technically, he is one he has wings that you see ... he is a dragon, however.

Fizzy licked around his mouth and wagged his tail like a happy dog before he crouched at the Fems feet and fell asleep. I did not know what I would think of Fem anymore. he had even been so kind and thoughtful certain he had his bad moments but it was for all the bullies. he was a good student, or at least I thought so. His special gift was to make the world different, he uses magic completely wrong but he must be good deep down, the only question is why Cari there were about five other mind readers and if he was looking for her for getting to me then what was so special about me ? was it only because I had a saying in the two largest gangs in schools. that was just ridiculous. 

I looked around me to try to figure out a plan to get out of here. night was soon over and Cari began to wake up to. shackles around the guys writs were gone and now they sat in judgment at the big stone like a few question marks. Zayn looked up all the time in the trees and you could hear the birds singing far away. I thought this year would be a good year at school, but I had lost the desire to learn all about magic for the first time in a long time, I just wanted to be normal. normal family, normal girl, normal life, normal everything. it was not really that much to ask, so why could not I have been the neighboring girl who had been born to the average person, or at least the boy across the street who was born into a werewolf. elevation point every full moon. He had told me that it was not so horrible and he had a normal life except every night when it was full moon. He had a job, a family and he was much happier than I am. what did I do? a mother who works to cook on a wonderful magical restaurant, dad is a lawyer and my little sister sits and studying just because she is able to achieve this school. I got tired of the life I'd like to be an ordinary girl. all of a sudden I started to cry without warning. Zayn pulled me into a warm hug and I was really glad that he was my cousin.

- Want to know my secret, Zayn mumbled so no one else heard. I nodded.
- I asked Andy to follow you everywhere and I think Niall sat Sean to do the same. doesn't matter how this ends cause you will have those two, and they promised their lives to get you out of here alive Shaf and I love you, I would not have had a better cousin and you were right about everything. I use my power too much but you know how it is when you are the leader, he laughed and kissed me on the forehead.
- Want to know my secret, I asked and felt he nodded.

- My secret power is light, I have the sense that all the time I just have not wanted to admit it because it's not such a big effort, but when I say duck promise you duck okay Zayn I love you and you are like my brother, I do not want you to get in trouble, I said and hugged him tightly.
Fem tore myself away Zayns grip and I felt the nausea that rose in my throat as he pulled me down on the stone table and kissed me. I heard Harry yell something and then how Cari whimpered beside me. Tehn everything went black.

 

When I awoke, I was alone. Maybe not completely, but I was not in the glade anymore and there was someone next to me. I looked up and saw Fizzy leaning over me with his tongue out of the mouth and the smile that looked pretty vicious. I sat up with an my whole  body ached. I looked around me and besides Fizzy it was just me and a trail of blood. I did not know if it was mine or someone else's. I sat up and was pushing away from Fizzy my lap.

- Fizzy, you take me back?, I asked, rubbing my right temple
He nodded his head and raised a little off the ground with its large wings. I followed as he flew away. it was still safe in any way how Fizzy flew over me, how Andy and Sean was somewhere next to me in the treetops. Fizzy flew quite slowly and roared on and off and did something which I believe was to laugh.
- You Fizzy you are pretty good right?, I asked when he landed with a thud on the ground beside me.
He shook his head and barked.

 

I was back in the glade where Fem sat on the stone and laughed. Louis sat by Cari and hugged her. She was shaking and I was so happy that she was sitting up and had opened her eyes. Zayn sat with Harry and Liam and it looked like they eased each other's injuries. Niall sat alone on the edge on the other side, and none of them had seen me yet. I saw a movement in the tree crown and Andy looked up with a smile. I pointed at Fem and he nodded silently. I did not even know what I meant by that, but Andy had something planned.

- Fem! this is between you and me, let the others go!, I said loudly and walked straight towards him.
- As you wish, he waved off the other with his hand and I saw Sean jump down and take them away.
- Fem did you have to see a thing, I said and waved him closer to me.
I tied the hand and held it against him. He looked at me like I was an idiot before he gently opened my hand. the light that came was dazzling and a smile came to my lips. The more he opened his hand, the stronger was the light.
a scream echoed through the glade and Fizzys scream tuned into. it hurt that Fizzy died but I could not take my eyes away from its master. Andy had jumped down from the tree with a knife in his hand. the knife had gone through his back and through so you could see the tip just where the heart babies sit. Fem coughed up blood for real this time and looked down at the knife. Andy pulled it out and Fem fell down to the ground so that the leaves flew up. I felt the tears while I turned to Fizzy as lifeless lay a few feet away. His large head glistened when the sun's first rays came through the trees.

 

Five years later

 

- You know, Harry, I've always loved to watch the sunrise, I mumbled.
Fizzy lay at our feet. Niall had resuscitated him. I spun on the engagement ring and smiled at Harry.
- You know that Zayn and the others will come up here anytime?
- I know it and then we will tell them, I smiled.

we had just got engaged us. I loved Harry a lot, and his power did not work even look at me anymore. several said it because it was because we loved each other, but I say it's because he can control it. which he can, he has been much better than Liam. That was when we saw them. Niall and Liam came up first. Andy followed, talked about the different magic tricks. I had stopped doing magic just as I had imagined five years ago. I owned a café and Harry was working with young children. Harry, however, had not stopped doing magic but it did not do anything as long as he is not forcing me to use it. Louis and Cari came after hand in hand. her stomach had grown larger and it was so great that the two would start a family.
- So tell me the great news!, Cari shouted happily.
- Harry and I got engaged, I said and smiled.
- You know that if you break her heart, I can cast a spell and I am not afraid to use it, Zayn joked.
Fizzy beat happily tail in the ground and I scratched him behind the ear. Andy sat down and pulled Niall in his lap. Liam sat down next to them and smiled at me. We were all a family after Fem died. somehow, we all agreed again and gangs were closed down. School closed again after they found Fem. But we were all a little happier, had a little happier success and a much happier realtion to each other. All in all, we loved each other. It did not matter what we had gone through what mattered was that we were not afraid anymore and we could finally be ourselves. no rules, no gangs, just us.

I opened my eyes and blinked, my head hurt. I felt a sharp pain in my leg and I turned me double and groaned. leaves around my feet were bloody and the trail was blown away. I stood in a clearing ... it seemed deserted except for the guys who sat chained to a large stone in front of me, Cari lying on a stone table. it looked like she was asleep, but I knew better from all the blood I saw. I shivered and tried to go up to Cari but the chain wrapped around my wrist tightened and the pain went up through the arm.
- You can always ask if you want to get away, 'said Fem
His hair was shaved and he looked like the guy in Beastly and not the fancy verisionen. He moved elegant like he never had been dead. He gave me a grin and started to grow hair all over his body. long claws shot out from his nails and he grew out of the clothes. he was several feet tall and strongly built. His hair was blonde and it looked like the leaves sat glued but Fem stroked himself with his claws so they elegantly fell down to the ground again. He laughed as it echoed through the glade, and then a shudder came up in my body. I blinked and he was back to the Fem as I remembered him. He approached me and for every step he became grayer and grayer, blood marks were formed on the shirt and he coughed up blood. when he stood in front of me, I felt the smell of his blood, felt the warmth of his breath and the cold from his skin. He stroked my cheek.

- I've looked at you Shaf. Have barely slept, he said with a laugh.
He leaned forward and the blood disappeared while he massaged my lips. the kiss lasted so long that I wanted to push him away from me and when he pulled away so he forced me down to the ground. I was shaking and looked towards the boys. they blinked awake.
- Do not worry about them my little pet injured they do not. I think, he said, and laughed again.
Niall screamed when a little hairy lizard crawled over him. I saw the marks of the feet and the blood that mark the footprints. lizard grew larger and larger until it was as big as a Rottweiler then shook it off his coat and looked like a Harl loose dog until it began to cough. for every cough came a tag up. Once it looked like a small dragon with tags from the ears down to the tail. scales were red and looked slimy out. the claws were white and the tail was long. the big eyes looking at me, they were hazel and spherical, it gave me a broad grin as it showed two double rows of teeth. the tongue licked his teeth before it roared at me and stamped his feet on the ground.
- Fizzy calm down dude! you should have lunch soon Shaf'll just choose who, he said, scratching the dragon behind the ear.
- I will not sacrifice my friends for a stupid game!, I said shakily, and got to his feet.
- Unless it's a game then? what if i really gone mad? it might be my power don't you think Fizzy? it would be nice huh.
- Let her be! Shouted Harry.

