For Sickness Kapitel 11
Ryan kom ut efter några sekunder. Han tittade lättat på mig och log sedan. Han gav mig en lapp. Det liknade en av pappas antecknings papper. Helt blått och luktade mint. Jag log stort innan jag ens tänkte på att läsa. Jag vek ut den och insidan skrämde mig inte den minsta jag hade fått tusen såna här under mitt liv.
Kommer tillbaka om tre veckor hoppas killarna kan stanna längre så du inte blir ensam
My little Princess
jag log fånigt åt det pappa skrivet och sedan stoppade jag lappen i bakfickan. Såklart hade jag överreagerat som vanligt men han var allt jag hade kvar av min familj. Jag tog Justins hand och sedan Ryans. Jag hoppade fram mellan dom och det såg verkligen ut som om vi var en familj vi tre. Jag var dottern såklart och det såg ganska löjligt ut men jag var minst ett huvud kortare än både Justin och Ryan.
När jag tänkte efter så började skolan snart. Usch den hemska idéen om att skolan skulle börja gjorde mig illamående. Om precis tre dagar skulle den börja och jag hade ingenb vän överhuvudtaget. Vad fan var fel på mig? Tänkte jag och den irriterande rösten i mitt huvud svarade. Har du glömt du mördade både din pojkvän och din bästis. Jag slog mig själv i pannan och suckade högt.
Dom där tre dagarna var med som tre timmar. Jag hade jätte kul med Ryan och Justin och dagen förre skolan började så skulle såklart Ryan få värsta idén att busa med grannarna. Vi hade somnat med tre och klockan väckte mig vid sju. Jag stängde av larmet och gick som en zombie fram till kläderna. Jag drog sakta på mig kläderna och märkte knappt när Justin busvisslade när jag drog på mig jeansen och tröjan. Jag drog på mig dom beigea klackskorna och tuperade håret innan jag satte på mascara, foundation, läppglans och ögonskuggan samtidigt som jag borstade tänderna med fingret så jag fick det där vita leendet som lärarna ville se. Jag drog på axelväskan som var fylld med en liten radio, smink, skivor och tre gosedjur som skulle sitta i skåpet samt en affisch på Justin samt en liten spegel och en affisch på One Direction. Jag skrev en lapp till killarna och låste dörren innan jag gick till skolan. Jag tänkte på en låt för att tiden skulle gå snabbare men allt jag kom på var Your love is my drug med Ke$ha
Maybe I need some rehab
Or maybe just need some sleep
I got a sick obsession
I'm seeing it in my dreams
I'm looking down every alley
I'm makin' those desperate calls
I'm staying up all night hoping
Hittin' my head against the wall
sjöng jag lite halv högt och tänkte på Justin igen. Jag log och snart var jag i skolan. Tegelväggarna var som ett fängelse fullt med läxor och flickor som har anorexia. Jag rös vid tanken på badrummen men skyndade mig in och gjorde i ordning mitt skåp innan någon annan av min klass kom. Att bli utstirrad var jag van vid men inte på nära håll och inte instängd i ett klassrum. Jag tog ut historia boken och skyndade till klassrummet. Det enda som faktiskt var bra detta år var att en ny tjej skulle komma till klassen med henne tre bröder. Alla var lika gamla efter som dom var fyrlingar. Men tjejen Mila hade jag tänkt bli vän med eftersom hon inte visste att jag var en mördare. Jag slog mig ner längst fram i klassrummet närmast fönstret och spenderade dom närmsta tio minutrarna med att titta ut och tänka på mitt hus som låg en kvart bort. Jag undrade om Justin hade vaknat eller om Ryan hade bombat huset. Den tanken fick mig att skratta men jag rycktes snart ur mina tankar när någon satte sig ner bredvid mig. Hennes is gråa ögon tittade igenom mig från huvud till tå och det blonda håret åkte över hennes ansikte som om en vind blåste i klassrummet. Hon var konstig men dom vänliga fräknarna som var över hennes näsa och en liten del av kinderna berättade för mig att hon var helt normal.
- Hejsan jag är ny jag heter Mila Linkusson och är från Sverige.
- Hejsan jag heter Ryan Adams och nej jag är inte släkt med den Ryan Adams det bara blev så, sa jag och skrattade.
Hon log stort och visade att hon hade en lila tandställning.
- Jag tror vi kommer bli bra vänner Ryan, sa hon och klappade mig på axeln.
lektionen började och Mila fick gå upp och presentera sig för att sedan sätta sig på sin plats bredvid mig sedan. jag fick reda på att vi skulle ha samma lektioner hela tiden och att vi båda hade spanska som andra språk fast hon egentligen skulle ha hjälp i svenska. Mila var precis som jag. envis, vacker och på något sätt fanns det något som inte stämmde. efter skolan föjde hon med hem och träffade Justin och Ryan. hon började skratta när hon märkte att Ryan och jag hade samma namn. där emot visste hon inte att Justin var känd men det spelade ingen roll och snart var vi alla fyra bästa vänner. det var skönt att veta att jag nu hade någon i skolan som jag kunde prata med så nu såg jag fram emot dagen efter. Mila gick hem runt sju och Justin och jag bestämde oss för att ha en dag ute. det blev en romantiskt middag och sedan spelade han favorite girl till mig i parken med en gitarr som han lånat från en gatuspelare. alla applåderade när han va rklar och han hade gett pengar till gatuspelaren sedan hade vi gått till stranden och satt oss vid bryggorna där vi hade fotbadat och pratat och kysst varandra. en lugn kväll där jag egentligen skulle ha pluggat.
- Jo Justin pappa är iväg och kommer inte försen om typ tre veckor skulle du kunna tänka dig att du och Ryan stannade längre?, frågade jag och tittade på Justin som log stort.
- Jag tror nog vi kan fixa det och jag kan alltid ha min konsert här då istället för i mitten av turnén.
- Vänta vilken turné?
- den jag skulle berätta för dig om typ en vecka, sa Justin och kliade sig i nacken och såg skamsen ut.
jag vet blev värsta weird färg i slutet men nästa gång är allt tillbaka till normalt. hoppas ni gillade kapitel 11 nästa kommer ut imorgon ;)
najs, börjar bli bättre och bättre ;) bilden du la upp är en jätte bra serie jag såg för länge sen :))
