Rachelsnoveller

- Kommer han klara sig?, frågade Kenny när vi satt i väntrummet.

jag nickade men jag var inte säker. han hade varit så svag och den här gången kunde han inte spela stark längre.

- Vi är inte säkra men vi hoppas att han blir bättre snart, sa en läkare som kom förbi oss.

jag började skaka och tittade mot Justins rum som låg nära väntrummet. jag oroade mig för honom. jag hade konstant ont i kroppen av att inte ligga och vila men jag brydde mig inte. Justin behövde mig den här gången och jag skulle inte svika honom. Han hade väntat hos mig när jag legat på sjukhuset. varenda gång hade han väntat med oro om jag skulle klara mig och nu satt jag här och jag var frisk och måde ganska bra. jag skulle inte svika Justin. Jag slutade skaka och lugnade ner mig själv så mycket som det gick. jag tittade på dörren och undrade hela tiden om han skulle bli bra. jag skulle inte kunna leva vidare om han dog. aldrig se honom le igen, aldrig kyssa honom, aldrig säga att jag älskade honom och aldrig mer kunna leva med honom. jag torkade snabbt bort tårarna och drog ett djupt andetag och slutade tänka. Kenny la sin hand på min.

- Åk hem och ta hand om dig lite jag ringer om det blir nåt, sa han.

jag tänkte protestera men på hans blick så var det inget att protestera mot. jag nickade sakta och tog Kenny's bil hem. jag åkte sakta och snart var jag hemma. det var som om allt gick i slowmotion när jag kom hem och Justin inte kysste mig välkommen. jag tog en dusch och dorg på mig några kläder som inte var lika varma. det var 35 grader ute fast det bara var mars.

(Mirandas Outfit)

Jag gick till kennys bil och åkte iväg för att hällsa på hos Justins morföräldrar. jag stannade bilen och gick in. jag knackade inte eller ringde på utan jag gick bara in och in i köket direkt. Diane satt med Ashley och läste tidningen.

- Hej, sa jag och lyfte upp Ashley och kysste hennes panna innan jag satte mig ner mitt emot Diane.

- Jag hörde det med Justin och dig.

- Det är lugnt Diane du kunde inte gjort nåt, sa jag med ett stort leende för att undvika tårarna som ville rinna ner  för Justins skull. jag vaggade Ashley till sömns i min famn för att undvika Dianes ögonkontakt.

- jag kunde bett Justin att inte berätta den där lögnen. Han ljuger aldrig, sa hon.

Jag nickade och tryckte bort sorgen inom mig. kroppen protesterade åt att jag höll i Ashley, åt att jag rörde mig, åt att jag satt och pratade. jag ställde mig upp och gjorde en dålig ursäkt om att jga var tvungen att åka tillbaka till sjukhuset. Jag gav Ashley till Diane och gick in i Bruce på vägen ut.

- Förlåt, mumlade jag och försvann ut.

jag pressade undan tårarna som försökte komma ut. jag skakade bort dom och tittade på vägen framför mig. jag hade fem minuter kvar till sjukhuset men jag lät mig inte tänka utan jag satte på radion och sjöng med och läste på varenda skylt jag åkte förbi. jag svängde och ökade farten. min mobil började ringa och jag svarade innan jag kollat vem det var.

- Miranda... Justin opereras nu.

- Va?!, jag höll på att köra av vägen men kontrollerade allt snabbt.

- ja han åkte precis in.

- jag är där om tre mintuer.

sa jag och la mobilen i sättet bredvid. jag ökade farten ännu mer och svängde in på parkeringen. jag hoppade ur bilen och låste den samtidigt som jag började springa mot entrén. såklart kryllade det av papparazzis överallt. jag svalde hårt och höll undan tårarna hårdare. jag andades sakta och började gå. jag ville inte prata med dom men jag gick rätt in i havet av dom och gick med bestämda steg mot sjukhuset. dom tog bilder och skrek mitt namn jag bara gick förbi. som vattnet öppnade sig för Mose'. jag gick in och upp för några trappor. jag orkade knappt gå men snart var jag uppe och snart satt jag ner. jag la huvudet i händerna och skakade. jga trodde jag skulle falla ihop eller svimma men inget hände förutom att jag såg suddigt.