Fizzy or the dragon stormed toward him and pressed his foot or paw on Harrys chest, I did not know how I would react. Fem snapped his fingers and chain around my wrist disappeared. I ran forward and pushed away Fizzy was incredibly lightweight. I stroked Harry's cheek and pulled his hand through his sweaty hair. I looked into his green eyes and with my eyes I asked how he was and he nodded as to say that he felt fine.

Fem tore me up from the ground and forced me to the table where Cari low. she breathed calmly, and somehow I knew that she was doing fine.
- Shaf choose now who will die first, asked Fem and I saw how Fizzy impatiently walked up to us and lay at Fems feet.
- No one should die but I would like to know how you live, I said and looked at Zayn who tangled out of their shackles.
- Let's start from the beginning or the middle ... I know we start with the end and ends in the middle it would be interesting. but first.
He put his hand on my shoulder. He grabbed my skin so it hurt before he shrugged. He laughed and held up the skin while I screamed and fell down and turned around on the ground. pain flared up again and again I wanted to throw up, I just wanted to die so that the pain could disappeared. I felt arms around my shoulders and how someone lifted me up in his arms. I twisted and turned to get down on the ground again.
- Shaf what is it calm down tell me what's wrong?

Zayn held me in his arms and my arm was restored and the pain went numb.
- Sure it's a cool trick, smiled Fem proud. It started three years ago and I have just developed it. all times in a lesson courtroom when it vanished things, people fell, the teacher yelling at unseen things that was me every time. I can twist reality I did not pull of your skin, When they all disappeared, it was not really Fizzy and Fizzy is a bird technically. I got the ground to shake when you walked, people disappear, the forces to come and yes Liam, I did not die but your trick was fantastic. Unfortunately, I twisted it a little bit, but mind reading of images is difficult. Cari learned ... against her will of course, but otherwise there is nothing wrong with her.
- Why did you take her away?!, Louis asked angrily.
- Have you not heard about poor Cari. dying ... not her of course but her mother.
Louis had tears in his eyes and tugged at their chains.
- Idiot stop wriggling around so much! Cried Fem

Louis frös till och stirade argt på Fem som hånlog tillbaka.

- Men det är sant jag ville hela tiden ha dig Shaf. Cari är inte så "kärleksfull" som vissa här tror, sa han arogant och tittade ner på Louis.

- Snälla Fem vad vill du mig jag har inte gjort något alla mobbare, jag gjorde ingenting okej inget, tjöt jag fram.

- du stoppade dom, mumlade Zayn.

Fem nickade och drog upp en kniv från jeansfickan och lekte med den innan han försiktigt skärde upp handflatan och sträckte fram den till Fizzy som glupskt slickade upp blodet. 

- Jag trodde du sa att han var en fågel, sa Niall.

- Tekniskt sett är han en han har ju vingar som du ser... han är en drake dock.

Fizzy slickade sig runt munnen och viftade med svansen som en lucklig hund innan han kröp ihop vid Fems fötter och somnade. Jag visste inte vad jag skulle tycka om Fem längre. han hade jämnt varit så snäll och omtänksam visst han hade sina dåliga stunder men det var för alla mobbare. han var en bra student eller i alla fall trodde jag det. hans speciella gåvor var att göra omvärlden annorlunda han använder magin helt fel mn han måste vara god inerst inne frågan är bara varför just Cari det fanns ungefär fem andra tankeläsare och om han var ute efter henne för att få mig så vad var så speciellt med mig? var det bara för att jag hade något att säga i dom två största gängen i skolan. det var ju bara löjligt. 

jag tittade omkring mig för att försöka lista ut en plan till att komma här ifrån. natten var snart förbi och Cari började vakna till. bojorna runt killarnas handleder var borta och nu satt dom vid den stora stenen som ett par frågetecken. Zayn tittade hela tiden upp bland träden och man kunde höra fågelkvitter längre bort. jag trodde att detta år skulle bli ett bra år på skolan men jag hade tappat lusten helt att lära mig om magi för första gången på länge ville jag bara vara normal. normal familj, normal tjej, normalt liv, normalt allt. det var egentligen inte så mycket begärt så varför kunde inte jag blivit granntjejen som blivit född till vanlig människa eller åtminstone som pojken över gatan som föddes till varulv. höjd punkt varje full måne. han hade berättat att det inte var så hemskt och han hade ett normalt liv förutom varje natt när det var full måne.  han hade jobb, en familj och han va mycket lyckligare än jag. vad hade jag? en mamma som jobbar med att laga mat på en underbar magisk resturang, pappa är advokat och min lilla syster sitter och pluggar bara för att hon ska lyckas komma in på den här skolan. jag tröttnade på det livet jag skulle vilja vara en vanlig tjej. helt plötsligt började jag gråta utan förvarning. Zayn drog in mig i en varm kram och jag var riktigt glad över att han var min kusin.

- vill du veta min hemlighet, mumlade Zayn så att ingen annan hörde. jag nickade.

- Jag bad Andy följa efter dig överallt och jag tror att Niall satte Sean på att göra samma sak. hur det här än slutar så har du dom två och dom lovade på sina liv att ta dig här ifrån levande. och Shaf jag älskar dig jag skulle inte kunna haft en bättre kusin och du hade rätt om allt. jag använder min kraft för mycket men du vet hur det blir när man är ledare, skrattade han och pussade mig på pannan.

- vill du veta min hemlighet, frågade jag och kände hur han nickade.

- Min hemliga kraft är ljus jag har vett det hela tiden jag har bara inte velat erkänna det eftersom det inte är en så stor kraft men när jag säger ducka lova att du dukar okej Zayn ajg älskar dig och du är som min bror jag vill inte att du ska råka illa ut, sa jag och kramade hårt om honom.

Fem slet mig ifrån Zayns grepp och jag kände illamåendet som steg i halsen när han drog ner mig på stenbordet och kysste mig. jag hörde Harry skrika något och sedan hur Cari kved till bredvid mig. sedan vart det svart.

 

När jag vaknade så var jag ensam. inte helt kanske men jag var inte i gläntan längre och det var någon bredvid mig. Jag tittade upp ch såg Fizzy stå lutandes över mig med tungan ute ur munnen och leendet som såg ganska ondskefullt ut. jag satte mig upp med en bulltande värk i kroppen. jag tittade omkring mig och förutom Fizzy så var det bara jag och ett spår av blod. jag visste inte om det var mitt eller någons annans. jag satte mig upp och fick putta undan Fizzy från mitt knä. 

- Fizzy kan du ta mig tillbaka?, frågade jag och masserade min högra tinning

han nickade på huvudet och lufte lite från marken med sina stora vingar. Jag följde efter när han flög iväg. det var ändå säkert på något sätt hur Fizzy flög över mig, hur Andy och Sean fanns någonstans bredvid mig i trädkronorna. Fizzy flög ganska sakta och röt till och från och gjorde något som jag tror var att skratta.

- Du Fizzy du är ganska snäll eller hur?, frågade jag när han landade med en duns på marken bredvid mig.

han ruskade på huvudet och gläffte.

 

jag var tillbaka i gläntan där Fem satt på stenen och skrattade. Louis satt vid Cari och kramade om henne. hon skakade och jag var så glad över att hon satt upp och hade öppnat ögonen. Zayn satt med Harry och Liam och det såg ut som dom lindrade varandras skador. Niall satt ensam i utkanten åp andra sidan och ingen av dom hade sett mig än. jag såg en rörelse i trdäkronan och Andy tittade fram med ett leende. jag pekade mot Fem och han nickade tyst. jag visste inte ens vad jag menade med det men Andy hade något planerat.

