For Sickness Kapitel 7
Jag stirrade på dörren och sa meningen igen. Så fort jag kom till mitt bekännande så stannade orden och jag fick börja om. Jag började om och precis när jag kände orden komma upp ur strupen och början av mitt bekännande kom så kände jag en varm hand på min axel. Jag hoppade till så hastigt att jag nästan åkte in i dörren. Jag började gråta hysteriskt och bara stod där och grät samtidigt som synen blev suddigare.
- Jag sa ju att vi inte skulle skrämma henne, sa Ryan och tittade medlidande på mig.
När jag hörde honom säga det grät jag ännu mer och nu var det en blandning av lättnad och skräcken över att dom skrämt mig. Hjärtat bultade så hårt att jag trodde det skulle hoppa ur bröstet och fly sin väg. Justin gick fram till mig och kysste min kind innan han lyfte upp mig och bar in mig i vardagsrummet där han satte sig ner med mig i sin famn. Jag snyftade och flämtade efter andan. Ryan la mina ben i hans knä och sedan satt vi så i några timmar. Ryan masserade min fötter och Justin strök undan mitt hår och pratade lugnande med mig. Jag hade blivit skrämd många gånger och detta var ingenting emot det men ändå blev jag lika rädd varenda gång.
När det gått två timmar och jag nästan inte grät längre gick Ryan ut och tog ett samtal. Justin pussade mig på kinden igen innan jag pressade mina läppar mot hans.
- Jag har saknat dig, mumlade jag mellan kyssarna
Justin kramade om mig hårt. Jag fick genast panik över vad dom skulle tycka om mig. Jag hade gjort två hemska saker och hade varit på väg med ett tredje. Tänk om dom inte förlät mig och vi slutade vara vänner. Dom hade varit dom enda vännerna förutom Hanna jag hade haft sedan efter morden. Jag kysste Justin en gång till innan Ryan kom in.
- Ry vad hände?, frågade han och satte sig ner på samma plats igen.
- Jo... jag är inte den tjejen ni tror jag är, tystnaden steg i rummet.
- Jo allt började för tjugo år sedan då min morfar började råna. Ganska oskyldigt fast många gånger och han överöste familjen med gåvor och annat och betalade igen alla skulder. När han dog av att ha blivit skjuten av en polis tog min morbror över. Han var sjuk... psykiskt. Han mördade sin egen fru och sina tre barn. Sköt dom i huvudet vid tinningen. Sedan grävde han ner sig själv efter att ha mördat ett fåtal personer i allmänheten. Han klöste ur sina egna ögon och slet av sig sina egna naglar. Min mamma... det var hon som hade planerat bilolyckan bara att det blivit fel eftersom vi egentligen inte skulle varit där. Min syster hon var väldigt liten men otroligt våldsam. (jag visade dom ärret som gick från armbågen upp till axeln och ner längs hela ryggraden). Och jag...
Jag stod upp och skakade. Jag var så rädd för allt.
- Ry vi bryr oss inte.
Orden gjorde ondare än var jag trodde dom skulle göra. En gång hade jag skämtat om det med Hanna och då hade det inte gjort lika ont. Min familj var helt retard och allt från min mammas sida. Det var en hjärnsjukdom som spred sig i familjen. Jag hade bokat doktor tid i mitten av september för att kolla upp det närmare men nu blev jag nästan rädd för det. Jag ville veta men ändå inte och speciellt inte om inte Justin ville veta. Jag sjönk ner i soffan igen och kände mig dum för jag hade berättat. Jag ville lägga mig i min säng och krypa ner under täcket och komma ut där ifrån efter tre veckor. Varför hade jag ens försökt berätta? Jag hade velat rädda dom från något jag inte kunde styra över. Jag blev rädd för mig själv.
- Vi vet redan, mitt blod frös till is.
- Din pappa berättade så vi vet om morden. Både på din bästis Zoey och på ditt ex Tony. Vi vet att man ska hålla sig undan om du blir riktigt arg eller riktigt besviken. Men Ryan det är lugnt vi bryr oss inte, Justins ord både retade upp mig och gjorde mig lugn.
Jag nickade och kysste honom. Vi satt och pratade ett tag men alla hade blivit på sömn humör. Vi gick och la oss i min säng. Jag låg i mitten och var riktigt trött.
Justin strök bort mitt hår och kysste min hals så jag rös till. Jag vände mig mot honom och log stort innan han kysste mig och tog min hand. Till slut somnade vi alla tre men det var inga problem ingen skulle ändå protestera. Pappa jobbade, mamma var borta på affärsresa och Hampus hade åkt till New York vi sov till sent nästa dag. Jag vaknade först och därför byte jag om i rummet med dom sovande killarna och sedan gick jag och borstade tänderna och sminkade mig.
haha erkänn att du fick x:ena av mig ;)