Rachelsnoveller

Med alvedon i handen och täcket i andra gick jag in till mina föräldrarsrum. jag drack upp och la mig ner emellan mamma och pappa. pappa bäddade om mig och snart sov jag tungt. eftersom jag somnat sent vaknae jag inte försen klockan ett. pappa var då på jobbet och mamma åkte precis när jag kom ner på botten våningen. jag gnuggade mig trött i ögonen medans jag tog frukost. äggröra och apelsinjuice var kanske inte den bästa frukosten men den fick duga. musiken dånade högt i vårt hus och jag sjöng högt mellan tuggorna. jag klädde på mig och packade en väska med bikini, handduk, skor och en stor pösigtröja. jag sminkade mig och gjorde håret fint. efter ett tag nickade jag åt min spegelbild, nöjd med vad jag hade åstakommit. strande låg inte så långt bort från mitt hus så jag kom snabbt dit på tio minuter.
- Ryan!, det var Hanna som skrek.
- Vad är det?, sa jag surt eftersom jag ville vara själv idag.
- Det är värsta publiken idag, sa hon och log stort.
Jag gjorde i ordning musiken tills jag kom fram till den lilla scenen längst bort på stranden. alla applåderade när jag gick upp. jag hade uppträdit på den här scenen i fem år. jag hade börjat när mamma bad mig vara med som bakgrundsdansare till någon B-kändis. jag hade blivit förälskad i att dansa så jag hade fortsätt att dansa sedan dess. det var därför jag stod på scenen och hade fått en publik. det hade börjat med två och sedan blivit mer och mer. Hanna satte på musiken och jag räknade neråt från åtta. det var ingen svår dans men ändå fick jag ont i benen. alla applåderade när jag gjort tre framträdanden. alla la pengar i en burk som Hanna höll fram. Medans jag böt om till bikini så räknade hon ihop pengarna.


- 200 dollar! wow du är ju jätte duktig Ryan, sa hon och log stort mot mig.
Jag nickade och gick ner i det varma vattnet. Hanna suckade och tog tio dollar och la ner resten i min väska. Jag vinkade hejdå innan jag gick tillbaka till badet. jag tog några simtag innan jag doppade huvudet. sminket rann och håret klistrade sig mot mitt ansikte. Livet var skönt att leva när man inte brydde sig. jag flöt omkring medans jag tänkte. jag hörde hur någon pratade och hur en båt kom närmare. jag slog upp ögonen och jag hann se en liten bit av båten innan vattnet slöt sig runt mig. strömen förde mig bakåt mot propellern. Jag skrek, vattnet åkte ner i lugorna och det sved. det blåa vattnet och båten var allt jag såg. JAg kände hur något skärde mig. det gick otroligt snabbt och snart skiftade det blåa vattnet i rött. smärtan som strömade genom kroppen var inte så stor som jag trodde den skulle vara. jag kunde inte andas och det sved, sved värre för varje sekund som gick. jag sjönk. jag var inte rädd, jag ville dö. det var så fint undervattnet och på något sätt var jag lycklig. en arm kom ner följd av en överkropp och sedan en underkropp. armarna slöt sig runt min mage och vi var så nära botten att min räddare sköt ifrån från sanden för att komma upp snabbare.
Luften strömmade in och jag hostade ut vattnet som låg i lungorna. trotts att vattnet varit varmt och luften runt mig var varm så frös jag. jag skakade på huvudet och ville bli av med bilden av mitt blod och vattnet som varit så fint att jag velat dö. min räddare satt bredvid mig, han la en filt runt mina axlar och tittade forskande på mig. jag var fast i mina tankar och hörde inte ett ord av vad dom på båten sa. mitt liv var urbalans och ändå satt jag bara där.

Detta hade hänt en gång när jag var liten. jag var sex år när jag hamnat undervattnet fast då hade jag inte gjort illa mig men ändå hade jag som barn sprungit upp på stranden och börjat skratta medans pappa hade trott att jag blivit galen. men han hade släppt det efter några minuter och sedan hade vi gått hem. men så var det inte nu. nu satt jag i en båt med främlingar och visste inte vad jag skulle göra.

Han lät sin hand åka över min blick.
- Mår du bra?, jag ryckte från varande på axlarna.
Han tittade på min arm och lät fingrarna lägga sig på mitt sår.
- Aj, lägg av!, skrek jag och ville spy av smärta.
- Kan jag få rengöra det, han skrttade och tog upp en förbandslåda.
Han händer tog snabbt hand om mitt sår. Han la snabbt på bandage och gav mig några tablettersom jag svalde snabbt. jag tittade runt på båten. det satt tre personer som alla tittade på mig. Han som räddat mig hade brunt hår och var lång och log stort. sedan en killa som hade brunt hår och hasselbruna ögon. Han liknade någon men jag kunde inte säga vem. Den sista hade gömt håret under en keps och han tittade på mig med snälla ögon.
- Speachless huh?, killen med hasslesbruna ögon´skrattade. jag blinkade ett par gånger innan jag nickade och började fnittra.
- Hur mår du?, killen med kepsen tittade på mig med oroliga ögon.
- jag mår dåligt men jag har mått mycket sämre, sa jag och visade tummen upp.
- Okej jag heter Chaz(sa killen som räddat mig). Det där är Ryan (sa han och pekade på killen i kepsen som nu vinkade generat), och det där är Justin (det var han med dom hasselsrbuna ögonen). Vad heter du?
- Ryan sa jag och log.
- vad är det?, frågade Ryan och började skratta.
- Haha nej jag heter också Ryan.
Jag gjorde en high five med Ryan och tackade sedan Chaz för att han hade räddat mig.