- Fem! detta är mellan dig och mig låt dom andra gå!, sa jag högt och klev rakt fram mot honom.

- Som du vill, han viftade bort dom andra med handen och jag såg Sean hoppa ner och föra bort dom.

- Fem kom du måste se en sak, sa jag och vinkade honom närmare mig.

jag knöt handen och höll fram den mot honom. han tittade på mig som om jag var en idiot innan han försiktigt öppnade min hand. ljuset som kom var bländande och ett leende hamnade på mina läppar. ju mer han öppnade handen desto staarkare blev ljuset.

ett skrik ekade genom gläntan och Fizzys gämer stämde in. det gjorde ont i att Fizzy dog men samtidigt kunde jag inte slita blicken ifrån dess mästare. Andy hade hoppat ner från trädet med en kniv i handen. kniven hade åkt igenom hans rygg och igenom så man såg spetsen precis där hjärtat brode sitta. Fem hostade upp blod på riktigt de här gången och tittade ner mot kniven. Andy drog ut den och Fem ramlade ner mot marken så att löven flög upp. Jag kände tårarna medans jag vände mig mot Fizzy som livlöst låg någon meter bort. hans stora huvud glänste när solens första strålar kom in genom träden.

 

 

- Du vet Harry jag har alltid älskat att se soluppgången, mumlade jag.

Fizzy låg vid våra fötter. Niall hade återupplivat honom. jag snurrade på förlovningsringen och log mot Harry.

- Du vet att  Zayn och dom andra kommer att komma upp hit när som helst?

- Jag vet det och då ska vi berätta, log jag.

vi hade precis förlovat oss. jag älskade Harry otroligt mycket och hans kraft funkade inte ens på mig längre. flera satt för att det var för att vi älskade varandra men jag säger att det är för att han kan kontrollera den. vilket han kan han har blivit betydligt bättre än Liam. Det var då vi såg dom. Niall och Liam kom upp först. Andy följde efter och pratade om om olika trollkonster. jag hade lagt av med magi precis som jag hade tänkt för fem år sedan. Jag ägde ett café och Harry jobbade med småbarn. Harry hade däremot inte lagt av med magin men det gjorde inget så länge han inte tvingade mig använda den. Louis och Cari kom efter hand i hand. hennes mage hade växt större och det var så fint att dom två skulle starta en familj.

- Så berätta den stora nyheten!, skrek Cari glatt.

- Harry och jag är förlovade, sa jag och log.

- Du vet att om du krossar hennes hjärta kan jag en trollformel och jag är inte rädd att använda den, skämtade Zayn.

Fizzy slog glatt svansen i marken och jag kliade honom bakom örat. Andy slog sig ner och drog ner Niall i sitt knä. Liam satte sig bredvid dom och log mot mig. VI var alla en familj efter att Fem dött. på något konstigt sätt kom vi alla överens igen och gängen var nerlagda. Skolan stängde igen efter att dom hittat Fem. Men vi var alla lite lyckligare, hade en lite lyckligare framgång och en mycket lyckligare realtion med varandra. allt som allt så älskade vi varandra. Det spelade ingen roll vad vi hade gått igenom det som spelade någon roll var att vi var inte rädda längre och vi kunde äntligen vara oss själva. inga regler, inga gäng, bara oss.

 Jag öppnade ögonen och blinkade mitt huvud gjorde ont. jag kände en skarp smärta i bennet och jag vek mig dubbel och stönade. löven omkring mina fötter var blodiga och stigen var som bort blåst. jag stod i en glänta... den verkade öde förutom killarna som satt fast kedjade i en stor sten mitt emot mig, Cari som låg på ett stenbord. det såg ut som hon sov men jag visste bättre från allt blod jag såg. Jag skakade och försökte gå fram till Cari men kedjan som satt runt min handled spändes och smärtan illade genom armen.

- Du kan alltid fråga om du vill komma loss, sa Fem.

Hans hår var var avrakat och han såg ut som killen i Beastly och inte den snygga verisionen. Han rörde elegant på sig inte alls som han hade varit död. Han gav mig ett flin och det började växa hår över hela hans kropp. långa klor sköt ut från hans naglar och han växte ur kläderna. han blev flera meter lång och kraftigt byggd. Håret var blont och det såg ut som löven satt fastklistrade men Fem strök sig själv med klorna så dom elegant trillade ner mot marken igen. Han skrattade så det ekade genom gläntan och så en rysning kom upp i min kropp. jag blinkade och han var tillbaka till den Fem som jag mindes honom. han närmade sig mig och för varje steg blev han gråare och gråare, blodmärken bildades på tröjan och han hostade upp blod. när han stod framför mig kände jag lukten av hans blod, kände värmen från andedräkten och kylan från hans hud. han smekte mig över kinden.

- Jag har tittat på dig Shaf. Har knappt sovit, sa han med ett skratt.

han lutade sig fram och blodet försvann medans han läppar masserade mina. kyssen varade så länge att jag ville putta bort honom från mig och när han väl drog sig undan så tvingade han ner mig mot marken. jag skakade och tittade mot killarna. dom blinkade sig vakna.

- Oroa dig inte för dom mitt lilla husdjur skakade dom inte. Tror jag, sa han och skrattade igen.

Niall skrek till när en liten håriga ödla kröp över honom. jag såg märkena från dess fötter och blodet som markera fotavtrycken. ödlan växte sig större och större tills den var lika stor som en rottweiler då skakade den av sig pälsen och såg ut som en hårllös hund tills den började hosta. för varje hostning kom en tagg upp. snart såg den ut som en liten drake med taggar från öronen ända ner till svansen. fjällen var röda och såg slemmiga ut. den klor var vita och svansen var lång. den stora ögon tittade på mig, dom var hasselnöts bruna och klotrunda, den gav mig ett brett grin som vissade två dubbla rader tänder. den tunga slickade tänderna innan den röt mot mig och stampade med fötterna på marken. 

- Fizzy lugna ner dig grabben! du ska få lunch snart Shaf ska bara välja vem, sa han och kliade draken bakom örat.

- Jag tänker inte offra mina vänner för en dum lek!, sa jag skakigt och kom på fötter.

- om det inte är en lek då? tänk om jag verkligen blivit galen? det kanske är min kraft tror du inte det Fizzy?

det skulle vara härligt va.

- Låt henne vara!, skrek Harry.

Fizzy eller draken stormade mot honom och tryckte ner foten eller tassen mot hans bröst jag visste inte hur jag ville reagera. Fem knäppte med fingrarna och kedjan runt min handled försvann. jag sprang framåt och knuffade undan Fizzy som var otroligt lätt. Jag smekte Harry över kinden och drog handen genom hans svettiga hår. Jag tittade in i hans gröna ögon och med blicken frågade jag hur han mådde och han nickade som att säga att han mådde bra.

Fem slet upp mi gfrån marken och tvingade mig mot bordet där Cari låg. han andades lugnt och på något sätt visste jag att hon mådde bra. 

- Shaf välj nu vem ska dö först, frågade Fem och jag såg hur Fizzy otåligt gick fram till oss ohc la sig vid Fems fötter.

- Ingen ska dö men jag skulle vilja vet hur du lever, sa jag och tittade på Zayn som trasslade sig ur sina bojor.

- Ska vi börja från början eller mitten... jag vet vi börjar med slutet och slutar med mitten det skulle vara intressant. men först.

han la sin hand på min axel. han tog tag i mitt skin så det gjorde ont innan han ryckte. han skrattaed och höll upp skinnet medans jag skrek och föll ihop och vände mig på marken. smärtan flammade upp om och om igen jag ville spy, jag ville dö bara smärtan försvann. Jag kände armar runt mina axlar och hur någon lyfte upp mig i sin famn. jag vred och vände mig för att komma ner på marken igen.

- Shaf vad är det lugna ner dig berätta vad som är fel?

