For Sickness Kapitel 14

jag skakade bort bilden på alla döda personer och svalde hårt och klistrade på det där stora fake leendet. precis då kom Justin in följd av Ryan och vad jag antar var Scooter. alla tre tittade på kniven som hade hamnat bredvid dörren.
- Jag kan förklara, sa jag och log snett.
Alla blickar gjorde mig nervös och det stack i såren på handleden.

 

Justins perspektiv

Hon hade skärt sig, dödat sin pappa och samtidigt bett mig om en tjänst som skulle rädda hennes liv men sätta mig i fara. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag älskade Ryan det gjorde jag verkligen men jag kunde leva med det här. Jag gick ut igen och lät Scooter ta hand om det här han var den vuxna inte jag. Jag hade sett hur rädd hon var hela tiden. Hon var rädd men hon hade gjort det här förut men vad var skillnaden nu? Jag svalde hårt. Jag hörde en dörr stängas och såg Ryan komma emot mig. Hennes hår hade fortfarande blod rester i sig fast hon hade duschat.

- Hur fan kunde du?!, det första som kom upp i mitt huvud.

- Men du sa att det skulle...

- jag vet vad jag sa! Ryan jag litade på dig. Jag trodde du hade ändrats, jag såg hur en svart färg la sig över hennes ögon så det var så här det blev när hon dödade. Skulle hon döda mig nu mit i hallen med Scooter bakom oss. Skulle hon verkligen kunna det? Och där försvann det svarta.

- Fyfan Justin.

Hon vände på klacken och gick tillbaka till rummet. Jag sprang efter henne. Jag visste att det var slut men jag ville hålla henne i mina armar och kyssa henne. Men jag kunde inte hon var en mördare. Hon vände sig om mot mig när jag tog tag i hennes axel. Hon örfilade mig och slängde dörren i ansiktet på mig. Nu var hon inte mitt problem men jag skulle alltid älska henne.

Ryans perspektiv

 

Jag skulle nog hata mig själv för evigt nu. Jag stötte bort den personen jag älskade mest. Jag brydde mig inte vad som hände nu. Faktiskt så vet jag inte vad som hände. Scooter frågade och jag svarade helt ärligt efter det kommer jag bara ihåg att jag somnade. Men när jag vaknade hade det gått fem dagar. Polisen var inte efter mig och jag var i ett rum jag kände igen. Jag kliade mig i hårbotten och gäspade stort.

- Ryan du har vaknat vad bra. Jag trodde du hade dött, sa Selena och fnissade.

Jag ryckte till men sedan kom jag ihåg. Jag hade varit i rätten och fått sitta i tre dagars fängelse och sedan böta en miljon. Det var små pengar men det betalade jag gärna om domaren blev nöjd. Efter det hade jag flyttat in hos Selena och hon visste nu att pappa dött och jag var ensam, ingen kvar i min familj och hon visste även att jag och Justin hade gjort slut. När jag tänkte det gjorde det ont i bröstet.

- Just det jag fick den där Payne pojkens nummer han ville att du skulle ringa så snabbt som möjligt.

Jag nickade och skickade ett sms istället.

 

Hejsan du ville något? <3

Ja jag undrar om du ville komma och sova över här ett tag om du tröttnar på bossen

Haha till skillnad från dig så är hon min bästa vän :P

visst men kommer över idag jag skickar min bror att hämta dig

Okej <3

den dagen så rensade vi Selenas garderob för att hitta en klänning och sedna lite andra kläder jag kunde ha på mig när jag bodde hos Payne pojkarna. jag kunde inte tänka mig att jag skulle möta One Direction. när jag till slut hade packat ner Piggy min lilla gosedjurs gris så var jag klar. jga hade med mig Piggy överallt och hon hade blivit min trygghets punkt nu med all död. jag hörde en bil köra upp och hur någon pratade med vakterna. jag praktiskt taget slängde ner väskan från övervåningen och åkte ner på räcket. när jag öppnade dörren möttes jag av bruna ögon som tittade snällt på mig. han tog min väska och sedan min hand. jag stirrade in i hans ögon så fort jag fick chansen men jag log hela tiden.
- Liam Payne, sa han och skakade min hand när vi satt i bilen.
- Ry-Ryan Adams, sa jag och log.
- Så Ryan hur kommer det sig att min lille bror vill ha dig hos honom?, Liam var arton år och ändå om det skilde två år mellan oss så blev jag förälskad i honom på ett ögonkast.
- uhm... min... pappa dog för ett par dagar senare och Anton vill väl bara veta att jag mår bra, fick jag fram.
- Jag är ledsen, sa han och jag såg smärtan i hans ögon.
- det är lugnt det var inte precis ditt fel, sa jag coh såg pappas lik framför mig.
bilresan till Payne huset tog lång tid men det fick jag prata med Liam på. jag frågade om One Direction och om hans familj och han frågade mig en massa. vi kom ganska nära varandra även om jag visste att jag inte kunde bli ihop med honom så lockades jag av den där härliga känslan i magen när jag såg honom le. när vi stannade så tog han min hand och min väska i den andra handen. jag stängde dörren efter oss och jag slogs av lukten av bakade bullar och Liams parfym. jag log stort och kände mig redan som hemma. allt var ganska littet men det kändes mysigare och Liam visade mig upp till mitt rum. Jag skulle få Liams rum och sedan skulle han och hans bror dela. jag log åt det medans Liam gjorde i ordning rummet medans jag stod i dörröppningen och tittade på med ett leende. när han var klar och gick förbi mig gick han så nära. och när han vände sig om var det några centimeter ifrån våra läppar men sedan gled jag in i rummet och tackade honom för hjälpen.
2011-12-24 | 00:36:25
Kategori: For Sickness [avslutad] - (0) Kommentarer

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:



    Till startsidan

    Hejsan detta är min novellblogg där jag skriver om dom artister som jag gillar! <3