Rachelsnoveller

Vi hade haft kontakt via sms och vi var typ som bästa vänner men långt ifrån sådan som jag var med Selena. Jag kände en hand på min midja och vände mig snabbt om för att se Mila stå där och kamma sitt hår.
- asså Ryan varna mig snälla innan du lämnar mig ensam i skolan igen, sa hon ganska bitchigt åt mig.
- Om du ska fortsätta med den där attityden kan du väl hoppa från taket, sa jag argt till henne.

---

Hon vände på klacken och försvann mot trapporna. var hon seriös? jag sprang efter henne och gick bredvid henne. Hon mumlade något åt att hon inte alls var bitchig.
- Mila lägg av du kan väl inte vara seriös du vet att jag bara skämtade, sa jag oroligt.
- Nej du skämtade inte och ingen annan vill ju ha mig här, sa hon surt.
- Mila jag vill visst ha dig här, hon skakade på huvudet.
VI pratade inte så mycket på hela vägen upp till taket. jag hoppades att dörren var låst och att Mila skulle glömma det eller ge upp och gå ner igen. vi såg snart dörren och Mila sprang sista biten med mig direkt efter. jag skickade ett sms till läraren som jag hade samtal med ibland och hon sa att hon skulle skynda sig att ringa polis och brandkår och ambulans. Mila öppnade dörren och gick mot kanten. Hon klättrade över staket som jag pressade mig emot. nu stod hon där. i vinden och tittade ner mot marken. Hon tittade på mig.
- Mila ta min hand och kom ner där ifrån. hon sträkcte fram sin hand mot min. sedan föll hon.

Jag skrek när jag hörde hur hon slog i marken. jag sprang ner för alla trappor och pressade mig igenom mängden av alla elever som försökte komma ut och se Mila. jag kom ut och sprang fram till hennes kropp. jag grät hon skakade om henne coh skrek hennes namn om och om igen. två lärare kom ena tog hand om Milas kropp och den andra tog hand om mig. Hon hjälpte mig bort och virade in mig i en varm filt och gav mig varm choklad. hon tittade sorgset på mig eftersom hon visste om att min pappa dött.
- Finns det någon jag kan ringa?
jag skrev snabbt ner Liams nummer på hennes hand och sedan kom jag bara ihåg hur några poliser kom emot mig. dom frågade mig vad som hade hänt.
- Vi stod och pratade och sedan bad jag henne sluta vara så bitchig emot mig och att hon kunde hoppa från taket om hon inte slutade. men jag menade det inte, det gjorde jag inte. sedan gick hon upp och jag följde efter hon sa att ingen ville ha henne och sedan sa hon att jag ljög och jag bad henne att inte hoppa men hon... hon... hon gjorde det endå, sa jag och grät så mycket att poliserna knappt hörde.
dom nickade och gick ifrån samtidigt som en väl bekant ansikte kom emot mig. Liam trängde sig igenom flickmängden som samlades runt honom och efter kom Anton. Liam kramade om mig och torkade bort mina tårar, han frågade inget utan bara stod och höll om mig. efter ett tag lyfte han upp mig och prövade ett leende.
- Kom nu lilltjejen så åker vi hem, sa han och pussade min panna.
han gav order om sin bror att köra och Anton nästan hoppade rätt in i bilen av lycka. Liam hjälpte mig in och sedan satte han sig ner bredvid mig och Anton körde iväg. jag såg mycket väl hur papparazzisarna stod och fotade oss. men jag brydde mig inte och samtidigt strömmade det ner ännu mer tårar. Anton åkte snabbare och svängde. jag tappade räkningen på hur många gånger men någonstans mellan tio och femton så somnade jag av ren utmattning. När jag vaknade låg jag i Liams famn. jag kravlade mig ur och gick till badrummet. jag sköljde bort tårarna som hade torkat på kinderna och sedan satte jag håret i en toffs och byte om till ett par rosa shorts och ett vit linne innan jag gick tillbaka och la mig ner i hans famn igen. jag drog täcket över oss och innan jag somnade om känd ejag hur fler tårar åkte ner för kinderna. detta var verkligen en dålig vecka för mig. först min pappa och sedan Mila. jag hoppas att det inte händer Ryan , Sel eller Justin något. även om jag ville säga att jag var över Justin så skulle jag ljuga. jag var fortfarande kär i honom men jag hade fått nya känslor för Liam. han var mer förstående och mer gullig och Anton var verkligen en pärla på att få mig att må bra.

jag stod på taket igen. Mila hade precis fallit och blåsten blev värre. jag klättrade över staketet och tittade ner. hennes kropp var borta och kvar var en folksamling som skrek att jag skulle hoppa. alla hade ett hemskt leende på läpparna och röda ögon. när jag stod där så kände jag illamåendet som sköljde igenom mig. jag tittade upp och sedan ner igen. jag stod inte längre på skolans tak utan på ett köpcenter som låg borta i Miami. jag vet inte varför jag stod där men ingen var där nere det var helt tomt men jag kom ihåg skriken som ville att jag skulle hoppa. jag kände tårarna tränga fram.

jag vände mig om och föll, jag slog emot av en säng och snart var jag i hotellrummet där Justin hae gömt mig efter pappas död. jag gick fram till kniven och ryckte den ur väggen. jag pressade den mot vänster handled tills det sipprade ner blod mot golvet. jag böt smidigt hand och rev långa jack i handleden. det droppade blod och snart stod jag i en liten blod pöl. jag gick mot badrummet och tvättade såren och när jag kom tillbaka stod Justin framför mig. han såg ledsen ut men samtidigt pressade han sina läppar mot mina. han fingrade på mina sår och jag skrek av smärta. han tittade ner på mig och jag började le.


Liam skakade om mig. jag slog upp ögonen.
- mardröm, sa jag snabbt och gnuggade mig i ögonen.
- Ryan det är okej att inte må bra, sa han och pussade mig på pannan.
jag la mina händer på hans kinder och tittade in i hans ögon. dom blänkte som om han när som helst skulle gråta. jag drog ner honom mot mig och jag kysste honom. jag släppte händerna och lät honom styra min kropp för några sekunder. när kyssen tog slut så gick han. jag visste inte vad jag skulle säga men när han vände sig om i dörröppningen log han. han gillade mig. glädjen for igenom mig och sedan tänkte jag på Mila vad hade hon menat med att ingen ville ha henne. hon var min vän. sorgen kom tillbaka och jag höll undan tårarna samtidigt som jag föll ner i en orolig sömn igen.