Zayn höll mig i sin famn och min arm var som återställd och smärtan domnade bort.

- Visst är det ett coolt trick, log Fem stolt. Det började för tre år sedan och jag har bara utvecklat det. alla gånger i lektions salen när det försvann saker, folk ramlade, läraren skrek på osynliga saker det var jag alltihopa. jag kan förvrida verkligheten jag drog inte alls av dig skinnet, När alla försvann var det inte Fizzy och egentligen så är Fizzy en fågel. Jag fick  marken att skaka när du gick, folk att försvinna, krafter att komma och ja Liam jag dog inte men ditt trick var fantastiskt . Tyvärr så förvrängde jag den lite men tankeläsning ibilder är svårt. Cari lärde mig... mot sin vilja förstås men annars är det inget fel på henne.

- Varför förde du bort henne?!, frågade Louis argt.

- har du inte hört om stackars Cari. döende... inte hon förstås hennes mamma.

Louis fick tårar i ögonen och slet i bojorna.

- Idiot sluta sprattla runt så mycket!, skrek Fem.

It was cold outside but I did not bother so much when I went back and looked over all the headstones. the cemetery were two hours away from school and the only one of us who could transport himself was Louis so we had to walk all the way. We were sweaty and panting, but now we were looking for the right grave. I thought it was weird to walk around and not able to see anything except what the little candle flame in the palm as the only light. I dusted a tombstone with my hand and read. I shook my head and continued. Harry walked the aisle next to me and every now and then I looked at him. He was incredibly quiet, but I had a strange feeling over me.
- Harry do you think it might be Fem? I asked after a little while.
- Maybe we'll see if you're right, he said and it crawled into the skin on me, annoying me over how he sounded.
- You know that I didn't mean what I said in the library, I mumbled.
- Let me guess it was just what Liam forced you to say?
- Yes indeed! Harry looking at me do you believe more in Liam than me? I asked.
I looked into his green eyes and smiled. I had missed his eyes on me. He smiled a little uncertainly back but pulled me into a hug. He smelled of vanilla while I smelled the grass and earth. our lips found each other and I felt him smile during the kiss.

- I must have done something good in my life so that I could earn you in my life, mumbled Harry and kissed me again.

Zayn was far down there and tore up the ground with the shovel. the earth made him dirty and soon Louis and Niall had to follow after to help him. the sound of the shovel that hit the wood echoed through the air and made me move me closer to Harry's safe embrace.
- Are you ready up there? Cried Zayn.
- Just open so I will get out of here, 'said Niall irritated.
it sounded as if something broke down, and then how someone screamed before a dust cloud came up to the surface. I looked down. Niall had fallen into the coffin which was empty.

 

- I was right it is Fem, he didn't die, I said and looked over the cemetery as if he would come and say that he was only joking before he jumped into the grave and died again.
- Do you have any idea where he might be. I mean you know him best, 'said Harry, and put his arm over my shoulders.
- Shaf think he must have said something at some point, 'said Liam.
- Last year ... He said something about a stone. I did not understand what he was talking about because it sounded like the narnia movie. But I have to me that he said it was beyond the cemetery, into the woods, down the path and turn right.
- You're wonderful, 'said Harry and kissed me on the temple.

The forest hid the night sky and made me nervous. I might be tough when it was light but now it was pitch dark and I could barely even see Harry who went before me.
- Shaf
I shivered. no one had said anything after that it was a dead silence between us all. the only thing that could be heard was the wind, yet it sounded as if it called to me.
- Shaf
I looked back but saw nothing but trees that surrounded us.
- Almost there and you know what I should do?
I'll take your little boyfriend and killing him in front of your eyes.
all of them will die and you can not do
The awful laugh that came afterwards made me shake so much that Harry pulled me tighter into his arms. I could feel how Harry was snatched away from me, I heard when it took Zayn and Liam. How the leaves rustling when It pulled Niall and how something ran across to catch hold of Louis.
the last thing I remember was sharp teeth tore at me and how I fell to the ground.

Det var kallt ute men jag brydde mig inte så mycket då jag gick fram och tittade över alla gravstenar. kyrkogården låg två timmar ifrån skolan och den enda av oss som kunde transportera sig var Louis så vi fick gå hela vägen. Vi var svettiga och andfådda men nu letade vi efter rätt grav. jag tyckte det var kusligt att gå omkring och inte kunna se något förutom det som den lilla ljuslågan i handflata som var det enda ljuset. jag dammade av en gravsten med min hand och läste. Jag skakade på huvudet och fortsatte. Harry gick på gången bredvid mig och då och då tittade jag på honom. Han var otroligt tyst men jag hade en konstig känsla över mig. 

- Harry tror du att det kan vara Fem?, frågade jag efter lite tystnad.

- Kanske vi får väl se om du har rätt, sa han drygt och det kröp i skinnet på mig.

- Du vet att jag inte menade det jag sa i biblioteket, mumlade jag.

- Låt mig gissa det var bara vad Liam tvingade dig att säga?

- Ja faktiskt! Harry titta på mig tror du mer på Liam än på mig?, frågade jag.

Jag tittade in i hans gröna ögon och log lite. jag hade saknat hans blick på mig. Han log lite osäkert tillbaka men drog in mig i en kram. Hans luktade vanilj medans jag luktade gräs och jord.våra läppar hittade varandra och jag kände hur han log under kyssen.

- Jag måste ha gjort något bra i mitt liv så att jag har kunnat förtjäna dig i mitt liv, mumlade Harry och kysste mig igen.

Zayn stod långt där nere och rev upp jorden med spaden. jorden gjorde honom smutsig och snart var Louis och Niall tvugna att följa efter för att hjälpa honom. ljudet av spade som träffade trä ekade genom luften och fick mig att flytta mig närmare Harrys trygga famn. 

- Är ni redo där uppe?, skrek Zayn.

- Bara öppna så jag kommer här ifrån, sa Niall irriterat.

det lät som om något gick sönder och sedan hur någon skrek innan ett damm moln kom upp mot ytan. jag tittade ner. Niall hade ramlat ner in i kistan som var tom. 

 

- Jag hade rätt det är Fem han dog inte, sa jag och tittade över kyrkogården som om han skulle komma och säga att han bara skämtade innan han hoppade ner i graven och dog igen.

- Har du någon aning om vart han kan finnas. Jag menar du känner honom bäst, sa Harry och la sin arm över mina axlar.

- Shaf tänk har han sagt något någon gång, sa Liam.

- förra året... han sa något om en sten. jag fattade inte vad han pratade om eftersom det lät som narnia filmen. Men jag har för mig att han sa att den fanns bortom kyrkogården, in i skogen, ner för stigen och sväng av åt höger.

- du är underbar, sa Harry och pussade mig på tinningen.

 

Skogen skymde nattenshimel och gjorde mig nervös. jag kanske var tuff när det var ljust men nu var det beckmörkt och jag kunde knappt ens se Harry som gick framför mig.

Jag rös. ingen hade sagt något efter som det var dödstyst mellan alla oss. det enda som kunde höras var vinden men endå så lät det som om den ropade på mig.

- Shaf

jag tittade bakåt men såg inget förutom träden som omringade oss.

Det hemska skrattet som kom efteråt fick mig att skaka så mycket att Harry drog mig tättare in i hans famn. jag kände hur Harry rycktes bort från min sida, jag hörde när den tog Zayn och Liam. Hur löven prasslade när Den drog in Niall och hur något sprang emot mig för att fånga tag i Louis.

det sista jag kom ihåg var vassa tänder som slet i mig och hur jag ramlade mot marken.

This awesome and wonderful story has my bestfriend written. You can find her tumblr -here- and I hope you really like this oneshot cause I'm crazy about it!

