Rachelsnoveller

Mecky hade dött utan att träffa sin dotter. Chaz höll i henne och vaggade henne till sömns.

- Du borde döpa henne eftersom du är gudmodern, sa Chaz och log mot mig.

- Nathalie Somers, sa jag och log tillbaka.

Han nickade och tittade sedan allvarligt på mig.

- Hur länge hade du varit gravid?

- i tre månader ungefär, sa jag drygt.

han nickade och fattade att han skulla vara tyst.

Miranda hade smsat mig tre gånger. i det första stod det att mecky skulle föda, i det andra stod det att mecky dött och att hon fått en dotter och i det tredje och sista stod det att hon själv var gravid.

Hon och jag hade hållit på varje natt när jag hade varit där och nu var hon gravid. jag hade länge längtat till ett eget barn men Miranda sa själv att hon inte var redo. hon hade ändrat åsikt nu sedan mecky dött och jag ville så gärna vara hos Miranda och trösta henne men jag fick inte åka för Scooter, mamma eller någon annan.  jag hade inte svarat på smsen jag visste inte vad jag skulle säga.

När jag höll Nathalie i famnen började jag ångra allt elakt jag gjort. Miranda förtjänade inget av det jag gjort och speciellt inte efter vad hon gått igenom när hon var yngre. hon var starkare än vad jag trodde och att hon inte berättade för Justin var helt otorligt. Jag skulle aldrig kunna skada min bästa kompis men jag visste att han kunde skada mig om han blev för arg. det har bara hänt en gång och då var vi väldigt små. jag släppte tankarna och sen började jag tänka på Mecky. hon hade dött och det sista jag hade sagt till henne var att jag önskade att hon aldrig blev gravid. Hon hade också varit en av det starkaste personerna jag kände. hon var god hjärtat och nu stod jag här själv med Nathalie.  Miranda steg in i rummet och log mot mig. hur kunde hon le mot mig efter allt jag hade gjort.

- Miranda förlåt för allt.

- gör inget efter som jag redan berättat för Justin att det var du, hennes röst dog bort och hon började gråta.

jag stod inte ut längre så jag gick ut.