Rock Me! Chapter 21
"Tack Allihopa ni har varit underbara!" Skrek Harry innan han steg av scenen.
De andra sa hej då lite längre men sedan steg de ner också och kramade om mig så att jag snart svettades också. jag hade ingen aning om hur varma de kunde bli under två låtar. fast de är sant att de springer runt och leker hela tiden också något som jag aldrig riktigt gjorde under x-factor.
Jag gick efter mina bröder till omklädningsrummet. De hade redan bytit om eftersom de är rekord snabba efter att ha haft föreställningar i minst två år nu. De skrattade och pratade för fullt och visade inga tecken på att vara trötta vilket jag alltid var efter uppträdanden.
"Du ska ju öppna nästa konsert, glöm inte det!" sa Niall och kastade sin mick till mig.
"Glöm inte att sjunga nästa gång." sa jag eftersom han glömt texten till en av låtarna.
"Ey jag gjorde mitt bästa." sa han och lipade.
Jag skrattade bara och samlade ihop resten av mickarna och gick sedan till Steve som hade arbetet att hålla reda på mickar. ganska tråkigt skulle jag säga men han gillade det, han sa att man fick bästa platsen att se konserten ifrån, vilket var sant han stod prescis så att han kunde se allt pojkarna gjorde.
när jag gick ut till bilen så hörde jag ett morrande igen. jag hade helt glömt bort det som hade hänt utanför hotellet men nu kom minnet tillbaka och jag tittade omkring mig men allt jag såg var en tom och mörk bakgata. jag ryckte på axlarna och fortsatte att gå mot bilen när morrande kom precis bredvid mig. jag tittade ditåt och kollade in i ett par bruna stora ögon, pälsen var lika brun som ögonen och jag skrek.
jag fick ont i halsen av hur högt jag skrek men jag kunde inte sluta och jag kunde inte titta bort ifrån odjuret, ifrån monstret.
Jag måste ha svimmat för när jag slår upp ögonen så står en snygg kille över mig.
"Mår du bra?" frågade han.
"Ja?" svarade jag även om det lät mer som en fråga. "Såg du en stor hund?"
"Har du förlorat din hund?" frågade han och tittade runt omkring sig.
"Nej, den överraskade mig och den var obehaglig." sa jag. "Förlåt vad elak jag är, jag heter Calli och du är?"
"James." log han och skakade min hand.
"Fint namn, kommer du härifrån?"
"Nej jag föddes i Sverige men har åkt runt sen jag var tio." svarade han. "Dudå?"
"Jag är ifrån... äsch det spelar ingen roll jag är ifrån lite över allt men just nu bor jag i... jag borde inte berätta det jag mötte dig nyss." sa jag med ett skratt.
"Calli?!" skrek Zayn och kom ut ifrån byggnaden. "Vi har letat efter dig din skitunge vi ska åka." sa han.
"Bilen står där borta gå i för väg jag ska bara prata klart med..." jag pekade emot James men han stod inte där längre, han var försvunnen. "James"
"Okej hälsa din låtsaskompis kom med nu." skrattade Zayn och drog med mig till bilen.
"Jag lovar det var världens största hund varg!" sa jag vid matbordet.
"Och den hade stora bruna ögon? skulle inte tro det Calli" sa Liam och log.
"Det är sant varför tror ni mig inte! den var jätte läskig!"
"Vi tror dig det låter bara overkligt med en hund, eller varg som är stor nog att vara i ögon höjd med dig och morra så där konstigt. plus en varg skulle aldrig ta in sig i staden som är full med folk." sa Louis.
"Tro vad ni vill men jag ljuger inte." sa jag och sköt fram hakan.
VI lämnade ämnet och pratade vidare om andra saker men mitt huvud var fast vid vargen. och James. hur hade han bara kunnat försvinna så där och jag trodde inte en sekund på att han var låtsas och något som jag bara fantiserat ihop eftersom jag svimmat.
"Ska du ha den där?!" frågade Niall när jag inte ätit på ett tag.
"Äsch ta det." svarade jag med ett leende och sköt tallriken till honom.
"Jag tror på dig, när jag var ute förra veckan så såg jag en stor brun varg försvinna bakom husknuten. Jag trodde bara att jag såg i syne eller att jag druckit en för många öl. men jag kan inte undvika det längre. det stämmer Calli men vad ska vi göra med den infromationen?" viskade Niall.
