Rachelsnoveller

jag släppte händerna och lät honom styra min kropp för några sekunder. när kyssen tog slut så gick han. jag visste inte vad jag skulle säga men när han vände sig om i dörröppningen log han. han gillade mig. glädjen for igenom mig och sedan tänkte jag på Mila vad hade hon menat med att ingen ville ha henne. hon var min vän. sorgen kom tillbaka och jag höll undan tårarna samtidigt som jag föll ner i en orolig sömn igen.

---

Antons perspektiv

veckan som följde så försökte jag och Liam att muntra upp Ryan.  När jag var där såpratade vi mest och hon skrattade jämnt fast smärtan speglades i hennes ögon. men hon gillade att ha mig där och prata med. även om vi pratade om allt förutom skolan och om hennes drömmar. hon pratade gärna minnen och ville oftas höra skämt. men jag såg jämnt smärtan och sorgen i hennes ögon. när Liam var där inne så visste jag inte vad dom gjorde men oftas lämnade han rummet andfådd och lite svettig. men han log jämnt och det samma gjorde Ryan när jag sedan pratade med henne. hon pratade även ganska mycket med Niall och Harry när hon inte ville prata med oss. men hon hade mycket sorg i sig och jag tror att hon pratade gansak mycket sorg med Niall och Harry. mer än vad hon gjorde med Liam och mig.


Liams perspektiv

det knackade på dörren och Ryan tittade upp, för ett ögonblick såg hon orolig ut men sedan såg hon mest arg ut. jag gick ut ur rummet och skickade in Anton jag vågade inte lämna henne ensam. jag öppnade ytterdörren och in kom Bieber. han såg orolig ut men samtidigt väldigt arg. som om en nyhet hade kommit och han inte fått veta.
- Så hur mår hon?, frågade han.
- hur skulle du må om din pappa och bästa vän dog?, sa jag argt.
- jag bara ville veta om hon..., sa han och tittade mot dörren som Anton kom ut genom.

Justins Perspektiv

jag tittade på killen som kom ut ur hennes rum och jag hann se henne. hon låg på rygg i sängen och hade huvudet överkanten så hennes hår nuddade golvet.
- Men jag sa ju att....
Hennes röst dog bort när killen stängde dörren.
- Vem är där inne?, frågade jag nyfiket
- hon videochattar med dom andra killarna, sa Liam.
Jag hade varit lite av en beundrare när One Direction gruppen kommit ut men nu vet jag inte vad felet var eftersom Liam var ganska stöddig mot mig men jag antar att Ryan hade berättat vad som hade hänt och undvikit delen om att hon mördade sin pappa och nu Mila. jag frågade så snällt jag kunde om jag fick prata med henne coh han gick med på det om han fick följa med in och jag bara nickade. vad skulle jag annars sagt? nej tyvärr jag ska bara fråga om hon dödade Mila på samma sätt som sin far. när Liam öppnade dörren så hörde jag en annan kille prata. Ryan vinkade hejdå och stängde av dator. när hon såg mig så kunde jag nästan säga att on när som helst skulle börja gråta.

- Ryan jag...
- Nej jag dödade inte Mila låt mig va, sa hon och stormade in i badrummet och smällde igen dörren.
jag stirrade på den och sedan på Liam som rykte på axlarna men jag hade åtminstone fått mitt svar och hon hade inte dödat Mila men hon var riktigt förstörd över vad som hade hänt. snart hörde vi hur hon började snyfta och sedan hur hon grät. Liam for fram till dörren och sa om och om igen nej nej nej. han tog nyckeln på skrivbordet och låste upp. när dörren gled upp så satt hon på badkars kanten och skakade. hon höll i något som Liam snabbt tog tag i och la på handfatet. en liten kniv.
- Kom igen lilltjejen du klarar det här okej, sa han och lyfte upp hennes ansikte. hon blöde på läppen och snart började hon hosta. blodet rann ner från läppen och ner på hennes knä. jag ringde amublans och följde med in till sjukhuset. hon som hade varit den gladaste personen jag kännt och nu var hon så här. vad hade jag gjort?

- hur mår du?, stammade Liam fram när vi gick in i hennes rum.
- jag mår bra, sa hon med en tjock stämma och tittade ner på hennes händer.
- Ryan du mår inte alls bra vi vet det. kan du inte bara vara ärlig, sa jag.