---

 

“Enough is enough!” Beanca snapped. “Enough of your stupid explanations!” she screamed at the top of her voice. “Beanca why don’t you trust me?! Why do you always suspect me?! Every girl I’m hanging out with is not my afair! Andrea is just a friend of mine! Why does that not get into your fucking brain?!” Harry punched his fist onto the wall with so much anger. “Oh! So are you trying to say my eyes lie?! If you ain’t having an afair with Andrea then why the hell did you give her a passionate kiss in the rain?! Do you think I’m hell lot of a blind?!” Beanca was so angry that her veins were popping out of her neck. Harry was in lost of words. He realized that Beanca have seen everything and now he simply can’t convince her that she was wrong. Realizing that he is in a great trouble, his hands started shivering and his heart was beating rather wildly. However, Harry calmed  himself and walked closer to Beanca  grabbing her shoulders lightly. “I’m sorry Beanca,” his voice softer than before. Beanca quickly shrugged her shoulders off his hands and screamed, “SHUT UP!” Beanca was so angry and at the same time disappointed with Harry. She felt a stab in her heart every time she realized Harry, the man she loves the most, betrayed her. Beanca knelt down on her knees and buried her face into her palms. Tears were streaming down her face more than usual. As each drop of tears fell from Beanca’s eyes, Harry’s guilt pricked him badly. Harry was in dilemma. He was stuck in between the choice of consoling her and living her alone. In the end, he made up his mind and walked out of the house, slamming the door behind him. 

Harry boarded his car and drove straight to the nearest pub. Harry was experiencing mixed feelings within him and he felt that the only way to care less is by gulping pints down his throat. However, each pint he gulped felt more like an oil that caused the fire within him to burn more furiously. Nothing seemed to make him feel better. Even the pints failed on him. With utter disappointment, Harry took the money from his back pocket and threw it on the bartenders’ face. Regardless of gulping down 10 pints into his stomach, he was still walking steadily. 

It was an hour since Harry left the house and Beanca’s eyes were still full of tears. The more she thought about Harry, the more pain and tears streamed down her face. Those tears never seemed to dry up. All of a sudden, an idea flashed in her brain like a lightning. She immediately wiped her tears and strode to the kitchen. With so much frustration, she pushed down all the things on the dining table. In the midst of venting her frustration, she felt a pen knife on the desk. She took the pen knife with her bare hands and stared at it for a very long time. She slowly brought the pen knife to her wrist and slit it letting out blood and agony to drip on the floor.

Harry made his way into his car and locked all the doors. He lied his head gently on the front seat and tried to stop his mind from thinking too much. However, the utter silence in the car made his mind voice increase it’s volume to the maximum. The noise was so frustrating to Harry that he decided to blast his iPhone. When he was about to pick up his phone, he received a phone call. It was from Beanca’s sister, Ariana. Harry rejected her call, as for now all he wanted was some peace of mind. Ariana realized that Harry was rejecting her calls and therefore, she sent him a text message. His phone vibration made his hands to vibrate causing him to be more alert. He swiped his phone to unlock and read the message he received. “Harry, please don’t avoid this message! Beanca cut her wrist and she’s unconscious! I don’t know what to do and you need to come quick!” Upon reading the message, his mind went all blank. Drops of sweat formed on his forehead due to immense nervousness.  Without delaying any further, he quickly started his car and drove to Beanca’s house. 

“Ariana open the door it’s me, Harry!” Harry banged onto the door impatiently. Ariana rushed to the door and opened it, allowing Harry to enter. Harry’s eyes searched for Beanca frantically. The moment his eyes spotted her, Harry rushed to Beanca. “Beanca wake up. This is me Harry. I’m sorry for everything I did. Please wake up Beanca! Please!” Harry tried his best to wake Beanca up by pushing her shoulders back and forth. So much of blood had dripped on the floor and it was making Harry dizzy. Yet, Harry didn’t give up. He slowly brought his fingers near her nose to check if she was breathing. However, his heart sunk at the feel of no air from her nose. He quickly lied his ears on her chest to hear her heart beat but there was no beat either. Tears were flowing down his eyes unknowingly. “Beanca wake up! Beanca! Beanca! Beancaaaaaa!!” Harry screamed in pain.

‘I wanna stay up all night and do it all with youuuuuuu!’ rang Harry’s alarm waking him up from his deep slumber. Harry quickly woke up from his dream with his eyes all teary. His heart was beating wildly and he was breathing too quickly. Harry pinched himself to see if he was in reality. Yet, it wasn’t convincing enough. He quickly grabbed his phone and punched Beanca’s number. “Hello. Harry is that you?” Beanca’s sweet voice calmed Harry massively. Harry let a sigh of relief that was loud enough for Beanca to hear at the other end of the receiver. “Harry are you alright?” her voice was filled with worry. “Yeah, yeah I’m fine. I just felt like hearing your voice so I called. Baby girl….. can we meet up for dinner tonight?” asked Harry. “Sure. You choose the venue and call me so that we can meet up?” Beanca agreed to his dinner date. “How about you come to my home instead?” Harry tried convincing Beanca. “That’ll be good.” agreed Beanca and cut the call. Harry lied his right palm on his chest and let a sigh of relief, “Thank god, it was just a dream!”

Since Harry’s family was out to town, he was alone at home. Therefore, he decided to have candle light dinner with his beloved Beanca, at his house itself. As excitement possessed his body, he quickly dressed up in his formal wear. He was wearing a blue blazer on top of his plain white tee shirt. To match the blazers, Harry wore a blue skinny jeans with a pair of brown boots. To look smarter, he wore a black bow tie around his neck. His hair was nicely made showing his curls vividly. As he did his final touch up, the door bell rang. He quickly grabbed the bouquet of flowers on the dining table and ran towards the door. Harry inhaled a deep breathe and opened the door. Harry couldn’t believe his own eyes. He froze at the sight of the stunning Beanca. She wore a blue floral dress that made her look like a princess and her hair was bund neatly, allowing strands of curls to fall by her soft, baby cheeks. As much as Harry was mesmerized, he was unable to take his eyes off her. “Harry, can I come in?” Beanca’s voice made Harry come back to reality. “Yeah sure,” he welcomed her home with a bouquet. He held her hands and lead the way to the dining table. 

As Beanca gobbled down her food, she started the conversation, “What’s the reason behind this special dinner? Why were you so panicked when you called me?” “Well…umm….basically…I had a nightmare. I had those kind of nightmare where you die. I was traumatized by it and felt the need to meet you.” said Harry clearing his throat. Beanca opened and closed her mouth like a goldfish, trying to say something but she was clueless on what to reply him. Therefore, she continued eating. An awkward silence filled the entire dining room.

Dinner was finally done and Harry and Beanca were chilling at the living room watching television. Harry leaned forward to take the remote control and switched off the television. He then faced Beanca and took a deep breathe before starting his speech, “Beanca, I just want to tell you that I love you to bits. I love you more than anything and anyone in this world. I-” paused Harry to find the right words to say. He then cupped Beanca’s cheeks with his bare hands and continued, “I just want to live my entire life with you. I want to marry you. I want to make beautiful babies with you and all the more, I just want a peaceful death in your arms. I simply can’t imagine a life without you Beanca. I know I’ve erred so many times. Yet, you’ve forgiven me all the time. I’m the most luckiest man in the world Beanca. I’m really so lucky to get you. I..I just want you for all my life baby,” a huge lump was forming in his throat making it difficult for him to continue. Beanca was at the verge of her tears. She was dumbfounded and at the same time clueless why Harry was saying all of this. Harry’s heart sunk at the sight of Beanca’s teary eyes. He gently hugged her allowing her to cry on his shoulder. Beanca looked up to face Harry directly. Harry looked straight into Beanca’s soul. He gently tugged a strand of hair behind her ears and wiped her tears with his fingers. Harry’s eyes moved down to look at her lips. They slowly moved closer to each other, allowing their lips to lie on one another. Harry gave her very passionate kiss. As one hand of Harry grabbed Beanca’s hair, the other hand of Harry grabbed her waist. His fingers played drums on her waist and they slowly made their way up to her chest. Beanca slowly moved her lips to his ears and whispered, “I love you curly hair.”

