Rachelsnoveller

Jag sprang upp för trapporna bara för jag kände inte för hissmusiken. den musiken och jag var ingen bra kombination. jag skrattade för mig själv och öppnade dörren till pappas kontor. han log mot mig och jag började genast slänga mig över papprena som låg på bordet. jag sorterade dom och la dom i sina rätta filer. när jag var klar så gick jag och hämtade klienten som väntade utanför. det var en dansare det såg jag direkt så jag log stort mot honom och kom på att det var Anton. när han hade satt sig ner vid pappas skrivbord kunde jag inget annat än att le fånigt åt honom.

- så Anton Payne, hade jag hört rätt? så dom var bröder.

- Ja det är jag det,sa han och log.

han och pappa diskuterade och pratade om allt möjligt och när Anton sedan försvann ut för dörren så skyndade jag mig att plocka undan ännu en gång på skrivbordet.

- Så du gillar Anton va?

- haha nej jag älskar Justin och föresten så var det där en blick som sa jag hade rätt. för jag trodde han var Liams bror och ta da han var det, sa jag och lipade mot pappa.

- är inte du lite för ung för att älska någon?

- nej jag är inget barn.

efter jag sagt det så var det som om jag såg ett bildspel. hur en kniv drogs, ett skrik, blodet och snart stod jag där darrandes och indränkt i blod. pappas hals var öppen och magen hade stora knivhugg som det strömade blod ifrån. jag släppte kniven och kände gråten komma. jag hade blivit så arg och nu... nu...

mina hjärna kunde inte tänka längre. jag ställde mig upp och sprang. jag sprang det fortaste hem och jag tror ingen såg blodet som blod. jag tror det mer var som rött tyg som blandade sig med det vita linnet och dom blåa jeansen jag hade på mig. jag ryckte upp dörren och stormade in för att låsa dörren och pusta ut med ryggen tryckt mot den. jag skakade och jag tror att jag fortfarande grät. jag hade gjort det igen. precis som med mitt ex ohc min bästis. fast du hade jag mått bra och ett lyckorus hade genom borrat mitt hjärta oc hnu kände jag bara smärta, sorg och hur frustrerad jag var. jag såg hur Ryan kom ut i hallen. han skulle säga något men stängde snabbt munnen när han såg mig stå där helt blodig och gråtande. han skyndade sig fram till mig och ropade på Justin. hanhjälpte mig upp på benen men jag skakade så mycket så Ryan bärde nästan mig. när Justin kom och såg mig fick han tårar i ögonen.

- Det är lugnt det är inte mitt blod, fick jag hest fram.

killarna tittade stor ögt på mig. jag visste att nu var det bara en tidsfråga innan polisen kom hem till mig och frågade ut mig och jag ville inte. jagkunde inte möta dom igen. dom visste vad jag hade gjort förra gången.

jag förklarade för Justin och Ryan och båda nickade och snart lös Justin upp.

- Jag har ett ställe. ett hotellrum. Ryan packa och Ryan hjälp henne okej jag ska bara fixa lite, vi båda nickade. packingen gick snabbt och det gick i fyra väskor. jag tog en snabb dusch och böt kläder. Vi tog Justins bil som stod på baksidan och sedan åkte vi. precis när jag tittade bakåt för att vinka av huset såg jag hur polisen kom.

- Ni har precis hjälpt en brottsling. jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände något med er, sa jag och kände gråten komma igen.

- Vi hjälper dig, du skulle behöva döda oss om du inte ville ha våran hjälp.

- men nu kan ni dömas också, sa jag och torkade bort tårarna.

Justin skakade på huvudet och ökade farten. när vi kom till hotellet så ringde Justin Scooter och jag vet faktiskt inte om han berättade om mordet. men jag visste det och har alltid vetat det, jag är en mördare. jag föddes för att mördas. jag låg på sängen och hörde hur mitt eget hjärta slog snabbt. en smärta illade upp från handleden och upp till min axel. när jag tittade ner såg jag hur den lilla kniven blänkte av mitt blod. jag skrek högt. Jag slängde iväg kniven som satte sig fast i väggen och sprang mot badrummet där jag tog hand om såren. jag hade skärt mig flera gånger utan att veta det. jag rös vid tanken att dö i sömnen utan att veta det. för att distrahera mig så spelade jag på mobilen. Justin och Ryan satt nere i entrén och pratade och väntade på Scooter. jag vågade inte vara ensam men jag vågade inte gå ner och se dom dömande blickarna. jag slutade spela och satte mig skakandes i sängen igen. jag stirrade på kniven. hur många hade jag dödat? det var fler än tre nu. det var bara det att jag aldrig berättat om dom andra. som min matte lärare eller grannarnas son. jag skakade bort bilden på alla döda personer och svalde hårt och klistrade på det där stora fake leendet. precis då kom Justin in följd av Ryan och vad jag antar var Scooter. alla tre tittade på kniven som hade hamnat bredvid dörren.

- Jag kan förklara, sa jag och log snett.

Alla blickar gjorde mig nervös och det stack i såren på handleden.