The ground shook under my feet when I again went back and forth across the abandoned courtyard. Zayn was sitting on one of the statues that were broken. He kept looking towards Louis and Niall who sat close together and talked on the other side. Liam and Harry was sitting under the statue silent and looked at me while I went back and forth. for each harder step I took, the more shaking and my feet started to get cracking. I was not even the least afraid of falling down between or stumble on them, but I just went back and forth.
My thoughts were gathered to figure out where Cari could be, and between my thoughts, I heard what the guys said. Zayn was talking about a vampire or werewolf but I didn't believe it. Liam said it was surely a demon while Harry laughed and suggested that it was a zombie. I got tired quickly on their conversation mostly because it just made me worry even more. Cari, dear sweet wonderful Cari was gone and they laughed it off zombies.
- Shaf sit down, you will destroy the whole yard!, Zayn laughed out loud.
- Then may it break, I said grimly, staring at him.

he raised his hands in a surrendering gesture and then looked at me. He inspected me which made me feel even more uncomfortable and made me think even more.
- Don't stare at me, I mumbled.
- stop going around, Liam said annoyed
I stopped and wanted to continue, but every fiber in me screamed in protest when I even tried to lift the foot.
- Don't use your power on her, said Zayn and hit Liam on the shoulder.
Liam waved a bit annoyed with his hands and I looked gratefully at Zayn who just smiled back. I felt the tears come and Zayn quickly arrived in fornt of me and hugged me.
- Why did they take Cari, I sobbed and put my arms around him.
- We will find her I promise, Zayn murmured to me so that no one else could hear.

 

You know Shaf between you and Cari, I always liked you best.
maybe for all the smiles, you never was mean to me
although I was mean to you. but now I have Cari here
and I must admit she screams terribly much.
Hurry Shaf the clock goes, you get one day

 

I started shaking when I read the letter that had been lying on my pillow. I did not know who wrote or how I would figure out who it was. I thought of all who I last talk to but I was already up to ten people. I thought of those who hated us, which just came up a name. but he was dead. I rushed towards Liam's room, I knew he did not sleep so I knocked hard.
- What do you want?, He asked, and let me enter.
- I think there are Fem who are doing this.
- He's dead you know he died before our eyes, 'said Liam ironic and fell down on his bed again.
- Has anyone checked the grave? last I know there wasn't even an funeral to go to.
- If you want rob graves you might as well go to Zayn, laughed Liam.
- Just get the others we need to figure this out... just read this, I said hard and pressed the letter into his hand.

 

I sat in the hallway to the dining room and tried not to fall asleep on the stone floor. I yawned big when I saw them. sight was warm because I have not seen it for so long. Liam and Harry was joking a bit but Harry looked a little pained still. Zayn and Louis went into each others arms, laughing and Niall went beside and smiled. how could they all be friends again just like that? it was unbelievable.

- Oh dear moment ... what is this wonderful that I see, I smiled towards them.
- It only lasts until we find Cari said Louis.
- What about the gangs then? I asked and stood up.
- The person who finds her first get another member, said Zayn and shrugged.
- And if any of you are alone then?, I asked, nodding toward Louis and Niall.
- Don't care as long as I get back Cari, smiled Louis.
Niall didn't seem worried either because I knew he was missing Liam, Harry and Zayn as a friend. He would still keep in touch with Louis I knew that. somehow, I was pretty proud of them.

Marken skakade under mina fötter när jag åter igen gick fram och tillbaka över den övergivna gården. Zayn satt på en utav statyerna som var sönder. Han tittade hela tiden mot Louis och Niall som satt tätt ihop och pratade på andra sidan. Liam och Harry satt under statyn tysta och tittade på mig medans jag gick fram och tillbaka. för varje hårdare steg jag tog desto mer skaka det och under mina fötter började sprickor komma. jag var inte ens det minsta rädd att ramla ner mellan eller snava på dom utan jag bara gick fram och tillbaka.

Mina tankar var samlade på att lista ut vart Cari kunde vara och mellan mina tankar hörde jag vad killarna sa. Zayn pratade om någon vampyr eller varulv men det trodde jag inte. Liam sa att det säkert var en demon medans Harry hade skrattat och föreslagit att det var en zombie. jag tröttnade snabbt på deras konversation mest för att det bara fick mig att oroa mig ännu mer. Cari, snälla söta underbara Cari var borta och dom skrattade bort det på zombies.

- Shaf sätt dig ner du kommer förstöra hela gården!, skrattade Zayn högt.

- då får den väl gå sönder, sa jag sammanbitet och stirrade på honom.

han höjde händerna i en uppgivande gest och tittade sedan på mig. han inspekterade mig vilket fick mig att känna mig ännu mer obekväm och fick mig att tänka ännu mer.

- Stirra inte på mig, mumlade jag.

- sluta gå, sa Liam snäsigt.

Jag tvärstannade och ville försätta gå men varje fiber i mig skrek av protest när jag ens försökte lyfta foten.

- använd inte din kraft på henne, sa Zayn som slog till Liam på axeln.

Liam viftade lite surt med händerna och jag tittade tacksamt på Zayn som bara log tillbaka. jag kände tårarna komma och Zayn var snabbt framme och kramade om mig.

- varför tog dom Cari, snyftade jag fram och slog armarna om honom.

- vi ska hitta henne jag lovar, mumlade Zayn till mig så att ingen annan hörde.

 

 

Jag började skaka när jag läste brevet som hade legat på min kudde. jag visste inte vem som skrivit eller hur jag skulle lista ut vem det var. jag tänkte på alla som jag senast prata med men jag kom redan upp i tio personer. jag tänkte på dom som hatade oss vilket bara kom upp ett namn. men han var död. Jag rusade mot Liams rum jag visste att han inte sov så jag bankade hårt.

- Vad vill du?, frågade han och lät mig komma in.

- Jag tror att det är Fem som gör det här.

- Han är död du vet han dog framför våra ögon, sa Liam ironiskt och föll ner på sin säng igen.

- har någon kollat graven? senast jag vet vart det inte ens en begravning att gå till. 

- om du vill plundra gravar så kan du lika gärna gå till Zayn, skrattade Liam.

- bara få hit alla vi måste lista ut bara läs det här, sa jag surt och tryckte brevet i handen på honom.

 

jag satt i korridoren till matsalen och försökte att låta bli att somna på sten golvet. jag gäspade stort när jag såg dom. synen var värmande eftersom jag inte sett den på så länge. Liam och Harry skämtade lite men Harry såg en aning plågad ut fortfarande. Zayn och Louis gick i varandras armar och skrattade och Niall gick bredvid och log. hur kunde dom alla vara vänner igen bara sådär? det var helt otroligt.

- åhh kära ögonblick... vad är det för underbart som jag ser, log jag mot dom.

- det varar bara tills vi hittar Cari, sa Louis.

- Hur blir det med gängen då?, frågade jag och ställde mig upp.

- den som hittar henne först får en till medlem, sa Zayn och ryckte på axlarna.

- Och om någon av er blir ensamma då?, frågade jag och nickade mot Louis och Niall.

- bryr mig inte så länge jag får tillbaka Cari, log Louis.

Niall verkade inte bekymrad heller eftersom jag visste att han saknade Liam, Harry och Zayn som vän. Han skulle ändå hålla kontakten med Louis det visste jag. på något sätt var jag ganska stolt över dom.

Harry stared at me with the big green eyes. the sorrow in them was so big that I wanted to disappear from school, but my legs were like lead. Liam smiled proud of what he had done. The words stuck in my throat and I wanted so desperately to say that it was not true to Harry. I had really had feelings for him.

the room was shaking under my feet when I angrily walked up and down on the stone floor. Cari sat up on my bed and looked sad.
- Shaf stop worry I'm sure that Harry heard what Liam said, I mean he screamed of course, said Cari after a few minutes.
- No, he would not otherwise he looked at me like that!, I said desperately, feeling the tears being forced up.
what was it with me I would not cry over things like this. what had happened really. Harry meant a lot to me again and now the gangs destroy it again? could they stop interfering in what the other guys did. I could not stand their nagging, fighting and war between each other. Cari came over and hugged me. I felt her consciousness slowly stroking against my own and I could not help smiling. I hugged her back.

- I was going to meet Louis in five minutes do you want to come with us? She asked.
- No Thanks Cari, but I'll stay here and think of a way to make friends with Harry again, I smiled and hugged her again.

 

there was a knock on the window. the clock was one in the morning but I was wide awake, thinking of Cari, Harry and myself. it knocked again, and I forced myself to get up. I opened the window and in with the cold air came Niall. He smiled big and hugged me so that even the cold embraced me. Niall gently took my hand and we went out the window. We snuck down the ladder and when I landed on the wet grass I laughed quietly. Niall took my hand again and pulled me to the woods behind the school. when we had come in a bit and the school could not be seen more as he released my hand. the ground was dry so I sat down on the nearest rock, and got my breath.

- I'm sorry about that with Liam, Niall said at last.
- It's all right, power has only risen upon his head, It happens if we use our power to much, I smiled.
- Have you found your yet?, He asked, touching the tree trunk that was on the tree in front of me.
I simply shook my head sure some things have happened when I got angry like the room shook or that there were cracks in the ground if I walked away from someone. but there was no special power or was it?
- You then have you noticed anything?, I asked, smiling at him as he sat next to me.

- Strangely enough, do not laugh now, but I can talk to animals and plants, he said guiltily and looked at the ground.
- Plants? I said, questioningly.
He walked up tilll tree again and whispered something, and soon it was as if the tree shook itself and leaves fell to the ground. it was so beautiful to see the different colors of the leaves, mix with each other before they fell to the ground and lay around Nialls feet.
- That was unbelievable how long have you been able to do that?, I laughed and walked toward him.
- A week, he said and shrugged. But that's not why I took you out here. I dare not say it straight out but I think this can help me.
He took out a guitar behind one out of the trees behind me and slowly began to play.

I smiled childishly large.
- Shaf truth is that I trust you a lot and I want to be more than friends with you. I might have been a little of a jerk to you before but I like you so much.
- Niall, I ...
His lips pressed against mine, his hands went down my back and my hands went through his hair.

As I stepped in with Niall behind me the clock was five. Louis and Zayn ran together against us. it was the first time in years I have seen the two of them together. shortly after came Liam, Harry and Andy.
- Where is the fire?, Laughed Niall.
- Cari is gone, 'said Louis breathless.
- What do you mean, I asked, surprised.
- She's gone like not longe rin the school. Look, said Zayn and showed a note to us.
I'm sorry Shaf but I can not stay I've given myself in but ...
it looked as if someone had snatched her away from the paper. I felt the tears come. First Harry, now I've messed up with Niall and now Cari gone what's going on really?!

Harry stirrade på mig med dom stora görna ögonen. sorgen i dom var så stor att jag ville försvinna från skolan men mina ben var som bly. Liam log stolt över vad han hade gjort. Orden fastnade i min hals och jag ville så förtvivlat säga att det inte stämde till Harry. Jag hade verkligen fått känslor för honom.

rummet skakade under mina fötter när jag argt gick fram och tillbaka på stengolvet. Cari satt uppe på min säng och såg ledsen ut. 

- Shaf sluta grubbla jag är säker på att Harry hörde vad Liam sa jag menar han skrek ju, sa Cari efter några minuter.

- Nej det gjorde han inte annars skulle han inte kollat på mig så där!, sa jag förtvivlat och kände tårarna som pressades upp.

vad var det med mig jag brukad einte gråta över sånt här. vad hade hänt egentligen. Harry betydde mycket för mig igen och nu skulle gängen förstöra på det igen? kunde dom sluta lägga sig i vad det andra gänget gjorde. jag orkade inte med deras tjat, bråk och krig mellan varandra. Cari kom fram och kramade om mig. jag kände hennes medvetnade sakta smeka mot mitt eget och jag kunde inte hjälpa att le. jag kramade henne tillbaka.

- Jag skulle träffa Louis om fem minuter ivll du följa med?, frågade hon.

- Nej tack Cari men jag stannar nog här och tänker ut ett sätt att bli vän med Harry igen, log jag och kramade om henne igen.

 

det kanckade på fönstret. klockan var ett på morgonen men jag låg klarvaken och tänkte på Cari, Harry och migsjälv. det knackade igen och jag tvingade mig själv att stiga upp. Jag öppnade fönstret och in med den kalla luften kom Niall. Han log stort och kramade om mig så att även kylan omfamnade mig. Niall tog försiktigt min hand och vi smet ut genom fönstret. vi smet ner för stegen och när jag landade i det våta gräset skrattade jag tyst. Niall tog min hand igen och drog mig emot skogen som låg bakom skolan. när vi hade kommit in en bit och skolan inte syntes mer så släptte han min hand. marken var torr så jag satte mig ner på den närmsta stenen och hämtade andan.

- Jag är ledsen för det där med Liam, sa Niall till slut.

- Det är lugnt, makten har bara stigit över huvudet på honom det blir väl så på oss alla om vi använder våra krafter för mycket, log jag.

- har du hittat dina ännu?, frågade han och fingrade på trädstammen som fanns på trädet framför mig.

jag skakade enkelt på huvudet visst hade det hänt saker när jag blivit arg som att rummet skakade. eller att det blev sprickor i marken om jag gick ifrån någon. men det var ingen speciell kraft eller var det det?

- du då har du märkt något?, frågade jag och log mot honom när han satte sig bredvid mig.

- konstigt nog så får du inte skratta nu men jag kan prata med djur och växter, sa han skamset och tittade ner i marken.

- växter?, sa jag frågande.

Han gick fram tilll trädet igen och viskade något och snart så var det som om trädet skakade på sig och löv föll ner mot marken. det var otroligt vackert att se dom olika färgerna på löven blanda sig med varandra innan dom föll ner mot marken och la sig runt Nialls fötter. 

- Det där var otroligt hur länge har du kunnat göra så?, skrattade jag och gick mot honom.

- någon vecka, sa han och ryckte på axlarna. Men det var inte därför jag tog dig ut hit. Jag vågar inte säga det rakt ut men jag tror nog detta kan hjälpa mig.

Han tog fram en gitarr bakom ett utav träden bakom mig och började sakta spela.

Jag log barnsligt stort.

- Shaf sanningen är att jag litar otroligt mycket på dig och jag vill vara mer än vän med dig. jag kanske har varit dryg eller en idiot mot dig förut men jag gillar dig så mycket.

- Niall jag...

Hans läppar trycktes mot mina, hans händer åkte ner för min rygg och mina åkte igenom hans hår.

 

När jag steg in  med Niall bakom mig var klockan fem. Louis och Zayn sprang tillsammans mot oss. det var första gången på länge jga har sett dom två tillsammans. kort där efter kom Liam, Harry och Andy.

- Vart brinner det?, skrattade Niall.

- Cari är borta, sa Louis andfådd.

- Vad menar du?, frågade jag häpet.

- Borta som i att hon inte finns på skolan längre. Kolla här, sa Zayn och visade en lapp för oss.

det såg ut som om någon hade ryckt bort henne från pappret. jag kände tårarna komma. Först Harry, nu har jag ställt till det med Niall och nu är Cari borta vad är de tsom händer egentligen?!

Nästa kapitel kommer imorgon jag lovar!♥ men nu får ni en oneshot skriven av denna underbara person

---

Press play and read this.

I had always dreamed that I would fly. That I would soar into wherever I was meant to be. That I would make a change in the world. Something along those lines, you know?

But then I met Harry and everything changed. I met the one boy who now means the world to me. Who knows if we were meant to be or if it was just an accident? Who knows anything these days? But he made me happy and he still does. He meant the world to me and I couldn’t live without him. Now life was being unfair, like it always was and they took Harry away from me. It wasn’t just short term, like when he left on tour. It was long; he was gone forever. I couldn’t do anything to help his journey away. I loved him so much and I wanted to be there for him, but I couldn’t. I know I’m being selfish, but life was taking him away from me. It’s the only argument I have, but he really did mean the world to me. I miss him in every way, the way he pulled my hair back when it was all over my face or the way he touched me passionately, yet gently because he didn’t ever want to cause me pain. His smoldering voice in the morning, or the way I caught him staring at me sometimes and admiring me. Everything he did, I knew he cared for me, every fight we had he always apologized first because he didn’t want his dignity to get in the way of whatever we had. He had cared about me that much.

But the way he died… It was awful. It was one of those slow deaths. The ones where you have to watch the person slowly rot away into something they were not. You could see the life in him slowly disappear. The spark that attracted me in the first place was slowly, but surely fizzling away. His laugh that was once contagious and music to my ears became a raspy croak or a cough even. But you could tell he was trying hard to stay strong. For me, his mom, his sister, his boys even. That kept us going, none of us ever broke down in front of him because we weren’t the sick ones. We weren’t the ones that could die any second. Yet Harry was the strongest of all. Every time he would wake up to me by his bed crying, he would reach his hand over, no matter how painful and hug me, bring me close to his body so I could feel his heartbeat and I could let my tears drop onto his body and explore ever curve, every bump, the way I did our first night. He always made us feel like dying was okay. That he would be off to a better place where we could meet him again and he would be waiting for us.

When the time came we knew it was going to happen. I could slowly feel his body turning cold and lifeless in my hands. “I love you doll, you do know that right? It’s no mystery, I shouted it out loud to all those paparazzi’s on our 5^th date. Remember? You mean so much to me and it hurts me to leave you, but I can’t do anything to slow this down. Take care of me; you know where my body goes after I leave. Take me there, only you. Don’t let anyone else come because it’s just you and me, it’s always been just you and me.” He wished for me to hold him. He wanted me to crawl into bed with me, when it was his time to go. He knew how much pain it would cause me, but he wanted to die happy. He wanted to die in my arms and when his body turned cold. I was strangely calm, the room turned into a blur and I could hear the boys and his family screaming his name, but I sat there, his head on my lap, calm.

Now this is where I stand. It was the words he first whispered to me, when we found out about his body. He asked me to free him at a place we loved, at a place that meant so much to both of us. It was where he had first asked me to be his girlfriend. The top of a mountain at our town, it was a short hike, but the view was beautiful. I looked over the view of our beautiful little town and its reservoir.  “I’ll never forget you” I whispered this to myself and I stuck my hand in his urn and let go a handful of Harry and watched him. He drifted in the wind, away to wherever he was meant to be. He was free and he had made a change in the world, my world. I let a slow tear run down my cheek and I laid my body down slowly to the grass and when I did, I felt Harry next to me. I could feel his strong arms wrapping around me and protecting me and I knew I was going to be okay. As long as I never forgot Harry.  

Listen to this song and read this:

It may be snowing outside but that didn’t matter. This moment was for me and my beautiful wife Hannah. She sways herself in time with me as her white dress falls perfectly, laying itself on the floor behind each step we take together. I hold her close to me. Close enough that I could feel her heartbeat against mine. I look deeply into her glittering eyes as they watch mine realize how blessed I am to be with such an amazing, cute, funny, sometimes clumsy and very beautiful person. Excuse me for saying beautiful too much, Hannah said its becoming a habit but that’s one word that I can use to describe her. Not only beautiful outside but shes also beautiful inside. I knew from the moment I seen her at that day on the beach that I had to spend the rest of my life with her. It felt like it wasn’t a choice. I plucked up the courage to go ask her out. Sadly, she rejected me at first but I followed her, telling her that I must be with her otherwise I would be heartbroken forever. She gave in and I took her on a date the night after. Maybe it was nothing special like going out for dinner or going to a party because people would start recognizing me and I didn’t want us to be crowded or for her to feel uncomfortable. We went on a nice walk on the beach we met at night. I told her about my life and she told me about hers. Our life’s may not be perfect but it was like nothing else mattered, whenever I was with her. Her smile is absolutely beautiful. Her smile makes me smile too. 10 years later we had our first child together, Darcy. I remember she ran in and started jumping on our bed screaming in happiness when she came to tell me. We tried for a baby for a while but that moment, I was in tears. I was so happy. When I came with her to the baby scan, I teared up even more. I used to constantly rub her belly during her pregnancy, she said I was getting a bit obsessed with it, haha! It was that moment when I seen my first child wrapped up all cosy in her little hospital bed that really hit me hard. Is this real life? Her little button nose, her tiny eyes resting, her mouth soft and her cheeks more rosy than ever. She was just as beautiful as Hannah. I couldn’t stop smiling. I always have that photo of Hannah holding Darcy for the first time in my back pocket.  We are one little happy family. We moved out the city not long after so Darcy could grow up in a better environment because with her Dad being in a successful band, it’s tough. We give her everything we can so she can be a happy and free child. Although we are quite strict because we want her to be safe and make sure she makes the best of herself. I love our family SO much but today, today is the day I got married to my beautiful wife. I have gave a lot of tears and the lads have cried a bit with me. I’m now dancing with my life. The most beautiful life in the world. There comes Darcy running along to join in with our dance. Everyone is watching this special moment. Thank you God, thank you for everything you’ve gave me. I’m blessed and I’m grateful. Thank you for giving me a beautiful family, successful career, such caring friends and thank you for making me a good person.

Thank you God, thank you.

Press play before reading.

“Stop it, Niall!”
“Please,” I heard myself say as I grabbed her hand, “Please don’t.”
She stayed still, my breath hitching as I waited for her to reply, “Why?”
Why? “Because, I love you,” I finally said, brushing my thumb against the back of her hand, “I need you.”
“Why are you only saying that now?” she said, barely a whisper.
“I…”
“Why couldn’t you say it when I needed to hear it?” she turned to me, eyes full of anger and frustration as she pushed at my chest, “When I needed to feel it!”
I furrowed my eyebrows and pulled her close, pressing her forehead to mine, “You never told me…”
She smiled warily, “I never knew I had to ask,” she sighed softly and I bit my lip, guilty. “I can’t…Niall, I – ”
“No,” I growled and kissed her. Hard. My hands settled on the small of her back as I tried to take back all that we had lost. Clinging onto the fabric of her shirt, trying to grasp whatever bits and pieces we had left, “I need you, I need you so much.”
She shook her head, “You don’t. I need you more than you need me,” she muttered, her hands balled into fists against my chest.
“That’s not true!” I said, hurt. “I need you more than anything.”
“Are you only saying that to get me from leaving you?”
I remained quiet and she shook her head, “Let me go, Niall…please,” my heart sank as her voice cracked, “Please let me go.”
I stared at her, “Is it because you don’t love me anymore?”
Her eyes widened, “I’ll always love you.”
“Then why – ”
“Because it isn’t enough! Don’t you see, don’t you feel, how much we’re breaking? Not a day goes by without us fighting! Why,” she fell to her knees, her head in her hands “Why can’t I remember a time where we were both smiling? Why can I only remember us fighting?”
I sank to her level and brushed my fingers against her hands, “We just got lost for a bit, please! We’ve gone through nearly two years, we can last another two! We can fix this, I can be better! I’ll be better for you – ”
“Don’t!” I pulled my hand back and she covered her mouth, unable to control her sobs, “I’m so scared, Niall. We fell too fast – I fell too far.”
“You didn’t, you didn’t!”
“We need to let go, we’re only getting worse…” she said through cries, “I need to breathe again.”
I pulled her to my chest, because I couldn’t watch her cry. Also because I didn’t want her to see me cry.
“What happened,” I muttered, “Why did it happen to us?”
“It’s my fault,” she said softly and I shook my head.
“Never,”
She looked up at me, eyes wet and red, “Please, Niall…”
I knew exactly what she meant. “You’re giving up,” I whispered to hide the breaking of my voice, “You can’t, you promised! We promised,” her shoulders shook and I shut my eyes tight, blinking my tears away as I anticipated the words I knew would break us both,
“I’m sorry.”

 

---

Skriven Av: ♥